Hemtjänst – mer än städning

hands-216982_1280
Hemtjänst. Kanske är det här en bild av hemtjänsten. En yngre person som hjälper en äldre. Trygghetslarmet sitter på handleden. En knapp att trycka på, så får den hjälpsökande svar från larmcentralen. Trygghetslarmet fungerar som en högtalartelefon, och är placerat så att det går att tala oavsett var i bostaden personen befinner sig då hen larmar. Ett tyst larm, när larmcentralen inte får svar prioriteras alltid framför ett larm där de fått kontakt. Larmet går i första hand till hemtjänstpersonalen som sedan gör en bedömningen av vilka insatser som behövs. Men hemtjänst är så oändligt mycket mer än äldre som får hjälp med hushållsarbete och omvårdnad.youth-640094_1920
Oavsett var i livet du befinner dig, kan du komma i en situation då du behöver hjälp från hemtjänsten. Som långvarigt eller kroniskt sjuk förälder kan du behöva hjälp för att du ska orka vara förälder som ett exempel. Hemtjänsten styrs av Socialtjänstlagen, SoL, och säger att  du som medborgare ska tillförsäkras skäliga levnadsvillkor. Det innebär enligt lagen att du ska kunna leva ungefär som alla andrasom jag skrivit om tidigare. Riktigt vad detta innebär är inte helt klarlagt och tycks variera från kommun till kommun. Även den lag som styr personlig assistans (LSS) använder begreppet ”alla andra”, men med en väsentlig skillnad; LSS säger att individer som omfattas av insatser enligt LSS ska ha ”goda levnadsvillkor”. Goda levnadsvillkor är ett mer omfattande begrepp än skäliga levnadsvillkor.

swimmer-802890_1920
Goda levnadsvillkor innehåller mer än vad skäliga levnadsvillkor gör.

Att få insatser enligt LSS är ofta förknippat med en procedur av ansökning, läkarutlåtanden, ADL-bedömningar (bedömning av hur individen klarar vardagliga sysslor som innefattar allt från att laga mat och äta till toalettbestyr och hygien) och mycket mer. Hemtjänst enligt SoL kan ofta sättas in med kort varsel. En biståndsbedömare gör tillsammans med de hjälpsökande samt personal från exempelvis en akutvårdsavdelning på sjukhuset, hemtjänstpersonal, sjuksköterska från hemsjukvården, arbetsterapeut med flera en vårdplanering och insatserna kan påbörjas inom några dagar. Dock är det kommunen som beslutar vilka insatser som är aktuella, även om du har en privat utförare enl LOV (Lagen om Valfrihet).

Matlagning och hjälp med mediciner är insatser som hemsjukvård och hemtjänst kan bistå med. Matlagning innebär ofta att den sökande ges möjlighet att från utvalda storkök köpa matlådor som hemtjänsten sedan värmer om personen inte klarar det själv. Vanligen är det så att den som har hjälp förutsätts göra allt den kan själv. Där uppstår många gånger, men inte alltid, ett problem för dem med bland annat diagnosen Ehlers-Danlos syndrom (EDS). EDS och andra sjukdomar känner ingen ålder. En person som är ung kan behöva mer hjälp än en äldre. Det innebär att en person med EDS kan göra något, till exempel laga mat. Men matlagningen tar så mycket energi att hen sedan inte orkar äta själv, eller förmår ge sina barn den omsorg de behöver. Detta framkommer gång på gång som ett problem på många håll. Förståelsen för konsekvenserna av att göra något saknas ibland (alltför ofta) hos personalen och det blir då lätt konflikter mellan personal och den de ska hjälpa. 

