FM Måne och våren

FM Måne, nu fyra månader gammal, berättar själv i denna artikel om sina två första månader hemma hos sin familj. Det handlar lite om familjen, om hur en vanlig dag kan se ut, om att leka och lära, busa lite givetvis och lite  annat som Måne tycker är viktigt.
FM Måne längtar...
Här har FM Måne nyligen kommit hem till sin familj från ”BB Hilton”

FM Måne 13 feb bild 1 IE
”En vanlig dag hemma hos oss består av morgonrastning innan frukost. Under dagen går vi en promenad och fokuserar just nu på att kunna gå fint i koppel utan att dra. Jag älskar när vi går promenad tillsammans både husse, matte och bebis i vagnen, då lunkar jag på superfint bredvid vagnen, säger Måne. Jag vill gärna ha koll på lilltösen!
Det är spännande att möta andra människor och hundar – då vill jag gärna hälsa, men matte och husse är noga med att man bara ska gå fint förbi dessa också. Hör jag en annan hund skälla blir jag jätterädd, men jag ska nog lära mig att inte vara rädd fast de låter lite farliga.” 

FM Måne 7 april
Måne gillar som så många andra FM-hundar att hämta saker. Bäst är saker som luktar som de tvåbenta i hans familj. Strumpor, skor och leksaker. Skor är favoriterna.
”Jag hämtar en sko i taget från skohyllan och så lägger jag den på ett bra ställe, berättar han. Jag håller på att lära matte att ”spåra”. Hon pratar om att jag ska söka. Tror det betyder att jag ska leta upp saker som hon har gömt – eller sa hon glömt var hon lagt dem? Jag är inte säker. Men matte måste ju också kunna hitta saker. Därför tar jag en sko och så gömmer jag den så får hon leta reda på den. Jag tror hon blir jätteglad när hon hittar skon. Lilltösens leksaker och strumpor är också roliga grejer att bära omkring på. Men lite måste jag busa så jag lägger inte tillbaka dem där jag tog dem. Matte måste tränas!” 
FM Måne 12 april
Det är Per Jensen som är forskare vid Linköpings Universitet som skrev om det i sin bok ”Den missförstådda hunden” (Natur och Kultur 2018) att vi hundar tränar människorna till att göra som vi vill.  På bilden ovan sitter jag ute och matte har börjat lära mig och jag lär ju henne också.

Jag får träna lite sök med godis inomhus för att få jobba med huvudet också, som matte säger. Snart ska vi börja träna mer på sök utomhus. Just nu gör vi inte så mycket mer om dagarna eftersom är ganska liten än, säger matte. Snart är det dags att börja med spårträning och att kunna gå i gallertrappor och annat som jag måste kunna. Fast jag tycker inte jag är så liten – jag är faktiskt fyra månader nu och jag gillar att träna.
FM Måne i Trollskogen 22 april
Måne älskar att vara ute och idag, den 22 april, var han med om ett riktigt äventyr må ni tro. Måne hamnade i Trollskogen. Det fanns troll lite överallt och det är klart, får man se ett troll måste man resa ragg och visa lite av tänderna. Kanske försöka sig på att morra lite, bara för säkerhets skull. Men som en FM-hund så ska man lära sig att möta allt möjligt konstigt, farligt, spännande, roligt – ja ni vet ju – allt måste man klara. FM Måne är inte något undantag. När han väl konstaterat att trollen inte var farliga så var de inte mycket att bry sig om. Måne gick lugnt och självsäkert förbi dem som om ingenting hade hänt. Pipili fick höra om detta både på FM-hundarnas radio och genom Facebook-gruppen om FM-hundarna. Gissa om det hördes att Måne var stolt som klarade Trollskogen så bra. Pipili tänker att Måne skulle tycka att det var kul att få komma till en riktigt stor Trollskog någon gång. Hon tänker förstås på ”Trolltiven” Tivedens Nationalpark där Trollen härjar för fullt, sägs det  iallafall.

FM Måne 16 feb 18 bild 1 IE
”På bilden ovan ser ni när jag tränar lite på att vänta. Matte har lagt godis framför min nos och jag får inte ta den förrän hon säger till. Det är jag duktig på. Jag klarar det ännu bättre nu än vad jag gjorde när bilden togs. Jag vill gärna visa den bilden för att visa upp mina stora fina tassar och klor. Men kan ni tänka er att matte klipper i mina klor? Jag är visserligen en snäll och lugn kille, men en sak avskyr jag verkligen. Kloklippning!!! Att hon bara kan tänka sig klippa i mina fina klor? Den där klotången hon har är verkligen läskig. Men, så klart, jag är ju ändå en FM-hund och då måste jag klara läskiga saker. Jag får nog lov att lära mig att möta den där läskiga klotången också. Fast jag skulle helst vilja slippa.”
FM Måne sover gott
Här vilar jag skönt . Det var jobbigt att resa och att få sova en stund behövdes.
FM Måne 21 feb 18 bild 1 IE
Lek i snön åtta veckor gammal och alldeles ny hos familjen.
FM Måne 18 feb 18 bild 1 IE
Här visar jag upp mina stora fina tassar. Jag ska bli riktigt stor när jag blir stor!

