Torpet talar

Om hårt arbete, många barn, ständig värk och om liv och död.

PErS Skog 15 Här har legat många ställen genom tiderna PS text
Idag ser torpstället ut så här. Men titta noga, och du kommer att upptäcka spår av att här har bott människor.

Långt inne i skogen låg ett torp. Ett torp med rum, kök och liten farstu. I köket utgör murstocken och vedspis tillsammans med en bakugn centrum. Ja, hela den lilla stugan vilar egentligen på murstocken. De två minimala rummen på övervåningen och den smala trappen ditupp är också beroende av murstocken. I ett av rummen hade torparen sin verksamhet. Han var skomakare utöver vad det lilla torpet gav. En bit korkmatta fick tankarna att komma. Vad skulle den lilla stugan berätta – om den kunnat?

MP Korkmatta
Korkmattan i köket. Mor Elsa var stolt över den. Det var modernt och så lättstädat sen. Istället för att var vecka knäskura det slitna trägolvet med såpa räckte det nu att våttorka med skurtrasa.

Torpet har mycket att berätta för oss. Mor Elsa med maken Karl hade nu bott i torpet i snart 20 år.  De äldsta barnen hade redan städslats i arbete vid de lite större gårdarna i trakten, men än var det inte slut med barnafödandet. Hon var på det viset igen. Hon hade redan än mer ont. Förra gången kunde hon knappt inte gå alls. Hon borde bli bra emellan barnen, men hon hade lika ont då och minst två av de fem töserna verkade ha samma sorts värk. Mor hennes sa att det var bara att vänja sig vid det och ta till käppen om det blev för illa. Torpets väggar var de enda som visste ännu. Hur hon tidig morgon bara hann utanför dörren innan hon kräktes. Inom sig hoppades hon att kroppen skulle ta hand om problemet. Det hade hänt förut att hon sluppit en jobbig tid genom en kraftig blödning strax efter att hon förstått. Men ingen annan än väggarna visste. Bara Karl visste. Han såg det ju först, och märkte att Elsa inte kunde jobba som vanligt. När hans far såg att Elsa inte arbetade ordentligt i hans tycke blev han vred och kallade henne för lat. Att hon hade ont såg han inte. Mor Stina förstod hur det var ställt. 13 barn varav nio i livet hade satt sina spår. Tvillingarna levde bara några dagar, så små som de var.

MP Stenmur
En del av all sten som mor Stina och barnen plockade från den karga åkermarken för att de skulle kunna odla potatis, rovor och annat som var nödvändigt för att överleva. De stora stenarna spettades loss. 

Om torpet skulle berätta skulle de berätta om starka kvinnor som arbetade hårt och om Elsa som alltid hade ont, men arbetade så mycket hon kunde ändå. Om män som slet ont och fick betalt i form av brännvin lika ofta som i form av mat och utsäde. Ofta till storhelgerna bestod lönen av brännvin. Karl var Stina och Eriks äldsta son, i livet. Två pojkar hade de mist på milan. Erik blev aldrig sig själv efter det och nog ville han ha ut lönen i brännvin. Storbonden förbjöd dem att ta annat än pinnar och kärringved (torra kvistar längst ned på framförallt gran) att elda med. Jakt var inte att tänka på. Jo, de fick skjuta grävling. Fiska fick de göra iallafall. Men nog hände det att en och annan hare och nån tjäder hamnade i väskan. En väska som såg ut som en grävling. Stötte Erik på grävling sköt han och la tjäder och hare i den urtagna grävlingen. Tack vare det hade de klarat sig förliden vårvinter när de var på gränsen till svält. Men Karl lärde sig aldrig skjuta. Tack och lov att pojken som Elsa fattat tycke för var flink i fingrarna och duktig skomakare. Far hans och farfar med hade varit skomakare och på så sätt kunde de byta till sig mat. En del betalade till och med i pengar vilket var mycket välkommet med tanke på lånet.

