Jeck och kärleken

Jeck berättar om hur det är att vara populär bland de vackraste av vackra i detta inlägg. Han är kär och kärleken är besvarad. Men det finns vissa problem. Kärlek är inte alltid enkelt och det gäller tydligen både två- och fyrbenta vänner. På bilderna nedan: Chihuahua Mira, Jeck, Papillon Mimmi och så hönsen som Jeck ansvar för att vakta mot räv och rovfåglar. Jeck är ju gårdsväktare, så han vaktar inte bara hönsen utan har hand om hela gården. Och nu har han fått en kompis, Nike, som hjälper honom.
FM Jeck och gänget alla hjärtans dag 2017
”Varför matte skulle ha med en bild på hönsen förstår jag inte, säger Jeck, men det får väl gå. Jag vaktar dem ju! Stegen känns så lätta när jag springer och så doftar flickorna av den mest underbara parfym.” Ja. Jeck är kär. När man är kär gör man allt för att få träffa den man älskar och Jeck är inget undantag. Jeck springer som på moln och kanske så stänger kärleken delar av hans hörsel. Matte berättar: ”Det finns vissa kombinationer som inte funkar:
– Löptik
– Galen fäferpojke
– Rymmer
– Kompisen Nike spårar upp dem efter en halvtimmmes letande i skogen
– Galen matte fastnar i löplinan med lillfinger och handled när Nike glad att hon har hittat vad hon sökte drar iväg
– Matte drar i backen, bryter lillfinger och stukar handled + blir totalt ledbruten
Jeck skitglad att se matte… matte måttligt glad. Mimmi försöker fjäska… matte fortfarande inte glad😠😠😠 ” (text: U-B Ledin)
 
Bilderna nedan visar Jeck när han väl kommit hem och mattes hand efter Jecks utflykt. Jeck sa bestämt ifrån när jag skulle skriva rymningsförsök. Han rymde inte, han skulle bara besöka en mycket kär vän som ropade efter honom.
FM Jeck rymmer för kärlekens skull 20 mars 17

FM Jecks matte efter att Jeck rymt 20 mars 17
Jeck har som ni förstår en helt annan syn på saken än matte. Jo, visst – det är synd om matte som har fått så ont i sin hand. Två brutna fingrar, stukad hand och mörbultad. Men vad gör man inte för kärleken. Att springa några kilometer för att leta upp sin käresta är självklart. Hon ropade på mig. Jag kunde både höra henne och känna hennes doft. Klart jag var tvungen att försöka leta upp henne. Matte påstår att jag rymde, men det gjorde jag inte. Bara så ni vet. Kanske kan jag förstå att matte inte blev så glad, även om jag blev glad att se matte. När jag kommer hem ska sjunga lite extra för matte så blir hon säkert glad igen, och givetvis fortsätta uppvakta Mimmi och hennes fina kompisar. Sången är till för dem. Och matte som påstod att jag sa att jag skrek när hon stängde in mig i sovrummet. Jag skrek och skriker inte – jag sjunger de ljuvaste kärlekssånger! 
FM Jeck är kär... bild 2 okt 16
Här är en bild från förra hösten. Då satte matte min fästmö i en bur och jag kunde bara ligga och titta på henne! Vad är det för romantik, undrade jag då, och nu när min fina fästmö har den underbara parfymen igen, ja då stänger matte in mig i sovrummet!
Jeck berättar mer om Nike, hans kamrat som hjälper honom att vakta hönsen. Nike hjälpte till att hitta Jeck när han gått på friarstråt. Tyvärr så gick det lite vilt till och det slutade med en skadad hand samt en glad Jeck. Trots allt är Nike bästa kompisen. På bilden sitter Jeck och Nike på bron och tar det lugnt. Men var har du gjort av örat, Jeck?FM Jeck alias enöra och Nike
Jeck fortsätter berätta:
”NU har hornen växt ut i pannan på matte😈 JAG gör inget (som vanligt)🤗 bara uppvaktar papillonen Mimmi ”lite”. Vadå hopplös???? Det kan du vara själv, matte😠 NÄÄÄÄ, jag vill inte vara i sovrummet, då skriker jag😲 å DET gillar inte du…” 
(text: U-B Ledin) Jeck tillägger att matte skrivit fel i texten. Han sjunger och inget annat!
Ja du, Jeck. Det är inte lätt att vara så populär. Tre vackra flickor som alla vill till dig. Jeck låter undslippa sig orden: Tre brudar på en vecka! FM Lillen, ta med dig matte och kom hit.
FM Jecks flickor Molly och Mimmi
På bilden ovan är det Mira till vänster och Mimmi till höger. Nästa bild visar Molly till vänster och Mira till höger.
FM Jecks flickor Molly tv och Mira th
Visst är de snygga, tjejerna! Och tjejerna är förtjusta i mig, Jeck. Nåja, Lillmattes Papillontjej tyckte visst att jag var lite stor?!?! Det har jag svårt att förstå. Jag är alldeles lagom stor för att snart fylla tre år. Men Jeck, jag vet inte om jag räknat fel – är det verkligen bara tre tjejer som uppvaktar dig, eller? Du får berätta vilka flickor det rörde sig om senare. Något du vill hålla för dig själv? FM Lillen behöver inte veta allt, och inte Livets Skiftningar heller. Och med det får vi låta oss nöja.
FM Jeck och Nike 1
Jeck har nu inte berättat om sin kompis FM Lillen. Men är det så att han och hans matte har lust att hälsa på hos Livets skiftningar är de Varmt Välkomna att höra av sig. Det gäller alla FM-hundar i alla åldrar. Avslutningsvis vill Jeck visa bilden där han och Nike ägnar sig åt sin favoritsport: Att kampa! På undre bilden tar Jeck och Nike en paus.FM Jeck och Nike 2

