När smärtan tar makten

pain-3009613_1920
Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor eller kanske några månader beroende på orsak till skadan. Likaså kan sjukdomar som kräver operation läka ut. Den akuta smärtan klingar av och går allt bra kan man återgå till ett någorlunda smärtfritt liv efter rehabilitering. Men det är inte alltid så.

Tivedstrollen Naturens konstverk 2
Precis som tallen förblir krokig finns smärtan som aldrig läker ut.

Med vissa skador och sjukdomar följer smärtor som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

disabled-397192_1920
Anpassning?

Smärtan invaderade mig och tog hjälp av tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att smärtan väckte mig.  Jag tittade jag på TV eftersom jag inte kunde sova. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll om än inte borta. Somnade till på morgonkvisten och vaknade några få timmar senare lite piggare, men det höll inte någon längre tid.
people-3190085_1920
Tröttheten och smärtan under natten tog de två följande dygnen. Första dygnet sov jag av ren utmattning men det var kort sönderhackad sömn som inte gav någon vila och som snarare förstärkte än lindrade smärtan. Det andra dygnet lyckades jag bara slumra till enstaka korta stunder och så var jag inne i den negativa spiral där trötthet och smärta förstärkte varandra. Lätt att komma in i och svår att ta sig ur.

Tivestrollen trött fågelmamma eller pappa
Tröttheten tär 

När smärtan är som värst tappar jag kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara. Vid dessa tillfällen klarar jag inte att förflytta mig eller ens röra på mig. Den molande smärtan finns alltid med. Den är inte så intensiv men släpper å andra sidan aldrig taget. Den går att likna vid vattendroppen som hela tiden droppar på samma ställe på stenen. Efter timmar skapar denna lågintensiva smärta en desperation som är svår att beskriva.

319215_2141695674743_8049127_n
Desperation

Utöver grundsmärtan tillkommer den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, och som får kroppen att slå på stora alarmsystemet. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.

away-754081_1920
Igår kom jag förbi hindren…

Hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går kan vara helt omöjligt idag. Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö kan trigga smärtan i min kropp så att jag bara klarar av att umgås med andra korta stunder? Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en minimal felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan röra mig eller ens prata själv? Jag har stundtals svårt att förstå det själv!face-65058_1920
Smärtan har fattat sitt grepp och det är bara att acceptera. Mediciner hjälper men gör mig långt från smärtfri. Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord i mitt knä. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu gör jag inte det, men jag är glad över den hjälp jag får av hemtjänsten som bidrar till att jag kan leva ett gott liv. Hemtjänst, hemsjukvård och bostadsanpassning av min lägenhet möjliggör eget boende och ger mig känslan av att vara en del av samhället.

thermometer-1539191_1920
Smärta och sjukdom är en del av mitt liv, det kommer det alltid att vara, men de kommer aldrig att få bli mitt liv. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots funktionsbegränsningarna som följer.
Tivedstrollen sommar och grönska
Ovanstående bygger på en text jag skrev för fem år sedan. Då kunde jag fortfarande gå inomhus utan stöd till största delen. Utomhus gick jag med rollator, om än stapplande. Idag är jag beroende av elrullstol oavsett var jag är. Men trots allt mår jag bättre idag än vad jag gjorde när jag skrev grundtexten. Ett exempel är sömnen. Jag har nu insett att det inte lönar sig att kämpa emot kroppen varför jag sover när jag kan istället för att sova efter klockan.

Tivedstrollen Åsebol +17 gr mars 1990 -20 mars 2013
Reflektera och kommentera gärna. Hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser? Lägg till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man inte längre kan det man kunde förut. Intelligensen och viljan att arbeta kvarstår. 

Foto: Naturbilder – Tivedstrollen Per Svensson och Marina Pettersson
Desperation – Privat med modellens godkännande för publicering
Övriga inklusive teckning – Pixabay.com Creative commons
Visningsbild:
eye-1210172_1920

Annonser

Full fart med FM Kerro

Idag har Livets skiftningar besök av FM Kerro. Han tyckte att nu var det minsann hans tur. Jeck fick en egen artikel förra veckan och i rättvisans namn är det nu Kerros tur.

fm-kerro-skaller-1-juli
Kerro ser lite arg ut, men skäller av glädje. Matte är hemma!

