Att (inte) orka med sig själv

sleep-197718_1280
Att vara sjuk länge, när en redan har flera kroniska sjukdomar, slår ut stora delar av det som de allra flesta tar för givet och inte ens reflekterar över. Jag som driver Livets Skiftningar har nu haft någon form av infektion i kroppen sedan februari. För drygt en månad sedan sattes antibiotikabehandling in, i hopp om att vända infektionen, då diagnos bronkit. Antibiotikan hade viss, dock inte tillräcklig effekt. Några dagar efter avslutad medicinering kom ett återinsjuknande, nu med svår hosta därtill. Hostan har därefter hållit i sig och gått ner i lungorna. Förra veckan konstaterade distriktsläkare tilltäppta bronker och en nedre lufvägsinfektion på väg att övergå i lunginflammation varvid ytterligare behandling med antibiotika var helt nödvändig.

dog-791266_1280
Multisjuk står det i journalen. EDS, fibromyalgi och astma är tre av flera diagnoser. Till det har nu kommit en infektion som samvarierar med fra dessa tre sjukdomar. Det gerör andningsbesvär, ökad smärta och nedsatt ork. Tillkommande symtom i form av hosta, smärtor och kramp i luftvägar och bröstmuskulatur. Att ta in ny kunskap är nästan helt omöjligt för tillfället.

 

Vetenskapsradion:
Därför gör allting ondare när du är sjuk
Här kan du lyssna på inslaget från Vetenskapsradion

Bild till Vetenskapsradion därför gör allting ondare när du är sjuk
Även en liten inflammation kan ge ökad känslighet för smärta. Foto: Gorm Kallestad/TT.

Inflammation påverkar kroppen så att den blir mer känslig för smärta, enligt en ny studie. Inflammationen tycks hämma en viktig mekanism som finns hos oss alla, friska som sjuka. I ett försök där människor ombads uppskatta sina smärtupplevelser injicerades hälften av försökspersonerna med ett ämne som gav upphov till en liten inflammation i kroppen, resten injicerades med ett verkningslöst ämne. Alla individer var från början friska.

De som fick en inflammation till följd av injektionen reagerade starkare på smärta. För dessa personer krävdes exempelvis ett jämförelsevis lägre tryck på tumnageln för att nå upp till en viss smärtnivå, jämfört med kontrollgruppen. Enligt forskarna beror den lägre smärttröskeln på att inflammationen försvagade den smärthämmande mekanism som är hela tiden är aktiv, hos både friska och sjuka individer.
Mekanismen hjälper hjärnan att sortera vilken omvärldsinformation som ska behandlas. Den hjälper oss också att greppa vad som är betydelsefullt att uppmärksamma, och vad som bör undvikas. Forskarna bakom den nya studien hade i en tidigare undersökning sett att den här mekanismen inte riktigt fungerar som den ska hos personer som lider av vissa typer av kronisk smärta. Det är också känt sedan tidigare att människor med kronisk smärta har en jämförelsevis hög inflammatorisk aktivitet i kroppen.
Försöken tyder också på att den smärthämmande mekanismen var svagare hos kvinnorna än hos männen, redan innan inflammationer sattes igång.
Forskarna menar att allt detta är viktiga fynd för att förstå konsekvenserna av inflammation hos människor med kronisk smärta.

I februari hade inte ens Tussilagon börjat titta fram med sina små gula solar längs dikesrenarna. Under de dryga tre månaderna som sjukdomen varat har våren kommit och är på väg in i försommaren. Saknaden av att inte komma ut är stor. Våren går förbi och sommaren kommer medan infektionen härjar i kroppen. Ständiga avbokningar av andra, i sig viktiga, vårdbesök är ett faktum. Till Mors Dag brukar Liljekonvaljerna blomma. Vart tog våren vägen? hospital-699468_1920
Förra veckan på väg hem från vårdcentralen valdes taxin bort till förmån för en rullstolspromenad i det härliga vårvädret. Med ledsagare. Arbetsterapeuten som förskrev Permobilen villkorade användningen. Inga rullstolspromenader utan ledsagning, av säkerhetsskäl. Sjukdomarna gör att bland annat finmotorik och styrkan i händer och armar är nedsatt. Samma gäller reaktions- och koncentrationsförmåga. Då blir behovet av ledsagare uppenbart. Just nu är svår hosta och feber samt smärta i lungor/bröstkorg de jobbigaste av symtomen. Smärtor som härrör från EDS och fibromyalgi lever jag med dagligen sedan många år tillbaka.german-shepherd-340843_1920
Så ser min, Piia-Liisas, verklighet ut för tillfället. En tråkig konsekvens är att vissa artiklar som kräver mycket, som innebär inläsning på engelska och liknande, har fått skjutas framåt i tiden. Det är bland annat sådana faktaartiklar om hundar och deras fysiska, psykiska och sociala utveckling samt andra artiklar som utlovats, men som på grund av sjukdom nu får vänta. Jag hoppas att ni som läsare har överseende med att aktiviteten på Livets Skiftningar har varit och kommer att var lite lägre än tidigare för en period framöver.
german-shepherd-dog-948899_1920
Jag vill också tacka för den uppskattning och allt stöd ni som läsare och ni som besökare av både Livets Skiftningar och min personliga sida på Facebook samt FB-gruppen Försvarmaktens Hundar med flera grupper har visat mig/Livets Skiftningar under de gångna månaderna. Det är tack vare er som jag orkar fortsätta skriva, trots sjukdomen som härjar runt i mig. Nu hoppas Livets Skiftningar på en vacker försommartid och kommande sommar!

