Efterlysning: Självkänsla

Återigen är jag i den situationen att viljan finns att lägga ut en ny artikel. Tankar om innehåll finns också. Men förmågan brister. Jag väljer därför att reblogga en av mina tidigare artiklar som tar upp just detta med bristande förmåga. Jag tänker att ni som läst den kanske kan tänka er att läsa om. Och för er övriga är den ju ny. Innehållet är, tyvärr, lika aktuellt idag som det var i oktober.
Så snart som orken finns kommer en ny artikel.
Tack för att ni har överseende med min bristande förmåga. Som information kan jag säga att jag väntar på kontakt från hjälpmedelscentralen angående hjälpmedel för att kunna nyttja datorn trots krånglande och värkande händer.
Vänliga Hälsningar
//Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Självkänslan har funnits någon gång, men är borttappad sedan länge. Nu börjar konsekvenserna bli besvärande.

pers-oktoberbilder-50-2016”Din vilja finns i skogen” sades ibland till barn. 

Viljan att göra saker finns kvar, men inte förmågan. Kroppen och hjärnan sviker å det grövsta. Med sig tar de allt vad självkänsla heter. Istället lämnar de kvar känslor av skam och skuld. Det borde du väl klara! Jo, jag instämmer. Jag borde verkligen klara av att… men hjärnan samarbetar inte med kroppen och så brister det. Det är inte viljan som är utkastad i skogen, det är förmågan och med den också min självkänsla, min tro på mig själv. För varje upplevt misslyckande krackelerar självkänslan allt mer och depressionen sticker fram sitt fula tryne och bara stökar till på alla sätt och vis. Förnuftet säger en sak, medan känslorna säger annat.

pers-oktoberbilder-30-2016Tilltron till den egna förmågan är som att gå torrskodd fram till vattnet…

Men…

View original post 750 fler ord

”Det var så lite så…”

Att tacka för hjälpen.
rose-1644818_1920
”Tack för hjälpen” besvaras ofta med orden: ”Det var så lite så”. Men när jag inte kan göra det du kan så är det du gör för mig inte lite. Kanske är det en liten sak för dig som är frisk. Men för mig, som inte längre klarar att göra detta själv, betyder din handling mycket. För mig är det du gör en möjlighet att kunna fungera på liknande villkor som om jag vore frisk.
dry-toilet-1411204_1920
Du tar fram toalettpapper åt mig. Det tar dig någon minut. Om jag ska göra samma sak kanske det tar både 10 och 15 minuter eller mer därtill. Det är fler moment innan pappret har kommit på plats än vad man som frisk tänker på. Sedan hjälper du mig med annat också. På morgonen bäddar du min säng och hjälper mig att duscha. Kokar kaffe och värmer mat. Städar, diskar och ser till mina blommor. Tar hand om mig och mitt hem. Detta och mycket mer därtill. ”Det var så lite så”. Nej, för mig var och är denna hjälp en nödvändighet jag inte kan klara mig utan. Då är det inte längre lite.
hand-1362175_1920
Dina händer är min förlängda arm. Som den kvällen då smärtan griper tag i mig och gör det nästintill omöjligt att utföra den enklaste syssla. För att ha koll på hur ofta jag tar behovsmedicin skriver jag alltid upp vad jag tar, mängd, klockslag samt också smärtnivå. Mest för min egen skull, men även för exempelvis ambulanspersonal och akutläkare om jag skulle behöva åka till sjukhus. Smärtan kan sitta i hela kroppen, men vissa leder är mer utsatta än andra. Bäckenet är en av mina svagaste punkter. Jag har fött två barn och smärtan under förlossningarna var lindrigare än den jag nu har. För dem av er som haft foglossning med symtom från alla tre bäckenleder kan troligtvis förstå ungefär hur det känns. På en skala mellan ett och tio landar smärtan ofta omkring åtta (och stundtals mer därtill).
woman-791541_1920
Att stå och gå kan vara omöjligt. Nu har dessutom även knän och händer sagt ifrån. Konsekvensen blir att vid smärttoppar får jag svårt att förflytta mig själv. Jag behöver kunna hålla i mig och även kunna böja/räta på mina ben för att förflytta mig från säng till rullstol. När då handen är så försvagad av smärta att det endast med stor möda går att skriva några få ord, säger det sig självt att det blir svårt att hålla i sig under förflyttning. Det är då all hjälp blir värdefull. Det är ni som står runt om mig som gör att jag inte faller ihop. Det är inte lite, det är oumbärligt. Det kan vara att dra upp lite av min flytande behovsmedicin, skriva, hålla mig…

Men vad det än är du hjälper mig med så är det inte lite. För dig som frisk kanske det upplevs så, men inte för mig. Så snälla – förringa inte din insats genom att säga ”det var så lite så”. Oavsett vad klarar jag mig inte utan din hjälp. Låt mig då få säga tack och ta åt dig av det. Avslutningsvis lite ögonfröjd till er alla att njuta av, men riktade särskilt till er som hjälper, som professionella, som vänner eller bara för att ni finns till hands då någon behöver er hjälp!
flower-141158_1920
tulips-1312129_1920
sunset-813043_1280-1
hands-543593_1280
TACK för hjälpen!

