Skördetid i skog och trädgård

Tänk  energi, tänk ork. Tänk att kunna komma utomhus och göra vanliga, vardagliga saker. Att njuta av växtligheten, högsommarens och sensommarens alla vackra färger. Augusti är årets sista sommarmånad sägs det. Snart får vi njuta av sensommarens och den tidiga höstens höga klara luft. Beroende på var i landet vi bor kommer snart frostnatten som förvandlar växtligheten till en explosion av färger. Och där möter naturen oss med skördetid och delar av sitt överflöd till den som är frisk nog att orka ta tillvara på naturens skatter.

forest-674452_1280
Många och långa promenader i skogen för att ta tillvara på bär och svamp.

Livets Skiftningar plockar fram minnen från tiden då det fortfarande var möjligt att ta till vara på skogens rika skörd. Hallon och blåbär kom tillsammans med de allra första kantarellerna under juli månad. Sedan fanns alltid förhoppningen om att det skulle bli ett rikt bärår med framförallt svamp och lingon. Kanske ett år med hjortron som det extra goda. Även skördetid i trädgårdarna. Plommon, körsbär, äpplen, krusbär och vinbär togs tillvara. I den mån det odlats så kunde det vara potatis och jordärtskockor som exempel. Dill, gräslök och persilja.

berries-1225101_1280
Hallon, blåbär och jordgubbar blev till både sylt och saft.

Att sylta och safta var ett ständigt återkommande arbete. Det är inte bara att plocka, koka och så är det färdigt. Att kombinera plockandet av frukt, bär och svamp med arbete och studier tog av krafter som inte alltid fanns. Därtill kom att hjälpa äldre anhöriga till dåvarande maken att plocka i deras trädgårdar samt att dela skogen skörd med dem. Förhoppningen var att själv få en del av bären i utbyte mot att de blev avplockade. Men ibland kunde kanske 20 – 30 kg avplockade körsbär ge en liten trelitershink med hem. Det räckte lagom till en paj och till en gryta med kräm.

bing-cherries-805416_1920
Körsbär

Att komma ut i skogen, naturens eget skafferi, var ofta trevligt, men egentligen alldeles för tungt. I synnerhet om det fanns gott om bär. Det blev då många stora hinkar plockade, främst lingon. Jobbigast var att plocka svamp då det innebar långa sträckor att gå. Ibland fanns kantarellerna bara där. Stora områden med skogens guld, kantareller, som gyllene mönster invävda i mossan. Drömmen var lite senare på hösten att hitta trattkantareller och trumpetsvamp. När de väl var upptäckta, fanns de i överflöd på en relativt begränsad yta. Lättplockade.

Lingon och svamp. Inte sällan plockades de båda samtidigt. De gyllengula kantarellerna kommer dock tidigare än lingonen.

Väl hemma med skörden, trött efter en dag i skogen, var arbetet långt från slut. Då skulle skörden tas reda på. Svamp och bär rensas. Det kunde gå att förvara det orensat något eller några dygn utan att det blev förstört. Men det krävde att bär och svamp var förhållandevis torra. Långt från allt som plockades stannade i hemmet. Mycket skulle delas ut till äldre anhöriga, färdigrensat och ofta färdiggjort i form av sylt och saft, när det gällde bär.

blueberries-850881_1920
Blåbären rensades ofta helt för hand, medan lingon gick att rensa på mer effektiva sätt.

Samtidigt som det var ett nöje att vara ute i skogen blev det också till ett krav på prestation. Att gå ut i skogen bara för nöjes skull under bär- och svampsäsongen fanns inte. Det var många kilometer som det vandrades runt i skogar och på myrar för att plocka. Trädgårdarna bjöd ofta på klättrande på rangliga stegar för att komma åt frukten. När lingonsäsongen närmade sig slutet var tröttheten markant. Köket och andra utrymmen var fyllda av syltkittlar, flaskor och burkar. Kraven att det skulle syltas och saftas fanns bara och att ifrågasätta nödvändigheten att koka flera 15-litersgrytor med sylt och saft varje helg behövde inte ens uttalas.

