Livsvandringen – kärlek, smärta och hårt arbete

Livsvandringen – man och kvinna  del 4

 

bed-1150578_1920

Han drog täcket över hennes huvud och höll henne fast. Panik. Hon kom inte loss. Han somnade med henne tätt intill sig. Till slut kom hon loss och han vaknade. Arg. Hon hade väckt honom. Han behövde sova. Han skulle jobba. Hon skulle ju bara plugga. Att hon också skulle jobba efter skolan var inget jämfört med hans arbete. Han hade nästan fem timmars sömn till, hon hade två. Gick alltid drygt tre timmar före honom på morgonen. Men det var många år sedan.

Hon satt i sin Permobil och drömde. Frukosten hade varit väl tilltagen med hembakt, fortfarande varmt bröd och bara fina pålägg. Riktigt smör givetvis och starkt kokt kaffe! En kylslagen försommarmorgon passade det bra med att både koka kaffe och grädda bröd i den. Men det blir lite extra gott då vedspisen används. Värdinnan hade bara en gäst per natt och bakade lite bröd var morgon. Trots en fantastisk, lite gammaldags frukost, fint rum (men dålig säng som väckte gamla minnen till liv.) Värdinnan hade frågat om hon ville följa med till den lilla kyrkan på Gudstjänst. Den skulle vara på eftermiddagen och hon hade tänkt sig att åka vidare så hon avböjde. Inte så många dagar kvar av sin Livsvandring. Hade Gudstjänsten varit på förmiddagen hade hon nog följt med. Nu nöjde hon sig med att stanna till vid den gamla stavkyrkan.

 

stave-church-1329629_1920.jpg
”En sliten, dåligt underhållen kyrka. Stiftet borde gå in, tänkte hon, och satsa medel för restaurering. Innan det är för sent. Visst används inte kyrkan ofta, men som sommarkyrka för bröllop och dop skulle den vara underbar för de mindre tillställningarna.”

Så satt hon då utanför kyrkan och lät tankarna löpa ett trettiotal år tillbaka i tiden. Då, när hon hade börjat läsa på högskolan. Hon var i tankarna inne på sitt tredje år. Det året som hon gick upp 50 kilo i vikt, var på fyra begravningar varav en med tre vita kistor. Tre ungdomar som i oförstånd gått ut på sjön med ett hemmabygge till båt. Två av de fem ungdomarna kom hem. Det var hennes andra begravning någonsin. Första begravningen hon någonsin var på var en äldre släkting. Sedan kom pojkarna och de vita kistorna. Hon och mannen hon levde tillsammans med bodde i ett nedslitet torp. Att leva i ett torp med tillhörande mark innebar ofrånkomligen hårt arbete. De hade under året som gått sedan de flyttade in dragit in avlopp och låtit borra efter vatten bland annat så att nu fanns lite moderniteter i hans torp. Badrum, varmt och kallt vatten. Men fortfarande värmdes huset upp med kaminer och vedspis. Elelement endast som stödvärme. ”Direktverkande ved” som de sa när någon frågade. Utöver det kom allt annat arbete på den lilla gården samt hennes städjobb och studierna. Och hjälpa svärmor förstås. Att kvinnan hennes son valt inte dög mycket till, och hur duktig hennes dotter var som minsann både arbetade och hade småbarn. Hon hade ju varit så mycket mer mogen än blivande sonhustrun då hon flyttade hemifrån vid 15 års ålder.

wood-358111_1920
Ved, ved och åter ved.  Veden skulle huggas och den skulle in under tak i vedbod och bara enkla plåtar uppsatta för att skydda mot den värsta vätan. Hon visste inte vad som var värst. Att hugga, stapla eller hämta in ved mitt i smällkalla vintern. Det hände ganska ofta att hon föll i vedboden, men hon sa ingenting. Det räckte med att han skällde på henne om hon inte hade hunnit få in ved eller få fyr i kaminerna om hon var hemma först.

Svärmor eldade också med ved, undantaget under den kallaste perioden under vintern då pannan eldades med olja. Men arbetet var detsamma. Ett lätt lyft och en vridning blev en muskelbristning i magen.Hon hade inte tid att vara sjuk. Just då pluggade hon 150 % och arbetade 75 % som städerska för att få  ekonomi att gå runt. Därtill kraven på hemarbetet som hon egentligen inte orkade. Mannen tog för givet att hon skulle orka hålla samma tempo som han kunde. Vad han inte tänkte på var att hon gick upp minst tre timmar tidigare var morgon än vad han gjorde, och lade sig senare. Alla helger gick till studier och arbete. Varje rast åkte kurslitteraturen fram. Hemma var det svårt att få tiden att räcka till att plugga. Kvart över fem på morgonen gick hon till bussen. Tre kilometers promenad och kom hem vid 22-23-tiden om allt gått bra. Promenaderna och bussresan till arbete och studier var hennes alldeles egna tid. Då kunde hon slappna av för en stund.Om ett och ett halvt år hade hon sin examen klar. Examensuppsatsen hade hon redan börjat skissa på.

reading-314991_1280
Större delen av kurslitteraturen var på engelska, så det krävdes lite arbete för att klara studierna. Fortfarande fanns mellanstadielärarens ord kvar i henne att hon var för dum för att läsa främmande språk.

