När litet blir stort – om bemötande del 4

När litet blir stort – om bemötande inom vård och omsorg. Sammanfattning

Bemötande. Att mötas. Att se – på eller förbi eller inte alls. Att tala till, med eller förbi någon. Bemötande är ett ständigt aktuellt ämne, inte bara inom vård och omsorg. Denna artikelserie begränsas dock till att handla om bemötande just inom vård och omsorg. Ett enkelt möte som blir fel – när litet blir stort! Med denna sista del knytes ”säcken ihop”.

Serien har tagit upp avstånd, att bli lyssnad och trodd på och långvarig smärta som specifika teman. Tre olika delar som samtliga är betydelsefulla både inom vård och omsorg. Fokus har varit på vården i framförallt del två och tre.

teddy-242831_1920
Oavsett ålder är ett respektfullt bemötande lika viktigt.

Att bli bemött med respekt och omtanke när vi söker hjälp, kanske av dig ses som självklart. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut för många. Livets Skildringar har både läst och fått berättat för sig, många situationer där det inte funnits någon respekt alls för den eller de som behöver hjälp. Situationer har handlat om allt från unga barn till åldrande och dementa. Om allt från barnomsorg, skola och socialtjänst, akutsjukvård, och vård i hemmet och  på boenden. Möten känner ingen ålder. Oavsett vem du är har du rätt till ett gott bemötande.

Berättelser där hänsyn inte existerat, där regelrätta hot förekommit. Berättelser som det är lätt att tro att det inte kan existera i dagens samhällen. Ni hittar en del av dessa berättelser bland de bloggar Livets Skiften följer. Vad är det då som sker i dessa möten?

meeting-593301_1920
Ett möte mellan kommunen och en hjälpsökande sker ofta i hemmet hos den som söker hjälp. Skolan kallar istället vanligen till möte. Vårdplanering sker på olika ställen beroende på situation.

För det första: Var hålls mötet? När det gäller omsorg är det vanligt att möten hålls i den enskildes hem. Bara där kan det upplevas som ett intrång. Det är lättare med våra avstånd till varandra på neutral plats. Att släppa in för oss främmande personer i vårt hem, allra synnerhet när vi är i behov av hjälp, innebär också att de som kommer till oss kliver in i familjens intimitetszon, kanske det går att säga. Att arbeta i annans hem, oavsett uppgift, innebär särskilda krav. Ibland är möte på neutral plats att föredra just av den anledningen. För det andra: Om det innebär att den eller de som söker hjälp behöver hjälp av personal i hemmet blir situationen något annorlunda. Men fortfarande – det är en annan persons hem och som den som kommer dit för att arbeta är trots allt gäst i hemmet och måste så långt det är rimligt anpassa sig efter den som behöver hjälpen. Framförallt att vara medveten om att arbetet sker i brukarens intimitetszon kanske både rent fysiskt, men framförallt emotionellt.

Ofta tar det lång tid innan hjälp söks, och många skäms över hur de har det i sitt hem när exempelvis biståndsbedömare för äldreomsorgen ska komma. För även om du är ung och behöver hjälp från hemtjänsten, är det äldreomsorgens biståndsbedömare som har att fatta beslut om vilken hjälp du har rätt till. Kommunerna kan ha olika namn på beslutsfattarna, men ändå. Och att som ”yngre” (dvs under 65 år) söka hemtjänst är svårt just därför att behovet av hjälp har inte sällan funnits länge och hemmet är inte i det skick en som hjälpsökare vill visa upp. Det är erfarenheten jag som skribent har då jag sökte hjälp. Jag kan tänka att samma gäller om det är barnen och familjen som behöver hjälp av olika slag. Kanske är det ännu känsligare då det utöver att behöva hjälp, så kommer ofrånkomligen föräldrarollen med in i bilden (Förälder = den som har barn som hen har ansvar för oavsett vem som är biologisk förälder)

I tidigare delar har sjukvården till stora delar varit central. Det har handlat om mötet mellan vårdpersonal och patient. Många är de berättelser där patienten känt sig helt överkörd av vårdpersonal. Kränkningar och anklagelser, ofta helt utan grund. Antaganden från vårdpersonal utifrån bristande kunskap och ibland mycket grova anklagelser såsom att som patient bli nekad smärtstillande på grund av att det antas att patienten är missbrukare. Oavsett vilket, en patient som har svår smärta har rätt att få någon form av smärtlindring och inte bara bli hemskickad, vilket inträffar alltför ofta. Och antaganden om exempelvis läkemedelsmissbruk sker ibland på mycket vaga grunder. Att den patienten känner sig och också blir kränkt är en frisk känsla. Ibland hänvisas exempelvis smärtpatienter där det inte går att se på prover vad som är fel till psykiatrin.

