”Ska vi ta en fika?”

coffee-722270_1920
Fika har blivit globalt. Läs HÄR vad som skrivs om den genuint svenska traditionen att fika.

Förmiddagskaffe, eftermiddagskaffe, kaffe på maten, morronkaffe. Ja, helt enkelt – Fika! Kanske du rent av går till ett fik? I artikeln som länkas till ovan berättas att fikat sprider sig. Detta bland annat genom att två svenska profiler i april i 2015 kom ut med en bok om just denna tradition. Kaffe och bulle eller, ofta till förmiddagsfikat, en smörgås, är det få som vill vara utan. Och lika få reagerar om någon får svaret: -Nej, hen är på fikarast och kommer tillbaka klockan 10.00. För en person som inte känner denna tradition med fikaraster torde det te sig konstigt. Att gå från arbetet en kvart på förmiddagen och eventuellt även på eftermiddagen för att fika och prata! Att inte vara tillgänglig. Nu i mobilernas tidevarv har säkerligen tillgängligheten ökat något, men de flesta som söks genom en växel får sin fikapaus utan att bli störda.

cinnamon-buns-756498_1920
Kaffe och bulle – en fika!

”Life without fika is unthinkable,” according to the book ”Fika: The Art of the Swedish Coffee Break” written by Swedes Anna Brones and Johanna Kindvall and published in the US in April. (AFP/The local 9 juni 2015)
Enligt samma artikel konsumerar Sverige en procent (1 %) av allt kaffe som produceras i världen. Det enda land som dricker mer kaffe är Finland.
Vårt kära kaffe har blivit globalt. Forskare har dessutom visat på att kaffepausen är produktiv och gör att vi arbetar mer, inte mindre, som det kan vara lätt att tro.
”Studies show that people who take a break from their work do not do less. It’s actually the opposite,” says Viveka Adelsward, a professor emeritus in communications at Sweden’s Linkoping University. (a.a)
Så fikarasten är något vi kan vara stolta över. Om vi sedan väljer kaffe eller annan dryck må vara upp till var och en, men vi behöver få möjlighet att ta denna paus. Hur viktig den är märker vi om inte förr, så den dag vi blir sjuka och inte har möjlighet att få sitta tillsammans med arbetskamraterna en stund på förmiddagen. För fikapausen är mer en ett behagligt avbrott i arbetet.

man-791049_1920
Även om vi tillfälligt kan arbeta hemifrån, så är det inte detsamma som att vara på en arbetsplats. För många finns dessutom inte den möjligheten att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden.

Under fikapausen avhandlas inte bara det privata, utan det fattas också beslut. Det ges möjlighet till samtal med andra vi inte annars skulle ha kontakt med, det görs upp om mötestider och mycket annat. Kafferasten är på de flesta arbetsplatser som ett smörjmedel för kommunikationen mellan medarbetarna. Den informella stämningen gör det också i många fall lättare att berätta för ens arbetskamrater om viktiga händelser i privatlivet. Sådant som annars i många fall skulle förbli osagt eller kanske bli till skvaller med en negativ underton. Allt detta gör våra fikapauser viktiga och saknade då vi av olika skäl inte kan arbeta. Den sociala funktionen som tappas vid framförallt långvarig sjukdom innebär ofta även en förlust av vänner. Som långtidssjukskriven så förloras betydligt mer än bara arbetet. Även stora delar av det sociala nätverket går förlorat.

studying-699485_1920
Att inte längre ha ett arbete, oavsett anledning, bidrar till att många förlorar stora delar av sitt sociala nätverk.

De som orkar upprätthålla kontakten med arbetsplatsen gör det ofta genom att komma till fikarasterna. Att besöka arbetsplatsen andra tider är sällan lönt, då de flesta har svårt att ta en paus för att prata bort en stund. Fikastunderna med de tidigare vänner och medarbetare försvinner successivt. Vem ska en nu ”ta en fika med?” Att samlas några stycken över en kopp kaffe är lika viktigt oavsett vad vi gör på dagarna. Att dricka sitt kaffe ensam är något annat än att göra det tillsammans med andra.Det smakar inte lika bra, även om många försöker upprätthålla rutinerna.

coffee-751619_1920
Många långtidssjuka mister stora delar av sitt sociala nätverk. Alla behöver vi någon att fika tillsammans med. Att dricka sitt kaffe ensam hemma är inte samma sak.