Korta nedslag för 30 år sedan. Paniken då hon hölls fast. Förtvivlan och rädslan att gå och lägga sig utan att ha hunnit med allt. Det dåliga samvetet för att hon bara hade skummat delar av kurslitteraturen. Jobbet hade hon iallafall gjort ordentligt, men hon hade hållit på att svimma mer än en gång på grund av buksmärtor. Hon dröjde sig kvar på jobbet och försökte läsa ett kapitel till, men det gick inte. Bara att ta sig hem. Hon mindes alla storhelger hon arbetat och alla pikar hon fick för att hon inte var med på jul- och påskfirande för att hon arbetade. Samtidigt fick hon höra av mannen hemma att hon var lat och inte gjorde sin del av hemarbetet. Både utomhus och inomhus. Smärtan från fibromyalgin höll hon för det mesta tyst om. Hon hade fått diagnosen då hon var 18 år.

vacuum-cleaner-268148_1920
Orden ekade i hennes huvud: Lat, dum, oduglig, slö. Men hon hade gjort sitt val. Att göra det mannen sa var för henne att visa honom sin kärlek. Hon älskade ju honom över allt annat. Klart att hon gjorde som  han sa. Han visste bäst. Alltid!

Varför var hon så övertygad om att allt hon gjorde, gjorde hon av kärlek?

Annonser

6 thoughts on “Livsvandringen – kärlek, smärta och hårt arbete

  1. bbnewsab 2016-06-21 / 07:49

    Jag som trodde att slaveri och träldom, eller för den delen statarsystemet, hade avskaffats i Sverige bra många år innan den här flickan växte upp och blev giftasvuxen.

    Den gammaltestamentliga synen på kvinnan verkar vara extremt svårutrotad.

    Det värsta är att den synen på kvinnan, att vara mannens/makens lydiga ”redskap” och förlustelseobjekt, finns kvar än i dag.

    Förra året kunde jag jag på webben ta del av ett liknande levnadsöde. Just den kvinnan hade i unga år blivit gift med ett Jehovas vittne och först i 30-årsåldern eller så orkat bryta sig loss från den destruktiva parrelationen. Och samtidigt blev hon förstås disfellowshipped (som det heter; en svensk översättning skulle kunna vara: bli behandlad som paria, dvs kort sagt bli utstött ur församlingens gemenskap och allmänt ring- och missaktad) av övriga församlingsmedlemmar, vilket innebar att hon behandlades som en spetälsk i Palestina för 2000 år sedan. Om hon mötte sina före detta församlingsvänner på gatan, gick dessa ”vänner” över till motsatt sida av gatan för att inte behöva riskera att möta blicken från henne, som ju så tydligt hade öppnat sitt hjärta på vid gavel för att släppa in Satan däri.

    Lösningen för den här kvinnan blev att flytta från stan och börja ett nytt liv på hemlig ort. Samt att medicinera mot PTSD och gå i psykoterapi för att få hjälp med att bearbeta sin livsångest.

    Fick också den unga kvinna, som det berättas om i den här bloggartikelserien, höra att hon tillhörde Djävulen och hans patrask?

    En sak är säker: När sånt här händer, är det nästan alltid religiöst tänkande och religiös primering (priming) som ligger bakom. Religioner världen över fungerar som utförliga manualer i konsten att förtrycka kvinnor och beröva dem deras självkänsla och självförtroende. Den som vill veta mer om sånt här rekommenderas att googla på Religious Trauma Syndrome.

    Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-06-21 / 10:42

    Tack Ilse-Marie, Ina och bbnewsab för era kommentarer.

    Jag kan berätta att kvinnan aldrig blev fullt ut accepterad av sin svärmor trots att förhållandet kom att vara i dryga 20 år. När skilsmässan var ett faktum (kommer mer om det i del 5 och 6) var hon svartare än natten och ”skämde ut” maken och hans närmaste släkt genom att ha mage att bryta äktenskapet från en så trevlig och snäll (!) man. Och visst var det den gammaltestamentliga synen på kvinnan och äktenskap som fanns hos hennes man till stor del. Kvinnan själv såg inte förrän år efter skilsmässan hur hon misshandlats och utnyttjats på många olika sätt. Han slog henne inte fysiskt, men misshandel kan se ut på så många olika sätt.

