FM Jeck lever livet lycklig

Jeck ligger och håller koll så att inga vilda djur tar sig in på gården. Kycklingarna måste ju skyddas mot räven.

”Detta är historien om Jeck som är född den 23 april 2014, hans mamma heter FM Filly o pappa heter FM Epok. Till mig kom han när han var 9 veckor, slutet juni 2014. Det var en sommar som var kanonvarm så det var inte kul att vara varken människa eller hund. Jeck kom ungefär mitt när svamp perioden kom så det blev husvagn för honom efter ca. Två veckor, det klarade han kanon o trivdes med sina “stora/små”systrar (papillon/chihuahua) jag har mamma papillon o två av hennes valpar alla tikar När Jeck kom till oss var de 7, 4 och 3 år gamla. Med ålderns rätt var det tikarna som bestämde o det blev inte några problem.” (Matte Ulla-Britt) 

Idag har Livets Skiftningar fått besök av FM Jeck. Ja, nu är det ju så att Jeck inte längre tillhör Försvarsmakten, utan har gått och blivit civilist från den 25 augusti -15, men i själ och hjärta är han som andra FM-hundar. Han älskar bollar och schäferpinnar. Han har till och med lovat att berätta hur han gör när han fäller dem själv! Men inte i första artikeln. Nej, se det gick inte alls. Först vill han berätta om hur det var att vara valp och växa upp med små, men mycket bestämda storasystrar.

FM Jeck hemma på gården, där han bland annat vaktar och motar bort både räv och rådjur.

”De var vuxna och kvinnliga och tyvärr var jag bara valp, sa Jeck, så det var till att lyda. Annars nyper de mig i nosen och det gör så ont. Ja, jag skriver nyper, för de gör så fortfarande! Två kg hund, bestämmer över mig. Surt ibland, men jag vaktar den mot det som är stort och farligt istället. För vi kan olika saker!”

Här är bild på en av mina små storasystrar. Och ni ska bara veta vilka vassa tänder hon har. Jag ville ju bara låna hennes leksak …

Matte Ulla-Britt berättar i inledningen att sommaren -14 då Jeck kom till henne var varm. Kanske ni minns värmeböljan som varade i över en månads tid. Det är jobbigt att vara både människa och hund när termometern inte går under 30 grader annat än nattetid. Och då är det att hitta platser där det finns skugga och svalka. ”Jeck-sjön” är en sådan plats. Men nu vill allt Jack berätta själv: ”På den här bilden ligger jag och mina systrar och vilar. Jag vill börja med den bilden och så en bild som är tre bilder som matte gjort. Mina storasystrar bestämmer som sagt över mig. Fortfarande, fast jag är två år. Men de är äldre, och jag lyder dem.”
.

Titta på mina tassar. Redan när jag var valp syntes det att jag skulle bli en riktigt stor hund!

”Första sommaren, när jag var liten fick jag vara mycket ute vid ”Jeck-sjön”, i husvagnen. Där var jag med om något riktigt otäckt. Jag gick längs strandkanten, i koppel för ovanlighetens skull, och så ramlar jag i vattnet. Jag blev jätterädd och bara sjönk, för jag kunde inte simma. Många hundar kan det bara, men inte jag. Men min matte drog upp mig på en gång. Tänk vilken tur att hon hade kopplet så att jag kom upp ur vattnet snabbt. Men efter det går jag inte längre ut i vattnet än att jag blir blöt om magen. Jag lärde mig simma först förra sommaren, men det gör jag bara ibland. Och jag föredrar nog gyttjebaden! Vad matte tycker? Ska jag verkligen berätta, nej det struntar jag i. Det viktigaste är väl vad jag tycker och jag älskar att bada i gyttja.”

Här har jag lagt mig under husvagnen. Det var så skönt att ligga där. Jag är ju inte så stor. Det är två år sedan bilden togs.

Nu simmar jag bara ut när jag ska hämta pinnar i vattnet! Om de inte är för långt ut förstås! Men bilder på det kommer i nästa artikel. Ja, jag har ju sagt att en artikel är alldeles för lite för mig. Så Livets Skiftningar fick välja, nej egentligen inte. Det vara bara att se till att jag fick komma med. Jag har ju sett så många av mina kompisar här och då tyckte jag att nu var min tur kommen att få berätta. Avslutningsvis får ni som läser titta på några bilder till från att jag var valp. Och en bild som är från i sommar när jag hade tagit ett härligt gyttjebad! Glöm nu inte vår radio. När jag kommer tillbaka ska jag bland annat berätta om hur man fäller schäferpinnar helt på egen hand! Jag ska också berätta varför jag är civilist i nästa artikel. Men den som väntar på något gott…

Puss på er alla, tvåbenta och fyrbenta. Nu ska jag se till så att inga otäcka rådjur smyger sig in i trädgården. Hysch – matte får inte höra. Hon blir så arg när jag jagar bort dem. Säger att jag inte får. Nej, bäst jag slutar. Ha det gott!

På spaning!

Livets Skiftningar kan bara inte undanhålla er denna fantastiska bild på ”skogens guld”. Visst kan ni känna doften? Tänk er dem smörstekta, möjligen med lite grädde i så de blir underbart krämiga liggande på en skiva gott knäckebröd…

Skogens guld plockade av matte Ulla-Britt.

Livets Skiftningar tackar Jeck med matte Ulla-Britt Ledin för stor generositet med både bild och text. Foto: Ulla-Britt Ledin
Visningsbild: FM Jeck sommaren 2016

Berätta gärna om era minnen av somrar, bad med hundar och kanske hästar också, svampplockning… Vad är sommar för dig? 

Smärta utan gräns

 

När ingenting hjälper…

Natt. Smärtor. Behov av att komma till toaletten. Nästan omöjligt att få ben, armar och händer att följa med. Det gör helt enkelt för ont. Behovet att ta sig upp minskar inte av detta. Snarare tvärt om. Likaså svårigheterna att ta sig ur sängen till rullstolen.  Biter ihop, tar mig under ett kort skri av smärta ur sängen och ramlar ner i rullstolen. Blir sittande. Smärtan gör att det dansar svarta streck och mönster framför ögonen. Men klarar av den nödvändiga förflyttningen. Bara tre förflyttningar till innan vila i sängen.

Ibland är sträckan mellan sovrum och badrum oöverstiglig, nästan!

Väl tillbaka i sovrummet fylls dosen med smärtlindring på. Först en inventering. Vad finns att tillgå? Aha – Voltaren gel. Får bli det. Tar ett par av kommunen betalda skyddshandskar, orkar inte ta mig tillbaka för att tvätta händerna efter att salvan är insmord på de ställen som smärtar mest. Och i säng. Återigen rejält dimmig av en smärta som inte går att beskriva. Tittar på telefonen och på larmknappen som sitter på handleden. Räcker orken till i morgon förmiddag? Står jag ut med smärtan?

Orken att rulla tillbaka till badrummet för att tvätta händerna existerar inte. Handskar blev räddningen.

Jo, orken måste räcka. Hembesök av läkare och sjuksköterska från hemsjukvården sen förmiddag. Skakar, är tårögd. Ändå finns vetskapen att många har en smärta långt värre än denna. Funderar. Vad är människan kapabel till att klara av? Smärta går inte att vänja sig vid på samma sätt som andra sinnesintryck. Obehagliga lukter slutar receptorerna att registrera om vi omges av dem längre tid och vi känner inte längre att det luktar illa. Smärtimpulser fungerar omvänt i de allra flesta fall. Det innebär att smärtan tilltar utan att orsaken till smärtan förändras. Som individ är detta ofta förvirrande. Att göra allt vad en kan för att dämpa smärtan och så får en allt ondare. Desperation av en smärta som till slut blir ohanterlig.