Alla Hjärtans Dag 2017

Valentin har namnsdag den 14 februari, men dagen är nog mer känd som Alla hjärtans dag än Valentins dag i vårt land. Bloggen Livets Skiftningar har nu funnits i 13 månader och vad passar väl bättre än att tacka alla mina läsare och följare för att ni gett mig som skribent så mycket under detta år genom att låta en av FM-hundarna träda fram? Ett tack till alla fotografer som som generöst delar med sig av sina bilder. Ingen nämnd – ingen glömd.

gk-18-september-blommar-rosorna-2-2
Symbolen för kärlek… (Foto: Göran Kangedal)

Dessutom riktar jag ett speciellt tack till Försvarsmaktens hundar och deras fodervärdar samt ”BB Hilton” som genom de blivande fodervärdarna bistått med bilder på valpar och tikar.

fm-lissa-hamtar-kopplet
FM Lissa har hämtat sitt koppel! (Foto: Ida Östling)

FM Lissa får representera FM-hundarna idag på Alla Hjärtans Dag. Lilla Lissa börjar bli stor och gissningsvis är hon nu inne i värsta slyngelåldern. Hon hade ju ett och annat litet hyss för sig som liten och att busa när man då är tonåring brukar följa med. Matte Ida har skickat bilder som visar vad Lissa kan. Och ett par bilder som Lissa har egna åsikter om! Hon vaktar mattes rena tvätt till dess matte har tid att ta reda på den. Punkt! Lissa var mycket bestämd när det gällde detta. Vad matte tycker om att Lissa vaktar genom att lägga sig på tvätten är enligt Lissa helt oväsentligt, så det så! Titta och njut av matte Ida Östlings bilder på Lissa.
fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-med-tvatten-dec-2016
fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-med-tvatten-bild-2-dec-2016

fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-dec-2016
Här är bildbevis på hur Lissa sköter om mattes rena tvätt! Nedre bilden håller hon koll på matte.

Lissa tycker som de flesta hundar om mat. Kanske kan hon tänka sig att servera sig själv av skinkan?
fm-lissa-ar-sugen-pa-skinka

fm-lissa-star-pa-bordet
Om jag står på bordet så missar jag inte någonting. Dessutom ser jag bra. Javisst – ni får inte glömma bort att det dessutom är träning inför de där besöken hos veterinären. Då SKA jag stå på bordet!

Lissa vill avsluta med bilder som visar att hon nu har mycket bra balans och kan ”sitt” och ”ligg” även på en bänk. Allra sist blir det två riktiga kärleksbilder. Det är inte för inte Alla Hjärtans Dag!

fm-lissa-myser
fm-lissa-myser-och-pussas
Puss på dig matte!

Med dessa härliga bilder på FM Lissa tackar Livets Skiftningar fotograf Ida Östling för de härliga bilderna och önskar alla en fin Alla Hjärtans Dag.

heart-608787_1280
Hjärtan     (Arkivbild)

Visningsbild:

fm-lissa-17-nov-16
FM Lissa (Foto: Ida Östling)

Långvarig smärta, bemötande och behandling

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Ett bra bemötande betyder oerhört mycket. Denna artikel tar upp att vara smärtpåverkad dygnet runt samt relationen mellan vårdpersonal och patient. Den belyser också vilket skicka svår smärta kan försätta en person i när smärtnivån varat så länge att hoppet om bättring hade börjat sina.

persons-933564_1920Ungefär lika stort hopp som värme och solsken en regnig höstdag…

Smärtan hade varit så intensiv under en tid att tankarna på att åka in akut för att få hjälp att bryta hade kommit allt oftare. Många var de eftermiddagar och kvällar som det innebar stora svårigheter att ens röra sig. Samtal med hemsjukvårdens sköterska ledde till att hon tillsammans med hemsjukvårdens läkare kom på hembesök. Förväntningarna var, ska erkännas, inte så höga, men hoppet fanns att läkaren skulle kunna hjälpa till att på något sätt minska smärtan.

doctor-1228629_1920Hade läkaren något som kunde hjälpa?

En smärta som var så intensiv att omgivningen började reagera. En smärta som började…

View original post 708 fler ord