Maj månad och EDS

Maj är månaden då EDS uppmärksammas nationellt och internationellt. EDS Awareness month 2016. Livets Skiftningar hakar på så här fem i tolv med en film om EDS. För dig med diagnos är detta säkerligen inte nytt. Jag ber om överseende med det. Men repetition lär vara kunskapens moder, så vem vet, kanske kan vi alla lära något av denna korta film. Den är på engelska och producerad i syfte att informera om EDS.  Musiken till filmen är skriven till densamma. Berättelsen som följer är Pipilis upplevelse av att leva med EDS utan diagnos.

Livets Skiftningar uppmärksammade denna video genom en länk på Facebook till bloggen Bondmoran.
Vad innebär det egentligen att leva med ett syndrom som EDS? Ni som följt Livets Skiftningar har nu och då fått ögonblicksbilder av livet med EDS, men även tillbakablickar på hur det var att som barn och ung vuxen ha sjukdomen, men inte någon diagnos. Att leva med EDS är  inte enkelt. Många är vi, likt dem i filmen, som delar erfarenheten av att det tar lång tid att få diagnos. Ofta handlar det om många år. EDS syns inte på några prover. Symtomen är i sig synliga, men kan följaktligen inte verifieras genom provtagning. Karta och verklighet stämmer då inte överens vilket blir till bekymmer för både läkare och patient. Konsekvensen blir ofta att patienten inte blir trodd och får orden: ”Det finns inte något fel på dig” med sig hem från läkarbesöket. Inte en gång, inte tio gånger utan ofta så gott som var gång du söker för symtom som hör ihop med EDS. Och om det nu kan ta fem, tio, femton kanske tjugo år och mer därtill innan någon ser helheten och ställer diagnosen EDS, hinner patienten höra detta många, många gånger. Så många gånger att hen tror på det själv till slut, trots att symtomen är kvar.

guy-879729_1920
Sitter det ”i huvudet”?

Många med EDS har fått höra att symtomen ”sitter i huvudet”. Smärtan, som kan komma från olika delar av kroppen, symtom från inre organ, från leder och muskler och andra symtom som inte går att förklara. Kanske har utredningar gjorts på flera olika kliniker och alla kommer fram till samma svar: ”Vi kan inte hitta något fel på dig”. Men ingen har sett till helheten, satt samman alla olika symtom för att se eventuella samband. För det är först när det ses till helheten som EDS blir synligt. Kanske kan det liknas vid att lägga ett pussel. Varje enskild bit ser kanske lite annorlunda ut, men något mönster framträder inte av en eller två pusselbitar. Några får fel diagnos, diagnoser som till och med kan bidra till att du blir sämre. Sämre på grund av behandlingen. Smärtor från muskler och leder är vanligt att behandla med sjukgymnastik (fysioterapi). Pipili fick 18 år gammal diagnosen fibromyalgi. Det skulle dröja ytterligare 30 år innan hon fick diagnosen EDS -ht. Fibromyalgin skulle förklara smärtorna, ja, och så var det det psykiska också! Båda dessa tillstånd mår bra av träning. Under 30 års tid har också Pipili tränat i vårdens regi. All träning har inte varit bra utifrån EDS-perspektiv. Träning i sig är bra, men vissa rörelser försämrar snarare än förbättrar tillståndet. Periodvis har det också varit uppehåll i träningen av olika orsaker.

physical-therapy-1198344_1920
Stabilitets- och balansträning var vanligt förekommande. Även styrka och koordination tränades.

Träningen borde ha bidragit till en förbättring. Men trots regelbunden träning försämrades tillståndet. Två graviditeter bidrog också. Pipili drabbades av svår foglossning. Så svår att det blev till veckor på sjukhus och för att över huvud taget kunna gå krävdes kryckor till stor del och även rullstol. En för övrigt frisk kvinna som drabbas av foglossning under graviditet återfår normalt full funktionsförmåga förhållandevis snabbt efter att barnet är fött. Så är det inte alltid för den som har EDS. Bäckenet var instabilt redan innan graviditeten och försämrades kraftigt. Det var också på grund av instabilt bäcken tillsammans med svår smärta som Pipili till slut fick ge upp sitt arbete. Smärtorna och instabiliteten gjorde det svårt att gå och gånghjälpmedel först kryckor och sedan rollator blev till en nödvändighet. Detta var innan diagnos. Tyvärr for överkroppens leder illa av att belastas så hårt som blev fallet med dessa hjälpmedel  och endast ett år efter EDS-diagnosen var rullstolen ett faktum. Träningen pågår fortfarande, men nu anpassad efter diagnosen EDS -ht.

pikepress-685419_1920
Ibland drömmer Pipili om att kunna röra sig och göra som alla andra 😉

Det är Pipilis historia. Säkerligen inte unik på något sätt. Men smärtorna, och med dem starka smärtstillande mediciner, kommer att bestå. Rullstolen kommer troligen också att förbli en trogen följeslagare. Utöver EDS -ht finn även andra sjukdomar med. Fibromyalgidiagnosen finns kvar och förklarades av diagnostiserande läkare som en följdsjukdom av EDS -ht. Jobbigast är trots allt att händerna farit illa. Med skrivande som hobby behövs fungerande händer och helst händer som inte gör ont för varje gång en tangent trycks ned.

typewriter-726965_1920
Tacksam för moderna tangentbord som går att ställa in och anpassa efter användarens förutsättningar.

Hur ser din historia ut? Berätta gärna! Vad tänker du som frisk, som nydiagnostiserad eller som haft diagnos lång tid? Som ung eller gammal med EDS?  Hur tänker du kring att avsätta en månad för information om ett syndrom som EDS?
laptop-1174314_1920

 

Älskade Mamma!

treatment-1327811_1920
Att vara mamma…

Att vara Mamma*, att bli kallad för Mamma är en av de absolut finaste titlarna som går att tänka sig. Mamma är av tradition en kvinna som har gett liv åt ett barn, men rymmer så oändligt mycket mer. Mamma är kärlek och Livets Skiften vill idag ge några exempel på att vara Mamma och dess innebörd. Mamma hör ihop med barn. Det lärde de flesta av oss redan som små. Hur många har lekt ”Mamma, pappa, barn”? Vilka är då våra barn? Ta en kort paus och fundera över frågan och lyssna till Jan Malmsjö.

nature-782591_1920
Att skydda en man älskar…

En bloggkollega skriver, likt många andra, om Mamma idag: ”Hey, all of you who know mothers. Celebrate them on the Swedish Mothers Day May 29. They are worth celebrating, because they gave us all life. Never mind what they did after that. Just celebrate them for that. Giving you life.”  (Hej, alla som känner mammor. Fira dem på Mors Dag. De är värda att uppvaktas för att de gett oss alla liv. Bry dig inte om vad de gjort efter det, utan fira dem just för att de gav dig livet.**) Läs gärna hela inlägget och se på de vackra bilderna FärgaregårdsAnna målat. Anna är en fantastisk konstnär och skribent. Hon uttrycker något viktigt. Att fira Mors Dag är att fira livet. Vi hedrar och uppmärksammar dem som ger liv. Men att vara Mamma är mer än att ge liv. Det är också att upprätthålla liv och ett liv där kärlek och omtanke får vara ledorden för dagen. I kärlek finns respekt för livet som sådant. I omtanken finns uppmärksamhet på de behov som våra barn har.