Smärtan eskalerar och blir till slut ohanterlig och outhärdlig.

Det går dock att lära sig leva med detta till en del. Att rida ut smärtgenombrotten och att någonstans klara av att ha ont dygnet runt! Men vissa smärtgenombrott går inte att ta sig igenom utan hjälp, och då är det ofta så illa att ambulans till närmaste akutmottagning är vad som gäller. När det gäller den ständigt närvarande smärtan behövs även där hjälp att ställa in fungerande medicinering och då den blir övermäktig, få hjälp med att anpassa medicineringen till den aktuella situationen. Ni som följt bloggen vet att Piia-Liisa, det vill säga jag bakom knapparna, under en period haft en smärtnivå som varit högre än vad både kropp och psyke egentligen orkat med.

Läkare på hembesök. Stetoskop.

Jag har nu fått både min grundläggande medicinering och vid behovsmedicineringen förändrad så att smärtan ska hålla sig på en mer, för mig, acceptabel nivå. Hemsjukvårdens läkare och sjuksköterska kom på hembesök och vi gick igenom smärtlindringen. Nu tar det några dagar innan jag ser om framförallt förändringen av grundmedicineringen har effekt. Medicinen ska komma ut i kroppen och där lägga sig så att koncentrationen av läkemedlet förblir konstant, s.k. ”stadie state”. För första gången på flera månader var det en läkare som ingav förtroende och som därtill redan innan hembesöket läst på och hade ett förslag till förändring av min medicinering.

Förberedd och påläst läkare.

Den desperation som uppstår till följd av att en smärta blir alltmer ohanterlig är svår att beskriva. Smärta som finns med dygnets alla timmar blir allt tyngre och svårare för var timme som går. Även om det bara är för korta stunder behöver de drabbade få känna en liten lindring av smärtan någon gång ibland för att orka. Det kan räcka med att få sova en hel natt utan att vakna av värk som ett exempel. En bild av att bära på ständig smärta kan vara att hålla i en väska. Kanske är den inte tung. Men om du aldrig kan ställa den ifrån dig?

Då du är tvingad att bära väskan hela tiden kommer den att upplevas allt tyngre och du flyttar den runt försöker bära den på olika sätt, men upplevelsen blir att väskan blir tyngre. Kanske känns det till slut som om du har betydligt mer än en väska att bära. Inte ens i vila får du lägga dem från dig, utan de fortsätter tynga din kropp. Till slut ger kroppen upp och någon måste hjälpa dig att ta ifrån dig de nu blytunga väskorna. Smärtgenombrottet kommer när någon slänger till dig den lilla, lilla påsen och säger: ”Den här är så lätt, klart du orkar!” Ibland orkar vi inte.

När smärtan är övermäktig.

Ibland väljer en att vara med på en aktivitet, trots att den leder till ökad smärta. För jag vet att den går tillbaka efter någon eller några dagar. Smärta ställer till mycket, men den får inte hindra oss från att leva och njuta av det vi kan.

Lycka – att vara så pass smärtlindrad att det går att njuta av tillvaron.

Vad har du för erfarenheter av att ha ont? Det kan handla om alla typer av smärta. Står du ut, tiger och lider? Eller går du iväg till doktorn direkt du får ont? Kanske har du erfarenhet av att ha anhöriga med smärtsjukdomar. Berätta gärna.  

Salzburg- en fantastisk upplevelse

Vid gränsen mellan Tyskland och Österrike finns Salzburg. En stad värd att återkomma till många gånger. Strax efter millennieskiftet föll det sig så att Livets Skiftningars administratör och författare, Piia-Liisa, var där vid två tillfällen samma år, dels påskveckan, dels några dagar i slutet av juni. Drömmen att få återkomma dit är stor, för det är en helt underbar stad. Och oavsett årstid och intressen finns det något för just dig. Är du skidåkare kanske vintern är mest naturligt. Skidåkning i Alperna är säkerligen helt fantastiskt, men glöm inte bort att besöka staden också. Att vandra längs gränderna, njuta av gott kaffe och alla underbara bakverk.
Mozartkugeln känner säkert de flesta till (se länk nedan). Det är de underbara kulorna med pistage, mandelmassa och nougat samt mörk choklad. Varje konditori med självaktning har givetvis sitt eget recept på dessa praliner. Till kaffet serverade också på flera ställen Mozartkugeln som glass, lika goda som originalen i choklad, men en portion räckte gott och väl till minst två personer. Gissningsvis innehåll den vackra uppläggningen av glassen minst fem dl glass/port plus tillbehör!

Café Fürst är de som skapat de berömda Mozartkulorna. Så vill du smaka originalet är det hit du ska gå!

Att gå i den del av Salzburg som kallas Altstadt (Gamla Stan) är i sig fantastiskt. Där finns allt som går att köpa för pengar, mycket pengar bör väl tilläggas, men också en helt fantastisk arkitektur och stämning bland de smala gränderna. Det är en njutning att bara ta in atmosfären. Kanske kosta på sig en god kopp kaffe med tillhörande pralin. Fönstershoppa är gratis och att roa sig med att titta på alla dyrgripar som är till salu kan vara ett nöje i sig. Kyrkorna står ofta öppna på dagtid och att sätta sig en för en stunds kontemplation är mycket rogivande, oavsett tro eller inte.

Många av kyrkor och andra berömda byggnader har en liten butik där det går att köpa vykort, små minnessaker, repliker på berömda detaljer och mycket mer. Om Livets Skiftningar förstått rätt reser välbeställda tyska damer och herrar gärna till Salzburg för att shoppa. Om det nu är billigare än i Tyskland eller om det helt enkelt är så att det är status att handla i Salzburg får vara osagt! Många var de tyskar som handlade och stora summorna. Om det är samma nu 15 år senare saknas kunskap om. Österrike är dock känt för sin kvalitet. Kanske dags att börja spara för att om några år kunna åka till Salzburg. Men då blir det i så fall också en tur till Wien. Övernattning kan ske på det femstjärniga hotellet Gyllene Hjorten eller varför inte Hotell Sacher, även det femstjärnigt – vad annars?

Detta är ett av de mer exklusiva femtjärniga hotellen i Salzburg. 2001 kostade ett dubbelrum ca 10 000 SEK/natt. Priserna är ungefär desamma idag. Hotellet har anor sedan mitten av 1400-talet och är beläget i Altstadt.

Getreidegasse är den gata där Mozart föddes. Det är också en del av staden där de finaste  och äldsta märkesbutikerna finns

Hotel Sacher är mer känt än Gyllene Hjorten och finns också i Wien

En rundtur med hästdroska dragen av de vackra Haflingerhästarna är ett sätt att få se Salzburg. Guidning på engelska eller tyska. Även arabiska fullblod drar de underbara droskorna. Att få se Salzburg med häst och vagn går alldeles lagom fort och det finns olika turer att välja mellan, beroende på intresse. Finns intresse för klassisk musik är Mozart  och Salzburg ett. Här föddes den store kompositören. Och med stor sannolikhet kan du få en rundtur som innehåller bara Mozart om du önskar! På bilden ovan en levande staty av Mozart och huset där han föddes.