Att lägga all sin energi på enskilda moment är inte möjligt. Därför behöver många med EDS hjälp med moment som de kan göra en gång, men inte fler. Och moment som tar energi från annat. Personlig hygien är ett sådant, där hjälpinsatser ofta behövs. För dig som är frisk tar det inte särskilt mycket energi att göra dig i ordning på morgonen. För en person med EDS kan bara att ta sig in i duschen vara ett heldagsprojekt om hen ska ordna det själv. Detta oavsett om personen behöver rullstol eller kan gå själv. Ibland finns inte orken att ens tänka på att duscha. Tänk gärna på att EDS är en ärftlig sjukdom och inte sällan är barnen i en familj med en vuxen som söker hjälp också drabbade. Därtill kommer att samsjuklighet är vanligt.
hands-736244_1920
Det är då hemtjänsten insatser blir ovärderliga om de fungerar. Hemtjänsten kan gå in och bidra till att personen får hjälp med morgonarbetet. Det kan vara den hjälpen som gör att hen sedan kan ta sina barn till dagis och skola. Utan hjälpen så går inte det. Detta är svårt att förstå, för den som är frisk. Även för personal som är van vid äldre sjuka som gör det de kan är det ett annorlunda tänk, och svårt att förstå. Här ska de gå in och ”ta över” vissa sysslor.

Men så viktigt. Du som arbetar inom hemtjänsten och möter personer med sjukdomar som EDS och ME/CFS som exempel. Tänk att det du gör, gör du för att den du hjälper inte orkar med mer än kanske några få aktiviteter per vecka. Och bland dessa få aktiviteter sker en prioritering vad som är viktigast. Om den du hjälper säger: ”Jag orkar inte nu” så fråga gärna: ”Vad kan jag göra istället?” Prioriteringar görs av nödvändighet. Ingen med EDS ber om hjälp utan att ha mycket goda skäl till det. Många gånger har det istället varit så att orken är slut på grund av att personen vill för mycket och har gjort för mycket.

Hjälp till att prioritera. Tänk att om det finns en partner eller friska barn att de ska göra ungefär lika mycket som om deras make/maka som du hjälper vore frisk. För ett är säkert. Redan idag gör den friska vuxna mer än någon utomstående ens kan drömma om och har ofta gjort det under lång tid. Inte sällan så lång tid att även hen är sjuk på grund av utmattning. För om sanningen ska fram så har de allra flesta väntat alldeles för länge med att söka hjälp. Så länge så att utöver grundsjukdomarna har tillkommit utmattningssyndrom. Denna verklighet är inget som personerna visar utåt – men det är den verkligheten som vi behöver hjälp med att hantera! 

Även för den som är sjuk kan det någon gång vara gott att få känna lukten och smaken av nybakt bröd!

Kommentera gärna!
Hur ser det ut för just dig? Hemtjänstpersonal eller du som är drabbad av någon sjukdom och behöver hjälp. Berätta!
Du som är frisk – vad blir dina tankar när du läser denna artikel?

Annonser

13 thoughts on “Hemtjänst – mer än städning

  1. Pixiepatrullen 2016-04-17 / 22:15

    Reblogga detta på Pixiepatrullen och kommenterade:
    Det här är ett blogginlägg som känns enormt aktuellt här och nu.
    Ni som tisslar och tasslar för att jag t o m ska få personlig assistans eller bara är allmänt nyfikna på vad det KAN innebära att leva med Ehlers danlos – LÄS!
    Min fina vän beskriver det med känsla och lyckas ändå nå ut på ett informativt sätt.

    Jag är precis fyllda 35 år och får i morgon besök av hemtjänsten. Detta runt lunch med leverans av en måltid. Varför? Jo jag KAN laga mat men det kostar på för mycket på kroppen och jag orkar inte lyften längre.

    Liked by 2 people

  2. Alexandra 2016-04-17 / 22:38

    Vad bra du förklarar det som inte alltid är lätt att förstå

    Med en undersköterskeutbildning i botten ser jag hur bra du belyser problemen och även konflikter som kan uppstå när omgivningen (hemtjänst, sjukvård och anhöriga) inte förstår problematiken med att ha EDS.

    I min utbildning så fick man lära sig att det var viktigt att även aktivera det friska hos vårdtagarna så att de inte blir passiviserade. Tanken är bra då det ofta blir att man även mår psykiskt dåligt när man har blivit sjuk på något sätt som begränsar ens liv. När man måste lära sig att leva med sina nya förutsättningar så går man igenom en sorg och det är inte ovanligt att även vänner försvinner därtill.

    Problemet med EDS är att det oftast inte syns utanpå vilket gör det ännu svårare att förstå. Det påverkar kroppen på många olika sätt bla då att våra muskler ständigt arbetar, även i viloläge. Därtill har du värken och en massa andra faktorer som dränerar en på energi. Man måste hela tiden planera och prioritera aktiviteter och många gånger göra avkall på saker man hemskt gärna skulle vilja göra därför att man är tvungen att lägga energin på det som känns viktigast. Då är det viktigt för andra att förstå vari problemen ligger så att man inte gör livet värre för en person med EDS.