MP Skomare bliv vid din läst!
Det minsta av rummen på övervåningen var Karls skomakeri. Här arbetade han många timmar varje dag och det var pligg överallt. Erik och Stina hade lillstugan som Karl och Erik byggt. Men de jobbade fortfarande så mycket de kunde, om inte annat kunde Stina hålla koll på de små när Elsa gick iväg för att mjölka morron och kväll, även om hon inte kände sig helt kry.

Dessa väggar, som varit med om så mycket. Ytterväggarna behövde, nej ville, ha rödfärg men det fanns inte pengar till. När Erik försiktigt fört det på tal hos bonden fick han svaret att torpet hade han köpt och att det var dags att betala lånet. Två kronor och femtio öre var det nu i ränta och amortering. Sen fick han sin liter och det var bara att gå. Innan han hade kommit hem hade han druckit ur gott och väl hälften – som vanligt. Torpet kan berätta att Erik missade dörren och gick rakt in i väggen, inte för första gången. Dörren som var det finaste på hela huset, men som egentligen inte passade in.

MP Vacker trädörr Gullspångstrakten
Den vackra dörren, som nu sitter på en annan byggnad. De var oense om dörren skulle målas, men den kom att förbli omålad.
MP Kuriosa i Finnerödja MPs text
Det var länge sen dessa väggar fick behövlig rödfärg, men det fick vänta. Först gällde att försöka få betalt i pengar så att ränta och amortering kunde betalas. 

Han gapade och skrek åt ungarna. Han var trött på ungar, ungar och ännu fler ungar. Lagom som Stina hade slutat få ungar började Elsa. Alltid ungar i massor och inte tillräckligt med mat. Tack och lov att han fick brännvin iallafall. Han vände och gick till lillstugan, slog upp dörren och skrek åt Stina. Stina satt som vanligt i sin stol, men något var fel. Hon sov. Ja, hon sov – för evigt. Erik sjönk ihop i en hög nedanför hennes fötter och skrek rakt ut. Det var så Karl och Elsa fann dem några timmar senare. De hade hört Erik skrika, men det var vanligt när han fått för mycket, så de väntade tills det blivit lugnt innan de gick in.

MP Kvittens
Kvittensen på lånet som det blev Elsa och Karls son Oskar som betalade till slut!

De tog hand om Stina och kallade på prästen dagen därpå när Erik nyktrat till. Då låg Stina nedbäddad i sin säng i sitt allra finaste nattlinne med en vackert broderad duk över sitt ansikte. Händerna knäppta på täcket med en Bibel under dem.

 

Denna berättelse bygger på vad äldre män och kvinnor berättat om från sin barndom och vad deras far- och morföräldrar berättat för dem. Vi hamnar då på att de äldsta kan ha varit födda i slutet av 1700-talet. Torpet skulle kunna berätta så mycket mer, men detta får räcka.
Fotografierna har varit till stor hjälp och ett varmt tack till fotograferna Per Eremiten Svensson och Marina Petterson vars foton illustrerar denna berättelse. TACK för bilderna som alla är tagna i södra Närke med omnejd.

FM Jeck och schäferpinnarna

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juli
FM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma tillbaka FM Kerro. Livets Skiftningar har lovat dig det. Och det gäller er andra FM-hundar också. Unga som äldre, nykomlingar likväl som bekanta. Alla är Välkomna och Livets Skiftningar kommer att ge er utrymme. Det finns många söndagar under hösten som artiklarna kan handla om er FM-hundar.
FM Jeck skogsavverkning bild 2 28 mars
Jeck berättar att bilderna från avverkningen är från mars och från juli i år. Matte Ulla-Britt tillade att det gällde att hålla sig undan när Jeck var i avverkartagen, för han fick omkull det träd han bestämt sig för. Jeck tänkte inte så mycket på var trädet föll, sa han, utan det viktigaste var att han fick omkull det så han sedan kan kapa av en pinne i lämplig storlek. Matte berättar: ”Det var faktiskt så att han fick ner hela trädet och jag var jättenära att få det i huvudet, gick och plockade och hörde ett brak… Slängde mig undan i sista minuten… Puuuuuh FM hundar.”

