Jag lovade i ett tidigare inlägg att presentera ytterligare två av Försvarsmaktens hundar, FM Jönso och hans mamma FM Fatzy. Fatzy är på BB Hilton och har nyligen fått en kull med valpar.
”Bara en blivande moder. Jönso är hennes son.” skrev matte Eva tidigare (se bilden under texten). På bilden ovan, tagen av Sonja, har FM Fatzy hunnit bli mamma till en ny kull FM-hundar. Fatzy blir kvar på BB till dess att valparna är åtta veckor och har placerats ut hos fodervärdar. När alla valparna fått komma till sina fodervärderar så reser FM Fatzy hem till matte och sin son Jönso. Att matte saknar Fatzy under de ca tre månader som hon är borta är fullt förståeligt.
FM Fatzy har likt andra FM-hundar sin uppgift att fylla. Hennes är att bli mamma till nya FM-hundar. Varje år föder Försvaret upp mellan 200 och 300 hundar. De allra flesta av dem blir arbetande hundar i samhällets tjänst. De som av någon anledning inte klarar de tester som krävs blir ofta fina familjehundar som t ex används för tävling och utställning. I första hand så erbjuder FM fodervärden att köpa hunden. Om hen inte kan/vill göra det går erbjudandet till andra lämpliga köpare. Även om hunden nu inte blir tjänstehund är det fortfarande en hund som kräver mycket av sin ägare i form av träning/aktivitet för att må bra.
En del hundar blir likt Fatzy avelshundar och kommer att vara från sin fodervärd vid varje dräktighet och valpning.
Frågor och svar om bl a hur FM-hundarna får sitt namn
”Det saknas någon här hemma! Nu har även min älskade FM Fatzy åkt till BB Hilton i Sollefteå. Tomt här hemma, även om FM Jönso håller mig sällskap.
Men det känns också bra att hon nu är bland proffs, för fortsätter magen växa så som den gjort dom sista två veckorna, så spricker hon nog snart.”
Fler bilder på FM Fatzys valpar kommer i kommande inlägg.
FM Jönso blev trött efter att ha varit ute…
”Undrar om någon varit här i natt och bytt ut FM Jönso? (160106)
Första gången sedan han kom, som han låg kvar i korgen när jag klev upp, och efter frukost och morgonpromenaden, så ligger han bara bredvid mig och myser.
Tror grabben är lite trött efter gårdagen.”
Nu är det verkligen dags för en presentation av FM Jönso. Han är ca åtta månader och, gissar jag, kanske i vad som ibland kallas ”spökåldern” och ibland också ”slyngelåldern”. Det är när saker som förut har varit ofarliga kan bli jättefarliga. Samtidigt är nyfikenheten ofta minst lika stor och bus och okynne hör till. Dessutom, likt barn, så sätter FM Jönso ”kottar i öronen” (som matte skriver) ibland och hör bara när han själv vill vilket matte berättar om. ”Selektiv perception” kallas det för.
Matte Eva: ”En liten rättelse bara.
Jönso kom till mig i Augusti 2015, han var Då 8 månader, nu är han lite drygt 13 månader.
När han var 12 månader, gjorde han och hans bror ett sk förtest (vilket han gjorde kanonbra och så även hans bror). När han närmar sig 18 månader, så ska han göra sitt riktiga L-test, och efter det får vi säga farväl. *snyft*” (160207)
”När vikten av aktivering blir uppenbar!
I fredags opererade jag min ena hand, vilket innebar att det blev en väldigt lugn dag för FM Jönso. Ingen skogspromenad på flera timmar, inte en massa nosarbete eller lydnadsträning m.m.
Inne var det inga problem, utan han var lugn och fin när vi var hemma. På eftermiddagen skulle vi gå på koppelpromenad, där märktes bristen på aktivering och insikten att matte inte var som vanligt, första gången och han drog i kopplet, försökte dra mot andra hundar m.m. och betedde sig som en äkta ouppfostrad slyngel.
Dagen efter blev det en lång promenad i skogen, men jag hade fortfarande ont och var inte lika engagerad i honom som jag brukar, och rätt snart hade han proppat en masa kottar i öronen och skaffat sig väldigt selektiv hörsel, gjorde stora lovar ut i skogen och brydde sig knappt när jag kallade på honom, vilket slutade med att unge herrn fick acceptera att gå i koppel dom sista kilometerna.
Idag tog jag mig i kragen och visade Jönso redan från start att jag hade krav på honom och att skulle ha väldigt kul.
Vi roade oss med massor av roliga saker. Platsliggning, inkallningar, sökövningar, ett kort spår på skoj, och nästan direkt visade Jönso sin absolut bästa sida. Han höll stenkoll på matte, och även dom sträckorna när vi ”bara” lufsade på, så fanns det inte en chans att jag skulle kunna ”gömma” mig och han reagerade på minsta lilla pip från mig.
