Överrörlighet och övervikt

En personlig berättelse om att inte kunna hålla sig på benen, om att vara tjock, överrörlig och att ha ständig värk.

thick-373064_1920
Överviktig och överrörlig. En kombination med konsekvenser.

Att vara både överviktig och överrörlig är inte någon lyckad kombination. Framförallt inte med ett instabilt bäcken och den mesta övervikten runt magen. Då blir hela personen instabil. Lägg därtill svår smärta från muskler och leder. Bara 18 år gammal och diagnosen fibromyalgi. Från övervikt till fetma. Jag blev kallad för ”kinesiskt hängbuksvin” utåt sett sagt i kärleksfull ton, men… Orden gör fortfarande ont, trots att det är snart 30 år sedan de uttalades. Dessa sårande ord är svåra att glömma. Fetman och den dåliga balansen, snubbelfot var bland de snällaste uttrycken, har följt med även om de inte sagts på många år. Hängbuksvin. Vem vill bli kallad så? Kombinationen var och är svår av övervikt och överrörlighet. Likt grisen på bilden bar inte benen. En liten ojämnhet, en hal fläck och fallet var ett faktum. Sjukhuset nästa som regel då det gjorde fruktansvärt ont, men mycket sällan någon fraktur. Smärtan stod inte i proportion till skadan. Återigen – förklaringen kom många år senare. Många gånger hem från akuten med svår smärta och beskedet att det inte var något fel. Det fanns inget som kunde göra ont.

pot-bellied-pig-431733_1920
Vissr är grisen söt, men att bli kallad för ”hängbuksvin” av den man var gift med!

Smärtan och instabiliteten hade följt med sedan barnsben och blev sämre allt eftersom vikten ökade. Fallolyckorna blev fler. Under graviditeterna mycket svår foglossning och med den också svårt att gå. Vet inte hur många gånger som det åktes kana nedför trappor just på grund av bristande balans under de perioderna. Var gång samma rädsla. Var gång liggande på golvet oförmögen att ta mig upp själv. Till slut tog jag mig upp om jag var själv, men det kunde ta timmar. Inomhus och utomhus. Läkarna var uppmuntrande och talade om att foglossningen skulle försvinna helt efter förlossningarna. Efter första barnet (som fyller 25 härnäst) gick det tillbaka till relativt stor del, men långt från helt och efter andra barnet såpass att jag kom ur rullstolen och efter något år även kunde lägga bort kryckorna. Men smärtan och fetman var kvar. Vikten har gått både ned och de senaste åren upp igen då jag för några år sedan ånyo fick rullstolen som mina ben. Att från att ha gått  flera kilometer dagligen till att bli sittande i rullstol var förödande för vikten. Idag är byxorna inte längre för stora. Men en nytillkommen diabetesdiagnos har bidragit till en kostomläggning som har minskat omfånget, om än inte kilo.
bathroom-scale-1149265_1920

Det skulle komma att ta 30 år efter fibromyalgidiagnosen innan jag fick veta att jag hade Ehlers-Danlos syndrom, hypermobilitet (EDS -ht) med följdsjukdomen fibromyalgi. Sjukgymnasterna, fler av varandra oberoende konstaterade långt innan EDS-diagnosen att smärtan kom från S/I-leder och symfys, det vill säga de tre bäckenlederna, och att symtomen var identiska, och tedde sig såsom svår foglossning. Rekommendationen var givetvis träning med stöd av sjukgymnast. Det har nog blivit minst 20 år med sjukgymnastik av olika slag i vuxen ålder. Men träningen har inte varit EDS-anpassad och de små framsteg som gjordes följdes ofta av större bakslag, många gånger i form av fall på grund av dålig balans. Med inåtroterade fötter och instabilitet i bäckenet går det utmärkt att på släta golvet snubbla över sina egna fötter. Att fotlederna därtill gick att böja åt alla håll gjorde inte saken bättre.

physical-therapy-1198344_1920
Balans- och stabilitetsträning dominerade. Men även styrka och kondition.

