FM – hundar i vårsolen

Våren är en underbar tid. I flera inlägg har under mars och april så har våren presenterats på olika sätt. Nu fick Livets Skiftningar en knuff från en grupp som kände sig lite bortglömda. Men inte är ni  fina FM-hundar det. Därför passar vi nu så här på söndagens allra sista timmar på att visa upp vad några av er varit ute på för äventyr under helgen som gått så här kommer en kavalkad av FM-hundar som njuter av vårsolen. Först ut är FM Kudo:
FM Kudo 160424
FM Kudo 160422 bild 1(3)

FM Kudo 160422 2(3)
Kudos berömda lilla kvist… och så en i reserv också! Livets Skiftningar har inte fått svar från Kudo om han tog med sig någon liten pinne hem under helgen, men tror nog att Kudo fick med sig nånting hem iallafall. Kan kanske vara bra att ha ett litet lager med småpinnar hemma om man inte kommer ut i skogen?
FM Kudo 160422 3(3)
Kudo har fått något grönt i munnen som inte tycks smaka så bra. Men vad gör väl det egentligen, när man kan ligga och bara vara vacker och njuta bland vitsipporna? Måste ju vila lite innan man kan fortsätta att busa. 

Matte om bilderna ovan: ”Morgonbus i skogen med FM Kudo”
Här nedan är det bestämt lite bus och kel i vårsolen. Att Kudo är nöjd går iallafall inte att ta miste på.

 

…och en bild på FM Kyra när hon vilar i soffan:

FM Kyra 160424.jpg
FM Kyra har varit ute i det fina vårvädret och tar igen sig när hon kommer hem. Soffan är helt underbar att ligga i, berättar Kyra.

Och här kommer FM Kerro:
FM Kerro 160421
Matte berättar om bilden nedan:”Under våra 3 månader tillsammans har han nog aldrig gått såhär fint hela promenaden😍 Varken hundar änder eller cyklar distraherade honom (chockerande – ja! 😂) riktig myspromenad 😃”
FM Kerro 160422
Matte berättar:
”FM Kerro är mitt namn, men när jag är lös så hör jag inte alls (haha😉) när ”matte” ropar hit, eller mitt namn, men ordet godis..det hör man ALLTID 😁Någon som känner igen sig? 😉
Matte klagade lite på att jag börjar bli för tung för att vara en knähund, vet inte vad hon pratar om jag är ju fortfarande lika liten som jag alltid varit? Se bara, jag passar perfekt här i hennes knä i solstolen 😂”
FM Kerro sitter i knä 160423
Matte:”Det bästa med att komma hem från en långpromenad på kvällen är när man får lägga sig i sängen och hålla om matte/bli omhållen tillbaka och kolla på tv tills vi somnar 😍😴 /FM Kerro
Ps. Matte har skrattat gott åt denna bilden, hon säger att jag ser ut som en hare😂”
FM Kerro vilar ut 160424

FM Krus vill också vara med:
Matte: FM Krus är ett totalt odjur idag och mattes självförtroende ligger i botten av någon sopkorg… Trevlig helg! 😌😂 

FM Krus 160422 Koottar i öronen
Men Krus – vad har du gjort för mattes självförtroende?

FM Krus njuter av våren både i skogen och på fältet. Men han vägrar bestämt att berätta vad han har gjort. Att han har gjort något nekar han inte till. Men Livets Skiftningar har nog sina aningar. Det kan vara dessa kottar i öronen som spökar igen. För knepet sprider sig som en löpeld från de lite äldre till de yngre hundarna. FM Kerro har också lärt sig knepet, berättar matte i en av kommentarerna. Undrar om inte FM-hundarna har sin egen FB-sida eller blogg där de kan berätta för varandra vad som fungerar 😉 Om inte annat har de någon form av kedja såsom det fanns i filmen om Pongo och de 101 Dalmatinerna. Där började en av hundarna ropa och så gick det från hund till hund så att alla fick reda på vad som hänt. Flera fodervärdar har berättat att FM-hundar är duktiga på att prata så att det hörs ordentligt. Och en signalkedja kan ju inte vara fel när man är FM-hund?

