Sol, sommar och semester som sjuk

girl-542086_1920
Längtan efter ledighet.

Sol, sommar och semester. Längtan efter ledighet. En dröm om att vara ledig, att känna frihet. Hur kan den som är ”stadigvarande sjuk” vara ledig? Behovet av att få möta nya miljöer, att känna sig normal. Frisk trots sjukdom. Semester helt enkelt.

busan-1113822_1280
Vad är semester och varför semester?

vw-1308501_1920
Tänk att packa in bilen, sätta sig vid ratten och bara åka dit näsan pekar!

Att vara hemma på heltid på grund av sjukdom är att jämföra med ett heltidsarbete tillsammans med alldeles för mycket övertid. Energin som går åt för att hantera orsakerna eller orsaken till att inte yrkesarbeta/studera tar för många precis all kraft som finns, och ibland till och med mer. Inte sällan utvecklas följdsjukdomar på grund av att det är så jobbigt att vara hemma. En belastning på både kroppen och psyket. Har den sjuke/skadade familj så drabbas hela familjen. Det arbete i hemmet som i vanliga fall delas på ligger på dem som är friska i familjen. Många gånger får barn ta ett större ansvar än jämnåriga som har friska vårdnadshavare. Som sjuk saknas ofta orken, även om viljan finns, till hushållsarbete. För hade skadan eller sjukdomen inte satt ner prestationsförmågan så hade inte sjukpenning eller sjukersättning beviljats. Ibland görs en beräknad överansträngning. Något är så givande att det är värt att ta dagar i sängen efter aktiviteten. Det går inte att avstå allt, jämt!

doberman-739830_1920
För många smärtsjuka är soffan ”bästa vännen”.

Men semester då? Ledighet? Avkoppling? Möjlighet att resa bort? För en del kanske det fungerar att resa bort, för andra är det en ouppnåelig dröm. Hur många som gör sina barn besvikna genom att stanna hemma när resten av familjen reser är okänt. Men att behöva säga: ”Jag kan inte komma på skolavslutningen” gör ont. Ännu mer när svaret blir att det är OK samtidigt som besvikelsen lyser ur barnets ögon. Än en gång sviker mamma. Barnen vill visa upp sig, vill dela ett festligt tillfälle med sina nära och kära. Födelsedagar, storhelger. Går från matbordet till sängen för det gör för ont att sitta uppe. Samlar familjen runt sjuksängen som är ”dagbäddad”. Det går det också. Men vart tog ledigheten vägen? Den avkoppling som egentligen behövs för att orka en stund till…

Tänk att få komma ut, komma hemifrån, om så bara för en dag. Att få komma ut, se något nytt och koppla av tillsammans med goda vänner. Allra helst en resa på några dagar, men det är en dröm, en utopi. Även vi som är sjuka skulle behöva vara lediga. Vi som lever med smärtsjukdomar skulle behöva få smärtfrihet, om så bara för en timme. Att få och kunna njuta av sommaren. Att hämta krafter, ladda batterierna. Semester helt enkelt.

rays-1345745_1920
Kanske en tur i skogen. Även det kan vara en orealistisk dröm för många.

Det är sommar ute. Längtan av att få vara utomhus är lika stor hos den som är sjuk som den som är frisk. Beroende av kommunens insatser i form av hemtjänst. Ansökte om promenader då ledsagare är obligatoriskt. Promenad beviljad med 30 min en gång per vecka. Det anses vara skälig livkvalitet. Visst finns fler möjligheter att få komma ut, men inte utan att be någon om hjälp. Att vara beroende är i sig en påfrestning för många. Att varje meter utanför ytterdörren kräver planering, ofta dagar i förväg. Det är en verklighet. För en annan person kan det se annorlunda ut.

Att sitta på verandan som tillhör Vägkyrkans café och se ut över sjön och alla båtarna. Även det är semester. Det blir till ett avbrott i vardagen. Förhoppningen är att det även i år ges möjlighet till detta. Att ta tillvara på sommaren är lika viktigt för oss alla, friska som sjuka. Det är förutsättningarna för att kunna göra det som ser olika ut. Alla behöver rekreation och återhämtning. Sättet som vi kan få detta är inte alltid ett fritt val.

Drömmen om havet får förbli en dröm. Det är för lång resa. Men att ta tillvara på det som finns möjlighet att göra på hemmaplan får vara sommarens ledstjärna. Dit det går att komma med Permobil, eventuellt en kortare resa med färdtjänstens taxibuss.

water-lilies-93523_1920 (1)
Tivedens Nationalpark finns inom reseavstånd och de röda näckrosorna vid Fagertärn. Där ska enligt turistbyrån finnas vägar/stigar anpassade för rullstol.

Nästa gång du hör någon säga: ”Tänk vad skönt att vara ledig och kunna göra vad man vill” till en person som är hemma på grund av långvarig sjukdom, tänk gärna på vad det skulle innebära att var dag vara begränsad i vad du kan göra. Att du var dag avstår från något på grund av att du inte kan, inte att du inte vill!
Det sägs att den friska har många önskningar och den sjuke bara en. Kanske ligger det något i detta talesätt. Vad tror du? Berätta gärna!