Foto: Isabella Erlandsson som också generöst bidragit med att ge Måne en röst.
Visningsbild:
FM Måne 16 feb 18 bild 2 IE

PS! FM Måne fick se klippet från Mali där FM Jönsos bror FM Jötti arbetar och han bad att jag skulle lägga in det. Här kommer det:

 

Annonser

FM Lissa visar vad hon kan

 

fm-lissa-4-aug-8
FM Lissa vill önska Glad Sommar och hon gör det genom att visa en del av vad hon varit med om under den tiden hon bott hos matte Ida Östling. I början av augusti 2016 kom Liten Lissa till matte Ida och månadsskiftet maj/juni 2017 flyttade hon för vidare utbildning.  Hon blev hämtad på ett utlämningsställe där fler fodervärdar samlades för att hämta sina valpar. Fram till dess hade Lissa haft sina kullsyskon hos sig och nu skulle hon skiljas från dem. Lite okynnig och busig, men också snäll och rar. Det hängande örat reser sig efter en tid, men visst gör det att hon ser busig ut?
fm-lissa-forsta-dagen-hos-matte-ida-o-3-aug-16-bild-1-3
Hon var två månader gammal och hade rest genom stora delar av landet när hon hämtades. Första dagen utan kullsyskon och mamma. Då var det skönt att få krypa upp i en varm famn. FM Lissa är född den 3 juni 2016. Under året som gått har matte och Lissa tränat på många olika saker. Men precis som med alla små är träning lek till en början. Det ska vara roligt att träna.
FM Lissa och bollen
Här leker Lissa med sin boll. En boll kan användas till mycket och att hämta en ivägkastad boll kan sysselsätta vissa hundar länge. Träning och lek både inom- och utomhus. I tättbebyggt område och mitt ute i skogen. Oavsett miljö så måste Lissa lära sig att vara uppmärksam på vad matte vill.
FM Lissa spanar
DSC_0285_1
FM Lissa ligger och vilar på bänken 2
DSC_0304_1 (1)
Att hoppa upp på elskåp, trädstammar, stenmurar och andra ställen är kul. Det tränar balansen men också att sitta kvar och vänta på att få hoppa ner. En tjänstehund måste stanna och ligga eller sitta där hundföraren säger att den ska vara. Det handlar om både hunden och förarens säkerhet. Dessutom måste hunden lära sig att inte ropa efter hundföraren. Att sitta still och vara tyst är lika viktigt som att kunna söka upp och tala om. Lissa, precis som andra hundar, talar om vad hon vill. ”Om jag lägger mig vid mattes skor förstår hon att jag vill gå ut. Eller kanske jag ska sätta mig vid dörren?”
FM Lissa vaktar mattes skor
FM Lissa väntar på att få gå ut
I tidigare artiklar har FM-hundarna burit ”schäferpinnar” och Lissa vill minsann inte vara sämre. Här visar hon att även hon klarar av att bära men också att dra. Att till exempel kunna dra en pulka/vagn med saker är aldrig fel.
FM Lissa tränar
Hur var det nu med lydnaden? Att hundar kan vara ögontjänare ibland är knappast någon nyhet, men frågan är just om de lyder även när matte inte ser.
FM Lissa spanar in godis
Jag vet inte hur det gick i detta fall, men ett är säkert: En godissugen vovve når mycket längre än vad matte tror och kan ofta därtill förse sig mycket tyst. Ingen får höra. Som tjänstehund måste dock Lissa och hennes kamrater lära sig att aldrig ta något som hundföraren inte har godkänt, oavsett hur gott det luktar. Det kan vara skillnaden mellan liv och död för båda två i värsta fall.
DSC_2155
”Har du godis i fickan åt mig? Jag vet att jag har varit duktig!”

FM Lissa fyllde ett år den tredje juni i år och matte Ida gjorde nedanstående collage som en hyllning till henne och visar höjdpunkter från Lissas första år.  Livets Skiftningar stämmer in i gratulationerna så här några veckor i efterskott.
FB_IMG_1496497085948 (1)FM Lissa är en tuff tjej med hjärtat på rätta stället precis som matte. Tillsammans har de lekt och arbetat sig fram till möjligheten att göra L-testet redan vid 12 månaders ålder. Vanligt är annars att det görs då hunden är mellan 15 och 18 månader. Här kan ni se hur ett L-test går till. (Filmen visar FM Kiffs L-test och finns upplagd på Youtube)

DSC_0277_1
Ibland är det långtråkigt att vänta!