Med all den träning som genomförts regelbundet under många år borde både övervikt och kondition, balans- och stabilitet vara bra. Men efter var gång jag föll blev jag lite sämre och hade mycket stora svårigheter att komma tillbaka till tidigare nivå. Övervikten blev till fetma och till slut en Gastric bypass-operation. En lyckad sådan med ordentlig viktnedgång. Och med viktnedgången följde att det gick allt lättare att träna, men smärtan i kroppen kvarstod. Skogen var min träningsplats utöver sjukgymnastikens lokaler. Konditionen och styrkan förbättrades men den bristande balansen, instabiliteten och den svåra smärtan blev kvar. I efterhand var det lätt att förstå att EDSen bidrog till att förbättringen uteblev.

accident-994007_1920
Det behövdes och behövs inte något bananskal för att falla omkull!

Innan rullstolen kom att bli min följeslagare både inom- och utomhus gick jag inomhus. Tog stöd av väggar, eller använde rollator. Hann med att slita ut flera rollatorer innan rullstol. Men ibland hjälpte varken väggar, stolar eller rollator. Det blev låsningar i bäckenet eller obalans och då var fallet ett faktum. Med en försämring som följd så gott som var gång. Så länge som jag kunde gå höll jag också vikten efter operationen, även om balansen inte var bra. Det blev till slut smärtan och den dåliga balansen som placerade mig i rullstol permanent. (Om operation av S/I-leder – se länkar nedan samt i kommentarsfältet). Idag kan jag gå några meter med stöd. Målet är att bibehålla denna funktionsförmåga. Träningen sker efter förutsättningarna för EDS -ht-diagnosen. Snubblar till gör jag nu och då och har då ofta mer ont i dagar efteråt. Paradoxalt nog rör jag mig lättare idag än innan jag fick rullstolen, men jag rör mig mycket mindre och träningen – den fortsätter!

injury-199025_1920
Hur många gånger som detta blivit följden tillsammans med en kraftigt ökad smärta vet jag inte. Men det har hunnit bli många under dryga 50 år som snubbelfot.

Idag är förhoppningen att åter minska i vikt, men det är svårt. Överrörligheten blir allt sämre och omfattar idag de flesta av kroppens leder. Subluxationer i framförallt axlar, armbågar, handleder och fingrar är vanligt förekommande. Och smärtan – ja den blir kvar även den. Men trots allt mår jag förhållandevis bra. Permobilen tar mig dit jag vill tillsammans med ledsagare.

Berätta gärna om dina erfarenheter av övervikt/fetma, överrörlighet, foglossning, smärta och annat som direkt eller indirekt har med artikeln att göra!

Länk:
Blogg: Lillgammal
I bloggen berättar Lillgammal om operation av S/I-leder. Direktlänk till inläggen finns i kommentarer.

Permobil 2 c400
Min rullstol inne och ute (foto: Permobil)
Annonser

10 thoughts on “Överrörlighet och övervikt

  1. LILLGAMMAL 2016-08-26 / 04:42

    Bra text!
    Berätta gärna att det finns fler alternativ för SI-leder än ”bara” träning om det är riktigt illa.
    Kram

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-08-26 / 09:12

      Vilka alternativ tänker du på? Berätta gärna!

      Jag har fått blockader som lagts över S/I-leden, med en kombination av långtidsverkande lokalbedövning och (ibland) kortison. Kortison fick jag innan de upptäckte att jag hade Addison då. Att jag inte fått efter är för att det finns en misstanke om att det kan vara kortisonsprutor+astmamed. som utlöst Addison. Själv tror jag mer på att jag levt med en skyhög stress under mer än 30 år. Vet att stress höjer kortisolpåslaget och går en för länge med ständigt högt påslag slutar/orkar inte kroppen med och slutar producera kortisol, Att dessutom ha fått kortison gör inte det hela bättre.
      //P-L

      Liked by 1 person

      • Lillgammal 2016-08-26 / 16:59

        Men du vet väl att jag har opererats? 😜
        Injektioner med kortison var lösningen från ”hemmasjukhuset” och det gjorde ju bara problemen större för egen del… Jäklar vilken smärta!