 

FM Fatzy, får som Drottning och även äldst av dagens hundar bli sist ut då hon tar en paus och riktigt njuter av våren. Och med bilden på Fatsy så avslutas denna kavalkad av underbara bilder på vackra FM-hundar.
Matte: ”Om man smyger riktigt tyst, så kan man ha turen att få spana lite på skogens drottning! 🙂
FM Fatzy chillar lite under morgonens skogspromenad. ❤ ”
FM Fatzy 160424 på skogspromenad
Livets Skiftningar tackar fodervärdar/fotografer för att ni delar med er så att många fler får njuta av att se dessa vackra hundar.

Foto och ev text (kursiv):
FM Kudo:  Julia Eklund (som också presenterar inlägget)
FM Kyra:   Ida Östling
FM Kerro: Isabelle Erlandsson
FM Krus:   Susanne Andersson
FM Fatzy:  Eva Qvick

Drottningen och Gullekramarna

En saga för små och stora barn

WIN_20150815_000337
Drottning Akka

Gustava Gullefjun är gammal, men har alltid en saga för den som vill lyssna. Idag berättar tant Gustava om Drottningen, några av hennes vänner, Gullekramar och hur Gullekramarna kommer från Havsviken till Sjöskoga By.

Drottning Akka håller hov. Hon har mycket bestämda åsikter om vilka som är tillräckligt fina för henne och vilka hon helst struntar i. Sedan finns ju dem hon vill, men inte kan strunta i, och då blir hennes vackra svans dubbelt så tjock som vanligt och hon spottar och fräser ljudligt. Hjälper inte ens det kommer det ett eller möjligen ett par slag med framtassarna, med klorna väl synliga.

110410 006
Gammeltanten ZsaZsa                                     (Foto Björn Johansson)

Gammeltanten ZsaZsa håller sig på behörigt avstånd och smyger sig förbi för att komma fram, medan den unga Bubba Boxer, som ser alla katter som lekkamrater, inte förstår Akkas inställning. Drottningen protesterar mot att bli kallad katt. Hon är minsann inte vilken katt som helst, hon är Drottning och Helig Birma. Det är skillnad det, se!  Men det var inte om Drottningens besök av hundar denna sagan skulle handla, utan om hur det gick till när Drottningen mötte Astrid Brefdufwa med hjälpreda Rudolf Rugguggla samt hur Rudolf fick nya vänner i familjen Fiskmås.

dove-939973_1920
Här är ett porträtt på Astrid Brefdufwa. En bild hon själv gärna visar upp!

Astrid hade fått ett viktigt uppdrag. För första gången skulle hon flyga Gullekramar från Havsviken till Sjöskoga By. Där skulle hon möta Drottningen och Gustava Gullefjun. En märklig leverans. För samtidigt som Astrids chef beställde Gullekramar hade det också från Drottningen kommit en beställning på ”de finaste Gullekramar som Malte Mullvads Bageri kunde baka” och de skulle levereras till samma adress i Sjöskoga By, till sagotanten Gustava Gullefjun. Lilla Gullefjun må vara liten och söt, men hon är gammal och snäll, berättar sagor var kväll, och har alltid en saga för den som vill höra.

Det var Drottningen själv som hade beställt Gullekramar och det till Gustava Gullefjun, samma Gullefjun som Astrids chef, och vän också, hade beställt Gullekramar till. Det blev så många att Astrid behövde hjälp och den enda som kunde hjälpa henne var Rudolf Rugguggla. Nu är inte Rudolf den mest pålitliga alla gånger. Han ser dåligt (om det inte är sorkar och möss) och han är VÄLDIGT förtjust i Gullekramar.

owl-14918_640
Det här är den bild Rudolf själv vill visa upp. Om den är så lik honom – ja, det var en annan fråga!

Och så hade Rudolf och Astrid lastat Gullekramar i paket för att flyga från Havsviken till Sjöskoga By. Astrid hittar överallt, men Rudolf har svårt med att hitta och blandar lätt ihop saker och ting. Därför händer att Rudolf flyger med Astrid för att lära sig vägen. Malte Mullvads Gullekramar började bli kända och många ville köpa.