Hästdroska i Salzburg

Salzburg är lika vackert kvällstid som dagtid. Ölstugor med flerhundraåriga anor, restauranger, caféer likväl som restauranger från världens alla hörn går att finna.

Att åka till Salzburg och inte besöka något av slotten känns otänkbart. Schloss Hellbrunn, fästningen Hohensalzburg, Mirabelle och dess trädgårdar. Alperna och Sound of Music hör också staden till.

Schloss Hellbrunn

Hohensalzburg

Mirabelle och dess trädgårdar är värt en dagsutflykt, framförallt om fantastiska planteringar är av intresse.



Även vintertid finns mycket att se och göra. Nu besökte Livets Skiftningar staden på sommaren men bilden talar. Skidåkning och julmarknader. Säkerligen även det en fantastisk upplevelse. Det får bli denna vinterbild från Alperna som avslutar – mitt i högsommaren.

Har du varit i Salzburg eller andra ställen i Österrike? Eller kanske drömmer du om att få åka till någon speciell plats? Kanske har du något minne du vill dela? Berätta gärna.
Länkar
Mozartkugeln original (tysk)
Mozartkulor recept
Hotel Goldener Hirsch
Artikel Aftonbladet: Att göra i Salzburg

Hemtjänsten, semestertider och vikarier

Är det du som har bäddat min säng idag?

Sol, sommar och semester. För den ordinarie personalen som arbetar resten av året. För dig som annars studerar eller är arbetslös innebär sällan sommaren någon större chans till ledighet. För sommaren är vikariernas tid. Du som är vikarie inom hemtjänsten ska veta en sak: Du är välkommen hem till mig. Du behövs för att jag ska kunna fungera. Du behövs för att ordinarie personal ska kunna orka arbeta resten av året. Kanske är du student och har en tuff termin bakom dig och tog studenten i början av juni, eller har varit arbetslös och äntligen fått arbete. Någon är timvikarie, och någon kanske nyss har gått i pension, men vill ut och arbeta lite. Några känner jag redan, andra har jag aldrig träffat.

En av arbetsuppgifterna kan vara att sköta disk och enklare matlagning.

När ni som helt nya ska börja på det som för flera är ert första arbete har jag som brukare, en del tankar och funderingar. För det är skillnad på att studera och att arbeta och det kan även vara stor skillnad på olika arbetsplatser inom hemtjänsten och även på samma arbetsplats, beroende till vilken brukare ni ska till. Förhoppningsvis har ni fått en bra introduktion, med både genomgångar och möjlighet att gå bredvid några arbetspass. Det hanns inte med? Ett arbetspass bredvid och nästa pass var den du skulle gå bredvid sjuk. Ett eller två pass bredvid är inte ovanligt för att sedan kastas direkt in i arbetet. Min förhoppning är att några ordinarie var i tjänst. En ordinarie, två vikarier som arbetat sedan påskhelgen på timmar och tre helt nya och så den schemaraden som ni inte fick in någon vikarie på…

Att ha delegering är viktigt och innebär att få ge mediciner, såsom insulin, på uppdrag av sjuksköterskan. En av alla som kom hade delegation. Utöver ordinarie arbetsuppgifter, det vill säga fasta besök, tillkommer larm. Många av oss brukare har trygghetslarm som är kopplade till larmcentralen. Om någon av oss behöver akut hjälp kan vi trycka på en larmknapp vi bär på oss och kommer då att få tala med en av larmcentralens operatörer som har hand om just trygghetslarmen. Larmet går sedan vidare till hemtjänsten och den grupp/person som ansvarar för området där jag som larmar bor. Är det mycket akut kan givetvis ambulans eller anat ”blåljusfolk” larmas ut samtidigt. Men på mindre orter finns sällan avsatt extra tid för larm utan det sköts av ordinarie personalstyrka.

Smärtan har blivit övermäktig och orken att vänta på det ordinarie besöket finns inte. Då är det helt rätt att larma på hjälp. Ett så kallat tyst larm där operatören inte får någon kontakt alls prioriteras alltid.

Som ny på en arbetsplats är det mycket att tänka på. Kanske är det ditt första arbete. Men även för dig som har arbetat många år och kan yrket så kan det vara nytt. Vi känner inte varandra, än. Lagom som ni fått ihop arbetspasset och fördelat jobben efter bästa förmåga får ni larm. Någon har ramlat och de som känner brukaren vet att ni måste gå två. Där föll planeringen. Stressen kanske redan har tagit sitt järngrepp om er. Och så ska ni vara snälla och rara när ni kommer till oss. Och nästan alla av er är det också, med enstaka undantag. Det förekommer personal som beter sig illa, som gör illa och som gör allvarliga fel. Personligen har jag under alla år jag haft hjälp råkat ut för någon enstaka händelse, så för mig är det mycket ovanligt.

Lyssna på mig. Jag lovar att, om jag kan, tala om vad jag vill ha hjälp med. Om du inte kan ge mig, eller inte förstår vad jag behöver för hjälp – be då om hjälp från en kollega. Det finns ingen som kan allt direkt, oavsett vana. Även om jag skulle vara 94 år och dement, eller 55 och förefalla rejält onykter behöver jag din hjälp med kanske både personlig hygien, omvårdnad och  hushållsarbete. Väldigt många av oss har mycket ont. Min sjukdom kan göra att jag sluddrar, svamlar och har svårt att koordinera mina rörelser. Det syns exempelvis inte att mina händer inte fungerar. Därför borstar du mina tänder, duschar och smörjer in mig. Därför brer du mina smörgåsar, kokar kaffe och värmer min mat. Än så länge klarar jag mitt tangentbord (men det syns inte att hjälpmedelscentralen har ordnat med en anpassning av det).

Telefonen kan jag använda för telefonsamtal och för att ta emot SMS. Skriva är för svårt. Datorn däremot är min kontakt med med omvärlden. Den ersätter både radio och TV och delvis telefonen. 

Till er alla som arbetar som vikarier inom hemtjänsten: Ni ska veta att ni behövs och att ni är välkomna. Män och kvinnor, unga och gamla och från världens alla länder. Precis som ni är olika är vi som behöver er hjälp det. Behandla mig som en person du bryr dig mycket om. Jag ber om vård på ett professionellt, men personligt sätt. Jag är inte ett ting, utan en levande människa med minnen, tankar, känslor. Jag kan vara glad, arg, rädd eller ledsen. Jag kanske ber att du inte kommer till mig någon mer gång och kanske är jag rädd eller osäker inför dig. Kom då ihåg att det har en anledning av något slag, men att det mycket sällan beror på just dig som person. Kanske är det du som är rädd eller osäker inför mig? Säg till, det bättre att du då får gå till någon annan. Personkemin stämmer inte alltid och det är OK!

Fråga om du inte vet. Prata med mig som du hjälper. Ta ingenting för givet. Det är inte säkert att mellanmål betyder samma sak för dig som för mig!

När nu sommaren gått in på andra halvan och hösten närmar sig hoppas jag att ni vikarier har haft det bra. Till er ordinarie: Välkomna tillbaka efter en välbehövlig semester.

Tack till all personal inom hemtjänsten!

Tv: Skagen, Danmark. Th: Inflygning över Salzburg
Hur har du haft på ditt sommarjobb eller under semestern? Berätta gärna om sommarjobb, vikariat och semestrar som du särskilt minns. Från i år eller från andra tider. Sådant du aldrig glömmer, oavsett anledning!