FM Jeck skogsavverkning bild 1 28 mars
Nu är det jag igen… Sätt aldrig en boll i händerna på min matte, hon fuskar eller så är hon fullständigt livsfarlig med bollar… Slänger bollen i ett träd så den kommer tillbaks till henne igen… och jag letar ju där jag tror bollen är… GRRRRR från Jeck (Text Ulla-Britt Ledin)

Men innan avverkning värmde han upp med lek med boll. När uppvärmningen var klar tog Jeck itu med arbetet att ta ner träd. I bildserien ser ni hur Jeck arbetade. ”Först valde jag ut ett lämpligt träd och sedan tog jag tag i det och drog till dess att trädet kom till mig. När jag väl fått ner trädet vilade jag en liten stund, för att sedan ta det med hem. Trädet jag tog ner i mars var inte större än att jag kunde ta det utan att behöva kapa av det.”

FM Jeck skogsavverkning bild 7 28 mars
Här vilar jag efter att ha tagit ner min pinne!

”Ni ser att det inte är så svårt att fälla träd, bara man vill så! Bilderna nedan är från Värmland. Det var då matte fick kasta sig undan från det fallande trädet. Men skyll inte på mig. Matte får faktiskt lov att hålla lite koll. Trädet var lite större än det jag tog ner i våras, så jag fick lov att kapa av en bit som jag kunde bära med mig.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Här på bilderna kan ni ser hur jag arbetade när jag tog ner trädet. Det gällde att ta tag på rätt ställe där det går bra att rycka och dra till dess det gav med sig och föll. Och som jag sa förut, jag fick ta av det för att få en lagom stor pinne med mig hem. Men jag vilade en liten stund emellan och funderade över var jag skulle bryta av trädet. Sen hörde matte något i skogen och hon trodde det var varg. Har ni hört, va? Varg? När det bara var älg och rådjur. Det är inte nåt att vara rädd för. Rådjur jagar jag bort från gården hemma. Vad sa du? Vad matte tycker om att jag jagar rådjur? Nej, det talar vi inte om. Slutpratat!”
Så snart det blir tal om att jaga rådjur blir Jeck tvärtyst och vägrar att säga ett ord. Ni minns att det var så förra gången också. Däremot berättar han gärna hur det gick till när han räddade tuppen från att bli mat till räven. På bilden vilar han ut efter att ha räddat tuppen.
FM Jeck 2 år 24 april
Jeck vill avsluta dagens artikel med bilder till från avverkningen i Värmland. Matte hittade svamp också som synes!
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 7
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 5

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 6
Här ser ni grenen som jag tog av! Visst är den väl alldeles perfekt? Den gick till och med att ta med sig när jag sprang i blåbärsriset!

Ung och stark vill Jeck som så många andra i som är i 20-åldern testa sin styrka. Han blir två och ett halvt år den 24 oktober, vilket motsvarar lite drygt 20 människoår.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 8
Visningsbild:
Jeck har avverkat och dessutom kapat sin schäferpinne i lagom storlek.

Tack till matte Ulla-Britt Ledin och Jeck som pga en viss svaghet i sina höfter blev civilist istället för tjänstehund. Som gårdsväktare och hjälpreda åt matte kan arbetet anpassas efter hans förutsättningar.

Berätta gärna om egna erfarenheter av hundar som gör ovanliga saker. För det hör nog inte till vanligheterna att hundarna avverkar och kapar till sina egna schäferpinnar!  Som vanligt är reflektioner, frågor, funderingar och annat välkommet i kommentarsfältet. Självklart går det bra att kommentera på FB och Twitter också.

Foto:
Ulla-Britt Ledin

Sjysta villkor (Reblogg)

Sjysta villkor och stopp mot tvångsarbete – ILO antar utmanigen om Globala värdekedjor

avatar

För tre år sedan dödades 1200 människor och 2500 skadades allvarligt vid en textilfabrik på Rana Plaza i Bangladesh.

