Jul i Umeå-trakten. (foto: Privat)
Det blir en vit jul på en del håll i landet. Det har Livets Skiftningar fått fotobevis på! På många andra håll lyser snöns med sin frånvaro. Men julstämning beror på så mycket mer än snö. Livets Skiftningar vill passa på att önska alla sina läsare en riktigt God Jul med några härliga julbilder och samtidigt tacka er alla. Utan läsare – ingen blogg.
Jul på Liseberg (foto: Marina Pettersson)
”Det strålar en stjärna…” (arkivbild)
Lucia förebådade julen. Julen som nu är här – äntligen, kanske du tänker. För andra är julen inte annorlunda än andra dagar. Men jag hoppas ändå att ni alla kan få känna julefrid, oavsett om ni firar jul eller inte. För att kunna få en stunds ro i hjärta och själ är något vi alla behöver. Hur vi finner denna ro, om vi finner den, är givetvis individuellt. Musik och bilder kan vara ett sätt.
Vintervy i Umeåtrakten 23 december (foto: Privat) Vinterhamn
För att lysa upp vintermörkret tänder vi gärna ljus. De levande ljusen är också rofyllda att se på. Helen Sjöholm sjunger om julens ljus och budskap. Oavsett om du delar tron eller inte så kan de välkända julsångerna ge ro i sinnet. De hör julen till trots allt.
Rickard Söderberg får avsluta den musikaliska delen med en av de vackraste sånger jag vet. Adams julsång eller O Helga Natt som den också kallas. För natten då Gud lät sin son födas till världen är helgad för dem av oss som bekänner sig till denna tro. Det står i Bibeln, Lukasevangeliets första kapitel, vers 31: ”Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.” Det är ängeln Gabriel som talar till Maria. Maria var en flicka, kanske omkring 14 år gammal. Hon får detta budskap. Ett barn ska förda ett barn som ska bli något alldeles speciellt. Ett barn, men hon vet att för att hon ska bli havande krävs att hon är tillsammans med en man. Hon är trolovad, som det står, med Josef. En ung man, men de är inte gifta. Hon är säkerligen även väl införstådd med vad det innebär att bli med barn utanför äktenskapet. Ändå visar hon en tillit utan dess like.
Den tillit som beskrivs i vers 38 är en tillit som vi alla kan lära något av. Marias svar till ängeln Gabriel. ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” Tänk att kunna känna en sådan tillit. Att lita så förbehållslöst på en annan person. Kanske var det barnets tillit Maria visade eller var det ungdomens självklara orädsla? Oavsett vilket – att lita till och lita på varandra hoppas jag att många ska få uppleva. Med Marias tillit avslutar jag denna hälsning till er alla och givetvis:
God fortsättning på Julen
Visningsbild: Tomtens stubbe (foto Per Svensson)
Livets skiftningar - från ett annat perspektiv 
God Jul ❤
GillaGillad av 3 personer
Tack ❤ Önskar dig detsamma!
GillaGillad av 2 personer
Önskar dig en så bra jul som det bara är möjligt ❤
GillaGillad av 3 personer
Tack ❤ Detsamma till dig!
GillaGillad av 1 person
God jul! Fantastiskt fina vinterbilder.
GillaGillad av 1 person
Tack detsamma ❤
Och tack för dina fina ord om bilderna. Jag har förmånen att få arbeta tillsammans med skickliga fotografer som delar sina bilder med mig, vilket jag sätter stort värde på. Sedan känns det givetvis lite extra roligt att jag får dela med mig av min hembygd även i bild.
GillaGillad av 2 personer
God fortsättning!
GillaGillad av 2 personer
Tack ❤ Önskar dig detsamma!
GillaGillad av 2 personer
Som alltid jättefina foton!
En sak jag inte riktigt förstår är varför den fotograf som hör hemma i Umeåtrakten är så blygsam av sig och inte vill skylta med sitt namn här på din fina blogg, GGV Pipili.
Apropå ingenting. Så här efter julfirandet hör det väl till att man önskar folk ”God fortsättning!”
Närmare nyåret har jag hört att folk även önskar varandra ”Gott slut!”.
Den sistnämnda hälsningen tycker jag är helt igenom korkad, rent av elak.
I mina öron och i min hjärna uppfattar jag det snarast som att den som framför hälsningen i fråga önskar livet ur mig.
OM jag skulle använda en hälsning med likartat innehåll, skulle jag föredra att säga: ”God avslutning på gamla året!”
Samt därefter, i nästa andetag, tillägga: ”Och ett GOTT NYTT ÅR 1917!”
