På gång – när orken räcker

FM Jeck spårar hösten 17

Vinter och svampplockning! Matte berättar att Jeck vill komma och hälsa på här i Livets Skiftningar. Idag blir det bara ett kort besök. Jeck har lovat att berätta om både svampplockning i december, kärlek och julklappar. Aj då, matte och Jeck var visst inte riktigt överens om när julklappar ska öppnas och vilka som var till Jeck. Men det ska vi reda ut senare. Med det låter sig Jeck nöja, bara han får en helt egen artikel och visst får han det. Livets Skiftningar kan tyvärr inte lova när, men den kommer – var så säker. På bilden nedan vakar Jeck in 2018.

FM Jeck och nyårsafton 2017
Vad vore en artikel utan någon eller några bilder från Tivedstrollens stora arkiv? Högsåsen den 16 och 20 januari i år visade upp sig från sin allra bästa sida. Tänk att få sitta vid lägerelden och grilla korv 🙂
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 1

Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 4Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 3Utsikten är inte helt fel heller. Tyvärr får jag fortsätta hålla mig inomhus ett tag till. Infektionen ger sig inte och jag har påbörjat ytterligare en antibiotikakur. Men det hindrar mig inte från att drömma.

Tivedstrollen Högsåsen 16 jan 18 3
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 2

Många år sedan jag åkte pulka, men minnena finns kvar.
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 5

FM Jeck spårar bild 2 hösten 17Bilderna på Jeck och dem från Högsåsen är tagna med bara några få veckors mellanrum. Det känns märkligt att tänka sig att det går att plocka svamp i december och sedan sitta och grilla vid pulkabacken i januari. Dessutom är platserna för fotona inte så långt från varandra. Båda ligger i södra Mellansverige, men skogen där Jeck plockar svamp ligger öster om Högsåsen.
Tivedstrollen Högsåsen 16 jan 18 4
Ett stort TACK till matte Ulla-Britt Ledin och till Tivedstrollen för härliga bilder. Livets Skiftningar passar också på så här en bit in på det nya året att önska er alla en

GOD FORTSÄTTNING 2018.
MP Tussilago 16 mars 2017
På grund av min sjukdom kan det dröja innan det kommer någon ny artikel eftersom orken inte riktigt räcker till. Därför är denna kortare än vad artiklarna brukar vara men jag hoppas att ni kan njuta av bilderna! Fotografer är Ulla-Britt Ledin (Jeck), Per Svensson och Marina Pettersson övriga bilder.

PErS Askersund hamnen 8 jan
Askersund för ett år sedan (2017-01)

Smärtsamt hantverk

Händer, fingrar, hantverk. Kan det kallas för hantverk att skriva? Reflektioner kring händernas betydelse är inte nytt på Livets Skiftningar. Men händerna är så centrala, så viktiga, därför återkommer detta tema i dagens artikel. Livets Skiftningar har dessutom celebra gäster idag. Vilka? Det får bli en liten överraskning.

hands-1947915_1920
Händer

Anledningen till dagens tema är mina händer. Händer som när jag skulle skriva igår var så stela och smärtande att det inte ens var möjligt att skriva. Det är inte bra idag, men med smärtstillande finns det en förhoppning om att klara av att skriva en artikel, trots allt.

hand-1362175_1920
Att hålla en penna är nästintill omöjligt!

När händerna blir så påverkade av smärta och stelhet att de mest vardagliga ting kräver koncentration och därtill tankeförmågan påverkas negativt blir det svårt att skriva en bra bloggartikel. Orden försvinner framför ögonen på mig. Trötthet och smärta går hand i hand och det är frustrerande när viljan finns, men kroppen sviker. Inte en gång, inte två eller tre gånger, utan gång efter annan. Till slut tar ändå viljan överhand och skrivandet återupptas. För det går inte längre att vänta ut smärtan om det ska bli en artikel. Höger handled har lämnat in en protest, men eftersom den ogillas skrivs det iallafall!

justitia-421805_1920
Protesten ogillas!

Innan jag började få stora problem med mina händer tänkte jag inte särskilt mycket på hur beroende jag var av att ha fungerande händer. Problemen kom smygande med ömma handleder som gjorde vissa moment lite svårare. Men läkarundersökning visade inte på några allvarliga problem. Det var viss olikhet i styrka där vänsterhanden var den starkare (och är så fortfarande). Min tvåhänthet har genom åren blivit alltmer uttalad. Att använda båda händerna blir allt vanligare och framförallt nödvändigt. Höger hand försämras stadigt.

 

coffee-1839750_1920
Att hålla i muggar, glas, bestick och annat blir bara svårare. 

Det är svårt att hålla i saker. Det är svårt att skriva. Olika hjälpmedel gör det trots allt möjligt att klara en hel del själv, trots det faktum att jag är helt beroende av hjälp för att klara vardagen. Det som stör mest är inte det vardagliga som att behöva hjälp med mat och dryck. Det är att jag har så svårt att skriva som är jobbigast. Jag har nu bloggat exakt ett år. Den 14 januari började jag skriva mitt första blogginlägg och under 2016 har jag skrivit över 230 artiklar. Som det är nu har jag svårt att skriva en artikel/vecka som jag haft som mål den senaste tiden. Det svider. Men jag tänker inte ge upp.

Livets Skiftningar har varit och är en källa till stor glädje. Min önskan är att kunna fortsätta blogga 2017 också.

Bloggandet ger mig så mycket. Det är roligt att skriva. Kontakten med andra bloggare och med er som läser sporrar mig att fortsätta. Det är alla ni som gör bloggen. Likaså kontakten med er som har hand om de de underbara FM-hundarna. Det gör mig alltid lika glad att läsa och få förmedla era bilder och texter. Samma gäller för ”mina” fotografer. Att få spinna en historia kring några bilder eller titta på hundarna och läsa mattes berättelse. Jeck låter hälsa att han har massor att berätta, men vill nog helst få en egen artikel då. Livets Skiftningar ska fråga matte. Ja. Jeck, jag måste fråga matte först. Det är absolut inte onödigt. Ja, ja, Jeck och jag är nog inte riktigt överens om detta. Sedan utifrån bilden tänka mig in i hundens värld. Detta gör bloggandet till en härlig upplevelse som jag så gärna vill dela med er alla.

fm-jeck-och-matte-skurar-1
Jeck är sur, arg, ja nästan rasande på matte!!!!!   (Foto: Ulla-Britt Ledin)

Jeck berättar mycket upprört , nästan så att han stammar, så arg är han. Matte har slängt han finaste och allra godaste boll i skurhinken. Bollen blir ren och dessutom luktar och smakar den citron.
– Men Jeck, jag tror att det var ett misstag att matte tappade bollen i hinken!
Nehej – det köper inte Jeck alls.

fm-jeck-och-matte-skurar-2
Jag kan inte ens ta upp bollen i detta citronstinkande vatten. Förstöra min boll… (Foto: Ulla-Britt Ledin)

Att Jeck och matte inte är överens just nu är lätt att konstatera. Och han har mer att berätta, men som sagt, i en egen artikel. Men att skura golv får nog matte göra utan Jeck fortsättningsvis.