Visningsbild:
FM Jeck trånar
Jeck vill ha sista ordet:
”…Matte ser också väldigt trött ut, hon säger att jag behöver hörapparat AKUT. Haha, jag HÖR när rösten går upp i falsett, det gör grannarna också matte. Nu är jag jättetrött. Det tar på krafterna att vara gentleman och kavaljer 😙😙…”

Vov Vov FM Jeck.💖 (Text: U-B Ledin)

Foto och delar av vad Jeck berättar står matte Ulla-Britt Ledin för. Livets Skiftningar tackar för att du så generöst delar med dig av både bild och text.
Jeck låter hälsa att han gillar kommentarer och det gör vi på Livets Skiftningar också. Välkomna med tankar och funderingar kring detta med kärlek och annat intressant.

Torpet talar

Om hårt arbete, många barn, ständig värk och om liv och död.

PErS Skog 15 Här har legat många ställen genom tiderna PS text
Idag ser torpstället ut så här. Men titta noga, och du kommer att upptäcka spår av att här har bott människor.

Långt inne i skogen låg ett torp. Ett torp med rum, kök och liten farstu. I köket utgör murstocken och vedspis tillsammans med en bakugn centrum. Ja, hela den lilla stugan vilar egentligen på murstocken. De två minimala rummen på övervåningen och den smala trappen ditupp är också beroende av murstocken. I ett av rummen hade torparen sin verksamhet. Han var skomakare utöver vad det lilla torpet gav. En bit korkmatta fick tankarna att komma. Vad skulle den lilla stugan berätta – om den kunnat?

MP Korkmatta
Korkmattan i köket. Mor Elsa var stolt över den. Det var modernt och så lättstädat sen. Istället för att var vecka knäskura det slitna trägolvet med såpa räckte det nu att våttorka med skurtrasa.

Torpet har mycket att berätta för oss. Mor Elsa med maken Karl hade nu bott i torpet i snart 20 år.  De äldsta barnen hade redan städslats i arbete vid de lite större gårdarna i trakten, men än var det inte slut med barnafödandet. Hon var på det viset igen. Hon hade redan än mer ont. Förra gången kunde hon knappt inte gå alls. Hon borde bli bra emellan barnen, men hon hade lika ont då och minst två av de fem töserna verkade ha samma sorts värk. Mor hennes sa att det var bara att vänja sig vid det och ta till käppen om det blev för illa. Torpets väggar var de enda som visste ännu. Hur hon tidig morgon bara hann utanför dörren innan hon kräktes. Inom sig hoppades hon att kroppen skulle ta hand om problemet. Det hade hänt förut att hon sluppit en jobbig tid genom en kraftig blödning strax efter att hon förstått. Men ingen annan än väggarna visste. Bara Karl visste. Han såg det ju först, och märkte att Elsa inte kunde jobba som vanligt. När hans far såg att Elsa inte arbetade ordentligt i hans tycke blev han vred och kallade henne för lat. Att hon hade ont såg han inte. Mor Stina förstod hur det var ställt. 13 barn varav nio i livet hade satt sina spår. Tvillingarna levde bara några dagar, så små som de var.

