Ulliga, gulliga små ungar

Våren är barnens och ungarnas tid! Under många år bodde jag mitt ute på landet och hade ankor, gäss och höns. Honorna lade ägg och ruvade och fick kullar med ungar. Bilderna är från både vilda och tama fåglar, men texten utgår från tamfåglarnas beteenden.

ducklings-267143_1280
Gässlingar och ankungar troligtvis  omkring  en vecka gamla.

Under ruvningen går både ankor och gäss ifrån en stund varje dag för att simma. Detta är nödvändigt för ungarnas utveckling då fukten bidrar till att skalet förändras så att ungen kan picka hål på det vid kläckning. Därtill behöver äggen få svalna lite var dag under ruvningen viket sker naturligt då honan går ifrån och kommer tillbaka fuktig efter sitt bad. I ägget finns en luftficka som blir allt större när kläckningen kommer närmre. Vid kläckning använder ungen äggtanden som sitter på ovansidan på näbben för att spräcka det nu mycket porösa äggskalet. Det tar några timmar, ibland upp till något dygn för ungen att ta sig ur ägget.

Ankungar mellan ett och tre dygn gamla. De svart/gula blir sannolikt vildandsfärgade som vuxna och den gula kommer att bli vit.

Första dygnet efter kläckningen lever fågelungarna på det som är kvar av gulesäcken och som gett dem näring under ruvningen. Ganska snart därefter kan den börja äta mat och dricka vatten. De är förhållandevis lugna då men det ändras snabbt och snart  finns bara två  lägen på de små. Av eller på! Redan efter ett dygn kan ankungar fånga flugor, och snabbt går det. Det är svårt att hinna med att se när de tar en fluga, men ett nöje att titta på dem. Ankungar är lite av clowner och mycket underhållande att se på. Ankor och änder är till skillnad från gässen allätare. Gäss är i huvudsak vegetarianer medan ankor (och änder) kan fånga levande byten såsom fisk, möss, insekter och annat. De äter också växter av de mest skiftande slag. Ankor ”tvättar” gärna gräs och andra växter innan de äter. Det ser roligt ut när de som exempel tar hö och bär det till vattnet för att sedan äta när det väl är blött. Detta beteende finns inte alls lika uttalat hos tamgåsen. Både gässlingar och ankungar lär in mycket av de vuxna fåglarna. Första inlärningsperioden är präglingen.

duck-538329_1920 - kopia
När ankungarna är omkring 36 till 48 timmar gamla tar honan med sig sina ungar till vattnet och det är också då som präglingen är som starkast. Det är bra om ungarna får övervinna hinder och svårigheter på promenaden till vattnet. Detta stärker banden mellan ungarna och honan. Ungarna kommer att i detta fall bli präglade på honan som leder dem och följa henne till dess de är flygfärdiga.

Tamfåglarnas ungar präglas på den som de ser mest av under  andra och tredje dygnet. Om de ruvats fram blir det honan de följer. Är de däremot kläckta i äggkläckningsmaskin bör den som sköter fågelungarna vara medveten om präglingens betydelse för ungarna. För att få ungarna präglade på sin art så bör de släppas tillsammans med vuxna fåglar under andra dygnet. Vid en studie som gjordes av mig och en kurskamrat vid Högskolan i Örebro på B-kursen (termin två) i psykologi om just prägling på gås arbetade vi efter hypotesen att gässlingar i första hand präglas på färg.

Vid försök där gässlingen fick olika saker att följa efter visade det sig att den var präglad på person i första hand, därefter följde rörelse och först som nummer tre kom färg. Gässlingen var präglad på en av hushållets medlemmar och följde denna person om personen fanns i närheten. I andra hand fördrog ”Nisse” som gässlingen kallades för, mänsklig rörelse och därefter kom färgen, som i detta fall var blå. Men så fort något rörde sig så gick uppmärksamheten från färgen till rörelsen.

Nisse blev så tam att han blev vad vi kallade ”knären” dvs han lärde sig att inte uträtta sina behov om han satt i famnen hos någon person.  Var gång ha smutsade ner hamnade han direkt på marken och på så sätt lärde han sig. Han föredrog att sitta i famnen upp till ca ett års ålder! Vid redovisningen var Nisse sex veckor och för känslig för att följa med till Högskolan. Istället följde två dygnsgamla ankungar med och vi kunde då visa präglingsbeteendet på dessa små. Tror att vi av någon anledning kallade dem för Knatte och Fnatte…

Tv går gåskarlen först, gås nr två och tre har ”vaktpasset” och hane samt hona därefter. Öv t hö Skånegåsfärgade gäss. Mittenbild och nedre bild ca en till två veckor gamla gässlingar som med stor sannolikhet blir Skånegåsfärgade som vuxna.

Gässlingarna har två särskilt känsliga perioder och det är i samband med kläckningen och när de är omkring sex veckor gamla. Då börjar de byta ut dunet mot ungfågelsdräkten och är då extra känsliga för kyla och väta. Gäss är utmärkta ”gräsklippare”. De utrotar dessutom maskrosor! De plockar blommorna innan de går i frö. Dessutom vaktar de minst lika bra som hundar. Gåskarlarna vaktar gärna parvis och kan då hålla uppsikt 360 grader (se bilden ovan). En vaktande gås är minst lika svår (eller kanske svårare?) att distrahera än en FM-hund. Som lite kuriosa kan tilläggas att både tama och vilda fåglar litar på gåsvakten. Först när gässen gått in började de andra fåglarna vakta!

Har du erfarenhet av ankor och gäss? Berätta gärna. Kanske har du träffat på en ilsken gåskarl som jagat iväg dig?  Berätta gärna om de tankar som väcks hos dig när du ser bilder och läser om dessa söta små!