Katastrofen blev en ögonöppnare för den breda allmänheten om att jakten på låga priser på skor, t-shirtar och kläder bär ett enormt högt pris i form av mänskligt lidande för dem som tvingas arbeta i fabriker med dålig arbetsmiljö, långa arbetspass och till låga löner.

Det har blivit allt tydligare att globaliseringen av ekonomin är oundviklig och ofta enormt orättvis. Klyftorna mellan dem som profiterar på de positiva effekterna av globaliseringen och dem som möjliggör den vidgas allt mer. Längst ut i kedjan av produktionen arbetar de som är mest sårbara och utsatta – barn, kvinnor och män.

Det är därför mycket välkommet att ILO, nu för första gången, ska anta utmaningen om att uppnå anständiga arbetsvillkor (Decent Work) genom hela produktionskedjan. Diskussionen och förhandlingen som ska påbörjas i Geneve i sommar kommer att bli mycket komplicerad. Arbetsgivare och arbetstagare står långt ifrån varandra.

Globala produktionskedjor eller värdekedjor (GSC) ökar alltmer i betydelse, ca åttio procent av all global handel och tillverkning sker i någon del av en produktionskedja. Varors tillverkning delas upp, fragmenteras allt mer, i jakt på lägsta kostnad. Samtidigt luckras beskattnings och arbetsrättsligt lagar upp i länder som tävlar om att locka till sig utländska investerare. Den snabba tekniska utvecklingen och allt fler aktörer som blandas in i produktionen gör det svårt att överblicka och organisera facklig närvaro för de arbetare som är mest utsatta.

Arbetstagares grundläggande rättigheter sätts på undantag i de globala produktionskedjorna. Organisationsrätten respekteras inte, att framföra klagomål leder till summariska bestraffningar och avsked. Avsaknaden av rätten att förhandla kollektivt är helt dominerade inom GSC. Det leder till låga löner, försämrade arbetsvillkor och minskad respekt för arbetares rättigheter.

I produktionskedjorna finns en överrepresentation av migrantarbetare som exploateras, dessa arbetare rekryteras av underleverantörer långt bortom kontroll för det upphandlande företaget. Kontrollen är dålig, ITUC (Världsfacket) larmar om att det längst ut i GSC återfinns barnarbete, tvångsarbete och andra former av utnyttjande av människor. Det behövs därför omedelbart ett ramverk av åtgärder och lagstiftning som förbjuder och kriminaliserar dessa företags jakt på billig arbetskraft.

GSC kommer aldrig att bli hållbara om de inte baseras på principen om Decent Work. Stater måste säkerställa att företag respekterar de fundamentala rättigheterna för alla arbetare, inklusive migrantarbetare. Av särskild stor betydelse är ratificeringen av ILOs åtta kärnkonventioner och att de följs därför att dessa konventioner utgör grunden för att kunna uppnå grundläggande rättigheter i arbetslivet. Då garanteras rätten att organisera sig och förhandla kollektivt. Likväl finns då stöd för att eliminera alla former av tvångsarbete, barnarbete och diskriminering i arbetslivet.

När de svenska delegaterna åker till Geneve i juni för att påbörja förhandlingarna finns en viktig uppgift att fylla. Sverige kan tjäna som ett gott exempel på att sunda relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare skapar förutsättningar för konkurrenskraft, produktivitet och ett arbetsliv med respekt för arbetstagare med god löneutveckling.

Sveriges regering kan bidra med att visa att respekten för fria och självständiga parter är en förutsättning för ett hållbart arbetsliv. Regeringens initiativ för en rättvisare globalisering mellan arbete och kapital – Global Deal är ett mycket vasst och bra initiativ. Men för att det ska bli verklighet krävs att regeringen lever som den lär. Därför krävs att Sverige snarast följer uppmaningen från LO och ratificerar protokollet mot tvångsarbete – först då kan arbete med sjysta villkor i produktionskedjorna bli verklighet.

