Utflykt

 

friesenried-394720_1280

Idag var det bestämt att jag tillsammans med ledsagare från hemtjänsten skulle ut och uträtta några ärenden i vår lilla stad. Vädret är riktigt vackert vinterväder, men kallt, så det blir att klä sig därefter.

När jag ska ut med min Permobil krävs inte bara kläder efter väder. Innan så behöver jag sätta på vad jag brukar kalla för ”Robocop-utrustning”. Det innebär ortoser från fötterna ut till fingerspetsarna (nåja, nästa iallafall). EDSen gör att jag måste hjälpa kroppen att hålla ihop, då kroppens leder är instabila. Allt detta på grund av att bindväven i kroppen är felprogrammerad, trasig. Den som ska hålla allt på plats är som gammal resår kanske man skulle kunna säga. Ligament, senor, muskler – ja allt som gör oss stabila och håller ihop vårt skelett är hos mig bara slappt och löst. Musklerna kompenserar genom att arbeta ungefär tre gånger så mycket som hos en frisk person. Dessutom arbetar de konstant. Jag kan inte slappna av även om jag försöker.

Nåja. Robo-coputrustning och vinterkläder var på, min ledsagare redo och vi åkte ut. Helt underbart 🙂 Mitt första ärende var dock inte av det roligare slaget. Jag skulle till blomsterhandeln för att ordna med blommor att lägga som avsked vid en begravning nästa vecka. En ros var till fyra personer. Valde vackra djupröda rosor. Tanken var att låta butiken förmedla så att blommorna skulle finnas i kyrkan när vi kommer dit, men det skulle fördubbla kostnaden. Istället levererar blomsterhandlaren rosorna till mig på morgonen innan jag ska åka. Utan kostnad! Därtill fick jag rabatt genom ett medlemskap i en förening. Mycket tillmötesgående. Och så betalningen. Kortbetalning – som inte fungerade. Men  ägaren till butiken säger att det är OK. Jag skulle få betala vid leverans av blommorna. En fin service från deras sida.

red-rose-320891_1280

Jag hade fler ärenden att uträtta, men ett telefonsamtal till min bank satte stopp för dem. Pengarna jag trodde skulle finnas på mitt konto fanns inte där. Jag hade några kronor i kontanter och de räckte lagom till lite fikabröd till förmiddagskaffet som jag skulle ta när jag kom hem. När kanelbullen var inhandlad fortsatte vi hemåt i vintervädret. Övriga ärenden fick anstå. Nu återstod bara att se om jag skulle kunna lösa dem på något sätt idag eller i morgon när jag kom hem. Jag njöt av solen trots att det bet ordentligt i kinderna. Promenaden varade ca trekvart. En alldeles lagom lång tid för mig att vara ute och åka.

husum-232440_1920

Väl hemma fick jag hjälp av med ortoser och kunde ta mig upp i min säng. Jag har en vårdsäng som också fungerar som soffa/fåtölj dagtid då den är ställbar. Min dator är placerad bredvid mig med skärmen på en arm som egentligen är avsedd för en så kallad frukost-TV. Tangentbordet är ett enkelt, lätt trådlöst tangentbord som jag lägger i mitt knä. Jag loggade in på banken och upptäckte felet. Min glömska. Jag hade glömt föra över pengar till det konto som mitt betalkort är kopplat till. Och jag som muttrat över myndigheten som betalar min ”lön” var månad. På ett sätt skönt att lösningen var så enkel. Några knapptryckningar och jag hade löst problemet.

Så kan det gå när man inte följer sina rutiner. I vanliga fall går jag in på mitt konto strax efter midnatt löneutbetalningdagen. Då ser jag och flyttar över. Inatt gjorde jag inte så…

Men jag fick ju under alla omständigheter en skön stund utomhus i det vackra vintervädret.

winter-917104_1920

Och mina ärenden fick jag hjälp med. En från hemtjänsten var snäll och gick och ordnade med betalningen samt inköpen. Viktiga inköp. Mat till Akka. Hon hade inte blivit utan mat ändå. Men nu får hon blötmat och torrfoder. Hade jag inte fått hjälp hade hon fått leva på enbart torrfoder i två dygn. Självklart har hon till det alltid friskt vatten. Hon äter nog lika mycket torrfoder som blötmat i vanliga fall, men hon föredrar blötmaten framför torrfodret. Absoluta favoritsmaken är kyckling och lever. Så tack vare tillmötesgående personal får både Akka och jag mat och blommorna till begravningen blir betalda i dag och jag slipper stå i skuld.

