” Långt bortom rymder vida”

northern-light-984001_1280

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

”Långt bortom rymder vida” sjunger vi i Svenska Kyrkans Psalmbok, men även i frikyrkornas ”Psalmer och Sånger” i psalm 212.

Text: Augusta Charlotta Lönborg 1895. Texten bygger på Matteusevangeliet 7:7-8. och skildrar bönens makt och räckvidd.
Musik:  Julius

”Be, så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Långt bortom rymder vida handlar om att se och känna med hjärtat. Att lyfta fram den ordlösa kommunikationen mellan människor och mellan min Gud och mig. Som troende så ber jag till Gud, men ibland hittar jag inte orden, ibland finns inga ord. Som när unga människor rycks bort i en för mig som människa obegriplig sjukdom eller olycka. Eller när vänner drabbas hårt. Då kommer denna psalm mig till tröst. ”Den bedjandes suckar når” är den sista strofen. En god vän till mig, som är präst, berättade för mig att just hjärtats tysta bön är det ursprungliga sättet att be. Min äldsta dotter, som också är troende, sa till mig att förbön var det finaste hon kunde få. Jag ville, men kunde inte hjälpa henne att lösa ett problem på annat sätt än att be för en lösning.

”Bed så ska ni få, sök så ska ni finna” står det i Matteusevangeliet. För mig är bönen central i min tro. Jag upplever bönesvar. Och precis som det är när människor möts så kanske jag inte alltid får det jag vill och önskar, men jag får det jag behöver. Ett bönesvar kommer ofta till mig i form av andra människors handlande. Det jag behöver mer än det jag vill. Ett bönesvar kan göra ont, svida ordentligt. Det handlar ofta om att se sanningen om sig själv och det är inte den vackraste bilden alltid. Men den Gud jag tror på är Kärlekens Gud och att se sig själv i ett nytt, annorlunda perspektiv är kärlek, även om det ibland gör ont. Jag söker – och finner mig själv, det som är ”jag”. Givetvis kan bönesvar se mycket olika ut och i min övertygelse finns också att jag långt från alltid vet om alla bönesvar. Jag finner tröst i vetskapen att Gud verkar på många olika sätt i mitt och mina medmänniskors liv.

cross-666948_1280

Ibland kan jag känna mig omhuldad av förbön. Det är en varm och skön känsla som bär. Subtilt, går inte att förklara förnuftsmässigt, men en känsla som inte är av denna värld. ”Bulta, så skall dörren öppnas”. Dörren till gemenskap med andra, dörren till givande samtal, dörren till läkande. Jag har löftet att en dag ska jag vara hel igen, men jag har inte något löfte om att helande ska ske medan jag lever på jorden. Jag tror fullt och fast på att det kan ske medan jag lever på jorden, men det kan likväl ske i den stund jag kliver av från den jordiska tillvaron och in i Guds existens och Hans himmel. Där böjer jag mig inför honom och gör det bästa av den situation som är mig given. Är det nu så att jag blir helad först när jag kommer hem till Gud så har Han en plan med att jag ska leva såsom jag gör här på jorden.

Kanske är det så att jag har något att uträtta som jag inte skulle kunna uträtta om jag var frisk. Det finns en mening, även om jag inte ser den idag. Skulle t ex denna blogg kommit till om jag hade varit frisk och fullt arbetsför? Skulle jag ha kunnat skriva dessa inlägg under sådana omständigheter? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Men jag vet att han öppnar dörren till sitt rike för mig den dagen det är dags för mig att gå vidare. Som ni förstår skrämmer inte döden mig. Det som är skrämmande är om jag skulle bli liggande, lidande och ångestfull inför döden. Men om jag hamnar där får jag hantera den situationen då. Jag kan inte gå och tänka på det jämt och ständigt. Då, om inte förr, skulle jag verkligen bli sjuk!

När dörren öppnas så är det för mig en ömsesidighet. Jag knackar och blir insläppt i en gemenskap. I Bibeln står det ”dörren”, en ingång. Men det är som en huvudentré, mer än som en enkel ingång. En entré till ett helt universum. Jag utforskar ett rum i taget och jag kommer aldrig att kunna utforska det till fullo. Men jag litar på att jag har guidning i mitt forskande. En guide som leder mig till de rum som är relevanta för mig. Därtill har jag mänskliga guider som också, med Herrens hjälp, hjälper mig att utforska denna värld, detta universum. För varje steg jag tar lär jag mig något nytt samtidigt som jag inser hur otroligt lite jag vet. Jag kan bara tro.

holding-hands-752878_1280

Med bönen bultar jag på porten och Herren öppnar för mig, lyssnar på mig, hjälper mig. Jag ber ofta ensam. Men när jag har möjlighet tycker jag om att be tillsammans med andra, både i kyrkan och hemma. Lite så här går mina tankar kring tro i allmänhet och bön i synnerhet. För det är bönen som skapar både ömsesidighet och samhörighet både med Gud och med människor av alla slag. Och minns, du behöver inte vara troende för att jag ska kunna diskutera frågor kring tro och bön med dig.