Är det fler än jag som tycker ”Gott slut” låter som en ovanligt negativ hälsning, fylld av negativa vibbar?
Fast med denna min undran/fundering är det väl som vanligt, dvs på det viset att jag råkar trampa någon på foten, kanske till och med förolämpa och kränka någon.
Ofta ställer jag mig själv frågan varför jag ska gästblogga och/eller skriva kommentarer på denna fina blogg och solka ned dess rykte som en osedvanligt snäll och trevlig blogg.
Jag passar helt enkelt inte in här, har jag förstått.
Så jag får nog ta mig en allvarlig funderare på om jag inte i stället, likt tjuren Ferdinand, ska lägga mig till ro inunder en korkek och ägna mig åt att lukta på blommor. För det är inget självändamål för mig att jag ska få folk att gnissla tänder över vad jag skriver här på din fina blogg, GGV Pipili. Jag känner mig inte sällan som en utböling bland (merparten av) dina övriga följare. Bara undantagsvis blir det en respons på det som jag skriver här. Vilket jag tolkar som att antingen vill ingen kommentera. Eller så vågar ingen kommentera det jag skriver. Oavsett vad som gäller så är det lika illa – i mina ögon.
Att skriva utan att erhålla någon form av respons – vad är poängen med det? Finns det ens någon poäng med det?
GillaGillad av 1 person
Bästa GGV min!
Du har inte på något sätt ”solkat ner” Livets Skiftningar! F.ö. hänvisar jag till mitt svar på nedanstående kommentar.
//Pipili
Vad gäller att önska någon ett ”Gott slut” så vet jag inte vad jag ska tycka! Men, det är klart, den dag som jag lägger näsan i vädret hoppas jag på ett gott slut 😉 Dock är min avsikt att vara med många år till innan jag företar den sista resan. Mer om att avsluta 2016 och påbörja 2017 kommer i ett senare inlägg.
GillaGillad av 1 person
Jag har diskuterat mitt dilemma med GGV Pipili. Om att det är svårt att känna sig motiverad, ifall feedback uteblir. Och nu när GGV Pipili själv inte orkar kommentera, då uteblir ju feedbacken nästan helt.
Jag vet förstås inte, men misstanken kommer över mig, att de som följer GGVs fina blogg inte uppskattar mitt sätt att skriva och/eller kommentera. Jag väljer ju ofta sagans form (dvs inga självbiografiska berättelser som är GGV Pipilis speciella adelsmärke) utan mer sagobetonade historier. Vilka emellanåt till och med är skrivna av Astrid Brefdufwa i stället för av mig.
Eller så väljer jag att röra om lite i grytan, så att det ska småputtra annorlunda. Jag vet dock från andra håll (läs: bloggar) att jag då och då uppfattas som en retsticka, som väcker känslor, inte sällan av det negativa slaget (dvs att det jag skriver ogillas av ”målgruppen”, vilket då också innebär att jag blir ogillad även som person, något som i höstas för övrigt vållade öppen konflikt här på GGVs fina blogg vid ett tillfälle, ity att den skribenten, som kritiserade mig, så uppenbart hade svårt att skilja på sak och person och – kanske av misstag? – kommenterade på ett sätt som innebar ett personligt påhopp på mig i stället för att hålla sig till att kritisera mitt budskap, något som då ledde till att jag valde att gå in i en tyst period.
Ett tag senare blev GGV Pipili mer sjuk och orkeslös än vanligt och ville gärna att jag skulle gästblogga för att hålla bloggen levande, medan hon återhämtade sig. Jag ställde upp, men har funnit mer och mer att mina gästbloggar, eller för den delen kommentarer, inte faller i den bästa av jordar.
Så nu väljer jag att gå in i en ny tyst period, ovisst för hur länge. Skulle antalet följare av GGVs blogg börja stiga nu, när jag har tystnat, drar jag slutsatsen att det nog är mer eller mindre färdigkommenterat här från min sida.
Det skulle ju blott öka den känsla jag har att jag inte hör hemma här. Att GGV Pipilis publik s a s nog är fel ”målgrupp” för mig.
Det känns lite som att jag – för att använda mig av en metafor – tillhör en politisk ideologi X och av okänd anledning har råkat hamna på ett möte anordnat av företrädare för en rakt motsatt politisk organisation Y. Så att när jag begär ordet och går upp i talarstolen och framför mitt politiska budskap X, så sätter alla andra närvarande på samma möte kaffet i vrångstrupen och undrar: ”Hur tusan har den talaren kunnat hamna här på vårt möte för att så flagrant störa ordningen, friden och fröjden här? Vill han prompt svära i kyrkan, får han välja någon annan kyrka än vår.”
