Latstryker och dumhuvud del 2

En fortsättning på ”Ditt lata stycke” eller Sagan om den lata flickan.

person-842429_1920
En flicka som (inte) var som ”alla andra” eller hur var det nu igen?

Här följer en fortsättning på sagan om flickan som blev kallad både för lat och för dum.

Flickan hade blivit kallad för lat och bekväm av sig under hela sin uppväxt och även som ung vuxen. Men det var ju inte det enda som hon blev kallad för. Hon var också ful, fet och dum. Kobent och plattfot. När flickan började skolan kunde hon inte samma saker som de andra i klassen som gått på lekis. Hon var därför annorlunda än de andra barnen i klassen. På så sätt kom hon att bli en alldeles utmärkt person att ge sig på. Dessutom förstod hon inte alltid att de andra barnen retades, utan trodde de menade allvar när de sa saker som flickan upplevde som positiva. Flickan kunde saker som de andra barnen inte kunde. Ett exempel var att hon hade lärt sig använda en räknesticka, ett instrument som var en föregångare till miniräknaren.

class-224148_1920
Om flickan fick och kunde, stannade hon kvar i klassrummet när de andra eleverna gick ut på rast.

Klassrumssituationen var en pina för flickan. Hur många gånger hon hade anledning att gå ifrån går nog inte att räkna, men skolsyster fick många besök.

Gymnastiken klarade hon inte alls av. Som ni vet fanns det en genetisk anledning. EDS (Ehler-Danlos syndrom) som gjorde att många rörelser var mycket svåra för henne att utföra, men även det att hon inte kunde regler för gymnastiska lekar som de andra fått lära sig i lekskolan. Men varken lärare eller andra vuxna i skolan förstod. När flickan försökte och misslyckades hette det att hon var klumpig. Och det skulle gå att arbeta bort om hon bara försökte tillräckligt mycket. Men hon försökte aldrig tillräcklig mycket. Hon var ju så lat när det gällde praktiska ämnen såsom gymnastik. En sommar anmälde hon sig till fotbollsskola och det var roligt – för de andra! Då fick de chansen att visa hur man verkligen spelade fotboll. Och flickan satt mest som avbytare på bänken bredvid planen, framförallt när det spelades match.

girl-1196505_1280 - kopia
Hästar, kor och kalvar kom att bli flickans vänner. Ytterligare en anledning till kommentarer från jämnåriga. ”Du luktar” ”Koo-pia” ”Tjockis” ”Ful” ”Dum i huvudet” ”Äcklig”. Ord kastade efter flickan. ”Vi vill inte ha dig”. Ord från vuxna: ”Latstryker” ”Du kan om du vill”. ”Du är bara bekväm av dig” ”Alla kan…(fyll i lämpligt ord själv)” Kommer ni på fler ord?

På mellanstadiet kom lagsport med in i bilden och lagen valdes av klassens bästa pojkar i den sport det gällde. Flickan stod ensam kvar och pojkarna slogs nästan om vem som inte skulle ha henne i laget. Ibland bestämde magistern i vilket lag hon skulle vara och det var alltid orättvist mot dem som var i det laget.

volleyball-976992_1920
Bollsport kräver stabilitet i kroppen. En stabilitet som flickan inte hade. Men egentligen var hon ju bara lat.

Vad skapade detta för bild hos flickan om hennes värde?

Nu tänker ni kanske att det var väl bara barnen som tyckte att hon var lat, möjligen läraren också? Men inte. De flesta vuxna i hennes omgivning såg flickan som lat, eller som de sa: ”Hon är lite bekväm av sig” och så log de rart och klappade flickan på huvudet. De som sa att hon var bekväm av sig sa det aldrig på något elakt sätt till skillnad från de andra.

granny-908340_1280
Det är inte alltid ett leende är vänligt. Skulle flickan ha någon mat så var det bara att fortsätta räfsa och hänga hö.

”Du är allt en riktig latlobba du” sa den äldre kvinnan till den 11 år gamla flickan som inte orkade räfsa hö och hässja i samma takt som de vuxna kvinnorna. ”Ut på stycket igen med dig” och sedan någon kommentar om att gå inne och dra benen efter sig inte gick an. Iallafall inte om hon tänkt sig äta senare. En mycket ledsen flicka gick tillbaka ut på åkern och fortsatte arbeta – med andnöd. girl-421651_1920

För det var orsaken till att hon kom in. Hon hade svårt andas. Varför kan vi bara spekulera i men hon kom att utveckla astma några år senare.

Det gick bra första, andra och kanske tredje tråden. För det var trådhässjor som gällde. Men från tredje tråden och uppåt till femte så nådde inte flickan riktigt och petade ner höet på andra sidan. Det var merarbete och skapade irritation. Husmor på gården, den äldre kvinnan, hade inte fördrag med ”slöhet” och fort skulle det gå. Själv höll hon till i köket och lät döttrar, söner och deras barn sköta det tyngre utearbetet. Sönerna fick sköta maskinerna och kvinnornas uppgift var att räfsa och hänga. När höet skulle köras in var det männen som stod på lasset och tog emot och satt i traktorn. Kvinnor och flickor räfsade och kastade upp på lasset.