För mig blev här vikten av aktivering och att vara engagerad i hunden, väldigt uppenbar. Blir inte Jönso aktiverad, så aktiverar han sig själv. Så enkelt är det.
Om min matte är disträ, ja då får jag väl roa mig själv.
Även om dagens promenad inte blev så lång i km räknat, så tog den ca 2 timmar, och både jag och Jönso är väldigt nöjda!”
Samtliga bildtexter är matte Evas egen text till respektive bild.
Foto, där ej annat anges: Eva Qvick
Vad har du för erfarenhet av arbetande hundar? Kanske känner du igen ”slyngelåldern” eller ”spökåldern”? Har du själv fött upp hundar? Hur är det att ha en tik med valpar hemma?
Berätta gärna!
Fakta om uppfödning och hundens utveckling hämtad från Försvarsmakten och från Svenska Kennelklubben.
Som en service till dig som läsare är ovanliga/svåra ord länkade till Synonymer.se
Här kommer lite bonusmaterial. En artikel från Newsner om att bli lämnad för en yngre förmåga. Men som alltid – ett lyckligt slut ❤
Livets skiftningar - från ett annat perspektiv 
Ett helt underbart blogginlägg! Jag börjar misstänka att även FM Pipili en gång föddes på BB Hilton i Sollefteå.
Det kan inte bli annat än 5 st VOFF (av fem möjliga) för denna eminenta bloggartikel.
Nu kan jag gå till sängs med ett STOOORT leende på läpparna efter att ha läst denna glädjespridande text.
GillaGillad av 1 person
Tack, du käre vapendragare för fem fina voff. Och Pipili må vara född på BB för många, många år sedan, dock icke Hilton enligt Pipilis mor. Men vem vet – kanske mor har undanhållit något 😉
GillaGilla
Om Pipli är äldre än ca 10 år, så kan han ha varit född på Hundskolan, en föregångare till FHTE avelsstation 😊 Växte själv upp med en hund därifrån. Finaste schäfern! Väntar spänt på en Schäfer från FM nu, njuter av dina fina inlägg och Facebooksidan sålänge 😊👍🏼
GillaGillad av 2 personer
Tack locisen för dina fina ord. De värmer verkligen.
(Pipili är bbnewsab smeknamn på mig, Piia-Liisa 😉 )
GillaGillad av 1 person
Kul att läsa om mina älsklingar! 🙂
En liten rättelse bara.
Jönso kom till mig i Augusti 2015, han var Då 8 månader, nu är han lite drygt 13 månader.
När han var 12 månader, gjorde han och hans bror ett sk förtest (vilket han gjorde kanonbra och så även hans bror). När han närmar sig 18 månader, så ska han göra sitt riktiga L-test, och efter det får vi säga farväl. *snyft*
GillaGillad av 2 personer
Tack Eva!
Vad roligt att du gillar inlägget.
Jag kopierar din text och lägger den som en rättelse i blogginlägget. Ber om ursäkt för att jag gjort fel.
GillaGillad av 1 person
@locisen: Vov, vov på dig.
Som Pipili redan har förklarat är det ett litet ”hyss” från min sida att kalla Pipili för FM Pipili. när hon skriver om de här FM-hundarna. Jag låtsas som om hon också är en FM-hund, alltså. Sorry om du blev lite förbryllad över min skrivning. Kan ju inte vara lätt att veta att det var ett ”hyss”.
@Pipili: Apropå ingenting, Pipili: OM du vore en hundras på riktigt, vilken skulle du då vilja vara? Jag tycker att du är klok och vis. Så du kanske skulle välja att vilja vara en pudel?
@Eva Qvick: Vill du berätta mer om vad som ingår i det där förtestet? Vad får hunden göra? Vad krävs av den? Vet du något om hur många av FM-hundarna som klarar det stora L-testet?
GillaGillad av 1 person
@bbnewsab: Om jag vore hund, skulle jag nog vilja vara en Leonberger eller Berner Senner. De är stora, lugna och kloka 😉 Jag tycker som du förstår mycket om stora hundar och arbetande hundar. Och just dessa två raser har ofta ett psyke som tilltalar mig. New Foundland ”Nöffe” är också en underbar ras. Jag har inte drivet som t ex Schäfern och Rottweilern har, de två hundraser som mina egna hundar haft. Det är också underbara hundar, men de har ett annat ”go” i sig än de raserna jag nämnde. Därmed inte sagt att de förstnämnda saknar vilja. Jag är övertygad om att de har en stark egen vilja, men att de ger uttryck för den på ett lugnare sätt många gånger.
Så tänker ”FM Pipili” 😉
GillaGillad av 1 person
Vad var det jag sa: FM Pipili ÄR klok som en pudel.
Ja, rent av som två pudlar.