Länk:
Läkartidning om luftvägsinfektioner

Annonser

8 thoughts on “Att (inte) orka med sig själv

  1. maria 2016-05-16 / 19:07

    så sant så bra skrivet att inte orka när en ny tärande smärta sjukdom kommer på alla andra i går var ok smärtmässigt idag är helvetet på jorden i rygg och ryggmärg helt golvad igår var tröttheten förlamande och jag har nån infektion då mina vita blodkroppar är mer än dubbelt så höga som normalt ingen vet dock varför

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-16 / 19:57

      Tack för din kommentar. Förlamande trötthet och smärtor från heta platser gör knappast dagen lätt. Jag hoppas och önskar för din del att de hittar infektionen så att den kan hävas. Att gå med infektion i kroppen tillsammans med kronisk sjukdom tär oerhört. Kroppen slits hårt av ständigt få kämpa mot infektion. Jag ber och hoppas att de hittar källan till infektionen så att du kan få hjälp.
      Varma kramar ❤
      //Piia-Liisa
      Krya på dig-kramar till dig, Maria ❤ ❤ ❤

      Liked by 1 person

  2. ilse-marie 2016-05-16 / 20:15

    Hoppas du snart mår bättre och att medicinerna hjälper!
    Intressant att läsa dessa fakta – det förklarar det jag själv också har upptäckt. Jag har ständig nervpåverkan på nerver i ryggen med ischias smärtor och andra symptom från höften och ned i ben och fötter. När jag blir magsjuk eller förkyld blir smärtan (som jag ibland nästan inte tänker på längre efter så många år) mycket värre.
    Kram till dig och hoppas på god bättring 💕

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-16 / 20:26

      Tack Ilse-Marie för din kommentar. Jag hoppas också, men har ätit halva kuren utan förbättring. Ny kontakt med VC i morgon eftersom jag hostar så att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen.
      Känner med dig. Vet ju hur det är att gå med ständig värk. Jag har klarat mig från nervsmärtor, men har nociceptiv smärta istället (vävnadsskadesmärta). Fördelen är att nociceptiv smärta svarar på smärtstillande bättre än nervsmärtor. Hoppas att du är så bra som det bara går från din smärta.
      Tack för kramar och kram tillbaka ❤ ❤ ❤
      //P-L

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-05-16 / 20:41

    Det hela är så sorgligt, GGV Pipili. Att du ska ha så lite ork.

    Du som är så duktig på att skapa trivsel och sprida glädje.

    Bloggosfären skulle behöva fler med den förmågan, eller snarare de förmågorna.

    I stället är dina dagar fulla av frustrationer, oro och ångest. Hur ska jag orka ännu en dag utan minsta framsteg?

    Den vanligaste frustrationen är nog, gissar jag, den här gamla vanliga (i alla fall för sådana som är multisjuka) anledningen, alltså detta med att inte bli trodd av vårdgivare.

    Det är som att ännu en sjukdom hos en redan multisjuk bli svår(are) att detektera med hjälp av de blodprover som erbjuds, finns tillgängliga för oss, på vårdcentralnivå. Dessa redan trubbiga blodprover klarar liksom inte av att skilja på det gamla onda (som du redan har i din kropp) och det nya (som tillkommit).

    Men man kan nog också bli rätt frustrerad över att den nya behövda diagnosen inte kan fastställas. Den slinker av allt att döma undan de här basala blodproverna som står att finna på VC-nivå.

    Är vårdgivaren oerfaren, eller icke-empatisk, kan lätt de felaktiga slutsatsen dras, att proverna är OK, sålunda måste även patienten vara helt OK. Ett feltänk som i värsta fall kan få dödliga konsekvenser.

    Helt uppenbart behövs här mer specifika provtagningar för ditt vidkommande, GGV Pipili.

    Problemet med sådana prover är att de normalt erbjuds enbart på specialistkliniker.

    Så det innebär att du sannolikt behöver ta strid för att kunna komma i kontakt med specialistläkare och därmed få tillgång till deras provtagningsarsenal.

    Jag vet inte hur långt du har kommit på den vägen.

    Kanske har du fastnat på allmänläkarnivån/VC-nivån? Och inte kommit vidare därifrån.

    Som jag har förstått saken har du fått kämpa hårt och länge för att ens bli ett fall för en allmänläkare på vanlig VC.

    Uppenbarligen behöver du nu – och det snabbt – få komma vidare. Ett trappsteg högre. Till speciaistläkarnivån.

    Du känner till, GGV Pipili, att man inte får/bör ha alltför stor tilltro till vad de konventionella blodproverna, de som erbjuds på VC-nivå, kan berätta/avslöja.

    Ofta visar de, som sagt, inget särskilt. Se gärna kommentaren av Maria här ovanför min.

    I Marias fall har man dock lyckats konstatera, att nivån av vita blodkroppar i hennes blod är kraftigt förhöjd. Men VARFÖR så är fallet, DET vet ingen vårdgivare på VC-nivå. I alla fall inte ännu.

    I ditt fall, GGV Pipili, kan proverna ofta inte inte ens påvisa att det finns på tok för mycket eller alldeles för lite av vissa ämnen/substanser i ditt blod.

    Då är det ännu värre än i Marias fall.

    För då händer det inte sällan att vårdgivare, i alla fall på VC-nivå, kan få för sig, att du är frisk, inbillningssjuk, gnällig så där i största allmänhet. En typisk SVBK (ett ord som används i syfte att förringa och förklena en patient och beröva hen det lilla som finns kvar av självförtroendet). Allt medan folk som känner dig närmare tydligt kan se, och höra, att du har allvarliga problem med att ens orka hålla näsan ovanför vattenytan (bildligt talat).

    Nu hoppas jag att du ska få en snabb remiss till specialistläkare. Det finns två sorters prio här: 1) Att hitta ett blodprov (eller annat prov) som kan påvisa något avvikande; samt 2) Att utifrån detta prov (som så att säga identifierar boven i dramat) sedan förskriva sådana läkemedel som brukar kunna åtgärda det som är avvikande och fel i din kropp.

    Efter snart fyra månader av hopplös väntan är det begripligt att din energi, ork, ja rent av livslust, håller på att sina. Att du måste ställa in – läs: skjuta upp – en bloggartikel om någon av dina älskade FM-hundar – bara DET indikerar att läget är allvarligt för din del.

    Det signalerar att det inte finns så värst mycket reservkapacitet kvar i din redan så sköra och sjukdomshärjade kropp. Du går uppenbarligen på ren vilja. Utan denna vilja skulle du vara totalt däckad.

    Ändå har du under dessa långa sjukdomsmånader gjort ditt bästa för att det ska vara ”business as usual” här på din fina blogg. Och du har gjort det JÄTTEBRA!

    Helt otroligt! vill jag säga att det är. Helt fantastiskt! Helt osannolikt.

    Varifrån får du dina (reserv)krafter, GGV Pipili?

    De borde ju egentligen vara förbrukade för länge sedan.

    Detta vill jag, så ateist jag är, närmast beskriva som ett mirakel. Ett under.

    Du förtjänar tveklöst betyget FEM gullekramar av FEM MÖJLIGA på min speciella gullekramskala!

    It’s unbelievable! Du utför en Gudi behaglig gärning, GGV Pipili!

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-16 / 21:46

      Det ÄR att skriva som håller mig flytande sas. Hade jag inte haft mitt skrivande, denna blogg, där jag fått möjlighet att använda och dela de kunskaper jag tillägnat mig genom livet i stoer hade jag inte orkat. En social plattform där jag får förmedla till er andra sådant jag själv brinner för. Jag orkar inte ha hund – men jag får tack vare underbara fodervärdar dela deras hundar och på så sätt ha hund i sinnet.

      Samma gäller med resorna jag gör. Där kan jag åka alla vackra vägar igen och skapa den resan jag skulle vilja – för fantasin sätter inga gränser därvidlag. I praktiken är det t ex inte möjligt att hinna stanna på alla ställen jag stannade på under resan Hjälmaren runt på en dag – men i fantasin kunde tiden räcka. Och responsen jag får från er läsare lyfter. När en FB-vän skriver att hen ska åka till någon av de platser jag berättat om – ja då värmer det i <3.

      När jag kan berätta om det svåra och jobbiga känns det lättare. Aldrig har väl ordstävet varit mer sant än här: "Delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg"
      Lyssna och sjung med i denna sång. Ni får den i två versioner, en svensk från en Lucia för många år sedan och en karaokeversion på norska!
      Vi räcker våra händer…
      //Pipili

      Liked by 1 person

  4. bbnewsab 2016-05-16 / 22:28

    Det var en ovanligt fin sångtext du föreslår att vi ska lyssna på. Jag tycker orden i den på sätt och vis sammanfattar vad du vill förmedla med din blogg och ditt bloggande.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-16 / 22:41

      Tack min GGV.
      Jag lärde mig sången i slutet av 70-talet då jag var på läger. Sedan dess har den funnits med mig och jag plockar fram den ibland. Den är kort, men som du säger sammanfattar den väl vad min önskan är med bloggen ❤

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s