Så här skriver matte Ida om hur Lissa klarade av L-testet: Lissa gjorde ett bra L-test. Hon bara gick på. Hon hade full gas på hela vägen. När vi kom in så skulle vi gå förbi alla som var där inne. Inga problem. Bli igenomkänd var inget heller. Jaga boll på det hala golvet gjorde hon galant. Kampa med assistenten var inga problem. Gallertrappan gick vi två gånger men ingen fara. Dumpern löste hon själv. Ingen rädsla efter. Skramlet var inga problem. Släden tog lite längre tid att släppa men inte något problem när vi var framme vid den så kom hon fram och då var det inga problem. Skotten var absolut inget hon berördes av.
FB_IMG_1497948916260 (1)
FM Lissa godkändes på L-testet och ett godkänt L-test innebär att fodervärden får lämna kvar hunden på testplatsen och åka hem utan hund. Detta vet givetvis alla som tar sig an ett fodervärdskap, men det känns givetvis sorgligt iallafall. Många beskriver att det är dubbla känslor. Glädje och stolthet över att deras FM-hund klarat testet och kommer att gå vidare och utbildas endera till polishund eller till tjänst inom Försvarsmakten. Sorg över att lämna ifrån sig en kamrat och familjemedlem som man levt tillsammans med i upp till ett och ett halvt år beroende på hur gammal hunden är vid testtillfället och när den kom till fodervärden.
DSC_2159
”Jag älskar dig, matte!”
FM Lissa kommer med stor sannolikhet att bli patrullhund inom försvaret. Filmen visar på några av Lissas blivande arbetsuppgifter.

DSC_2104

DSC_2117
FB_IMG_1497948906447 (2)

Matte Idas tack till FM Lissa för den tid de haft tillsammans:

FB_IMG_1496497425207

Livets Skiftningar instämmer och tackar FM Lissa och matte Ida Östling för att de så generöst delat med sig av upplevelser och bilder. Vi önskar er båda en riktigt fin sommar och till FM Lissa ett Lycka Till med den fortsatta utbildningen till patrullhund. Samtliga foton på Lissa är tagna av matte Ida Östling. Bilder där matte själv är med är fotografen tillhörande familjen.
Visningsbild:
FB_IMG_1497948899935 (1)

Glad Sommar!sun-151763_1280 

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

FM – hundar i vårsolen

Våren är en underbar tid. I flera inlägg har under mars och april så har våren presenterats på olika sätt. Nu fick Livets Skiftningar en knuff från en grupp som kände sig lite bortglömda. Men inte är ni  fina FM-hundar det. Därför passar vi nu så här på söndagens allra sista timmar på att visa upp vad några av er varit ute på för äventyr under helgen som gått så här kommer en kavalkad av FM-hundar som njuter av vårsolen. Först ut är FM Kudo:
FM Kudo 160424
FM Kudo 160422 bild 1(3)

FM Kudo 160422 2(3)
Kudos berömda lilla kvist… och så en i reserv också! Livets Skiftningar har inte fått svar från Kudo om han tog med sig någon liten pinne hem under helgen, men tror nog att Kudo fick med sig nånting hem iallafall. Kan kanske vara bra att ha ett litet lager med småpinnar hemma om man inte kommer ut i skogen?
FM Kudo 160422 3(3)
Kudo har fått något grönt i munnen som inte tycks smaka så bra. Men vad gör väl det egentligen, när man kan ligga och bara vara vacker och njuta bland vitsipporna? Måste ju vila lite innan man kan fortsätta att busa. 

Matte om bilderna ovan: ”Morgonbus i skogen med FM Kudo”
Här nedan är det bestämt lite bus och kel i vårsolen. Att Kudo är nöjd går iallafall inte att ta miste på.

 

…och en bild på FM Kyra när hon vilar i soffan:

FM Kyra 160424.jpg
FM Kyra har varit ute i det fina vårvädret och tar igen sig när hon kommer hem. Soffan är helt underbar att ligga i, berättar Kyra.

Och här kommer FM Kerro:
FM Kerro 160421
Matte berättar om bilden nedan:”Under våra 3 månader tillsammans har han nog aldrig gått såhär fint hela promenaden😍 Varken hundar änder eller cyklar distraherade honom (chockerande – ja! 😂) riktig myspromenad 😃”
FM Kerro 160422
Matte berättar:
”FM Kerro är mitt namn, men när jag är lös så hör jag inte alls (haha😉) när ”matte” ropar hit, eller mitt namn, men ordet godis..det hör man ALLTID 😁Någon som känner igen sig? 😉
Matte klagade lite på att jag börjar bli för tung för att vara en knähund, vet inte vad hon pratar om jag är ju fortfarande lika liten som jag alltid varit? Se bara, jag passar perfekt här i hennes knä i solstolen 😂”
FM Kerro sitter i knä 160423
Matte:”Det bästa med att komma hem från en långpromenad på kvällen är när man får lägga sig i sängen och hålla om matte/bli omhållen tillbaka och kolla på tv tills vi somnar 😍😴 /FM Kerro
Ps. Matte har skrattat gott åt denna bilden, hon säger att jag ser ut som en hare😂”
FM Kerro vilar ut 160424

FM Krus vill också vara med:
Matte: FM Krus är ett totalt odjur idag och mattes självförtroende ligger i botten av någon sopkorg… Trevlig helg! 😌😂 

FM Krus 160422 Koottar i öronen
Men Krus – vad har du gjort för mattes självförtroende?