FM Fatzy valp bild 1
Se mig, mamma! (Foto: BB Hilton, HAS)

Att vara Mamma är att använda sina sinnen för att kunna ge barnen det de behöver. Att ge av sig själv för att våra barn alltid ska kunna känna att mamma finns där, oavsett vad. Och att vara Mamma har inte särskilt mycket med vilken art eller ras vi tillhör. Inte heller om vi är unga eller gamla, han, hon eller hen. Människa, hund, katt, häst. Fågel eller kanske fisk? Hur många kallar sina husdjur för barn? Bilden ovan visar en av FM Fatzys valpar som föddes i början av 2016. Mamma FM Fatzys sista kull. Hon har nu gått i pension som avelstik och Fatzy och hennes ”mamma” Eva Qvick behöver inte längre skiljas åt i tre månader för att Fatzy ska åka till vad Eva kallar BB Hilton för att valpa. FM Fatzy har lovat att återkomma med en artikel om sig och sina ungar FM Jötto, FM Jönso och FM Jönni.

Matte Eva m FM Jönso mars 16
Eva Qvick med FM Fatzyz son FM Jönso (Foto: E.Q. Privat)

Kärleken går inte att ta miste på och den är ömsesidig. Mamma är att älska, under alla omständigheter. I alla väder, i alla situationer. Även om både frustration, ilska och rädsla kommer till uttryck så dominerar kärleken. Kärleken till dem vi kallar för våra barn, små som stora. Människa eller djur. Men att vara mamma är inte kravlöst eller ens lätt alla gånger. Att vara mamma innebär relation till en annan varelse och relationer är svårt. Relationer ställer krav och relationer skapar stundtals stora problem. Relationer kräver att vi förstår varandra, och då inte bara relationen mamma – barn. Relationer som bygger på kärlek, förståelse och omtanke. Relationen mellan två vuxna personer som lever tillsammans är, om det är en sund relation, jämbördig. Personer som har att ta hand om barn. Ett barn är beroende av de som tar hand om det för sin överlevnad under åtminstone en period av sitt liv. Oavsett ålder är vi barn till våra föräldrar och våra barn förblir barn även då de flugit ut ur boet och skaffat ett eget liv och kanske egna barn. Och mamma är alla som känner sig som en mamma!

new-born-702548_1920
Beroende av mamma för att överleva.

I en parrelation innebär moderskap också att de som står för detsamma är överens om hur det ska se ut. Det betyder inte med nödvändighet att individerna har samma synsätt och tankar kring den omsorg moderskapet innebär eller agerar lika, men det är viktigt att vara överens om exempelvis gränser. De flesta ungar lär sig snabbt att skilja på vem som tillåter vad. Det sägs att vad gäller mänskliga vuxna relationer är det tre saker som orsakar de flesta konflikterna. Utöver ekonomi och städning är det barnuppfostran. Om det nu är ett barn eller en hundvalp har nog mindre betydelse än vad vi kan tro. Av en anledning – det handlar om våra grundläggande värderingar som ger sig till känna när det kommer till att fostra en yngre individ. Och värderingar som det dessutom sällan talas om. Av den enkla anledningen att vi bär dem med oss från tidig ålder och reflekterar inte över dem. Det ges sällan tillfälle till diskussion om värderingar. Men det får bli en annan artikel! 1968 sjunger Siw Malmkvist om Mamma.
Livets Skiftningar avslutar denna artikel med några bilder på sann kärlek och en sång om att leva nära.

❤ Älskade Mamma ❤

Foto: Arkivbild Pixabay.com där ej annat anges.
Collage: Livets Skiften. Arkivbilder, bild nr två nedre raden: Foto: BB Hilton, HAS, FM Fatzy med valpar 2016
*Definition
Livets Skiftningar använder begreppet Mamma i tre betydelser:
Definition av Mamma: 1. Den som fött ett barn eller en unge oavsett art 2. Den som, oavsett kön, har eller har haft och ger kärlek och omsorg åt ett barn/en unge eller en individ av något slag som behöver en mamma. 3. Den som känner sig som Mamma, oavsett kön, ålder, art och helt oberoende av punkterna 1 och 2.


Länkar
Annas Art – FärgaregårdsAnna
**Fritt översatt av Livets Skiftningar
Länkar som återfinns i artikeln:
Majas Visa (När lillan kom till jorden)
Puff en pappersdrake
Gissa vad din dotter gjort!
Vi ska gå hand i hand
Valpen min
Mamma är lik sin mamma
Jag vill leva nära

När händerna inte lyder… EDS-ht

cup-1031774_1920
 Återigen rann kaffet över mig istället för i mig. Trots anpassad mugg vek sig handlederna och kaffet rann ut. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det var andra gången bara idag. Satt kvar i sängen och klarade mig bra. Men sängen behövde bäddas ren.

Händer som inte vill. Händer som värker. Händer som egentligen kanske borde låta bli tangentbordet. Artros i tumbasen på båda händerna. Fingerleder som låser sig ibland. Och så dessa okontrollerade rörelser som ställer till det. När handen eller tanken är trött så kan handen fara över hela tangentbordet. Eller slå ut en kopp kaffe, slå till en skål med filmjölk, dra krokiga streck över en hel sida vid handskrift. Bokstäverna blir skeva och vinda vid handskrift. Ibland blir de stora, ibland små, ofta oläsliga. Saknaden av känslan att låta orden gå från tanke genom hand och penna till papper. Allra helst en lite finare penna i handen, en bra anteckningsbok, helst olinjerad blad men med stödlinjering bakom på lösblad. Då mår händer och sinne som bäst. Saknaden skapar en nästan fysisk smärta. Det blir alltmer sällan som penna och papper möts i denna skapande process. En process som är svår att efterlikna bakom ett tangentbord. Och telefonen är svårast. Små siffror och bokstäver och klumpiga händer gör det nästan omöjligt att skriva meddelanden.

office-620817_1920
Drömmar om att kunna forma vacker text.

