Resor och rullstolar

bus-17158_1920

Att resa när man som jag är helt beroende av min Permobil är inte det enklaste. Jag har körkort, och körde själv bil till för cirka åtta år sedan. Då började mina ben låsa sig och jag fick dessutom ont av att köra bil. Det blev allt svårare. Jag fick annan medicinering (starkare) för att minska min svåra smärta och i och med det beslöt jag att helt avstå från att köra själv.

Det innebar att jag kom att bli beroende av sjukresor och av färdtjänst. Jag trodde att eftersom jag inte kunde köra själv och inte heller klarade av att sitta på ett tåg- eller bussäte skulle jag få tillstånd för färdtjänst. Men inte! Det tog mig två år av ansökningar och överklaganden innan Förvaltningsrätten gick emot Länstrafikens beslut och gav mig rätt till färdtjänst. Jag hade dock rätt till sjukresor under denna period, så vårdbesök utgjorde inte några problem. Det var privatresor som var svåra.

Jag kunde fram till dess att jag fick min Permobil sitta fram i personbil, vilket gjorde att jag också kunde åka i privatbil. Från början av sommaren 2015 försvann min möjlighet till detta när jag måste ha Permobilen med. (Vid enstaka tillfälle kan jag i stället ta med min manuella rullstol och då kan jag åka en kortare resa i personbil.)

car-159640_1280
Med Permobilen är jag beroende av ”specialfordon” dvs taxibuss som jag kan köra in Permobilen i. Chauffören förankrar stolen vid alla fyra hjulen samt mig med ett säkerhetsbälte. Utöver Permobil med passagerare i så kan dessa bussar ta upp till ca ytterligare fyra till sex personer samt en rullstol till.

Jag har nu tillstånd för direktresa med begränsad samåkning, om resan beräknas ta minst 60 min. Detta för att jag har jobbigt att resa. Hur är det då att åka med dessa mindre bussar?

I de allra flesta fall så går det bra. Chauffören följer instruktionerna och kör mjukt och behagligt. Visst, bussen skakar och väglaget är så här års långt från det bästa. Snö, is, snömodd, dåligt plogade gator och vägar hör tyvärr till vanligheterna. En bra chaufför anpassar dock körsätt och hastighet efter rådande förutsättningar. Min erfarenhet av sjuk- och färdtjänstresor, sittande i min Permobil, sträcker sig nu över ca åtta månader. Innan dess hade jag manuell rullstol och åkte personbil.

country-road-946436_1920
Vinterväglag. På saltade vägar förekommer att det under snömodden finns ett lager glansis eller isfläckar. Moddsträngar utgör också en fara. I den del av landet där jag bor saltas vägarna flitigt.

Vintern är i många fall en vacker årstid, men den ställer ofta krav på kunnighet och eftertanke hos de som kör oss som är sjuka och/eller funktionshindrade. Ibland saknar jag den kunskapen hos chaufförerna. Läste nyligen en kommentar på Facebook där en person fått information om just färdtjänst. I informationen stod att aktuell region avsåg att kontrollera så att de som arbetade som chaufförer hade körkort samt taxiförarlegitimation. Likt den som kommenterat blev jag helt förskräckt. Jag har alltid tagit för givet att det är ett absolut grundläggande krav för att få köra taxi!

Jag reser sittande i min Permobil som måste spännas fast ordentligt. Utöver att förankra stolen ska även jag sitta fastspänd. Jag har också fått frågan om jag ville ha säkerhetsbältet på! För mig finns finns bara svar: ”Ja”, men den föraren var beredd att köra bussen med mig obältad.

Vad tycker du som läser? Vilka krav är rimliga att ställa på den som kör färdtjänst och sjukresor? Har du själv erfarenhet av att åka med färdtjänst och/eller sjukresa? Berätta gärna!

 

 

I ett kommande inlägg ska jag berätta om en resa som jag inte ens skulle önska någon att behöva uppleva. En riktig mardrömsresa.

Annonser

9 thoughts on “Resor och rullstolar

  1. bbnewsab 2016-02-05 / 22:32

    En chaufför som undrar om du ska ha säkehetsbältet på dig där du sitter i din permobil? Jösses!!!

    Vad ska man tro om en sådan förare? Körtkort har han måhända. Men har han det förstånd och de kunskaper som behövs för att framföra ett fordon, som används för att transportera handikappade som saknar den balans och muskelstyrka som behövs för att ens kunna parera en liten inbromsning, vilken vanligt folk knappt ens skulle ha uppfattat, dvs de skulle ha parerat den på en icke-medveten nivå?