MP Stenmur
En del av all sten som mor Stina och barnen plockade från den karga åkermarken för att de skulle kunna odla potatis, rovor och annat som var nödvändigt för att överleva. De stora stenarna spettades loss. 

Om torpet skulle berätta skulle de berätta om starka kvinnor som arbetade hårt och om Elsa som alltid hade ont, men arbetade så mycket hon kunde ändå. Om män som slet ont och fick betalt i form av brännvin lika ofta som i form av mat och utsäde. Ofta till storhelgerna bestod lönen av brännvin. Karl var Stina och Eriks äldsta son, i livet. Två pojkar hade de mist på milan. Erik blev aldrig sig själv efter det och nog ville han ha ut lönen i brännvin. Storbonden förbjöd dem att ta annat än pinnar och kärringved (torra kvistar längst ned på framförallt gran) att elda med. Jakt var inte att tänka på. Jo, de fick skjuta grävling. Fiska fick de göra iallafall. Men nog hände det att en och annan hare och nån tjäder hamnade i väskan. En väska som såg ut som en grävling. Stötte Erik på grävling sköt han och la tjäder och hare i den urtagna grävlingen. Tack vare det hade de klarat sig förliden vårvinter när de var på gränsen till svält. Men Karl lärde sig aldrig skjuta. Tack och lov att pojken som Elsa fattat tycke för var flink i fingrarna och duktig skomakare. Far hans och farfar med hade varit skomakare och på så sätt kunde de byta till sig mat. En del betalade till och med i pengar vilket var mycket välkommet med tanke på lånet.

MP Skomare bliv vid din läst!
Det minsta av rummen på övervåningen var Karls skomakeri. Här arbetade han många timmar varje dag och det var pligg överallt. Erik och Stina hade lillstugan som Karl och Erik byggt. Men de jobbade fortfarande så mycket de kunde, om inte annat kunde Stina hålla koll på de små när Elsa gick iväg för att mjölka morron och kväll, även om hon inte kände sig helt kry.

Dessa väggar, som varit med om så mycket. Ytterväggarna behövde, nej ville, ha rödfärg men det fanns inte pengar till. När Erik försiktigt fört det på tal hos bonden fick han svaret att torpet hade han köpt och att det var dags att betala lånet. Två kronor och femtio öre var det nu i ränta och amortering. Sen fick han sin liter och det var bara att gå. Innan han hade kommit hem hade han druckit ur gott och väl hälften – som vanligt. Torpet kan berätta att Erik missade dörren och gick rakt in i väggen, inte för första gången. Dörren som var det finaste på hela huset, men som egentligen inte passade in.

MP Vacker trädörr Gullspångstrakten
Den vackra dörren, som nu sitter på en annan byggnad. De var oense om dörren skulle målas, men den kom att förbli omålad.
MP Kuriosa i Finnerödja MPs text
Det var länge sen dessa väggar fick behövlig rödfärg, men det fick vänta. Först gällde att försöka få betalt i pengar så att ränta och amortering kunde betalas. 

Han gapade och skrek åt ungarna. Han var trött på ungar, ungar och ännu fler ungar. Lagom som Stina hade slutat få ungar började Elsa. Alltid ungar i massor och inte tillräckligt med mat. Tack och lov att han fick brännvin iallafall. Han vände och gick till lillstugan, slog upp dörren och skrek åt Stina. Stina satt som vanligt i sin stol, men något var fel. Hon sov. Ja, hon sov – för evigt. Erik sjönk ihop i en hög nedanför hennes fötter och skrek rakt ut. Det var så Karl och Elsa fann dem några timmar senare. De hade hört Erik skrika, men det var vanligt när han fått för mycket, så de väntade tills det blivit lugnt innan de gick in.