Gullekramar är en alldeles speciell form av kram som Malte bakar och fyller med det godaste som finns. Och de är magiska. För den som får Gullekramar kan alltid göra egna. De blir inte som Maltes, men bra ändå, även om de ibland blir lite ojämna i kanterna. För en Gullekram kräver att man är minst två. Därför har Astrid alltid Gullekramar med i retur. En hjärtegod och varm Gullekram är nog det bästa som går att få av en vän.

gosling-810541_1280 - kopia
Gullefjun som barn. Men hur ser en Gullekram ut? Kanske kan någon rita Gullekramar?
För det går inte att ta kort på dem!

Astrid och Rudolf flög och var snart framme i Sjöskoga By när Astrid såg att en kartong var trasig i kanten och Rudolf hade guldglitter runt näbben. Och precis när Astrid skulle säga till försvinner Rudolf i rasande fart rakt ner i diket med kartonger och allt.

– Nej, tänkte Astrid, hur ska det här gå?

Vad tror du att Rudolf gjorde? Ja, du har så rätt! Han hade fått syn på en sork, precis vid rätt tillfälle. Och är det något Rudolf inte kan låta bli, förutom Gullekramar då, så är det sorkar. Nu dök han med last och allt och så var sorken borta och Rudolf mätt! Astrid var arg. Du vet så där arg som man bara kan bli när något viktigt går sönder. Och Rudolf hade haft sönder några Gullekramar. Inte bara för att han dök, eller hur, Rudolf? Visst var det så att du tagit dig en smakbit ur ett av paketen lite nu och då under flygningen? Astrid var arg på Rudolf, så han fick inte följa med till Drottningen. Drottningen blev rätt så glad över att Rudolf stannat utanför, fick Astrid veta långt senare. Allra synnerhet när hon hörde att han börjat prata med familjen Fiskmås. Astrid kan inte vara arg länge och de var nu i Sjöskoga By. Att hitta Gullefjuns hus var lätt. Det var iallafall ett hus för en Drottning.
banner-1244549_1920
Gullefjun bodde hos Drottningen och Astrid knackade på. Lite nervös, eftersom Drottningen är en katt och Astrid Brefdufwa en fågel. Man vet aldrig, tänkte Astrid, om Drottningen äter fågel såsom Rudolf äter sork.  Men inte behövde Astrid vara orolig. Drottningen äter inte Brefdufwor. Absolut inte när de dessutom kommer med Gullekramar. Astrid och Drottningen var lite oroliga båda två, så det var svårt att prata i början. Men det gick snart över och de skulle komma att bli mycket goda vänner.

Så fick då Drottningen sina Gullekramar och Astrid lämnade också över det som var kvar av de Gullekramar Rudolf hade haft med sig. Han fick inte komma in för Astrid. Och en och annan Gullekram saknades det en flisa av, några var lite trasiga och hoptryckta. Men vad gör väl det? Gullekramar var det och Gullefjun fick på så sätt Gullekramar av både sin vän och av Drottningen. Och magiska som Gullekramar är, hade Astrid och Rudolf färdiga paket att ta med tillbaka till Gullefjuns vän. Drottningen? Ja, hon fick också Gullekramar av Gullefjun!

Festen då? En stor fest blev det som hördes långt utanför Sjöskoga By. För Rudolf hittade Familjen Fiskmås och de blev goda vänner. De festade bland mycket annat, på det paket Gullekramar som var så trasiga att de inte gick an att lämna, tyckte Astrid, till en Drottning. Men om än trasiga, så är Gullekramar ändå Gullekramar till Familjen Fiskmås. (Astrid hade hört tisslas och tasslas om att familjen letade bland sopor och skräp, och inte var så noga med vems saker de tog heller). Och nog smög Astrid med några av de allra finaste Gullekramarna i paketet också. Även familjen Fiskmås behövde det som var fint. Men festen – den är en annan historia som det skulle komma att talas om länge!

seagull-72051_1280
Familjen Fiskmås med vänner