Gnistrande snö – gisslande smärta

Nu är vintern på väg. Den slår sina lovar kring oss och gör sitt bästa för att skjuta undan hösten.

Djupedal, som ligger knappa 20 km från Askersund, får genom fotograf Per Svenssons bildspel visa vinterns försök att få fäste i område kring Norra Vättern. Visst är snön vacker och den lyser verkligen upp novembermörkret. Tänker att om två veckor är det Första Advent. Då lyser byar och samhällen upp. Ljusstakar och stjärnor, ljusslingor både inom- och utomhus skapar stämning och förväntan. Oavsett om snön är kvar eller inte så kommer ljuset till oss. Den veckan som i kyrkoåret är speciell för att den liksom inte finns med. Kyrkoåret avslutas med Domsöndagen och börjar med Första Advent. Men veckan däremellan? Vad finns där? Ursprungligen kom frågan från en krönika jag läste för så många år sedan att jag glömt var. Men funderingarna finns ändå kvar.
christmas-eve-436138_1920
Ljusen gör att det känns lättare. Smärtan, tröttheten och svårigheterna att styra händer och fötter blir lite lättare att bära när det kompakta novembermörkret bryts av både snö och av tända ljus och lampor. Orkeslösheten finns kvar. Den stör mig, mycket. Jag vill så gärna skriva mer än vad jag klarar. Därför kommer jag att försöka skriva ett inlägg i veckan en tid framöver. Som det känns just nu är det vad min ork räcker till. Däremellan kanhända vännen bbnewsab skriver något. Min önskan är att hålla Livets Skiftningar aktiv, om än med färre inlägg under en period.

anne-kanarieoarna11-kaktusar-nov-16
Kanarieöarna (Foto: A. Karlsson)

Smärtan kan ibland kännas som efter att jag tagit på kaktusens vassa taggar. Den bultande känsla som kommer efter själva sticken och som får mina händer att kännas svullna och smärtande. Smärtan i händerna gör att det blir allt svårare att skriva. Tillsammans med bristande ork måste jag lyssna till kroppen och minska ner aktiviteterna inte bara här på bloggen, utan också på sociala medier rent generellt. Tiden framför datorn är betydligt mindre nu än för bara några veckor sedan. Jag orkar inte. Kroppen och psyket behöver återhämtning. Därtill kommer att livet utanför datorns värld kräver sitt och då finns inte orken kvar. Vissa aktiviteter kan jag inte välja bort.

pers-kopp-pa-stubbe
En symbol för det trasiga. (Foto: P. Svensson)

Allt trasigt syns inte, allt går inte att laga. Men genom att försöka hitta det som är trasigt går det kanske att åtminstone förstå varför. Och så är det för mig många gånger. Jag har också hitta många dolda skador, men som sagt, det har också tagit mycket kraft. Nu ska jag lära mig vad jag kan laga och vad jag får leva med som är kantstött. Precis som koppen är det gamla skador och de vilar på en än äldre grund. Men det är inte bara trasigt och mörkt. Det finns mycket som är ljust och vackert också. Det måste också bli synligt. Och så är vi tillbaka till vintern efter en tillbakablick till varmare dagar och platser.

mp-blabar-i-sno-6-nov
Livskraft (Foto: M. Pettersson)

För trots smärta och bristande ork finns viljan kvar. Livskraften som hjälper mig att orka. En kraft som stundtals känns helt översnöad, men som ändå är likt blåbäret på bilden som envist håller sig kvar. Det är denna kraft som ska hjälpa mig att så småningom återkomma med fler artiklar. Problemet är att låta återhämtningen ta tid, då viljan är långt större än orken. Tröttheten kommer. Det är dags att avsluta artikeln.

mj-vinterbild-tvaran-umea
Bakom mörkret finns ljuset. (Foto: Privat)

Trötthet och smärta känns mörk och det är tungt att lyfta upp blicken ovanför träden. Men det är nödvändigt. Det blir att ta det stegvis till dess jag är åter och har återfått kraften.
Visningsbild:

pers-fallfrukt-och-sno
Snö och fallfrukt (Foto: P. Svensson) 

Tack till medarbetare och läsare. Tack för alla varma, uppmuntrande, ord från er alla. Utan er hade det varit än tyngre att så sakta kämpa sig tillbaka. Adventstiden står för dörren och vi ser nu fram emot ljusen att lysa upp vintermörkret med.
christmas-1075128_1920
TACK till fotograferna Per Svensson, Marina Pettersson, Anne Karlsson och min anonyme vän. Övriga foton arkivbilder från Pixabay.com.

