Bostäder, brister och behov

Vad händer den dagen du utsätts för hot och våld från en närstående och behöver få tag på en ny bostad omedelbart? Frågan har kommit upp i olika sammanhang vid diskussion om hot och våld i nära relationer.  OBS! Artikeln kan väcka starka känslor.

fear-1131143_1280
Vad sker bakom den stängda dörren? 

Våld i hemmet. Det finns många som idag lever under ständigt hot. Förhållanden där rädslan styr. Så länge som jag lyder händer (kanske) ingenting. Kanske fanns en gång kärlek och förälskelse, men den är nu borta sedan länge. Från den som lever i ett sunt, friskt förhållande kommer kanske frågan: Men varför går du inte bara? Varför stanna i något som är så destruktivt? Som till och med kan innebära en risk för både liv och hälsa? Om det nu vore så enkelt. Att bara ta sitt pick och pack och gå. Verkligheten är en annan i många fall. Hindren från att bryta upp kan vara nästintill oöverstigliga. I denna artikel kommer ett av de vanligaste hindren att tas upp. Brist på bostäder.

appartment-building-835817_1280-1
Huset kallades i folkmun ”Frånskilda fruars hus”

Innan beslutet om att bryta upp väl är fattat är det ofta en lång process. Kränkningar, hot och misshandel tar ofta ifrån den som blir utsatt allt vad självförtroende och självkänsla heter. Precis som sker vid kränkande särbehandling i andra sammanhang kommer den som är utsatt mycket ofta att tro att felet ligger hos henne själv. Jag skriver henne, väl medveten om att det givetvis finns andra än kvinnor som blir utsatta. När jag kommit dithän att jag tror att jag förtjänar kränkande kommentarer, hot och slag är jag lätt att styra. Och varför ska jag bryta upp från något där jag bara får vad jag förtjänar? Det tar tid att vända dessa tankar till att se att det finns ingen som någonsin förtjänar att bli utsatt för psykisk och fysisk misshandel, våld och hot om våld. Ingen, någonsin. De som utövar våld kan använda sig av olika mer eller mindre medvetna strategier för att hålla kvar sin partner.

falling-99175_1280
”Jag var klantig och ramlade i trappan när jag skulle gå ut med soporna”

Att få partnern att tro att hon är på väg att bli tokig är ett sätt. Detta genom att se till att kvinnan aldrig kan förutse reaktionen, aldrig veta vad som gäller och alltid få veta att det är hon som tagit fel, missuppfattat situationen. Aldrig veta om svaret på en fråga blir en örfil eller total ignorans. Det enda hon med säkerhet vet är att det är hennes fel. När hon väl kommit så långt att hon inser att för att överleva, psykiskt och fysiskt, måste fly kommer nästa problem. Finns barn i familjen? Vid skilsmässa är sex månaders betänketid obligatoriskt. Men kanske är situationen den att i samma ögonblick jag talar om att förhållandet/äktenskapet är över måste jag se till att snabbast möjligt försvinna från den gemensamma bostaden. Innan dess har jag packat det det mest nödvändiga och flyttat det det till någon annan plats. Kanske har jag fått vara mycket försiktig så att det inte ens funnits den minsta möjlighet att han skulle ha kunnat ana att något var på gång. Kanske får jag ta det jag får med mig i en liten väska och lämna resten. Ibland gäller det att fly från hemmet när partnern inte är hemma. Det kan vara enda möjligheten att överleva en flytt.

girl-571808_1280
Glädjen är bara en fasad. Inuti mig är allt trasigt.

Det råder brist på mindre hyresrätter på många håll i landet. Att få tag på en akutbostad kan vara nästintill omöjligt. Är det sedan så att man behöver ha hiss eller bostad i markplan därför att trappor är en omöjlighet på grund av funktionshinder – ja, då är utbudet nästan obefintligt. Att vara funktionsbegränsad och utsatt för våld och därtill i behov av en lägenhet är en nästintill omöjlig situation. De lediga lägenheter som finns i hus med hiss är ofta nyproducerade. Det kan innebär hyror som är omöjliga att klara som ensam. Allra helst om man inget får med sig. Kvinnojourerna kan hjälpa till med rum under en kortare tid, men det behövs ett eget boende. Bostadsbristen håller troligtvis kvar personer i destruktiva förhållanden. Innan man går vill man ha kontrakt påskrivet och nycklar i hand till sin nya bostad. Men ibland flyr kvinnor hals över huvud för att överleva. Ännu svårare blir det om man måste flytta från den kommun man är folkbokförd i. Ofta ges så kallad social förtur bara åt den egna kommunens innevånare. Och att stanna i kommunen kan innebära att hotet mot livet kvarstår.

woman-1031620_1920
Trappor, trappor och åter trappor. Leendet döljer gråten och utsattheten.