    Som skrivits förut, och tål att upprepas – hon önskade ATT hon blivit slagen, men förstod egentligen inte varför. Hade han slagit så att det blivit synligt för andra hade nog äktenskapet upplösts långt tidigare. Men det är bara spekulationer. Mer om detta kommer säkert i nästa del.

    //P-L alias Pipili

    Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-06-21 / 21:47

    Verbal misshandel (en variant av psykisk misshandel) kan skada minst lika mycket som rent fysisk misshandel.

    Skillnaden är att den fysiska misshandeln syns. I form av blåmärken, skråmor, brutna ben eller dylikt.

    Vid den psykiska misshandeln är det hjärtat och hjärnan som ärras.

    Hjärtats och hjärnans sår tar ofta betydligt längre tid att läka än andra kroppsliga skador. Jfr talesättet att tillit och förtroende kan raseras på en enda dag, under det att det kan ta år, ja rent av decennier, för att återupprätta ett grusat förtroende eller en raserad tillit.

    Så det skulle inte förvåna mig om den här unga kvinnan fortfarande har kvar sviter från detta möte med en man, som uppenbarligen var något av specialist på att utdela mentala nålstick och värdelöshetskänslor till sin livspartner.

    Fast jag vill nog lägga en stor del av skulden även på den mannens mor, dvs den unga kvinnans svärmor. Hon verkar ha varit ett hår av hin, om man läser mellan raderna i bloggartikeln och kommentaren här ovanför. Så varför skulle då hennes avkomma bli bättre?

    På hundavelsstationen i Sollefteå, BB Hilton kallad, vet man att generna spelar en viktig roll för vilka egenskaper avkomman ska komma att erhålla. Sedan växer avkomman upp i en viss miljö i syfte att bli primerad till att fungera, tänka, handla och känna på ett visst vis (läs: för att förhoppningsvis kunna dra fördel av sin genetiska potential fullt ut). En ”fodervärd” till ett människobarn kan åstadkomma både bra och dåliga saker vad gäller detta barns primering.

    Vem vet, kanske det är just den svärmodern som fått ge namn åt den där krukväxten som kallas för Svärmors tunga för att den har så vassa (blad)kanter? Osvuret är bäst, som prästen sade när han snubblade på väg upp i predikstolen.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-06-21 / 22:13

      Ja, nog var svärmors tunga nog så vass, och sonen klarade inte av att ta sin makas parti gentemot sin mor i detta fall, annat än i yttersta undantagsfall! ”Mamma” skulle följa med och det var mammas kusiner, bryllingar, sysslingar (som kvinnan inte kände och inte hade en aning om hur släktskapet egentligen såg ut) som det skulle hälsas på. De var som sagt tidigare, ofta 50-talet år äldre än den unga kvinnan. Religiositeten av den ”gamla stammen” präglade de flesta besöken varvat med psykotiska personer!
      Att kvinnan kunde vara trött, eller behöva tid för studier och liknande existerade inte. Hon ”trotsade” genom att vara aktiv inom FM och åka bort på kurser och övningar, men fick ofta ”betala” för det i from av många vassa ord då ingen såg eller hörde. Att rent fysiskt hålla fast henne såsom beskrivs var inte en engångsföreteelse… Mannen ansåg att han hade den rätten, eftersom han ville sova så! Hennes panik var ett irritationsmoment. Det förkom andra typer av övergrepp också, som lämnas utanför denna beskrivning.

      Och visst har du rätt, bbnewsab, när du skriver att det finns (infekterade och smärtande) ärr kvar hos den nu halvgamla kvinnan. Hon har äntligen, efter flera års försök fått påbörja psykoterapi i landstingets regi och kommer att få fortsätta så länge som behovet kvarstår. Läkprocessen pågår alltså fortfarande 30 år efter att såren tillfogades henne. Så nu ser hon framåt. Självförtroendet och självkänslan börjar återkomma. Tron på att hon faktiskt kan och vet något och att hon har samma värde som alla andra. Att hennes vilja är värd att respektera. Självinsikten är stundtals smärtsam att erhålla, men så nödvändig för att läka.

      Förhoppningen är att kunna avsluta denna Livsvandring innan midsommar, men det beror på kraft och ork.

      Midsommar kommer något trevligt i bloggen givetvis och söndagen efter midsommardagen möter vi Fatzys son Izzko i en In Memoriam-artikel dock fylld av glädje och kärlek trots att FM Izzko vandrar i Regnbågsbrons land.

      //P-L

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s