Efter en sådan innehållsrik kommentar behöver du sannerligen inte göra någon pudel. 🙂
Den talar för sig själv.
Det blit 5 VOFF också för dennna din fina kommentar, FM Pipili. (Och nu misstänker jag ännu mer, att mor din har något att dölja för dig vad gäller på vilket BB du egentligen är född. 🙂 )
GillaGillad av 1 person
I förtestet ingår princip samma moment som ingår i det traditionella L-testet. Genom olika moment, så kan man se hundens tillgänglighet, hur den klarar hantering, jakt och kamplust, Man tittar på hur hunden klarar olika miljöer och hur den reagerar på ljud, om den blir skrämd m.m. Ex. om hunden blir skrämd av skrammel (vilket är helt okej att den blir) så är det viktigaste att den kommer över det snabbt. Att den vågar undersöka, och sedan släpper rädslan.
Jag vågar inte säga hur många som klarar L-testet, för förra året var det ett helt otroligt bra resultat. Kan jag gissa på drygt 70% av hundarna?
GillaGillad av 2 personer
Tack Eva för info om förtest och L-test!
GillaGillad av 1 person
@Eva Qvick: Det måste väl bli starka emotionella band mellan dig och en hund som likt Jönso har så stark ”personlighet” och intelligens. Är det inte svårt att veta, att Jönso snart kommer att tas ifrån dig? Kan väl näppeligen kännas kul att veta?
Hur hanterar du den sortens känslor? Kanske genom att ta emot en ny FM-hund attäven få vara matte åt under några månader eller något år? Dvs har du haft hand om FM-hundar tidigare? Kommer det att bli FM-hundar efter Jönso också?
PS Vem bestämmer vad FM-hundar ska heta? Får du ha synpunkter på hundens namn? Eller du måste acceptera att kalla ”din” FM-hund just så som den redan heter, när den kommer till dig och ditt hem?
@Envar som känner för att kommentera följande fråga: Kan ni också känna att en hund eller katt bör ha ett speciellt namn? Typ att detta är en typisk Karo eller typisk Missan. Föräldrar till människobarn kan ofta känna, att deras nyfödda barn är en typisk Malin eller Charlie eller vad det nu kan vara för namn. Jfr hur jag när jag kom i kontakt med Pipili, denna bloggs ägare. Jag kände direkt, att hon var en ”typisk” Pipi Kortstrump-person. Och lite senare kändes det helt naturligt att ändra Pipis förnamn till Pipili (eller FM Pipili när hon skriver om FM-hundarna och deras mattar och hussar). Är jag månne ensam om att ”känna” att denna bloggs ägare är just en Pipili? Eller finns det fler bland er bloggföljare som känner, att hennes namn naturligtvis näppeligen bör/kan vara något annat än just Pipili?
GillaGilla
Ett kort svar angående namn på Försvarsmaktens hundar är att de namnges med samma bokstav under året. Så därför borde jag ha dragit slutsatsen att FM Jönso är född 2014 (J = 2014) eftersom K = 2015 och följaktligen bör hundarna som föds i år få namn börjar på bokstaven L. Sedan vet jag inte hur Försvarets Hundtjänstenhet i Sollefteå namnger dem. Chansen att det blir en ”Lassie” i år kan nog vara stor 😉
Du som vet mer om namngivning – berätta gärna!
GillaGillad av 1 person
@BBNEWSAB
För att svara på dina frågor, så tar jag dom i en lite annan ordning, och försöker ge en kortfattad (som möjligt) sammanfattning om min resa som fodervärd.
Jag blev fodervärd för FM första gången för 9 år sedan. Den förste valpen, Lille Celko, blev inte så gammal (han hade en missbildning i matstrupen). Efter Celko kom FM Djohannes som blev kvar till L-test. Jag grät i dagar när Djohannes hade lämnat oss efter klarat L-test, men var också såå stolt. Tänkte att min lille bebis hade blivit stor och hade gått vidare till högskolan.
Så sommaren 2010 kom Fatzy. Hon kom in i mitt liv när jag behövde henne som bäst. Hon var en fruktansvärt jobbig valp, och det krävdes otroligt mycket engagemang och jobb från min sida för att hon skulle vara dräglig, men redan från början älskade jag henne av hela mitt hjärta. När dagen för L-test var inne, så stod vi sida vid sida och hängde båda på räcket på altanen. Jag tittade på Fatzy och sa ”Dom kan väl inte ta dig. Vi hör ju ihop!” Jag visste ju egentligen att hon skulle klara L-testet, men hjärtat var nära att brista.
När Pierre sa att hon hade klarat testet och dom var supersugna på henne, men ville ha henne som avelstik och frågan kom om jag ville fortsätta som fodervärd, så förstod jag knappt, och när det sjönk in så grät jag floder av tacksamhet.