Vi behöver alla någon att fika tillsammans med. Det är själva essensen av vårt svenska fika. Det är också därför som det blir allt vanligare att i olika grupper på Facebook (FB) försöka ordna till träffar för daglediga med gemensamma intressen. ”Ska vi träffas över en fika?” är en rubrik som tycks förekomma allt oftare. Lokala grupper skapas på FB och det bestäms tid och plats för att kunna träffas – just för en fika. Samvaron med andra som befinner sig i en liknande situation är viktig ur många aspekter, som synes.
Vi är tillbaka där vi började denna artikel. Vikten av att samlas och få prata. Gärna med en kopp kaffe och något gott därtill. cafe-768771_1920
Artikelförfattarna är förundrade vilket framgår av detta citat:
At the Stockholm offices of the Swedish handball federation, employees meet up in the kitchen twice a day for 15 minutes, at 9:30 am and 2:30 pm, to have coffee and a pastry.
”It gives us a chance to talk about what we’re doing. Ideas take shape and that way we can avoid a lot of meetings,” says the head of the federation Christer Thelin.
”By law you’re entitled to a five-minute break per hour worked. For the fika we compile these five minutes into one 15-minute break, we satisfy our caffeine craving, and we talk about everything: a lot about work, but also current affairs and a bit of personal stuff too,” adds employee Lasse Tjernberg.
So it turns out having ”fika” could even benefit your career. Time to put the kettle on…

coffee-shop-1154289_1920
Att samlas för en fika. Även om vi av olika skäl står utanför arbetsmarknaden försöker många ordna med träffar för att kunna mötas över en fika.

11 reaktioner på ””Ska vi ta en fika?”

  1. bbnewsab 2016-05-15 / 12:58

    Bra skrivet! Förnämligt illustrerat!

    Fast fikapauspsykologi kan också innefatta aspekter som exkludering, ignorering, nonchalering etc, om det vill sig illa. Så allt är inte positivt.

    Och faktiskt finns det människor som inte tål eller inte tycker om kaffets beska smak? Vad ska de göra under fikapausen? Kanske snorta i sig en lina kokain? Eller har du möjligen bättre förslag än mitt att föreslå, GV Pipili?

    Gillad av 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-15 / 14:10

      På många arbetsplatser och även caféer (fik) finns ofta ett stort urval varma och kalla drycker att tillgå. Likaledes brukar gälla i personalmatsalar som har kaffeautomater att det finns alternativa drycker.

      Och mobbning, när den förekommer, är ofta som mest uttalad där besökare inte normalt har tillträde. Så allt är inte positivt, tyvärr. Att sitta ensam i fikarummet, bli skrattad åt, eller att de sk arbetskamraterna reser sig och går när en kommer är för det första en ren förolämpning och för det andra kan det vara lag- och avtalsbrott. Under alla omständigheter är det ett oacceptabelt beteende som skadar både på individ-, grupp- och organisationsnivå.
      //P-L

      Gillad av 1 person

  2. bbnewsab 2016-05-15 / 15:20

    Jag har inte så värst stor erfarenhet av fikasamtal/fikapauser. Annat än som sommarvikarie inom offentlig sektor.

    Men ETT bestående minne från dessa fikapauser (jag varit med om) är att det inte sällan pratades skit om framför allt frånvarande personer.

    Av detta drog jag (den förhastade???) slutsatsen att det nog pratas skit om de flesta, om inte rent av alla. Enda kravet såg nämligen ut att vara att man av någon anledning inte var närvarande i fikarummet (kanske tfa sjukdom, tjänsteuppdrag e d).

    Den som inte är fysiskt närvarande kan ju av lätt insedda skäl inte försvara sig. Och den som inte är närvarande i egen hög person är det ju, som regel, mycket lättare att säga sin mening om än om den person, vars handel och vandel man känner behov av att få beskriva (vanligen i kritiska och negativa termer), sitter i samma rum och direkt hör vad du har på hjärtat om hen.