BÖNEBRON

Så kommer natten till mig
för i sömnen ge mig ro
Jag knäpper mina händer
och leds ut på Bönens bro

Jag ber om vila och sömn, min Gud
om nattro, välbehag
att från all stress få slippa igen
ända till morgonrodnadsdagningen

Hjälp oss varje dag som går
när sorg och oro tär
Hjälp oss när det rinner en tår
Lär oss att Din styrka bär

Jag ber Dig Herre: Hjälp mig
när dagen kännes svår
i hjärtat bärs min bön till Dig
minnes att bedja: Fader vår

love-699480_1280

Avslutningsvis vill jag säga några ord om tro och att sprida den kristna tron. Jag själv tänker som så att jag kan bara berätta vad jag tror på, aldrig tvinga eller trycka upp min tro i ansiktet på någon. Om jag själv vill bli respekterad för min tro kräver det samma av mig. Jag respekterar din tro. Detta oavsett vilken tro du bekänner dig till eller om du inte tror alls. Självklart blir jag glad för varje person som finner och tar emot den kristna tron i sitt hjärta och med munnen bekänner den. Det är vad Jesus säger. Men han säger också som exempel att vi ska gå undan i avskildhet och be. Detta som motvikt till att visa upp en fasad av tro, där alla skulle se hur heliga vissa var. Jag tolkar det som att Han skydde skenheligheten och den skyr även jag.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka… Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…” Matt 25:34-46

Detta citat är en av grundstenarna i min tro. Och inte frågade Jesus efter tro innan han hjälpte. Däremot sa han många gånger: ”Din tro har hjälpt dig”

Herrens Frid till er alla som vill ta emot den. Till er andra: Ha en fortsatt bra kväll. Och till er alla: Sov Gott!

good-night-393495_1280

 

Annonser

4 thoughts on “” Långt bortom rymder vida”

  1. bbnewsab 2016-01-20 / 23:37

    Jag vill gärna fundera lite över innehållet i detta mångfasetterade och intressanta blogginlägg, innan jag kommenterar innehållet däri.

    Kanske är det samtidigt också en fördel, ifall jag tonar ned såväl antalet kommentarer hos dig som längden på dem.

    Jag vet nämligen av erfarenhet, att när jag ”tar över” kommentarsfältet på en viss blogg, brukar det sluta med att det är blott jag som kommenterar (samt bloggens ägare som svarar).

    Så jag tror att historien är på väg att upprepa sig.

    Om jag försvinner eller iaf minskar på kommenterandet,, så kommer förmodligen andra kommenterare att våga sig fram och ge sig till känna i dina kommentarsfält.

    Det är lite som kommunicerande kärl. Om vattennivån sjunker i ena kärlet, så ökar den i det andra. Eller vice versa.

    Ett problem – iaf för mig – är att du skriver på ett så intresseväckande vis, Pipi, att jag får sådan lust att kommentera och bidraga med egna tankar.

    Jag har också märkt, och glatts åt, att det är ovanligt högt i tak här inne hos dig. Min erfarenhet av religiösa människor är annars överlag, att de är mycket intoleranta mot oss ”utbölingar”. Men du verkar vara högst annorlunda, till det bättre enligt min mening, också i det avseendet..

    På återhörande i morgon, Pipi! Jag märker en mer nedstämd ton än vanigt i dina kommentarer och i detta nya blogginlägg nu i kväll. Hoppas att du snart ska komma upp ur den iråkade svackan.

    Jag vill så gärna att du ska få tillbaka ditt sedvanliga schvung i ditt skrivande och hitta tillbaka till den där rytmen som dina meningar brukar innehålla, när alla dina må bra-pilar pekar uppåt och inte som nu verkar spreta åt båda hållen.

    Hoppas att det snart ska gå att lösa det som tynger dig, Pipi!

    På återhörande! Sannolikt redan i morgon!

    PS Pentti Varg och Moss Hare samt bröderna Bäver (Sten och Sture) hälsar alla så gott till dig. DS

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-01-21 / 01:09

      Sök gärna upp mig på Facebook så kan du få min mejladress genom PM. Jag ser den fara du beskriver, men har samtidigt mycket stort utbyte av dina kommentarer. Kanske kan vi genom e-post föra de långa inläggens diskussion och på så sätt begränsa omfattningen i bloggen? Jag finns under namn Piia-Liisa Pisal även där.

      Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-01-20 / 23:57

    Tack för konstruktiv kritik. Känner själv att inlägget spretar som du säger och jag vet orsaken, men den är privat och har inte med innehållet i detta inlägg att göra. Däremot kan jag sätta mig med redigering och samla ihop inlägget.

    Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-01-21 / 12:57

    Nu menade jag inte att själva inlägget spretade, utan att, med min metafor, att dina privata ”MÅ BRA”-pilar pekade både uppåt och nedåt samtidigt. Alltås lite som om två vägskyltar båda två skulle ange vägen till Stoclholm, fastän ena skylten pekar västerut och den andra österut. I sådana situationer uppkommer kognitiv dissonans framför allt hos dina läsare. Men sannoilikt också inom dig själv. Lite som att slitas mellan hopp och förtvivlan. En form av emotionell pendling mellan två (ytter)lägen. Och det behöver man inte vara någon Eisnstein för att inse, att slikt inte kan vara bra.

    Vad gäller själva blogginlägget vill jag säga så här: Det utgör ett utomordenligt personligt vittnesbörd om gudstrons och bönens betydelse. Du lyfter fram vad din gudstro och dina böner har betytt för dig.

    Jag får direkt associationer till en känd berättelse som handlar om en person X som i nödens stund får sällskap av Jesus. Efter att ha vandrat länge tillsammans utmed en strand, nära vattnet, med Jesus vänder sig X om och upptäcker, att det oftast finns fyra fotspår som gjort avtryck i den fuktiga sanden. Men på somliga ställen finns det blott två fotavtryck.

    Lite förnärmat vänder sig X till Jesus och frågar: ”Varför överger du mig mellan varven? Här och där ser jag ju blott två fotavtryck, inte fyra. Och det verkar dessutom som att just när jag haft det som mest svårt och som mest behövt ditt stöd, så saknas dina fotspår. Det är inte snällt av dig!”

    Jesus svarar honom: ”De gånger du ser blott två fotavtryck i sanden är förklaringen, att då bar jag dig i min famn, i syfte att visa dig min kärlek och ge dig tröst.”

    Varpå X föll ned på knä och bad om förlåtelse för att han hade tvivlat på Jesus’ kärlek och omtanke.

    Den här sortens berättelse är jag själv lite kluven inför. Som den ateist och antiteist jag är.

    Å ena sidan förstår jag vilken lisa för ”själen” det kan vara att tro på bönens kraft och Jesus’ omsorger och kärlek. Å andra sidan ropar mitt logiska jag efter BEVIS på att detta med bönens kraft etc händer på riktigt. Jag anser att det saknas evidensbaserad forskning som stöder det synsätt som X (i minberättelse) eller du, Pipi, ger uttryck för.

    Om nu den här sortens naivitet, som jag anser att det är frågan om, kan skänka en människa tröst i svåra stunder, är det helt OK att tro på detta. Fast samtidigt vet jag att naiva människor ofta primeras till att bli auktoritetstroende, dvs det som prästen/pastorn säger, det måste vara sant. Och då är man ute på hal is.

    I västergötland hnde det sig för några år sedan, att en äldre dement dam skänkte sin miljonfastighet till sin frikyrkliga församling, för att pastor och hans fru skulle kunna förvalta fastigheten efter eget skön. Pastorsparet hade storstilade idéer om vad fastugheten skulle användas till. Exempelvis som en kursgård. Så paret övertalade den gamla damen, att hon borde flytta in i det gamla hönshuset. Dår kunde hon väl leva resten av sitt redan långa liv. Dement och auktoritetstroende som damen var dröjde det inte länge, förrän hon hade flyttat in i det gamla hönshuset, allt medan pastorsparets kursgårdsplaner sköts på framtiden och fastigheten i stället blev en fin bostad åt pastorn och pastorskan.

    Samma sorts naivitet finner man även i muslimska länder. Självmordbombare utlovas, av någon imam eller motsvarande, en gräddfil som leder rakt in i Paradiset utan att desförinnan behöva ligga och ruttna i en grav i väntan på Domens dag.

    Så du ser, Pipi, den här sortens naivitet som jag försöker berätta om för dig, kan utnyttjas av samvetslösa personer, som av olika skäl åtnjuter en hög auktoritet.

    Nu förstår du nog bättre, hoppas jag, min egen kluvenhet inför den här sortens bloggposter och deras innehåll.

    Med det menar jag INTE, att du inte ska skriva om sådant här framöver. Faktum är att jag ju rent av har BETT dig att berätta mer om hur din religiösa tro hjälper dig. Så fortsätt du med detta, jag ber.

    Men ha också förståelse för att jag känner en viss kluvenhet inflör den här sortens budskap som du för fram. Dock är kluvenhet inte detsamma som ointresse. Faktum är att ateister ofta känner till Bibelns innehåll betydligt bättre än de religiösa själva gör.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s