FM Kerro, nu drygt 10 månader, vill gärna börja med att visa hur glad han blir när matte kommer hem. Då skäller han och lägger öronen bakåt och visar på alla sätt att han är lycklig. Kerro är mån om sin flock och han tycker absolut inte om när någon lämnar flocken och han inte får följa med. Ja, Kerro, du ska få berätta hur duktig du blivit. Det han vill berätta är att han för några veckor sedan kunde vara tyst när husse gick ifrån honom. Visst, säger Kerro, jag kan inte påstå att jag gillar att han går, men jag kunde faktiskt vara tyst. Matte blev stolt över mig. Hon tog kort på mig, men jag fick alldeles lysande ögon. Hon kallar det ”separationsångest” vad nu det är. Bäst är när matte och husse är hos mig och inte någon annanstans.

fm-kerro-tranar-15-oktober
Här sitter jag alldeles tyst och är ledsen över att husse gått. Matte tycker att jag är duktig, men ni ser väl att jag är lite ledsen?

Jodå, Kerro. Vi förstår. Flocken är viktig och ska hålla ihop. Men att lära sig att matte eller husse går ifrån är viktigt. De kommer tillbaka. Att dessutom kunna stanna kvar på plats och vara helt tyst, bara vänta är något som alla FM-hundar måste lära sig. Svårt, men nödvändigt. Passivitetsträning, att vara stilla och att vara tyst. Inte lätt för en stor stark schäfer som Kerro. Kerro gillar att spåra. Det är något som tillhör grunderna, precis som passivitetsträningen. Oavsett vad som Kerro kan tänkas vara lämplig för finns spår med som en viktig del i arbetet. Vad han kommer att spåra och söka avgörs av var han blir placerad.

fm-kerro-efter-spartraning
Kerro efter att ha spårat. Belöningen? Att hitta favoritleksaken och massor av beröm.

Här har Kerro gått ett spår. Det kräver en del förberedelser av hundföraren för att hunden ska kunna spåra. Spåret läggs genom att hundföraren (oftast) går den väg som hunden senare ska följa. Där spåret tar slut läggs något som hunden tycker mycket om, exempelvis en favoritleksak. Svårighetsgraden avgörs bland annat av underlaget, längden och hur länge spåret får ligga innan hunden får gå spåret. Ett spår där det gått en längre tid sedan det lades är svårare än ett färskt spår, asfalt svårare grus och grus än skogsmark många gånger. Svårighetsgraden ökas allteftersom hunden lär sig. Kerro får med all sannolikhet ganska lätta spår än så länge. Matte Isabella berättar att Kerro gillar att spåra.

fm-kerro-vantar-pa-sin-tur
Kerro är den yngre av dessa två och väntar därför på sin tur vid maten.

Rangordningen i flocken är viktig. Kerros äldre kompis är högre i rang och äter först. Kerro väntar utan protest. Samtidigt är nu Kerro fyllda 10 månader, vilket innebär att han kommit in i vad som kallas slyngelåldern. Den lydiga halvårsgamla valpen tycks säkerligen ha tappat hörseln och allt vad uppfostran och utbildning heter ibland. Matte lät antyda det när hon berättade att det var lättare att komma undan med hyss som nio veckors valp än som nio månaders unghund! Kerro har mycket valp kvar i sig än. Först i tvåårsåldern är han vuxen. Vilka hyss Kerro hittat på har han hållit tyst om, mycket tyst.

fm-kerro-svar-pa-att-det-var-kattens-nosavtryck-vi-hittade-pa-den-nymalade-vaggen-i-e-15-juli
Kerro med vit målarfärg på nosen.