Att vara funktionshindrad och i akut behov av bostad visar sig vara en omöjlig situation. Frågan om varför man stannar kvar i ett destruktivt förhållande kanske beror på mer än att jag inte vågar bryta upp. Kanske har jag sökt lägenhet, men inte fått. Det är svårt också av den orsaken att alla förberedelser för flytten måste göras så att partnern inte ens anar vad som pågår. Kanske kan jag inte använda min dator eller mobiltelefon därför att han kollar vad jag gjort och vad jag sökt efter. Alla kontakter måste ske bakom ryggen på den andre i många fall. Inga brev från bostadsföretag får komma hem till den gemensamma bostaden.

multi-family-home-1026481_1920
Lägenheter i markplan är sällsynta

Ska bristen på lämpliga hyresrätter kosta liv?
Denna artikel bygger på många olika kvinnors berättelser om att behöva bryta upp ur destruktiva, ibland livshotande förhållanden. Berättelser som är insamlade under många år. ”Jag” kan vara vem som helst som befinner sig i den situation som beskrivs. Bostadssituationen är dock dagsaktuell.

be-1303912_1920
Drömmen om tryggheten i en egen lägenhet långt från den person som hotar.

Berätta om dina tankar och erfarenheter kring att få en lägenhet, om destruktivitet, hot och våld innanför hemmet väggar. Hur och vad kan vi som medmänniskor göra för att underlätta?

Det talar vi tyst om – kaos, oreda och hjälp hemma

broken-1001668_1920-1
Med händer som inte fungerar hamnar mycket på golvet. 

Att ha hjälp i hemmet för att man inte klarar av att själv sköta allt som behöver göras för att hemmet inte ska se ut som om det varit fest och ingen har orkat städa upp. Rörigt, smutsigt, disk överallt inte sällan kläder slängda lite varstans, blandat rent och smutsigt. Tidningar av diverse slag utslängda på golvet. Jag satte mig i soffan och grät. Försöket att städa hade slutat som vanligt. Visserligen hade jag lyckats fått ihop massor med skräp och dammsugit lite, men nu var jag förutom riktigt ledsen, sjöblöt av svett och hade så ont att det inte fanns en chans att jag skulle orka mer idag. Disken skulle få stå. Orkade inte längre. Det var inte sämre nu än när jag började. Men jag visste också att om ett par dagar syntes inte ett spår av de timmar jag slitit idag. Jag skämdes för ur det såg ut. Jag ville inte ha det så. Men jag har aldrig varit duktig på att städa hemma. 30 års vuxenliv i misär. Men det skulle komma att bli annorlunda. Det blev sjukdom och skilsmässa som kom att förändra hela mitt liv. Och en av de allra viktigaste insatserna gjordes av en förhållandevis anonym arbetsgrupp, arbetsterapeuterna. 

crutches-538883_1920
Här i kommunen kommer arbetsterapeuterna på hembesök.

I Region Örebro län kommer distriktsarbetsterapeuterna (AT) på hembesök. AT har här befogenhet att bland mycket annat förskriva en mängd olika hjälpmedel som Regionen tillhandahåller genom Centrum för hjälpmedel (CFH) och även omvårdnadshjälpmedel som exempelvis glidlakan, som respektive kommun står för. Omvårdnadshjälpmedel kan variera mellan kommunerna. Och utan deras hjälp hade min vardag inte fungerat. Att som jag leva i ett ständigt kaos tär på både kropp och psyke. Skamkänslorna över att inte kunna klara av att sköta sitt eget hem. Att jag inte levde ensam då hade ingen betydelse. Även det år då jag levde ensam, mellan mina två äktenskap, misslyckades jag totalt med att hålla ordning. Jag försökte verkligen, men klarade inte av det. Efter min andra skilsmässa tog jag kontakt med kommunen för att få hjälp. Jag hade redan tidigare haft kontakt med just arbetsterapeuter och fått personliga hjälpmedel såsom tryckavlastande madrass, glidlakan och rullstol. Men nu kom AT att få en mycket större betydelse för att min vardag skulle fungera.

