Det talar vi tyst om – inkontinens

Vi talar inte om det. Inte öppet iallafall. Men det är ett stort problem för många och ungefär lika många män som kvinnor är drabbade. I tidningen Doktorn (se länk) finns fakta kring inkontinens. Denna artikel kommer mer att handla om upplevelsen att vara inkontinent.

woman-1447082_1280
Att inte hinna till toaletten i tid är något som händer alldeles för ofta.

Att kissa på sig, att inte ha kontroll över blåsfunktionen, är ett problem som drabbar många. Det kan vara läckage med allt från några droppar till att blåsan tömmer sig helt utan kontroll. Oavsett hur problemen ser ut påverkar de vardagen och livskvaliteten för de drabbade. Orsakerna till inkontinensen varierar men ett är gemensamt. Det är inte något som det talas om. Därför gör jag det motsatta. Jag tänker att skriva om hur inkontinensen påverkat och påverkar min vardag. Jag har snart 25 års erfarenhet av problemet inkontinens. I mitt fall var det under första graviditeten som problemen uppstod. Och jag höll tyst. Inte ens 30 år gammal och inkontinent. Det skämdes jag alldeles för mycket för att tala om. Efter förlossningen och avslagsblödningarna var över använde jag samma blöjor som till min bebis. Att jag fick hjälp berodde på en observant barnmorska som noterade detta och ställde en rak fråga om jag hade problem med att jag kissade på mig. Och så var det. Hon gjorde det på ett sådant sätt att jag inte skämdes. Och hon ordnade så att jag fick prova ut inkontinensskydd. Det blev en stor skillnad att ha för mig anpassade skydd jämfört med barnblöjor.

baby-19534_1920
Blöjor avsedda för bebisar fungerar, men de fungerar inte bra. Ett utprovat skydd anpassat efter de besvär man själv har gör stor skillnad.

Att vara inkontinent och ung var jobbigt. I mitt fall började det med det som kallas för ansträngningsinkontinens. Jag kissade på mig om jag hostade, nös, rörde mig för intensivt och i andra situationer där det blev en ökad belastning på muskulaturen. Att försöka se till att alltid vara förberedd för ”olyckor” när jag var hemifrån blev vardag. Det innebar att det tillsammans med bebissakerna också fanns extra trosor som exempel. Det blev även rutin att välja kläder som fuktfläckar inte syntes på. Men aldrig kunde jag ens ana att det problem som jag hade med inkontinens skulle bli kroniskt. Distriktssköterskor och även barnmorskor jag träffade talade om att det gick att träna bort problemet genom att stärka bäckenbottenmuskulaturen. Och jag tränade, gjorde alla knipövningar. Kanske en del av er läsare minns Susanne Lanefelt och hennes program på SVT i början av 1980-talet. Det var gymping och just knipövningar.

aerobics-501012_1280
Just denna bild är av senare datum och visar aerobics. 

Men även om träningen förbättrade situationen så försvann inte problemet. Under andra graviditeten försämrades jag ytterligare och därefter har problemet inkontinens funnits med på ett eller annat sätt. Ansträngningsinkontinensen kom till slut att bli så besvärande att jag blev erbjuden operation, TVT-O, som innebär att ett plastband lyfter urinröret för att förhindra inkontinens. I mitt fall genomfördes operationen under narkos. Det vanliga är annars att den sker under lokalbedövning. Anledningen till narkosen var min svåra smärta. Det gjorde för ont att ligga på operationsbordet. När läkaren som skulle operera kom frågade han hur det var och jag sa att det gjorde fruktansvärt ont. Han sa då ett enda ord: ”Söv”. Innan hade narkospersonalen gett lokalbedövning/narkosmedel i små mängder för att hålla mig smärtfri. Och jag var smärtfri den korta stund som läkemedlet hade effekt. En underbar känsla när smärtan försvann helt i några minuter, men mindre skönt när den kom åter med full kraft.

surgery-79584_1920
Jag blev inte fri från inkontinensen, men den del som var orsakad av ansträngning försvann nästan helt efter operation.

Operationen var en befrielse. Stor del av mina problem försvann. Dock fick jag gå igenom ytterligare två operationer innan det blev helt bra. Det är nu över tio år sedan och ansträngningsinkontinensen har inte kommit tillbaka. Men jag hade redan vid tiden för operation börjat få problem med överaktiv blåsa och trängningsinkontinens. Detta går inte att åtgärda operativt. Problemen har kommit att bli allt större och idag saknar jag delvis kontroll över blåsan. Övervikt, sjukdom som lett till att jag har känselförändringar runt urinrör med mera bidrar till problematiken. Att inte hinna till toaletten har återigen kommit att bli till ett problem. Att tappa känseln delvis innebär att jag har läckage jag inte ens noterar. Ibland noterar jag behovet att gå på toaletten samtidigt som blåsan töms. Inte sällan är de inkontinensskydd jag har då otillräckliga och det blir blött just där jag befinner mig.

task-1528002_1280
Blött i sängen, blött i rullstolen, blött på golvet och därtill blöta kläder. Ibland flera gånger samma dag, ibland kanske bara några gånger under en vecka.