MP Kvittens
Kvittensen på lånet som det blev Elsa och Karls son Oskar som betalade till slut!

De tog hand om Stina och kallade på prästen dagen därpå när Erik nyktrat till. Då låg Stina nedbäddad i sin säng i sitt allra finaste nattlinne med en vackert broderad duk över sitt ansikte. Händerna knäppta på täcket med en Bibel under dem.

 

Denna berättelse bygger på vad äldre män och kvinnor berättat om från sin barndom och vad deras far- och morföräldrar berättat för dem. Vi hamnar då på att de äldsta kan ha varit födda i slutet av 1700-talet. Torpet skulle kunna berätta så mycket mer, men detta får räcka.
Fotografierna har varit till stor hjälp och ett varmt tack till fotograferna Per Eremiten Svensson och Marina Petterson vars foton illustrerar denna berättelse. TACK för bilderna som alla är tagna i södra Närke med omnejd.

Skördetid i skog och trädgård

Tänk  energi, tänk ork. Tänk att kunna komma utomhus och göra vanliga, vardagliga saker. Att njuta av växtligheten, högsommarens och sensommarens alla vackra färger. Augusti är årets sista sommarmånad sägs det. Snart får vi njuta av sensommarens och den tidiga höstens höga klara luft. Beroende på var i landet vi bor kommer snart frostnatten som förvandlar växtligheten till en explosion av färger. Och där möter naturen oss med skördetid och delar av sitt överflöd till den som är frisk nog att orka ta tillvara på naturens skatter.

forest-674452_1280
Många och långa promenader i skogen för att ta tillvara på bär och svamp.

Livets Skiftningar plockar fram minnen från tiden då det fortfarande var möjligt att ta till vara på skogens rika skörd. Hallon och blåbär kom tillsammans med de allra första kantarellerna under juli månad. Sedan fanns alltid förhoppningen om att det skulle bli ett rikt bärår med framförallt svamp och lingon. Kanske ett år med hjortron som det extra goda. Även skördetid i trädgårdarna. Plommon, körsbär, äpplen, krusbär och vinbär togs tillvara. I den mån det odlats så kunde det vara potatis och jordärtskockor som exempel. Dill, gräslök och persilja.

berries-1225101_1280
Hallon, blåbär och jordgubbar blev till både sylt och saft.

Att sylta och safta var ett ständigt återkommande arbete. Det är inte bara att plocka, koka och så är det färdigt. Att kombinera plockandet av frukt, bär och svamp med arbete och studier tog av krafter som inte alltid fanns. Därtill kom att hjälpa äldre anhöriga till dåvarande maken att plocka i deras trädgårdar samt att dela skogen skörd med dem. Förhoppningen var att själv få en del av bären i utbyte mot att de blev avplockade. Men ibland kunde kanske 20 – 30 kg avplockade körsbär ge en liten trelitershink med hem. Det räckte lagom till en paj och till en gryta med kräm.

bing-cherries-805416_1920
Körsbär

Att komma ut i skogen, naturens eget skafferi, var ofta trevligt, men egentligen alldeles för tungt. I synnerhet om det fanns gott om bär. Det blev då många stora hinkar plockade, främst lingon. Jobbigast var att plocka svamp då det innebar långa sträckor att gå. Ibland fanns kantarellerna bara där. Stora områden med skogens guld, kantareller, som gyllene mönster invävda i mossan. Drömmen var lite senare på hösten att hitta trattkantareller och trumpetsvamp. När de väl var upptäckta, fanns de i överflöd på en relativt begränsad yta. Lättplockade.

Lingon och svamp. Inte sällan plockades de båda samtidigt. De gyllengula kantarellerna kommer dock tidigare än lingonen.

