Fridens Furste

sunset-801933_1280

Fridens Furste kommer till mig. Fylld med kärlek och uppmuntran. Han kommer i många olika skepnader. Det kan vara Pastorn som ringer mig och frågar om jag vill ha sällskap till förmiddags- eller eftermiddagskaffet. Det kan vara en länk på Facebook eller varför inte ett samtal med en vän? Friden kan också komma till mig genom en god bok eller en finstämd dikt och fantastiska bilder såsom i bloggen Ögonblick/Moment (https://vitros.wordpress.com/).

Dikten med samma namn som detta inlägg handlar om hur Han kom till mig i stunder av mörker, och så sakta omformade mörkret, plågan till frid och ro. Herren fick en uppgift att föra in frid och ro i mitt liv. Det är en process som pågått i många år. En process som har inneburit mycket av hårda, sårande ord, av sjukdom, av lidande  även om jag då jag var mitt i det inte uppfattade det som så. Jag trodde jag älskade – men mådde inte bra. Jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen om någon sa det till mig. Jag levde i tron att allt var såsom det skulle vara. Jag hade gjort mitt val, och i och med det fick jag också acceptera situationen.

Men så kom den dagen då jag blev förälskad och förälskelsen var besvarad. Nu förblev den  ett platoniskt förhållande. Men den väckte mig, visade mig att det fanns något annat. Känslor som jag inte tidigare hade upplevt. Det blev till stormar, till orkanens ishårda vågor med lika underbara toppar som mörka vågors dalar. Så djupa att jag inte ville leva längre. Men den gjorde ändå gott eftersom den var början till att öppna mina ögon för vad jag levt för liv. Framförallt fick den mig att inse att jag hade ett val.

bridge-720584_1920

Så klev jag då ut på den rangliga bro som skulle leda mig till Fridens Furste. En bro som jag fortfarande går på. Den är stadigare nu, bitvis iallafall. Hur länge jag kommer att gå på den? Det finns det inget svar på. Kanske kommer jag att gå på denna bro livet ut. Men den ändrar karaktär. Stundtals har jag befunnit mig i vad jag trott varit fritt fall, bron rasade under mig. Stundtals är den fast förankrad med dubbla skyddsräcken. Det fantastiska är dock att oavsett vilket så har jag aldrig vandrat ensam. Någon har fångat upp mig, någon håller min hand.

Fridens Furste kallas han för ibland…
cross-78000_1280

Fridens Furste

Jag ber för dagen som har gått
jag ber för vänner mina
jag tackar för att vi nu fått
skydd av Änglar Dina

Jag ber att läka sår
som burits långa tider
som svider, varar och gör ont
som gör så att jag lider

För under många år har andra
alltid, ofta gjort mig illa
nu kan jag inte från det vandra
nu måste jag vara stilla

Gammal ful, vanställd själ
var vad jag fick med tiden
men Du o Herre vill mitt väl
Du kom till mig med Friden

Fridens Furste kommer åter
när jag till sängs nu gå
Då kommer sorgen och jag gråter
trött, men vaken är ändå

Fridens Furste är ditt namn
jag får vila i dina armar
Du för mig i din trygga hamn
och över mig förbarmar

Till ro jag kommer än en gång
när sömnen kommer mjuk och fin
och änglaskarans vackra sång
följer mig i drömmen in

angel-298494_1280

 

Annonser

5 thoughts on “Fridens Furste

  1. bbnewsab 2016-01-19 / 00:20

    Vilken sällspord fin mix av text och bilder! En professionell tidningsmakare skulle inte ha kunnat göra en tidnings- eller tidskriftssida mer tilltalande.

    Som vanligt grips man av innehållet i din, också som vanligt, starkt emotionella text.

    Kanske en liten liten varning kan vara på sin plats? Jag tycker nämligen att du har en viss – inte stpr, men som sagt en viss – benägenhet att lämna ut dig till dina läsare.

    Förvisso inget fel i det. Men det finns alltid knäppskallar i vår omvärld, vilka kan ”snedtända” på den här sortens texter. Vill därför uppmärksamma detta för dig, Pipi, så att du i alla fall är medveten därom. Själv har jag, bara för att ta ett exempel, en hotbild riktad mot mig. Det finns folk som, på känt ISIS-manér, skulle vilja skära halsen av mig för att få stopp på mina hädelser.

    Samtidigt kan jag förstå, om du vill berätta mer om dig själv, om dina öden, äventyr, upplevelser, erfarenheter. Att ”skriva av sig” kan tjäna som terapi.,lätta på det inre trycket.