Som patient måste en vara beredd på att släppa in vårdpersonalen innanför den fysiska intimitetszonen. Annars kan det inte tas prover, göras undersökningar med mera. Det är också en utsatt situation att befinna sig i, då skadan/sjukdomen kan göra det svårt att förmedla vad som är fel. Det kräver mycket av de som tar emot patienten. Att bli lyssnad på och att bli trodd är någonstans det som känns som grundläggande. Ändå brister det ofta där som berättats. En speciell situation är exempelvis att vara rullstolsburen och komma in med ambulans. Det händer alltför ofta att den informationen försvinner. Att behöva tjata sig till rullstol vid förflyttning och bli ifrågasatt känns.

Ett gott möte skulle kunna ses som en harmonisk blandad bukett med blommor där varje blomma har sin speciella funktion. Alla behövs, ingen dominerar över den andre och de som möts lyssnar på vad som sägs, tror på vad som sägs. Det finns en ömsesidig respekt och ödmjukhet inför varandra. De som i kraft av sin profession har ett övertag redan från början har en ödmjuk inställning och är medvetna om i vilken zon av intimitet de befinner sig och anpassar sig efter det för att mötet ska bli så bra som möjligt. Kunskapen om detta har funnits i tusentals år: Behandla och bemöt andra på samma sätt som du själv vill bli bemött. Det är inte svårare än så.

joy-284528_1280
Behandla andra på samma sätt som du själv vill bli behandlad!

Diskussionsfrågor:
Vad innebär ett ”bra bemötande” för dig?
Om du arbetar – hur bemöter ni varandra i arbetsgruppen och mellan chefer och personal?
Arbetar ni med bemötandefrågor på din arbetsplats?
Som patient, brukare, hjälptagare: Hur vill du (och de dina) bli bemötta?
Berätta/diskutera gärna i kommentarerna!

Annonser

8 thoughts on “När litet blir stort – om bemötande del 4

  1. bbnewsab 2016-05-02 / 21:57

    Länge sedan jag läst en så här bra artikelserie!

    Min egen sammanfattning skulle jag formulera så här: 1) Du har rätt att få blilyssnad på. 2) Du har rätt att få bli trodd.

    Och så ver det det här med intimitetszonerna. Hur kul är det att bli tvättad/duschad av en person av motsatt kön? Kan tänka mig att det kan vålla en hel del stress.

    Jag märker av detta även på gymmet och i simhallen. Numera duschar alltfler ungdomar med badbyxor (eller kalsonger) på sig. Så var det inte när jag var ung.

    Andra, oftast invandrade ungdomar, går in i en badhytt (miótsvarande) för att byta om. Prydheten har gått så långt, att det på dörren till kvinnornas omklädningsrum ståpr ett anslag som förkunnar, att ibland kan städpersonal av manligt kön tänkas behöva inträda i detta ”heliga” rum och att det måste de som vistas i omklädningsrummet acceptera.

    Egendomligt nog finns ingen motsvarande lapp på dörren till männens omklädningsrum. Eller som en gymmarkompis sa: ”Jag skulle med glädje visa upp min mandom för kvinnlig städpersonal.” (Om man nu kan lita på att hans ade sanningen därvidlag).

    Men tillbaka till handikappade som inte har någon valmöjlighet. Hur kul skulle det vara att bli intvålad och duschad av en personal av motsatt kön. Jag tror det skulle få mig att känna mig oerhört förlägen. Bajsa och duscha vill jag göra i enskildhet, om jag får välja. Och annars med hjälp av en person av samma kön.

    Någon som vet hur man löser detta inom Hemtjänsten? Jag antar – hoppas – att man tar hänsyn till klientens/kundens önskemål. Jfr med vag kommenterade på annan plats här på denna blogg. Om hur svårt muslimska män kan ha att ens ta en ”främmande” kvinna i hand. Att då visa upp sig naken för en främmande kvinna (exempelvis från Hemtjänsten), hur i all världen kommer det att gå?

    Vad anser/tror ni andra? Jag hoppas att också andra än GV Pipili vil plocka upp min kastade debatthandske och svarskommentera.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-02 / 22:51

      Som sk brukare har jag hjälp även med det som lagstiftarna i LSS (Lagen om stöd och service till funktionshindrade) intimnära insatser såsom dusch. Personligen så har jag sällan problem med om det är en man eller kvinna som hjälper mig. Det som avgör är – bemötandet!

      Kommentera gärna, oavsett om du är brukare, anhörig eller rent allmänt har tankar och funderingar kring just detta. Hur skulle du vilja bli bemött om du hamnade i en sådan situation att du inte längre klarar att sköta din personliga hygien utan hjälp?

      Vad skulle vara viktigt för dig i en sådan situation?