Samtidigt som svårigheterna att skriva ökar, tycks  behovet att skriva bli allt starkare. Behovet av att uttrycka tankar och känslor. Behovet att berätta om upplevelser från både igår och idag samt drömmarna om morgondagen. Behovet av att väcka debatt i ämnen som berör. Känslan att bli lyssnad på. Att det som skrivs kan väcka något hos dig som läser. Drivkraften som gör att det skrivs fler artiklar – trots händer som gör ont.  Behovet är starkt. Det har funnits i ungefär 45 år. Det väcktes i andra klass. Fröken lärde att det gick att forma orden till dikter och berättelser. Och på den vägen är det. Låta tankarna formas till en fiktiv berättelse eller en berättelse om verkligheten. En verklighet som inte gick att tala om, men väl sättas på pränt och sedan lämna ifrån mig. Verkligheten gjorde för ont att tala om då. Udda. Annorlunda. Den lärdomen etsades fast – djupt med brännmärken som finns kvar ännu. Nu sorteras det smutsiga och onödiga bort. Kanske inte går att kasta allt, men det kan sorteras och läggas undan för att aldrig behöva titta på det.

filler-169581_1280
Längtan…

Det tomma arket som talar direkt till tanke, känsla och händer. Frustrationen i att förstöra på grund av att händerna inte fungerar optimalt. Ett tomt ark kan bli så mycket, väcka så mycket. Skapa nytt dokument i datorns ordbehandlingsprogram är inte detsamma, väcker inte samma känslor, ger inte samma inspiration. Istället kommer påminnelsen om sjukdomen, syndromet EDS -ht med onda  och överrörliga händer och fingrar. Med handleder, armbågar och axlar som alla befinner sig i olika stadier av smärta och felställningar. Ändå – att avstå skrivande existerar inte i sinnevärlden. Frågan är om inte skrivande går före maten iallafall!

strawberry-1365716_1920
Händer behövs till så mycket mer än att skriva.

Men nu är det inte bara skriva som vi använder våra händer till. Och som så ofta är det först när funktionen brister som behovet blir uppenbart. I inledningen nämns en kopp kaffe. Självklart. Ja, när händerna fungerar, när handleden och armarna är stadiga nog att hålla en kopp. När hjärnan förmår hålla tillräcklig uppmärksamhet på vad handen gör. Multisjukdom gör att detta kan brista. Addisons sjukdom, Fibromyalgi, EDS -ht, astma. Sjukdomar som ger symtom som svaghet i extremiteter, trötthet, smärtor, felställningar, subluxation och luxation i de små benen i handleden som exempel, ostadighet, skakningar, dålig koordinations- och koncentrationsförmåga. Vart och ett för sig inte särskilt besvärande, men tillsammans skapar de stora svårigheter. Finmotoriken påverkas negativt. Då blir de små vardagliga momenten till hinder och begränsning. Funktionshinder eller funktionsbegränsning är de begrepp som allt oftare används idag i stället för begreppet handikappad. Att äta all mat med sked, på tallrik med kant för att lättare kunna äta. Svårigheter att fördela maten eftersom det är svårt att hålla i kniv och gaffel.

potato-dish-263004_1280
Går det att skala potatis med händer som inte fungerar ordentligt?

Många av det som en frisk person gör rutinmässigt blir till hinder och begränsningar om händerna inte fungerar. Symtom som gör att tröttheten är ständigt närvarande innebär ofta att ställas inför valsituationer. Om potatisen skalas blir det svårare att hålla i besticken och glaset. Konsekvensen blir att det tappas, stjälps ur och att det skapas merarbete. Eller att tröttheten ökar så när maten väl är tillagad finns inte orken att äta kvar. Hela tiden prioriteringar. En bloggartikel eller att tillaga mat. Brygga kaffe eller dricka kaffe. Göra ordning kvällsmat och frukost eller plocka ur diskmaskinen. Tappa saker på golvet, somna med kaffemuggen i handen och hälla ut kaffet i sängen där frukost och kvällsmål intas. Hushållsarbete är svårt. Brännsår på grund av hett kaffe är vanligt. Arbetsterapeuternas uppmaning att avstå från att handskas med heta saker såsom att koka vatten i vattenkokaren, koka gröt, koka och fylla kaffetermos, tillaga samt värma mat är begriplig. Allt för att det inte ska stjälpas ut och orsaka skada. Ändå stjälper kaffekoppen.

Ta mig ur och i sängen, skriva, hälla kaffe från termos till mugg. Ställa muggen på brickan på sängbordet bredvid sängen, ta filen och tillsammans med den svälja medicinen. Tappar filen. Handlederna vek sig. Igen.

Du som har erfarenhet av händer som inte fungerar – berätta gärna om hur du gör? Hur prioriterar du vad du vill göra om du vet att du bara kan göra en bråkdel av allt som skulle behöva göra? Vad tänker du  som är frisk när du läser detta? Berätta gärna!

Personlig Assistans – för vem?

girl-1112243_1920
Vem ska ha rätt till personlig assistans?

Vem ska ha rätt att ha en personlig assistent? Vem ska avgöra om just du har rätt till det och om det bedöms att rätten finns, hur omfattande assistansen ska vara? Idag är det lätt att få uppfattningen att personlig assistans är något som allt färre får. De som idag är beviljade assistans kan vid omprövning bli fråntagen hela eller delar av densamma. Ibland av orsaker som är svåra att förstå, då inga faktiska omständigheter har ändrats sedan beslutet fattades. Det som ändrats tycks vara kommunernas och Försäkringskassans sätt att bedöma behovet av assistans. Men hur ska den som är funktionsbegränsad kunna delta i samhällslivet på likartade villkor som alla andra om denne inte får erforderlig hjälp? Vad kan en person som behöver hjälp egentligen kräva? Kanske är det en fråga som inte ska ställas. Kan den som har ett funktionshinder kräva hjälp, eller ska vi be om hjälp?

keyboard-933568_1920
Regeringen har tillsatt en utredning om personlig assistans.

Regeringen tillsatte den 26 maj 2016, en utredare som ska se över lagstiftningen om personlig assistans och assistansersättningen. Det handlar om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.  Åsa RegnérBarn-, äldre- och jämställdhetsminister skriver i en debattartikel i Dagens Samhälle den 26 maj 2016: ”…Personlig assistans och lagen om stöd och service är viktiga medel för att omsätta de rättigheterna i praktisk handling. De har inneburit att många människor med funktionsnedsättning kunnat och kan leva sina liv med ett bättre stöd och i större delaktighet. De innebar när de infördes också ett förändrat synsätt i funktionshinderspolitiken, samhället gick från ett dominerande vårdperspektiv till ett rättighetsperspektiv. Det är svårt att värdera hur mycket det betytt, men låt mig slå fast att det betytt mycket. Att var och en får stöd med sina behov så att hon eller han kan leva i delaktighet är en viktig del av den svenska modellen. Vi kan vara stolta över ambitionerna med personlig assistans och LSS. Vi kan känna oss säkra på att det för många människor gett större delaktighet och självbestämmande…” Ett centralt begrepp är just delaktighet. Den som är funktionshindrad har rätt, enligt lag, att vara delaktig i samhällslivet på samma sätt ”som andra”. Livets Skiftningar har skrivit om detta med att ”leva som andra” i tidigare artiklar. Lagen ger den som av olika skäl är begränsad i sin funktion rätten att leva och verka som ”alla andra”. Men är det så i verkligheten?

man-791049_1920
Det är inte självklart att den funktionsbegränsade personen själv får bestämma om hen exempelvis vill arbeta eller studera. 