Nu protesterar Kerro. Det var inte jag som var mot den nymålade väggen och gjorde avtryck. Det var katten. Hur många gånger ska jag behöva säga det? Och förresten, så var jag lite då också. Matte berättar att Kerro hade målarfärg inte bara på nosen, utan på fler delar av kroppen, så där står ord mot ord. Hon säger att hon fick tvätta bort ganska mycket vit målarfärg från Kerro. Självklart har han en förklaring: När katten gjort avtrycken på väggen strök han av sig all färg på mig. Så var det. Sedan vägrar Kerro säga ett ord till om detta. Nyfikenhet är en positiv egenskap. Tillsammans med mycket egen vilja och därtill avsaknad av rädsla kan hända att det ibland händer saker som flockledaren, (läs matte), inte alltid är så förtjust i. Bus och hyss helt enkelt.

fm-kerro-pa-bordet-9-juli
De två kumpanerna…

Då kan hända att bordet är en trevlig plats att vara på. Undrar om de två talar sig samman så att de vet vad de ska säga? Men Kerro kan sitta och vänta på golvet också.

fm-kerro-vantar-pa-popcorn
Kerro undrar vad som händer. Det är popcorn i micron.

Kerro är på bilden för första gången med om att poppa popcorn i micron och det låter och luktar. Matte säger lite skämtsamt att det var första gången som Kerro satt still på samma plats och var uppmärksam i flera minuter. Kan Livets Skiftningar av det dra slutsatsen att sitta still inte är Kerros favoritsysselsättning? Kerro vägrar att svara på frågan. Däremot tycker han att det ska vara med en bild till och sen får det räcka. Det är bilden från den 9 oktober då han fyllde 10 månader. Han är stolt över den. Med all rätt.

fm-kerro-10-man-9-oktober
FM Kerro 10 månader

Livets Skiftningar tackar FM Kerro och matte Isabella Erlandsson för fina foton och berättelser om Kerro. Och visst är du välkommen tillbaka till Livets Skiftningar senare under hösten/vintern.
Visningsbild:

fm-kerro-25-sept
FM Kerro har spanat in någon…

Tack Isabella Erlandsson för din generositet.

 

Kottar i öronen – Selektiv perception

Selektiv Perception

Detta inlägg tillägnas FM Korina, FM Kya och alla andra FM-hundar som berättar att de inte alltid hör vad matte/husse säger 😉

german-shepherd-1003846_1920 - kopia

Selektiv perception, eller ibland selektiv hörsel när vi talar om hundar, är ett begrepp som återkommer förhållandevis ofta. Ett klassiskt uttryck är: ”Jag hörde inte förrän tredje gången du ropade, mamma!”

Alla som har eller har haft barn och/eller djur känner igen detta beteende, även om begreppet kanske är obekant. Ett exempel från den tiden jag arbetade som psykologilärare: Jag sa till mina elever att om jag berättade vilken deras läxa var så skulle kanske mellan en tredjedel och häften av eleverna inte uppfatta att jag gett dem en läxa. Men om jag istället sa att de skulle få sluta tidigare så…
I samma ögonblick som jag sa de magiska orden ”sluta tidigare” ropar en elev följande:
”Va, får vi sluta nu?” och klassen  började skratta 🙂 Eleven fattade först inte varför klasskamraterna skrattade. Men  hen hade just gett oss alla ett klockrent exempel på – selektiv perception. Jag frågade om vad de hade i läxa till kommande lektion – och som ni nog anar – hen hade inte hört att jag sagt något om läxor!

walk-1031039_1920
När tankarna är på annat håll, så är det inte säkert att allt läraren säger når fram…

Hundens och människans sinnen har många likheter, men också olikheter givetvis. En sak som är gemensam är just förmågan till selektiv perception eller förmågan att särskilja olika sinnesintryck. Perception, eller varseblivning, är absolut nödvändig för vår överlevnad. Att reagera på vissa signaler kan vara skillnaden mellan liv och död. En del signaler är instinktiva, medfödda, men troligen är de flesta inlärda. Dessa signaler lär föräldrarna sitt barn och hundföraren sin hund. Vissa sinnesintryck, hos hunden är dofter de viktigaste, finns nedärvda och förstärks av lek och träning medan andra tränas bort. Därför är träningen så oerhört viktig för både små hundar och små människor. Och visst kan vi vara överens om att det som vi lär när vi har kul, som barn eller som valp, det sitter kvar, även när vi är uppstudsiga tonåringar och så småningom vuxna individer. (Även om matte/husse eller mamma/pappa ibland tvivlar).