Avslutningsvis sång och bild som minner om gångna tider:

pers-bertil-boos-stuga
Bertil Boos stuga. (Foto: Per Svensson)

Bertil Boo var från Askersundstrakten och fotograf Per Svensson har tagit denna fina bild på stugan. Visst kan ni höra honom sjunga om ni lyssnar noga! Själv är jag lite sentimental och blir lite lätt rörd när jag hör vissa gamla sånger som När ljusen tändas därhemma. 

Tack till mina gäster Jeck och Bertil Boo och till Ulla-Britt Ledin och Per Svensson som såg till att de kunde komma till Livets Skiftningar. Vilka gäster och teman vill ni som läsare möta? Berätta gärna!

Nyår

FM Lissa får representera nyår och den förändring som nyår innebär.
fm-lissa-3-okt
Smaka på ordet Nyår. Ett ord fyllt av hopp, löften, förväntningar. Ett ord som få förblir oberörda inför. Samtidigt som vi lämnar det gamla bakom oss går vi mot något nytt. Min förhoppning är att det nya ska kunna ses med hopp och glädje, även om jag vet att verkligheten inte alltid är så. Det är inte alla förunnat att kunna glädja sig åt ännu ett nytt år. Men den dagen jag slutar hoppas lovar jag att sluta skriva. För oavsett hur mörk tillvaron än kan te sig, så vill jag se en strimma hopp. Någonstans finns ljus i en mörk och kall värld.

sunset-202380_1280
Mörker och ljus då kväll går mot natt. (arkivbild)

En tillbakablick på året som gått ger vid handen att det har funnits mycket smärta. Livet har inte alla gånger visat sig från den vackra, lekfulla, sköna sidan. Sjukdomar, ensamhet, mobbning och mycket annat har jag skrivit om. Men trots tunga och jobbiga inlägg har jag haft förmånen att få skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. De älskade bruks- och tjänstehundarna.

fm-jeck-och-kycklingarn-160629-1
Jeck (foto: Ulla-Britt Ledin)

Utan dessa vackra och intelligenta hundar och de fantastiska personer som har hand om dem, som fodervärdar/ägare, hade inte Livets Skiftningar varit vad den är idag. De bilder som publiceras idag har varit publicerade i tidigare inlägg och är favoriter i repris. Min förhoppning är att få fortsätta följa era fantastiska hundar även under 2017. Tyvärr kan det troligtvis inte bli i samma omfattning som tidigare, men jag hoppas kunna skriva några artiklar iallafall. Och nya hundar med matte/husse är varmt välkomna att hälsa på hos Livets Skiftningar!

fm-lissa-pa-besok
FM Lissa (foto: Pia Mattsson)

Ida Östl

fm-lissa-pa-stranden-forsta-gangen-18-aug-bild-1
FM Lissa på stranden (foto: Ida Östling)

Jeck och FM Lissa får vara representanter för dessa hundar i denna artikel. Två härliga hundar jag hoppas få skriva mer om, precis som min önskan är att följa upp andra hundar som medverkat under året som gått. Men det får bli en separat artikel.

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Jeck arbetar i skogen (foto: Ulla-Britt Ledin)

Så lämnar vi 2016 bakom oss. Det gamla och allt som varit. Som när Jeck på bilden ovan tar ett gammalt träd för att låta det följa med och bli till något nytt. Så kan vi använda våra erfarenheter och kunskaper i nya sammanhang. Vi behåller det som är bra, gör om en del och kanske också skapar något helt nytt.

anne-kanarieoarna-13-blomma-nov-16
Blomma från Kanarieöarna (foto: Anne Karlsson)

Precis som blomman ovan, som är helt ny för mig men vardag för andra, kan vi dela ljuvt och lett, glädje och sorg och våra olika erfarenheter med varandra. Varje möte kan lära mig något nytt om jag är öppen för det.

pers-naturligt-fotglas-skogen-10
Naturliga former (foto: Per Svensson)

Ibland kanske vi finner ett fotglas i ett träd, men för att upptäcka det krävs ett sinne mottagligt för det oväntade. Jag hoppas att 2017 blir ett bra år. Ett år där vi får möta både det oväntade och det väntade, förutsägbara. Med ytterligare några vackra bilder önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

vipers-bugloss-1176090_1920
Blåeld, Gotland (arkivbild)
anne-kanarieoarna-10-efterratt-nov-16
Efterrätt (foto: Anne Karlsson)
pers-frost-31-oktober-1
Grönska under frosten (fot0: Per Svensson)
pers-oktoberbilder-23-2016
Fyrverkeri i skogen (foto: Per Svensson)

TACK till alla som under året som gått gjort det möjligt för mig att hålla Livets Skiftningar levande. Jag riktar mitt tack till alla fotografer som så generöst lånat ut bilder till bloggen. Likaså till er fodervärdar/hundägare ett varmt tack för att ni delat med er av era underbara hundar. Era berättelser och texter betyder så mycket, precis som alla underbara foton.
Tack till alla ni som på olika sätt bistått med kunskap om att blogga. Er erfarenhet har varit ovärderlig för mig som nybörjare. Sist men inte minst – tack till alla följare och läsare. Jag hoppas på fortsatt gott samarbete med er alla.

christmas-eve-436138_1920
Nyårsljus (arkivbild)

 

Gott Nytt 2017

 

Hur mycket förstår våra hundar och katter av det som händer?

Den fråga som ställs i rubriken här ovanför är intressant på flera sätt.

