Promenad enl SoL

 

sailing-boats-931518_1920
Strandpromenader

Idag var det premiär för en ny hjälpinsats från hemtjänsten: Promenad. En gång i veckan har jag rätt att få komma ut ur min lägenhet för en promenad. Ja, rullenad kanske jag ska kalla det för jag promenerar inte, jag rullar fram i min Permobil. Promenaden var från början tänkt att gå mindre än 100 m till Biblioteket. Men det var stängt för tillfället. Kommunen har slagit på stort och bygger nytt. Det blir skola, samlingssal, biosalong/aula och mycket mer av lokaler. Många lokaler som idag är utspridda i stan kommer nu att samlas på samma ställe. Biblioteket hör till de som ska flytta till nybyggnaden. För att få så lite böcker som att flytta erbjuds vi som låntagare att om vi lånar minst 10 böcker en praktisk tygpåse att bära böckerna i. Men det blev inga låneböcker. Det blev strandpromenad istället!

park-355741_1920
Längs strandpromenaden är det fina gräsmattor och planteringar som lyser upp längs med kajkanten.

Vädret visade sig från sin allra bästa sida. Lagom varmt, lagom vind. Strandpromenaden går längs den lilla sjön Alsens strand, en sjö som ligger i direkt anslutning till Vätterns norra udde. (Bilderna är arkivbilder och valda utifrån likhet i miljön).

matilda-bay-wa-left-1290406_1280
Se båtarna och tänk bort storstaden i bakgrunden!

Att se ut över Alsen en högsommardag är att se många segelbåtar framförallt, men även motorbåtar i alla storlekar. Det är de stora motorbåtarna som slukar bensin för 100-tusentals kronor på en sträcka mellan exempelvis Stockholm och Göteborg och det är de små båtarna so knappast ens lämnar Alsen annat än i undantagsfall. Lika stor skillnad är det på segelbåtarna. Jag kan inte mycket om båtar, men tycker de är vackra att se på!

city-1486787_1280
Här finns lite mer likheter med hamnen. Längs med hamnen finns under sommaren del ett antal kiosker som säljer allt från kaffe, hembakt bröd och glass till rökt fisk, både för att ta med hem och som färdig lunch med gängse tillbehör. Färska, solvarma jordgubbar och en yoghurtglass fann vägen hem till mig.

Strandpromenaden var lugn, mötte några bekanta som jag inte sett på länge och hälsade. Det gamla varmbadhuset som nu är lokaler åt flera olika föreningar avslutar innan hamnen tar vid. Och så byter staden skepnad från den lugna idyllen till en betydligt livligare och mer folkrik prägel. Bilar, motorcyklar, enstaka husbilar på denna sidan av kajen. På andra sidan håller sjöfolket  och husbilarna till, liksom de större husvagnarna. Alsen smalnar av som en kanal och där finns gästhamn och Marina. All service som resenärer och besökare av alla slag kan önska! På andra sidan ligger också den stora Landskyrkan som så här års också är Vägkyrka. Riksväg 50 passerar ett 100-tal meter öster om kyrkan. Kyrkan ligger vackert på en höjd och på Klockarbacken, församlingshemmet, kan man ta sitt eftermiddagsfika, sittande på en gammaldags veranda och titta ut över Alsen och all den aktivitet som är på sjön. Kaffe/te eller saft serveras med smörgås och/eller kaffebröd. Allt hembakt och skänkt till kyrkan. Den frivilliga avgiften för fikat går direkt till Svenska Kyrkans olika ändamål.

Denna gång vände promenaden hemåt efter inköp av glass och jordgubbar. Andra gånger kan man ta sig upp till kyrkan och Klockarbackens veranda för att sitta där och fika, lite beroende av vilken tid som står till förfogande. Något eller några besök på Klockarbackens veranda under sommaren har blivit tradition. Att sitta och samtala med andra kaffegäster. Det är lätt att samtala även med personer som är främmande. Stämningen inbjuder till samtal. Nackdelen är att det är inte alldeles enkelt att ta sig in med Permobil. Löstagbara ramper för att ta sig uppför trappen och genom byggnaden. Trånga dörrar där sidodörrar måste öppnas. Det är inte självklart att jag alltid tar mig fram. Gardiner och draperier som går alldeles för lätt att fastna i. Ibland önskar jag att jag kunde gå utan hjälpmedel.

speedboat-271768_1920
På väg hem tittar jag ut och ser en alldeles för vanlig syn. En lite större båt som kommer alldeles för fort, långt över gällande hastighetsbestämmelser. Varje gång blir jag lika rädd att det ska ske en olycka, då det är mycket trafik på sjön. Hastighetsbestämmelserna finns där av en anledning.

Promenaden hem går över gatsten. Gatsten och Permobil går inte ihop. I synnerhet inte om man som jag, har ont i hela kroppen redan. Det är pittoreskt, vackert att se på, men fruktansvärt obekvämt att åka på. På torget finns dessutom kullersten. Konsekvensen blir att denna promenad avstår jag från att åka över till torget. Det räcker med den ojämna gatstenen på trottoaren, groparna och nivåskillnader. Höga trottoarkanter och trång trottoar.  Vid möte med andra blir jag rädd för att komma för nära kanten, men klarar mig tack vare min uppmärksamma ledsagare.

pfalstersteine-602421_1920
Gatsten och Permobil och en ond kropp är inte någon lyckad kombination. Det är att köra så sakta och försiktigt som det bara går.

Så, då var vi hemma igen. En promenad på kanske 30 till 40 minuter. Men en upplevelse rikare och färska jordgubbar i kylskåpet, tar jag mig ner i sängen. Kroppen protesterar – bara att fylla på med smärtstillande. Sedan kan jag åter njuta av att ha varit på rullenad!

Hur ser din drömpromenad ut?