Etiketter: , , , , , , ,

Oscar Ernerot

Ombudsman

I rikets tjänst – FM-hund då och nu del 1

12650296_10153257793691759_759020417_n FM Kyra
FM Kyra 11 månader som utbildas för arbete i Rikets tjänst av fodervärd Ida Östling

”Hundarna i rikets tjänst del 1 – Försvarsmaktens tjänstehundar då och nu

När Säpo höjde terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan bestämde sig VBV för att göra en miniserie om hundarna i rikets tjänst. Hotnivån sänktes nyligen, men terrorhotet kvarstår.

I november 2015 höjdes terrorhotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Nivå fyra på den femgradiga skalan innebär att landet står inför ett högt hot.
För några dagar sedan gick Säpo ut med att de nu sänker terrorhotnivån från nivå fyra tillbaka till nivå tre.

Vår Bästa Vän bestämde sig för att göra en serie i tre delar om hur hundarna i rikets tjänst påverkades av den förhöjda terrorhotnivån. I serien möter VBV-gänget polisens specialsökhundgrupp i Stockholm, tullhundarna i Arlanda och Försvarsmaktens hundtjänstenhet.

I miniseriens första avsnitt om Försvarsmaktens tjänstehundar berättar Peter Öhrling, från Försvarsmaktens hundtjänstenhet, bland annat om deras arbete när hotnivån höjdes och kommenterar klipp ur Sveriges Radios arkiv från 1939 då Försvarsmakten efterlyste tjänstehundar efter den tyska invasionen av Polen.

Öhrling berättar att de föder upp och tränar tjänstehundar till Försvarsmaktens insatsförband och att hundförarna måste vara införstådda med risken att hunden kan skadas.
– Våra hundar är alltid operativa och igång, de är alltid hos hundföraren så de har en kort beredskap. Jag tror att hundförarna inser att det är ett arbetsverktyg de har och att de kan separera på känslor och det faktiska arbetet, säger Peter Öhrling.” (P4 Stockholm Vår Bästa Vän 160307)

FM Jönso på skogspromenad jan 16
FM Jönso, 15 månader,  har nyligen flyttat hemifrån för att börja på universitetet, dvs i hans fall Polishögskolan. Jönso ska bli polishund och fortsätter nu den utbildning som fodervärd Eva Qvick gett honom tillsammans med sin nya arbetskamrat (Hundförare). Ekipaget har nu en tid av utbildning framför sig till dess de är klara att börja arbeta tillsammans. Innan ”universitetsutbildningen” börjar kommer Jönso och hans förare att ha en tid tillsammans för att lära känna varandra och därmed skapa ett band av samförstånd dem emellan. De kommer ändå att, förhoppningsvis, vara arbetskamrater i ett antal år framöver!

FM-hundar då och nu del 1 160307

Foto FM Kyra: Ida Östling
Foto FM Jönso: Eva Qvick
Text: P4 Stockholm, SR

FM Fatzy med valpar

FM Fatzys valpar som föddes på BB Hilton i Sollefteå den 20 januari 2016. Åtta hanar och två tikar.

Den 20 januari 2016 blev FM Fatzy mamma till en kull om elva små ulltussar, varav åtta hanar och tre tikar. Sorgligt nog så levde en av tikarna bara något dygn, berättar Fatzys matte. Så FM Fatzy har nu tio valpar att ta hand om. På bilderna som är från slutet av februari är valparna snart sex veckor gamla. Åtta veckor gamla flyttar de till respektive fodervärd och FM Fatzy åker tillbaka hem till matte och sin store son FM Jönso.

