De blå bergen

Utsikt från Rusakulan.                                                                            (Bildkälla: komtillorebro.se)

Kilsbergen – de blå bergen,  mellan Närke, Västmanland och Värmland. Att de kallas för ”de blå bergen” är så enkelt att de ofta ser blå ut när man ser dem på håll.

Kilsbergen är likt Tiveden ett ställe varifrån jag har många vackra minnen. Från residensstaden i länet far jag rakt västerut för att komma till Kilsbergen, för att sedan följa bergen längs en liten väg fram till Nora. Ni vet staden med både ”Tre små gummor” och den stad som författarinnan Maria Lang (Dagmar Lange) verkade i då hon skrev sina spännande historier om kriminalkommisarie Christer Wijk, bördig från Skoga som Nora heter i Maria Langs romaner.

Dagmar Lange                                           (Bildkälla: minabibliotek.se)

Många av dem är filmatiserade som exempelvis Kung Liljekonvalje av dungen. Men åter till början av resan.

rusakulan letrek.se.jpg
Utsikt från Rusakulan (Bildkälla: letrek.se)

Första stoppet blir vid utsiktsplatsen ”Rusakulan”. Att stoppet blir just vid denna utsiktspunkt beror på flera faktorer. Den viktigaste, förutom den helt fantastiska utsikten i tre väderstreck, är att Rusakulans utsiktsplats är anpassad för alla, även dem med funktionsförändringar av olika slag. Det går att med rullstol komma ända upp till utsiktsplatsen. Därtill är det bra skyltat. Att stå på plattformen och kunna skönja Köpings industrier långt bort är en ofattbart vacker upplevelse. Känslan av att vara en liten del av något stort är stark, överväldigande. Bilarna syns på vägarna nedan, som om de vore små svartmyror. Vattentornet Svampen i Örebro tycks inte större än att de  skulle gå att plocka det som just – en svamp!

 

Svampen, Örebro  (Bildkälla: Wikipedia)

På Rusakulan blåser det alltid. Jag har aldrig varit där någon gång då det inte blåst. Vindstyrkan varierar, men alltid blåst. Att andaktsfull titta ut över nejderna och se allt från skog och sjö till stora delar av Närkeslätten är verkligen en upplevelse som går rakt in i hjärtat. Vänd mot sydost syns sjön Tysslingen inte långt borta. Tysslingen är en rastningsplats för många olika flyttfåglar höst och vår. Mest känd är nog sjön för sina Sångsvanar som rastar där på väg mot häckningsplatsen i norra Sverige. Svanarna räknas ofta i många tusental. Varför inte börja resan med ett stopp vid Tysslingen, innan framkomsten till Rusakulan?

Sångsvanar och Kandagäss vid sjön Tysslingen, väster om Örebro 2010 (Youtube)

Efter Rusakulan är det dags för medhavd matsäck. Att hitta någonstans att köpa mat är ofta problem då det finns få matställen. Närmast från Rusakulan är sport- och friluftsanläggningen Ånnaboda, Garphyttan. Men den ligger åt fel håll för dagens resa. Istället blir det ett stopp vid Ramsjön.

Ramsjön.                               (Bildkälla: Örebro kommun)

Vid Ramsjön finns vackra platser att sitta och äta. Är det badväder så går det utmärkt att svalka sig med ett dopp i den lilla sjön. Andra aktiviteter kan vara fiske, skidåkning, vandring på en del av Bergslagsleden som passerar. Övernattning, om man så skulle önska, under enkla former i vindsskydd. Efter matpausen går färden vidare till Pershyttan. Därefter går resan mot sitt slut i Nora och de upplevelser som väntar där.

Pershyttans by.                      (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Pershyttan är en liten by med genuin hyttmiljö. Även Pershyttan är åtminstone till förhållandevis stor del tillgänglig för dem som likt mig är rullstolsburna. Där plockar jag gärna med mig småsten från marken. Slaggstenen, Bergslagssten, finns här överallt. Det är en restprodukt från den malmframställning som bedrevs i hyttan. Kanske väntar någon riktigt vacker sten på någon besökare som väl kan pryda en plats i hemmet. Slaggen finns kvar i stora högar bakom hyttan. Någon risk att stenen tar slut lär inte finns inom överskådlig tid. Under turistsäsongen är det mycket aktiviteter i Pershyttan. Nora kommun och deras Turistbyrå kan ge mer information.

Pershyttan. Detalj från hyttmiljö.                                                        (Bildkälla: Nora kommun)
Hyttan i fågelperspektiv. (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Väl framkommen till Nora tänker jag mig att börja med en glass på torget. Noraglass, en hemgjord glass med smak som överträffar det mesta. Vilka smaker den finns i varierar beroende på vad tillverkarna tyckte passande för dagen. En favoritsmak är hasselnöt. Skulle den finnas med hjortronsmak så händer allt att det blir två kulor glass.