        Kram

        Liked by 2 people

      • Piia-Liisa Pisal 2016-08-26 / 19:39

        Ja, det har du berättat! Det är mitt minne som inte är med. Du får gärna beskriva operationerna av S/I-lederna. För visst var det de lederna som du fick någon slag steloperation av? Jag skulle bli mycket tacksam för en beskrivning här i kommentarsfältet. Berätta gärna också om resultatet av operationerna.
        Kram ❤

        Jag har av Lillgammal fått löfte att länka till blogginlägg där det beskrivs om hennes operation av S/I-lederna. Länk 1
        Länk 2
        //P-L

        Liked by 1 person

  2. Emma 2016-08-26 / 08:22

    Bra skrivet, du kan uttrycka dig bra i text.
    Du verkar kämpa på trots sina funktionshinder och försöker ha en god attityd till det hela, iallafall utåt. Har kronisk smärta i bäcken/ländrygg och utåt visar man sällan hur man mår inuti. Jag vägrar dock ge upp, en dag måste de finnas en lösning, är 30 år idag och min vardag är mkt förändrad idag än va den var för ngt år sedan.
    Du har inte provat stabiliserande ortoser för ex dina fötter?

    Ta hand om dig. Hoppas du får en okej fredag och helg.
    Mvh Emma

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-08-26 / 09:21

      Hej Emma!
      Välkommen hit. Jag ser att du är ny som kommentator. Alltid så roligt när ni läsare kommenterar.
      När det gäller ortoser och korsetter tror jag att jag har från fötterna upp till nacken! Ortoserna använder jag mest när jag är utomhus eller ska sitta upp längre tid.
      Tillönskar även dig en trevlig fredag och kommande helg!
      //P-L

      Liked by 1 person

  3. sannaljungberg2014 2016-08-26 / 10:16

    Jag utreds just nu av en sjukgymnast för EDS. Har diagnosen fibromyalgi sedan snart 20 år tillbaka men har haft värk sedan barndomen. Blev helt sjukskriven för snart ett år sen för utmattningssyndrom. När jag åt Mirtazapin för depression (jag var inte deprimerad men läkaren ville gärna sätta den diagnosen ändå) började jag gå upp i vikt och det slutade inte fast jag slutade med tabletterna. Nu ska jag ev få en operation, det är inte helt klart än men det låter bra. Ska ta prover som nästa steg och sen träffa läkaren på överviktsmottagningen.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-08-26 / 19:45

      Jag äter också Mirtazapin + ytterligare ett preparat mot depression. Fick Mirtazapin av psykiatriker dels mot depression dels för att förbättrs ömnen. Har även mycket annan medicin. Jag har inte kopplat ihop viktuppgång med medicinering tidigar, dumt nog! Men har trolgen fler preparat aom påverkar vikten negativt.
      Tack Sanna Kjungber 2014 för din kommentar.

      //P-L

      Liked by 2 people

  4. Mimmi 2017-07-23 / 09:00

    Intressant läsning! Försöker se ”helheten” av mig! Överviktig överrörlig, fibromyalgi ryggproblem o värk! Det som gör mig mest ur fas är alla gånger som jag ramlar och inte kommer upp! Nu försöker jag stärka mina lårmuskler eftersom knäna är så förstörda efter flera knätrauman!

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2017-07-23 / 09:05

      Tack för att du berättar och Välkommen till Livets Skiftningar som kommentator.
      Jag hoppas att din träning går bra och att du kan stärka muskulaturen som stöd för dina svaga knän.
      //P-L

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s