”Jag är störst!”
Valparna utvecklar sin unika personlighet allteftersom de växer till sig. Det har också med stor sannolikhet börjat bli en rangordning dem emellan, och även om den ännu inte är stabil så finns den ändock där. 
En del är riktigt tuffa 🙂
”Så här såg vi ut när vi bara var några dagar gamla, och vår mamma Fatzy vaktade oss. Hon är stolt över sina fina valpar och tar väl hand om oss små. När hon kommer hem till matte får hon träffa vår storebror, FM Jönso igen. Han har hållit mammas matte sällskap medan hon har tagit hand om oss”
Här har vi hunnit bli drygt två veckor gamla och nu börjar vi utforska omgivningarna alltmer. Förstår inte riktigt vad de där tvåbenta menar när de säger att vi är överallt?”

Valparna är bebisar i ungefär två till tre veckor. Det är vi den åldern som de börjar bli alltmer sociala och lär in det grundläggande flockbeteendet. Nyfikenheten ökar dag för dag och samtidigt som de fortfarande är helt beroende av mamma Fatzy så blir de allt mer äventyrslystna. De utökar området de rör sig i och gör upptäcktsfärder. Mamma Fatzy har säkerligen fullt upp med att hålla koll på sina små. Det är när valparna är mellan två och åtta veckor som de börjar lära sig söka kontakt med andra individer, både människor och andra hundar. Och precis som med vilka andra småbarn som helst så är de unika individer redan från det att de föds. När bebisperioden går mot sitt slut vid cirka två till tre veckor blir personligheten hos de små alltmer framträdande.

”Här är vår mamma, FM Fatzy igen. Titta vad stolt hon är som har så fina valpar. Hon sitter och tittar så att vi inte smiter iväg någonstans. Det finns hur mycket som helst att undersöka, men vi vill inte komma för långt bort från mamma, även om vi gärna undersöker omgivningarna.”

Valparna växer fort och blir mer aktiva för var dag som går. De blir allt mer sociala. Socialiseringsprocessen pågår för fullt och med stor sannolikhet har det nu i valpkullen börjat uppstå en rangordning. Den kan säkert variera lite dag för dag, ibland rentutav timme för timme. Dock kommer rangordningen att bli allt tydligare och någon eller ett par tre valpar kanske gnabbas lite om vem som ska gå först. Flocken blir viktigare för valparna. Valparnas rangordning skiljer sig säkert från hur den uppfattas av de som sköter om valparna. För dem är det mamma Fatzy som är den som de lystrar till.

Mamma Fatzy har koll på sina valpar

I mitten av mars är valparna åtta veckor och ska flytta till sina fodervärdar. Valparna är då avvanda och mamma Fatzy åker tillbaka till matte. Väl hemma möter hennes tonårsson FM Jönso upp. Från småbarnsmamma till tonårsmamma på bara en dag! Vilken omställning. Men FM Jönso är snart vuxen nog att flyga ut ur boet och ser nog mer Fatzy som en högre rankad flockmedlem än som mamma och för Fatzy gäller att hon är tillbaka och nu ska samla in sin flock igen. Ja, det är hennes flock, även om hon varit ifrån den i ungefär tre månader.

Kanske Jönso rentutav tycker att han ska vara flockledare nu. Men det kommer inte Fatzy att acceptera. Han är inte vuxen även om han själv tycker det! Någon tonårsförälder som känner igen sig?


”Här letar jag efter en plats att gömma ett ben, säger Jönso. Men jag hittade inget. Så när vi kom in lade jag benet i mattes knä och la mig att sova. Det kul att vara ute och leka (träna säger matte ibland, men jag leker mycket.) Det händer att jag inte hör vad matte säger förrän hon har sagt åt mig flera gånger. Oj, försa jag mig nu? Jag hör dåligt ibland, säger matte, men jag vet att jag är duktig. Att det sitter två koppel beror på att matte har opererat en hand och har ett midjekoppel också. Men ofta lyssnar jag hela tiden och jag har koll och vet vad matte vill att jag ska göra. Fast visst måste jag få busa med henne ibland?” 