 

Annonser

6 thoughts on “Sol, sommar och semester som sjuk

  1. Jag 2016-07-16 / 13:05

    En liten promenad per vecka. Det är oerhört. Mycket av det du skriver känner jag igen, den ständiga frustrationen över allt man vill men inte kan, och ändå går jag på mina ben. Jag har i år för första gången på tio år gjort två resor, den ena till Teneriffa, som ett test på vad jag klarar och den andra till Gotland. Det är som du skriver, ibland gör man en beräknad överansträngning. Att få input, stimulans av nya vyer, nya miljöer betyder så mycket. Jag hoppas innerligt att du kan få göra åtminstone en liten resa i sommar, Piia-Liisa!

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-07-16 / 18:02

      Tack för din kommentar ❤
      Även jag vill ut. Om inte annat kommer jag upp till Klockarbacken och Vägkyrkans café. Att sitta där under ett par timmar med utsikt över Alsen (Norra Vättern) och se både små och stora båtar gå in och ut samt dricka gott kaffe med en hembakt smörgås är ren avkoppling. Det blir avbrott i vardagen 🙂 även om jag inte kommer mer än en km hemifrån!
      Jag försöker ta vara på det som kommer till mig som visan om Små nära ting.
      /P-L

      Liked by 2 people

  2. bbnewsab 2016-07-18 / 21:22

    Miljöombyte behöver vi alla. Utan variation blir allting en upprepning.

    Våra kroppar är ”programmerade” till att vistas utomhus. Kanske inte i brännande sol. Men utomhusvistelse är alltså generellt sett bra och hälsosamt för oss.

    Bara som ett exempel: Mänskligheten här i västvärlden håller på att bli allt närsyntare. Vi vänjer oss av vid att titta på föremål som befinner sig långt bort. Är vi inomhus kanske vi sitter framför en dator och fixer dess skärm på armlängds avstånd framför oss. I ”bästa” fall kan vi riktanblicken mot en vägg i rummet, måhända 5-10 meter längre bort.

    Inte konstigt att vi blir närsynta. Det är bara om vi vistas utomhus (eller tittar ut genom ett flönster) som vi kan tbetrakta föremål som befinner sig längre bort än 10 meter.

    Så jag hoppas, av flera skäl, att du får möjligheter att komma utomhus minst en gång i veckan, GGV Pipili. Jag tycker att det borde ses som en mänsklig rättighet. För både friska och sjuka.

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-07-18 / 22:02

      Hej GGV!

      Jag kan bara hålla med dig. Att få komma ut borde vara en rättighet för alla. Det är en fantastisk upplevelse många gånger att komma utomhus. En upplevelse som Pipili inte förstod värdet av förrän hon var tvungen att alltid ha någon med sig och inte kunde ta sig ut på egen hand. Även om det bara är en halvtimme i veckan är denna stund värdefull. Att ta chansen att vara utomhus är något jag gör så ofta som jag bara kan.

      Det kan vara en sådan enkel sak som att gå ut 10 minuter innan taxin ska komma bara för att få vara ute, om jag exempelvis ska till sjukhuset. Att på sjukhusområdet välja att gå utomhus i stället för inomhus vid förflyttning mellan de olika husen på området. Men egentligen borde man som Pipili inte behöva ansöka om att få komma ut. Det borde erbjudas alla. Jag visste inte om att jag hade den rätten förrän personalen talade om det.

      Utomhus tränas ju också att se på långt håll!

      Så att få vara ute, gärna mer än 30 min/vecka, borde vara allas rätt!
      tycker
      //Pipili

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-07-18 / 22:21

    På tal om rättigheter. Jag hörde för några timmar sedan på radion, att man kan ansöka hos hemtjänstbiståndshandläggaren om att också få tid beviljad till att diskutera existentiella frågor (typ vad händer när jag dör, vad är meningen med livet?) med hemtjänstpersonalen.

    Inte så att hemtjänstpersonalen ska agera själasörjare och konkurrera med präster, diakoner, psykoterapeuter e d.

    Men, sades det, tid kan avsättas till att någon hemtjänstpersonal – helst samma person var gång – kommer på besök till klienten enkom för att sitta ned en stund och s a s hålla handen och lyssna på, samt gärna kommentera, den livsångest och oro som klienten bär inom sig (och som klienten inte har någon att dela med).

    En pensionerad professor i geriatrik berättade om hur hans gamla mamma hade fått den sortens hemtjänstbesök beviljade av biståndshandläggaren i sin hemkommun. Och hennes sista år i livet blev därigenom fyllda med tydligt ökad livskvalitet.

    Jag tycker att detta låter nästan för bra för att vara sant. Huruvida alla kommuner erbjuder denna ”service” är mig dock inte bekant. Vet GGV Pipili något om detta?

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-07-18 / 22:28

      Det låter mycket bra! Tyvärr så saknar Pipili kännedom om hur det förhåller sig. Biståndsbedömarnas svar när jag frågar om vad jag kan ansöka om är att jag har rätten att ansöka om i princip vad som helst. Och är samtalstid något som behövs för att personen ska nå skäliga levnadsvillkor så ska det enl socialtjänstlagen beviljas. Promenadtiden är inte låst till promenad, utan är tid som kan användas till det som bäst gynnar den sökande.

      //Pipili

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s