Kottar i öronen – Selektiv perception

Selektiv Perception

Detta inlägg tillägnas FM Korina, FM Kya och alla andra FM-hundar som berättar att de inte alltid hör vad matte/husse säger 😉

german-shepherd-1003846_1920 - kopia

Selektiv perception, eller ibland selektiv hörsel när vi talar om hundar, är ett begrepp som återkommer förhållandevis ofta. Ett klassiskt uttryck är: ”Jag hörde inte förrän tredje gången du ropade, mamma!”

Alla som har eller har haft barn och/eller djur känner igen detta beteende, även om begreppet kanske är obekant. Ett exempel från den tiden jag arbetade som psykologilärare: Jag sa till mina elever att om jag berättade vilken deras läxa var så skulle kanske mellan en tredjedel och häften av eleverna inte uppfatta att jag gett dem en läxa. Men om jag istället sa att de skulle få sluta tidigare så…
I samma ögonblick som jag sa de magiska orden ”sluta tidigare” ropar en elev följande:
”Va, får vi sluta nu?” och klassen  började skratta 🙂 Eleven fattade först inte varför klasskamraterna skrattade. Men  hen hade just gett oss alla ett klockrent exempel på – selektiv perception. Jag frågade om vad de hade i läxa till kommande lektion – och som ni nog anar – hen hade inte hört att jag sagt något om läxor!

walk-1031039_1920
När tankarna är på annat håll, så är det inte säkert att allt läraren säger når fram…

Hundens och människans sinnen har många likheter, men också olikheter givetvis. En sak som är gemensam är just förmågan till selektiv perception eller förmågan att särskilja olika sinnesintryck. Perception, eller varseblivning, är absolut nödvändig för vår överlevnad. Att reagera på vissa signaler kan vara skillnaden mellan liv och död. En del signaler är instinktiva, medfödda, men troligen är de flesta inlärda. Dessa signaler lär föräldrarna sitt barn och hundföraren sin hund. Vissa sinnesintryck, hos hunden är dofter de viktigaste, finns nedärvda och förstärks av lek och träning medan andra tränas bort. Därför är träningen så oerhört viktig för både små hundar och små människor. Och visst kan vi vara överens om att det som vi lär när vi har kul, som barn eller som valp, det sitter kvar, även när vi är uppstudsiga tonåringar och så småningom vuxna individer. (Även om matte/husse eller mamma/pappa ibland tvivlar).

labrador-1114810_1920
Ibland sorteras signalerna bort till förmån för andra, mer intressanta sinnesintryck

Däggdjurens hjärna har som ett filter där vissa signaler släpps igenom. Vi reagerar på dessa även om vi sitter i andra tankar, är upptagna med något eller till och med när vi sover. En sådan signal är vårt namn. Andra signaler kan vara ljudet från spädbarn som gnyr, att någon tar i ytterdörren, lukten av bränt, vissa ljusfenomen och så vidare. Vilka signaler vi reagerar på är delvis individuellt. En del signaler reagerar vi instinktivt på från det vi är mycket små. Doften av mamma respektive barn och valp är en sådan signal som alla däggdjur som tar hand om sina ungar lär in omedelbart. Likväl som modern känner igen sina ungar både på doft, känsel och syn så känner ungen igen sin mor.

puppy-201181_1920 - kopia
Schäfervalp     ”Men jag vill ha mat också!”                                                                                         (Arkivbild)

RAS – Reticular Activating System

”Alla har vi varit med om att när vi funderar på att byta bil, så ser vi helt plötsligt olika typer av bilar och lägger märke till skillnaden mellan olika modeller och färger. På samma sätt så ser man barnvagnar överallt när man väntar barn. 
Fenomenet är fascinerande och inbjuder till långa filosofiska utläggningar kring vad vi verkligen VET om omvärlden, vad vi VÄLJER att se och vad vi inte ser på grund av okunskap, men låt oss hålla oss till det faktum att VERKLIGHETEN ”därute” INTE är detsamma som det som vi ser, hör, känner och upplever. Vi tar inte in omgivningen som den verkligen är, utan så som vi ”vill att den ska vara”.
Faktum är att vår hjärna är konstruerad för att fungera på detta sätt. RAS (Reticular Activating System) är en typ av filterfunktion mellan det medvetna och det omedvetna, vilket leder till att endast ”relevant information” slussas vidare till det medvetna och alla andra sinnesintryck som vi ”inte behöver” hålls tillbaka. Vi har alltså en inbyggd förmåga att automatiskt fokusera på det som vi bestämt oss för är viktigt och det som ökar våra chanser att överleva och uppnå våra mål. Exempelvis finns det en tydlig nytta av att lystra till sitt eget namn, och i vilken situation du än befinner dig och hur mycket information som flödar, kommer du ända att reagera om du hör ditt namn.
RAS mekanismen filtrerar ungefär 100 miljoner impulser per sekund, och släpper bara igenom en bråkdel av dessa till medvetandet.


Vi är skapade så att våra tankar BEGRÄNSAR vår förmåga att SE och UPPLEVA verkligheten.”
(Källa: Inceptiv blogg 2012)

Ibland händer att intrycken blir för många samtidigt och hjärnan klarar inte av att sortera intrycken. Det blir kaos, eller kanske som kortslutning, i hjärnan. Då fungerar inte RAS fullt ut. Vissa sinnesintryck är prioriterade och ”tränger sig före i kön”. Ett sådant intryck är smärta.  Smärta  blockerar, helt eller delvis, andra viktiga intryck. Likaså situationer som, likt smärta, ger ett kraftigt stresspåslag. Återigen; Det handlar om överlevnad! Därför blockeras ibland smärtimpulser till hjärnan för att individen ska kunna ta sig ur en livshotande situation. Smärtupplevelsen fördröjs till dess individen är i säkerhet.

Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!
malinois-665161_1920
Stress smittar – och stänger av delar av RAS. Om stress går att skriva mycket men det det får bli en kommande artikel.

Vilka är dina erfarenheter av selektiv perception? Har du något bra exempel som du vill berätta om?
Har din hund ”kottar i öronen” och är det i så fall några speciella situationer som det är vanligare än annars?

child-903451_1920
Hur är det med barnen, eller med dig själv.  Har du egna upplevelser av eller funderingar över detta med selektiv perception? Kanske något minne från det att du var barn?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Frågor samlar jag och kommer att svara på i en uppföljande artikel. Kan jag, svarar jag givetvis med en kommentar.

 

Annonser

3 thoughts on “Kottar i öronen – Selektiv perception

  1. bbnewsab 2016-03-18 / 07:56

    Mycket intressant och lärorik artikel!

    Och vem kan inte känna igen sig i vad du skriver i detta stycke:

    Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!

    Ja, som sagt, GV Pipili: Vem känner inte igen sig i den träffsäkra iakttagelsen? I dina artiklar om framför allt FM-hundarna har vi fått oss till livs talrika exempel på vovvar med ”kottar i öronen”. Men jag ser gärna fram emot att få ta del av ännu fler exempel på detta med selektiv perception bland både människor och djur.

    Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-03-18 / 08:22

    Hej!
    Tack för din kommentar 🙂
    Det finns långt framskridna planer på ett inlägg om hundens utveckling från valp till vuxen (dvs hundens två första år) När artikeln kommer kan jag inte säga, men det blir troligen inom de kommande två till tre veckorna. Där kommer selektiv perception att återkomma, då valpen/unghunden har ett par perioder då den ”hör väldigt dåligt”. Mao precis som med barn och tonåringar!
    // Pipili

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s