FM-hundar: Nya bekantskaper!

Utöver FM Fatzy, FM Jönso och FM Kola kommer här  FM Krus, FM Jönni, FM Kyra och FM Izzko samt FM Joy. Foto där ej annat anges: respektive matte/fodervärd. Kursiv bildtext är respektive mattes text och fetstilsmarkerad bildtext är min tolkning utifrån vad hunden skulle kunna tänkas säga 😉

Jag kan bara inte låta bli att presentera en av FM Fatzyz valpar:

Fm Fatzy valp mars
När jag blir stor ska jag åka helikopter och arbeta med att hitta skadade människor på svåra platser”           Foto: BB Hilton

Jag har glädjen att meddela att ytterligare några FM-hundar har nosat sig fram till bloggen och vill vara med. Samtliga presentationer sker med respektive fodervärds uttryckliga medgivande. Nedan följer en mycket kort presentation av dem:

Matte: Susanne Andersson om FM Krus: Vissa deppar för att de inte har någon dejt på Alla Hjärtans Dag. FM Krus deppar för att matte sa åt honom att vänta innan han fick smaska i sig en liten hjärtformad godisbit. Oschysst. Men duktig är han, i alla fall! 😜
”Undrar om jag kan hitta på något bus nu?” FM Jönni Matte: Ullrika Kagevik
”Alltid får jag vänta…” /FM Kyra (Foto I Östling)
FM Izzko (son till FM Fatzy) med matte Ida Östling . Izzko vandrar i Regnbågsbrons land efter en svår olycka.    Vila i Frid, FM Izzko ❤             
flower-947637_1920 - kopia
Arkivbild: Pixabay.com

FM Joy
Ibland blir inte livet med FM-hund som tänkt. FM Joys matte, Stephanie Asplund,  har önskat att jag ska skriva om denna fina hund, som tyvärr inte längre finns med oss längre. Hon somnade in bara något dygn innan denna artikel publicerades. Men är i ljust minne bevarad. Joy (eng. glädje) lever vidare genom alla minnen hon gav sin matte med familj under den, alldeles för korta, tid hon fick vandra med oss. Det blir ytterligare en artikel om FM Joy då matte Stephanie Asplund skrivit ner och fotograferat mycket. Genom att ge FM Joy med familj utrymme vill jag visa min aktning för det oerhörda arbete och den glädje som FM Joy med matte skänkt både sin familj och även oss andra som haft förmånen att följa henne genom FB-gruppen. Ett varmt Tack Stephanie, för att du delar både glädje och sorg med oss. Joy får på så sätt sprida glädje även efter att hon nu har frid.

 FM Joy f. 141014 vandrar i Regnbågsbrons land sedan februari 2016.
❤ Vila i Frid FM Joy ❤

”Det är fredag och vi påbörjar vår sista helg till sammans med FM Joy IV. Joy har redan försökt spöa brorsan (som strax ska få åka hem till min mamma och spendera de sista dagarna där). Hon har även skällt ut skolbarn (men skötte sig därefter bra då vi tog och tränade lite passivitet.) Joy fick även tag i min tumme som tappade känseln resten av passet men vad gör väl det!”
(Text och foto: S. Asplund)

rainbow-142701_1920
Arkivbild Pixabay.com
Annonser

5 thoughts on “FM-hundar: Nya bekantskaper!

  1. bbnewsab 2016-02-20 / 19:51

    Sorgligt att läsa om FM Joy. Och helt fantastiskt att läsa om FM Krus som förmår att visa sådan självdisciplin. Jag tror inte att jag själv skulle kunna klara av att vara så ståndaktig som FM Krus är. I alla fall inte om det var frågan om saltlakrits. Den godisvarianten är jag svag för.

    Faktum är att jag brukar träna mig att stå emot godisköplusten, när jag är ute och handlar. Jag brukar ställa mig vid plockgodislådarna och titta på när andra går där och plockar till sig i sina jumbopåsar som verkar kunna rymma ett par kilogram med godis.

    Ibland går jag en sväng runt om alla godislådorna

    I början var det jättesvårt. Men nu har jag inga problem alls med att stå där. Fast liiite dregel kan det bli ibland.

    Det gäller, har jag lärt mig, att se till, att man inte går och handlar på fastande mage. Annars är nog risken överhängande att man kommer hemdragandes med allsköns onyttig skit. Pringles chips har jag lärt mig att INTE ens titta på. Den hyllan måste jag snabbt passera. Pringles är ”livsfarliga”. Tydligt dregelframkallande. Och inget för den som vill kunna komma i sina gamla byxor utan att ta hjälp av skohorn.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-02-20 / 20:03

      Det är det som kallas lydnad. Inte förrän matte/husse säger att det är OK får hunden ta godbiten. Och det finns en allvarlig underton i detta som jag tror de flesta glömmer/inte tänker på. Idag ser vi det ofta just som ett bevis på en lydig hund. Men – hundar är utsatta, i synnerhet arbetande hundar. Matte/husse kan behöva kontrollera så att ”godisbiten” inte är något helt annat. En hund är en farlig motståndare jämfört med en människa. Du kan ju t ex aldrig gömma dig för en hund. Därför kan hundens och förarens liv hänga på att den inte äter upp ”godiset”. Alla har inte hundens bästa framför sina ögon.

      Den del av butiken som är livsfarlig för mig doftar nybakt bröd… Allt annat går utmärkt att låta bli, men färska bullar. Därför är det bra att jag inte handlar så ofta själv längre. Och bullar är precis lika farligt för ”fukten i garderoben” som chips…

      Liked by 1 person

  2. bbnewsab 2016-02-20 / 20:11

    Det där var ännu ett av många kloka, visa och insiktsfulla svar av dig, Pipili! Allt från terrorister till smugglar och inbrottstjuvar försöker nog oskadliggöra en snokande hund på ena eller andra viset. I värsta fall skjuter de väl den, om de har möjlighet.

    Det är säkert ett riskfyllt ”yrke” att vara FM-hund, polihund e d.

    Apropå ingenting. Ledarhundar för blinda – rekryteras även den sortens hundar från FM-”kenneln”?

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-02-20 / 20:35

      Det kan jag faktiskt inte svara på. Men jag skulle kunna gissa att det i så fall handlar om hundar som av någon anledning inte klarar testen för FM-hund, men som är tillräckligt bra för att utbildas till servicehund. Det ställs ju mycket hårda krav för att rekryteras till samhällets tjänst. Som ledar-/servicehund kan jag tänka mig att kraven eg inte är mindre hårda men ser annorlunda ut. Detta är dock bara en gissning från min sida. Det jag vet är att det även för servicehundar är en lång utbildning och att den börjar tidigt.

      Kanske någon av bloggens läsare kan svara på bbnewsabs fråga?

      Att hundar skadas och omkommer under tjänst är en realitet, men förare och hund är en så väl samtränad enhet att de tillsammans gör riskbedömningar, även om hundföraren alltid har ansvaret. Likaväl som ingen riskerar sin mänskliga arbetskamrats liv, om inte nöden så absolut kräver, riskeras livet på den fyrbenta arbetskamraten. Och det har hänt att hunden fått plikta med sitt liv för att rädda sin förare. Jag minns att jag läst om det, men tyvärr inte i vilket sammanhang.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s