    Kort sagt: Jag ser en rad likheter med det som sker på många av dagens kommentarsfält på internet (dock inte här på denna fina blogg som väl är). Fast det insåg/begrep jag förstås inte på den tiden, då jag skaffade mig min ganska bristfälliga erfarenhet av fikapauser. Utan det är något som jag har tyckt mig märka i dag, decennier senare.

    Men regeln synes som sagt vara, att det är lättare att göra ”anonyma” uttalanden om en icke-närvarande person. Och med ”anonyma” omdömen menar jag då förstås, att det inte är meningen att det utdelade ”betyget” ska nå den individs öron som ”betyget” avser.

    Kanske är jag fördomsfull, men min (ringa) erfarenhet av fikapauspsykologi säger mig att i (fika)grupper med stor kvinnodominans förekommer den här sortens ”anonyma” skitsnack betydligt oftare än fallet är i grupper där killar dominerar.

    I all min fördomsfullhet vågar jag mig på att spekulera i varför det, kanske, är just så här. Kan det, om min iakttagelse nu stämmer, vara så att det bland tjejer finns en inlärd (?) kultur som bygger på synsättet att det är helt OK att prata skit bak ryggen på folk men sedan, när samma person är fysiskt närvarande, inte ha något negativt alls att säga om denna individ, till denna individ? Utan då stannar det hela vid mer raffinerade och sofistikerade exkluderingsmetoder/tekniker? Till exempel av det slag som du, GV Pipili, just så träffsäkert har beskrivit här ovanför i kommentarsfältet. Typ att samtalsämnen plötsligt byts (tmed en replik som: ”Jaha det var det. Vad ska vi prata om nu då, tycker ni?”). Eller att det blir tyst som i graven vid någons inträde i fikarummet. Eller att plötsligt, som på en given signal, så upptäcker alla fikare, att fikapausen är slut för deras vidkommande och därför ”nödgas” bryta upp och lämna den senkomne fikaren ensam i fikarummet med sin kaffekopp.

    Den som känner till fler sofistikerade sätt att förmedla ordlösa budskap i ett fikarum kan väl skriva därom här i GV Pipilis kommentarsfält. Fikarumspsykologi är nämligen ett ämne som fascinerar mig.

    Gillad av 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-15 / 16:11

      Med erfarenhet från alldeles för många fika-/personalrum inom offentlig sektor har jag hört mycket. Fördelen med att komma som konsult utifrån är att en ibland blir ”osynlig”, framförallt om en sitter för att finnas tillgänglig för samtal efter att det varit något trauma på arbetsplatsen. Utöver konsultrollen har Pipili också varit i allt från de mest ”macho”-miljöerna som exempelvis en teknisk avdelning på ett GU-regemente*, nedlagt sedan snart 25 år till storkök och städerska på mentalsjukhus som det hette då. Processindustri, universitet. Ja, dom ni ser har jag hunnit med ett och annat fikarum sedan jag började arbeta i slutet på 70-talet.

      Med risk för att göra er besvikna – män är precis lika duktiga på att ”snacka skit” om frånvarande personer som kvinnor är. Men de använder andra ord. Kanske minns min liknelse om bomullsbollen fylld med glas? Den kastas lika friskt bland båda könen.

      De fikarum som fungerar bäst kännetecknas av en heterogen personalgrupp både till ålder, kön och hierarki. Sämst är uttalat homogena grupper som arbetat tillsammans under lång tid och som dessutom har privata bindningar till varandra.

      Personalrum där alla (utom möjligen högsta chefen) fikar och äter tillsammans är de bästa. Fikarum där det är en öppen planlösning, det går inte att stänga in sig. Något som på en arbetsplats gjorde skillnad var när förvaltningsledningen köpte in tjänsten att ordna med fm-fikat. Personalen betalade ca 100 kr/mån (drogs på lönen för att det inte skulle räknas som löneförmån). Ingen behövde tänka på att ordna med kaffe och frukostsmörgåsen. Det stod framdukat mellan 9 och 10.30 ca. Tanken var att timkostnaden för den städerska som innehade uppdraget var lägre än för personalen (en företagshälsovård).