När hon ska åka och valpa så är det självklart väldigt tomt här hemma. Hon är ju en del av mig! Men det är också väldigt spännande, och jag vet att när hon är på HAS (Hundavelsstationen i Sollefteå), av mig kallat BB Hilton för hundar, så tar dom väl hand om henne och skämmer bort henne på rätt sätt. Dom senaste åren har jag nöjt mig med att följa hennes valpar hos sina nya fodervärdar. Jag försöker vara med på valpträffar (när det går) och på deras L-test.
Förra året satte suget efter att föra en ny FM-hund till L-test stor, och jag gick först med på att ta en tik. Hon var inte här så länge, men klarade sitt L-test bra.
Sedan blev jag tillfrågad om jag kunde ta Jönso. Det var ju lite kul att få hit en av Fatzy´s valpar, så han kom på prov och har blivit kvar.
Jönso är en fantastisk kille och jag älskar honom djupt. Den dagen vi säger farväl, så kommer jag att gråta blod.
Men… jag och Fatzy hör ihop, det ska i grunden bara vara hon och jag, så även om han inte skulle klara sitt test, så kommer jag inte att behålla honom. Både han och Fatzy är värda att få mer tid än jag kommer ha möjlighet att ge två stycken under ett helt liv, och Fatzy som alltid får stora kullar, är värd att få lite lugn och ro med matte när hon är hemma.
Det kommer att göra ont att säga farväl, men jag vet att han kommer göra mig stolt.
Om det blir fler FM-hundar vet jag inte, men troligtvis. Det blir som en drog, man blir beroende. Men jag tror jag och Fatzy nöjer oss med att lite då och då ta emot någon unghund som behöver omplaceras.
Angående namnen så är det HAS som bestämmer namnen.
Hoppas det här gav dig svar på dina frågor. 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack Eva för ditt fylliga svar. 🙂 Det bidrar till att öka kunskapen om de fina och så viktiga, FM-hundarna. Jag länkar till ditt svar i bloggposten ”Frågor och svar” och i ovanstående inlägg om FM Jönso och mamma FM Fatzy Återigen ; Tack ❤
GillaGilla
Hur många hundar rör det sig om på årsbasis (per kalenderår)? Är alla hundarna schäfrar? Nån som vet?
GillaGillad av 1 person
När jag nu läser om blogginlägget ser jag att det rör sig 200-300 hundar per år. Men innebär den siffran alla godkända hundar eller inkluderar det alla hundar som får testas för att se om de ”duger” som FM-hund?
GillaGilla
Här kommer en länk där jag tror att många frågor om Försvarsmaktens hundar kan få svar.
FM Hundtjänstenhet
Jag är givetvis tacksam om du som läsare och ex v instruktör också svarar utifrån din kunskap och erfarenhet. Det är alltid en fördel att få svar från dig som arbetar med detta 🙂 Ni besitter en djupare kunskap än vad som kan redovisas i en informationstext såsom den jag refererar till.
GillaGillad av 1 person
Tack, FM Pipili! Jättebra länktips! Ger dock inte svar på alla (mina) frågor. Som till exempel denna (vars svar jag inte kunde finna): Vad brukar tjänstehundarna användas som?
För att spåra minor? icke-briserade granater? Annan ammunition? För att försvara hundpatrullens mänskliga enhet(er)? Hur många av dessa tjänstehundar får sätta livet till (being killed in action) under sin tjänsteutövning? Kan en hund postumt – eller i levande livet – tilldelas medalj för tapperhet i tjänst?
Frågorna är många? Vem har svaren?
GillaGillad av 1 person
Jag lägger ut en bloggpost med frågor som kommit upp bland kommentarerna och ser om fler svar om FM-hundarna…
GillaGillad av 1 person
@Eva Qvick: Tack för din OVANLIGT emotionella svarskommentar, Eva! Det var omöjligt att läsa vad du skrev utan att få tårar i ögonen.
Du berättar så målande och hjärtskärande om hur det känns, när en mycket god vän och livskamrat plötsligt en dag tas ifrån dig, inte på grund av olyckshändelse eller dödsfall utan för att leva vidare på annat håll. Alltså att hen bara var till låns.
Men samtidigt märker jag ju, att du innerst inne är mentalt förberedd på att den dagen oundvikligen måste komma, trots att avskedet får dig att känna som om ditt hjärta är på väg att slitas sönder och gå i tusen bitar.
Som tecken på min tacksamhet över ditt svar vill jag dedicera denna sång till dig, Eva: https://www.youtube.com/watch?v=CQCljzYCX7s .
Hoppas att du uppskattar min ”musikgåva” till dig!
PS berätta gärna mer om dina hundar och vad de har betytt för dig under årens lopp. Du äger liksom Pipili förmågan att skriva både rörande och berörande! DS
GillaGillad av 1 person