För att Jönso ska lyda krävs att han hela tiden har fokus på matte. Varför är det så viktigt att FM Jönso har fokus på matte? Varför kan han inte få leka och busa lite? Han är ju iallafall bara tonåring…

FM Jönso sitter och njuter av februarisolen

”Jönso är en skärpt och vass kille” säger matte och tillägger att han reagerar ögonblickligen på hennes kommando när de arbetar. Hon säger också att han har lite slyngelfasoner kvar, vilket är fullt normalt för en hund i Jönsos ålder. Han testar fortfarande gränserna, och han vet så väl vad matte menar, men struntar ibland i henne och gör som han själv vill. Jönso är en hund som arbetar med alla sina sinnen och behöver aktivera alla sina sinnen för att må bra. Han behöver sin dagliga träning både fysiskt och psykisk.

Helt enkelt – FM Jönso tränar på att arbeta och då måste man, även om man är hund, lyssna på, och göra som chefen säger. Busa och leka får Jönso göra på sin fritid.

Mer fakta om att vara fodervärd hittar du här.

Foto: Valpfoton:  ”BB Hilton”
FM Jönso:    Fodervärd Eva Qvick

Kanske har du erfarenhet av att ha tik med valpar? Eller har/har haft valp? Kanske står du i begrepp att skaffa hund/bli fodervärd till en FM-hund? Eller så har du andra funderingar, frågor, tankar, reflektion kring detta med hundar i allmänhet och/eller valpar i synnerhet.
Berätta gärna! Alla kommentarer är lika välkomna.
Om du har frågor så ska jag göra mitt bästa för att svara på dem.

Latstryker och dumhuvud del 3

Tredje och sista delen av ”Ditt lata stycke” eller Sagan om den lata flickan

Den unga kvinnan

tractor-841829_1920
Slåtter. Hässjevirket med tillhörande tråd var redan framtaget.

Höskörden var bara en av många arbetsuppgifter som den unga kvinnan åtog sig. Eller rättare sagt, kände sig mer eller mindre tvingad att göra. Men hon var ung och stark. Det var så hon såg på sig själv. Klippa gräs eller slå med lie där inte slåttermaskin kom åt. Röja sly, dvs släpa undan det som hennes make tagit omkull, hässja, köra in hö. Hugga ved, bära in ved och att fylla vedbodarna inför vintern. Och studera på heltid. Och arbeta för att bidra till försörjningen.

calculator-385506_1920 - kopia
Studier och ekonomi. Nej, inte ekonomistudier utan en helt annan utbildning. Samtidigt som hon studerade på drygt heltid arbetade hon minst halvtid som städerska på flera olika arbetsplatser. Då hölls studielånet på en lägre nivå.

Stugan hon bodde i hade små kaminer som huvudsaklig värmekälla. På vintern var det snöskottning och ved givetvis. Värme är ju en nödvändighet. Utöver detta sedvanligt hushållsarbete men i förhållandevis omodern miljö. Vedspisen användes flitigt under den kalla årstiden till bak- och matlagning. Slakt och tillvaratagande av det som blev efter den. Det unga paret levde inte i modern tid om vi ser till dagens standard. De var kanske till en del 50 år efter sin tid. Vissa bekvämligheter ordnades i stugan, men mycket arbete som förväntades att framförallt kvinnan skulle sköta var sådant som de flesta inte längre gjorde. Men nu var det så illa ställt att den unga kvinnan var utpräglad teoretiker…

wood-358111_1920
Ofta kändes det som att mängden ved som skulle in aldrig tog slut. Och vetskapen om att svärmor också hade en vedbod som behövde fyllas kändes inte som någon lättnad. Den unga kvinnan visste mycket väl vad som förväntades av henne.

Som teoretiker så var inte det praktiska lätt för henne. Men hon försökte och försökte och försökte. Det hon kunde var att laga mat och baka. Men det var värre att få tiden att räcka. Redan då ständigt trött och mycket ofta ont. Övrigt hushållsarbete och annat praktiskt arbete var svårt och det var inte ovanligt att hon försökte göra sådant hon inte orkade kvällar och nätter – gråtande.