      Kvinnan som hade uppdraget skötte också sk konferensfika, då det var många som hade grupper i handledning och utbildning mm. Det försvann mycket irritation bland personalen när detta infördes. I samband med detta skaffades också en bättre kaffeautomat. Ingen blev utan kaffe längre, inte något bråk om kaffekassor osv. En tur upp till fikarummet innebar att det var OK att prata med dem som fanns där. Hade en inte tid, togs kaffet med in på rummet. Och ”skitsnacket” hölls borta!

      Detta är de högs ovetenskapliga slutsatser jag dragit under ca 30 år i olika fikarum!
      //Pipili
      *GU=Grundutbildning

      Gillad av 1 person

  3. bbnewsab 2016-05-15 / 16:16

    Cornelis Vreeswijk ger i denna video uttryck för goda insikter i fikarumspsykologi: https://www.youtube.com/watch?v=CVVPHWy3X1o .

    Kanske du vet det, GV Pipili, som ju är så kunnig vad gäller svenska visor. Men visst är det väl Evert Taube som skrivit texten till Sjuttonde balladen? Fast jag har faktiskt bara hört Cornelis sjunga denna visa.

    Och han gör det med full inlevelse. Eller hur?

    En undran till GV Pipili: Hur kan det komma sig du äger så stor kännedom om den svenska visskatten? Är det månne för att du gillar katter (och då också, rimligen, viss-katter)?

    Gilla

  4. bbnewsab 2016-05-15 / 16:22

    Tack för att du delar med dig av dina iakttagelser, GV Pipili.

    Ämnet ÄR viktigt. Och angeläget. Det angår oss alla. Mer eller mindre.

    Jag bara undrar: När kommer den första doktorsavhandlingen i ämnet fikarumspsykologi?

    Allvarligt talat: Jag tror att du skulle ha kunnat skriva en alldeles lysande sådan doktorsavhandling, GV Pipili!

    Gillad av 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-15 / 16:53

      Tack!

      Ja, visst är det ett viktigt ämne. Oavsett om vi har arbete eller står utanför. Fikarummet har ju, som du skriver, flyttat in i de social medierna och tyvärr är vi nog alldeles för många som är alldeles för naiva och inte ser vad som sker. Framförallt när en får höra vad som föregår i PM-funktionen. det gör mig mörkrädd.

      Där vill jag rikta en uppmaning till er som har barn i första hand. Det finns en fråga att ställa, både till sig själv och till sina barn:
      Skulle du kunna säga detta direkt till den du nu skrev till? Följdfråga till lite äldre: Kan då stå för det du skriver inför dina – barn, föräldrar, vänner osv? och sist, men inte minst: Kan du stå för detta om ett, fem, tio år…?

      Avseende visor har jag nog alltid dragits till visorna – de har innehåll 😉 Som ung tonåring fanns också en lockelse i det ”vuxna och förbjudna” även om inga visor var otillåtna i mitt hem. Jag har alltid varit intresserad av mänskligt beteende och samhällsfrågor och poeter som Ruben Nilson, Cornelis Vreeswijk, Nils Parling, Dan Andersson, Nils Ferlin, Levi Rickson (Jeremias i Tröstlösa) och många fler var intressanta utifrån att de beskrev på ett sätt jag kunde förstå och dessutom tyckte var roligt. Många av visorna gick dessutom att spela på blockflöjt, vilket är ett av flera instrument jag spelat genom åren.

      Jag sökte, men kom inte in på doktorandutbildningen och det finns mig veterligen forskning om fikarumspsykologi.
      //Pipili

      Gillad av 1 person

  5. bbnewsab 2016-05-15 / 17:08

    Häromdagen fick jag berättat för mig att en YouTuber i tonåren nyligen blivit ”misshandlad” psykiskt på ett synnerligen sofistikerat vis.