Att vara fyllda 50 och kissa på sig är som sagt inte något att stå efter. Det känns förargligt att behöva ringa hemtjänsten och be om hjälp att ta reda på det som blivit blött. För jag klarar inte av sängen, golvet och rullstolen själv. Att byta byxor kan fungera, även om det tar tid. Men det förutsätter att jag klarat strumpor/benlindor från att bli våta och att jag inte blivit våt på ett sådant sätt att jag behöver hjälp med att tvätta av mig. Diabetes, återkommande urinvägsinfektioner, övervikt och de neurologiska förändringarna kring blåsfunktionen är bidragande orsaker till min problematik. Det finns mycket mer att berätta om hur det känns att kissa på sig, men det får jag återkomma till vid senare tillfälle. Valet att skriva om detta intima problem kom av att det är något jag vet drabbar många. Kan mina erfarenheter hjälpa någon att våga prata med exempelvis distriktssköterska, läkare, barnmorska eller någon annan om sina problem och på så sätt få hjälp – ja, då har denna artikel fyllt sitt syfte. Info 1177 om inkontinenskvinnor, män och hjälpmedel

qi-gong-1282017_1280
Tai Chi i parken

Vill du dela dina erfarenheter? Berätta gärna om dina tankar kring inkontinens, hjälpmedel, träning och annat.

Annonser

13 thoughts on “Det talar vi tyst om – inkontinens

  1. Piia-Liisa Pisal 2016-09-20 / 16:52

    Kommentarer från Facebook:
    Person A: Så viktigt det du skriver om. har själv problem med detta men inte fått gehör hos vården ordentligt. Träffat sköterska en gång som gav träningstips inte där problemet är. Har dels ansträngsningsinkontinens men även att det droppar utan att jag märker det förrän det är blött. Ofta även någon/ några droppar på toaringen efter jag torkat och rest mig upp. För några år sedan trosskydd i perioder sen varje dag och nu bindor varje dag. Troligen beror det på mitt rörliga bäcken vilket gör att nerver kommer i kläm mest hela tiden. Min kiropraktor tror också detta är anledningen. Måste orka ta tag i det igen om inte annat för kostnader och att få skydd som funkar för detta

    Piia-Liisa Pisal
    : Tack för att du berättar. Vi är många med detta problem och enda sättet att få bättre hjälp är att vi blir synliga. Genom att börja tala om problemen kan vi också ställa krav på vården. Här i regionen kostar inkontinenshjälpmedel 370 kr/år varav 200 kr är leveransavgift och 170 kr förskrivningsavgift. Den senare ingår dessutom i högkostnadsskyddet. Att jämföra med om man ska köpa ett paket på något apotek med skydd…

    Person B: Har också problem med dito. Kan inte hålla mig o det droppar på golvet när jag går upp på natten. I mitt fall har jag en divertikel som lindat sig runt urinröret och gör att jag inte heller kan tömma ordentligt. Den är jag född med enligt läkarna o går inte att ta bort. Då skulle jag läcka som ett såll.

    Piia-Liisa Pisal: Tack för att du berättar. Känner med dig. Jobbigt när det läcker och det inte går att göra något. Vet ju inte om du har hjälpmedel, men att diskutera igenom detta med en distrikssköterska som är specialiserad på inkontinens kanske kan vara dig till hjälp?

    Liked by 2 people

  2. Piia-Liisa Pisal 2016-09-20 / 17:01

    forts. kommentarer från Facebook:

    Person C: Du skriver väldigt bra. Jag tycker att dina artiklar är välskrivna och beskriver situationerna bra. Jag läser gärna fler artiklar. 😊

    Piia-Liisa Pisal: Tack! Dina ord värmer och jag kommer att fortsätta skriva om sådant som följer med sjukdom och annat som vi kanske inte talar om, men som drabbar många.

    Person D: Instämmer, mycket bra skrivet. Då jag tidigare jobbat bl a inom primärvården vet jag väl hur otroligt vanligt detta problem är.

    Piia-Liisa Pisal: Tack för dina uppmuntrande ord. De värmer. Ett vanligt problem som det tyvärr talas tyst om. Det var också därför jag skrev artikeln. Lite för att s a s ”lyfta på locket” 😉

    Person D: BRA gjort!