coffee-break-920584_1920
Drömmen…
cup-1031774_1920
Kaffepausen ute i skogen eller i trädgården var nödvändig för att orka en stund till. 
chaos-227971_1920
En förskönad bild av verkligheten hemma. Lägg till hinkar med bär, kittlar med saft och sylt, tomma och fyllda flaskor och burkar samt rester från måltider, ouppackade ryggsäckar där det fanns disk, smutsiga kläder, rester av medhavd matsäck osv. Kaos…

Om det var kaos i vanliga fall så innebar skördesäsongen att detta kaos eskalerade till något slags totalt haveri där allt fanns på en alldeles för liten yta. Att rensa bär och svamp gjordes utomhus. Då kunde skräpet slängas direkt. Barr, blad, förstörda bortplockade bär, svamprens, gamla tidningar som underlag att rensa på. Drömmen att sitta vid ett vackert dukat bord och äta av smörstekta kantareller till kött och potatis, eller eftermiddagsfika (läs kvällsfika) med hemlagad sylt och nykokt saft för att släcka törsten, samt kaffe och givetvis hembakta kakor och bullar eller en smörgås på hembakt matbröd, var just det. En dröm.

Även under skördesäsongen bakades brödet hemma och bidrog till att kaoset blev ännu mer kaos.

Detta är minnen från nu många år tillbaka. Längtan till skogen finns kvar liksom saknaden svampen och bären. Även lukten av nybakt bröd och känslan av en vetedeg under händerna är kvar. Men kaoset – aldrig mer! Nu är det borta och det ska inte tillbaka!

Berätta gärna om dina minnen av skördetid både i skog och trädgårdar!

Annonser

11 thoughts on “Skördetid i skog och trädgård

  1. bbnewsab 2016-08-08 / 12:40

    Vilket inspirerande stycke naturkåseri du har åstadkommit, GGV Pipili!

    Det är nästan så att det vattnas i munnen på en, när man läser din fina text.

    En fråga: Tror du att det fortfarande saftas och syltas i svenska hem? Eller den ”konsten” är på utdöende?

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-08-08 / 15:02

      Det syltas och saftas fortfarande. Kanske att det inte alltid är samma produkter som görs idag som för 50 år sedan, men frukt och bär från fr a trädgårdarna tas tillvara. Det är populärt med trädgårdsodling och inläggningar av olika slag ser Pipili recept på lite nu och då. Även när det gäller att ta tillvara frukt och bär har det blivit mer internationellt och det slår igenom i recepten.

      Det kanske inte kokas så mycket lingonsylt längre, men väl annat! Pipili tror också att den hälsotrend som finns slår igenom även här. Färdigköpt sylt, saft och marmelad innehåller ofta mycket tillsatser som den hemmagjorda inte gör. Sylt kokas oftare nu på frysta bär, kanske ett par veckors förbrukning eller så/tillfälle. Detta istället för att koka en årsförbrukning och ställa ner i matkällare. Våra sätt att förvara ser annorlunda ut.

      Flera i bekantskapskretsen köper hem ekologiskt/kravmärkt av kött och fläsk från lokala slakterier ( t ex en 1/4 ungtjur) grovstyckat. Finstyckar själva och fryser in. Samma med frukt och bär. En del köps i större partier, annat tas ur egen trädgård eller plockas i skog och mark och fryses in. På så sätt har man alltid färsk saft och sylt. Det kräver möjlighet till infrysning, men det är ändå lättare att förvara än glasburkar och -flaskor med sylt och saft. Och det behövs inte något konserveringsmedel!

      Så att sylta och safta är inte på utdöende, snarare tvärt om. Det är på väg tillbaka, men som sagt i en liten annorlunda form. Det ligger i linje med att göra allt från grunden och att avstå halvfabrikat. Inte för att spara pengar, men för att spara miljön.
      //Pipili

      Liked by 1 person

  2. bbnewsab 2016-08-08 / 16:16

    Ja, faktiskt såg jag i dag, i en affär jag befann mig i för att handla, att det skyltades om att här har vi allt du som kund behöver för att sylta.

    Men är saftning fortfarande lika populärt i dag som förr? Jag minns min mamma, hon gjorde saft, som jag sedan skulle ha att dricka resten av året. Jordgubbssaft, hallonsaft etc. .

    Dessutom konserverade hon frukt, bär och annat. Allt från körsbär till morötter. Det var rätt stora, runda glasburkar med lock hon använde sig av. Och sedan skulle man visst placera en tjock gummiring, vanligen grön eller röd till fägen, runt om locket på det att lufttillträde inte skulle kunna ske. TYdligen åstadkoms det ett undertryck inuti glasburken, för det var minsann jobbigt att dra loss den där gummiringen, och när det lyckafes, kunde man höra ett slags pysljud.

    Jag är näst intill säker på att GGV Pipili vet vad jag menar.

    Men försvann inte detta ”husmorsarbete” i takt med att det blev vanligare att frysa in livsmedel i en ”frösabox”? Då behövdes ju inte konserveringskonsten användas och behövde följaktligen inte heller föras vdare till nya generationer av ”husmödrar”. (Det var visst aldrig några ”husfäder” som höll på med sånt här. Är det GGV Pipilis erfarenhet också?)

    Om jag har förstått saken rätt, kunde till och med ägg konserveras på det sätt som jag just har beskrivit. Fast det var väl på den tiden då värphönsen lade av att värpa under årets vintrigaste månader. Nu finns det ju färska ägg att köpa året runt. Dagens värphöns är inte som de som levde för ett halvsekel sedan…

    Frågan är om dagens värphöns är lyckligare än dåtidens var. Fast det är förstås en helt annan frågeställning, som GGV Pipili inte behöver kommentera, om hon inte prompt vill.

    Alltnog, har GGV Pipili möjlighet att berätta för mig, och andra fjortisar, hur det förhöll sig med allt detta på den tiden då frysbox/skåp var en överklasslyx och kylskåp något som arbetarklassens husmödrar sällan hade råd med utan mest fick drömma om?

    Jag minns hur lycklig min mamma var när hon fick tillgång till sitt första kylskåp. För att inte tala om sin första tvättmaskin.

    Kanske GGV Pipili är för ung för att minnas detta? Eller GGV Pipili har också varit med om när det inte ens fanns vatten och avlopp indraget i husen. Så besöken ute på utedasset blev sällan långvariga, när det var 20 minusgrader samt blåste halv snöstorm. 🙂

    Liked by 1 person

    • Piia-Liisa Pisal 2016-08-08 / 18:13

      Under några få månader levde jag i ett torp utan vatten och avlopp, men fick det klart i slutet av oktober om jag minns rätt. Då hade det borrats för vatten och dragits in vatten/avlopp. El/tele fanns sedan tidigare. Därmed också ”frösaboxen”. Så konservering har jag sluppit. Det var generationerna innan som fick hålla på med det.

      Konserveringen innebar att man genom värmebehandling av glasburkarna med gummipackningen skapade en luftfri förpackning. Det som konserverades kunde då hålla i flera år så länge gummiringen var intakt. Isägg eller möjligen glasägg vill jag minnas att det kallades då ägg konserverades i natriumsilikat. Nu har ägg en bra hållbarhet svalt förvarade även utan konservering + att det är lätt att avgöra om ett ägg är färskt (ätbart) eller inte.

      Sylt lades ofta paraffin ovanpå för att öka hållbarheten och saftflaskor kunde lackas igen. Men att sätta på lock/kork direkt efter påfyllning av varm (het) saft och sylt ger en vakuumeffekt som bidrar till att öka hållbarheten. Natriumbensoat (Atamon) användes ofta som konserveringsmedel. Lingon innehåller bensoesyra naturligt och därför behövs sällan tillsättas extra. Idag, då det ofta görs mindre mängder, finns inte behov av att tillsätta extra konserveringsmedel. Själv sköljde jag burkar och flaskor med en lösning av konserveringsmedel innan jag fyllde på med sylt/saft.

      Frysboxen behövdes till annat än bär som skulle blir sylt eller saft. I frysen kom som ex förvälld svamp och de bär som var avsedda för kräm mm. Givetvis hörde även kött och fisk till det som kom att frysas in. För att inte tala om bröd! Frysen är ett utmärkt sätt att bibehålla brödets egenskaper en längre tid, vilket jag utnyttjar än idag genom att hos en av de lokala bagerierna köpa fryst bröd till halva ord priset. Brödet fryses in efter stängning samma dygn som det är bakat så i princip köper jag dagsfärskt bröd! Jag kan då köpa en större mängd bröd och alltid ha färskt bröd hemma! Det har blivit alternativet då jag inte längre orkar med att baka.