      Skulle du som läsare acceptera att en biståndsbedömare bestämde hur ofta och vilka dagar och tid på dagen du skulle få duscha? Det är verkligheten för många med hemtjänst idag. Eller att få ett beslut som innebär att alla duschar under helgerna dras in pga besparingar?

      En kommun fattade nyligen beslutet att de i kommunen som har hemtjänst inte längre får dusch lördag/söndag/helgdag (motsv) annat än i undantagsfall.

      Lita att fundera över – och som sagt – Livets Skiftningar ser gärna kommentarer, reflektioner, reaktioner på ovan ställda frågor i synnerhet och bemötanden i allmänhet!

      //Pipili

      Liked by 1 person

  2. bbnewsab 2016-05-02 / 23:44

    När det blir sommar och sommarvärme och man svettas, då vill man väl duscha sig ren från svett och fräscha upp sig.

    Men se det går inte för sig, om man är handikappad, och värmeböljan inträffar under ett veckoslut.

    Då kan man inte ”köstes på” sådant som icke-handikappade ser som självklarheter.

    Jag tycker man kan dra vissa paralleller till bajsnödighet. Tänk om någon byråkrat en dag kommer på att bajsa får du inte göra under veckoslut, ty då blir det för dyrt för kommunen. Så du får hålla dig till måndag förmiddag bäst du kan.

    Eventuellt kan vi bistå med att tillhandahålla en kork som täpper till öppningen tillfälligt.

    Är det en sådan framtid vi har att se fram emot?

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-02 / 23:48

      …eller som en brukare fick till svar då hen behövde hjälp för att komma till toaletten. ”Men du har ju blöja” Behöver jag säga att den brukaren blev ledsen?

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-05-02 / 23:55

    Monumental empatilöshet är bara förnamnet. Jösses vad mycket vissa av oss kan få höra och uppleva ibland.

    Gilla

  4. Piia-Liisa Pisal 2016-05-03 / 07:14

    Kommunen gör vad den kan för att förhindra Pipili att få egen personlig assistent , PA, (trots att det troligtvis skulle bli billigare). Men PA har inte kommunen kontroll över vad den gör då PA dels beviljas utifrån tid, dels utifrån att den som har PA ska erhålla ”goda levnadsvillkor” såsom andra i samhället. Hemtjänst beviljas utifrån insats och där gäller ett lägre krav om ”skälig levnadsnivå” såsom andra i samhället. (se artikel Hemtjänst – mer än städning)

    I skälig levnadsnivå anses inte dusch under en helg ingå. Även om det skulle vara befogat. Skälig levnadsnivå uppfylls med dusch en gång i veckan och därutöver hjälp att, vid behov, skölja ur håret eftersom jag svettas så jag ser nyduschad ut flera gånger/dygn. Likaså ingår inte ledsagning till psykoterapi i ”skälig levnadsstandard”. Att terapin är inom landstinget och på remiss från en överläkare i psykiatri tas ingen hänsyn till. Så tycks diskussionerna gå bland dem som har att besluta om insatserna. OBS att kritiken gäller sakfrågan. Jag känner inte personerna som innehar tjänsterna, jag ser bara konsekvenserna av fattade beslut.

    PA skulle innebära utökade insatser, fler möjligheter till aktiviteter och ett rikare liv, men mindre kontroll från beslutsfattarna över insatserna!
    Så tänker

    //Pipili
    en tidig tisdagsmorgon. Febrig, förkyld och ont i hela bröstkorgen. Eventuellt är det någon form av bakteriell infektion i lungor/luftvägar. Inväntar svar på prover som togs under gårdagen av hemsjukvården. Det är iallafall elfte veckan som Pipili inte är frisk 😦 (och nu går Pipili hem från Läskiga Skogen, tar av offerkoftan, äter av hemtjänsten fin ordnad frukost på sängen!)

    Liked by 1 person

  5. Jag 2016-05-06 / 09:48

    Piia-Liisa. Jag har läst dina mycket välskrivna inlägg och det är mycket jag skulle vilja säga men jag blir stum. Jag börjar på ett svar och så kommer något emellan. Nu läser jag att du är sjuk och vill bara säga att jag tänker på dig varje dag och hoppas att din infektion snart ger med sig. Offerkofta är ett ord som jag inte gillar alls. Vi har alla behov av att få ur oss vår frustration och var ska vi reagera om inte på våra egna bloggar. Sen kan vi kämpa vidare, men ”gnälla” behöver vi göra för att inte spricka.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-06 / 10:01

      Tack för dina ord. De betyder oerhört mycket för mig. Kontakten mer er andra bloggare och alla som läser är det som får mig att orka.
      Återigen; Tack ❤
      //P-L

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s