    Person E:
    Bra skrivit! Jag har problem att jag läcker när jag hostar, nyser o hoppar, joggar (gör jag inte längre) osv o så har jag mindre träningar o brukar läcka lite när jag kissat o torkat mig precis efter. Har kramper i urinröret som jag tror är en bidragande orsak men det är hemskt jobbigt. Har haft problem hela livet o jag brukar klara mig fint med vanliga always trosskydd så jag har väll det bra så sett men det va inte roligt att ha problemen under åren i skolan..hatade o byta om med andra för tjejerna frågade ju givetvis varför jag alltid hade trosskydd men skyllde på flytningar vilket jag också haft mycket av. Det är lättare nu som vuxen även om det är trist o ställer till det för en så är det inte lika jobbigt o dölja o jag är tryggare i mig själv. O ja jag är snart 24 år o har haft detta sen tidiga tonåren minst.

    Piia-Liisa Pisal:
    Tack för att du berättar. Det gillar jag. Att du haft problem sedan tonåren gillar jag inte. Men vi måste börja tala mer om detta som drabbar alla, ung som gammal, man som kvinna! Det är först när vi börjar tala om det som fler vågar söka den hjälp som faktiskt finns!

    Person E: Absolut! 💗

    Person F: Jättebra skrivet o mitt kom troligtvis via epilepsi medicin o har idag t o m blöjor pga olyckor med det grövre behovet o IOM der så är allt säkert

    Piia-Liisa Pisal:
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är ett starkt gjort. ❤

    Person G: Jag tog kontakt med kvinnokliniken för några år sen o förra året opererades jag, för inkontinens. Hade både ansträngningsinkontinens o nått mer. Kommer inte ihåg vad hon sa. Efter operationen tar det lite längre att kissa. Men hellre det än att kissa på sig. Jag fick jämt ha binda eller trosskydd på mig.

    Piia-Liisa Pisal: Tack för att du berättar. Vad bra att du har blivit bättre och att operationen haft effekt. Lycka Till fortsättningsvis ❤

    Person G: Det var i april förra året. Har märkt av lite lite lätt läckage. Men ska ta kontakt med kvinnokliniken igen så får dom ta o kolla upp det. Ifall bindväven är kass där detta band eller vad det heter som dom satte in. Nån form av slyngteknik. Har en broschyr nånstans. Ska leta fram den o ta en bild så ni får se hur det är gjort,

    Piia-Liisa Pisal:
    Om det var en sk TVT eller TVT-O-operation så görs de vanligtvis under lokalbedövning och man går hem några timmar efter operation om man mår bra. Lägg gärna in en bild om du har! Tack för att du berättar.

    Person H:
    Jag har oxå drabbats av detta, och fick hjälp med gratis skydd men vad hjälper det, för det känns fortfarande fruktansvärt jobbigt. Jag fick urindrivande och kunde kissa bättre och även tömma ur mig bättre. Urinblåsan blir slapp pga av vår eds. Och är en bidragande orsak sa urologen till mig. Bäcken botten övningar och styrketräning har minskat och nästan eliminerar det het, tack och lov.

    Piia-Liisa Pisal:
    Tack för att du berättar! Det är fantastiskt att du klarat av att träna och bli så mycket bättre. Lycka till även fortsättningsvis. Intressant att du berättar om hur EDS kan påverka blåsfunktionen. Det var helt nytt för mig, men logiskt om jag tänker efter.

    Liked by 2 people

  3. Anna 2016-09-20 / 19:02

    Bra att du talar mindre tyst om detta. Det kan göra att fler gör som du. Till slut kanske det blir den naturligaste sak i världen att prata om. Alla har defekter, men vi uppför oss ofta som om ingen har det egentligen, bara några få. Tänk om vi började i andra änden istället – att utgå från att ingen är felfri. Eller att defekter och fel inte behöver ses som sådana.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-09-20 / 20:50

      Tack, Anna, för din kommentar!

      Vi måste våga tala om inkontinens. Idag talar vi om menstruation och blödningar mer än tidigare (även om mensblod är blått i reklamen. Anspelning på att vi alla är blåblodiga kanske 😉 ) Det är först när problem kommer upp och blir synliga som det också kan ske en förändring. Ett av mina syften är att nå ut till alla dem som lider i tysthet, och framförallt i onödan, oavsett kön. Vi måste våga prata problem med både kiss och bajs som sjuka. Det är så vanligt, men ändå så svårt att ta upp med vården.

      Och någon måste börja. Jag har problem och har haft som jag skrev, i många år. Nu är jag tillräckligt gammal för att våga tala om det. Reaktionerna från FB talar sitt tydliga språk. Detta behöver lyftas!