Verkligheten och lagen överensstämmer inte alltid. Idag  förekommer att personer, som med assistans skulle kunna arbeta eller studera, får avstå på grund av att de nekas assistans eller att timmarna med assistans är för få. Ansökan om personlig assistans upplevs idag av många som jobbig och i vissa fall kränkande. Detta på grund av att det är personens grundläggande behov som utgör underlaget för hur ansökan kommer att bedömas. Och i grundläggande behov ingår det mest privata. Det handlar om allt vad den sökande kan respektive inte kan klara att göra själv. Om hela moment såsom mat och hygien, om delmoment och delar av delmoment. Ett exempel är hygien då det ofta krävs att den (arbetsterapeut), som skriver intyg om just detta, ska vara med och personligen observera vid det som kallas intimnära aktivitet. Läs: dusch och toalettbesök! Vid måltidssituationen kan även där krävas observationer från allt som på något vis har med mat och måltid att göra.

Kanske ersätter hemtjänst en del av assistansen. Två viktiga skillnader mellan hemtjänst och PA är följande: Det första är att  Socialtjänstlagen (SoL) som reglerar hemtjänst talar om ”skäliga levnadsvillkor” medan PA talar om ”goda levnadsvillkor”. Det andra är att hemtjänst beviljas utifrån insats medan PA  beviljas utifrån tid (timmar/vecka eller månad). Om PA minskas eller dras in helt betyder detta inte med nödvändighet att personen står utan hjälp. Men hjälpen kommer med stor sannolikhet att se annorlunda ut, om den ges i form av hemtjänst, då SoL har ett annat synsätt. Vad som är skäliga respektive goda levnadsvillkor är svårt att definiera. Det som däremot är en verklighet är att skäliga villkor bedöms snävare än goda villkor.  Därtill kommer att det är kommunens handläggare som ansvarar för hemtjänsten, medan Försäkringskassan ansvarar för bedömningen av PA om det grundläggande behovet överstiger 20 timmar per vecka. (Under 20 timmar är kommunen ansvarig).

 Hästar och ridning kan vara både ett fritidsintresse och rehabilitering

En personlig assistent kan därmed bistå med mer än vad hemtjänsten kan göra. Ett exempel är fritidsintressen. Att vara med på olika aktiviteter kan vara en del i arbetet för en personlig assistent. ”…Målet är att insatserna ska leda till självbestämmande, delaktighet och utveckling, samtidigt som de givetvis ska vara kostnadseffektiva…” (a.a) Uttalandet gäller i och för sig utredningen, men även i dagsläget betonas delaktighet som en viktig del när det gäller PA. Livets Skiftningar hoppas att utredningen kommer att leda till att de personer som har behov av personlig assistans kommer att kunna få det i den omfattning de behöver för att just kunna leva som andra. Att kunna vara delaktiga i samhällslivet. Delta i fritidsaktiviteter likaväl som att vara partipolitiskt aktiv. Arbeta, studera, umgås med goda vänner, gå på restaurang, resa… Ja, göra det som icke funktionshindrade gör.
motorized-wheelchair-952190_1920

Möten och Flykten

OBS! Bilderna kan upplevas starka.

Möten med en medmänniska…
Denna korta film berör. En film där människor möter människor. Där flyktingen blir till en medmänniska. För hur det än är – en sak får vi aldrig glömma. Den som flyr lämnar allt. Den som flyr för sitt liv är människa precis som du och jag. Den som flyr gör det av en anledning. För att rädda familjens och sitt eget liv. Går det någonsin att förstå hur det känns att bara packa endast det allra mest nödvändiga, inte mer än vad du kan bära själv, under många långa dagar och nätter. Har du något till barnen går före det till dig själv. Kanske har du inget alls, mer än en stor förtvivlan. Bilden nedan visar vilken slags miljö många flyr från:

Att fly för sitt liv. Bort från bomber, ruiner, svält, fattigdom… Att ta sina små barn i famnen. Be till den Gud du känner som din, att ni ska klara er till ett flyktingläger eller annan säkrare plats. Du vet att risken att ni inte gör det, att du och de dina kanske inte kommer fram alls är stor. Du vet att risken för att ni ska skiljas åt är stor. Du vet att dina barn är utsatta. Mer utsatta än vad du själv är. Du vet inte hur du ska kunna skydda dem, ge dem det behöver i form av mat, vätska, skydd mot värmen och mot insekter och allehanda faror som kan drabba dem. Det du vet är att om ni inte flyr kommer ingen av er att överleva. Du vet inte var din son är. Han togs för att han behövdes som soldat. Soldat i ett krig ingen vill ha, men du hade inget att säga till om. Soldat för en tro som inte är densamma som du tror på. Kommer du någonsin att se din son i livet igen? Du ångrar att du inte erbjöd dig istället, men valet fanns inte.

young-child-1166349_1280
Barnsoldat någonstans…

Hur kan en mamma och pappa leva med vetskapen att deras son är soldat i krig? De yngre barnen ska förhoppningsvis slippa undan ödet att bli soldater i allafall. Flyktinglägret ni kommer till har sjukvård och kan hjälpa. Där skiljs ni åt. Du tas från din fru och dina barn och placeras bland de arbetsföra männen. Vilket ditt arbete blir vet du inte. Men alla som kan göra något kommer att bli satta i arbete. Det finns alltid arbetsuppgifter. En viss trygghet kan du känna. Dina barn och din fru får hjälp. Men lägret är stort och ni kommer från varandra. Hur ska ni kunna komma i kontakt och återförenas? Att smyga och leta nattetid är enda möjligheten. Och leta måste du, flyktinglägret är stort och oroligheterna tilltar även inne på området. Varje natt hör du fler oroligheter i lägret. Sjukhuset fylls på med skadade. Men även olika sjukdomar börjar bli mer och mer besvärande och allt svårare att hejda. Du vill därifrån, komma vidare tillsammans med det som är kvar av din familj. Att det är stökigt även nattetid är både en börda och ett skydd. Det blir lättare att ta sig ut, men också svårare att hålla sig undan oroligheterna.

doctor-870361_1280
Sjukhus i fält

Kanske är flyktinglägret och sjukhuset det som gör att ni hör till den grupp som överlever och får komma till ett nytt land. Men det är inte erat land. Det är inte hemma. Hur ska det nya livet bli? Får ni stanna? Det pratas mycket om hur det är. Hur mycket och vad av det som sägs är sant? En del säger att ni kommer att mötas av taggtråd och stängda gränser, andra att ni kommer att få saker, pengar, bostad, ja allt ni behöver, en tredje säger att ni skickas direkt tillbaka till det land du nyss flydde från. Att det ska vara säkert där för dig. Men till vad ska du skickas tillbaka. Den stad du levde i är ruiner. Ingenting finns kvar. Ingenting fungerar och du flydde…

soldier-885908_1280
Det kunde ha varit du…

Du gömde dig för soldaterna, gömde familjen till dess ni kunde fly. Du såg dem som inte hunnit undan. Dina vänner. De är borta nu. En del är döda, andra bara försvann. Hur ska du någonsin kunna lita på någon igen? De tog din son när du inte var i närheten. De hade tagit dig och resten av familjen också. Ni tillhörde inte rätt grupp. Du tror inte på rätt Gud. Du visste det – att om de tagit dig hade du inte överlevt många timmar. Är det till det som det sägs att det nya landet skickar tillbaka dem som kommer? Du vet inte. I flyktinglägret har du skilts från din fru och dina barn. Du vet inte var de finns. Du letar på kvällar och nätter. Farligt, visst är det farligt för dig att vistas på ”fel sida stängslet”.

barbed-wire-114500_1920
Stänga ute eller stänga inne?

