I Rikets tjänst – kriminalsökhund del 3

OBS! Detta inlägg innehåller inslag som kan upplevas obehagliga.

Hundarna i rikets tjänst del 3: Kriminalsök – Nuläge och Fallbeskrivningar

Polisens specialsökhundar är experter inom flera områden. De kan hitta vapen, identifiera eftersökta personer och bidra med den avgörande pusselbiten. Polisens specialsökhundgrupp besöker VBV-studion.

I den sista delen av miniserien ”Hundarna i rikets tjänst”, som spelades in under perioden Säpo höjt terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan, möter programledarna Maria Hedqvist, Gurgin och poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt polisens specialsökhundgrupp i Stockholm.

Kriminalhundsökföraren Lars-Göran ”Snillet” Eriksson som arbetat som polis i snart 40 år berättar hur de påverkades av det ökade säkerhetsläget och hur hunden inom kriminaltekniken arbetar.
– Våra hundar lär man inte någonting annat än att leta efter blod, sedlar, sädesvätska och lik. Det är deras enda liv. Brandhärdshunden blandar man inte in i detta arbete, om den ska hitta brandfarlig vätska så får den inte markera någonting annat.

VBV-gänget pratar även med Pelle Karlsson från nationella polishundtjänsten som menar att man kan komplettera polistjänster med hund.
– Våra likhundar hjälpte polisens tekniker med den bärgade DC3:ans vrakdelar från den Gotska Sandön. En av våra hundar hittade en skelettbit från ett pekfinger, detta fynd ledde till att man kunde fastställa för de anhöriga att deras släkting fanns med på planet. Man slutar aldrig att förundras.”

labrador-1157347_1920
Labrador är en av raserna som används vid kriminalsök tillsammans med Schäfer och Malonais

I detta tredje och sista inlägg möter vi hundarna som kommer in när det begåtts brott, när människor mist livet, när de blivit misshandlade och våldtagna, när det är vapen inblandade. De arbetar för att hitta och identifiera både offer och gärningsmän.

Vi möter  hundarna som hjälper till att klara upp brott genom att de kan identifiera allt från likdelar till brandfarliga ämnen, pengar och vapen samt mycket mer. Hundar som är specialiserade. Polishunden (Patrullhund) som vi kommit i kontakt med tidigare kan sägas vara generalist. (Länken visar en film om polishundens alla arbetsuppgifter) De hundar vi möter här är specialister. Narkotika, sedlar och vapen är ett exempel på tre saker som ofta återfinns på samma ställe, varför en narkotikahund också markerar på vapen och sedlar. Andra specialiserade hundar markerar endast på en sak. Hunden är hundförarens arbetskamrat, men också ett redskap i hens arbete. Hen måste veta vad hunden markerar på. Som tidigare sagts, så kan hundföraren, genom sättet på vilket hunden markerar, läsa av vad markeringen gäller.

denna film kan du se hur snabbt en polishunden Liby söker efter, och hittar en tomhylsa och och även hur hon letar upp och markerar var narkotika finns. Vilken människa skulle ha hittat den lilla hylsan på så kort tid? Se också hur hon även här söker efter narkotika.

gun-449783_1280
På ett avfyrat vapen finns krutrester som hunden markerar på. Den markerar också på tomhylsor, narkotika och sedlar. 

En brandhärdsshund arbetar enbart på brandplatser och de är tränade på att finna spår av brandfarliga ämnen och inget annat. Andra hundar är tränade på att söka efter omkomna personer. Det krävs mycket, mycket lite av en omkommen person för att hunden ska markera att det finns en kropp eller rester av en kropp på platsen. Just för att hunden reagerar på, för det mänskliga ögat osynliga delar av lik kan det gå att finna personer som brunnit inne. Samma egenskap hos hunden möjliggör att klara upp brott och hitta själva brottsplatsen där människor bragts om livet.

fire-89353_1920
När brandmännen gjort allt de kan och branden ebbat ut. När det är säkert att gå in. Då kommer hunden in i bilden för att söka efter orsaker som brandfarlig vätska om det finns misstanke om mordbrand.