    Någon hade ringt hem till hennes mamma och sagt sig vara från polisen. Personen i fråga hade den smärtsamma plikten att meddela att dottern (hon som gjorde YouTube-inslagen) hade blivit påkörd och dödad av en bilist. Kunde mamman möjligen komma till polisstationen för att erhålla fler detaljer om det tragiska som hänt?

    Som väl är råkade dottern komma hem strax efter att detta samtal ägde rum. Men ändå.Stor skada var redan skedd.

    Alltså: Vaffan är det för fel på delar av mänskligheten? Hur kan någon ens få för sig, komma på tanken, att agera på detta sjuka och befängda vis? Finns det inga bromsar alls i vissa individers hjärnor?

    Gilla

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-15 / 18:46

      September 1994 var jag och arbetade åt FM och en nästintill identisk händelse inträffade. Jag tjänstgjorde som sk bat.ass*. Jag fick ett telefonsamtal om att en av de värnpliktiga behövde få omedelbar permission för att åka hem, då en tragisk olycka inträffat med ett förskolebarn.
      Jag kontrollerade med polisen, men det hade inte skett någon olycka. I det fallet var det psykisk sjukdom som låg bakom. Den som ringt mig, den värnpliktiges maka, var svårt psykiskt sjuk och hade slutat medicinera då maken ryckte in. Detta försatte henne i psykos, och efter inrådan med hans kompanichef samt mina överordnande inkl bat.chefen beslöts att entlediga maken för resten av övningen.
      Kan det ligga en psykossjukdom bakom även i detta? I den psykotiska kvinnans verklighet hade det värsta möjliga inträffat, och för den sjuka kvinnan var det värsta möjliga att förlora sitt barn – att hjälpa är mycket svårt i dessa fall. Lösningen blev som sagt entledigande, och när väl maken var hemma löstes situationen med befintliga kontakter inom psykiatrin, vad jag vet.
      //P-L

      *(bat.ass – bataljonsassistent motsvarar ungefär kurators roll)

      Gillad av 1 person

  6. bbnewsab 2016-05-15 / 19:24

    Jag hörde nyss på radion, i programmet Medierna (i P1), mer om det fall jag skrev om här ovan (med falskt dödsbud från påstådd polis). Tydligen var det till sjukhuset mamman skyndsamt skulle bege sig för att försöka identifiera dotterns kvarlevor. Vilket gör det hela än mer makabert.

    Jag googlade på Youtuberns namn, Therese Lindgren, och fann få denna artikel: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article22742687.ab .

    Oavsett vad som ligger bakom detta s k ”skämtlynne” kan vi nog vara överens om att beteendet INTE är friskt.

    Gilla

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-15 / 21:33

      Utifrån den ringa kunskap jag har i psykiatri kan jag inte se att det på något vis skulle vara ett friskt beteende. Dock har skämt, för att återknyta till artikeln om fikarum, både bland personal och på andra offentliga rum haft en tendens till att tappa det roliga och bara bli plumpa och sjuka. Jag har mycket svårt att se det roliga i att skämta om tragiska olyckor och död på detta sätt. Ofta är det denna typ av skämt som kan dyka upp i unga, mycket homogena organisationer och grupper. Som exempel grupper bestående enbart av unga män utan egentlig livserfarenhet. I dessa grupper kan finnas en tendens att hela tiden hitta på något som är värre än det kollegan kanske gjorde förra veckan.

      Att sedan de som i sitt arbete möter mycket av av olyckor och sjukdom, död och annat som de flesta av oss inte ens kan föreställa sig, också måste få skämta om sin vardag, det är en annan sak. Ett bra fikarum därvidlag tillåter den sortens skämt som inte sker på någon annans bekostnad. Utan den ventilen, dvs möjligheten att skämta om det tragiska, skull dessa personer inte orka med arbetet. Prästen skämtar om Gud och patologen om de döda, kanske det skulle kunna gå att säga. Och som troende är jag övertygad om att Gud har humor likväl som humör. Han har ju trots allt skapat människan till sin avbild, vilket är min tro.

      Att däremot driva skämten så lång som i bbnewsabs exempel ovan, är inte acceptabel. Frågan är om det ens är lagligt?

      //Pipili

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar