FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

Annonser

10 thoughts on “FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

  1. bbnewsab 2016-05-07 / 17:55

    Det är säkert inte bara hos FM Joys matte Stephanie som tårarna har runnit.

    Jag vill se den läsare av denna text, detta äreminne, som inte får översvämning i sina ögons tårkanaler.

    Och det, mina vänner, betyder, med till visshet gränsande sannolikhet, att också den här bloggartikelns skribent, alltså GV Pipili, måste ha förbrukat en hel del servetter för att torka bort och samla upp tårar, så att inte tangentbordet vattenskadas.

    Ty en så här fin text åstadkommer man inte, såvida inte ens hjärta är fullt av empati, sympati, kärlek, omtanke och omsorg utöver det vanliga.

    Så jag vill rikta ett tack inte bara till matte Stephanie för att ha tillhandahållit allt bakgrundsmaterial till denna bitterljuva berättelse om FM Joy utan även till GV Pipili för att ha bearbetat och förädlat detta bakgrundmaterial ytterligare.

    Ett vackrare äreminne än så här kan nog ingen få. Vare sig någon hund eller, för den delen, människa..

    Om FM Joy kunnat läsa texten där hon nu finns, är jag säker på att även hennes egna ögon skulle tåras. Av rörelse och rördhet. Av alla minnen hon har delat med matte Stephanie.

    Att vara hundägare till en välartad och underbar vovve som FM Joy kan innebära höjden av lycka. Så länge det nu varar.

    Men också bli höjden av sorg. När banden/kopplen en dag slackar för att aldrig mer spännas och stramas åt.

    R.I.P. FM Joy!

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-09 / 14:45

      Tack för din kommentar. Det har tagit några dagar för mig att kunna svara. FM Joy berör och rör vid ❤

      Att ta avsked av en vän gör ont, outhärdligt ont. Att sedan som matte Stephanie berättar, känna att avskedet inte blev som hon önskat, gör det än svårare. Men minns då, vänner, att på den andra sidan existerar inte tid. Tiden finns endast i vår existens. Därför, sörj inte dem som gått före oss. Saknaden kommer vi kanske aldrig ifrån. De var ju ändå en del av våra hjärtan. Oavsett vilken tro vi bekänner oss till, som kristna troende, eller annan tro, eller ingen tro alls (ateism), så kan vi ändå finna tröst i att det lidande som funnits nu är borta. Och för den som har tron så möts vi på andra sidan.

      Så tänker Pipili!

      Varma Kramar
      //Pipili

      Liked by 1 person

  2. bbnewsab 2016-05-09 / 18:32

    @Pipili: Intressanta tankar/funderingar. De påminner en hel del om Robert Lanzas s k biocentrismteori.

    Robert Lanza är en kontroversiell forskare. Men oavsett så går hans tankeparadigm ut på att tiden står utanför det som fysiker menar är verkligheten (reality).

    Enligt Lanza ska till och med Einstein ha ansett, att indelning av verkligheten i det förflutna, det nuvarande och det kommande – alltså i ett igår, idag och imorgon – är ett mänskligt påhitt.

    I stället finns det en ständigt pågående rad med nu-n (= pluralformen av ett nu, på engelska ”a now” som i analogi härmed blir ”many nows”). Dvs att det ena nu-et följer efter det andra i en oändlig ström. Alltså ungefär som filmrutorna i en film (eller video). En film är ju i själva verket en serie stillbilder som sammansatta skapar illusionen av rörelse.

    Utifrån detta synsätt blir, enligt Lanza, kroppens fysiska död blott ett av flera nu-n (nows). Precis som det finns en ”oändlig” rad med nu-n FÖRE dödsögonblicket finns det en ”oändlig” rad med nu-n (nows) EFTER dödsögonblicket. Vilket öppnar för synsättet att dödsögonblicket är blott ETT av en oändlig mängd med olika nu-n.

    Den som anammar Robert Lanzas sätt att tänka och resonera har inte svårt att konkludera, att dödsögonblicket i praktiken är ett nu i den oändliga mängden nu-n., Och då blir ju döden i praktiken att betrakta som en illusion. Lite som ett nu vilket som helst (fast ändå inte).

    Så om Robert Lanza – och nu GV Pipii – har rätt i sina resonemang, är det egentligen ett mänskligt feltänk att tala i termer av nu-n (nows) FÖRE döden och nu-n (nows) EFTER döden. Jfr tideräkning FÖRE/EFTER Kristi födelse; inte är åren före en persons födelse – eller död – annorlunda i jämförelse med åren efter denna persons födelse eller död. Sett ur ett större (verklighets)perspektiv.

    FDETDA: Ja, matte Stephanies grundtext är hjärtskärande att ta del av. Så full av innerlig kärlek. Och jag tycker att du har varit mycket lyhörd och omtänksam när du vidareförädlat/redogerat hennes text.

    Kort sagt: Ett fantastiskt jobb! Fast med den sortens grundmaterial kan slutprodukten förstås bara inte bli annat än mästerlig. Verkligen bra jobbat/redigerat!

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-09 / 19:35

      Jag tänker ofta på livet som en cirkelrörelse. Livet är inte en rak linje, utan för mig något som rör sig i cirklar eller spiraler. Det gör att jag kan möta en person från en annan tidsålder själsligt, om än kanske inte ren biologiskt sett. Det är hos de individerna som ögonen speglar en ålder som är mycket långt från just biologisk ålder. Jag tror jag utrryckt det med ”uråldrig vishet” och den blicken behöver inga ord. Och den finns inte bara hos människor, utan jag har sett den hos hund och häst också.

      //Pipili

      Liked by 1 person

      • bbnewsab 2016-05-09 / 19:55

        Precis! Att kalla åren för 2105, 2016 eller 2017 är ett mänskligt påfund. Har inget med fysik eller kosmologi att göra.

        Varje nytt år (här i vårt land) upprepar sig. Startar med snö och kyla. Som övergår i vår. Som följs av sommar. Som går över i höst. Och så slútar året med mörker, kyla och snö. Varpå allt upprepar sig nästkommande år. I ett ”evigt” kretslopp.

        Gilla

  3. bbnewsab 2016-05-09 / 18:49

    Apropå ingenting. Att du har dröjt med din kommentar kan kanske också ha att göra med att du på sistone har blivit sämre i ditt mående i stället för bättre?

    Det måste väl vara snudd på tröstlöst, och nedslående, att vecka efter vecka, ja nu också månad efter månad, fortsätta med att ha feber, hosta, nästäppa, heshet, svårt att prata, ont i bröstet – you name it.

    Jag har själv nu i helgen drabbats av en dunderförkylning och känner direkt hur dessa förbannade förkylningsvirus härjar i min kropp och får mig att må dåligt både kroppsligt och mentalt. Men jag kan ju trots allt räkna med att efter sisådär sju dygn vara återställd. Men i ditt fall, GV Pipili, räcker det inte med sju veckor för att bli återställd, Frågan är om det ska ta sju MÅNADER? Oavsett så måste detta vara oerhört deprimerande för dig att vara så här utslagen som du nog är, även om du inte ofta medger det utåt sett.

    Men jag tycker ändå, GV Pipili, att du ska överväga om du inte trots allt ska uppdatera mig och andra följare om hur det står till med ditt mående. Jag kan lätt tänka mig att du har mött någon sköterska eller läkare som hurtigt säger till: ”Upp och hoppa. Du är inte sjuk. Det är bara något du inbillar dig!”

    Den sortens sjukvårdspersonal känner vi nog alla till lite till mans och kvinns. Eller hur?

    Gilla

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-09 / 19:51

      Att skriva om Joy känns, att skriva om henne och hennes fantastiska matte var ett hedersuppdrag och ingenting jag tog lätt på. Jag ville verkligen lyfta dem båda.

      Ang mitt mående:Tyvärr har jag mött detta på fler olika ställen inom vård och omsorg under många år. Dvs att symtom negligeras med klämkäcka tillrop. Och, tyvärr har du, bbnewsab, alltför rätt.
      När det gäller hur jag mår så är jag inte bättre. Däremot tycks hostan må så bra att den tilltar. Sk låggradig feber de senaste veckorna (mellan 37, 5 och 38 gr) För mig som normalt har omkring 36 gr så känner jag av detta. Därtill rinner kallsvetten. Jag svettas, men känner mig enkom eländig! Så – slutklagat! Tilläggas ska att jag tjatar på hemsjukvården om att få hjälp.
      //Pipili

      Liked by 1 person

  4. bbnewsab 2016-05-09 / 20:08

    Som någon en gång lär ha sagt. Ska man klara sig i vårdsvängen behöver man vara frisk. Samt vara viljestark.

    Frisk nog att orka ta alla strider med oförstående vårdpersonal. Viljestark nog att inte ge upp fastän man betraktas som en mindre vetande individ. (Själv brukar jag likna patienter vid slavar. Husbonden bestämmer dessa slavars öden. Olydiga slavar bestraffas.)

    Jag vill också lyfta fram ett gammalt känt indianordspråk som lyder: Uttala dig inte om någon annans mående förrän du själv har gått minst en mil i hens mockasiner.

    Det finns säkert sköterskor och läkare som inbillar sig att de ”VET” hur det ligger till, fastän de inte har gått ens en meter i patientens mockasiner.

    Hur kan man hysa förtroende för sådana ”besserwissrar”? Tyvärr är vi ofta tvingade att lyssna på deras klämkäcka uttalanden. Ty de har alltid sista ordet. Och makten. Över läkemedel, terapiformer och guvet allt.

    Sjukvården är ett område där ojämlikhet råder på alla möjliga vis. Patienten hamnar som regel allra längst ned i beslutshierarkin. Har sällan något att säga till om – annat än undantagsvis. Jfr med min slavmetafor ovan.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s