Förr trodde man att djuren mest var ett slags reflexautomater, alltså stimulus-respons-”maskiner” utan förmåga till något mer komplext kognitivt tänkande och/eller känsloliv.

Men detta bibliska sätt att se på djuren har fått stryka på foten rejält i takt med de senaste decenniernas evolutionsbiologiska och neurovetenskapliga landvinningar forskningsframsteg.

Husdjur som hundar och katter har visat sig besitta förmågor, som indikerar att de är tämligen intelligenta och därtill har en ganska hög medvetandenivåg, faktiskt så hög och avancerad, att de absolut klarar av att samspela/interagera med sin omgivning, och då inte minst med sina hussar och mattar.

Det finns en sajt på webben som heter Djurens rätt. Den vill jag verkligen rekommendera för alla som är djurvänner. Surfa gärna runt lite på den sajten.

Här är en undersida på den sajten, vilken jag vill rekommendera lite extra: https://www.djurensratt.se/djurs-mentala-formagor/las-mer-om-djurs-mentala-formagor

Allmänt Från forskningsfronten. Blogg om etologisk forskning, framför allt om hundar, av professor Per Jensen. Så smarta är djuren du äter. Artikel i …

Den artikeln innehåller en massa lästips (främst artiklar som står att finna på webben) om djurens intelligens, känsloliv och andra kognitiva förmågor. Det fina är att alla lästipsen i sin tur är klickbara.

Jag kom att tänka på just den sajten och just den sidan, när följande artikel dök upp i min mejlinkorg för ca en vecka sedan: http://twistedsifter.com/2016/12/cats-that-cant-believe-its-christmas/

twistedsifter.com
This might be the most important post of the 2016

Texten i den artikeln är kort. Bara några rader lång. Den går så här:

Our feline friends never cease to amaze with their wonderment, curiosity and priceless facial expressions. In fact, two recent and highly popular posts on reddit involved cats in awe of Christmas (here and here).

The always entertaining comments section led me to four additional cats reacting to Christmas and here we are. See below for said cats and bask in their amazement of the most wonderful time of year.

Resten av artikeln består av fotografier på katter i julig miljö. Katter som visar, som jag ser det, både hänförelse och förundran. De fotograferade katterna visar absolut att de förstår, att något speciellt är på gång hemma hos julpyntande matte och husse. (Har du egna erfarenheter av förändrat katt- eller hundbeteende så här inför julen, berätta då gärna om just dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför. Jag kan aldrig få nog med exempel när det gäller sådana här saker.)

Alltnog: När nu bloggens alla kattvänner fått sitt lystmäte, måste förstås även bloggens hundälskare erhålla sitt.
Frågan är vad jag ska välja ut för ”julklapp” åt alla dem.
Efter moget övervägande fastnar jag för denna video: https://www.youtube.com/watch?v=YlKG1vKQOoM

Is this the next Christmas No 1? A Christmas song ‘sung’ by a dog!! It’s true. ‘A dog is for life – not just for Christmas. Spread goodwill to all dogs this …

Jag väljer just den videon för att den innehåller så många hundögon. Kolla in de ögonen.

Notera så fulla de är av känslor. Man liksom anar vad folk brukar kalla en själ där bakom hundarnas pannben.
Själv föredrar jag termerna medvetande och/eller medvetenhet (consciousness and/or awareness); dessa är mer neutrala och har inte lika starka religiösa konnotationer som ordet själ. Men på sätt och vis är det samma sak. Nämligen en signal om att det finns något mer än en simpel stimulus-respons-maskin där inne i hundens huvud.
Ändå hör det till saken att varken katter eller hundar klarar av det så kallade spegeltestet. Om detta kan du läsa mer exempelvis här: http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Medvet.html#medvetande-inlevelseformaga-spegeltest-spegelneuron-hjarna .
Den artikeln heter:  Är alla djur medvetna? Om medvetandet, ”the big problem”, inlevelseförmåga, spegeltestet och spegelneuron

Vid Lunds universitet finns det zoofysiologer, till vilka man kan ställa en fråga, varpå de här forskarna svarar på densamma.

Som en liten aptitretare låter jag kopiera in delar av svaret här på GGV Piliplis blogg:

Kan man påstå att djur har medvetande? Och har vissa djur självmedvetande? Jag har läst nyligen att en schimpans är medveten om att det är sig själv den ser när den tittar i en spegel. Kan det tyda på självmedvetande? Jag har diskuterat frågan nyligen med mina bekanta som bestämt påstår att människan är det enda djuret som har ett medvetande. Eftersom människan är ett djur är det svårt för mig att tro att medvetandet skulle vara förbehållet endast Homo sapiens.

Detta är en mycket komplicerad fråga. Man vet mycket lite om medvetandet, men man har börjat angripa problemet inte bara med filosofiska och psykologiska, utan också med neurobiologiska metoder.

[…]
Alla djur är medvetna i den meningen att de är uppmärksamma på omvärlden och reagerar på vad som händer där genom olika beteenden. Men det är väl inte det som vi vanligen avser med medvetande.

Ett fenomen som kan sägas ingå i vårt medvetande är förmågan att verkligen uppleva sinnesintryck och känslor, till exempel färgen på ett föremål eller smärtan vid en skada, i stället för att bara maskinmässigt reagera på intrycken. Ett annat är att vara självmedveten, det vill säga uppfatta sig själv som en individ, samt att uppfatta artfränder som andra individer, med vilka man själv kan samverka. Ytterligare andra egenskaper hos medvetandet är medvetenhet om tankar och minnen, samt en tidsuppfattning, som innefattar det förflutna, nuet och framtiden.

I det så kallade MSR (”mirror self-recognition test”, ”spegeltestet”) testas om ett djur kan känna igen sig själv i en spegel. Hittills är det bara människor äldre än 18-24 månader, människoaporna, en delfinart, späckhuggaren, den indiska elefanten och skatan (se filmen nedan) som anses ha klarat detta test. Detta anses vara tecken på en viss grad av självmedvetande hos dessa arter, det vill säga att de uppfattar sig själva som individer. Men värdet av testet har också ifrågasatts.

[…]

En del menar att medvetandet är ett epifenomen, det vill säga att det automatiskt uppkommer, när ett nervsystem blivit tillräckligt komplicerat. Det skulle kunna vara en så kallad emergent egenskap. En emergent egenskap hos ett komplicerat system kan inte förutsägas genom studier av systemets olika delar. Detta beror på att andra regler och lagar gäller för det komplicerade systemet än för delarna.

