Jeck och kärleken

Jeck berättar om hur det är att vara populär bland de vackraste av vackra i detta inlägg. Han är kär och kärleken är besvarad. Men det finns vissa problem. Kärlek är inte alltid enkelt och det gäller tydligen både två- och fyrbenta vänner. På bilderna nedan: Chihuahua Mira, Jeck, Papillon Mimmi och så hönsen som Jeck ansvar för att vakta mot räv och rovfåglar. Jeck är ju gårdsväktare, så han vaktar inte bara hönsen utan har hand om hela gården. Och nu har han fått en kompis, Nike, som hjälper honom.
FM Jeck och gänget alla hjärtans dag 2017
”Varför matte skulle ha med en bild på hönsen förstår jag inte, säger Jeck, men det får väl gå. Jag vaktar dem ju! Stegen känns så lätta när jag springer och så doftar flickorna av den mest underbara parfym.” Ja. Jeck är kär. När man är kär gör man allt för att få träffa den man älskar och Jeck är inget undantag. Jeck springer som på moln och kanske så stänger kärleken delar av hans hörsel. Matte berättar: ”Det finns vissa kombinationer som inte funkar:
– Löptik
– Galen fäferpojke
– Rymmer
– Kompisen Nike spårar upp dem efter en halvtimmmes letande i skogen
– Galen matte fastnar i löplinan med lillfinger och handled när Nike glad att hon har hittat vad hon sökte drar iväg
– Matte drar i backen, bryter lillfinger och stukar handled + blir totalt ledbruten
Jeck skitglad att se matte… matte måttligt glad. Mimmi försöker fjäska… matte fortfarande inte glad😠😠😠 ” (text: U-B Ledin)
 
Bilderna nedan visar Jeck när han väl kommit hem och mattes hand efter Jecks utflykt. Jeck sa bestämt ifrån när jag skulle skriva rymningsförsök. Han rymde inte, han skulle bara besöka en mycket kär vän som ropade efter honom.
FM Jeck rymmer för kärlekens skull 20 mars 17

FM Jecks matte efter att Jeck rymt 20 mars 17
Jeck har som ni förstår en helt annan syn på saken än matte. Jo, visst – det är synd om matte som har fått så ont i sin hand. Två brutna fingrar, stukad hand och mörbultad. Men vad gör man inte för kärleken. Att springa några kilometer för att leta upp sin käresta är självklart. Hon ropade på mig. Jag kunde både höra henne och känna hennes doft. Klart jag var tvungen att försöka leta upp henne. Matte påstår att jag rymde, men det gjorde jag inte. Bara så ni vet. Kanske kan jag förstå att matte inte blev så glad, även om jag blev glad att se matte. När jag kommer hem ska sjunga lite extra för matte så blir hon säkert glad igen, och givetvis fortsätta uppvakta Mimmi och hennes fina kompisar. Sången är till för dem. Och matte som påstod att jag sa att jag skrek när hon stängde in mig i sovrummet. Jag skrek och skriker inte – jag sjunger de ljuvaste kärlekssånger! 
FM Jeck är kär... bild 2 okt 16
Här är en bild från förra hösten. Då satte matte min fästmö i en bur och jag kunde bara ligga och titta på henne! Vad är det för romantik, undrade jag då, och nu när min fina fästmö har den underbara parfymen igen, ja då stänger matte in mig i sovrummet!
Jeck berättar mer om Nike, hans kamrat som hjälper honom att vakta hönsen. Nike hjälpte till att hitta Jeck när han gått på friarstråt. Tyvärr så gick det lite vilt till och det slutade med en skadad hand samt en glad Jeck. Trots allt är Nike bästa kompisen. På bilden sitter Jeck och Nike på bron och tar det lugnt. Men var har du gjort av örat, Jeck?FM Jeck alias enöra och Nike
Jeck fortsätter berätta:
”NU har hornen växt ut i pannan på matte😈 JAG gör inget (som vanligt)🤗 bara uppvaktar papillonen Mimmi ”lite”. Vadå hopplös???? Det kan du vara själv, matte😠 NÄÄÄÄ, jag vill inte vara i sovrummet, då skriker jag😲 å DET gillar inte du…” 
(text: U-B Ledin) Jeck tillägger att matte skrivit fel i texten. Han sjunger och inget annat!
Ja du, Jeck. Det är inte lätt att vara så populär. Tre vackra flickor som alla vill till dig. Jeck låter undslippa sig orden: Tre brudar på en vecka! FM Lillen, ta med dig matte och kom hit.
FM Jecks flickor Molly och Mimmi
På bilden ovan är det Mira till vänster och Mimmi till höger. Nästa bild visar Molly till vänster och Mira till höger.
FM Jecks flickor Molly tv och Mira th
Visst är de snygga, tjejerna! Och tjejerna är förtjusta i mig, Jeck. Nåja, Lillmattes Papillontjej tyckte visst att jag var lite stor?!?! Det har jag svårt att förstå. Jag är alldeles lagom stor för att snart fylla tre år. Men Jeck, jag vet inte om jag räknat fel – är det verkligen bara tre tjejer som uppvaktar dig, eller? Du får berätta vilka flickor det rörde sig om senare. Något du vill hålla för dig själv? FM Lillen behöver inte veta allt, och inte Livets Skiftningar heller. Och med det får vi låta oss nöja.
FM Jeck och Nike 1
Jeck har nu inte berättat om sin kompis FM Lillen. Men är det så att han och hans matte har lust att hälsa på hos Livets skiftningar är de Varmt Välkomna att höra av sig. Det gäller alla FM-hundar i alla åldrar. Avslutningsvis vill Jeck visa bilden där han och Nike ägnar sig åt sin favoritsport: Att kampa! På undre bilden tar Jeck och Nike en paus.FM Jeck och Nike 2

