Livsvandringen – ett nytt liv

Livsvandringen – från gammalt till nytt del 6

sunset-174276_1280
Hennes vandring börjar närma sig slutet. 40 år på en knapp vecka. Skogen som har varit hennes skydd byts nu mot mer öppna landskap både på resan och i minnet.

Så var då resan eller vandringen inne på sitt sista dygn. 40 år på mindre än en vecka. Det hade varit en jobbig, men på ett sätt nödvändig vecka. Att få rensa i minnets garderob. Lyfta fram, skaka av och lägga undan. Minnen är svåra att kasta bort. Men de går att lägga undan, snyggt och prydligt hopvikta. Då blir de lättare att bära och tar framförallt mycket mindre plats än om de bara är intryckta, skrynkliga, smutsiga och obearbetade. Till slut börjar minnena bli allt mer infekterade, lukta illa. De måste helt enkelt vädras, tvättas och vikas in för att individen inte ska bli sjuk. Kvinnan som gjorde sin livsvandring hade varit sjuk. Så sjuk att hon själv inte förstod att hon var sjuk. Inte heller psykiatrin förstod hur illa det var ställt först.

sad-900363_1280
Först när hon höll på att förlora sina allra bästa vänner på grund av att hon inte förstod att hon var sjuk sökte hon akut psykiatrisk hjälp. Det blev flera resor akut till dess en läkare skrev en remiss  och hon  fick behandling. En behandling som pågår fortfarande. Och vännerna har hon kvar.

Tankarna vandrar bakåt i tiden. Ett par år innan första skilsmässan. Hon hade blivit antagen till en utbildning, en kurs på två veckor om grupp- och ledarskap. Kursen utgick från det som kallas för problembaserat och upplevelsebaserat lärande. Att arbeta utifrån sig själv. Och nog lärde hon sig mycket, men det skulle komma att ta tid att förstå. Inte förrän flera år efter kursen började hon förstå. En förälskelse mellan henne och en av de andra deltagarna visade henne att det fanns något annat, ett annat sätt att leva. Det var en fysiskt sett platonisk relation, båda var gifta. Men de hade en mycket nära kontakt under mer än ett år. En kontakt som hennes make visste om, men inte förstod. Att hans fru kunde vara förälskad i någon annan ingick inte i hans begreppsvärld. Mannens fru insåg det dock och ställde ultimatum varvid deras kontakt bröts mycket abrupt. Brytningen dem emellan ledde till ett totalt ”psykbryt” under en tid, men hon tog sig igenom detta. Kvinnan tog konsekvenserna av sin insikt och begärde skilsmässa och flyttade.

elf-1362337_1920
Hon tänker på den sedan flera år bortgångne mannen som hon träffade och älskade. De älskade varandra och gick igenom mycket jobbigt. Men han hade sedan många år tillbaka sin strategi klar. Han flydde in i alkoholens förgängliga värd. Alkoholen som redan kostat honom ett äktenskap, kom att kosta honom även detta och strax därefter också hans liv. Äktenskapet med alkoholisten var en mardröm, men hon älskade mannen vilket gjorde att det tog alldeles för lång tid att bryta upp ur äktenskapet. Det var verkligen en imaginär lycka som bara fanns i hennes hjärta.

Hon hade, efter förälskelsen som kom att bli katalysatorn för skilsmässa och förändring, hittat en man som älskade henne och som hon älskade av hela sitt hjärta. Men han var alkoholist och alkoholen är en krävande älskarinna. Hans sjukdom gjorde livet svårt för dem. Han förstärkte många av hennes problem med exempelvis ekonomin. Allt gick ju till alkohol. Han hade helt orealistiska drömmar som han lade stora summor pengar på, pengar de inte hade, på ett sådant sätt att det drabbade henne, och även andra, mycket hårt. Företaget gick i konkurs. Nu, mer än 10 år senare börjar hon komma på fötter ekonomiskt och har också påbörjat en psykiatrisk behandling. Men för första gången blev hon ändå mött som en jämlike. Mannen såg sitt ansvar i relationen, men förmådde inte ta det.

bottles-792057_1920.jpg
Flaskor, flaskor, skräp, ölburkar, tomma pizzakartonger, smutsiga kläder överallt.  Hon plockade säckvis med skräp fast hon egentligen inte orkade. Och blev sedan liggande i flera dagar. När hon kom ur sängen syntes inte ett spår av att hon röjt undan.