    Fortsätt att skriva ner dina kloka ord

    Kram

    Liked by 2 people

  3. parnillarosen 2016-04-17 / 23:43

    Jag är 43 år och har 2 barn. Fick min EDS-diagnos för bara några år sedan. Visst har jag haft ont och varit extremt överrörlig hela mitt liv, men jag trodde alla hade så. Efter ett försök att börja träna rätt hårt sommaren 2012 kollapsade min kropp och sedan dess har det bara gått utför. Idag tar jag mig fram med elrullstol ute. Klarar inte av att jobba. Klarar inte av att leka med barnen. Jag har hjälp av hemtjänsten sen ca 4 mån. De städar, viker tvätt, byter sängkläder, hjälper mig med att tvätta håret och handla. Utan den hjälpen skulle lägenheten vara superskitig och jag skulle vara sängliggande större delen av tiden. Att tvätta håret och städa (damma, dammsuga, torka golv) är saker som jag faktiskt kan göra….visst det tar mycket längre tid än förr….men efteråt är jag så slut att kroppen vägrar röra på sig. Jag kallar det för att jag blir stopp-slut! Blir jag det så tar det flera dagar för mig att återhämta mig. Värken är ständig men ökar i takt med aktivitet…..all aktivitet….så som att gå upp ur sängen, klä på mig, laga mat osv. Det år sällan vi gör något annat än är hemma. Så den hjälp jag får gör att jag orkar vara uppe och sitta i soffan med mina barn när de kommer hem efter skolan eller ta en tur ut med elrullstolen en stund. Det ger mig inte ork att gå ut och äta mat, gå på bio eller liknande. Då får jag offra några dagar….

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-04-18 / 02:21

      Tack för din kommentar. Alla era erfarenheter är viktiga att belysa. Blir det många kommentarer som är liknande till innehåll (inte åsikt, skriver jag ytterligare en artikel.

      Tack för att du delar med dig ❤ ❤ ❤

      //P-L

      Liked by 1 person

  4. Cecilia L 2016-04-18 / 15:59

    Du skriver så klokt och bra! Jag har idag hjälp av hemtjänst och hemvård med medicinering och plåsterbyten. Har beslut på att jag kan få hjälp med lunch och dusch/påklädning/på och av med ortoser också men det har jag än så länge inte utnyttjat.

    Det jag tycker är synd, som du belyser i din text, är det här med hur familjen drabbas. Särskilt den andre vuxne om man lever tillsammans med någon. Den personen får ta så enormt mkt mer (eller så får man som sjuk köra över sig själv, i vårt fall går det åt båda håll och båda håller på att smälla in i väggen) men det är jättesvårt att få hjälp om man är gift/sammanboende. Det är olika i olika kommuner men på många håll, bland annat här i Uppsala, är man superhård på att man enbart får hjälp med ”sin person” som de kallar det, dvs hygien, mediciner etc. Ingen städning, ingen tvätt, ingen bäddning, ingen disk. Ingen matlagning till familjen. Ingen hjälp kring barnen. Bor man ihop förväntas man ta över hela den andras bit. Plus sin egen. Det är helt orimligt, det blir ju mer än vad en ensamstående skulle behöva ta (eftersom man även behöver ta rätt på efter en till vuxen och även hjälpa denna sjuka person mer än i ett normalt förhållande)

    Allt det där man som mest behöver i en pressad situation med sjuka föräldrar och småbarn. Att få hjälp med en dusch eller en lunchlåda kan visst vara nog så viktigt men för mig känns det nästan som ett hån att bli beviljad lunchlåda (jag kan lika gärna värma en färdig portion från dagen innan, mkt billigare) men inte någonting som rör hemmet när det är det som är det svåraste att klara av, det som verkligen tar på krafterna. Och som såklart går ut över den personliga hygienen, fritidsintressen, barnen etc i slutänden eftersom man är så slut bara av att försöka rodda och överleva vardagen.

    Det är svårt när man är för frisk för att få omfattande stöd (typ personlig assistent) men för sjuk för att klara sig helt själv.