[…]
För en biolog synes det vara troligare att medvetande uppkommit under evolutionen genom naturligt urval. Djur med medvetande skulle alltså besitta fördelar, som gör att de kan få en större avkomma. Ett mer avancerat medvetande skulle kunna ge fler och större fördelar. Det finns flera mycket sannolika fördelar med att ha ett medvetande.

En fördel med att ha ett medvetande skulle kunna vara att det underlättar inlärning, planering och problemlösning. Medvetandet gör det kanske lättare att dra lärdom av det förflutna och att planera inför framtiden. Det kanske också möjliggör problemlösning i egentlig mening, till skillnad från inlärning genom försök och misstag (”trial and error”).

En [annan] fördel med ett medvetande, som ofta framhålles, är att det möjliggör ett avancerat socialt samspel. Denna förmåga brukar betecknas som inlevelseförmåga eller ”theory of mind”, förkortat ToM. ToM innebär att en individ kan uppfatta andra individers mentala tillstånd, till exempel vad de tror, vet och önskar och om de är ärliga eller lögnaktiga. ToM kräver att individen uppfattar sig själv som ”jag”, det vill säga har ett självmedvetande (läs om spegeltestet ovan).

Visst är väl detta fascinerande läsning? Eller vad tycker du som läst ända hit? Om du trots det inte orkar med att läsa hela den texten, så kan du väl åtminstone titta på de två videoklipp som hör till artikeln i fråga. De är sevärda; jag lovar.

Till sist: För den som inte fått nog med tung text utan känner för att fördjupa sig i ämnet än mer rekommenderar jag följande artikel, som utgör en god grund att stå på vad gäller både människors och djurs självförståelse och självmedvetenhet: http://www.svd.se/jaget–tunneln-mellan-varlden-och-medvetandet

SJÄLVFÖRSTÅELSE Var finns jaget? Är det en konstruktion, finns det inom oss eller uppkommer det bara i samspel med andra individer? Peter Gärdenfors har läst …

Därmed har detta blogginlägg, som skrivits av gästbloggande bbnewsab, kommit till vägs ände. Nu får vi alla tillsammans hålla tummarna för att GGV Pipili ska vara i så pass god form och ha så mycket ork, att hon kan mäkta med ett alldeles eget blogginlägg här på bloggen nu under den kommande 4 adventshelgen. Astrid Brefdufwa har viskat i mitt öra att i morgon är det en speciell dag för GGV Pipili, enär vi då ska fira när storken kom flygande med henne hem till hennes föräldrar år nittonhundrakallt. Så det kommer att vara minst dubbel ranson av gullekramar (dagen till ära garnerade med ordet GRATTIS!) vid den leverans som Astrid med medhjälpare ska komma flygande med till Älvskoga By runt midnatt senare i kväll. De lär gå åt under morgondagen.

Så ledsamt! Så övermåttan sorgligt!

Nu har det hänt igen.

Ännu en polishund har omkommit under – eller till följd av – tjänsteutövning.

Polisen nordvästra Skåne har i dag på eftermiddagen på sin Facebooksida meddelat följande:

Kärlek vid första ögonkastet: Om konsten att leva som hund och katt.

Hej, alla ni som läser och följer denna blogg!

Jag vill tipsa er om att det minsann kan säga klick inte bara som det en gång gjorde mellan Kungen och Silvia på 1970-talet utan även mellan husdjur, även om dessa tillhör helt olika arter.

Så därför tänkte jag, bbnewsab, i denna gästbloggartikel hos GGV Pipili berätta den romantiska historien om honhunden Raven och hankatten Woodhouse.

Om hela denna fantastiska kärlekssaga kan man läsa ytterligare här:  http://twistedsifter.com/2016/07/dog-picks-kitten-from-shelter-and-they-become-besties/ .

Jag säger bara: Gör det. Texten är visserligen på engelska. Men fotografierna – dem kan alla icke-blinda se och titta på, njuta av, oavsett om man har goda kunskaper i engelska eller inte.

Så här ser inledningen på den rikt illustrerade artikeln ut:

Couple Lets Their Dog Pick Out a Kitten at the Shelter and Now They’re Besties

dog-picks-kitten-out-of-shelter-raven-and-woodhouse-instagram-(11)

Raven

Last May, Christina and her partner brought home Raven, an adorable Tamaskan puppy. One month later, the couple decided to take Raven to their local shelter in Lubbock, Texas to find a kitten she could grow old with.

“I had always wanted a dog and a cat to grow up together. It’s been like a life goal,” Christina told The Dodo. The couple brought over four shelter kittens for Raven to meet and one kitten, Woodhouse, took to Raven immediately.

dog picks kitten out of shelter raven and woodhouse instagram (7)

Woodhouse

Tycker ni att de fotografierna är bedårande och gulliga?

Då kan jag berätta för dig, som läser denna bloggartikel, att om du klickar på länken här ovan, då kommer du att få se långt fler bilder på Raven och Woodhouse, när de är tillsammans (leker, vilar, sover). Det är lite av ”Tryggare kan ingen vara”-stuk över dessa bilder.

Alltså: Gulligare foton på hund och katt (på samma bild) får man leta länge efter – om de ens står att finna.

Jag vågar påstå att ingen människa som ser dessa fotografier kan förneka att det verkligen måste ha sagt klick mellan Raven och Woodhouse.

Men hallå!?  Hur är detta möjligt? Är det alltså fel på ordspråket som gör gällande att ovänskap mellan två personer är detsamma som att ”vara – eller bete sig – som hund och katt”?

Nej, ofta(st) stämmer det att en hund och katt har svårt att fördraga och tolerera varandra. De är ju trots allt två helt olika arter som evolutionen har frambringat.

Det normala är att vilda hunddjur och kattdjur, i alla fall i det fria (i naturen), snarast undviker varandra. Dels för att har olika ekologiska levnadsnischer, dels för att de ju är konkurrenter om födan, vilket merendels är en knapp resurs (= maten räcker inte till för att alla ska kunna få äta sig mätta). Och då kan det bli strid på kniven om den mat som faktiskt finns att tillgå.