Vad tänkte egentligen flickan? Vilken bild kom hon att skapa av sig själv? Vilken bild får du som läser av henne? 

wood-949745_1280

Redan i tidig ålder lärde sig flickan konsten att hugga ved. Som barn hemma hos morföräldrarna gjorde hon det för att hon ville. Där fanns inga krav, utan flickan fick lära sig sådant hon tyckte var kul. Som ung vuxen och helt beroende av ved för uppvärmning såg situationen annorlunda ut. Då var vedklyvning och hantering av densamma inte längre roligt, utan en nödvändighet. Och, ett alldeles för tungt arbete för en redan trasig kropp. Mer om detta i del 3.

Det som berättas ovan är endast några korta nedslag under åren då hon var mellan sju och 11 år gammal. Men just åren kring förpuberteten kom att prägla hela hennes fortsatta skolgång och senare också hennes liv som ung vuxen boende på landet.

 

Samtliga bilder är arkivbilder från Pixabay.com. Personerna på bilderna har inte något samband med texten.

Annonser

4 thoughts on “Latstryker och dumhuvud del 2

  1. bbnewsab 2016-03-03 / 08:44

    Hemsk läsning! En undran: Hade dina föräldrar inget att säga till om? Kan också de ses som offer för omständigheterna?

    Växte du möjligen upp hos dina morföräldrar? I en starkt bibeltroende omgivning?

    För mig låter alla dessa krav på växande barn du berättar om som en mycket gammal sedvänja, faktiskt med rötter i Bibeln. I vilken man ju som bekant kan läsa att människans lott är att arbeta i sitt anletes svett. Dvs att ens förmåga att arbeta och kunna handgripligt bidraga till familjens försörjning var det enda som gällde, den enda måttstock man höll sig till och utgick ifrån.

    Flickan är helt klart ett offer för en samhälls- och människosyn som är lika förlegad som den som tyvärr fortfarande frodas i en del, framför allt, muslimska länder. Dock kan vi fortfarande se rester av detta sätt att se på barn även i västerländska icke-islamska samhällen, till och med i ett sekulärt samhälle som Sveriges. Där barn inte får vara barn utan ses som miniatyrvuxna och ska stöpas efter samma mall, i samma form.

    Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-03-03 / 09:21

    Jag växte upp i ett sekulariserat hem med unga föräldrar, och bra mor- och farföräldrar. Kyrkan kom in i mitt liv som en positiv upplevelse. Skolan var inte positiv, men mina föräldrar gjorde vad de förmådde och inget ska lastas dem.
    Sedan finns det annat och andra i min omgivning som hade en annan syn. Sagan om flickan är en verklighetstrogen skildring av en flicka/ung kvinnas upplevelser. Personerna kring flickan har existerat i verkligheten.
    Sagoformen är ett medvetet val för att kunna berätta denna flickas historia, eller åtminstone delar av den utan att berättelsen tyngs onödigt mycket av det i sig starka innehållet.

    Detta hälsar Pipili till vännen bbnewsab och till övriga läsare.

    //Pipili

    Liked by 1 person

  3. Jag 2016-03-05 / 17:00

    Många tankar väcker det du skriver. Mobbningen. Hur man ska hantera det. Barn kan vara så grymma och om även de vuxna sänder signaler om att någon är lat och dum, så är det fruktansvärt. Men det behövs bara att någon ser en och ger en styrka att orka. En som berömmer, stöttar och lyfter. Det kommer man långt på och får en inre styrka trots allt.

    Kraven på flickan i berättelsen att arbeta som en vuxen är självklart orimliga. I den åldern hjälper man till där man kan: räfsa lite, bära in ved, diska, sopa, men aldrig hela dagsverken. Vad tyckte föräldrarna?

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-03-05 / 17:23

      Tack för din insiktsfulla kommentar. Och visst är det som du säger, kraven var inte rimliga. Men flickan hade också många fina härliga sommardagar med bad, lek och glass!

      Det var så i det fallet att föräldrarna inte var närvarande. Flickan var som ”sommarbarn” hos anhöriga till föräldrarna. Och de vuxna hade inte koll på vad mor/svärmor ställde för krav på flickan då de själva hade fullt upp med att fullgöra de krav personen ifråga ställde på dem, att få skörden färdig. Utöver höskörd fanns även jordgubbar som skulle plockas och säljas. Flickan var dessutom äldst av barnen och fysiskt sett på väg in i puberteten och sågs därför som ung och stark. Till utseende som hon varit kanske 13, 14 år och inte 11!

      Att köra hö ansågs inte som något ”hårdare arbete” och jag tror inte någon egentligen insåg vilka krav som ställdes både på flickan och de övriga barnen. Den äldre generation levde kvar i en annan tid där barnen naturligt skulle hjälpa till. Ingen insåg att flickan inte var frisk, då hon trots allt var rörlig och stark för sin ålder. Att ”gnälla” för att hon var trött och hade ont ledde bara till mer problem. Det hade hon lärt sig tidigt! Alltså höll hon tyst och bad om en Treo när det gjorde alltför ont!
      //Pipili

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s