Så, du hittade din fru och dina barn. Ni tar er från flyktinglägret vidare till det nya landet. Familjen smyger iväg under mörkrets timmar. Fortfarande med mindre än vad ni behöver. Ni är nu framme i det landet där ni söker asyl. Kommer ni att få stanna? Hur kommer ni att bemötas?
Och vi som ska ta emot er – vad ser vi? Vi har gått runt och är tillbaka till den film som inleder denna artikel.
Denna artikel är skriven utifrån en föreställning om att vara flykting, utifrån berättelser från personer som befunnit sig på flykt och utifrån en önskan om att vi ser på varandra som medmänniskor. Jag kan aldrig föreställa mig hur det är, jag kan bara göra ett försök med vetskapen om att jag aldrig ens kommer i närheten av verkligheten.
Kommentera gärna!

Valp, glädje och bus – FM Kerro

FM Kerro 9 veckor gammal Isabelle Erlandsson
Isabella, matte till FM Kerro som på bilderna ovan är nio veckor, förväntade sig ett men fick något helt annat. Idag har Kerro hunnit bli hela fem månader.

Så här en försommardag bjuds på skratt och kärlek och en del frustration, tårar och rädsla. För livet med FM-hundvalp blir inte alltid som tänkt. Men något du som husse/matte till en valp kan vara säker på är:  Du kommer aldrig någonsin att ha långtråkigt! Både FM Kerro (född 8 december 2015) och matte Isabella berättar här om en del av allt vad de har varit med om.

FM-Valp fr HAS maj -16
FM Valp (Bildkälla ”BB Hilton” HAS maj 2016)

Om FM-hundarna brukar sägas att de är ”väldigt mycket hund”. Med det menas att det kanske inte är så lätta att fostra, men alltid villiga till lek och arbete utifrån sin ålder. Och blir det långtråkigt, ja då hittar man väl på något själv 😉
FM Kerro 11 april Spanar in vägrar gå
FM Kerros matte Isabella berättar om denna bild: ”FM Kerro har börjat med något fuffens att vägra gå ibland så idag när vi promenerade och han satte sig ned på marken och tvärvägra kände jag bara jaja skitsamma… Det var väldigt fint väder och vi gick vid vattnet så jag slog mig ned på bänken och tänkte att jag likaväl kan sitta och njuta av det härliga vädret en stund, hann inte mer än att sätta mig så hade jag denna lilla voffi i knät ”vadå skulle jag sitta på marken eller” 😂 Så där satt vi en stund och bara njöt av livet och varandras sällskap (och kollade på ankor, cyklister och massa konstiga människor såklart) 😜” 

Livets Skiftningar fick mejl från Kerro för en tid sedan. Det verkar som att det sprider sig att vi står på hundens sida och låter FM-hundarna själva få komma till tals. Kerro skrev nämligen själv och berättade en del om vad han gjort. Han var inte så förtjust i att matte skulle berätta eftersom han själv ville välja vad som skulle berättas om. Du känner väl till att ni FM-hundar har en egen radiokanal där ni kan utbyta erfarenheter och tips? Ett ”vov” i din frekvens så är du uppkopplad. Andra hundar är välkomna, men givetvis står FM-hundarna för den tekniska biten.

FM Kerro och tuggbenet 1 av 2
När jag vilade kom jag på en toppenidé! Om jag har vattenskålen vid en tass och mitt tuggben vid den andra – då behöver jag knappt inte mer än flytta lite på mitt huvud när jag vill byta. Visst är det bra?

För några veckor sen, i början av maj, sprang jag rakt in i väggen och gjorde illa min tass. Det gjorde så ont att matte och jag fick åka till en dum farbror som klämde och kände på det onda. Han sa att jag skulle äta smärtstillande, vad nu det är. Dessutom, hör och häpna, fick jag bara koppelrastning i en vecka och dessutom lekförbud. Jag undrade verkligen hur jag skulle klara av det?!? 😳😱 Farbrorn sa också att om jag inte kunde gå några dagar senare skulle det bli något han kallade för röntgen och det lät inte allas roligt. Vi höll både tassar och tummar för att jag skulle slippa! 😄 När jag kom hem var jag såååå trött att jag sov middag för första gången någonsin 😂 . På bilden under texten ser ni när jag vilar middag!
FM Kerro vilar maj 16
Jag måste berätta att jag älskar att busa med matte! Och att bita på saker, som när jag bet på tapeten, ja, helt enkelt busa lite och har roligt. Så när matte höll på och städade för ett tag sedan lade hon ett par smutsiga strumpor på ett litet bord, hon skull ta dem med till tvättkorgen, men ville göra klart det hon höll på med först. Och strumpor är roliga. Dessutom luktar de gott, så gissa vad jag gjorde? Jag tog dem snabbare än snabbast. Jag menar, jag är ju inte för inte en FM-hund, och så sprang jag. Upp i soffan och matte efter. I all hast lyckas jag svälja en av strumporna, men var ändå rätt nöjd med min insats. Men konstigt nog så var inte matte alls glad. Hon ringde veterinär, tror att det är samma som den där farbrorn som kände på min onda tass, och konsulent. Lite osäker på vad konsulent är, men matte pratar om konsulenten ibland. Ja, ska väl erkännas, kanske lite oftare när jag har busat än annars. Det brukar betyda att jag får prova något nytt. Ibland är det roliga saker, men inte alltid. Det är roligt att lära sig nya saker, men inte sådant som innebär att jag måste ligga still, vänta, eller låta bli att ta upp det jag hittar. Jag höll på att glömma, ni undrar förstås hur det gick med strumpan? Jodå, den kom allt ut rätt väg, så allt gick bra!

FM Kerro som svalt en strumpa samt gjort illa tassen
Här är en bild på mig när jag har ont i tassen.
FM Kerro och tuggbenet 2 av 2 10 maj
…och här en bild till på mig och mitt goda tuggben!