Hundar som söker efter döda människor reagerar på kroppsvätskor. Det gör att de också kan bidra till att klara upp våldtäkter och överfall genom att de markerar på blod och sperma. I programmet berättas att hundar hittat och markerat på så lite som en enda spermie. Genom DNA-analys kan den sedan knytas till gärningsmannen.

marriage-1264990_1920
Det är inte alltid som allt är som det ser ut att vara…

Så avslutas då denna serie i tre delar om hundarna i rikets tjänst. Förhoppningen är att dessa radioprogram som här presenterats bidrar till att öka kunskapen om våra arbetande hundar. Nedan finns länkar till del 1 om Försvarsmaktens hundar då och nu, och till del 2 om Tullens hundar. Polishundens olika ”yrken” finns också presenterade i en film från Polisens hundenhet i Stockholms län.
Tack för att du tittat!

Länkar:
Hundarna i Rikets tjänst del 1 – Försvarsmaktens tjänstehundar då och nu (radioprogram)
Hundarna i Rikets tjänst del 2 – Den fyrbenta gränsskyddaren (radioprogram)

I Rikets tjänst del 1 FM-hundarna då och nu
I Rikets tjänst del 2 – Tullhund
Polishundens olika yrken” i en film från Polisens Hundenhet i Stockholm.

dog-1174482_1920
Tjänstehund

Reaktioner, reflektioner och kommentarer om denna serie radioprogram i allmänhet och detta avsnitt i synnerhet är alltid intressant.
Har dessa avsnitt väckt frågor och funderingar hos dig? Eller kanske du har egen erfarenhet av att arbeta med dessa hundar?

Alla former av kommentarer är varmt välkomna. Frågor som kommer upp kommer att besvaras endera i ett separat inlägg med hjälp av dem som utbildar och arbetar med tjänstehundar. Om möjligt så ges också svar direkt i samband med sin kommentar.

Välkommen med just dina kommentarer!

Annonser

2 thoughts on “I Rikets tjänst – kriminalsökhund del 3

  1. bbnewsab 2016-03-23 / 10:38

    Mycket intressant läsning (som vanligt)!

    En reflektion. I det tragiska Thomas Quick-fallet använde sig polisen av en hemmatränad likhund, Zampo. Den markerade tydligen för lite av varje, i alla fall så hittades aldrig några likdelar vid dessa platser där han markerade fynd.

    Kanske hade Zampos ägare tränat sin hund fel, så att den av misstag lärt sig att markera också för annat än just likdelar. Det är viktigt att sökhundar verkligen får specialisera sig på just det som de ska söka efter. Man kan exempelvis inte, gissar jag, använda dem som jakthundar vid sidan av, ty då lär de ju sig att spåra också annat än, exempelvis, likdelar. Har jag rätt i min förmodan?

    Så vad är din åsikt, GV Pipili? Varför gick det så fel i Thomas Quick-fallet? Är du också inne på att Zampo nog blev ”feltränad”, så att han i själva verket var en generalisthund men av polisen troddes vara en specialisthund (specialiserad på enbart likdofter)?

    Hur som helst så noterar jag genom din artikelserie hur viktigt det är, att träningen av de här hundarna går till på ett standardiserat och professionellt sätt. Man måste ju kunna lita på att när hundarna väl markerar, så är det för en doft/lukt som de blivit tränade/präglade på att detektera..

    Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-03-23 / 11:26

    Visst är det så! Hundarna måste vara specialister inom sök. Brandhärdshunden markerar bara på brandfarliga vätskor och inget annat. Hundar som söker efter lik är tränade på kroppsvätskor av alla slag och reagera på det. Patrullhunden som söker, i första hand levande människor, är tränad på att få ett doftspår av den individ den ska söka efter.

    En hundförare inom polisen berättade en gång för mig att när det gällde att söka efter försvunna personer så ville de gärna ha t ex använda underkläder från den de skulle söka efter. Detta då de innehöll starka doftämnen, vilket underlättade för hunden då den skulle leta spår. Som det står i artikeln kan kanske patrullhunden sägas vara generalist, medan de övriga hundarna är mer av specialister. Narkotika, vapen och sedlar förekommer ofta tillsammans varför dessa hundar tränas att markera på alla tre osv.

    Att hunden misslyckades att hitta något i det fall du refererar till skulle kunna bero på fler saker: Det hade funnits en död kropp på platsen, men den hade flyttats och det var så ytterligt liten rest kvar att teknikerna inte kunde fånga det hunden markerade på. Hunden markerade på något annat som den tränats på. Hundförare och hund hade kanske inte den kommunikation som krävdes för att hundföraren skulle kunna säga vad hundens markering innebar. Lite så tänker jag utifrån vad som berättats i de radioprogram som artikelserien handlat om.

    Kanske kan någon som är/ har varit hundförare berätta mer?

    //Pipili

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s