FM Krus njuter av våren både i skogen och på fältet. Men han vägrar bestämt att berätta vad han har gjort. Att han har gjort något nekar han inte till. Men Livets Skiftningar har nog sina aningar. Det kan vara dessa kottar i öronen som spökar igen. För knepet sprider sig som en löpeld från de lite äldre till de yngre hundarna. FM Kerro har också lärt sig knepet, berättar matte i en av kommentarerna. Undrar om inte FM-hundarna har sin egen FB-sida eller blogg där de kan berätta för varandra vad som fungerar 😉 Om inte annat har de någon form av kedja såsom det fanns i filmen om Pongo och de 101 Dalmatinerna. Där började en av hundarna ropa och så gick det från hund till hund så att alla fick reda på vad som hänt. Flera fodervärdar har berättat att FM-hundar är duktiga på att prata så att det hörs ordentligt. Och en signalkedja kan ju inte vara fel när man är FM-hund?

 

FM Fatzy, får som Drottning och även äldst av dagens hundar bli sist ut då hon tar en paus och riktigt njuter av våren. Och med bilden på Fatsy så avslutas denna kavalkad av underbara bilder på vackra FM-hundar.
Matte: ”Om man smyger riktigt tyst, så kan man ha turen att få spana lite på skogens drottning! 🙂
FM Fatzy chillar lite under morgonens skogspromenad. ❤ ”
FM Fatzy 160424 på skogspromenad
Livets Skiftningar tackar fodervärdar/fotografer för att ni delar med er så att många fler får njuta av att se dessa vackra hundar.

Foto och ev text (kursiv):
FM Kudo:  Julia Eklund (som också presenterar inlägget)
FM Kyra:   Ida Östling
FM Kerro: Isabelle Erlandsson
FM Krus:   Susanne Andersson
FM Fatzy:  Eva Qvick

FM Kudo – presentation

ch

S

FM Kudo 11 mars skogspromenad bild 2
FM Kudo har upptäckt tjusningen med att ligga på en sten, eller varför inte på en trädstam och bara njuta av vårsolen.

Nu är det dags för ännu en presentation. En kille som fyllde ett år för bara två veckor sedan, den 26 mars. FM Kudo heter den här ståtliga, men något busiga killen. Matte/fodervärd är Julia Eklund. Tack Julia och FM Kudo för att ni vill var med här på Livets skiftningar och visa vad man kan när man är en fin FM-hund.  Kudo är stor och stark och kanske inte så lite busig. Som nyss fyllda ett år så håller Kudo på att lära sig mer och mer om detta att fungera i en flock, att följa en ledare och lyssna till vad flockledaren säger. Han är i början av puberteten skulle vi säga om Kudo var människa. Ännu inte tonåring, men snart så… Det handlar om att leka in kunskaper.

FM Kudo bild 4
Här vill Kudo ha sin boll, men hur ska han komma åt den?

Träning och lek samtidigt. Kudo leker och lär, precis som barnen. Och det som är roligt är lätt att komma ihåg.

För Kudo är det mycket motion som gäller. Att vara ute och bära hem pinnar är en av favoritsysselsättningarna. Och när det gäller en stark FM-kille så ska pinnarna se ut på ett alldeles speciellt sätt. Titta bara:

Kudo är inte ensam om att bära hem pinnar av den här storleken. Det berättas av flera olika fodervärdar att FM-hundarna har en förkärlek för lite större pinnar. Men Kudo – bär du tillbaka pinnen till skogen när du inte behöver den längre?

I skogen finns det mycket roligt förutom pinnar. Kudo hör till de hundar som tycker att en hel del som matte inte gillar luktar så där underbart gott. Så gott att det går bara inte att låta bli att rulla sig i det. Vad var det nu matte kallade dig för? Jo, bestämt var det ”skitunge”. Kan det ha något att göra med vad du rullar dig i?

FM Kudo 19 mars rullat i bajs
Kudo har rullat sig i bajs, skriver matte som kommentar till denna bild. Men visst ser busungen riktigt, riktigt nöjd ut?

I den här åldern ska Kudo lära sig göra som stora pojkar gör när de kissar, det vill säga lyfta på benet. Men det är inte alltid enkelt. Denna gång blötte Kudo ner sig själv och fick precis som den gången han hade rullat sig, duscha när han kom hem. Kudo har inte talat om för Livets Skiftningar vad han tycker om duschen, men det berättar han säker till nästa gång han dyker upp här.

FM Kudo 26 mars lär sig lyfta på benet
”FM Kudo fick ta en dusch idag. Han har lärt sig att lyfta på benet när han kissar, men han har inte riktigt förstått att man inte ska kissa på sig själv…” (Text J. Eklund)

Miljöträning, anpassning, socialisering är begrepp som används när det gäller valpar och unghundar. Begreppet socialisering används till en del även om barnens utveckling under framförallt förskoleåldern. Enklare uttryckt handlar det här om att vänja hunden vid olika miljöer och situationer samt att fungera tillsammans med både människor och hundar, Kudo ska  lära sig att vara en del av en flock. Nu består hans flock till stor del av människor, och inte andra hundar vilket innebär att Kudo kommer att få anpassa sig till att vara lägre i rang än dem han har omkring sig. För människor ska stå högre i rangordningen än Kudo. I en flock med hundar avgör bland annat åldern vilken rangordning som gäller. Det är inte ovanligt att hundar gärna vill placera sig över barn och ungdomar i rang, eller ser barnen som kullsyskon, ganska lika i rangordningen. Men det måste tränas bort. Kudo är på väg in i tonåren, eller ”slyngelåldern” som den kallas för ibland. Visst tycks han säga att: ”Vänta du bara, så ska jag visa dig matte, att jag kan själv!”