labrador-1114810_1920
Ibland sorteras signalerna bort till förmån för andra, mer intressanta sinnesintryck

Däggdjurens hjärna har som ett filter där vissa signaler släpps igenom. Vi reagerar på dessa även om vi sitter i andra tankar, är upptagna med något eller till och med när vi sover. En sådan signal är vårt namn. Andra signaler kan vara ljudet från spädbarn som gnyr, att någon tar i ytterdörren, lukten av bränt, vissa ljusfenomen och så vidare. Vilka signaler vi reagerar på är delvis individuellt. En del signaler reagerar vi instinktivt på från det vi är mycket små. Doften av mamma respektive barn och valp är en sådan signal som alla däggdjur som tar hand om sina ungar lär in omedelbart. Likväl som modern känner igen sina ungar både på doft, känsel och syn så känner ungen igen sin mor.

puppy-201181_1920 - kopia
Schäfervalp     ”Men jag vill ha mat också!”                                                                                         (Arkivbild)

RAS – Reticular Activating System

”Alla har vi varit med om att när vi funderar på att byta bil, så ser vi helt plötsligt olika typer av bilar och lägger märke till skillnaden mellan olika modeller och färger. På samma sätt så ser man barnvagnar överallt när man väntar barn. 
Fenomenet är fascinerande och inbjuder till långa filosofiska utläggningar kring vad vi verkligen VET om omvärlden, vad vi VÄLJER att se och vad vi inte ser på grund av okunskap, men låt oss hålla oss till det faktum att VERKLIGHETEN ”därute” INTE är detsamma som det som vi ser, hör, känner och upplever. Vi tar inte in omgivningen som den verkligen är, utan så som vi ”vill att den ska vara”.
Faktum är att vår hjärna är konstruerad för att fungera på detta sätt. RAS (Reticular Activating System) är en typ av filterfunktion mellan det medvetna och det omedvetna, vilket leder till att endast ”relevant information” slussas vidare till det medvetna och alla andra sinnesintryck som vi ”inte behöver” hålls tillbaka. Vi har alltså en inbyggd förmåga att automatiskt fokusera på det som vi bestämt oss för är viktigt och det som ökar våra chanser att överleva och uppnå våra mål. Exempelvis finns det en tydlig nytta av att lystra till sitt eget namn, och i vilken situation du än befinner dig och hur mycket information som flödar, kommer du ända att reagera om du hör ditt namn.
RAS mekanismen filtrerar ungefär 100 miljoner impulser per sekund, och släpper bara igenom en bråkdel av dessa till medvetandet.


Vi är skapade så att våra tankar BEGRÄNSAR vår förmåga att SE och UPPLEVA verkligheten.”
(Källa: Inceptiv blogg 2012)

Ibland händer att intrycken blir för många samtidigt och hjärnan klarar inte av att sortera intrycken. Det blir kaos, eller kanske som kortslutning, i hjärnan. Då fungerar inte RAS fullt ut. Vissa sinnesintryck är prioriterade och ”tränger sig före i kön”. Ett sådant intryck är smärta.  Smärta  blockerar, helt eller delvis, andra viktiga intryck. Likaså situationer som, likt smärta, ger ett kraftigt stresspåslag. Återigen; Det handlar om överlevnad! Därför blockeras ibland smärtimpulser till hjärnan för att individen ska kunna ta sig ur en livshotande situation. Smärtupplevelsen fördröjs till dess individen är i säkerhet.

Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!
malinois-665161_1920
Stress smittar – och stänger av delar av RAS. Om stress går att skriva mycket men det det får bli en kommande artikel.

Vilka är dina erfarenheter av selektiv perception? Har du något bra exempel som du vill berätta om?
Har din hund ”kottar i öronen” och är det i så fall några speciella situationer som det är vanligare än annars?

child-903451_1920
Hur är det med barnen, eller med dig själv.  Har du egna upplevelser av eller funderingar över detta med selektiv perception? Kanske något minne från det att du var barn?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Frågor samlar jag och kommer att svara på i en uppföljande artikel. Kan jag, svarar jag givetvis med en kommentar.