Stilla veckan – Påsk

En lekmannabetraktelse över Påsken och dess budskap

narcissus-707042_1920
Stilla veckan, Påskveckan, för tankarna till varför vi firar Påsk. En vecka som är som livet, som rymmer allt från den rikaste glädjen till den djupaste förtvivlan. Veckan inleds med Palmsöndagen. De som då var i kyrkan eller deltog i Gudstjänst på annat sätt fick höra eller läsa om Jesu intåg i Jerusalem. Hur han kom ridande på en lånad ung åsna, ett lastdjur. Men hyllades som en kung. ”Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden” Palmblad ströddes ut framför honom, mantlar lades på vägen. Kanske fick du ett Palmbladskors med dig om du var i kyrkan.
palm-618002_1280
Vad skulle krävas för att vi idag skulle hylla och hedra någon så? Vem skulle få oss att kasta våra kläder på marken som en hyllning? Vi rullar ut en röd matta idag då någon kommer som vi vill hedra och hylla. Men här kommer Herren, Messias ridande på en åsna och får folkets hyllning. Kungen kommer. Han hyllades som en kung, men var en av oss, lite som i den enkla sång ”Min kung och jag” som länkats till.
donkeys-218069_1280 Trådbild trillingarna
Men var alla så glada? De ledande i staden såg inte med blida ögon på honom. Han utgjorde ett hot mot dem. På något sätt skulle de bli av med honom. Han som påstods vara Guds Son. Under tiden samlar Jesus sina lärjungar till en sista måltid och Nattvarden instiftas.
last-supper-782314_1920
Men inte ens alla bland dem som stod honom närmast var ärliga. Sveket fanns bland lärjungarna. Rädslan skulle komma att få en av dem att förneka att han någonsin känt Jesus. En annan sålde honom för 30 silverpenningar. Petrus, som förnekar Jesus ”tre gånger innan tuppen har hunnit gala två”säger  till Jesus att han aldrig någonsin skulle kunna göra så. Han skulle förr gå i döden för Jesus. 

Hur ser det ut idag? Hur många av oss har någon gång sagt: ”Aldrig någonsin skulle jag kunna göra/säga så”? Har vi någon gång gjort eller sagt något vi tidigare sagt att vi aldrig skulle kunna göra eller säga? Vad gjorde att vi ändrade oss, att trots det som uttalats så bestämt, aldrig någonsin, aldrig. Ändå står vi där, likt Petrus när han förnekar att han känner Jesus, och kommer på oss själva med vad vi gjort eller sagt. Samvetsfrågor – visst är det så! Det är frågor som kan väcka obehag. De kryper inpå oss. Påskens budskap gör så. Det kryper innanför skinnet och blottar det som inte vill visas upp, även om det inte sker offentligt.
people-852427_1920
Kanske en situation som inte fanns när orden uttalades. En situation eller händelse som inte kunde drabba oss? Och så sitter den lilla människan i den situationen där vi sa att vi aldrig skulle kunna hamna. Aldrig… ändå är jag där.

Stilla veckans texter växlar mellan glädje och förtvivlan. Bibeltexten känns på något sätt så allmängiltig. Den må beskriva Jesu sista dagar. Samtidigt är berättelsen högaktuell idag också. Först förrådd, sedan utfrågad och dömd till döden. Några känner igen Petrus och konfronterar honom med Jesus: ”Visst känner du honom?” frågar de och Petrus förnekar. ”Aldrig har han sett honom förut”, så hör han tuppen gala. Först en gång, sedan ytterligare en gång. Då minns Petrus Jesu ord: ”Innan tuppen gal för andra gången ska du ha förnekat mig tre gånger…”
sorrow-699608_1280
Förtvivlan. Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så mot den som jag älskar över allt annat? Förtvivlan som skär genom allt, som öppnar upp sår som vi trodde var läkta. Hur kunde jag? Tre ord som skär rakt genom mig och jag som lovade, dyrt och heligt att aldrig, aldrig skulle jag kunna göra eller säga så.