Hemtjänsten levererar matlåda åt mig några gånger i veckan. Jag väljer själv vilka dagar utifrån en matsedel. Maten är både god och riklig, så en matlåda räcker till två portioner. Utöver det tillkommer också efterrätt. Det har cirkulerat bilder i olika sociala media på matlådor som ser mycket torftiga ut och så är definitivt inte fallet med den mat som jag får till mig.

Nu önskar jag mina läsare God Middag! Glöm nu inte bort att ta en liten ”power nap” på maten. Det minskar stressen och gör att eftermiddagen går lättare. Tips som jag tagit till mig är att sätta sig bekvämt i en fåtölj/lägga sig i en soffa och t ex ta en nyckelknippa eller ett bestick i handen och så slappna av och slumra till. När du tappar det du har i handen har du fått en lagom lång vila för att orka resten av dagen, utan att för den skull störa nattsömnen.

Annonser

22 thoughts on “Utflykt

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-21 / 00:22

      Tack Klara. Dina ord värmer. Du är varmt välkommen att kommentera/ge feed-back på min blogg. Detta med att blogga är, som du säkert förstått, helt nytt och jag tar mycket tacksamt emot kritik från dig, och givetvis andra vana bloggare.

      Gilla

  1. bbnewsab 2016-01-19 / 18:17

    Gärna mer av sådana här berättelser från ditt vardagsliv, Pipi.

    Jag tror att ”friska” människor behöver läsa sådant här för att förstå hur lyckligt lottade de är.

    Dessutom, vilket är om möjligt ännu viktigare: Du visar att du trots din lealösa kropp har ett synnerligen väl fungerande intellekt. Din hjärna håller definitivt samman sina olika delar, så att den inte faller i sär när du råkar luta på hvdudet framåt-bakåt eller i sidled.

    Den signal du med dina skriverier förmedlar, hur klart och tydligt som helst, Pipi, är att man kan vara i behov av ledsagare och vara rullstolsburen UTAN ATT sådana omständigheter nödvändigtvis måste innebära, att man också är förståndshandikappad, mindre vetande, så att alla samtal/konversationer måste föras över ryggen på en, mellan ledsagaren och den vars tjänster söks.

    Jag har hört berättas, att det tyvärr är rätt vanligt, att den som sitter i en rullstol, permobil eller dylikt också är hållen för att vara omöjlig att föra ett vettigt samtal med. Men du, Pipi, visar med eftertryck, att så inte är fallet.

    Klarare intellekt än ditt måste man anstränga sig länge och mycket för att finna.

    Icke desto mindre har jag en hypotes här. Att du glömde föra över pengarna till ditt konto, kan inte det bero på dina nya ”rutiner”? Jag menar så här: Du har ju på kvällstid numera fullt upp med att blogga och svara på kommentarer. Då är det nog lätt att glömma sådana här små detaljer, vilka man har att sköta om en gång i månaden och därför inte hinner bli någon ingrodd vana att utföra.

    Men skönt att höra att du är betrodd hos blomsterhandlare och andra. Då kan du näppeligen tillhöra det så kallade A-laget, dvs de som köar utanför Systembolaget, innan den affären har öppnat.

    Ja, du nämner inte ens att du besökte Systembolaget denna dag. Då är du kanske som jag? Ett par flaskor vin, inte per dag, utan per år, är min ”ranson”. Så om motboken funnes kvar, skulle jag säkerligen inte ha behövt utnyttja hela min tilldelade kvot av starkvaror.

    Nog (halv)skämtat om detta. Alkohol har förstört många människors liv. Och många parförhållanden. Kanske du vet det av egen bitter erfarenhet, Pipi. Det är inte utan att jag får den känslan när jag nu följer ditt bloggande.

    Liked by 2 people

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-01-19 / 21:42

    Du har helt rätt i ditt antagande angående alkohol. Den enda man jag verkligen älskat, var älskad av alkoholen än mer. Så till den grad att den tog hans liv strax efter fyllda 50 år. Jag älskade mannen och hatade alkoholisten, hur man nu kan göra det. Det kommer säkert inlägg om det också rätt som. Själv är jag i praktiken nykterist. Var under många år absolutist, men när jag ”bytte liv” så kom också alkohol in i bilden. Dock i mycket begränsade mängder för min del. Idag kan jag räkna min konsumtion i matskedar/år. Dvs om någon bjuder ber jag om att få smaka en sked. Detta m a a att jag medicinerar med läkemedel som, för att tala ”datoriska”, inte är kompatibla med alkohol.

