Det talar vi tyst om – kaos, oreda och hjälp hemma

Nu har jag det bra. Jag har aldrig haft en så fin bostad i hela mitt vuxna liv som jag har nu. Städat och fint tack vare duktig hemtjänstpersonal. Personal som tar hand om både mig och min bostad på ett föredömligt sätt. Att be om hjälp och ta emot den var inte lätt, men nödvändigt. Jag är i sämre skick nu än vad jag var för ett år sedan och, som sagt, helt beroende av hjälp från hemtjänst och hemsjukvård.
Tack till hemtjänsten och hemsjukvården i Askersunds kommun.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

broken-1001668_1920-1Med händer som inte fungerar hamnar mycket på golvet. 

Att ha hjälp i hemmet för att man inte klarar av att själv sköta allt som behöver göras för att hemmet inte ska se ut som om det varit fest och ingen har orkat städa upp. Rörigt, smutsigt, disk överallt inte sällan kläder slängda lite varstans, blandat rent och smutsigt. Tidningar av diverse slag utslängda på golvet. Jag satte mig i soffan och grät. Försöket att städa hade slutat som vanligt. Visserligen hade jag lyckats fått ihop massor med skräp och dammsugit lite, men nu var jag förutom riktigt ledsen, sjöblöt av svett och hade så ont att det inte fanns en chans att jag skulle orka mer idag. Disken skulle få stå. Orkade inte längre. Det var inte sämre nu än när jag började. Men jag visste också att om ett par dagar syntes inte ett spår av de timmar jag…

View original post 788 fler ord

Annonser

Till minne – FM Kola 2 år

FM Kola var den första FM-hund jag skrev om. Mamie Camilla Andersson delade med sig av sina fantastiska bilder, FM Kolas upptåg och all den kärlek som fanns både dem emellan, mellan andra som kände dem båda IRL och den kärlek som FM Kola väckte hos alla oss som lärde känna henne genom FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Därför rebloggar jag idag denna minnesartikel om FM Kola. Kanhända trillar en liten tår längs kinden när jag läser, men leendet, vemodets leende följer strax därpå. För Kola lämnade och lämnar ingen oberörd.
TACK Camilla för att du litade på mig och lät mig publicera både text och bild på denna underbara valp.
FM Kola visar att det är inte hur lång tid vi vandrar på jorden som sätter beständiga avtryck i våra hjärtan.
Vila i Frid, Kola, och en dag möts vi kanske på Regnbågsbrons spann.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar liteFM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig…

View original post 861 fler ord

Ledsagare – följeslagare och trygghet

För ett år sedan var detta med ledsagning aktuellt. Det är lika aktuellt idag. För närvarande ligger mitt ärende hos Förvaltningsrätten och nu gäller det framförallt ledsagning vid besök hos vårdgivare samt medföljande ledsagare i specialfordon (läs: taxibuss) till sjukhus/mottagning. I dagsläget är ingenting klart och jag löser frågan genom att be anhöriga om hjälp då jag fortfarande inte kan och får framföra min Permobil ensam utanför min bostad.
För kännedom så har jag fortfarande problem med ögonen på grund av herpesinfektion. Bland annat så är det drabbade ögats hornhinna grumlad vilket gör det svårt att arbeta vid datorn. Så snart jag orkar och kan kommer nya artiklar. Till dess rebloggar jag sådant som fortfarande är aktuellt.
Tack till alla ni som följer och läser min blogg trots avsaknaden av nya artiklar. Det värmer mitt ❤
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Ledsagning – beroende av hjälp utanför hemmet. Av säkerhetsskäl har arbetsterapeuterna ålagt mig att alltid ha någon med mig då jag ska ut på någon form av aktivitet. Att åka ensam existerar inte. Anledningen finns beskriven i föregående artikel ”Varför så yr? Akuten nästa…” Beslut om ledsagning ska utgå från skälig levnadsnivå och utifrån brukarens behov och livssituation. 

wheelchair-999622_1920Utan ledsagare blir det inte någon rullenad, oavsett manuell eller elektrisk rullstol.

Men nu finns ett problem som ställer till bekymmer för mig. Kommunens biståndsbedömare som ansvarar för hemtjänst har också ansvar för beslut angående ledsagning enligt socialtjänstlagen. Beslut om ledsagning  beviljas enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Dessa beslut är tidsbegränsade och det ligger på mig som brukare att hålla reda på när beslutet går ut och i god tid innan ansöka om ledsagning på nytt. Det fick jag veta för några veckor sedan i samband med att en vårdresa skulle bokas…

View original post 751 fler ord