Trötthet – de lux?

Om att leva med Addisons sjukdom, EDS -ht och trötthet utan gräns.

Tröttheten utan återvändo

Ibland rasar tröttheten över en. En trötthet som är helt förlamande. En trötthet som tar all kraft. Även kraften som behövs för att kunna vila. Tröttheten slår ut allt annat, ändå går det inte att sova sig till krafter. Det går inte att göra någonting. För trött och för ont för att orka förflytta sig mellan rullstol och säng. Förblir sittande, halvsovande, ibland i timmar. Vaknar till, men inte tillräckligt länge för att komma till sängen. Kan vara på toaletten också. Nattens sista besök tidig morgon. Somnar, trött, lätt irriterad nattpersonal säger till: ”Kom nu!” Svarar dem: ”Jag kommer”, men hinner somna igen. Det slutar alltid på samma sätt. Lugnt, varsamt väcker de mig, tar mig i armen och reser upp mig. Sovande till rullstol och från rullstol till säng. När jag vaknar en dryg timme senare har jag inte något minne av att de gått. Det händer även dagtid att jag somnar innan personalen hinner gå och ropar på dem, talar med dem – men ingen finns att tala med. Tittar på klockan och inser att det var nog trekvart sedan de gick, minst!

Sängen – platsen både dag natt 😦

Biologiskt kan trötthet förklaras med hormonet kortisol som styr sömn och vakenhet. Kortisolet påverkar också blodsockerhalten och kan bidra till både för högt och för lågt blodsocker. Om kroppens kortisolproduktion minskar eller helt upphör leder det till svår sjukdom. Addisons sjukdom eller binjurebarksinsufficiens är lömsk. Det kan gå snabbt att hamna i en Addisonkris som kan leda till koma, även om det är sällsynt. Mer information om själva sjukdomen hittar du här. Hemtjänstpersonalens besök är viktiga även om jag sover. Jag måste gå att väcka. Jag måste svara dem, även om jag själv inte minns. Sömnen måste vara sömn och inte medvetslöshet. Det kan vara skillnaden mellan liv och död.

Märkte inte ens att tröttheten kom. Upptäcker att man sovit först då man vaknar.

Många år med kaos i privatlivet och många timmar med arbete och studier. Mobbning och misär. Mobbning från barnaåren, misär under 30 år som vuxen. Men klarade, trots sjukdom, svåra smärtor, studier att arbeta fram till mitten av de 40. Då tog allt slut. Tröttheten och smärtan var ständiga följeslagare och de har inte blivit snällare. En trötthet som som inte går att vila eller sova bort. En trötthet som kommer efter aktivitet och kan finnas kvar i dagar efter. Ytterligare en diagnos, diabetes typ 2, bidrar även den till trötthet. Det finns givetvis många andra orsaker till svår trötthet, men dessa är de vanligaste för mig, Piia-Liisa.

Att leva i kaos under många år sätter spår.

Ehlers-Danlos Syndrom -ht är grundsjukdomen. Därtill långvarig stress, och en svår depression kan ha utlöst Addisons sjukdom. Stress höjer kortisolnivån och tar bort den naturliga variationen. Hög kortisolnivå dygnet runt ger ofta sömnsvårigheter som följd. Kortisonbehandlingar mot astma och muskelinflammation kan också påverka. Till slut ger binjurebarken upp helt och slutar producera kortisol då belastningen blir för hög. För att överleva ges då substitutionsbehandling med hydrokortison som motsvarar ungefär den mängd kortisol kroppen själv ska producera. (Syntetiskt kortisol = hydrokortison). Hydrokortison  höjer blodsockret. Inte mycket, men tillräckligt för att det ska ge utslag på nivån av glykos i blodet.

Blodsockermätare för hemmabruk med tillbehör

Som ni vet har jag varit sjuk större delen av 2016. Återhämtningen har tagit tid. Men det vände och gick åt rätt håll. Då slog smärtan och tröttheten till. Men det skulle komma att ta flera veckor med denna förlamande trötthet innan jag kom på tanken att kortisonet inte räckte till, att jag behövde ta extra. Smärta och värme är två av flera faktorer som gör att kroppen behöver mer hydrokortison. Hade mina binjurar fungerat hade de ökat kortisolproduktion då smärtan ökade. En extra dos hydrokortison hade avsedd effekt. Tröttheten minskade och blev något mer hanterbar. Smärtan är fortfarande för hög.

En smärta i hela kroppen som sprider sig, blandar sig och tar över – överallt!

Hur tar sig då tröttheten uttryck? Kanske tänker du att alla är väl trötta ibland, och visst är det så. Men när tröttheten tar över hela dig? När tröttheten gör det omöjligt att göra någonting alls. När du vaknar med telefonen på bröstet, vet att du svarat och pratat och somnat mitt i samtalet. Somnar när du skriver. När du får sudda lika mycket som du skriver för du är för trött att hitta rätt på tangentbordet. När fem meningar kan ta en hel eftermiddag att skriva för du bara somnar. Att köra Permobilen innebär en risk på grund av att jag kan somna utan förvarning. Därför har arbetsterapeuterna ”förbjudit” mig att använda den utomhus och vid resor ensam.

Addisons sjukdom kan göra att jag börjar sluddra, svamla och jag kan somna utan förvarning eller bli medvetslös (Addisonkris). Då behöver jag hydrokortison snabbt om det är kortisonet som är lågt. Det kan också vara en insulinkänning och då räcker det med något sött som snabbt tas upp av kroppen. Det är därför aldrig fel att ge kortison. Hellre en dos för mycket än för lite. Enstaka doser är ofarliga och jag bär alltid akutmedicin med mig, både att ge som injektion och tabletter om jag är vaken nog att svälja!

Söt saft/juice är aldrig fel om jag är omtöcknad. Lös gärna upp ett par tabletter hydrokortison i en mindre mängd, då tar kroppen upp det snabbare. Det är lättare att svälja än tabletter.

OBS! Detta gäller mig, Piia-Liisa Pisal.
Jag hoppas att detta inlägg också besvarar de frågor som kommit i tidigare kommentarer angående min hälsa. Så här mår jag nu, slutet av juli 2016. Jag kommer att successivt må bättre. Jag blir inte frisk, men kommer få hjälp med att dämpa smärtan och tröttheten. Risken att somna utan förvarning kommer jag att få leva med.

Har du frågor, funderingar, synpunkter eller andra reflektioner,  kommentera gärna. Vill du inte göra det öppet är du varmt välkommen att använda kontaktformuläret eller någon av de andra möjligheterna som finns på sidan ”Kontakt”.

FM Krus och FM Kuna 1 år

Grattis på 1-årsdagen

Liten blir stor. På bilderna ovan är det FM Kuna 1 år resp 8 veckor gammal. På bilden nedan har vi FM Krus då han tar det lugnt och när han visar sina fina tänder. Båda två fyllde ett år under midsommarhelgen. FM Krus är en dag  äldre än FM Kuna så den 24 respektive den 25 juni blev det ett år. Samtidigt passar Krus och Kuna på att berätta om hur det kan vara när man är en pigg, alert ettårig FM-hund med egen vilja och en stor önskan att vara aktiv. Kuna vill också berätta om att vara på semester och om varför det är så viktigt att lyssna på matte/husse när man springer lös under sommarhalvåret framförallt.