    Även ditt antagande om hur jag som rullstolsburen blir behandlad är helt korrekt. I manuell rullstol talas över mitt huvud. I Permobilen som är högre, och borde synas, blir jag istället osynlig. Det hör till vardagligheterna att jag eller min ledsagare måste be personer att flytta sig för att jag ska komma fram. Och även där får jag blickar som uttrycker en ton av nedlåtenhet och ett sökande efter ledsagaren.

    Det är en liknande behandling som minoriteter utsätts för. Jag har nyligen börjat läsa lite om begrepp som rasifiering och liknande. Som rullstolsburen finns likheter. Be mig inte förklara vad rasifiering innebär. Jag har nämligen bara skrapat på det allra yttersta lagret ännu. Men jag finner ämnet intressant och försöker lära mig mer.

    Och ett tack till ditt omdöme om min intelligens. Du ska veta att det värmer efter att ha gått genom både grundskola och gymnasium kallad ”dum i huvudet” samt många andra epitet eller kanske invektiv är ett bättre ord i sammanhanget. Återigen; Tack!

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-19 / 22:10

      Dock kan tilläggas att det understundom känns som om min hjärna faller isär när jag rör huvudet! Men tack och lov håller skallen ihop ännu och jag har inte heller sett några större läckage av sågspån. En och annan lös skruv kan hända att jag hittar. Var de må höra hemma får stå osagt!

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-01-19 / 23:06

    Det kanske känns så, Pipi, att din hjärna håller på att gå upp i limningen och bli som slamsor. Men det viktiga ordet i den meningen är predikatet ”känns”. Detta händer alltså inte på riktigt.

    Din hjärna synes vara i topptrim! Med tanke på hur du ”presterar” här på din blogg.

    Du kan liksom inte gå ut med en annons på Blocket för att sälja den, med den lockande texten: ”I skick som ny, nästan aldrig använd”.

    Ty då skulle du få Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden på dig direkt, och anklagas för försök till falsk marknadsföring.

    För övrigt är det skrämmande allt det du har att berätta om hur fördomsfulla människor ofta är mot folk som sitter i rullstol.

    Du har inte funderat på att skriva om detta i en insändare i din lokaltidning? Så att budskapet kan nå ut till tusentals läsare. Eller ringa därom till ”Ring P1”, 090-51010 (tror jag numret dit är)?

    Detta blir min sista kommentar för i kväll. Men vi hörs helt visst redan i morgon igen. Önskar dig en smärtfri och därmed också god natts sömn, Pipi!

    Gilla

  4. bbnewsab 2016-01-20 / 13:19

    Läser att du är känslig för starka parfymer, Pipi.

    Jag tror det är vanligare än man kan tro att reagera på starka dofter.

    Jag märker av detta även på gymmet. En del, ALLTID tjejer, luktar väldigt starkt av parfym. Eller snarare: De stinker!

    Är det så farligt att lukta lite svett, om man tränar på ett gym?

    Är det dålig självkänsla som ligger bakom sådan här överparfymering? Jag tror det.

    LIkaså har jag märkt, att om en tjej har behövt uppsöka toa för att uträtta stora bommelibom – gymträning kan sätta fart på tarmperistaltiken – så står avbrunna tändstickor att finna i papperskorgen inne på toa.

    Pyromani?

    Nej, sannolikt icke, för tändstickorna är ofta vattendränkta just för att förhindra eldsvåda.

    Det sägs att tända tändstickor kan neutralisera skitlukt. Jag vet inte om det är sant, men uppenbarligen tror många tjejer, att det stämmer.

    Själv tycker jag det är skit, att så många tjejer ska ha sådan rädsla för att lukta svett på ett gym – eller att det kan lukta lite skit inne på en nyss använd toa.

    Men strategin att hälla en halv (känns det som) flaska parfym över sig inför och under gymbesöket väcker faktiskt också uppmärksamhet. Som utomstående undrar man ju hur det är fatt här, då? Alltså: Den som vill bli en i mängden och inte sticka ut så att säga, agerar ju helt kontraproduktivt. Frågan är om de som beter sig på detta av mig just beskrivna vis är medvetna om att de drar blickarna till sig i stället för att de, vilket de uppenbarligen helst åstundar, ska försvinna in i den anonyma massan.

    Vad tror du, Pipi, kan ligga bakom denna överanvändning av parfymer eller nyttjandet av tända tändstickor inne på en offentlig toalett? Handlar det i huvudsak om dålig självkänsla? Eller du kommer på en annan och bättre förklaring?