    En annan sak som påverkar förhållandet mkt är att förhållandet inte blir jämställt för fem öre på detta vis. Man hamnar i beroendeställning (något man kanske redan är, ekonomiskt, sedan tidigare om man är långvarigt sjuk) och att båda personerna är så utsatta och trötta leder ofta till tjaffs.

    Ibland känns det som om det skulle vara enklare om man inte bodde ihop. Så man fick mer stöd. Och kunde turas om med barnen. Och kunde vila någon gång. Det känns ju helt galet att man ska behöva tänka sådana tankar. Skulle vi inte få leva som alla andra, eller hur var det nu igen? Gäller inte det även min partner? Eller får han skylla sig själv som gift sig med en sjukling?

    Mkt tankar och ja irritation som du märker….

    Tack för en fin blogg och mkt kloka ord! ❤

    Liked by 2 people

  5. Piia-Liisa Pisal 2016-04-18 / 16:43

    Tack Cecilia för dina kloka ord. Jag kan bara hålla med dig om att den friska parten i ett äktenskap/förhållande ska vårda den som är sjuk är fel, helt fel. Att som frisk ta hela ansvaret för hem och hushåll, samt för sin sjuka livskamrat skapar bara ännu mer sjukdom på sikt. Det är OK att kräva att den friske tar sin andel av hemarbetet, men inte vård och omsorg om sin partner!
    Men det tycks som det i kommunerna finns en tendens att skjuta över det arbete som är kommunens ansvar på partner och barn istället för att sätta in de resurser som lagen talar om i form av exempelvis hemtjänst eller LSS-personal (personlig assistent. Jag skulle inte vilja att mina anhöriga som exempel skulle hjälpa mig med så kallade ”intimnära tjänster” och de vill heller ha, och framförallt, ska inte ha det ansvaret!

    Återigen; Tack för en klok och insiktsfull kommentar. Tack även för de fina orden om bloggen. De värmer och uppmuntrar till fortsatt bloggande 🙂
    // P-L

    Liked by 1 person

  6. gummigumman 2016-04-19 / 09:41

    Jag har EDS och fick diagnosen 2002, samma år som jag gifte mig.
    Min man har alltid hjälpt mig mycket och det har gjort vårt förhållande ännu tightare och starkare.
    Sökte personlig assistent för många år sen och fick avslag och handläggaren tyckte jag skulle ha hemtjänst. Så hon tog med chefen för hemtjänsten på hembesök till mig.
    Efter ett kort möte sa den chefen att: Jag kan inte erbjuda dig den hjälp du behöver och förtjänar för att få ett bra liv och för att du ska kunna må så bra som möjligt!
    Hon menade på att hemtjänsten inte kan ge exakt rätt hjälp, inte på rätt tillfälle och inte på rätt sätt, speciellt inte om det behövs hjälp med hantering av kroppen. För då behövs rätt kunskap så inga skador uppstår och rätt kunskap är svårt att uppnå när det ofta är så många olika som jobbar inom hemtjänsten och det kommer vikarier och sånt.
    Så hon nekade att ens testa att ge hjälp utan sa att detta handlade om LSS.
    Så jag sökte igen och fick en ny handläggare.
    Nu har jag haft personlig assistent i många år, 40 timmar per vecka.
    Men man är min assistent och jag är superglad för det.
    Skulle inte vilja ha hjälp i duschen och bad av en främling.
    Men tack vare att jag nu kan få ett bad precis när jag behöver det och har ork, kan åka och handla exakt när ork finns, kan laga mat precis när jag har lust och ork eller inte alls, så mår min kropp nu mycket bättre.
    Att få rätt hjälp vid rätt tillfälle har gjort enorm skillnad och försämringen av sjukdomen går långsammare nu.
    Så jag tycker nog att personlig assistent borde vara en möjlighet för fler med EDS att få testa.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-04-19 / 10:52

      Tack Gummigumman för din kommentar. Jag kan bara instämma i din önskan- personlig assistent skulle verkligen ge en höjning av livskvaliteten. Men den kommunen jag bor i vägrar att ens komma på ett förutsättningslöst hembesök innan en specialistläkare på EDS har skrivit intyg. Riktigt vad ett sådant intyg med de uppgifter som efterfrågas ska fylla förbryllar mig. De enda syftet jag kan se är att fördröja ansökan!