Dessa underbara hundar. Alltid så observanta och med på vad som händer. Blicken alert och ofta går det att ana ett stråk av okynne i den. Den egna viljan går inte att ta miste på. FM Krus har haft en period då han testat gränserna och troligtvis har även FM Kuna testat tålamodet hos de tvåbenta.  Hade de varit människor så skulle de vara omkring 15 år nu. Det första levnadsåret brukar jämföras med 14-15 år för att sedan räkna 7 människoår på ett hundår.  Hunden som för bara någon månad sedan verkade ha glömt precis allt den lärt sig kan och lyder och uppför sig på ett sätt som kan förvåna. Ettåringarna är fortfarande tonåringar med allt vad det innebär och det kommer med stor sannolikhet återigen perioder då lyssna och följa givna kommandon är som bortblåsta och FM Jönsos berömda kottar sitter som berg i öronen!

Här letar FM Krus upp mattes nycklar. Men var har du huvudet, Krus?

Kuna och Krus är i puberteten skulle vi säga om de var människor. Det vill säga att hormonerna löper amok i kroppen och samma förvirring som en tonåring kan uppleva kan finnas hos ettåringarna. Det är inte nytt, har kanske pågått några månader. Förvirring och frustration hos både den som har kopplet på sig och den som håller i kopplet är inte ovanligt. Och så växlar det som över en natt och hunden som igår var omöjlig fungerar hur bra som helst. FM Krus matte beskriver detta tydligt i ett par bilder med ungefär två månader emellan:

Här har Krus inte lyssnat alls på matte. Vad han gjort förtäljer inte historien, men matte berättade att hennes självförtroende var i botten. Krus, som är ganska exakt åtta månader på bilden, börjar bli/har nyligen blivit könsmogen bland annat och åtta månader gamla hundar är nästan alltid i slyngelåldern!

Här har vi Krus drygt två månader senare och en stolt matte beskriver hur han spårat och gjort en fantastisk insats! 

Krus är, nu när han blivit stor, fortfarande troligtvis kvar i slyngelåldern, men nu kommer med stor sannolikhet den arbetsvilliga, lyssnande Krus fram betydligt oftare än tidigare. Kanske kan det uttryckas som att Krus själv börjar känna igen sina egna reaktioner bättre än förut, vilket leder till en lite lugnare hund. Lite bus och okynne och kottar i öronen finns säkerligen kvar, men inte riktigt på samma sätt som förut.

FM Krus visar sig nu från sin bästa sida och gör stora framsteg säger matte!

FM Krus på 1-årsdagen den 24 juni midsommarafton

FM Kuna då? Ja, hon har säkert löpt för första gången och är säkerligen lika busig och okynnig som Krus. Envisheten är det inget fel på. Enligt mattes text bar Kuna sin pinne länge. Den lilla pinnen hon hittade i skogen skulle följa med hem.

FM Kuna visar att hon minsann vet vad en ”Schäferpinne” är, och hon bar också hem pinnen.

Kuna är en dag yngre än Krus och fyllde ett år på midsommardagen, den 25 juni. Att bära denna pinne i flera kilometer visar en del av vilken styrka och envishet dessa fantastiska hundar besitter. Kuna är därtill en berest fröken. Hon har bland annat sovit på hotell!

Hade du en egen säng också, Kuna? Klart att du skulle ha det. Hotell är iallafall hotell!

Här är Kuna med på semester:

”Det bästa en har det sätter en på bordet” sägs det. Kuna tycks gilla möjligheten att hålla koll på vad som händer utanför.

Något som hon också gillar är blåbär. Många berättar för Livets Skiftningar att det är ovanligt gott om blåbär i år, så då gör det nog ingenting att FM Kuna plockar även hon!

Det syns på Kuna hur nöjd hon är. Även om det kanske är lite varmt så har promenaden i blåbärsskogen varit toppen!

Att kunna ha hundarna lösa i skogen kräver att de kommer direkt på inkallning och att den som har hund med sig hela tiden har sin hund under uppsikt. Lagen säger att hunden ska hållas under sådan uppsikt att den inte kan störa de vilda djuren, genom t ex jaga, stöta upp eller ställa vilt från slutet av mars till slutet av augusti. Det är inte lag på att hunden ska vara kopplad, men den måste vara så pass nära dig att du omedelbart kan hindra den från att jaga framförallt. En väldresserad hund, såsom Livets Skiftningar uppfattar att de allra flesta FM-hundar är och som kommer direkt på inkallning samt avbryter ett icke-acceptabelt beteende, är helt OK att ha lösgående med några få undantag där hund alltid måste hållas kopplad.

På sin 1-årsdag besökte FM Kuna Sveriges geografiska mittpunkt.

Som avslutning FM Kuna som gillar att bada. Första bilden så svalkar hon sig efter att ha busat och lekt med kompisar. Andra raden FM Krus som på första bilden uppmanar matte att ge honom bollen. Nu!

Foto samt underlag till bildtexter
FM Krus: Susanne Andersson
FM Kuna: Monica Rydfjord, Helena Rydfjord

Stort tack till er alla för er generositet.

Visningsbild: FM Kuna har varit och plockat blåbär

Vill, men kan inte. EDS -ht och smärta

 

Så var det händerna igen. Och huvudet. och kroppen… Smärtan har tagit ett järngrepp om hela kroppen. Tangentbordet ligger inte still. Det rasar ur mina händer trots att jag bara stödjer det lätt, lätt för att kunna skriva. Fingrarna känns som om någon nyper och drar i dem. Det blir nästan lika många fel som rätt och vart  och vartannat ord får skrivs om. Ja, det är inte så länge sedan det publicerades en artikel som handlade om händer som inte lyder. Men frustrationen tillsammans med smärtan äter upp förmågan att formulera en artikel om sådant som kräver lite inläsning. Flera utkast ligger halvfärdiga just därför.

Salzburg, Mozart och Mozartkugeln är ett av utkasten. Konditori Fürst är de som innehar originalreceptet till Mozartkugeln.

Men smärtan är så påträngande att den ska fram först. Precis som om den lägger sig likt en barriär framför andra tankar och till varje pris måste få kanaliseras i text. Först därefter kanske det går att skriva om härliga och vackra upplevelser och resor. Det är precis att det går att röra fingrarna så mycket att tangenterna kan tryckas ned. Och det gör ont för varje bokstav. Men ännu ondare gör det att inte skriva, men det är en annan slags smärta som då kommer i dagen. En smärta som inte i första hand är fysisk. På något sätt kräver denna artikel att bli skriven. Smärtan ligger på gränsen till outhärdlig. Det skulle gå bra att stå ut med smärtan om den försvann om några timmar eller så. Nu tilltar den istället. Om denna smärta var ovanlig, men inte heller det. Den är inte på något sätt unik och den delas med alldeles för många som har liknande problem.

Vanlig smärta som skapar förvirring och behandling som inte är adekvat eller tillräcklig.

Händerna skulle kunna vara underlag för hammaren och fingrarna för skiftnyckeln. Någon som har gått lös med hammare på andra delar av kroppen är en bild av hur smärtan känns. Därtill krampar det i musklerna. ”Kramp i vaden” fast i flera av de stora muskelgrupperna. Kramp i tarmarna. Spänningsutlöst migränliknande huvudvärk men tack och lov utan medföljande illamående. Ikväll gick det inte att lyfta upp benen i sängen utan hjälp. Skrek till då personalen mycket varsamt hjälpte till. De bad om ursäkt för något som absolut inte var deras fel, vilket de givetvis fick veta. Verkligheten ser ut så här och nu. Har nu fått kramplösande medicin och hoppas på effekt. Behovsmedicinen räcker inte till när kroppen inte vill. Tankarna snurrar: Hur länge går det att stå ut med denna smärta?