Därav blev hon ensam ansvarig för allt. Företag, hushåll, ekonomi… och på det blev hon allt sjukare. Först ett par år innan sin 50-årsdag fick hon diagnosen som kom att förklara hennes lathet, fumlighet, smärta och mycket mer. Ehlers-Danlos syndrom, hypermobilitet med följdsjukdomen fibromyalgi som hon haft i 30 år, sedan hon var 18. Sjukdomen gjorde henne handikappad och beroende av gånghjälpmedel och sedermera rullstol. Sjukskrivningen fick den sista resten av värdighet som fanns hos henne att rasa. Fysiskt, psykiskt och emotionellt. Från sjukskrivning till tidsbegränsad sjukersättning till stadigvarande sjukersättning. Den fick hon två dagar efter att hon fått sin EDS-diagnos! En flytt blev nödvändig. Hon kunde då inte ta sig upp för trappan till lägenheten. Det tog tid att få lägenhet när betalningsanmärkningarna fyllde sidor hos dem båda, men till slut fick de en lägenhet. Hon tänker på orden.  Orden som flyttfirmans representant sa: ”När ni kommer till nya lägenheten; Försök att få hjälp med städningen iallafall”.

german-shepherd-340843_1920
Den femåriga, älskade men inte helt friska schäfertiken fick hon lämna från sig då hon blev sjukskriven tre år innan hon fick sin diagnos. Hunden togs om hand av en anhörig. Det gav tiken två fina år till innan hon vandrade till Regnbågsbrons land. Två år som kvinnan aldrig kunnat ge henne bland annat på grund av en totalhavererad ekonomi. (arkivbild Pixaby.com – och det är med all sannolikhet en hanhund på bilden!)

Naturen bidrar till läkningen efter mer än 30 år i misär både fysiskt och psykisk. Det börjar bli dags att knyta ihop säcken. Hon tänker att nu har hon det äntligen riktigt bra. Men att det skulle ta så många år att komma dit…

hand-65688_1280
Från att ha varit en icke önskvärd person, en person som gick att behandla hur som helst börjar hon nu se både sin kompetens och sin förmåga att exempelvis handskas med orden. Fysiskt sett är hon sämre än någonsin, men hon mår allt bättre psykiskt. Och hon har ett så fint hem. Glädjen och fantasin är på väg in i hennes liv igen. Författardrömmar…

Där tackar jag för att ni följt mig på min livsvandring. En imaginär resa genom vacker försommarskog och små kapell som stämmer till eftertanke. En resa som kanske inte i detalj är identiskt med den yttre verkligheten, men väl emotionellt och interpersonellt. Naturens skönhet som hon nu njuter av genom andras foton tillsammans med kärleken till sina älskade husdjur får avsluta. För nu börjar både glädje, lycka och kärlek vara känslor som sticker upp som skotten i rabatterna på vårkanten och talar om ett nytt liv.
cats-paw-1375792_1920.jpg
Sommarens första ros G Kangedal
”Sommarens första ros 2016” Foto: Göran Kangedal
Övriga foton: Piaxaby.com

Annonser

5 thoughts on “Livsvandringen – ett nytt liv

  1. bbnewsab 2016-06-24 / 07:55

    Din artikelserie väcker en rad tankar hos mig, GGV Pipili. Inte minst av existentiellt slag.

    Hur i all världen har du orkat med allt detta? Hur har du orkat leva?

    Det är inte utan att jag får associationer till det som berättas i Jobs bok i Gamla Testamentet.

    Hedersmannen Job utsattes för den ena motgången efter den andra, eftersom han råkade bli en bricka i maktspelet mellan Gud och Satan.

    Vadet som de båda potentaterna ingick handlade om huruvida Job skulle kunna bibehålla sin gudstro, om han trots sin gudfruktighet hemsöktes av allehanda hemskheter på både det fysiska och psykiska planet. Är det verkligen möjligt att kunna bibehålla tron på en god och kärleksfull Gud, om man straffas på än det ena, än det andra viset? Därtill lpngt värre än andra i omgivningen?

    Det känns på sätt och vis som om den gudfruktiga kvinnan i den här bloggens sorgliga självbiografiska berättelse, som nu har nått sitt slut i och med denna del 6, är föremål för en liknande vadslagning, även hon, mellan Gud och Satan.

    Intet lidande verkar besparas henne. Livet utvecklas från illa till värre, från värre till värst, och från värst till ”värstast”.

    Men kvinnan regerar precis som bibelns Job en gång gjorde. Inte ge upp. I stället tappert kämpa på. Fortsätta att förlita sig på Guds godhet, kärlek, nåd, barmhärtighet.

    Hur nu det är möjligt.

    Jag har alltid haft svårt att förstå Jobs resonemang till försvar av den Gud han trodde på och förlitade sig på.

    Lika svårt har jag nu att förstå den här kvinnans resonemang och bevekelsegrunder för att hon ska kunna fortsätta tro på en god, kärleksfull, nåderik och barmhärtig Gud.

    OM det finns ett Himmelrike, måste väl den här kvinnan belönas av Gud (OM nu Han finns) med ett framtida liv på den platsen. När det en dag är dags för henne att lämna jordelivet.