Många gånger blev den unga kvinnan sittande i tyst gråt…

Utöver detta så studerade hon också på kvällstid. Föreningsarbetet inte att förglömma. Och så blev hon ofta sjuk och inlagd på sjukhus några dagar. Utskriven med orden att det inte gick att säga vad som var fel. Ofta till storhelgerna. Om hon var frisk arbetade hon, som sagt, kvällar och helger på mentalsjukhuset i staden och på bruket på orten där hon bodde som städerska.

books-1149959_1920 - kopia
Rast = läsa kurslitteratur

Det var den lata flickan som tog med sig kurslitteraturen till sitt arbete för att kunna läsa på rasterna. Men lat det var hon fortfarande, för hon hade ju inte städat hemma, fast hon försökte. Halvhjärtade försök tyckte hon själv. Det blev inte så mycket med städningen för hon kunde ju inte. Hennes make sa att hon hade ”inte blicken för vad som behövde göras”. Varför satt hon då på golvet, grät, och försökte sortera saker som varit slängda överallt? Och varför var det lika stökigt efter som före försöken att städa? Hon måste ju ha kunnat eftersom hon arbetade som städerska, eller?

vacuum-cleaner-268148_1920
Dammsuga var bland det värsta. Dammsugaren var gammal och ineffektiv. Och tung. Sedan att alltid få höra att arbetet bara var halvfärdigt gjorde det inte bättre. Hon kunde helt enkelt inte städa!

Maken tog aldrig till fysiskt våld. Han var en mycket snäll man. Men det finns många andra sätt att plocka ner en person på jorden. Självkänsla och självförtroende tycktes den unga kvinnan ha gott om. Men den krassa verkligheten var att det var inte en kvinna. Det var två i en kropp. Hon var en person på Universitetet och föreläsningarna där. När hon kom hem, innanför ytterdörren dit ingen såg, bytte hon skepnad och blev till samma lilla flicka som redan åtta år gammal lärt sig att hon var ful, tjock, dum, lat och ingenting kunde. Hon hade inget egenvärde och ingen egen vilja. Vad maken ville, ville hon och det var kärleken exemplifierad. För hon följde makens vilja av kärlek till honom. Ändå kunde hon önska, och gjorde det ofta, att han skulle slå henne så att smärtan skulle bli synlig.

jesus-410220_1280
Kvinnan hade en djup tro. En tro som bar henne. 

Allt hon gjorde i hemmet gjorde hon enkom av kärlek till sin make och till Gud. Det var hennes bergfasta tro. Då.

suicide-831491_1920 - kopia
Varför längtade då hon efter något annat?

Nu har du läst tre kapitel om ”det lata stycket till flicka”. En lat och bekväm flicka som växte upp och blev en lat och (o)duglig hustru och mor. Iallafall var det så hon såg på sig själv. Det enda hon dög till var att arbeta. Hon var duktig i sina arbeten fram till dess att sjukdom tog överhand i 40-årsåldern och hon blev oduglig även som yrkesverksam. Hon blev heller aldrig ”en riktig mamma” för hon klarade inte av att ta hand om sina barn. Maken var en duktig och bra pappa som tog sitt stora ansvar för barnen.

Frågar du hennes idag vuxna barn idag säger de att deras mamma alltid brydde sig sig om dem, oavsett om hon har fanns till hands på plats eller på annat sätt.

Så avslutas då sagan om den lata och dumma flickan som växte upp till en ung kvinna och sedermera mamma. Blev hon någonsin äldre och klokare?

Vad tror du som läst om henne?
Hur kan hennes liv se ut när hon närmar sig pensionen?
Lever hon idag?
Dela gärna de funderingar och tankar detta och de övriga två inläggen väckt hos dig. Känner du henne? Eller honom? Kanske var det en ung pojke eller en person född i fel kropp? Kanske var det…? 

girl-644282_1280 - kopia

Personerna på bilderna har inget samband med texten. Samtliga bilder från Pixabay