    Jag skrev i går på annan plats, på annan blogg, om mina minnen från ett av mina militära logementsdass. Där inne kunde det ibland lukta apa, pyton eller rent av fan. Men ingen brydde sig. Vi var ju alla killar. Så det var även fritt fram att fisa offentligt, gärna så högt som möjligt (det kunde nämligen imponera på de andra, om man fick till en extra stark trudelutt). Aldrig några avbrunna tändstickor fanns att beskåda därinne på logementstoan. Där var det accepterat att det kan – och får – lukta skit. Samt tillåtet att också, vid behov, avlossa hörbara skott med kålbössan.

    Jag förmodar att på en tjejtoa är det snarare lugnt och tyst som i graven.

    Vad vet du om den saken, Pipi? Har du, som jag, bedrivit några toavanestudier? (Jag måste tillstå att ämnet fascinerar och engagerar, åtminstone mig som är intresserad av manliga och kvinnliga beteendemönster.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-20 / 14:04

      Tyvärr är användandet av starka dofter inte könsbundet. Herrarna är många gånger minst lika ”duktiga” på att spraya på sig deodoranter, rakvatten, herrparfym eller vad det ni vara månde. För min del gäller att det är kemikalierna mer än själva lukten jag reagerar på. En till synes mycket milt doftande hudlotion för att ta ett exempel, eller en oparfymerad hårspray med aerosol kan vara långt värre än en stark doft.

      Naturliga dofter såsom t ex av den flytgödsel som bönderna sprider på åkrar, som verkligen stinker skit, reagerar jag inte alls på. Däremot kan jag bli sjuk av helt luktfria bekämpningsmedel. Så är det för mig, men därvidlag är vi mycket olika. Därför vill bi som skrev till den artikel jag länkade till att sjukhusets rekommendationer om parfymfrihet i alla produkter ska efterföljas. Jag och mina vänner vill ogärna avsluta ett träningstillfälle på akuten pga att någon inte kan följa en rekommendation!

      Om det sen är tyst på tjejtoan låter jag stå osagt, eftersom jag frekventerar handikapptoan 😉 När jag är där är det som regel inte tyst! Laktos i flytande form tenderar nämligen att sätta igång gasproduktionen ordentligt!

      Se där – men så är jag inte längre ung, och skäms inte för att min mage fungerar som de flesta andras. Och gaserna luktar varken parfym eller smultron utan de stinker metangas!

      Liked by 1 person

  5. bbnewsab 2016-01-20 / 14:16

    Jag tror att den här bloggen har börjat att urarta nu. Allt fokus ligger på skitprat, ju. 🙂

    Nä, bara skojar.

    Det fina med denna blogg – eller snarare: EN av många fina saker med denna blogg – är att här kan man ventilera (nästan) allt mellan himmel och jord. Stort som smått. Brett och smalt. Djupt och ytligt.

    Vilket jag uppskattar.

    Ty en sådan blogg är som livet självt. Har stor spännvidd.

    Det allra mesta på din fina blogg, Pipi, är INTE skitprat. Bara att kolla kategori- och etikettsmolnen. Där står att läsa, svart på vitt, vilka ämnen som ventileras.

    De båda ”molnen” skäms sannerligen inte för sig.

    Liked by 1 person

  6. bbnewsab 2016-01-20 / 18:23

    Se upp, Pipi, så att jag inte kommer smygande och fäster en guldstjärna på din panna, lite så där i förbigående, så att du inget ska märka.

    Jag tycker det är strongt gjort av dig att så snabbt hitta alla dessa funktioner/finesser som WordPress har att erbjuda sina bloggare.

    Du kan definitivt inte vara tappad bakom en vagn. Om man säger så. 🙂

    Liked by 1 person

  7. Piia-Liisa Pisal 2016-01-20 / 19:12

    Tack! Jag kan läsa och lära fortfarande, trots att jag upplever att jag tappat ganska mycket av kognitiv förmåga. Är faktiskt liiite stolt över att jag lyckats få till en blogg som åtminstone nästan ser ut som jag vill!
    Och OK då, sätt guldstjärnan i pannan på mig om du vill – men då får du allt hjälpa mig att sprida min blogg 😉

    Liked by 1 person

    • bbnewsab 2016-01-21 / 13:36

      Du har all anledning att vara myyycket stolt över din blogg, Pipi!