Jag har en favoritperson. Matte är bra, men ingen går upp emot husse. Så när husse har varit borta några dagar, han arbetar åt försvaret, går jag och matte och möter honom när han kommer hem. Försvaret – undrar om det är samma ”försvaret” som i mitt namn? Iallafall brukar jag och matte gå och möte husse när han är på väg hem och innan jag ser och känner lukten av honom säger hon: ”Var är husse?” Då blir jag så glad att jag knappt vet vad jag gör och så springer jag. Jag känner ju nästan på en gång då att han är inte långt borta. När jag sen ser honom gör jag glädjeskutt och gnyr och gnäller, bara av ren glädje. Jag vill försäkra mig om att husse (och matte med, förstås) verkligen förstår hur glad jag är över att husse äntligen är hemma. När jag var liten så sprang jag och lade mig på husses fötter så fort jag kunde för att jag inte skulle bli uppäten. Jo, det är säkert. Jag är helt övertygad om att jag hade blivit uppäten om inte jag fått ligga på hans fötter. För det var två stora läskiga saker, katter kallas de visst, med jättevassa tänder och lika vassa klor som tyckte att jag skulle nog smaka gott till lunch! Men var jag hos husse vågade de inte ta mig.FM Kerro har gått och lagt sig!
På de här bilderna ligger jag och vilar! För ibland är det jobbigt att springa och leka. Men egentligen är det ännu jobbigare att vara alldeles stilla, när jag bara vill springa. Jag har mer jag skulle kunna berätta, men det här får räcka för idag. //FM Kerro
PS! Tapeten är en egen historia, men den spar jag till en annan gång.

TACK till FM Kerro och matte Isabella för att ni vill medverka.
Foto: Isabella Erlandsson, där ej annat anges.
//Livets Skiftningar

Visningsbild: Arkivbild Pixabay.com

Ambulans, sjukhus och multisjuk

night-view-767852_1920
Som multisjuk är sjukhusbesök/besök på specialistkliniker ofrånkomliga.

En person som är multisjuk kommer ofrånkomligen att behöva uppsöka sjukhus för specialistvård. Förhoppningen är givetvis den att besöken är planerade med  jämna intervall och att undersökningar och provtagning görs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Att de läkare den sjuke träffar är kunniga, och även intresserade av den sjukdomsbild patienten har. Därtill finns från patientens håll också behovet av samordning mellan de olika specialiteterna beroende på hur multisjukligheten ser ut. Tyvärr ser inte verkligheten ut så alla gånger. Vissa sjukdomar och syndrom faller ”mellan stolarna”. EDS (Ehlers-Danlos syndrom) är ett sådant. Smärtsjukdomar generellt har ofta låg status inom vården och sjukdomar. Konsekvenserna blir ofta att patienten skickas mellan olika kliniker, men ingen vill ta ansvaret och säga: ”Denna grupp patienter hör till oss”.

Smärtorna kan vara brännande, skärande, stickande, molande, krampande, huggande. De kan bli så intensiva att det inte längre går att stå ut med dem. Vid multisjukdom finns ofta andra symtom med som gör att smärtan blir en del i en situation som till slut blir helt ohållbar. En infektion som hos en för övrigt frisk person kan vara jobbig och besvärlig, men som är över på två till tre veckor med efterföljande trötthet kanske lika länge, kan hos den multisjuka bli till ett tillstånd som varar i månader. (Detta finns beskrivet i tidigare artiklar på bloggen.) EDS, astma, Addison sjukdom och därtill en virusinfektion som till slut satt i lungorna var vad som föranledde ambulansfärd för denna bloggare, och när orken var slut, när symtomen var så jobbiga att det inte längre var ett alternativ att vara hemma så tillkallades ambulans. När så skedde var andningen påverkad och hostan skrällande och ond. Ambulansen kom snabbt och ambulanspersonalen började direkt att undersöka på plats i hemmet.

hypertension-867855_1920
Ambulanspersonalen undersöker på plats i hemmet innan de lastar för färd till närmaste sjukhus.

När de väl undersökt bestämdes enligt triage-systemet hur allvarligt tillståndet bedömdes vara. Triage är en färgmarkering som talar om just hur allvarlig sjukdomen/skadan är. Det innebär att patienten klassas enligt färgkod: RödOrangeGulGrönBlå. Röd är livshotande och blå är inte på något sätt brådskande. Triagebedömning görs utifrån skadans/sjukdomens allvar och bedömningen uppdateras utifrån hur patienten mår och svarar på behandlingen som ges. Triagebedömning görs också på akutmottagningen. Vissa sjukdomar innebär att patienten alltid blir klassad i en för sjukdomen förutbestämd lägsta triagefärg på grund av sjukdomens svårighetsgrad. Som exempel ges en patient med Addisons sjukdom så gott som alltid orange färg. Detta oavsett anledning till varför ambulans tillkallas. Kanske har du reflekterat över att ambulansen ibland står länge utanför en bostad? Numera behandlar ambulanspersonal sjukdom och skada på plats så långt det är möjligt, och även under transport. Detta har bidragit till att öka överlevnaden på flera svåra sjukdomstillstånd och skador. I vissa fall kan behandlingen vara så effektiv att patienten inte behöver sjukhusvård utan kan bli kvar i hemmet.

ambulance-974409_1920
Ambulanspersonalen är på plats hos den sjuke och ger behandling på plats då det är möjligt. Behandlingen fortsätter under transporten till sjukhuset där endera akut- eller specialistmottagning tar över. I mitt fall blev det denna gång infektionsmottagningen som mötte upp ambulansen. Det var också infektionsläkare som ordnade med inläggning på avdelning för vidare undersökning.

Oavsett om du kommer till sjukhusets akutmottaging på egen hand eller med ambulans så görs en ny triage-bedömning. Detta kan innebära väntetider. Andra, svårt sjuka och skadade tas omhand först, precis som det ska vara. Att komma in på grund av svår smärta, så svår att det för att kunna förflyttas krävs läkemedel som ger en kort sövande effekt, innebär inte med nödvändighet att själva smärttillståndet kräver omedelbar vård. Det är inte livshotande, även om det gör outhärdligt ont och det inte längre är möjligt att vara kvar i hemmet. Astma är en sjukdom som ambulanspersonalen ofta kan behandla mycket effektivt och om de bedömer att patienten behöver följa med till sjukhuset är det för att det  behövs ytterligare behandling, eventuellt inläggning, som inte kan ges i ambulansen eller för kontroll. Och det senare innebär ofta en lång väntan på läkare och sedan transport hem.

doctor-with-patient-1404576_1920
Väl inne på sjukhuset fortsätter behandlingen. Inläggning på avdelning? Hemgång efter att ha fått hjälp? Allt beroende på omständigheterna. De allra flesta får åka hem efter behandling. Platsbrist är tyvärr ett ständigt problem på många av sjukhusen idag, och det händer att personer som skulle behöva läggas in istället skickas hem. Ofta för att återkomma snart igen. Och det drabbar ofta äldre, multisjuka personer.