Faller handlöst rakt ner i smärtans djupaste avgrund. Hur känns det att landa?

En verklighet som ingen skulle behöva uppleva. Sådant som varit viktigt förut försvinner in i smärtans vassa käftar. Personlig integritet – vad har det för betydelse? En sådan sak som att stänga dörren till toaletten innebär ett extra moment som bara gör ont. Alltså är dörren öppen. Otänkbart som frisk. Intimitetszonen skingras när beroendet av andra tilltar. Samtidigt ökar känsligheten för bemötandet från personalens sida. Och bra personal balanserar skickligt på slak lina och hjälper utan att kränka. För i detta fall är en lika hudlös och (över)känslig som en är beroende och utlämnad. Trots smärtan så skrattar och skämtar vi. En ventil för att uthärda. Och äntligen åter i sängen med kuddar runtom hela kroppen.

Kuddar för att stödja kroppen är en nödvändighet.

”God Natt, hej då! Vi syns  imorgon bitti!” Om fem till sex timmar kommer personalen igen för att ordna frukost och nybryggt kaffe. Deras besök underlättar för dagpersonalen. Dagen kan komma sen morgon/tidig förmiddag eftersom de inte behöver göra frukost. En tidig frukost är nödvändig på grund av medicineringen. Att ta mediciner på fastande mage fungerar inte. Kvällspersonalen förbereder allt som går och ställer in i kylskåp.

Frukosten serveras vid sängen – av nödvändighet. Att sitta uppe och äta är en förmån.

Från att ha varit van vid flexibilitet har behovet av rutiner blivit till trygghet när hjälpbehovet ökat. Vanan vid flexibilitet har dock något gott med sig. Det fungerar bra med att vikarier kommer, bara de vet och kan arbetet. Rutinerna i hemmet går bra att förklara för dem som vill lära och lyssna. Vikarier som däremot inte vill, som säger att de kan när det är uppenbart att så inte är fallet tär. Ibland förundras jag över vad lite vissa kan som kommer till ett arbete inom hemtjänsten. Bädda eller bädda upp en säng. Är det verkligen självklart att ta av det överkast som ligger på sängen när jag ska lägga mig för natten? En person blev mycket irriterad då jag bad hen ta bort detta. Så irriterad att det slets ur sängen och kastades på golvet.

Det är inte självklart att kunna bädda en säng. Inte ens vid arbete inom hemtjänsten.

Så, en beskrivning av hur smärtan kan ställa till det. Den kramplösande medicinen har haft god effekt och smärtan som fortfarande jobbig har blivit uthärdlig. Idag och ikväll har det som vanligt varit bra personal. Exemplet ovan är undantaget. Nu återstår att komma till ro innan effekten av medicinen avtar, för att få sova några timmar.

Sommarmorgonen gryr snart över Vättern och strax innan gryningen börjar fåglarna sin morgonkonsert.

Detta är min personliga upplevelse av hur krävande och påträngande svår smärta kan vara. Men också hur bra personal kan bidra till att en orkar en stund till. Berätta gärna om dina erfarenhet av smärta och andra upplevelser som så att säga kräver att komma först.

Hemtjänst – ett beroende av hjälp

OBS! Artikeln har bytt namn. 

Utan hjälp blir det ingen frukost.

Att vara beroende av andra för att klara vardagen. Att klara att bre en smörgås själv, men inte två. Att kunna hälla upp kaffet från termos, men inte från bryggaren till termosen. Att kunna lägga upp den kalla maten från matlådan, värma den i mikron, men inte klara av att lyfta ut den till bordet. Det är en bild av beroende. Ett beroende på grund av att ha händer som är högst opålitliga. Där arbetsterapeuten sagt ifrån: ”Låt bli att handskas med varm mat och dryck så långt som möjligt.” Där kaffekoppen med hett kaffe stjälpte bara för ett par dagar sedan. Det gjorde ont, larmet gick till personal som kom för att hjälpa. Men denna gång  hann det heta kaffet inte bränna sönder huden.

Hjälp från hemtjänsten söks hos kommunens biståndsbedömare. Utförare är kommunen, eller i de kommuner där LOV (lag om valfrihet) tillämpas kan privat företag också vara utförare beroende på den sökandes eget val.

Första samtalet till kommunens biståndsbedömare var det svåraste. Att ha kommit till insikt om att det inte längre fungerade, att inse att hjälp behövdes med sådant som förut gjorts utan att ens reflektera över att det skulle komma en dag då  det behövdes hjälp. Bilden av en person som söker hjälp ser ofta ut så här:

En äldre person som inte längre klarar av sin vardag utan hjälp av hemtjänst.

Men nu handlade det inte om någon äldre person.  Inte fyllda 50 år kom insikten smygande att smärta och sjukdom var så pass omfattande att vardagen inte längre fungerade. Det räckte inte med de hjälpmedel som tillhanda hållits dels genom kommunens arbetsterapeut, dels genom landstinget sjukgymnast. Utåt sett märktes det inte mycket, men inomhus. Städa var nästan helt omöjligt som ett exempel. Matlagning och personlig hygien blev allt svårare. Telefonsamtalet till kommunens biståndsbedömare gick inte att skjuta upp längre. Och bistånd i form av hemtjänst beviljades. Därefter har biståndet utökats med allt fler insatser och numer kommer personalen från klockan sex på morgonen för första besöket och därefter både förmiddag, lunch, eftermiddag och kväll för att komma till dygnets sista besök omkring midnatt.

Vem som helst kan bli beroende av hemtjänst. Kanske har den du minst anar hjälp hemma!

Hemtjänsten innebär ett beroende av anställd personal. Personalens uppgift är att hjälpa till med det som de allra flesta kan och vill klara på egen hand. På gott och ont blir jag som brukare utlämnad åt vårdpersonal för att klara  av det du som frisk inte ens reflekterar över. Det är hemtjänstens insatser som möjliggör eget boende.

Hushållsarbete såsom disk, städ och tvätt kan vara helt omöjligt att klara på egen hand.

Att vara beroende av hjälp med hushållsarbete är en sak. Det som är betydligt jobbigare är att inte klara sin egen hygien själv. Att inte kunna borsta sina egna tänder, att inte klara av att duscha eller tvätta sig själv på grund av framförallt smärta och att händer inte lyder. Det är också problemen med händerna som skapar beroende av hjälp med i princip allt. Det är händerna som är orsaken till arbetsterapeutens uttryckliga avrådan från att handskas med sådant som är hett. Allt för att, som sagt, undvika brännskador så långt som möjligt. Det är händerna som skapar ett behov av hjälp med så gott som all personlig hygien. Det är händerna som väcker oron över hur länge det kommer att fungera att skriva, något som redan idag är svårt, men så centralt att jag ändå inte klarar avstå.

Har du tänkt på hur ofta och hur mycket du använder dina händer?