    Detta är skrämmande. Här behlver de ansvariga, som det heter, se över rutinerna. Samt lämplighetspröva chaufförerna. Inlevelseförmåga för att kunna inse alla de risker som finns borde vara en högprioriterad chaufförsegenskap. Lika viktig som insikten att som chaufför kör man inte onykter.

    Får jag fråga: Var denna chaufför svenskfödd?

    Gilla

    • Piia-Liisa Pisal 2016-02-05 / 22:58

      Nej, det var han troligtvis inte, man han hade med stor sannolikhet fått sin utbildning i Sverige och varit i Sverige under många år. Av en annan chaufför fick jag veta att han som chaufför inte kan tvinga mig att sätta på mig bältet. Men han behöver å andra sidan inte köra en meter om jag inte har bältet på. De enda som chaufförerna utan personens tillstånd får sätta på bältet är barn under 15 år och personer som uppenbart inte kan förstå riskerna med att inte ha bälte på.

      Liked by 1 person

  2. Pixiepatrullen 2016-02-06 / 09:24

    Vilka jubelidioter det finns!
    De borde inte få framföra ett fordon med passagerare över huvud taget.

    Det är så tråkigt att man ska behöva strid så mycket om en sån enkel sak: att kunna vara självbestämmande och framför ett fordon. Detta med bilanpassningar och intyg verkar vara lite av ett lotteri i Sverige. Jag fick avslag på mitt men orkade inte strida vidare.. Jättesynd då jag fortfarande inte kan lyfta in och ur rullstolen på egen hand utan ”bara” kan gasa och bromsa. Ja automaten i nya bilen underlättade ju så sett men man är alltid beroende av hjälp.

    Ser fram emot att få läsa om din resa med skräckblandad förtjusning. Gissar att det inte varit något höjdare…

    Stor kram!

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-02-06 / 16:06

      Nej, det var ingen resa jag vill vara med om igen. Men som sagt, det kommer ett inlägg om hur det kan gå till när chaufförerna saknar en del kunskap!

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-02-06 / 12:48

    Oki, jag förstår att här krockar två principer mot varandra: dels individens fria vilja (att riskera sitt liv), dels chaufförens inställning till risktagande. Skönt iaf att chauffören har möjligheten att vägra skjutsa en person som propsar på att få utsätta sig för onödiga risker.(Och glad är jag att du, Pipili, har förstånd nog att inse vad som är bäst för dig.)

    Faktiskt påminner detta lite grand om en annan debatt, den om att läkare inte vill behandla storrökare för alla de sjukdomer dessa har ådragit sig till följd av sin rökning. Även här finns en moralisk konflikt: Ska man acceptera och tillmötesgå önskemål från någon som tar onödiga risker trots påpekande för personen i fråga om vari det riskfyllda beteendet består?

    Gilla

  4. Piia-Liisa Pisal 2016-02-06 / 14:14

    Tack för påpekandet! Jag ändrade så att den senaste kommentaren skulle komma först, men trodde inte att svaret skulle hamna före frågan. Jag ändrar tillbaka 🙂
    Hädanefter ligger äldsta kommentaren först såsom det var från början!

    Liked by 1 person

  5. Jag 2016-02-13 / 13:48

    Jag blir alldeles chockad av det du skriver om din kamp för att få färdtjänst. Otroligt. Åter det där med att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Det verkar vara olika på orter, det var inget problem för min mor att få färdtjänst fast hon fortfarande kunde gå men led av andra sjukdomar.

    Sen det där med bälte: det är liknande problematik som vi mötte på äldreboendet där mamma hamnade så småningom. Hon var dement, kunde inte gå och satt i rullstol på dagarna. Men de fick inte bälta henne, eller sätta ett bord på rullstolen om hon inte ville det. Så hon fick ramla ur i stället tills vi sa till på skarpen.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-02-13 / 15:03

      Jag uppskattar din kommentar, men blir alltid lika ledsen när jag hör om hur äldre inte får erforderlig vård och hjälp. Ibland kanske det är så att den äldre, såsom du beskriver, inte kan uttrycka sin egentliga önskan. För jag kan absolut inte tänka mig att din mamma ville ramla. Detta är ett dilemma för personal på vårdboenden, då de inte alltid får göra det som kan tyckas bäst för den enskilda vårdtagaren.(Jag handledde många personalgrupper då jag fortfarande var yrkesverksam. Denna problematik kom så gott som alltid upp…)
      Tyvärr så har du rätt. Lagen om vem som anses ha rätt till färdtjänst tolkas mycket olika. Samma gäller även villkor för färdtjänst som är helt beroende av politiska beslut på kommunal/landstingskommunal nivå.
      Tack för att du ”Jag” tog dig tid att kommentera 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s