 

 

Annonser

9 thoughts on “Gnistrande snö – gisslande smärta

  1. duritzan 2016-11-12 / 22:45

    Jag har precis sån fallfrukt. Jag tar in ett eller två om dagen, låter dem tina och äter sedan upp dem. De håller sig bättre ute än om jag skulle ta in dem. Och de är precis lika goda som om jag tagit den från trädet.

    Domsöndagen – veckan efter är väl ”laga krafts-veckan”. Det går ju alltid en bestämd tid efter en dom innan den vunnit laga kraft. Det måste väl vara veckan innan man börjar om med första advent? 😉

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-11-12 / 23:51

      Tack för att du berättar! Låter gott att ha frukt att plocka in. ”laga-krafts-veckan” tycker jag var ett utmärkt namn. Efter domsöndagen, så ska det vi har ställt till svars för vinna laga kraft. Det ger oss tid att tänka innan vi börjar om. Ett bra uttryck!
      🙂

      Liked by 1 person

  2. Jag 2016-11-13 / 13:15

    Det är just det där att man vill så mycket mer än man har krafter till. Men ibland måste man begränsa sig ordentligt. Jag är glad att jag hittade ett inlägg från dig, jag började undra hur du mådde. Nu vet jag lite mer, du får vila och komma igen, kära vän.

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-11-13 / 15:00

      Tack för dina rara ord. De värmer. Det är såsom du säger, svårt att hitta balans mellan vilja och ork. Jag har gått på vilja för länge och till slut sa min kropp ifrån – genom att jag somnar allt oftare mitt i en aktivitet. Begränsningen blev till en absolut nödvändighet för att jag ska kunna komma igen.
      Och det är ni som kommenterar, stöttar och uppmuntrar som gör att jag också kan våga minska aktiviteten. Att ha ditt och andras stöd betyder så mycket.

      Jag vilar och jag kommer igen när orken finns. Just nu är mitt mål ungefär ett inlägg/vecka – om jag orkar.

      TACK för just ditt stöd, min vän. ❤
      //P-L

      Liked by 2 people

  3. lena803 2016-11-19 / 00:30

    Storgråter nu. Hade skrivit (lång) kommentar. Var hvungen att koppla i laddaren, hela min text försvann!! Orkar inte skriva allt igen.
    Aldrig mer iPhone!!

    Liked by 2 people

    • Piia-Liisa Pisal 2016-11-19 / 12:24

      Hej Lena803!
      Vetskapen om att du hade skrivit en kommentar räcker, även om den försvann innan den blev publicerad. Jag säger som GGV bbnewsab – Gråt inte. Men vet också hur lätt det är att tårarna kommer när man lagt ner arbete på något man inte orkar återskapa.
      Så hoppas jag du torkat tårarna och känner att din närvaro här i bloggen är varmt välkommen.
      Varma kramar
      //P-L

      Liked by 2 people

  4. bbnewsab 2016-11-19 / 11:19

    Hej, Lena803! Inte ska du gråta. Livet ÄR fullt av motgångar och strul.

    Det kunde ha varit värre. Om man tänker efter.

    FDETDA: Du vet väl att det finns något som kallas för Murphys lag?

    Denna lag/regel säger: Om nånting KAN gå fel, så kommer det att göra det – förr eller senare.

    Det är en regel som aldrig slår fel.

    Detta är livet i ett nötskal, Lena803!

    Men visst har du rätt! Man blir ju inte precis glad när sånt händer.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s