FM Kudo 23 feb gosboll
Fast än så länge kallar matte mig för ”gosboll”.

 

FM Kudo 16 feb alltid lika glad
FM Kudo, här 11 månader, är alltid glad.
FM Kudo feb kan sitta fiiiint
Vem vet, det kanske lönar sig att sitta fint?

Kudo tycker om att lära sig nya saker. Och även stora hundar sitter fint.

FM Kudo 3 feb 1(4)
Här är Kudo ute på miljöträning. 

När hunden är ute ska den ha fokus på den som håller i kopplet, hela tiden. Men någon viskade att Kudo hade dragit omkull matte, men kan det verkligen stämma? Vad var så intressant att man bara rycker till så att matte ramlar omkull? Kudo kan gå fint, men matte berättar att han är envis. Han går fint en kort stund och sen glömmer han allt för något annat och drar. Så börjar vi om. Gå fint – och dra. Matte och Kudo kommer säker att få träna på det här ett tag. Det är nog bättre nu än när Kudo var omkring 10 månader, men säkert drar Kudo iväg ibland nu också. Fast kanske inte lika ofta som förut. Envishet är i och för sig en bra egenskap, men…

Här visar Kudo att han kan.

Avslutningsvis ett par bilder på hur Kudo gör när han vilar och på den högra bilden är lite sur för att promenaden tagit slut.

Livets Skiftningar tackar FM Kudo och matte Julia Eklund och önskar er Välkomna åter! Kudo får gärna berätta hur det går med träning och ”slyngelåldern”. Om busungen Kudo fortfarande busar. Kanske kan du gå fint i koppel nu, Kudo? Skriv gärna och berätta!

Du som har eller har haft valpar och unghundar – hur har perioden mellan 10 och 15 månader varit för er? Även du som har erfarenhet på annat sätt eller kanske har frågor om unghundar. Passa på att ställa frågor, så kommer Livets Skiftningar att tillsammans med läsarna svara på dem. Kommentarer är alltid välkomna!

Foto: Julia Eklund
Text: Piia-Liisa Pisal där ej annat anges (Källa: Julia Eklund)

roses-96275_1280
Rosen till Kudo från ”M”

FM Kudo är sugen på morötter 23 mars
Kudo gillar morötter, säger matte Julia. ”M” skickar en ros också!

FM Krus

Här kommer en lite mer utförlig presentation av FM Krus.  Ett varmt tack till matte/fodervärd Susanne Andersson för att du så generöst delar med dig av FM Krus liv och leverne. Tack ❤

”Gick med Krus lös en bit i morse, och han brydde sig knappt om att folk kom gående. Superduktig! 😊Eller så var det kanske bara snödrivorna som lockade.. 😜”

FM Krus upptäckte något nytt när det kom snö. Snö är helt fantastiskt, underbar och roligt att leka och busa i! Krus är född den 24 juni 2015 och är alltså åtta månader gammal. För honom är snö helt nytt.

Lät Krus springa lös ute mer eller mindre hela dagen, och bara lekte och hade det gott. Råkade också på en granne som följt oss lite fram och tillbaka sedan dag ett. Nu har vi inte träffats på ett par månader, och när hon kom gående med barn och hund så kallade jag in Krus som lydde direkt. Hon var minst sagt imponerad över hur duktig han är, och det var så härligt att få ett kvitto på att man i alla fall gör någonting rätt. Så även om vi har lite att jobba med just nu och fortfarande har många månader kvar, så känns det som att vi kommer ta oss an alla utmaningar tillsammans. Det känns allt mer som att vi hör ihop för varje dag som går, och klarar han inte testet så får han gärna stanna hos mig. Underbara vovve! 😀❤”
”Vilddjuret i FM Krus brukar alltid smyga sig fram när vi tar en tur ut i skogen. I det här fallet – en hare…? 😂”
”Vem behöver plogbilar när man har en FM-hund? 😜
”Matte, titta! Jag hittade min vante ” säger en lycklig FM Krus! Mattes röda vante är den absolut bästa leksak som Krus har. Andra leksaker bryr han sig inte särskilt mycket om. 

Åtta månader gammal så kommer många hundar in i ”spökåldern”. Det mesta som är obekant är farligt, och de håller sig gärna kvar vid mattes ben. Intressant är att se likheterna med ett par andra flockdjur, hästar och oss människor som också har perioder då ängslighet och rädsla för det främmande kan vara mycket framträdande. Givetvis är det individuellt, men ändå. Spökåldern kan sammanfalla med slyngelåldern och då finns en hel del att arbeta med. Båda dessa beteenden är naturliga utvecklingsstadier hos hunden. Men det är en period där hunden testar gränser. FM-hundarna är därtill ofta lite ”mer hund” då de behöver vara starka både fysiskt och psykiskt för att klara kommande arbete.

Den så älskade röda vanten!

”Väldigt billig idag, den här Krus… 😜 ”
En till synes något moloken FM Krus vandrar sakta tillbaka till matte. Vad har du gjort, Krus? Jaså, FM Jönso hade berättat om knepet med kottar i öronen och det provade du. Matte och du var inte överens om det, konstigt? Men OK då! Vi förstår… Ibland är det faktiskt roligare att hitta på roliga saker att göra helt på egen hand.