Väl hemma med skörden, trött efter en dag i skogen, var arbetet långt från slut. Då skulle skörden tas reda på. Svamp och bär rensas. Det kunde gå att förvara det orensat något eller några dygn utan att det blev förstört. Men det krävde att bär och svamp var förhållandevis torra. Långt från allt som plockades stannade i hemmet. Mycket skulle delas ut till äldre anhöriga, färdigrensat och ofta färdiggjort i form av sylt och saft, när det gällde bär.

blueberries-850881_1920
Blåbären rensades ofta helt för hand, medan lingon gick att rensa på mer effektiva sätt.

Samtidigt som det var ett nöje att vara ute i skogen blev det också till ett krav på prestation. Att gå ut i skogen bara för nöjes skull under bär- och svampsäsongen fanns inte. Det var många kilometer som det vandrades runt i skogar och på myrar för att plocka. Trädgårdarna bjöd ofta på klättrande på rangliga stegar för att komma åt frukten. När lingonsäsongen närmade sig slutet var tröttheten markant. Köket och andra utrymmen var fyllda av syltkittlar, flaskor och burkar. Kraven att det skulle syltas och saftas fanns bara och att ifrågasätta nödvändigheten att koka flera 15-litersgrytor med sylt och saft varje helg behövde inte ens uttalas.

coffee-break-920584_1920
Drömmen…
cup-1031774_1920
Kaffepausen ute i skogen eller i trädgården var nödvändig för att orka en stund till. 
chaos-227971_1920
En förskönad bild av verkligheten hemma. Lägg till hinkar med bär, kittlar med saft och sylt, tomma och fyllda flaskor och burkar samt rester från måltider, ouppackade ryggsäckar där det fanns disk, smutsiga kläder, rester av medhavd matsäck osv. Kaos…

Om det var kaos i vanliga fall så innebar skördesäsongen att detta kaos eskalerade till något slags totalt haveri där allt fanns på en alldeles för liten yta. Att rensa bär och svamp gjordes utomhus. Då kunde skräpet slängas direkt. Barr, blad, förstörda bortplockade bär, svamprens, gamla tidningar som underlag att rensa på. Drömmen att sitta vid ett vackert dukat bord och äta av smörstekta kantareller till kött och potatis, eller eftermiddagsfika (läs kvällsfika) med hemlagad sylt och nykokt saft för att släcka törsten, samt kaffe och givetvis hembakta kakor och bullar eller en smörgås på hembakt matbröd, var just det. En dröm.

Även under skördesäsongen bakades brödet hemma och bidrog till att kaoset blev ännu mer kaos.

Detta är minnen från nu många år tillbaka. Längtan till skogen finns kvar liksom saknaden svampen och bären. Även lukten av nybakt bröd och känslan av en vetedeg under händerna är kvar. Men kaoset – aldrig mer! Nu är det borta och det ska inte tillbaka!

Berätta gärna om dina minnen av skördetid både i skog och trädgårdar!

FM Lago & FM Labina lyssnar lagom

 

FM Labina saknar mamma första kvällen hos matte och gråter i mattes knä
Första kvällen borta från mamma och syskonen. Då är det inte konstigt om liten är ledsen och söker gråtande tröst i mattes famn.
FM Labina 9 veckor Sån ska jag åka när jag blir stor 12 mars
När jag blir stor… tänker FM Labina och drömmer sig bort.

Idag kommer två syskon och hälsar på hos Livets Skiftningar. De heter FM Lago och FM Labina och hör till våra yngsta medarbetare. De har lagom passerat halvåret och börjar närma sig tonåren. De är inte där än, slyngelåldern brukar komma omkring åtta månader ungefär, men busåldern – den föds de nog in i.

FM Lago 10 v foto Sylvia
FM Lago 10 veckor och full fart. (Foto: S. Ardenstedt-Blom)

Som sagt – dessa två har gett upphov till många glada skratt, frustration, uppgivenhet, ilska och massor av glädje. Finns det någon som kan motstå ett par valpögon som bedjande tittar upp, mitt i ett totalt kaos, med huvudet lätt på sned och som säger: ”Jag, skulle jag har gjort något? Sakerna på bordet? Jag bara smakade om de var goda! Gick det hål på gardinen? Det var absolut inte jag”. En blick oskyldig som få, kanske ett litet valpgny därtill och hjärtat smälter. Därtill kommer att valpar, likt barn, hör det de vill höra! Kanske tänker du att matte måste ha varit hårdhudad och lämnat liten valp ensam länge för att ett helt rum ska bli kaos, men inte. Om Livets Skiftningar förstod det hela rätt hände det när Labina var ny i familjen och matte sprang igenom duschen. Liten hinner mycket på kort tid. ”Sjövild” tror jag bestämt att jag hörde matte viska om FM Labina. Att broder FM Lago är med beror på att han varit och hälsat på sin syster och de tillsammans fick smeknamnet ”Partners i Crime” av matte Jeanette.