bedroom-527645_1920-1
Ordning istället för kaos

Min vardag idag är helt annorlunda mot tidigare. Jag har aldrig i mitt vuxna liv haft det så bra som jag har det nu, trots att jag är multisjuk och till stor del sängliggande. Idag har jag en lägenhet i centrala Askersund, helt anpassad efter mina behov. Självklart finns det sådant som ytterligare skulle underlätta, såsom personlig assistans, som jag tidigare skrivit om. Men vardagen fungerar. Min bostad är anpassad efter mina behov och jag har den hjälp och de hjälpmedel jag behöver. Kommunens arbetsterapeuter är de som ordnat med anpassning av bostaden och med hjälpmedel. Bostadsanpassningen har inneburit att den lägenhet jag flyttade in i för två år sedan har anpassats utifrån mina förutsättningar och det faktum att jag bland annat är beroende av att kunna använda permobilen inomhus. Kommunens handläggare, tillsammans med arbetsterapeuten har gått igenom lägenheten och föreslagit ändringar som gör att det fungerar med Permobilen i lägenheten. Ett exempel är att dörrar tagits bort och dörröppningar breddats. Istället för träkarm runt dörröppning sitter vitlackad plåt. Detta då jag lätt kör emot.

bed-1284238_1920
I sovrummet har jag en vårdsäng förskriven av arbetsterapeut och i den positioneringskuddar för att jag ska ligga bra.

Sovrummet är också arbetsrum då jag har min dator monterad på ett sådant sätt att det enda jag behöver lyfta med är ett lätt trådlöst tangentbord samt en specialmus med styrkula förskriven från Centrum för hjälpmedel. Det har också hjälpt med med olika program till min dator för att minska belastningen på mina händer framförallt. Även den kontakten är det kommunens AT som tagit initiativ till och ordnat med hembesök från CFH. Vårdsäng med tillhörande madrass, glidlakan och positioneringskuddar är sådant jag lånar utan avgift av kommunen. Bostadsanpassningen omfattar även köket och badrummet samt en porttelefon så att jag kan låsa upp dörren utan att kliva ur sängen.

 

kitchen-1597018_1920
Lyckan att komma ut i köket och det är rent på både diskbänk och arbetsbänk. 

Smutsig disk inplockad i diskmaskinen. Istället för skåp så har jag specerilådor nertill i köket. Spishäll, arbetsbänk och diskbänk har knäfritt under. Ugnen är separat. Köket är anpassat för att det ska gå att arbeta i sittande i rullstol. Lättarbetat och lättstädat. Samma med badrummet där handfatet är höj- och sänkbart. Ett överslag ger vid handen att kommunen har kostat på lägenheten sexsiffriga belopp för att den ska fungera för mig och för den personal från hemtjänsten som genom sina insatser hjälper mig att slippa kaos.

När det var som rörigast så kunde bilderna ovan beskrivas som god ordning! Blandningen av smutsigt och rent, av skräp, disk, kläder, matrester i kastruller, grytor och formar, pizzakartonger, pant… Därtill ostädat i grunden. (Visningsbild från denna bildserie)

Tack vare kommunens arbetsterapeuter, biståndshandläggare och hemtjänsten lever jag idag ett, efter mina förutsättningar gott liv. Idag skäms jag inte för att öppna dörren och säga Välkommen in!
En bloggkollega, tillika arbetsterapeut, Livets bilder, har i sin blogg en undersökning om just mötet med arbetsterapeut. Gå gärna in och svara. Du finner undersökningen längst upp till höger hos Livets bilder!

senior-woman-845522_1920
En välstädad bostad, anpassad efter mina förutsättningar är fortfarande en källa till glädje, och inte något jag tar för givet.

Berätta gärna om dina erfarenheter och tankar kring detta med städning, ordning och reda, hjälpmedel, bostadsanpassning och annat som anknyter till artikeln!

Länkar:
Bostadsanpassning
Vad gör en arbetsterapeut?
Undersökning