Vad smakar väl bättre än dagsfärsk glass en varm sommardag? (Bildkälla: Nora kommun)

Efter glassen så är det dags att företa färden hem. Alternativet kan vara en övernattning i det unika vandrarhemmet som finns vid Norasjön, mitt inne i Nora! Där övernattar gästerna i gamla liggvagnar, omgjorda till vandrarhem. I anslutning till vandrarhemmet finns förutom servering också angöringsplatsen för Paddan, den lilla båt som tar besökare ut till Alntorps Ö. På Alntorps Ö spelas barnteater på somrarna, det finns aktiviteter för barn i alla åldrar samt också en genbank för gamla sorters bär och frukter av de mest skilda slag.

För dig som är konstintresserad rekommenderas att du stannar någon eller några dagar extra och tar dig till Åkerby Herrgård. Herrgårdparken brukar vara en fantastisk konstutställning med både permanenta konstverk och särskilt inbjudna internationella konstnärer som ställer ut sina verk. Det finns också mycket annat att se. Länkarna gömmer en del utflyktsmål som inte finns omnämnda i texten!

Åkerby Herrgård                           (Bildkälla: Bergslagen.se)

 

Så har då resan gått från Örebro, passerat fågelreservatet Tysslingen, stannat till i Kilsbergen, de blå bergen, där stoppen var vid Rusakulan, Ramsjön och sist Pershyttan. Väl framme i Nora är du i Bergslagen med allt vad där finns. Mer om Bergslagen, om gruvor och andra spännande platser kommer kanske i ett annat inlägg. Vem vet?

sunset-433626_1280 guldmoön Herrens ljud
Alla behöver vi ibland en guldkant på tillvaron…                                  (Bildkälla: Piaxabay.com)

Hur sätter du guldkant på din tillvaro? Har du något smultronställe som är tillgängligt för all, som du vill dela med dig av?
Eller kanske har du minnen från Kilsbergen och de platser jag nämnt eller andra platser som betyder mycket för dig som du vill dela? Berätta!

Att få möjligheten att komma ut i naturen som rullstolsburen är för många en dröm. Förhoppningen är att Sveriges fantastiska natur ska bli än mer tillgänglig för alla. Vad är din erfarenhet av tillgänglighet?

Annonser

3 thoughts on “De blå bergen

  1. bbnewsab 2016-03-04 / 13:24

    Du skriver så ovanligt levandegörande och måleriskt, Pipili! Med sinne för detaljer. Allt detta ökar närvarokänslan hos mig som läsare (och jag tror att jag kan tala även för andra läsare därvidlag).

    Jag brukar dela in skribenter i generalister och detaljister. Generalisten underanvänder adjektiv och beskrivande substantiv, för detaljisten gäller motsatsen. Faktum är att ALLA stora författare har det gemensamt, att de älskar att måla med ord. Ett bra typexempel är August Strindbergs inledning av Hemsöborna:, där huvudpersonen Carlsson presenteras för läsarna på följande vis:. ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

    En generalist skulle nog ha skrivit så hä i ställetr: ”Så dök då den där Carlsson äntligen upp. Det var på tiden.””

    Lite av denna förkärlek för målande adjektiv och beskrivande substanstiv föekommer även i Pipilis texter. Det ska sannerligen bli intressant att följa hennes litterära utveckling nu och framöver i takt med att hennes självförtroende växer till sig och hon vågar att ta ut de litterära svängarna allt mer och allt djärvare.

    Med lite fasettslipningar här och var kan denna Pipili-rådiamant nog med tiden förväntas komma att glittra och glimma långt utöver det vanliga. Hon har en redan en sällspord lyster! Det är hur som helst sällan jag på webben har kommit i kontakt med en så attraktiv, estetiskt tilltalande, högkvalitativ, lärorik, tänkvärd, känsloframkallande och meningsfull blogg som Pipilis.

    Men varför har då Pipili inte fler följare? Ja, den frågan har jag också ägnat en hel del tid åt på sistone i syfte att söka finna ett svar på. Kan det vara så, att folk överlag föredrar vattvälling framför gourmetmat? Eller är de blinda? Tja, jag vet inte. Men konstigt är det.

    Liked by 1 person

  2. Jag 2016-03-07 / 16:02

    Vilken härlig resebeskrivning, Piia-Liisa! De trakterna är helt obekanta för mig men du väcker min nyfikenhet. Vem vet, en vacker dag… Det finns mycket att upptäcka i vårt långa land.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s