För att återknyta till rubriken om multisjuka, sjukhusen och ambulansen. Multisjukdom gör att det blir svårare för både ambulans- och sjukhuspersonalen att hjälpa och behandla. Sjukdomarna påverkar varandra och det är oklart vilken specialist som ska ha huvudansvaret för behandlingen. Ibland finns prestige med som försvårar, ibland är det sjukdomar som vården saknar eller har dålig kunskap om. Både Addisons sjukdom och EDS hör till de senare. Ändå är erfarenheten den att vårdpersonalen gör vad de kan. Problemen finns i mångt och mycket på politisk nivå. Det är en systemisk politisk och samhällelig sjukdom i hur vården behandlas. Och ett av systemfelen skulle kunna vara att vården inte har lika förutsättningar i hela landet beroende på att den styrs av regioner och landsting. En annan att vården fragmenteras och att det brister både i dokumentation och rapportering mellan olika vårdgivare. En vård som ges jämbördiga och rättfärdiga förutsättningar utifrån de förhållanden som råder borde ge patienterna bättre vård och personalen bättre förutsättningar att göra ett bra arbete. Univeristetssjukhusen behöver resurser för att bedriva forskning som ett exempel. Tänk om vården kunde utformas så att resurserna som ändå finns utnyttjades på den nivå där de kom bäst till nytta. Alla behöver vi inte specialistvård alltid. Men när den behövs ska vi också ha tillgång till den inom rimlig tid. Så tänker Livets Skiftningar om vården i stort.

Vård är så mycket mer än omhändertagande av patienter. Ekonomi och dokumentation är två av hörnstenarna för att vården ska fungera bra.

Kan du känna igen det som skrivs i artikeln? Vilka är dina erfarenheter av hur vården fungerar? Berätta! Diskutera!

Länkar:
Astma
Addisons sjukdom
EDS

 

Var är nycklarna? Troll-ologi

Troll-ologi = läran om de snälla trollen. Livets Skiftningar gör studiebesök i fantasins land.

Utan fantasi blir tillvaron tråkig. Därför kommer trollen att vara på första parkett idag. Ett troll som är litet, snällt och blixtsnabbt. Blanda nu inte ihop dessa små, snabba troll med de stora elaka nät-trollen. De är en förfärlig mutation och skys som pesten av småtrollen. Nättrollen är ute för att göra illa – småtrollen för att skoja lite med oss och få oss att fundera över vad vi egentligen håller på med. För hur kan nyckelknippan bara vara borta? Du höll den i handen för mindre än fem minuter sedan och nu finns den inte? Nu vet ju inte Livets Skiftningar om dessa troll bor hos dig som läser, men första gången de, av Pipili, sågs nedtecknade var i en tidning om arbetarskydd för mer än 20 år sedan. Kanhända har specialiseringen förändrats över tid men Pipili har stött på dem både före och efter det att hon läste om dem!

key-123554_1920
Var lade jag nycklarna nu igen? Jag vet ju att jag hade dem alldeles nyss…

Trollen är snälla och de finns överallt. Men de har en egenhet – de älskar att gömma saker för oss människor. Dessutom är de tankeläsare och vissa ord är en direkt uppmaning till dem att plocka bort något du såg för bara någon sekund sedan. Ord som bråttom, skynda dig, vi kommer för sent, deadline och liknande fungerar som triggers och får trollen att genast skynda till din sida. De gömmer dina nycklar, en vante, kläder, skor, stövlar och märk väl, du hittar en stövel, en vante men inga bilnycklar. De får dig att glömma ta med viktiga saker du bara inte klarar dig utan. Ja alla dessa små saker som var för sig inte är särskilt stora eller besvärliga, men tillsammans skapar stress. Ett ord till som inte ens får existera i sinnesvärlden om du vill hålla småtrollen borta.

Trollen kan delas in i minst nio olika grupper. Varje grupp är specialiserad på just sitt område. Och de finns överallt och har en magisk förmåga till anpassning. De är inte främmande för ny teknik trots att de är tusentals år gamla. Och hur de ser ut? Ja, egentligen vet ingen hur dessa små ser ut. Bilderna ovan är bara exempel på hur vi dumma och ointelligenta (i deras ögon alltså) människor har fått för oss att de ser ut.Och så har vi första gruppen troll: Strumpätarna.

  1. Strumpätartrollen – Kräver alltid ett komplett par strumpor, men äter bara upp en. Den andra hittar du när du tar reda på tvätten. Du vet att du la i hela par, ändå finns alltid udda strumpor. Livets Skiftningar fann dessa särskilt aktiva då det bodde tonårsgrabbar i huset. Varför just deras strumpor försvann finns det ingen annan förklaring till än troll.
  2. Garderobstrollen – de är synnerligen skickliga i sömnad. Garderobstrollen syr in dina kläder, eller släpper ut dem beroende på vad som ställer till störst förtret för just dig. De har också förmågan att gömma eller rentutav, osynliggöra, kläder. Den blus eller skjorta du vet fanns är borta. Kan även gömma sig i byråer och andra ställen där kläder förvaras.

  3. Hatthylle- och skohylletrollen – gömmer/äter/osynliggör allt från vantar och mössor till skor och stövlar. Precis som strumptrollen kräver de paret, men äter bara upp en. Och det är alltid dina eller barnens favoriter som det saknas ett exemplar av. De hjälper även garderobstrollen med att osynliggöra klädesplagg.

     

  4. Kökstrollen –  troll lika snabba, om inte snabbare, på att gömma saker eller göra dem osynliga som de troll som gömmer kläder. Kökstrollen gömmer exempelvis potatisskalaren på en millisekund. Den tid det tar att släppa densamma för att lägga potatisen i grytan. Oops! Nästa potatis, men ingen skalare. Två nära släktningar är:
  5. Verkstadstrollen – som gömmer verktyg precis lika snabbt som kökstrollen gömmer husgeråd. Har hört talas om att de också kan hålla till i sadelkammare och liknande platser. De har dessutom en mycket speciell förmåga att ur en samling verktyg som hylsnycklar och andra storleksordnade verktyg eller liknande bara ta en enda, den du behöver. Alla andra storlekar finns kvar, och till samma släkt kommer:
  6.  Nyckeltrollen – som härjar fritt och friskt när du har bråttom på morgonen. Du vet ju att du höll i nycklarna alldeles nyss, eller? (F’låt, förbjudet ord väckte upp nyckeltrollen)

     

  7.  Kontorstrollen – finns överallt och alla har sin egen nisch. Några exempel: Gömma papper, pennor, sax, tejp, gem, hålslag… Samma arbetssätt som kökstrollen. Nu har de blivit moderna och bildat en ny grupp som företrädesvis bor i all form av teknisk utrustning. se p 8. Gömma dokument-trollen kan trolla bort ditt viktiga dokument mycket effektivt. En teknik är ”gemdöden”, dvs de fäster dokumentet vid ett annat med ett gem – borta och finns inte igen.