      Tack för en insiktsfull kommentar.
      //P-L

      Liked by 1 person

  7. bbnewsab 2016-04-19 / 13:28

    Bra skrivet både vad gäller själva bloggposten och det som står att läsa i kommentarsfältet här ovanför!

    Detta med hemtjänsten – inklusive underförstådda krav på anhöriga att ställa upp – är något som vi alla har, eller kommer att få, någon sorts anknytning till, om inte för egen del så för att våra egna föräldrar på sin ålders höst kanske har börjat behöva hemtjänsthjälp för att kunna bo kvar hemma.

    En sak jag undrar lite extra över är hur regelverket bakom biståndshandläggning av hemtjänsttjänster ser ut. När man tar del av kommentarerna här ovanför, får man lätt intrycket att det kan vara lite av ett lotteri, dvs bero på i vilken kommun man bor samt hur snäll/sträng den enskilda handläggaren är.

    Inom sjukvården ligger fokus allt mer på att sjukdomar ska behandlas på likartat vis oavsett var i landet vi bor. Vårdrutiner tas fram, ofta från centralt håll, vilka sedan förväntas skola gälla vid landets samtliga sjukvårdsinrättningar. Det ska inte finnas statistik som visar att, exempelvis, cancerpatienter har dubbelt så hög överlevnadsprognos i landsting X som i landstingen Y eller Z.

    Min undran lyder: Finns det månna liknande besluts- och behandlingsunderlag – alltså tydliga regelverk man ska förhålla sig till – inom landets kommuner?

    Det verkar inte så.

    Lagtextens skrivningar i SoL och LSS lämnar av allt att döma utrymme för godtyckliga tolkningar (till följd av s k gummiparagrafer med oklara skrivningar typ att avsikten är att tillhandahålla ”skälig” eller ”god” levnadsstandard utan att adjektiven ”skälig” eller ”god” definieras närmare).

    Det är verkligen inte bra att vad som är praxis i kommun X inte alls är praxis i kommun Y och Z – eller vice versa. Detta gäller tydligen inte bara hemtjänst och rätt till personlig assistent utan även, exempelvis, rätten till färdtjänst, om jag nu har förstått saken rätt.

    Rätta mig gärna om jag har fått saker och ting om bakfoten härvidlag.

    I ett land som vill kalla sig demokratiskt styrt är rättviseprincipen av fundamental betydelse. Blotta misstanken att det görs skillnad mellan kommunerna vad gäller bedömning av vad en sökande ska anses vara berättigad till kan undergräva medborgarnas förtroende för statens och landstingskommunala myndigheters ageranden.

    Därför skulle jag vilja lyfta en lans för skapandet av enhetliga – och tydliga – bedömningsregler. Allt för att minimera risken att bedömarnas/biståndsbeviljarnas egna personliga (och politiska) preferenser och livserfarenheter ska ges möjligheten att få ha ett icke försumbart inflytande på det beslut som ska till att fattas.

    Bara som ett exempel: Tänk om våra domstolar skulle börja skilja sig påtagligt åt i bedömningen av likartade brott – mer än vad som redan är fallet i dag.

    Ännu ett exempel, denna gång från skolans värld, Så sent som i förra veckan kunde vi läsa/höra om hur exakt samma uppsats/elevarbete åsatts vitt skilda betyg/omdömen av olika lärare.

    Ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl tycka att något sådant är bra.

    Ett demokratiskt samhälle måste ha rättviseprincipen som en av sina absolut viktigaste grundpelare. Annars hamnar vi alla medborgare på ett sluttande plan, något som kommer att fräta på och försvaga demokratins mest grundläggande principer.

    Detta anser jag, Karl-Albert Knasboll *oj, nu i hastigheten och upprördheten råkade jag skriva ut mitt rätta namn – men skit samma, jag låter det få stå kvar som jag just skrev; jag litar på att GV Pipili inte sprider det vidare till kreti och pleti hur som helst*

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-04-19 / 16:26

      Ber att få återkomma med svar. Just nu finns inte orken att skriva ett bra svar. Både ”knopp och kropp” protesterar mot att ha varit ute och åkt. Njutit av lövskog på vitsippsklädd matta.
      //Pipili

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s