Regnbågsbron

Idag blir ett vemodigt inlägg. Men så vackert.

Aldo polishunden hedras inför sin sista resa
Polishunden Aldo hedras inför sin sista resa.  

Här skapar Polisen i Malmö med omnejd ny tradition. För att hedra Polishundar som tas ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom ställer poliserna upp på två rader, en hedersvakt. Hund med förare går sedan mellan dessa och poliserna står i givakt och hälsar med honnör. En hedersbetygelse för en kär arbetskamrat. I detta fallet är det polishunden Aldo som hedras inför sin sista resa. Han har ont i sin rygg och ska direkt efter avskedet åka till veterinären för att där få den spruta som leder honom in i Regnbågsbrons land, till en existens där inget lidande mer finns.

Aldo Polishundens sista dag
ALDO
Aldos sista dag bild 3
Poliserna samlas för att efter defilering åka i kolonn.

Efter defileringen åker poliserna i karavan från polisstationen i Rosengård. Aldo med hundförare åker i den sista bilen som traditionen bjuder. Idag är Aldo den som hedras, alltså åker han i sista bilen.

Aldo bild 4
Aldo i sista bilen. Kolonnen börjar och slutar med MC-poliserna

En karavan får aldrig brytas. MC-poliserna leder och avslutar karavanen när de åker från Rosengårds Polisstation i karavan för att hedra Aldo. Därefter tar husse Aldo till Djursjukhuset för att han ska få somna in.Aldo bild 5
Ett mer hedrande avsked är svårt att tänka sig och Livets Skiftningar vill genom att dela detta inlägg hedra alla tjänstehundar som gjort och gör så stor insats i samhället. Aldos sista resa står som ett rörande vackert avslut för lång och trogen tjänst. Tack Aldo och alla andra tjänstehundar för att ni alltid finns vid vår sida, ständigt beredda att med glädje ställa upp och hjälpa oss människor. Utan er skulle många ha ett långt svårare arbete. Med era sinnen och ständiga glädje och vilja till samarbete gör ni ett ovärderligt arbete i samhällets tjänst. För detta hedras ni.rainbow-925390_1920
Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
rainbow-436171_1920
Källa: Patrick Persson HD.SE 160411, Newsner 160412
Foto: Patrick Persson HD.SE (Polisbilder, Aldo)
Foto: Pixabay.com där ej annat anges
Länkar:
Newsner: Aldos sista resa
HD 11 April 2016
Regnbågsbron Latinos tassar

Annonser

5 thoughts on “Regnbågsbron

  1. Piia-Liisa Pisal 2016-04-14 / 02:20
      160413 En kommentar från FB:

    ”Så sorgligt men fint avslut. Piia-Liisa du delar alltid med dig av läsvärda, intressanta, lärande och/eller, gripande berättelser…”

    Tack för din kommentar som värmer mitt <3.
    Mvh
    //P-L

    Gilla

  2. bbnewsab 2016-04-14 / 23:51

    Ja, precis som du skriver, GV Pipili, har denna bloggartikel ett BÅDE vemodigt OCH vackert innehåll.

    Jag, som har följt ditt bloggande från dag 1 (= edan starten i mitten av janiari i år), vill mena, att just detta inlägg nog är ett av dina allra bästa och finaste någonsin.

    Det är skrivet med sådan omsinthet, med sådan kärlek och omtanke, att INGEN kan förbli oberörd av denna underbara text – eller av dessa lika underbara bilder. Inte ens en kallhamrad psykopat kan undgå att få fukt i sina ögon, när hen tar del av detta rörande och berörande innehåll.

    Vilken vacker tradition/sedvänja! Så tar man farväl av en livskamrat som varit en viktig kugge i teamet. På det här viset kan kamratens sista dag bland sina vänner bli ett minne för livet. Av livet. För alla kvarlevande.

    Jag kan bara hoppas att fler fyrbenta lika duktiga som tappra polis- och försvarsmaktsmedarbetare bir hedrade på motsvarande vis, när det är deras tur att vandra över den där Regnbågsbro, som du skriver så vacketrt om, GV Pipili.

    En person jag känner går sista terminen på polishögskolan i Stockholm. Jag sände över den här bloggartikeln till honom för kännedom. Han blev helt tagen av innehållet och svarade dessutom, att han i sin tur skulle sprida den vidare till kurskamrater/kolleger, nu när han är ute på sin avslutande praktiktjänstgöring.

    En polishund bör ses som en fullvärdig medlem av det polisiära teamet. Jag tycker det är på sin plats att kunna tilldela en polishund eller försvarsmaktshund medalj för exempelvis visad tapperhet i tjänst, även om hunden i fråga nog inte förstår exakt vad det rör sig om. Men de mänskliga medlemmarna i teamet svetsas definitivt samman av sådant här. Och det stärker i sin tur absolut moralen inom teamet.

    Faktiskt tror jag att när man jobbar ihop med en duktig hund, då ökar arbetsglädjen bland alla involverade. Och då ökar även trivseln. Samtidigt blir det på något vis lättare att uthärda stress och annat som hör de ofta tuffa och svåra uppdragen till. Vem kan förbli deppig och sönderstressad när en älskad/omtyckt hund kommer fram och buffar på en med nosen eller ger en en kärleksfull slick med sin tunga? Eller viftar på sin svans, liksom för att kommunicera: ”Ge inte upp, misströsta inte, det här ska du och jag fixa. Tillsammans.”

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-04-15 / 00:13

      FM Pipili instämmer! En glad hund, en tröstande hund, en varm hund kan stärka och hjälpa i de svåraste stunder. Professor Per Jensen, etolog vid Linköpings Universitet (LiU), berättar att just hundens vilja att samarbeta med oss människor är det som gör den till en så underbar arbetskamrat och familjemedlem.
      Tjänstehundarna är ”på pappret” ett redskap, men i verkligheten en god arbetskamrat som aldrig sviker.
      Detta ska de hedras för och jag kan bara instämma i att de, liksom vi människor, borde kunna tilldelas förtjänsttecken på olika sätt då de gjort en extraordinär insats, eller för lång och trogen tjänst. (Jämför guldklockan)
      //Pipili

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s