”Nackdelen med vår och smältande snö, är att det inte riktigt går att trampa ner hälarna utan att man drattar på ändan. Krus drog iväg efter en katt och matte åkte efter i ett par meter utan problem. Tack och lov var det katten han bor med, och hon bryr sig inte direkt när det kommer +34kg hund rännande, så hon stannade vid ett träd där hon satte sig och bara retades med Krus som matte äntligen fick stopp på. Nu är vi alla trötta efter den incidenten, men också några erfarenheter rikare. Grannarna tycker nog att det är helfestligt att se på när vi går ut, för jag kan nog tänka mig att det ser väldigt kul ut. Och jag får nog allt ta och lära den lilla kattfröken att inte lipa åt hunden…”

”Lite orättvist mycket favorisering här, va? Undrar om matte vill gosa med mig också om jag tar över andra delen av sängen och slår på valpögonen.. 😈 //FM Krus

En orsak till att hundar så gärna jagar katt är att katten flyr. Då kommer hundens jaktinstinkt igång och så blir det lätt full fart. Åtskilliga är väl de med lite större hundar som åkte efter en kattjagande hund för att tanken på att släppa kopplet inte finns. Matte skriver om att FM Krus ”är billig”. Och som fodervärd/hundägare har vi alla upplevt stunder då våra hundar varit ”billiga”. Stunder när de likt både Jönso och Krus satt kottar i öronen och tvärvägrat lyssna. När de drar efter första bästa de får syn på, eller för den delen, hittar något att tugga sönder den där korta stunden hunden var ensam hemma.

”Det har varit en jobbig dag för mig, FM Krus. Både lek i snön och så passivitetsträningen. Då är det skönt att bara få lägga sig och vila, med mitt älskade ben i munnen, i favoritsängen hemma!”

Krus hör till de hundar som har lätt för att stressa upp sig. Då får matte träna honom extra mycket i att vara stilla och bara vänta. För FM Krus är det jobbigt och svårt. Dessutom så innebär passivitetsträningen också att matte och de som är med går ifrån honom. Han blir ju övergiven av dem han älskar mest av allt!

Matte Susanne skriver så här om just passivitetsträningen:
”Passivitetsträningen är den viktigaste träningen för Krus, han stressar lätt upp sig. Har jag exempelvis sällskap och personen går iväg ur synhåll så skriker han bara och vill följa efter, så där har vi nog det mesta jobbet för oss. Han drar gärna på promenaderna och det är svårt med kontaktövningar, han går gärna i sin egen lilla bubbla. Men vi kämpar som sagt på och gör vårt allra bästa varje dag, och jag ångrar inte en sekund att jag valde att ta en FM-valp. Det är en rejäl utmaning, men det är härliga utmaningar som man hela tiden lär sig av. Och att få kämpa tillsammans med en kompis är verkligen guld värt.”

FM Krus har fokus på matte!

Foto och bildtext (fetstil): Fodervärd Susanne Andersson
Bildtext (ej fetstil): FM Krus (tolkat av Piia-Liisa)

FM Hund – Frågor och svar

Detta är ett lite annorlunda inlägg då det bygger på att jag fått så många frågor i kommentarerna till de inlägg jag skrivit om Försvarsmaktens hundar. Jag är därför tacksam om Du som har kunskap kan hjälpa mig att besvara frågorna. Frågorna kommer att fetstilsmarkeras.

Introduktion 15 sek

Bilden visar FM Kola då hon miljötränar.  FM Kola är fortfarande valp och har ännu inte genomgått några tester för kommande tjänstgöring. Men under hennes uppväxt har fodervärd och matte Camilla ett stort ansvar att träna henne utifrån Kolas ålder och förutsättningar. FM Kola bär ett tjänstetäcke som visar att hon just nu tränar. Denna väst/täcke är också en påminnelse till oss alla som ser henne att inte störa genom att t ex gå fram till henne. Oavsett hur söt och rar hon är. Kola är ca fem månader gammal och då är träningen lekfull och rolig.

”Läskigt med motorsåg men jag försöker leta godis samtidigt/FM Kola    (Foto och text: C. Andersson)

Allvaret smygs in successivt och Kola kommer att möta utmaningar som får henne att tänka, att lära sig möta sådant som kan upplevas otäckt och skrämmande men samtidigt spännande.

Träningen bygger, som sagt, på nyfikenhet och lekfullhet och anpassas alltid efter den enskilda hundens specifika förutsättningar. Samspelet mellan matte/husse och hunden är, vad jag kan förstå, det i särklass viktigaste och bygger på att hunden har total tillit till sin förare. Kärlek och förtroende.

Hur hanterar du som matte/husse (fodervärd under hundens uppväxt) den känslomässiga bindning som uppstår mellan dig och den hund du är fodervärd åt då du vet att du med stor sannolikhet kommer att få lämna ifrån dig hunden efter godkänt test? Svara gärna i kommentarsfältet, så lägger jag sedan ut en kopia på ditt svar här.

Erika Malmgren skriver så här: ”Jag kan säga hur jag försökte hantera det känslomässiga. Försökte se dem som fosterbarn. De kommer in i ens liv och man guidar dem genom livet under en kortare tid. Sen blir de stora och flyttar hemifrån och börjar jobba. Att få bilder och ha någon att vända sig till för höra hur det går gör det också lättare. De får en plats i hjärtat för alltid. Jag arbetar till vardags på förskola och upplever samma sak. Barn fastnar i hjärtat men de slutar och går vidare i sin utveckling.” (Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar 160212)

Här kommer en video som visar hur ett L-test kan gå till. I videon framkommer också de alternativ som kan finnas efter testet.

Vilka uppgifter (”yrken”) kan bli aktuella för en FM-hund? 

Här har jag letat en del bland öppna källor på bland annat Youtube och hittat en del korta filmer om olika arbetsuppgifter. Det finns säkerligen många fler. Hjälp mig att komplettera med text, bild, film. Polisen i Stockholm får börja med att berätta om några olika yrken för tjänstehundar.

Tjänstehundens yrken

Special: Blåljus Östergötland Polisens Hundenhet

Patrullhunden i förbandet

Patrullhunden vid objektet

Hur effektivt är det att arbeta med hund respektive att arbeta utan hund? Den frågan ställdes och svaret redovisa i denna film. I filmen visas ytterligare exempel på FM-hundens arbetsuppgifter. Även här tar jag givetvis mycket tacksamt emot svar och kommentarer!

Utöver att arbetande hund kan också hunden bli uttagen till avelshund. Fodervärdarna har då, om jag förstått rätt, möjlighet att ha kvar tiken hos sig, det vill säga fortsätta att vara fodervärdar och för var gång en kull tas lämna tiken till det som i inlägget om FM Jönso och mamma FM Fatzy kallas för ”BB Hilton” (Försvarets Hundavelsstation) under tiden strax innan valpning och till dess att hennes valpar har placerats ut hos nya fodervärdar. Tiken är då borta från fodervärden i ungefär tre månader. Du som har erfarenhet av att vara fodervärd till en avelstik – berätta gärna hur det är. Hur känns det att skicka din hund till ”BB Hilton”? Hur är det att följa dräktigheten, men sedan inte hennes valpar som exempel?

FM Fatzy valp 1 mån bild 10
FM Fatzy med valpar (Foto BB Hilton)

Frågor och svar om FM-hundar

Hur ofta, och hur många kullar kan tas av en avelstik? När går hon ”i pension”?

Hur det är att ha en hane som används för avel. Arbetar en avelshane och hur länge kan en hane användas för avel? 

Jag avslutar detta inlägg med att dels länka till två filmer om Räddningshundar, dels med ett par frågor om även hundar kan tilldelas förtjänsttecken för extraordinära insatser. Samt givetvis ett TACK till alla som gjort och gör mina inlägg om arbetande hundar möjligt. (Jag är medveten om att filmerna visar upp SBKs frivilliga ekipage, men räddningshund är även ett yrke för FM-hundar)

Räddningshund film ca 13 min

Räddningshund film ca 28 min

search-dog-620175_1920
                                                                                                                                                       Arkivbild: Pixabay.com

Filmerna om räddningshundar väcker fler frågor. Som dessa:
Hur många av dessa tjänstehundar får sätta livet till (being killed in action) under sin tjänsteutövning? Kan en hund postumt – eller i levande livet – tilldelas medalj för tapperhet i tjänst?

Ett stort TACK till alla medverkande. Utan er insats hade jag inte kunnat skriva denna bloggpost. Genom att ni ställer upp och medverkar i filmer och informerar öppet på Internet har jag fått möjligheten att kanske ge svar på några av alla frågor som ställts. Och ni som läser och har svar – ge er gärna till känna! Vill ni inte skriva i kommentarsfältet öppet finner ni mig som Piia-Liisa Pisal på Facebook. Där kan ni skicka mig PM med svar eller få mina kontaktuppgifter vilket ni själva så önskar.

FM Kola tittar ut genom fönstret feb -16Om nu största intresset är att titta ut genom fönstret så får man väl tillgodose det för en liten ? 160131 (Foto och text C.Andersson)

En komplettering som visar hunden som arbetskamrat.

FM Jönso och mamma FM Fatzy

Jag lovade i ett tidigare inlägg att presentera ytterligare två av Försvarsmaktens hundar, FM Jönso och hans mamma FM Fatzy. Fatzy är på BB Hilton och har nyligen fått en kull med valpar.
12651095_10201152946463502_2338466851770903462_n

”Bara en blivande moder. Jönso är hennes son.” skrev matte Eva tidigare (se bilden under texten). På bilden ovan, tagen av Sonja, har FM Fatzy hunnit bli mamma till en ny kull FM-hundar. Fatzy blir kvar på BB till dess att valparna är åtta veckor och har placerats ut hos fodervärdar. När alla valparna fått komma till sina fodervärderar så reser FM Fatzy hem till matte och sin son Jönso. Att matte saknar Fatzy under de ca tre månader som hon är borta är fullt förståeligt. 

