Jagad av smärta

fire-562851_1280 - kopia

Idag (egentligen de senaste tio dagarna) har smärtan jagat mig och vunnit över allt vad tabletter, salvor, massage, vila och mycket annat heter.  Smärtan som tar över och gör det svårt att över huvud taget göra någonting alls. Varje tryck på tangentbordet gör ont. Att läsa texten jag själv skriver skär i mitt huvud. Jag ber om överseende med eventuella felskrivningar. Texten blir så suddig…

Samtidigt behöver jag göra något i ett fåfängt försök att skingra smärtimpulserna och muskelkramperna, Idag har krampen satt sig i mitt huvud och i min nacke. Hela högra sidan krampar och smärtar. Krampen utlöser migränliknande smärta i mitt ansikte och öga. Texten blir suddig. Vanliga smärtstillande och migräntabletter tar en liten del, sin del, av smärtan – men krampen består.

Nu får jag ge upp och ringa till kommunens sjuksköterska. Klockan har passerat midnatt och om jag ska sova någonting har jag inte längre något val kvar. Hen får komma med kramplösande medicin att ta tillsammans med den övriga. Jag orkar inte så mycket längre. Jo, visst klarar jag det om det inte finns något val. Nu har jag ett val – jag kan välja hjälp och gör så. Nu skrev  jag fel. Jag får be nattpatrullen ringa. Jag har inget direktnummer till sköterskan nattetid, utan kontakten ska gå genom patrullen. Och de har ringt. Nu återstår väntan på att hen ska komma. Fram till dess fortsätter jag att skriva.

Akka ligger hos mig, tröstande och värmande. Hon vaktar extra på mig när värken tenderar ta över. Hon flyttar sig ogärna när personalen kommer. Det är som om hon vet att det finns en risk att jag lämnar henne. Det händer att sköterskan väljer att tillkalla ambulans och då blir Akka ensam några timmar. Främmande människor hämtar och för bort hennes sjuka matte. Hon lämnar mig motvilligt när sköterskan kommer och är tillbaka hos mig direkt när hen gått. Nedanstående bild tog jag nyss (160116 kl 01.00)

WIN_20160116_00_58_11_Pro

Nu vet jag att hon inte är ensam långa tider, men det är ändå helt annorlunda. Akka får besök när jag är på sjukhus. Både av personal som tittar till henne och av mina nära och kära som ser till att hon har allt hon behöver för att må bra. Men kelstunderna blir korta jämfört med att ligga hos mig. (Skulle jag bli borta längre tid har Akka en reservmatte att bo hos).

Äntligen, sköterskan har varit här och jag har fått kramplösande medicin. Hen såg till att jag tog min ordinarie medicin också. Allt för att jag ska sova i natt. Nu är det för mig att vänta in effekten av medicinerna. Förhoppningsvis somnar jag när den ger sig till känna.

Jag önskar att mina vänner och läsare sover gott, att ni alla får en god natts sömn, så hörs vi kanske senare idag!

 

 

Annonser

6 thoughts on “Jagad av smärta

  1. bbnewsab 2016-01-17 / 02:14

    Vilken rörande text! Trots denna näst intill outsägliga smärta finns dina tankar i allra högsta grad hos din fyrbenta vän.

    Inte många kan ha ett sådant hjärta som du, PiP. Så fyllt av kärlek, omtanke, empati.

    Det gör även dig till en älskvärd person.

    PS Nu har jag prenumererat på din blogg, så att jag inte ska missa några nya inlägg. Men tag det lugnt med bloggandet när du känner av kramperna. Det är faktiskt påfrestande för kroppens muskler att sitta stilla framför en skärm och sedan skriva på ett tangentbord.

    PPS Du har ett vackert språk. Fin rytm och melodi i ditt sätt att skriva.

    Liked by 1 person

  2. bbnewsab 2016-01-17 / 20:51

    Om NÅGON ska ha tack är det väl du, Pipi!

    Men sitt inte vid datorn för länge. Jag misstänker att spänningar i nacken till följd av stirrande mot en bildskärm kan leda till spända nackmuskler. Och därifrån sprider sig sedan en muskulär krampkänsla genom hela din kropp, både uppåt (= ger dig huvudvärk) och nedåt (med svåra krampkänningar ”all over your body”).

    Testa om det kan ligga något i dessa misstankar från min sida. Dvs ökat sittande framför datorn = ökad krampbenägenhet vid läggdags.

    Gilla

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-17 / 21:10

      Jag ligger mer än sitter 😉 Klarar inte av att sitta upp, utan har det ordnat så att jag kan ställa in sängen i en för mig så avslappnande ställning som möjligt. Och visst är det så att jag måste begränsa tiden framför datorn under alla omständigheter. Men det är tack vare bra arbetsterapeuter som ordnat med hjälpmedel och en förstående och kunnig far som ordnat med själva datorn som gör att jag öht kan använda datorn – min kontakt med omvärlden! Och tack för omtanken, den värmer.

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-01-17 / 21:27

    Låter bra! Du är proaktiv i ditt agerande, märker jag. Dvs du tänker alltid ett par drag framåt för att tala schackspråk.

    Vanligast är att människor är reaktiva. Dvs de reagerar sällan förrän skadan redan är skedd. Och då tar det mer kraft och längre tid att åtgärda det som har gått snatt.

    Så fortsätt med din proaktiva ”livsstil”.

    Aproå Descartes’ ord Cogito, ergo sum. Skulle du ju lika gärtna kunna ha som motto: Cogito, ergo sum et amo. Jag kan tänka, därför både finns jag till och har förmågan att älska.

    Jag tycker det mottot beskriver dig ovanligt väl, Pipi. Håller du med?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s