FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold