Personlig Assistans – för vem?

girl-1112243_1920
Vem ska ha rätt till personlig assistans?

Vem ska ha rätt att ha en personlig assistent? Vem ska avgöra om just du har rätt till det och om det bedöms att rätten finns, hur omfattande assistansen ska vara? Idag är det lätt att få uppfattningen att personlig assistans är något som allt färre får. De som idag är beviljade assistans kan vid omprövning bli fråntagen hela eller delar av densamma. Ibland av orsaker som är svåra att förstå, då inga faktiska omständigheter har ändrats sedan beslutet fattades. Det som ändrats tycks vara kommunernas och Försäkringskassans sätt att bedöma behovet av assistans. Men hur ska den som är funktionsbegränsad kunna delta i samhällslivet på likartade villkor som alla andra om denne inte får erforderlig hjälp? Vad kan en person som behöver hjälp egentligen kräva? Kanske är det en fråga som inte ska ställas. Kan den som har ett funktionshinder kräva hjälp, eller ska vi be om hjälp?

keyboard-933568_1920
Regeringen har tillsatt en utredning om personlig assistans.

Regeringen tillsatte den 26 maj 2016, en utredare som ska se över lagstiftningen om personlig assistans och assistansersättningen. Det handlar om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.  Åsa RegnérBarn-, äldre- och jämställdhetsminister skriver i en debattartikel i Dagens Samhälle den 26 maj 2016: ”…Personlig assistans och lagen om stöd och service är viktiga medel för att omsätta de rättigheterna i praktisk handling. De har inneburit att många människor med funktionsnedsättning kunnat och kan leva sina liv med ett bättre stöd och i större delaktighet. De innebar när de infördes också ett förändrat synsätt i funktionshinderspolitiken, samhället gick från ett dominerande vårdperspektiv till ett rättighetsperspektiv. Det är svårt att värdera hur mycket det betytt, men låt mig slå fast att det betytt mycket. Att var och en får stöd med sina behov så att hon eller han kan leva i delaktighet är en viktig del av den svenska modellen. Vi kan vara stolta över ambitionerna med personlig assistans och LSS. Vi kan känna oss säkra på att det för många människor gett större delaktighet och självbestämmande…” Ett centralt begrepp är just delaktighet. Den som är funktionshindrad har rätt, enligt lag, att vara delaktig i samhällslivet på samma sätt ”som andra”. Livets Skiftningar har skrivit om detta med att ”leva som andra” i tidigare artiklar. Lagen ger den som av olika skäl är begränsad i sin funktion rätten att leva och verka som ”alla andra”. Men är det så i verkligheten?

man-791049_1920
Det är inte självklart att den funktionsbegränsade personen själv får bestämma om hen exempelvis vill arbeta eller studera. 

Verkligheten och lagen överensstämmer inte alltid. Idag  förekommer att personer, som med assistans skulle kunna arbeta eller studera, får avstå på grund av att de nekas assistans eller att timmarna med assistans är för få. Ansökan om personlig assistans upplevs idag av många som jobbig och i vissa fall kränkande. Detta på grund av att det är personens grundläggande behov som utgör underlaget för hur ansökan kommer att bedömas. Och i grundläggande behov ingår det mest privata. Det handlar om allt vad den sökande kan respektive inte kan klara att göra själv. Om hela moment såsom mat och hygien, om delmoment och delar av delmoment. Ett exempel är hygien då det ofta krävs att den (arbetsterapeut), som skriver intyg om just detta, ska vara med och personligen observera vid det som kallas intimnära aktivitet. Läs: dusch och toalettbesök! Vid måltidssituationen kan även där krävas observationer från allt som på något vis har med mat och måltid att göra.