      //Pipili

      Liked by 1 person

  3. bbnewsab 2016-08-08 / 19:25

    Tack för massor av intressant information, GGV Pipili!

    Vad gäller frysboxen, så var den under min uppväxt smockfull för jämnan. Men under hösten nallade vi mer än vanligt av dess innehåll. Allt för att bereda plats åt en halv gris att fylla den med. På den tiden vägde juklgrisen vanligt runt eller rent av över 90 kg. Mycket späck var det. Inget slimmat kött som i dagens grisar.

    Jag fick vara med och röra i grisblodet, så att det inte skulle stelna. Usch, vad äckligt jag tyckte det var. Men pappa sa, att ALLT på grisen skulle tas till vara. Utom möjligen själva (slakt)skriket från grisen.

    Grisens urinblåsa kunde bli till en skallra, ifall man placerade några ärter inuti blåsan. Detta var före plastålderns genombrott. Eller plastic som man sade på den tiden.

    Åter till den slaktade grisen. Denna halva gris, som jag kunde studera på nära håll, fyllde mig mest med äckelkänslor. Snudd på trumatiska minnen. Jag var, som det hette, en grätten ungjävel. Undvek det mesta i grisväg – utom rena köttstycken. Mammas revbebsspjäll var en favorit. Fast själva späcket åt jag dock inte utan spottade ut. Var man grätten så var man.

    Faktum är att blodpudding/blodkorv, leverkorv, syltfläsk har äcklat mig livet igenom. Jag måste nog vara väldigt nära svältdöden, innan jag ens skulle kunna tänka mig att överväga att eventuiellt äta sånt äckel-päckel.

    Jag har svårt att tro att GGV Pipili har varit lika grätten som jag.

    Min pappa, däremot, han åt snart sagt vad skit som helst. Till och med lutfiskens skinn slank ner.. Kanske därför som han blev över 95 år gammal, innan han trillade av pinn? 🙂

    Gilla

  4. Jag 2016-08-09 / 13:06

    Naturen och dess gåvor är viktig och det är tråkigt att du inte kan komma ut som förr. Igår gick jag en liten promenad, trots att jag inte orkade gå så långt, för att samla blommor att pressa i vinterflickans nya växtpress. Hon, just fyllda fem, bar stolt på en porteur som jag har fyndat på någon antikmässa. Med oss hade vi sommarflickan, 2, 5 år med vidhängande mamma. När jag behövde vila klev de små in i skogen och plockade ivrigt av de goda blå, både i en påse och i sina munnar. Jag satt och njöt av solen och synen av små glada flickor som trivdes i naturen.

    Liked by 2 people

    • bbnewsab 2016-08-09 / 17:18

      En porteur (även stavat portör)? Grattis till det fyndet, JAG!

      Tänk om jag hade haft förstånd nog att spara min egen portör. Men det hade jag inte.

      Vem vet, kanske är det min gamla portör som du kommit över? 🙂

      Kolla om det står GGV HH på den! 🙂

      Liked by 1 person

      • Jag 2016-08-09 / 18:37

        Haha, ja, kunde varit din. Men jag tror inte att det står något på den. Vinterflickan tyckte att den var ganska sliten och föreslog att jag skulle måla den. Jag genmälde att jag tyckte om det nötta utseendet.

        Liked by 2 people

  5. bbnewsab 2016-08-09 / 18:56

    Det tycker jag var klokt resonerat av dig, JAG!

    Äldre föremål ska man restaurera/renovera högst försiktigt. Annars kan det gå galet och resultatet bli katastrofalt.

    I detta bildspel kan du, och andra, studera hur illa det riskerar att gå, om man inte renoverar med väldigt grannlaga och varsam hand: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15297044.ab .

    Den Jesusbilden i kyrkan i Zaragoza i Spanien kom efteråt mer att likna en brunhårig apa iklädd en illasittande tunika. Än Herren Jesus.

    Jag väljer att inte berätta för dig vilken av bilderna i bildspelet som är FÖRE-versionen respektive EFTER-versionen. Men jag är trots det säker på att du kan avgöra vad som är vad.

    Synd på så rara ärter, eller hur, JAG? 🙂

    Liked by 1 person

    • Jag 2016-08-11 / 20:24

      Jag har sett den här tidigare och ja, det är rent av förskräckligt.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s