FM Fatzy har likt andra FM-hundar sin uppgift att fylla. Hennes är att bli mamma till nya FM-hundar. Varje år föder Försvaret upp mellan 200 och 300 hundar. De allra flesta av dem blir arbetande hundar i samhällets tjänst. De som av någon anledning inte klarar de tester som krävs blir ofta fina familjehundar som t ex används för tävling och utställning. I första hand så erbjuder FM fodervärden att köpa hunden. Om hen inte kan/vill göra det går erbjudandet till andra lämpliga köpare. Även om hunden nu inte blir tjänstehund är det fortfarande en hund som kräver mycket av sin ägare i form av träning/aktivitet för att må bra.

En del hundar blir likt Fatzy avelshundar och kommer att vara från sin fodervärd vid varje dräktighet och valpning.

Frågor och svar om bl a hur FM-hundarna får sitt namn

”Det saknas någon här hemma! Nu har även min älskade FM Fatzy åkt till BB Hilton i Sollefteå. Tomt här hemma, även om FM Jönso håller mig sällskap.
Men det känns också bra att hon nu är bland proffs, för fortsätter magen växa så som den gjort dom sista två veckorna, så spricker hon nog snart.”

Fler bilder på FM Fatzys valpar kommer i kommande inlägg.


FM Jönso blev trött efter att ha varit ute…

”Undrar om någon varit här i natt och bytt ut FM Jönso?   (160106)
Första gången sedan han kom, som han låg kvar i korgen när jag klev upp, och efter frukost och morgonpromenaden, så ligger han bara bredvid mig och myser.
Tror grabben är lite trött efter gårdagen.”

Nu är det verkligen dags för en presentation av FM Jönso. Han är ca åtta månader och, gissar jag, kanske i vad som ibland kallas ”spökåldern” och ibland också ”slyngelåldern”. Det är när saker som förut har varit ofarliga kan bli jättefarliga. Samtidigt är nyfikenheten ofta minst lika stor och bus och okynne hör till. Dessutom, likt barn, så sätter FM Jönso ”kottar i öronen” (som matte skriver) ibland och hör bara när han själv vill vilket matte berättar om. ”Selektiv perception” kallas det för.

Matte Eva: ”En liten rättelse bara.
Jönso kom till mig i Augusti 2015, han var Då 8 månader, nu är han lite drygt 13 månader.
När han var 12 månader, gjorde han och hans bror ett sk förtest (vilket han gjorde kanonbra och så även hans bror). När han närmar sig 18 månader, så ska han göra sitt riktiga L-test, och efter det får vi säga farväl. *snyft*” (160207)

”När vikten av aktivering blir uppenbar!
I fredags opererade jag min ena hand, vilket innebar att det blev en väldigt lugn dag för FM Jönso. Ingen skogspromenad på flera timmar, inte en massa nosarbete eller lydnadsträning m.m.

Inne var det inga problem, utan han var lugn och fin när vi var hemma. På eftermiddagen skulle vi gå på koppelpromenad, där märktes bristen på aktivering och insikten att matte inte var som vanligt, första gången och han drog i kopplet, försökte dra mot andra hundar m.m. och betedde sig som en äkta ouppfostrad slyngel.
Dagen efter blev det en lång promenad i skogen, men jag hade fortfarande ont och var inte lika engagerad i honom som jag brukar, och rätt snart hade han proppat en masa kottar i öronen och skaffat sig väldigt selektiv hörsel, gjorde stora lovar ut i skogen och brydde sig knappt när jag kallade på honom, vilket slutade med att unge herrn fick acceptera att gå i koppel dom sista kilometerna.
Idag tog jag mig i kragen och visade Jönso redan från start att jag hade krav på honom och att skulle ha väldigt kul.
Vi roade oss med massor av roliga saker. Platsliggning, inkallningar, sökövningar, ett kort spår på skoj, och nästan direkt visade Jönso sin absolut bästa sida. Han höll stenkoll på matte, och även dom sträckorna när vi ”bara” lufsade på, så fanns det inte en chans att jag skulle kunna ”gömma” mig och han reagerade på minsta lilla pip från mig.
För mig blev här vikten av aktivering och att vara engagerad i hunden, väldigt uppenbar. Blir inte Jönso aktiverad, så aktiverar han sig själv. Så enkelt är det.
Om min matte är disträ, ja då får jag väl roa mig själv.
Även om dagens promenad inte blev så lång i km räknat, så tog den ca 2 timmar, och både jag och Jönso är väldigt nöjda!”

Samtliga bildtexter är matte Evas egen text till respektive bild.
Foto, där ej annat anges: Eva Qvick

Vad har du för erfarenhet av arbetande hundar? Kanske känner du igen ”slyngelåldern” eller ”spökåldern”? Har du själv fött upp hundar? Hur är det att ha en tik med valpar hemma?
Berätta gärna!

Fakta om uppfödning och hundens utveckling hämtad från Försvarsmakten och från Svenska Kennelklubben.

Som en service till dig som läsare är ovanliga/svåra ord länkade till Synonymer.se

Här kommer lite bonusmaterial. En artikel från Newsner om att bli lämnad för en yngre förmåga. Men som alltid – ett lyckligt slut ❤

dogs-430192_1280
Kärlek känner inga gränser…                                                                                               Arkivbild Pixabay.com