    Men nu är det midsommar. Låt oss inte gå händelserna i förväg. Utan i stället försöka leva i nuet.

    Jag ber att få önska kvinnan i berättelsen, tillika den här fina bloggens ägare, en riktig skön och angenäm midsommarhelg.

    Och en dag som denna, midsommarafton, tänker jag sannerligen inte vara knusslig. Jag vill önska ALLA som läser/följer denna blogg en riktigt GLAD MIDSOMMAR. Lova att vara försiktiga med alkoholen. I denna del 6 av den självbiografiska serien kan man ju ta del av alkoholens destruktiva biverkningar. Man kan bli nykterist för mindre än så.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-06-24 / 08:36

      Tack min vän för din kommentar.

      Min tro på en god och kärleksfull Gud var och är det som har hållit mig vid liv. Tron på att det finn en existens där rättfärdigheten, glädjen och kärleken övervinner allt. Tron på en Gud som både skrattar och gråter med mig, som finns inte som en person, men som en existens som är större än vad jag kan föreställa mig – samtidigt som han skapade oss till sin avbild och gav oss en fri vilja. Han gjorde Ordet levande genom en människa, Jesus, som tog all min synd på sig för att vi skulle få tillgång till himmelriket och Gud. Det är min tro som hjälpt mig. Jag är även en tvivlare, för i min värld finns ingen tro utan tvivel. Också jag har (tyst) skrikit rakt ut Varför överger du mig, när jag behöver dig som bäst? Men då har jag fått något jag kallar bönesvar, som återigen visar mig att Gud är en kraft att räkna med! Och om detta nu är en produkt av min fantasi och kemiska processer i hjärnan – ja, då får det vara så! Det hjälper mig och mångtusende andra att överleva och att leva. Det skapar en gemenskap som för mig är LIV. Och Nåden är det som bär mig samt glädjen i tron. I den sång som finns länkad till finns flera delar som visar min tro. Dels sångens budskap, men också hur gemenskapen och glädjen i att komma tillsammans och sjunga om Gud, om nåden visar detta lilla klipp från TV-serien ”Minns du sången” som sändes 1998-2000.

      Idag, på midsommarafton 2016, åker jag till Torpkonferensen och lyssnar till Anders Jaktlund med kör. Han var en av de musikaliska ledarna för Minns du sången, vilket också är konsertens namn. Att jag kan åka till Torp, en stor nationell kristen konferens som funnits sedan 1887 om jag minns rätt, beror på att jag bor bara några få mil från platsen. Gud är God!

      Jag instämmer i vännen bbnewsabs ord om alkohol: Ta det lugnt med densamma. Det är mycket roligare att må bra även på Midsommardagen 😉 Och alldeles för många drabbas alldeles för hårt av det gift som faktiskt alkohol är!

      Men, och det är viktigt, detta är min personliga tro på Gud. Om någon annan har en helt annan syn, tror på något annat, eller inte tror alls så är det min skyldighet att respektera detta. För i tron ligger också respekten för andras tro. Kärleken till min medmänniska och till Gud.

      Så tänker jag om tro.

      Ha en riktigt TREVLIG MIDSOMMAR!

      Varma hälsningar
      //Pipili

      Liked by 1 person

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-06-30 / 16:10

    I tidigare avsnitt kom den hierarkiska strukturen inom kyrkan upp. Svenska Kyrkan är en hierarkisk organisation, med allt vad det innebär. Dock så har Pipili då hon var yrkesverksam arbetat i andra strikt hierarkiska organisationer och kort sagt så spelar det inte så stor roll vilken hierarkisk organisation som en arbetar i. De uppvisar i stort sett samma problematik. Långa beslutsvägar, oförstående och stundtals ”vattentäta skott” mellan hierarkins olika nivåer för att inte tala om mellan de parallella delarna i organisationen. Arbetsmiljöproblem ser ut på ett visst sätt i denna typ av organisationsform på ett annat i en annan organisation. Speciellt blir det inom offentlig sektor då högsta beslutande organ är tillsatta genom politiska val. Återigen; Samma problematik återkommer oavsett organisation om styrelseskick och hierarkin konstanthålles.
    //Pipili

    Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-07-01 / 00:31

    Här är en intressant bloggartikel om ritualer, vilka bidrar till att underhålla hierarkier: https://rebellasandra.wordpress.com/2016/06/27/romantiken-tog-knacken-pa-ritualerna/ .

    Jag vill mena att ju fler ritualer det finns i en hierarki, desto tydligare framgår den hierarkiska strukturen.

    Kyrkliga hierarkier är starkt influerade av just ritualer. Och dessa ritualer har sitt ursprung i en misogyn människosyn, dvs synsättet att kvinnor generellt sett är underlägsna männen. Jfr Paulus ord att kvinnan ska tiga i församlingen. Jfr motståndet mot kvinnliga präster etc.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s