FM Labina Det råkade bli hål i gardinerna. Det var inte jag 17 mars
JA matte det råkade bli några hål i gardinerna…men det var inte jag…:-))” (Text J.E)
FM Labina 12 mars Vaddå Jag Lyssna sjövild enl matte
Övre bilden: ”Vilar lite i soffan, men matte påstår att jag varit alldeles sjövild och att jag bara lyssnar med ett öra. Men det kan ni ju alla se att jag kunde inte annat då.” Nedre t.v. ”Det är godare att tugga på sängen än på leksakerna. Dessutom gillade jag inte musiken matte spelade (t.h) så jag ordnade det också” hälsar Labina.

”Konsulenten från  Försvarsmakten sa att ” hundarna har mycket motor”, jag lovar hon skojade inte…:-))” (Text: J.E)
FM Labina är uttråkad och kollar om sakerna på bordet går att äta mars

Att bli med valp är något alldeles speciellt. Bilderna ovan är ögonblicksbilder. Men bilder som för alltid finns kvar, oavsett om de finns dokumenterad som här eller bara finns i minnet. Allt, lukten, gnyendet, tröttheten klockan tre på morgonen när valpen är kissnödig och stoltheten över att bli väckt. Allt fördras av vad liten gör.

FM Labina byter mjölktänder mot tuggben juni 16
Labina byter mjölktänder mot ett tuggben! Tandfen kommer alltså även till hundar! Men hur var det nu, Labina? Kunde du ta ditt tuggben utan att stjälpa glaset?

Vi kliver framåt i tiden och Labina blir större. Precis som människobarnen tappar sina första tänder gör även hundvalpar det. Under april kommer FM Lago på besök till Labina. De bildar ett utmärkt par. FM Lago är väluppfostrad, likt sin syster, och tar absolut inte något från bänkar och bord. Ja, i ärlighetens namn ska väl erkännas att just det hyser inte Labina några som helst betänkligheter mot. Och Lago är av den bestämda åsikten att allt som ligger på golvet tillhör honom och hans syster. Labina har sedan hon var liten ansett att det som går att stoppa i munnen också går att äta… Hur var det matte sa nu igen: ”Partners in Crime”?

”Jäklar Lago , vi missade kycklingen på bänken innan hon kom, vi skulle inte börjat med riset.!
Partners in Crime.
FM Labina & FM Lago” (Text J.E)

”Gud så gött 😜 FM Labina älskar glass och njuter varje sekund 😍😂” ”Du kan kolla under tungan oxå matte, det var inte jag som snodde pannkakorna…. Fm Labina gapar stort och förnekar att hon är en pannkakstjuv..” (Text J.E.)

Om man ni inte kan förse sig med godsaker eller som i bilden ovan, tigga till sig glass när det är sommar och varmt, kanske man kan bada istället! Lago och Labina är måttligt förtjusta i sina smeknamn FM Knubbsäl Lago och FM Grisen. Jag håller med. Lite mage får man lov att ha Lago, och bara för att du älskar sand och lera, Labina så är du faktiskt en fin FM-hund. Men matte sa något sött om ”grisen” sockergris kanske? För söt är du (och brorsan din också).  Det finns en gammal sång om detta: Med käckhet kan man komma långt…
Både Lago och Labina gillar vatten, sand och lera även om de har lite olika stil.

FM Labina har lekt gris, säger matte 4 maj
Syns det att jag gillar sand och jord ?! …Matte kallar mig FM Grisen(Labina) idag, vi har tränat på stranden och jag var tvungen att köra nosrace i sanden:-)) (Text J.E.)