Det går inte att ångra sig. Det gjorda går inte att få ogjort, det uttalade osagt. Förtvivlan, öppna sår, smärta. Smärta utifrån fler perspektiv finns i Påskens texter. Smärtan av att känna sig övergiven och inte hörd, inte lyssnad till. Smärta av att bli misshandlad, hånad, slagen. Ibland talas om Golgatavandring, en vandring som slutar i någon form av smärtsam upplevelse. Via Dolorosa, Lidandets Väg – den väg Jesu bar sitt kors. Men han orkade inte bära det själv hela vägen. Han fick hjälp. Vem hjälper dig att bära ditt kors?

fussen-244332_1280
Golgata

Men när förtvivlan är som djupast, när Golgatavandringen är över sker något. I samma ögonblick som Jesus dör så brister förhänget in till det i templet i två delar och det är öppet in till den del som förut bara prästerna fick gå in i, och då bara vid vissa speciella tillfällen. ”Då rämnade förlåten” står det i en äldre översättning av Bibeln. Men tanken finns att förlåten inte endast syftar på förhängen. Min tanke är att det är en dubbel betydelse i uttrycket ”då rämnade förlåten”. För i samma ögonblick som Jesus dog på korset blev vi förlåtna. Lyssna gärna till Spikarnas Lovsång.” Jag är förlåten, jag kan gå fri…” sjungs det i sången. Och kan vi förlåta, är det lättare känna frid, lycka och frihet.
jesus-light-578027_1280
Oavsett om du är troende eller ateist hoppas jag att du kan glädjas med mig. Påsken börjar och slutar i den största glädje. Gläds över att våren kommer, att livet vinner över döden. Att våren innebär en pånyttfödelse efter vinterns vila. Gläds över ljusets återkomst. Gläds över värmen. Gläds över allt nytt liv. Glädje och fest över livet!deichschaf-685670_1920

GLAD PÅSK

I detta inlägg är det musik ur den kristna sångskatten som jag valt att dela med er. Alla länkar går till olika sånger som på olika sätt förmedlar påskens budskap.

Vad betyder påsken för dig? Är det glädje och fest och ett par dagars extra ledighet? Eller ingen skillnad mot annars, schemat rullar oavsett färgen på datumet i almanackan? Kanske flyter dagarna in i varandra – finns skillnad mellan helg och vardag? Hur ser det ut för dig?
Dela gärna med dig av tankar, funderingar, reflektioner…
Alla kommentarer är varmt VÄLKOMNA!

Annonser

2 thoughts on “Stilla veckan – Påsk

  1. bbnewsab 2016-03-30 / 22:54

    Förr i världen var långfredagen en mycket speciell dag. Som barn fick man inte leka några vildare lekar. Inte stoja eller skratta. Gjorde man likväl det, blev man åthyssjad. De äldre klädde sig gärna i svart, inte sällan i finkläder. Min egen mormor lade smågrus i skorna, så att hon skulle plågas av varje steg hon tog. Det fick bli hennes egen Golgatavandring. Att affärer, biografer och sådant skulle hålla öppet fanns inte på kartan.

    I dag är det annorlunda. Långfredagen är fortfarande en helgdag (röd dag), men annars tycker jag den är som vilken vardag/fredag som helst.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-03-30 / 23:14

      Tack för din kommentar.
      Min svärmor, som nu är förenad med både svärfar och min fd make i en annan existens, berättade att hon skulle köpa mjölk en långfredag, nyss kommen till Sverige. Detta var i mitten på 1950-talet och det fanns givetvis ingenting öppet! Vad jag förstod så var inte långfredagen helgdag i Tyskland varifrån hon var bördig. Hon berättade detta flera gånger hur förvånad hon var just över den stämning som då präglade långfredagen. Nu är det, som du säger, som vilken annan röd dag som helst!
      Lite synd, kan jag tycka, även om jag inte önskar det gamla åter. Det jag många gånger saknar är att budskapet i våra storhelger tappas bort till förmån för konsumtion!
      /P-L

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s