Att vara beroende av andra för att göra det en som frisk kanske inte ens reflekterar över är något som jag som artikelförfattare upplever jobbigt. Jag klarar mig inte själv. Det är inte behovet av hjälpen i sig, utan beroende och framförallt känslan av att vara utlämnad till andra som gör det jobbigt. Att merparten av personalen är helt underbar blir oväsentligt. Beroendet av dem är lika stort oavsett hur personalen agerar. Självklart föredras personal som är professionell och trevlig. Dagen blir inrutad och hjälpen utgår visserligen från brukarens behov, men som brukare är det mycket som är svårt att påverka. En sådan sak som tider för mat och kaffe bestäms ”av datorn” som för varje dag planerar och fördelar dagens besök på dem som är i tjänst. Jag äter lunch när hemtjänsten kommer, inte när jag själv önskar. Som brukare har jag önskemålet att äta omkring kl 13.00 som exempel. Men idag kom personalen redan klockan 12.00 istället för att ”datorn” hade planerat så.

Promenad en gång i veckan, alltid samma dag. Men om jag vill eller behöver gå ut en annan dag? Då måste jag veta det i förväg så att hemtjänsten hinner skaffa ledsagare. Men hinns både apoteket och biblioteket med på samma halvtimmeslånga promenad? 

Det saknas utrymme för spontanitet. Att kunna utnyttja en vacker vår- eller höstdag till utomhusvistelse. Att kunna göra det jag vill här och nu. Hemtjänstens planeringsprogram styr dagen, för givetvis är det inte datorn som planerar. Mycket av det jag som brukare vill göra planeras utifrån hemtjänstens besök i större utsträckning min egna önskemål.

Personalen låser upp och låser lägenhetsdörren med sina telefoner. Samtidigt loggas tiden de kommer och går. Det finns vanliga nycklar, men de är endast till för nödsituationer då telefonen inte fungerar. Ingen ska behöva bli utan hjälp även om telefonin slås ut.

Min fråga till dem som sitter högre upp och har påverkansmöjligheter: Skulle ni vilja leva under dessa förutsättningar? Där ett planeringsprogram bestämmer allt från när du ska duscha och gå på toaletten till vilken tid du får din lunch och ditt eftermiddagskaffe?

En promenad en vacker sensommarkväll kan vara svårt om en är beroende av ledsagning från hemtjänsten.

Hur skulle du, som idag inte är beroende av hemtjänst, vilja ha det om det gällde dig? Hur upplever du det som har hemtjänst (hemvård) och/eller assistans att vara beroende av andra? Berätta!

När orken tryter – långvarig svår smärta

För dem av er läsare som själva lever med svår smärta är det som sägs i denna artikel inte obekant. Istället kanske det kan vara av värde att känna att du är inte ensam. För någon är detta kanske helt nytt, för andra finns det bland nära och kära, vänner och bekanta. För er som inte är drabbade är förhoppningen att artikeln kan bidra till en ökad insikt i hur smärta kan påverka hela livssituationen. Oavsett situation, så se denna artikel som ett exempel på hur det kan vara. För smärtan och dess konsekvenser är individuell. Det är bara ett vi kan vara säkra på och det är att det finns inte någon som skulle vilja ha sin smärta kvar om det gick att bli av med den.

Tröttheten skapar merarbete som gör att tröttheten ökar som i sin tur skapar merarbete som…

Tänk dig en krok på väggen. Du ska hänga av dig dina ytterplagg. Men var gång du försöker så halkar plagget av kroken och kommer på dig någonstans. Kanske kastade du kepsen och den studsade tillbaka mot dig. Hur du än gör står du med dina plagg och får dem inte upp på hängaren. Irritationen ökar med varje försök att hänga upp dina kläder. Låt gärna det bli en bild av smärtlindring. Kroken är den smärtlindrande behandlingen, och ytterplaggen smärtan. Till slut har du lyckats att få kepsen hänga snyggt och prydligt. Jackan håller du i, skorna fick du visserligen av dig men å andra sidan fryser du om fötterna.

Biverkningar av läkemedel (och hypermobilitet?)

Du kapar toppen på smärtan med behovsläkemedel (kepsen) och din grundläggande smärtlindring (skorna) bidrar till att du har en viss effekt, men biverkningarna följer som brev på posten (du fryser om fötterna). Men jackan blir du inte av med. För den går inte att hänga upp eller kasta ifrån sig. Du kan försöka, men följden blir att du då istället får ta en tröja. Smärtan har bytt karaktär, men är fortfarande kvar. För kroken där du skulle hänga den var redan full! Av allt annat som också behöver få en plats. Du försöker på alla sätt att göra dig av med plaggen, men oavsett vilket så misslyckas du allt som oftast.

Hela kroppen värker.Trötthet och orkeslöshet  tar över vardagen. Att bara kliva upp ur sängen är ett helt företag. Att sitta uppe mer än kortare stunder är en ansträngning långt utöver vad kroppen vill medverka till. Varför har det blivit så här? Varför skakar du inombords? Tittar upp på klockan och inser att sömnen tagit en halvtimme. Igen. Somnar utan förvarning, utan att märka. Smärtan och tröttheten tar från dig delar av dygnet liksom tankeförmåga. Av och till feberkänsla, som om en influensa var i antågande. Flera olika preparat för att hålla ner mängden läkemedel och öka interaktionen dem emellan. Ett nyare sett att se på smärtlindring.

Långvarig (kronisk) smärta blir något du ständigt bär med dig. Den är tung och jobbig att bära och smärta stressar kroppen. Utöver att du har ont får du med stor sannolikhet också symtom på utmattning. Hela kroppen påverkas negativt av långvarig smärta. Trötthet är ett vanligt symtom. För trött för att orka vara vaken, för pigg för att kunna sova. Eller, rättare sagt, många gånger gör det för ont för att sova. Kroppens naturliga sömnkurva planas ut, på ett liknande sett som vid långvarig stress, och gör att den drabbade går och är ständigt trött. Hur tröttheten tar sig uttryck varierar givetvis. Att slumra till allt från några sekunder till någon timme, ibland utan att ens märka detta förrän vid uppvaknandet, är en variant. Kanske som mest farlig innan individen lärt sig att hen faktiskt somnar. Korta stunder är inte sällan helt omedvetna för den drabbade.

Microsömn?

Smärta är en av kroppens starkaste varningssignaler. Det gör att vi som individer aldrig vänjer oss vid smärta på samma sätt som med exempelvis lukt eller smak. En lukt som finns i vår omgivning kommer hjärnan till slut att sluta registrera. Smärtan fortsätter att registreras, ibland långt efter att det som från början gjorde att vi fick ont läkt ut. Kroppen blir inte sällan överkänslig och kan komma att registrera till och med mycket lätt beröring som svår smärta. Vi kan lära oss att leva med smärtan, lära oss att fungera någorlunda men aldrig vänja oss. Viktigt att komma ihåg är också vad som utlöst eller utlöser smärtan hos en individ. Vid viss smärta kan och mår vi kanske till och med bra av att röra oss så gott det går. Träna utifrån egna förutsättningar. För en annan individ, till synes med samma slags smärta kan träning innebära att smärtan blir betydligt sämre. All smärta går inte att träna bort. Det finns ibland en övertro på att träning. I många fall är träning bra. Men inte alltid.

Träning individuellt anpassad fungerar ofta, men inte alltid. Vissa tillstånd försämras av träning.

Många som lever med svår smärta är multisjuka. Olika former av gånghjälpmedel såsom kryckor, rullstol, rollator är hel nödvändiga hjälpmedel. Bara för att en person till stor del använder rullstol innebär det inte med nödvändighet att hen är förlamad. Att som rullstolsburen resa sig upp ur rullstolen och gå en liten bit är vanligt. Rullstolen är trots detta helt nödvändig. Många rullstolsburna kan gå några meter. Eller kanske i sin bostad, men inte utomhus. Rullstolen är förutsättningen för att kunna vara med. Ingen av oss har valt att vara rullstolsburen. Vi är det av nödvändighet.