Med husdjurshundar och dito katter KAN det dock förhålla sig annorlunda. Fast då måste man nog se till att starta präglingsprocessen så tidigt, att hunden och katten får chans att vänja sig vid varandra redan från ”barnsben”.

Just detta var fallet när det gäller Raven och Woodhouse. Tur eller skicklighet – husse och matte lyckades hur som helst tajma in det som inom evolutionsbiologin brukar kallas för ”möjligheternas fönster” (”the window of opportunity”).

Med andra ord: Raven fick som ung valp följa med husse och matte till ett härbärge för föräldralösa katter. Där fick Raven bekanta sig med ett antal kattungar.

Kattunge 1 – nej, den var inget för Raven. Likadant förhöll det sig med kattunge nr 2 och 3.

Men vid mötet med kattunge nr 4, DÅ sa det klick. Med besked. Från båda hållen.

Så den kattungen, han erhöll snabbt namnet Woodhouse, fick förstås följa med Raven hem.

Där fann sig Woodhouse snabbt till rätta och uppskattade helt klart Ravens närvaro.

Också Raven visade å sin sida ovanligt stor hängivenhet gentemot sin nyfunna (katt)vän.

Hon önskade jämt vara nära Woodhouse. Om katten ibland ville leka på egen tass, vips dök Raven upp och buffade på honom, som om hon sade: ”Men Woodhouse, jag vill att du ska leka med mig, vara med mig!”

Fler bilder på Raven och Woodhouse finner du här:  https://www.instagram.com/raven_and_woodhouse/ .

Klicka – och njut!

Ett tips till alla hundälskare

Hej igen!

Har du som läser detta uppmärksammat att Sveriges radio för några veckor sedan började sända Klara Zimmergrens uppmärksammade radioprogramserie ”HUNDLAND” från 2014 i repris.

Själv kan/vill jag bara säga så här: Alla som har eller har haft någon sorts relation till hundar – egna eller andras – rekommenderas verkligen att lyssna på dessa program.

Här kan du läsa det pressmeddelande som gick ut hösten 2014, då programserien sändes för första gången:
Pressmeddelande 2014-10-15

Hundland – ny serie om kärleken till människans bästa vän

Hundland i P1 Klara Zimmergren och Frasse Foto: Jörgen Hinder

Hunden tar plats i allt fler samhällsfunktioner, som vakt, nos, livsviktigt sällskap eller vårdare. Varför väljer över en miljon svenskar att leva med hund och vilken är hundens viktigaste uppgift? Det och mycket mer får man veta i Hundland med start 3 november i P1.

I en serie på fem delar ger sig programledaren Klara Zimmergren ut på en resa genom Hundland. Från ålderdomshemmets sällskapsjyckar på remiss till hundrummet på Årstaskolan.

– Man kan ha hund av många olika skäl: Sällskap, motion, utställningar och tävling . Själv har jag hund för att de får mig att skratta, säger programledaren Klara Zimmergren och tillägger: Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag vill ha hur många som helst.

Möt den hemlösa Anne som inte skulle klara tillvaron utan Tjabo och hockeyproffset Tommy som fortfarande darrar på rösten när han pratar om Roffe. Hör Annika Östberg berätta om hundens förlösande kraft i fängelset och etologen Per om vad som skiljer hunden från vargen. Och är det verkligen av lojalitet som hunden skyddar sin ägare, eller vill den bara ha godis?

– Nästan alla jag träffat längs den här resan berättar om hur hunden tycks känna på sig och liksom veta vad vi behöver. Men samtidigt som många finner det lättare att leva med en hund än med en människa är det ju en i grunden ojämlik relation – det är vi som bestämmer när dom skall dö, säger Klara Zimmergren.

Hundland sänds i P1 under fem måndagar i höst, med start den 3 november. Sändningstid kl.10.35-11.00. Därefter finns programmet för efterhandslyssning på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play.

Om programledaren:
Klara Zimmergren är komiker, programledare i radio- och tv samt författare. För sin berättelse om längtan efter barn, beskriven i romanen ”Längtan bor i mina steg” och i hennes Sommar i P1 2013, har hon fått stor uppmärksamhet. Man har också kunnat se och höra henne i humorduon ”Mia och Klara” och som programledare för SVT:s Djursjukhuset. I höst kan man även höra henne i Zimmergren och Tengby i grannkanalen P4.

Pressbild
Hundland i P1. Klara Zimmergren och Frasse. Foto: Jörgen Hinder http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422216_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422217_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422219_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422221_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422222_2048_1365.jpg

Det avsnitt jag hörde nu senast handlade om två saker: 1) Vilken roll kan hunden spela i en människas liv? Samt 2) Hur tänker man som hundägare/hundälskare kring detta med att man förr eller senare kanske måste ringa det där samtalet till veterinären om att ”ta bort” – eller i klartext: avliva – sin fyrbenta vän, som man ju inte vill ska plågas i onödan?

Vad gäller hundens roll i en människas liv, så fick vi i det programavsnittet träffa ett före detta ishockeyproffs, Tommy, som berättade om sin hund Roffe. Tommy och Roffe var alltid tillsammans, de hängde ihop som långhalm och ler. Roffes naturliga plats under bilutflykter var att sitta i framsätet bredvid husse. Dock var det husse som körde bilen, inte Roffe.

Men det kunde bli problem ändå under dessa bilutflykter. Till exempel när Tommy var i färd med att dejta en tjej. Då fick tjejen nämligen finna sig i att sitta i baksätet i bilen, när de var ute och körde. För inte kunde hon sitta på platsen bredvid förarsätet. På Roffes plats. I hans säte. Det gick självklart inte för sig. Det insåg alla. Även tjejerna. Fast de flesta tjejerna accepterade inte att ”tvingas” sitta i baksätet. Att vara Tommys No. 2. ”Brädad” av en hund.

 

Det är inte utan att jag kan förstå det. Jag klandrar inte de här tjejerna. De har min sympati.

Så det är inte svårt att gissa att Tommy fick problem med de tjejer han dejtade. Att känna sig som den ständiga tvåan kan inte vara kul. Eller femte hjulet under personvagnen – om man säger så. När man inget hellre önskar än att få vara någons No. 1, den mest hyllade.

Nog om detta. Sedan var det i samma programavsnitt en intervju med en veterinär, som ofta ställde upp som den där personen som såg till att ge folks hundar den där sprutan, som skulle avsluta hundens liv här i jordelivet.

”Hur känns det, för en veterinär, att ta död på folks fyrbenta älsklingar?” undrade Klara Zimmergren.

Jo, förklarade veterinären, man måste lära sig att se kliniskt och yrkesmässigt på det hela. Jfr med en kirurg som måste vänja sig vid att ta en skalpell och helt sonika skära upp den patient som ligger på operationsbordetoch är i behov av hjälp.

Inte alla passar för den sortens jobb.

Men hur var det då med veterinärens egen hund, när den skulle ”tas bort”? Delegerades månne den uppgiften till en veterinärskollega?

Nej, löd svaret. Han tog själv hand om det ”borttagandet” också. Fast plötsligt stockade sig rösten på denne veterinär när han berättade följande: ”Min hund var van att få följa med mig till jobbet, så han var inte rädd, när han kom till min arbetsplats på veterinärskliniken. Han kände till miljön. Men när jag stack sprutan i honom, tittade han på mig med sina stora, nästan bedjande  ögon. Det var som han tänkte: ‘Men hallå husse, vad håller du på med nu? Så här brukar du ju inte göra med mig, när jag är här på ditt jobb och hälsar på.'”

”Den blicken från min hund glömmer jag aldrig”, avslutade veterinären. ”Den får jag nog leva med resten av livet.”

FDETDA: Här kan du läsa en artikel från i somras, i vilken GGV Pipili berättar om hur hennes älskade ZsaZsa tvingats lämna jordelivet på det att denna fina hund skulle slippa plågas och ha ont och lida/plågas:

https://wordpress2202.wordpress.com/2016/07/05/gammeltanten-zsa-zsa/

Läs det bloggartikeln. Om du redan vet att du har läst den, läs den då en gång till. I denna nya kontext som denna nya bloggartikel erbjuder.

Jag tycker att GGV Pipilis bloggartikel just visar vilken kärlek det ofta finns mellan hund och människa.

En hund går alltid ”all in” och är städse hängiven den husse eller matte som tar hand om den, ger den mat och ser till att den har det bra. En hund går aldrig bakom ryggen. En hund bluffar inte, ställer inte ut några fagra kärlekslöften för att sedan minuten senare gå bakom ryggen och i stället baktala sin husse eller matte. Svekfullhet finns inte på en hunds mentala karta.

Vilket får mig att erinra mig en äldre tant jag råkade komma i samspråk med för ett antal år sedan. Hon berättade för mig att när hon avled, skulle hennes hund minsann stå med i dödsannonsen bland de sörjande. Rent av stå på första plats – för att markera hur starka banen varit mellan henne och denna hund. Detta hade hon skrivit i sitt testamente att så skulle vara fallet.

Det hela var sålunda inte bara en stundens ingivelse. När dödsannonen dök upp i lokaltidningen något år senare, fanns hundens namn mycket riktigt med bland de sörjande. Jag minns att jag tänkte: Heder åt den gamla tantens barn som lät sin mammas högsta – och sista – önskan gå i uppfyllelse.

Apropå det: Hur är det? Har du som läser detta blogginlägg något minne att berätta som rör just din relation till just din fyrbenta pälskling? Dela gärna med dig av dina speciella minnen.

Och glöm inte att lyssna på programserien ”HUNDLAND” i Sveriges radio P1. Sista avsnittet sänds visserligen redan denna vecka. Men du kan alltid hitta alla programavsnitten på Sveriges radios hemsida; det är bara att skriva SVERIGES RADIO + HUNDLAND i din webbläsares sökruta. Alternativt kan du leta reda på HUNDLAND-programmen i Sveriges radio play-appen, om du nu skulle känna för det.

FDETDA: Ni har väl redan räknat ut det vid det här laget. Att detta blogginlägg INTE är skrivet av GGV Pipili. Utan av någon annan. Vem vet, kanske är det rent av GGV bbnewsab som lagt in den här artikeln på Pipilibloggen? Han är i alla fall starkt misstänkt för att ha varit framme och gjort det. Även om han, konfronterad, svarar med det klassiska ”No comments”.

Utmärkelsen ”Årets polishund”

I väntan på GGV Pipilis comeback passar jag på att sticka emellan med ett ”gästinlägg” här på hennes fina och så läsvärda blogg.

Jag undrar: Säger er namnen Grym och Herman någonting?

Eller namnen Cox och Aldo?

Eller Izor och Puck?

Eller Doris och Orax?

Nej, det är sannerligen inte lätt att hitta någon röd tråd mellan de så disparata namnen.

Icke desto mindre finns det ett samband.

Det är namn på hundar som tilldelats utmärkelsen ”Årets polishund”.

En utmärkelse som det verkligen inte är kattskit att tilldelas.

Du kan läsa om alla de här duktiga hundarna här:     http://www.mynewsdesk.com/se/tag/polishund .

Gör gärna det! Läs om deras bravader i de olika årens pressmeddelanden, i vilka man kan ta del av motiveringen för att just en viss hund har gjort sig extra förtjänt att erhålla utmärkelsen ”Årets polishund”.

Spännande läsning utlovas.

Om hunden Aldo har FM Pipili faktiskt skrivit, fast i ett annat sammanhang. Sök på Aldo via bloggens sökruta. Eller, ännu enklare, klicka på följande länk: https://wordpress2202.wordpress.com/2016/04/13/regnbagsbron/ .

En ovanligt rörande artikel om hur Skånepolisen följde sin tappre och duktige arbetskamrat till sista vilan. En av Pipilis allra bästa artiklar, enligt min mening.

Vem vet, snart kanske någon av de FM-hundar som Pipili har skrivit om här på bloggen kan komma i fråga för utmärkelsen ”Årets polishund”?

Om eller när så sker, kommer jag att utbrista i ett fyrfaldigt ”Vov”. FM-hundarna spelar i den division varifrån ”Årets polishund” rekryteras. Eliten bland hundar – med andra ord.

Ja, detta var allt för denna gång. Glöm nu inte att läsa om de olika ”Årets polishundar” – från år 2009 och framåt – som presenteras via länken ovan. Och glöm absolut inte FM Pipilis vackra äreminne över polishunden Aldo, som Skånpolisen åkte tillsammans med i en högtidlig MC-kortege, innan det var dags att tacka honom och ta farväl av honom för allra sista gången.

Numera jagar Aldo bovar på andra sidan regnbågsbron. Och trivs förmodligen hur bra som helst.

Tror ni inte det?

PS Både GGV Pipili och jag, bbnewsab, ber att få önska bloggens läsare/följare en trevlig allhelgonahelg. Och nu en liten hemlis. En liten fågel har nämligen viskat i mitt öra, att om det vill sig väl, så återkommer Pipili med ett nytt alldeles eget blogginlägg någon gång under den stundande helgen. Låt oss hoppas att jag korrekt uppfattade vad fågeln viskade till mig. Jag vill ju inte att jag ska ha hört fel. DS

FM Lissa och tänderna

Idag är det FM Lissa som kommer på besök. Men hon har ett litet problem. Hon läspar lite när hon ska berätta vad hon gjort.

fm-lissas-mjolktander
FM Lissas mjölktänder

FM Lissa vill inte prata så mycket eftersom hon håller på att tappa sina mjölktänder. Precis som människor har hundar mjölktänder som sedan byts mot de tänder som ska hålla livet ut. Därför borstar många hundägare tänderna på sina hundar. Lär man hunden det som valp brukar det inte vara några problem. Lissa är nu omkring fem månader och hon har troligtvis fått alla sina nya tänder innan jul. Tandbytet brukar vara klart när hunden är omkring ett halvår. Att tappa tänder och få nya kliar, även i hundens mun och Lissa är inte något undantag. Men hon tuggar inte sönder saker, även om det syns att hon bitit på dem. Matte skickar bildbevis.

fl-lissas-sko
En av mattes innetofflor, med tydliga bitmärken i.

Utöver att tugga på mattes innetoffel tuggar Lissa på sig själv och på matte också! Matte smakar gott och är skön att tugga på när det kliar i munnen. Lissa har dessutom sin trasa och sina tuggben att tugga på.
fm-lissa-tuggar-sko-2
Nu är Lissa troligtvis inne i den period då hon gärna vill vara till lags. Det är en period efter den första spädbarnsåldern då valparna kan hitta på en del bus fram till dess de är omkring sju till åtta månader då de kommer in i slyngelåldern. Lissa är nu lättlärd och troligtvis en rolig och trevlig hund rent allmänt. De övningar som matte lär Lissa lär hon glatt och villigt.  I slyngelåldern kan hända att Lissa återigen hittar på bus och kanske inte lyssnar som tidigare. FM Jönso innehar fortfarande idolstatus och hans knep med kottar i öronen tillämpas stundtals flitigt.

Lissa börjar alltmer att hitta sin egen vilja. Nu handlar det om att fortsätta bygga på Lissas förtroende och att fortsätta lära in de de grundläggande kunskaper som hon behöver. På bilderna ovan visar matte hur Lissa ska sitta ner när de går ut och in genom ytterdörren. Att hunden sätter sig och väntar har bland annat den funktionen att matte slipper risken med en hund som rusar ut eller in. Och som ni ser lyder Lissa matte med glädje.

 

fm-lissa-har-vantat-utan-att-busa-nar-matte-var-ute-mkt-berom
Här har Lissa gjort matte mycket stolt.

Lissa börjar nu att lära sig vara ensam kortare stunder utan att hitta på något ofog. Hallen såg likadan ut när matte kom hem som när hon gick. För det fick givetvis Lissa massor av beröm, och matte berättar hur glad hon blev. Även om det inte sades rent ut har det kanske inte alltid varit så när du varit ensam Lissa. Kan det vara så att du stökat till när du varit ensam? Lissa vill absolut inte svar på några frågor om detta, och att fråga matte skulle det inte bli tal om!

fm-lissa-vantar-pa-maten
Kanske sitter Lissa och väntar på mat.

Något som är till glädje för både matte och Lissa är stunderna då de tränar på avslappning. För att Lissa som vuxen ska kunna orka med ett tufft arbete som tjänstehund hos FM eller Polisen måste hon ha förmågan att kunna slappna av och vila. Det behöver dessa mycket aktiva hundar träna på från det att de är riktigt små. Fodervärdar berättar hur de får ta den lilla valpen i famnen och med mycket milt våld hålla den stilla till dess den slappnar av och somnar. Precis som människor kan valparna bli övertrötta och de klarar inte av att på egen hand gå ner i varv utan behöver hållas om. Och vad kan då vara bättre att ligga i än matte eller husses famn? Det riktigt syns på dem båda att det här är något som uppskattas!

fm-lissa-kopplar-av
Matte och Lissa njuter av att bara ta det lugnt. 

Det är sedan en vana som vissa hundar gärna bibehåller även när de är i 30 till 40 kg-klassen! De lägger sig gärna i knät. Eller hoppar upp upp i famnen på matte/husse om det blir lite otäckt. Kanske det berättats tidigare, men tål att höras igen. Jag kom i kontakt med begreppet ”Schäferteater” det vill säga att exempelvis ett besök hos veterinären är livsfarligt och då kan hända att liten låter lite extra mycket. Liten kanske inte alltid är så liten. En av FM-hundar tog likt Scooby-Doo sats och hoppade rakt upp i mattes famn! En stor fullvuxen FM-hund som skulle få vaccin. Kanske ser ni bilden framför er 😉 När veterinären lyckades komma så att hunden inte såg sprutan reagerade den knappt inte om jag förstod det rätt.

fm-lissa-3-okt
En något yngre Lissa 

Bilden på FM Lissa då hon var något yngre än idag får avsluta. Lite okynnigt utseende med ett öra upp och det andra vikt. Lissa är noga med att påpeka att nu står minsann hennes öron upp såsom Schäferöron ska göra. Och hon har börjat lyssna på FM-hundarnas egen radiokanal.
Visningsbilden är från en dag på stranden.
fm-lissa-vid-havet
Har du frågor och funderingar, eller reflektioner dela gärna med dig av dina tankar om hundar i allmänhet och tjänstehundar i synnerhet.

TACK Ida Östling för fina foton och berättelser om FM Lissa.

PS!
Livets Skiftningar söker fler hundar att skriva om. Vill du vara en av dem vars hund(-ar) presenteras här är du mycket varmt Välkommen att kontakta Livets Skiftningar. Du når mig enklast endera genom kontaktformuläret eller FB-sidan Livets Skiftningar

Jeck, den gode väktaren!