Så nu lämnar jag predikstolen här i denna ”kyrka”, åtminstone temporärt. Men jag kommer inte att lämna själva ”kyrkolokalen”, ty jag vill fortsätta att följa – ”lyssna på” – det som sägs här inne på en av de innehållsmässigt sett finaste bloggar jag har kommit i kontakt med under senare år.
Jag avslutar med att önska GGV Pipili och alla hennes läsare ett GOTT NYTT ÅR!
Fast då kanske någon tar illa vid sig av det också. Jag erinrar mig nämligen vad författaren Fritiof Nilsson Piraten en gång sade (ungefärligen): ”Råkar jag i min text nämna en stoppnål, så dyker det strax upp en enögd person IRL som känner sig kränkt och utpekad på grund av det jag just har skrivit.”
Lättkränkthet är sannerligen ingen bristvara i dagens Sverige.
Därmed tack för mig – åtminstone temporärt. Man ska väl aldrig säga aldrig. The times are a-changing, som nobelpristagaren Bob Dylan sjunger/skriver. Så man bör undvika att lova något bestämt.
GillaGillad av 1 person
Tack min kära GGV för att du så öppet och ärligt berättar hur du känner. Själv har jag, trots avsaknaden av kommentarer från min sida, uppfattat dina inlägg som en frisk fläkt här på Livets Skiftningar. Att vi har helt olika sätt att skriva råder inte någon tvekan om, men olika innebär inte fel!
Jag vill rikta ett varmt tack till dig för de inlägg du skrivit. Du har hjälpt mig genom en för mig svår period.
Nu får Livets Skiftningar snart starta ett nytt år med nya utmaningar. Det kommer inte att bli lika tätt med inlägg som tidigare såsom de ser ut nu. Men bloggen kommer att leva vidare. Alla ni som läser och följer Livets Skiftningar har med stor sannolikhet redan sett denna förändring komma.
Tack GGV bbnewsab för all hjälp och varmt välkommen att fortsätta följa och kommentera inläggen i Livets Skiftningar. Du har följt bloggen sedan mitt allra första inlägg i januari 2016 och de råd jag fått under året har varit mycket värdefulla.
Och om du någon gång vill återkomma som gästbloggare är du välkommen!
//Pipili
GillaGillad av 1 person
Reblogga detta på Livets skiftningar – från ett annat perspektiv och kommenterade:
Så kom då julafton. I skrivande stund är det julnatt och mina tankar går till Jungfru Maria, liggande i ett stall för att föda.
Jes 9:6 har profeten skrivit:
”Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig Fader,
Fridsfurste.” (Bibel 2000)
Fridsfurste. Han sändes till oss för att skapa frid. I Bibel 2000 står också fred med. Frid och Fred.
Det är min önskan att julen 2017 kommer att präglas av frid, fred och glädje för alla er som läser och följer min blogg. Givetvis vill jag att alla ska få uppleva en ”fröjdefull jul” som det står i en av de många visor som hör julen till. Men ni som läser och tittar, kommenterar ibland, ni betyder lite extra. Det är ju ni som för bloggen som jag sagt så många gånger.
Jag delar gärna min julglädje med er. Trots en hälsa som lämnar mycket i övrigt att önska, har jag haft en underbar julafton tillsammans med mina barn och mina föräldrar. Barnen stannade hela eftermiddagen och en stor del av kvällen. Föräldrarna gjorde ett stopp på vägen hem från ett annat julfirande för att ta en kopp kaffe tillsammans. En av de absolut bästa julaftnar på många, många år ❤ 🙂
Tyvärr får själva artikeln lov att bli en reblogg. Orken medger inte mer, även om vilja finns. Min fysiska hälsa är sämre än på länge. Ni som delar min tro får gärna be en bön att det ska vända till det bättre. Att orken återkommer så jag kan ägna mig åt min favoritsysselsättning – att få skriva!
TACK till fotograferna Tivedstrollen (Per Svensson och Marina Pettersson), Göran Kangedal och den anonyma fotograf som förser mig med vackra bilder från Umeåtrakten.
TACK till alla fodervärdar som generöst delat med sig av bilder och berättelser om FM-hundarna.
Utan er skulle det bli en tom och tråkig blogg!
Därför vill jag till fotografer och fodervärdar samt till alla er andra skicka med er Ingemar Olssons klassiska sång:
GillaGilla