T.v:”Vadå inte roligt ?! När vi passade FM Lago och han badade i diken skrattade du bara! Nu gör jag likadant i alla de lerigaste diken och då skrattar du inte längre matte?!
FM Labina har blivit en schäfrodil och badar i alla djupa leriga diken.” T.h: ”Varför ska man lära sig att göra ingenting ??! så tråkigt !!! FM Labina blundar och tar en powernap.” (Text J.E)
FM Lago och Labina badar 30 maj
”Väldigt intressant att ha två syskon och se deras olika personligheter, FM Labina sprang snabbt genom vattnet en gång, nosade ett varv sedan satt hon sig på vakt mot vägen där det passerade hundar och massa människor,
FM Lago var extremt nyfiken på stenarna, han provade flera gånger, ramlade i vattnet för de var halkiga, upp igen och ett varv till, han brydde sig inte alls om allt runt oss. En mysig kväll vid havet <3″ (Text J.E.)

Avslutningsvis lite bilder på syskonkärlek:

Det är Labina som har koll på Lago och säger till honom på bilderna. Lago lovar att göra som Labina säger. Undre bilden vaktar de vägen så att det inte kommer några farliga cyklister!FM Lago gillar inte cyklister. Syrran Labina vaktar 31 maj
Och med det önskar Lago och Labina alla FM-kompisar, läsare vänner och bekanta en riktigt trevlig julisöndag!

Labinas matte, Jeanette Edsjö, (J.E.) har generöst ställt sina bilder som professionell fotograf och tillhörande bildtexter på syskonen till  Livets Skiftningars förfogande. Tack Jeanette. Samtliga foton tillhör Jeanette Edsjö om ej annat anges.

Visningsbild: ”Syskonkärlek” Jeanette Edsjö

Livsvandringen – kärlek, smärta och hårt arbete

Livsvandringen – man och kvinna  del 4

 

bed-1150578_1920

Han drog täcket över hennes huvud och höll henne fast. Panik. Hon kom inte loss. Han somnade med henne tätt intill sig. Till slut kom hon loss och han vaknade. Arg. Hon hade väckt honom. Han behövde sova. Han skulle jobba. Hon skulle ju bara plugga. Att hon också skulle jobba efter skolan var inget jämfört med hans arbete. Han hade nästan fem timmars sömn till, hon hade två. Gick alltid drygt tre timmar före honom på morgonen. Men det var många år sedan.

Hon satt i sin Permobil och drömde. Frukosten hade varit väl tilltagen med hembakt, fortfarande varmt bröd och bara fina pålägg. Riktigt smör givetvis och starkt kokt kaffe! En kylslagen försommarmorgon passade det bra med att både koka kaffe och grädda bröd i den. Men det blir lite extra gott då vedspisen används. Värdinnan hade bara en gäst per natt och bakade lite bröd var morgon. Trots en fantastisk, lite gammaldags frukost, fint rum (men dålig säng som väckte gamla minnen till liv.) Värdinnan hade frågat om hon ville följa med till den lilla kyrkan på Gudstjänst. Den skulle vara på eftermiddagen och hon hade tänkt sig att åka vidare så hon avböjde. Inte så många dagar kvar av sin Livsvandring. Hade Gudstjänsten varit på förmiddagen hade hon nog följt med. Nu nöjde hon sig med att stanna till vid den gamla stavkyrkan.

 

stave-church-1329629_1920.jpg
”En sliten, dåligt underhållen kyrka. Stiftet borde gå in, tänkte hon, och satsa medel för restaurering. Innan det är för sent. Visst används inte kyrkan ofta, men som sommarkyrka för bröllop och dop skulle den vara underbar för de mindre tillställningarna.”