     

  8. Datatrollen – experter på att gömma dokument och andra datafiler. Bor i alla former av teknisk utrustning som telefoner, läsplattor, datorer av alla de slag. De kan också roa sig med att ändra inställningar så att det som fungerade när du stängde eller lade ifrån dig exempelvis din telefon inte fungerar när du ska använda den igen. Varför dessa troll inte gärna söker sig till ungdomarnas tekniska utrustning är en gåta för Pipili. ”Gemdöden” finns även här, men i digital form. En speciell grupp, släkt med grupp nr 8, är de som gömmer tangenter på tangentbordet.
  9. Glömma namnettrollen – är en mycket speciell grupp då de har flyttat in i oss människor. Du vet mycket väl vem det är du ser på bild, hälsar på och pratar med. Du kommer ihåg när du såg hen senast på TV, vad hen hade på sig och så vidare. Men du kan för ditt liv inte komma på vad hen heter. Det mest pinsamma är när ni möts personligen och namnet bara är borta. Ibland också var du träffade personen senast. Pipili råkar ut för det nu och då. Hon vet att hon känner igen den hon pratar med, men kan bara inte placera personen.

    Ja, det var några exempel på dessa små troll som älskar att ställa till förtret för oss människor. De förstör ingenting, men de retas med oss. Men kanske är Pipili ganska ensam om att ha dessa omkring sig? Men hon tänker som så att eftersom de varit omskrivna i en ansedd tidning om arbetarsskydd borde fler känna igen dem. Men vem vet? Kanske har de hittat helt andra ställen att vara på nu. Och eftersom de säges ha funnits i många år så har de måhända också flyttat från vissa ställen där de förr i tiden var vanliga. Ni som vet – berätta!
    Här kommer en visa om de djur som trollen samarbetar med 😉

Att (inte) orka med sig själv

sleep-197718_1280
Att vara sjuk länge, när en redan har flera kroniska sjukdomar, slår ut stora delar av det som de allra flesta tar för givet och inte ens reflekterar över. Jag som driver Livets Skiftningar har nu haft någon form av infektion i kroppen sedan februari. För drygt en månad sedan sattes antibiotikabehandling in, i hopp om att vända infektionen, då diagnos bronkit. Antibiotikan hade viss, dock inte tillräcklig effekt. Några dagar efter avslutad medicinering kom ett återinsjuknande, nu med svår hosta därtill. Hostan har därefter hållit i sig och gått ner i lungorna. Förra veckan konstaterade distriktsläkare tilltäppta bronker och en nedre lufvägsinfektion på väg att övergå i lunginflammation varvid ytterligare behandling med antibiotika var helt nödvändig.

dog-791266_1280
Multisjuk står det i journalen. EDS, fibromyalgi och astma är tre av flera diagnoser. Till det har nu kommit en infektion som samvarierar med fra dessa tre sjukdomar. Det gerör andningsbesvär, ökad smärta och nedsatt ork. Tillkommande symtom i form av hosta, smärtor och kramp i luftvägar och bröstmuskulatur. Att ta in ny kunskap är nästan helt omöjligt för tillfället.

 

Vetenskapsradion:
Därför gör allting ondare när du är sjuk
Här kan du lyssna på inslaget från Vetenskapsradion

Bild till Vetenskapsradion därför gör allting ondare när du är sjuk
Även en liten inflammation kan ge ökad känslighet för smärta. Foto: Gorm Kallestad/TT.

Inflammation påverkar kroppen så att den blir mer känslig för smärta, enligt en ny studie. Inflammationen tycks hämma en viktig mekanism som finns hos oss alla, friska som sjuka. I ett försök där människor ombads uppskatta sina smärtupplevelser injicerades hälften av försökspersonerna med ett ämne som gav upphov till en liten inflammation i kroppen, resten injicerades med ett verkningslöst ämne. Alla individer var från början friska.

De som fick en inflammation till följd av injektionen reagerade starkare på smärta. För dessa personer krävdes exempelvis ett jämförelsevis lägre tryck på tumnageln för att nå upp till en viss smärtnivå, jämfört med kontrollgruppen. Enligt forskarna beror den lägre smärttröskeln på att inflammationen försvagade den smärthämmande mekanism som är hela tiden är aktiv, hos både friska och sjuka individer.
Mekanismen hjälper hjärnan att sortera vilken omvärldsinformation som ska behandlas. Den hjälper oss också att greppa vad som är betydelsefullt att uppmärksamma, och vad som bör undvikas. Forskarna bakom den nya studien hade i en tidigare undersökning sett att den här mekanismen inte riktigt fungerar som den ska hos personer som lider av vissa typer av kronisk smärta. Det är också känt sedan tidigare att människor med kronisk smärta har en jämförelsevis hög inflammatorisk aktivitet i kroppen.
Försöken tyder också på att den smärthämmande mekanismen var svagare hos kvinnorna än hos männen, redan innan inflammationer sattes igång.
Forskarna menar att allt detta är viktiga fynd för att förstå konsekvenserna av inflammation hos människor med kronisk smärta.

I februari hade inte ens Tussilagon börjat titta fram med sina små gula solar längs dikesrenarna. Under de dryga tre månaderna som sjukdomen varat har våren kommit och är på väg in i försommaren. Saknaden av att inte komma ut är stor. Våren går förbi och sommaren kommer medan infektionen härjar i kroppen. Ständiga avbokningar av andra, i sig viktiga, vårdbesök är ett faktum. Till Mors Dag brukar Liljekonvaljerna blomma. Vart tog våren vägen? hospital-699468_1920
Förra veckan på väg hem från vårdcentralen valdes taxin bort till förmån för en rullstolspromenad i det härliga vårvädret. Med ledsagare. Arbetsterapeuten som förskrev Permobilen villkorade användningen. Inga rullstolspromenader utan ledsagning, av säkerhetsskäl. Sjukdomarna gör att bland annat finmotorik och styrkan i händer och armar är nedsatt. Samma gäller reaktions- och koncentrationsförmåga. Då blir behovet av ledsagare uppenbart. Just nu är svår hosta och feber samt smärta i lungor/bröstkorg de jobbigaste av symtomen. Smärtor som härrör från EDS och fibromyalgi lever jag med dagligen sedan många år tillbaka.german-shepherd-340843_1920
Så ser min, Piia-Liisas, verklighet ut för tillfället. En tråkig konsekvens är att vissa artiklar som kräver mycket, som innebär inläsning på engelska och liknande, har fått skjutas framåt i tiden. Det är bland annat sådana faktaartiklar om hundar och deras fysiska, psykiska och sociala utveckling samt andra artiklar som utlovats, men som på grund av sjukdom nu får vänta. Jag hoppas att ni som läsare har överseende med att aktiviteten på Livets Skiftningar har varit och kommer att var lite lägre än tidigare för en period framöver.
german-shepherd-dog-948899_1920
Jag vill också tacka för den uppskattning och allt stöd ni som läsare och ni som besökare av både Livets Skiftningar och min personliga sida på Facebook samt FB-gruppen Försvarmaktens Hundar med flera grupper har visat mig/Livets Skiftningar under de gångna månaderna. Det är tack vare er som jag orkar fortsätta skriva, trots sjukdomen som härjar runt i mig. Nu hoppas Livets Skiftningar på en vacker försommartid och kommande sommar!

Länk:
Läkartidning om luftvägsinfektioner