Idag så kommer Jeck på besök till Livets Skiftningar. Han lovade att återkomma för att berätta om höns, kycklingar och en hel del annat. Och efter lite övertalning har det även gått att få reda på hur det är med Jeck och rådjuren. Men Jeck vill först börja med att berätta om sitt arbete som gårdsväktare.

fm-jeck-vaktar-garden-bild-3-12-oktober
Här vaktar Jeck både höns och gård.

OK då, jag berättar väl: Det är så med rådjuren att jag får inte jaga dem, och lydig som jag är gör jag det inte heller. Jag fyller iallafall två och ett halvt år nu den 24 oktober. Men när det är mörkt ute håller matte mig kopplad. Rådjuren har killingar och då måste de få lugn och ro. Jag vill inte att de ska komma in och skrämma någon och matte vet att jag alltid kollar ordentligt vad som kommer in om jag är lös. Då skulle jag kunna skrämmas av misstag och det vill varken jag eller matte. Därför tycker jag det är helt OK att vara kopplad när det är mörkt. Och jo, när jag var liten kanske jag jagade något rådjur någon gång… Kan vi prata om annat nu?

fm-jeck-ar-kar-bild-2-okt-16
Jeck är kär. Föremålet för hans ömma låga ligger i buren till hans stora förtvivlan.

Jeck berättar: ”Matte säger att ‘jag ä billig idag’ men matte…jag ä ju kär😍 å du stänger in min fästmö i en bur😈😈😈 nu har jag krupit upp i ditt knä….näää jag ä inte tung…bara 35 kilo Jeck.
MATTE..jag ä ju kär💞💞 puuuh va du ä jobbig matte, men nos puss ändå 💗💗💗Vov // FM Jeck”. (Matte har hjälpt Jeck att skriva)
Problemet är att Jecks fästmö löper. Dessutom är hon mycket mindre än Jeck, så en korsning dem emellan är inte möjlig. Men kärleken bryr sig inte om sådant. Jeck vill vara tillsammans med sin fästmö. Och det vet alla som varit förälskade att det är det enda som existerar just då.

fm-jeck-med-tjej-bild-3-28-april
En bild på Jeck och hans fästmö, tagen några dagar efter Jecks tvåårsdag i april.

Hon är söt, Jecks fästmö. Men vi skulle ju tala om Jeck och hönsen. Tidigt i somras, när hönsen hade kycklingar tyckte Jeck att det var lite jobbigt med alla dessa kycklingar över allt. Du som följt Livets Skiftningar vet att Jeck hade en del funderingar kring kycklingarna. (Se kommentarsfältet till ovanstående länk). Han tvivlade lite på mattes förstånd just då. Nu när kycklingarna är stora fungerar det bra. Jeck har tagit in alla i sin flock som han har att vakta. Det är Jecks stolthet, flocken och gården som de bor på. Det lyser igenom framförallt på bilderna. Förra gången Jeck var med berättade han om inkräktaren som plockade svamp nästan inne på gården och hur han skällde ut kvinnan. Han tar verkligen sitt uppdrag att vakta på allvar. Men innan han berättar mer vill han gärna visa några alldeles nya bilder på sig själv och hönsen. Bilderna är tagna den 14 oktober.

fm-jeck-vaktar-garden-12-oktober
En del av Jecks stolthet.

Som sagt, Jeck är gårdsväktare. Matte berättar att Jeck har en stark vaktinstinkt. Och ibland kan det då bli så att matte och Jeck har lite olika åsikter om vad som framförallt matte behöver skyddas från. Samtidigt märks det att matte är mycket stolt över Jeck, trots vissa olägenheter. För en tid sedan skrämde han matte ordentligt mitt i natten genom att skälla och på alla sätt vis att det befann sig inkräktare på gården. Klockan var omkring två på natten när Jeck började stormskälla. Han var givetvis tvungen att skälla så högt som han bara kunde eftersom han inte kunde komma ut och jaga bort inkräktarna. Klart att matte blev rädd och trodde kanske att det rentutav var tjuvar på besök. Men efter en stund fick det en förklaring. Visst var de tvåbenta som hade fått Jeck att skälla, men de hade inte armar och långa fingrar, utan näbb och vingar. Nattugglor var det visserligen, men äkta ugglor i detta fall. När matte kom till vardagsrummet hörde hon dem tydligt.

fm-jeck-sitter-pa-bron-sept-16
Jeck sitter på bron.

Men Jeck har sin mycket bestämda uppfattning angående nattugglor: De ska skällas ut, ordentligt. Därför har nu matte blivit väckt ett antal nätter av att Jeck skäller på dem. Matte kallar det raseriutbrott, säger Jeck och låter något förnärmad, när jag bara ser till att de inte ska kunna göra henne illa. Om Livets Skiftningar skulle tillhöra buset, så skulle nog Jecks stämma få den mest härdade av tjyvar att vända om. Ett grovt schäferskall går ytterst få emot. Det berättas en del, om sanningshalten i det hela ska låtas vara osagt. Vissa hundar släpper gärna in besökande oavsett om matte/husse är hemma eller inte. In kommer du – men inte ut. Detta lär även ha drabbat besökande hantverkare som av någon anledning inte kommit åt telefon. Schäfern har även vallinstinkt och bestämmer var personen får vara och om hen får förflytta sig.

fm-jeck-ligger-i-sin-nya-sang
Jecks nya säng

Jeck vill avsluta med att berätta att han under sommaren fått en ny säng. Den är han så stolt över att han gärna vill visa upp. Och vem vill inte ha en så fin säng? Och det passar bra att avsluta dagens artikel med. Jeck har lovat att återkomma lite nu och då och berätta om vad som händer hemma hos honom. Ibland hoppar han in tillsammans med andra FM-hundar, men så har han också kravet att som idag, få vara ensam ibland.
Visningsbilden är från slutet av juni då matte hade massor av kycklingar. Men Jeck ser trots allt nöjd ut. Och vem skulle väl inte vara det, med ansvarsfullt arbete som gårdsväktare och stora fina utrymmen att för det mesta få springa fritt på?

fm-jeck-och-kycklingarn-160629-1
Visningsbild

TACK Ulla-Britt Ledin, matte till Jeck, som ställt upp med både berättelser, text och samtliga foton.