Så satt hon då utanför kyrkan och lät tankarna löpa ett trettiotal år tillbaka i tiden. Då, när hon hade börjat läsa på högskolan. Hon var i tankarna inne på sitt tredje år. Det året som hon gick upp 50 kilo i vikt, var på fyra begravningar varav en med tre vita kistor. Tre ungdomar som i oförstånd gått ut på sjön med ett hemmabygge till båt. Två av de fem ungdomarna kom hem. Det var hennes andra begravning någonsin. Första begravningen hon någonsin var på var en äldre släkting. Sedan kom pojkarna och de vita kistorna. Hon och mannen hon levde tillsammans med bodde i ett nedslitet torp. Att leva i ett torp med tillhörande mark innebar ofrånkomligen hårt arbete. De hade under året som gått sedan de flyttade in dragit in avlopp och låtit borra efter vatten bland annat så att nu fanns lite moderniteter i hans torp. Badrum, varmt och kallt vatten. Men fortfarande värmdes huset upp med kaminer och vedspis. Elelement endast som stödvärme. ”Direktverkande ved” som de sa när någon frågade. Utöver det kom allt annat arbete på den lilla gården samt hennes städjobb och studierna. Och hjälpa svärmor förstås. Att kvinnan hennes son valt inte dög mycket till, och hur duktig hennes dotter var som minsann både arbetade och hade småbarn. Hon hade ju varit så mycket mer mogen än blivande sonhustrun då hon flyttade hemifrån vid 15 års ålder.

wood-358111_1920
Ved, ved och åter ved.  Veden skulle huggas och den skulle in under tak i vedbod och bara enkla plåtar uppsatta för att skydda mot den värsta vätan. Hon visste inte vad som var värst. Att hugga, stapla eller hämta in ved mitt i smällkalla vintern. Det hände ganska ofta att hon föll i vedboden, men hon sa ingenting. Det räckte med att han skällde på henne om hon inte hade hunnit få in ved eller få fyr i kaminerna om hon var hemma först.

Svärmor eldade också med ved, undantaget under den kallaste perioden under vintern då pannan eldades med olja. Men arbetet var detsamma. Ett lätt lyft och en vridning blev en muskelbristning i magen.Hon hade inte tid att vara sjuk. Just då pluggade hon 150 % och arbetade 75 % som städerska för att få  ekonomi att gå runt. Därtill kraven på hemarbetet som hon egentligen inte orkade. Mannen tog för givet att hon skulle orka hålla samma tempo som han kunde. Vad han inte tänkte på var att hon gick upp minst tre timmar tidigare var morgon än vad han gjorde, och lade sig senare. Alla helger gick till studier och arbete. Varje rast åkte kurslitteraturen fram. Hemma var det svårt att få tiden att räcka till att plugga. Kvart över fem på morgonen gick hon till bussen. Tre kilometers promenad och kom hem vid 22-23-tiden om allt gått bra. Promenaderna och bussresan till arbete och studier var hennes alldeles egna tid. Då kunde hon slappna av för en stund.Om ett och ett halvt år hade hon sin examen klar. Examensuppsatsen hade hon redan börjat skissa på.

reading-314991_1280
Större delen av kurslitteraturen var på engelska, så det krävdes lite arbete för att klara studierna. Fortfarande fanns mellanstadielärarens ord kvar i henne att hon var för dum för att läsa främmande språk.

Korta nedslag för 30 år sedan. Paniken då hon hölls fast. Förtvivlan och rädslan att gå och lägga sig utan att ha hunnit med allt. Det dåliga samvetet för att hon bara hade skummat delar av kurslitteraturen. Jobbet hade hon iallafall gjort ordentligt, men hon hade hållit på att svimma mer än en gång på grund av buksmärtor. Hon dröjde sig kvar på jobbet och försökte läsa ett kapitel till, men det gick inte. Bara att ta sig hem. Hon mindes alla storhelger hon arbetat och alla pikar hon fick för att hon inte var med på jul- och påskfirande för att hon arbetade. Samtidigt fick hon höra av mannen hemma att hon var lat och inte gjorde sin del av hemarbetet. Både utomhus och inomhus. Smärtan från fibromyalgin höll hon för det mesta tyst om. Hon hade fått diagnosen då hon var 18 år.

vacuum-cleaner-268148_1920
Orden ekade i hennes huvud: Lat, dum, oduglig, slö. Men hon hade gjort sitt val. Att göra det mannen sa var för henne att visa honom sin kärlek. Hon älskade ju honom över allt annat. Klart att hon gjorde som  han sa. Han visste bäst. Alltid!

Varför var hon så övertygad om att allt hon gjorde, gjorde hon av kärlek?