Kanske ersätter hemtjänst en del av assistansen. Två viktiga skillnader mellan hemtjänst och PA är följande: Det första är att  Socialtjänstlagen (SoL) som reglerar hemtjänst talar om ”skäliga levnadsvillkor” medan PA talar om ”goda levnadsvillkor”. Det andra är att hemtjänst beviljas utifrån insats medan PA  beviljas utifrån tid (timmar/vecka eller månad). Om PA minskas eller dras in helt betyder detta inte med nödvändighet att personen står utan hjälp. Men hjälpen kommer med stor sannolikhet att se annorlunda ut, om den ges i form av hemtjänst, då SoL har ett annat synsätt. Vad som är skäliga respektive goda levnadsvillkor är svårt att definiera. Det som däremot är en verklighet är att skäliga villkor bedöms snävare än goda villkor.  Därtill kommer att det är kommunens handläggare som ansvarar för hemtjänsten, medan Försäkringskassan ansvarar för bedömningen av PA om det grundläggande behovet överstiger 20 timmar per vecka. (Under 20 timmar är kommunen ansvarig).

 Hästar och ridning kan vara både ett fritidsintresse och rehabilitering

En personlig assistent kan därmed bistå med mer än vad hemtjänsten kan göra. Ett exempel är fritidsintressen. Att vara med på olika aktiviteter kan vara en del i arbetet för en personlig assistent. ”…Målet är att insatserna ska leda till självbestämmande, delaktighet och utveckling, samtidigt som de givetvis ska vara kostnadseffektiva…” (a.a) Uttalandet gäller i och för sig utredningen, men även i dagsläget betonas delaktighet som en viktig del när det gäller PA. Livets Skiftningar hoppas att utredningen kommer att leda till att de personer som har behov av personlig assistans kommer att kunna få det i den omfattning de behöver för att just kunna leva som andra. Att kunna vara delaktiga i samhällslivet. Delta i fritidsaktiviteter likaväl som att vara partipolitiskt aktiv. Arbeta, studera, umgås med goda vänner, gå på restaurang, resa… Ja, göra det som icke funktionshindrade gör.
motorized-wheelchair-952190_1920

Annonser

12 thoughts on “Personlig Assistans – för vem?

  1. LILLGAMMAL 2016-05-27 / 06:16

    Mycket bra sammanfattning!
    Det bör dock tilläggas att det är grundläggande behoven som ska överstiga 20 h för att FK ska vara ansvarig för det hela. Jag har beviljats via kommunen du vet trots mängden timmar.
    Det är verkligen en snårig väg och speciellt när de i vår region bestämt att ALLA arbetsterapeuter inom primärvård etc slutat utföra dessa ADL-bedömningar helt. Ja utan att hänvisa vidare….
    Lider alltså även med LSS och SoL-handläggare inom kommunerna 😑

    Liked by 4 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-27 / 08:41

      Tack för din kommentar och för att du tydliggör reglerna! Det är alltid bra att få hjälp, så att det blir rätt.
      Kram
      //P-L

      Liked by 2 people

  2. bbnewsab 2016-05-27 / 09:42

    Förlåt en okunnig fråga, men jag vill veta följande: Ska en personlig assistent ses som den behövandes förlängda armar och ben?

    Alltså: Kan man säga att hemtjänstpersonalen gör bara vissa saker, typ bäddar, klär på, klär av, hjälper till vid toabesök och dusch, städar, fixar fram mat etc?

    Och allt det övriga – det som är därutöver – sköter PA om?

    I så fall innebär väl det att om någon beviljas PA 12 timmar om dygnet, så ska PA befinna sig hos den personen 12 timmar om dygnet? Hur kan dessa PA annars vara någon annans förlängda armar och ben?

    Det måste väl bli en svår gränsdragning mellan vad hemtjänsten och PA ansvarar för? Ett exempel: Jag läser i lokaltidningen att det just i dag är halva priset på tv-apparater i en viss tv-affär. Jag är i behov av en ny tv-apparat och bestämmer mig på studs för att utnyttja erbjudandet. Kan jag då säga till min PA, att jag vill ut, besöka den där tv-affären? Men då måste jag få hjälp med ytterkläder, kanske hjälp med placering i rullstol/permobil, kanske besök för kontantuttag i bankomat, kanske vill jag fira tv-inköpet med en fika efteråt på Nisses Konditori etc?

    Och då undrar jag: Kan den hjälpbehövande alltså kräva av sin PA att hen hjälper till med samtliga dessa aktiviteter? Eller kan PS säga, att det där och det där är sånt som hemhjälpen måste hjälpa dig med?

    Hur blir det då med synsättet att en PA ska vara någon förlängda armar och ben?

    Som jag ser det skulle en PA kunna innebära en ökad möjlighet till spontana (= icke i förväg planerade) aktiviteter. Vilket är något som jag vill mena utgör den stora skillnaden mellan ett ”friskt” och ett gravt handikappat liv/leverne. Att slippa detaljplanera varenda dags aktiviteter. Att kunna få känna sig som människa, inte en robot. Kort sagt: Att kunna få göra saker spontant, på studs. Följa hjärtats ingivelse.

    Bara som ett exempel: Häromdagen skrev jag en kommentar här på denna blogg om Erich Fromm. GGV Pipili svarade att hon hade ett par böcker av denna spännande författare hemma hos sig. Detsamma gäller för mig. Jag för min del kunde efter att jag skrivit min kommentar gå till min bokhylla och leta reda på de aktuella böckerna och bläddra i dem. GGV Pipili kunde inte göra samma sak hemma hos sig, såvida hon inte hade haft en PA arbetande hos sig. Möjligen skulle en hemtjänstpersonal, kanske i samband med tillsyn inför (eller under) natten ha kunnat vara hygglig och ställt upp och tagit sig tid att leta reda på den önskade boken åt GGV Pipili. Men lika gärna kunde hemtjänstpersonalen ha svarat, att vi i nattpatrullen hinner inte med sånt. Du får vänta till i morgon. Eller i värsta fall måste du kontakta hemtjänstbeviljaren och fråga om det är OK att hemtjänstpersonalen tar fram en speciell/önskad bok ur din bokhylla. Ajöss med spontaniteten, alltså.

    Så vad är det som gäller? Se min inledande fråga i denna kommentar. Kan en handikappad person få vara med om och uppleva helt spontana handlingar? Eller måste allt planeras och godkännas, på detaljnivå, innan önskemålet (i bästa fall) kan förverkligas? En sak är säker: Livskvalitet – DET är att kunna få leva ett liv som innehåller möjligheter till spontanitet. Precis som man, om det vill sig väl, kan unna sig lyxen att skriva sånt varav hjärtat är fullt, kan man faktiskt också känna lust, åtminstone ibland, att få göra andra saker, som ens hjärta längtar efter att få göra. Just nu. Just här. På studs.

    Ett liv utan spontanitet påminner väldigt mycket om det liv en robot tvingas leva. En robot kan INTE unna sig lyxen att avvika från de inplanerade (inprogrammerade) rutiner den är åsatt att utföra. Den är att likna vid en slav.

    Liked by 1 person

  3. Piia-Liisa Pisal 2016-05-27 / 11:17

    Om jag fått rätt information är det så att den tid som jag har PA hos mig är det inte aktuellt med insatser från hemtjänsten. Och PA kan, åtminstone till stor del, tillgodose just spontana behov, såsom att exempelvis gå ner i källaren och hämta upp upp några böcker, följa med ner till hamnen en vacker försommardag för att sitta där och titta på båtarna ev tillsammans med en kopp kaffe och en (minimal) port glass osv. För den som inte har PA krävs att den typen av aktiviteter schemaläggs (promenad till hamnen) och beviljas i mån av tid i många fall. Hemtjänsten kommer på fasta tider och har då en bestämd insats som ska utföras.

    Hemtjänsten kan exempelvis täcka upp sen kväll/tidig morgon innan PA kommer om det nu är så att jag skulle vara beviljad 12 h/dag. och spontanitet är något som är mycket svårt om hemtjänsten står för vård och omsorg. Däri fås en tydlig skillnad mellan ”skälig” och ”god” levnadsnivå. Det är skäligt att få hjälp att få fm- och eftermiddagskaffe hemma. Men inte skäligt att få inta kaffet vid hamnen då det tar för lång tid. Och det visar också tydligt skillnaden mellan insatsstyrd hjälp och timbaserad hjälp.
    Det tycks mig, som saknar personlig erfarenhet av att ha just PA, att skillnaden blir stor mellan de två formerna. Däremot har jag bra hemtjänstpersonal som hjälper mig vid ett antal tillfällen/dygn. Men med fler korta besök finns ingen möjlighet att göra annat än vad besöket ska innehålla. Och i vissa fall är det så att det krävs biståndsbeslut innan jag kan göra någon aktivitet, då jag är i behov av ledsagning. I dagsläget har jag, för att ta ett exempel, fem timmar/månad för privata aktiviteter och ärenden. Besök till vården ligger utanför dessa timmar. Men även där finns en begränsning i tid vilket innebär att jag kan komma till den situationen att jag får välja vilket av två vårdbesök som jag ska gå på, och skjuta det andra till nästkommande månad.

    Lillgammal och övriga som regelverket får gärna bistå med den kunskap och erfarenhet ni har kring denna fråga.

    //P-L

    Liked by 2 people

  4. bbnewsab 2016-05-27 / 22:10

    Fem timmar per månad för privata aktiviteter och ärenden? Det låter i mina ögon och öron som väldigt lite. Det blir ju ca 10 minuter per dygn. Man får uppenbarligen inte ha några större prententioner om man är gravt handikappad och lever i dagens Välfärdssverige.

    Och jag förmodar att dessa privata aktiviteter och ärenden förstås måste planeras i förväg. Kanske rent av dagar i förväg?

    Hur är det, GGV Pipili? Hur lång framförhållning har man inom hemtjänsten i din kommun? 24 timmar eller?

    Förresten: Hur lång framförhållning gäller för färdtjänsten? Är det 24 timmar som gäller där också, eller?

    Vad händer om hemtjänsten erbjuder en utflyktstid på förmiddagen och färdtjänsten föeslår en tid på samma dags eftermiddag? Hur jämkas såna stridiga viljor samman? Vem fixar det?

    Dessutom: Antag att man är ute på en privat aktivitet och så händer något oförutsett. Typ att man fastnar i en hiss eller får punktering på ett av ruillstolens/permobilens däck. Dvs något inträffar som spräcker tidsschemat. Hur löses detta? Blir lösningen att då kvittas ”övertiden” mot de där fem timmarna per månad som redan är beviljade? Vilket kan leda till att de andra aktiviteter man hade räknat med att kunna få göra under innevarande månad måste skjutas fram till nästkommande månad? Eller?

    På något sätt – eller snarare: på alla möjliga sätt och vis – känns det som att det där med att vara handikappad och dessutom beroende av samhällsinsatser för att kunna få ha en dräglig levnadsstandard inte är någon höjdare alls, allra minst från livskvalitetssynpunkt.

    Kan verkligen det vara en korrekt slutsats att dra, GGV Pipili, med tanke på att vi lever i nådens år 2016 efter vår frälsares födelse (vars födelsetid det råder delade meningar om, det enda vi kan vara säkra på är att han inte föddes år 0, eftersom det året inte existerar, utan år 1 f Kr följs av år 1 e Kr enligt vår gregorianska tidsräkning)?

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-27 / 22:33

      Färdtjänst ska bokas senast kl 18.00 vardagen innan aktivitet. I vissa fall kan man boka samma dag. Det gäller resa till aktivitet. Hemresa kan däremot bokas i samband med densamma. Men – jag måste vara beredd att acceptera väntetid på upp till två timmar!! Nu hat jag sällan behövt vänta så länge, men en timme är vanligt. Om jag gör över med mer än fem timmar vid samma tillfälle händer egentligen ingenting mer än att jag förbrukat all tid denna månad. Avseende vårdbesök är kommunen något mer generösa. Där är jag beviljad 8 timmar/månad… Detta trots att jag har läkarintyg på att tiden inte räcker, då ett besök kan ta (nästan) hela tiden i anspråk i och med att jag ofta har en sammanlagd restid på ca 3 timmar inkl väntetid/ställtid som jag inte kan styra över. Tid i hemmet före och efter räknas också i. Så ser verkligheten ut.
      Hemtjänsten som bistår med ledsagning behöver ha in tider mm minst 2-4 dagar före aktivitet.

      När det gäller ärenden som jag skulle må bra av att klara själv tillsammans med ledsagare, blir det ofta så att någon ur personalen uträttar dem åt mig då de får en lucka. Alltså krävs även där framförhållning då det inte alltid kan ske samma dag. Det är ärenden som handlar om sådant jag har beviljat bistånd för. Nu försöker hemtjänstpersonalen lösa om det dyker upp något akut, men det är långt från alltid de klarar det då de är hårt uppbokade tidsmässigt.

      Så med hemtjänsten som ledsagare krävs framförhållning och planering – vilket inte alltid stämmer överens med EDS -ht där jag kan variera dag från dag, timme för timme i hur jag mår.

      //Pipili

      Liked by 2 people

  5. bbnewsab 2016-05-27 / 22:20

    Glömde en sak: Jag hörde just på nyheterna att en utredning tillsatts av regeringen för att studera och ta reda på varför kostnaderna för personlig assistans har rakat i höjden som de gjort under senare år.

    Utredningen sades vara klar år 2018.

    Finns här nån (minst) normalbegåvad individ (bland alla er som läser det som avhandlas här på GGV Pipilis fina blogg) som inte redan nu kan föregripa vad den utredningens slutsatser kommer att bli?

    För mig är det i alla fall uppenbart att den kommer att mynna ut i att det i framtiden måste bli ännu svårare än det är i dagsläget att bli bevijad personlig assistans.

    Nån här som är redo att slå vad med mig därom, genom att intaga rakt motsatt ståndpunkt? Om att utredningen nog i stället kommer att utmynna i sänkta krav för att få personlig assistans beviljad?

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-27 / 22:38

      Det var just med anledning av den nu tillsatta utredningen som denna artikel skrevs! Förhoppningen är att utredningen kommer till den slutsatsen att LSS är ett bra och billigt sätt att ge funktionshindrade/-begränsade möjlighet till ett aktivt deltagande i samhällslivet, att leva som andra såsom tanken en gång var då lagen kom till. Att den ska motverka inlåsningseffekter och försvårande att vara så aktiv som man kan och vill. Men…
      //Pipili

      Liked by 1 person

  6. bbnewsab 2016-05-27 / 23:27

    @GGV Pipili: Du avslutar med en ofullständig mening, som inleds med ordet ”Men” och som sedan följs av tre punkter.

    Jag föreslår att fortsättningen bör lyda:

    Men för dagens politiker är ordet ”sparbeting” på modet, och därför kommer fokus att ligga på kostnadsnedskärningar.för att dymedelst försöka hålla de av den fram till i slutet av förra året förda migrationspolitiken framtvingade skattehöjningarna, som lär bli nödvändiga under kommande år, i schack. Och kostnadsnedskärningarna kommer framför allt att drabba de grupper i samhället som är kända sedan tidigare för att vara allra mest timida och allra minst skrikiga och aggressiva av sig. Dvs olika sorters handikappade. Och i synnerhet då handikappade som tillhör en patientorganisation vars ledning fram till i våras mest kännetecknades av att ägna sig åt interna stridigheter såsom maktmissbruk, inbördes beundran och, inte minst, medlemsförakt.

    Vilken patientorganisation jag har i åtanke överlåter jag åt GGV Pipili och övriga bloggläsare att gissa sig till. I say no more…

    Jo, en sak till kan jag väl säga: Att just den patientföreningen har fått en ny styrelse/ledning efter vårens årsmöte. Så med tanke härpå kan det näppeligen bli så mycket sämre härvidlag. Det kan liksom bara bli bättre. När nya styrelsen väl kommer i gång, alltså. Vilket i sin tur beror på hur överlämningen sker från den gamla styrelsen till den nya.

    Men nu är det hög tid att jag säger till mig själv: ”Tyst min mun, så ska du strax få socker att gotta dig åt.”

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-05-27 / 23:38

      Det var som GGV HH förstår, mycket medvetet valt att låta dig som läsare dra egna slutsatser. Därav uppskattar Pipili att munnen inte tystades alltför snart 😉

      Pipili ser gärna att fler läsare fortsätter på meningen liksom bbnewsab så förtjänstfullt gjort.
      Avseende patientföreningen så har redan under den korta tid som den nya styrelsen verka hunnit hända mycket som verkligen är lovande. Nu känns det roligt att vara medlem i föreningen igen.

      Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s