      Liked by 2 people

      • Anna 2016-09-21 / 20:33

        Bra! Du gör en god insats. Förmodligen en större insats än vad man först kanske tror.

        Liked by 2 people

  4. duritzan 2016-09-20 / 21:47

    Hittills har det för mig funkat med medicinering. Det händer någon gång att det inte funkar, men (ännu) inte mer än att det räcker att byta trosor och även jeansen, men jeansen klarar sig för det mesta.
    När det gäller ”drället” när jag reser mig har jag lärt mig att när jag är klar reser jag mig stående över WC då kommer ”efterkisset” sedan kan jag sitta ner och torka mig.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-09-20 / 23:58

      Vad skönt att du fått det att fungera, och att du hittat en teknik för det som rinner efter. Tack för din kommentar, Duritzan.

      Liked by 1 person

      • duritzan 2016-09-21 / 11:43

        Jag hörde för rätt många år sedan en läkare som pratade just om att ”efterkissa” främst när man blivit litet äldre. Han menade att alla borde göra så. Jag provade och det hjälpte mig…

        Liked by 2 people

      • Piia-Liisa Pisal 2016-09-21 / 14:19

        Tack, Duritzan för dina kommentarer. För mig var ”efterkissa” nytt som begrepp, men inte som företeelse. Även jag har problem med att det rinner efter, och ibland kan det vara stora skvättar. Att det rinner längs låren när man reser sig upp är inte kul. Min personliga lösning har varit att hålla papper för när jag reser mig, om jag kommer ihåg! En sak hemma, värre borta som med så mycket annat.

        Dina ord om bloggen värmer ❤ Jag gör vad jag kan för att skriva om hur det är att vara människa. Om allt det där som andra sällan skriver om. Jag brukar säga att den som vill läsa om sminka och vackra kläder, heminredning och annat, i sig roliga saker, får hitta andra bloggar. Därav också bloggens namn "från ett annat perspektiv" Livet skiftar för oss alla, men vi kan se det ur olika perspektiv. Mitt val och mitt perspektiv på livet speglas också i mina texter.

        Kontakten med dig, och alla andra som kommenterar både här i bloggen, på Facebook och lite på Twitter är min belöning och min drivkraft för att fortsätta skriva.
        TACK för dina kommentarer – de är värdefulla ❤
        //P-L

        Liked by 1 person

      • duritzan 2016-09-21 / 11:46

        Tack för din underbara blogg. Du tar upp viktiga ämnen som många kämpar med i ensamhet. Det du gör är ett viktigt bidrag till underlätta tillvaron för många och kan inte värderas i pengar. Men det hjälper andra att få en bättre livskvalitet! Det sätter visserligen inte mat på bordet, men är ändå ett viktigt bidrag i samhället. ❤

        Liked by 2 people

  5. ulf 2017-02-03 / 21:03

    Plast trosor kallsonger finns i olika modeller.
    Läckage säkert motverkar urinvägsinfektion.
    Trygghet att ha på sig när man går ut.
    Har med 30 års erfarenhet av blöjor mm.
    Vågar prata om det med .
    070 33 01 880
    Mvh
    Ulf

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2017-02-07 / 17:01

      Tack Ulf för din kommentar. Jag ber om ursäkt för att svaret mitt dröjt och därmed att din kommentar fått vänta. Nästa gång du skriver kommer din kommentar att publiceras utan föregående granskning. Det är endast första kommentaren som granskas innan publicering.

      Blöjbyxor, ofta benämnda ”pull on – inkontinensskydd” är ett praktiskt och bra skydd. Vid större läckage kan de kompletteras med en extra iläggsblöja för att minska risken att kläder/sängkläder blir blöta. Tyvärr benämns de ibland ”up and go” vilken jag personligen kan uppleva förnedrande.

      Idag finns många bra lösningar vid inkontinens oavsett om det handlar om droppar eller att man som individ inte kan hålla vare sig urin eller avföring. Men man måste våga söka hjälp. Alltför många vågar inte, tyvärr, även om vi blir fler som talar öppet om denna problematik. Personligen upplever jag det betydligt lättare att tala om detta nu när jag kommit över 50 år än då mina problem började när jag var dryga 25 år gammal. Det var en uppmärksam barnmorska som hjälpte mig att få de skydd jag behövde och på den vägen är det. Där och då trodde jag inte att problemet skulle bli bestående och kanske var det tur att jag inte förstod det förrän långt senare.

      Men, som sagt tidigare, vi är många med denna problematik och vi behöver fortsätta att prata om det.

      Återigen; Tack för din reflektion.
      //P-L

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s