    Om du blott är medveten om riskerna med att blottlägga sig på internet, tycker jag att du ska fortsätta som du gör. Ty då förstår, och vet, jag att du anser att fördelarna överväger riskerna/nackdelarna. Om NÅGOT, Pipi, så håller jag dig för att vara en ovanligt klok Pipi-tjej. Inte helt olik den ”riktiga” Pippi, i alla fall vad gäller de inre egenskaperna (har lite svårare att se dig lyfta en fullvuxen häst på samma enkla vis som Pippi kan göra; å andra sidan, vem utöver Pippi själ mäktar med det, inte jag i alla fall?). .

    När jag läser din starka text, erhåller jag associationer till ett fenomen som kallas för ”sensed presence” (= upplevd närvaro av ett andligt väsen, en andlig vägvisare).

    Kan det vara det fenomenet som du också har upplevt i sorgens, smärtans, hemskheternas allra svåraste stunder? I så fall är du långt ifrån ensam därom.

    På internet kan man googla fram massvis med ”vittnesmål” om hur sådana här andliga vägvisare/följeslagare har hjälpt en människa att komma undan livshotande situationer med livet i behåll. Samt med en fast övertygelse om att det finns någon ovan där, kanske en skyddsängel (något som ju du själv inte stänger dörren för), som griper in och vägleder dig bort från kaoset till friden och ljuset.

    Om så är fallet, då har du kanske rent av också upplevt ADC-fenomen? ADC står för After Death Communication. Detta fenomen innebär att man tycker sig komma i kontakt med någon från ”Andra sidan”. Har du någon erfarenhet också av den sortens fenomen, Pipi?

    Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-01-19 / 06:42

    Och som vanligt, ett tack för din fina feed-back. För att börja bakifrån; AFC har jag inte upplevt. Däremot har jag ofta en upplevelse att ha mina vägvisare, som jag känner som Herrens Änglar, med mig. Jag vet att de är med 24/7 men det är inte alltid de ger sig till känna. Vid några tillfällen har de visat sig för mig och en av dem bär namnet Azizi. Jag är övertygad om att mina vägvisare fick mig att kliva bakåt istället för framåt då jag stod i begrepp att kliva ut framför en timmerbil för ca tio år sedan. Jag mötte chaufförens blick, han notera att han såg in intention och får tanken: ”Varför ska jag förstöra hans liv?” och dras/kliver bakåt. Allt inom loppet av någon sekund.

    Vad gäller hotbild är det en anledning till att jag använder pseudonym och kommer också att använda fingerade namn om/när jag kommer att tala om mina vänner, nära och kära.

    Jag ber er som känner min identitet att inte röja den. Detta för att skydda mot troll och näthat bl.a. Så ja,jag är medveten om riskerna.

    Tack min vän för konstruktiv och givande feed-back.
    //P-L

    Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-01-19 / 09:00

    Tack själv, Pipi! Vi får säkert anledning, framöver, att fortsätta att diskutera den här sortens andliga upplevelser.

    Jag hoppas att du berättar mer om dina andliga erfarenheter och upplevelser. Sådant är jag mycket intresserad av. Har så länge jag kan minnas varit fascinerad av just döden och döendet. Fast landat i slutsatsen att när hjärnan upphör att fungera, då upphör också jaget (a.k.a. själen) att existera.

    Vad får dig att tro att det finns en själ som kan leva vidare? Innebär det att du också är reinkarnationstroende?

    Om du har lust, kan du väl ägna ett helt nytt blogginlägg om den här sortens tankar och funderingar (som du har). Jag skulle uppskatta mycket att få ta del av dina tankar och upplevelser om sådant här.

    Apropå Azizi – jag känner från det gym jag frekventerar en afghansk tonåring (ett så kallat ensamkommande flyktingbarn) som heter just det. Så namnet har sannolikt religiösa konnotationer även utanför kristendomen.

    Vet du något mer om detta namn? Jag har frågat ”min” Azizi, men han vet inget speciellt om sitt namn.

    En nyfiken fråga: Hur vet du hur namnet ska stavas? Faktum är att ”min” Azizi stavar sitt namn på svenska just som du stavar ”din” Azizis namn. En slump?

    Vem vet, du kanske är en smyg-muslim? 🙂

    Nä, skojar bara, men det tror jag allt att du förstod.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-19 / 13:13

      Vid tillfälle ska jag utveckla tankarna om vad jag tror händer med ande, kropp och själ den dag vi går över i en annan existens. Och nej, jag tror inte på reinkarnation.

      Liked by 1 person

  4. bbnewsab 2016-01-19 / 18:20

    Ser fram emot ett sådant inlägg!

    Fast å andra sidan, jag ser fram emot nya inlägg från dig OAVSETT innehåll.

    Så fort jag går online, är det numera prio 1 för mig att kolla om huruvida något nytt Pipi-inlägg eller ny Pipi-kommentar finns att ta del av.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s