      PS Av okänd anledning hamnade nyss en kommentar från mig i vänteläge hos dig = den kan inte publiceras förrän du har godkänt den. Kanske beror detta på att jag länkar till två externa sajter i den kommentaren, och då kanske WordPress’ algoritmer misstänker att just den kommentaren kan vara spam. Jag tror – men vet inte säkert – att en bloggägare har möjlighet att tillåta kanske upp till fem (eller så) länktips i en kommentar. Fast det kan också vara så, att just den finessen finns enbart hos den som är betalande bloggkund hos WordPress. WP måste ju ha några finesser att locka med till den sortens kunder. Annars skulle nog ingen vilja byta upp sig till WP:s premiepaket. Å andra sidan så tycker jag att du ska avvakta med att byta upp dig och bli premiumbloggare hos WP. Sannolikt är det bara jag som i mina kommentarer då och då riskerar att slå i taket vad gäller antalet tillåtna länkningar/länktips. Och jag tar inte illa upp för publiceringsdröjsmål av detta slag. DS

      Gilla

  8. bbnewsab 2016-01-21 / 13:25

    Min egen blogg är engelskspråkig och har en utländsk publik, så det känns föga meningsfullt att lobba ör din blogg via den kanalen.

    Men jag har några tips till dig, Pipi. Via knappen READER uppe till vänster på din skärm kan du få tips om bloggare som har liknande ämnesinriktning som du och din blogg har.

    När du besöker dessa bloggar, passa då på att prenumerera på deras bloggflöden, om du finner bloggen intressant. Chansen är stor att de då kommer att ”tacka” dig genom att prenumerera på din blogg (om de gillar innehållet). På så vis ökar du antalet egna prenumeranter.

    Ett annat bra sätt är att kommentera på andras bloggar och då passa på att länka till någon av dina egna blloggposter med bäring på den bloggartikel i vars kommentarsfält du skriver en kommentar. Då finns alltid chansen att den bloggens ägare och hens läsare/följare kommer att klicka på din länk, och då hamnar de här hos dig, på din blogg. Gillar de vad de ser, kommer de sannolikt att börja följa din blogg.

    Många bra tips om hur man kan öka trafikflödet står att finna hos denna bloggerska i USA: http://mostlyblogging.com/ . Hennes blogg är full av tips och råd för andra bloggare. Bara att botanisera bland hennes olika bloggartiklar.

    Om man som du har väsentligheter att förmedla, birde det gå extra lätt att öka besökstrafiken. Dock bör du ha en sak i åtanke, Pipi. Du bör varva alla dina tunga blogginlägg med lite lättare bloggartiklar. Gärna med humor eller konkreta råd och tips i. Att blogga om husdjur brukar vara en given kioskvältare. Då kan man ju glädja alla djurälskare och samtidigt också alla vackra & gulliga foton-älskare och alla fans av lättviktigt ”gods”, typ olika hyss som exempelvis Akka har hittat på eller egenheter som Akka har.

    Här är ett exempel på en given kioskvältare (fast just nu off season, eftersom denna video har jultema): https://www.youtube.com/watch?v=8-0WVfj76bo .

    Vem kan se och lyssna på denna video utan att bli glad? Kom ihåg den gamla romerska devisen: Panem et circenses ([Vad folket vill ha är] bröd och skådespel).

    Bortsett från dina vidunderliga fotoillustrationer, vilka är formidabla ”skådespel”, har du på din blogg lite för mycket ”bröd”, Pipi. Stoppa du in också några ”bakelser” ibland i ditt bloggutbud, så blir din meny mer varierad och attraktivare för gemene man.

    Fundera på saken i alla fall.

    Liked by 1 person

  9. Piia-Liisa Pisal 2016-01-22 / 00:03

    Tack för din utförliga kommentar. Jag kan med ett sting av sorg, bekräfta din tes angående dina kommentarer. En vän till mig var idag in och läste min blogg och vågade inte kommentera. Därför ger jag dig mycket gärna min mejladress dit du är varmt välkommen att skriva så långt och mycket och hur ofta du vill. Samtidigt ber jag dig korta ner kommentarerna här. Märk väl, endast korta ner, inte minska ner på antalet!
    Tack på förhand och med en förhoppning om att du inte tar illa vid dig. Du har själv bett om uppriktighet och ärlighet från min sida 😉

    Återigen; Tack. Jag lär mig oerhört mycket av dina kommentarer.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-24 / 18:29

      Tack!
      Men jag kan inte ta åt mig något annat än att ha valt ut de foton som finns i bloggen.
      Står ingen fotograf angiven är de hämtade från Pixabay.com. Undantaget är de foton som är tagna på min katt Akka. Det är de enda foton jag själv tagit. Detta m a a att jag tyvärr inte har förmågan (och möjligheten) att fotografera.

      Liked by 2 people

  10. bbnewsab 2016-01-26 / 11:45

    Instämmer i Björn Törngrens ”betyg”. Gott samspel mellan bilder och text!

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s