Rullstolen är ett hjälpmedel som kan användas på flera sätt. Ibland kan det vara skönt att stå upp och ta några steg med rullstolen som stöd, för att sedan sätta sig igen. 

Till sist: Smärta är ett dynamiskt tillstånd. Det innebär att idag kanske det fungerar att sitta uppe och vara med under några timmar på en aktivitet. Nästa dag/vecka kan samma aktivitet vara omöjlig.

Ridning kan fungera bra även för personer med svåra funktionsbegränsningar.

Går det ”att lära sig leva” med smärta 24/7? Hur ser du som för det mesta är smärtfri på långvarig/kronisk smärta?
Dela gärna med dig av dina tankar och reflektioner kring smärta.

FM-hundarnas sommarhälsning

Liten FM Kerro (8 v på bild från februari) springer nu in i slyngelåldern. Men säg vem som kan motstå dessa ögon?

Idag, så här mitt i sommaren bjuder Livets Skiftningar tillsammans med FM-hundar och lilla ”fröken Julie” på sommarhälsningar till alla läsare. På visningsbilden har FM Kerro lagt sig tillrätta i bilen. Kanske drömmer han om semester, vem vet? Men frågan är: Vad gör du och katten på bordet, Kerro?

FM Kerro kontrollerar så att katten inte hittar på något hyss!

I slutet av sommaren har flera av hundarna som Livets Skiftningar haft förmånen att följa kallats till sitt L-test. Lämplighetstestet där det bestäms vad hundarna ska få för arbete. Fodervärdarna berättar om många känslor som väcks då L-testet närmar sig. Dels den stolthet att liten nu blivit stor och ska gå vidare till högre studier, nervositeten – hur ska det gå? Glädje, stolthet, förväntan, oro och sorg, allt samtidigt. Det är hundarna som är födda i början av 2015, och vars namn börjar på K, som nu kallas till L-test.

Denna lilla fröken, uppkallad efter Strindbergs roman, ville så gärna vara med på bild, och vem kan väl motstå det? Bilden är tagen med utsikt över Bottenhavet i höjd med Umeå i mitten av juli. (Publicerad med fotografens tillstånd)

Vi fortsätter med vackra flickor. FM Fatzys matte Eva firade den 14 juli sex år tillsammans med FM Fatzy. FM Fatzy som har gett liv åt 33 FM-hundar under sina år som avelstik. Det om något är väl värt att uppmärksamma och gratulera. En del av Fatzys valpar finns med här hos Livets Skiftningar. FM Jönso, som nu tjänstgör som Polishund om jag har förstått det rätt, är ju en kändis. FM Jörro och FM Jönni, syskon till Jönso finns också med.

”Jörro går, precis som Jönso, sin utbildning till polishund. Jönna och Jössie samt brodern Jötto utbildas inom FM.” (Text: Eva Qvick)

FM Jörro

FM Jönni

FM Fatzy njuter av sommaren och livet som pensionär.

Och så har vi den yngre generationen som här representeras av FM Labina:

Powernap! Det är jobbigt att träna så hon tog med sin kudde upp i soffan och nu sover hon middag 😍/FM Labina (Text och foto J. Edsjö)

Livets Skiftningar har fler hundar som gärna visar upp sig. FM Kudo, ni vet han som älskar schäferpinnar, tränar för fullt. Ibland vilar han också, men valde en annan plats än Labina. Fördelen med denna är att utsikten är bra. Och skulle det nu vara så att matte/husse har matsäck med sig så är risken minimal att missa något. Kudo har koll helt klart!

FM Kyra hör till dem som snart ska genomgå L-test. Men hon vill vara med och skicka sommarhälsningar till er alla på både två och fyra ben. Bilderna visar hur hon kopplar av mellan träningspassen.

Soffan är bestämt FM Kyras favoritplats för vila!

Midsommarafton fyllde FM Krus ett år och önskar alla en Glad Sommar!

FM Krus fyller 1 år. (Övre raden) Bollen är min favoritleksak (nedre t.v.) och så måste jag dessutom visa vilken fin mun jag har, säger Krus. Jag vet att matte har min boll! Krus talar om att han är lite upprörd över att inte få sin boll på en gång. Men jag hörde matte berätta att du blivit lydig. Övning ger färdighet.

”Om jag gömmer mig bakom ett grässtrå så kanske matte slutar ta dumma bilder och leker med mig istället.” 😉 //FM Krus (Text och foto: S. Andersson)

FM Kuna har också fyllt ett år, ”men jag är äldst”, säger FM Krus och lyfter upp nosen. Ja, Krus du är en hel dag äldre än FM Kuna.

FM Kuna vid Sveriges geografiska mittpunkt.

Och så måste vi ha en Schäferpinne. Men Kudo, här får du nog se upp. Du har fått konkurrens. FM Kuna lyssnar till FM-hundarnas egen radiokanal och har tagit fasta på detta med äkta Schäferpinnar. Hur det är med ”kottar i öronen” har inte Livets Skiftningar någon vetskap om när det gäller Kuna. Däremot har det spridit sig bland andra i gruppen FM-hundar.

FM Kunas Schäferpinne

Det berättas att det förekommit att matte/husse fått gå hem själv från skogen och FM-hunden kommit ikapp först i närheten av hemmet. Då Livets Skiftningar inte har godkännande om publicering så får vi nöja oss med hörsägen. Men att en FM-hund understundom gör egna utflykter och stoppar kottar i öronen förekommer, det är iallafall klart.
Avslutningsvis vill FM Kerro absolut berätta för alla vad han tycker om påhittet att klippa klorna:

Glad Sommar önskar FM-hundarna med beundrare och Livets Skiftningar alla läsare!

Är det så att någon fodervärd/hundförare vill berätta är ni självklart mycket varmt välkomna att höra av er till Livets Skiftningar. Det finns alltid plats för fler FM-hundar i alla åldrar. (Och har LS missat någon som anmält sig – snälla hör av er igen i så fall!) Som ni vet så har ”FM Pipili” som skriver varit sjuk så gott som hela våren. Det har bland annan bidragit till att, tillsammans med datastrul, fakta förkommit. Därför är Pipili mycket tacksam för all information som ni som fodervärdar delger henne. 
Sist men inte minst: Stort Tack till alla som så generöst delar med sig av både bild och text. Utan er hade inte Livets Skiftningar varit vad den är idag ❤

Hur är det att semestra med hund? Stor eller liten, en eller flera… Berätta gärna om hur du helst tillbringar semestern. Eller har du minnen från tidigare semestrar där hund har varit med på ett eller annat sätt. Din hund, grannens hund eller kanske någon episod med främmande eller bekanta hundar? Berätta!

Foto FM-hundar:
FM Kerro: Isabella Erlandsson
FM Jörro: Denise Sundh
FM Jönni: Ullrika Kagevik
FM Fatzy: Eva Qvick
FM Labina: Jeanette Edsjö
FM Kudo: Julia Eklund
FM Kyra: Ida Östling
FM Kuna: Monica Rydfjord
FM Krus: Susanne Andersson
Länk:
August Strindberg
Sveriges geografiska mittpunkt