Visningsbild:
FM Jeck trånar
Jeck vill ha sista ordet:
”…Matte ser också väldigt trött ut, hon säger att jag behöver hörapparat AKUT. Haha, jag HÖR när rösten går upp i falsett, det gör grannarna också matte. Nu är jag jättetrött. Det tar på krafterna att vara gentleman och kavaljer 😙😙…”

Vov Vov FM Jeck.💖 (Text: U-B Ledin)

Foto och delar av vad Jeck berättar står matte Ulla-Britt Ledin för. Livets Skiftningar tackar för att du så generöst delar med dig av både bild och text.
Jeck låter hälsa att han gillar kommentarer och det gör vi på Livets Skiftningar också. Välkomna med tankar och funderingar kring detta med kärlek och annat intressant.

Annonser

Kärlek vid första ögonkastet: Om konsten att leva som hund och katt.

Hej, alla ni som läser och följer denna blogg!

Jag vill tipsa er om att det minsann kan säga klick inte bara som det en gång gjorde mellan Kungen och Silvia på 1970-talet utan även mellan husdjur, även om dessa tillhör helt olika arter.

Så därför tänkte jag, bbnewsab, i denna gästbloggartikel hos GGV Pipili berätta den romantiska historien om honhunden Raven och hankatten Woodhouse.

Om hela denna fantastiska kärlekssaga kan man läsa ytterligare här:  http://twistedsifter.com/2016/07/dog-picks-kitten-from-shelter-and-they-become-besties/ .

Jag säger bara: Gör det. Texten är visserligen på engelska. Men fotografierna – dem kan alla icke-blinda se och titta på, njuta av, oavsett om man har goda kunskaper i engelska eller inte.

Så här ser inledningen på den rikt illustrerade artikeln ut:

Couple Lets Their Dog Pick Out a Kitten at the Shelter and Now They’re Besties

dog-picks-kitten-out-of-shelter-raven-and-woodhouse-instagram-(11)

Raven

Last May, Christina and her partner brought home Raven, an adorable Tamaskan puppy. One month later, the couple decided to take Raven to their local shelter in Lubbock, Texas to find a kitten she could grow old with.

“I had always wanted a dog and a cat to grow up together. It’s been like a life goal,” Christina told The Dodo. The couple brought over four shelter kittens for Raven to meet and one kitten, Woodhouse, took to Raven immediately.

dog picks kitten out of shelter raven and woodhouse instagram (7)

Woodhouse

Tycker ni att de fotografierna är bedårande och gulliga?

Då kan jag berätta för dig, som läser denna bloggartikel, att om du klickar på länken här ovan, då kommer du att få se långt fler bilder på Raven och Woodhouse, när de är tillsammans (leker, vilar, sover). Det är lite av ”Tryggare kan ingen vara”-stuk över dessa bilder.

Alltså: Gulligare foton på hund och katt (på samma bild) får man leta länge efter – om de ens står att finna.

Jag vågar påstå att ingen människa som ser dessa fotografier kan förneka att det verkligen måste ha sagt klick mellan Raven och Woodhouse.

Men hallå!?  Hur är detta möjligt? Är det alltså fel på ordspråket som gör gällande att ovänskap mellan två personer är detsamma som att ”vara – eller bete sig – som hund och katt”?

Nej, ofta(st) stämmer det att en hund och katt har svårt att fördraga och tolerera varandra. De är ju trots allt två helt olika arter som evolutionen har frambringat.

Det normala är att vilda hunddjur och kattdjur, i alla fall i det fria (i naturen), snarast undviker varandra. Dels för att har olika ekologiska levnadsnischer, dels för att de ju är konkurrenter om födan, vilket merendels är en knapp resurs (= maten räcker inte till för att alla ska kunna få äta sig mätta). Och då kan det bli strid på kniven om den mat som faktiskt finns att tillgå.

Med husdjurshundar och dito katter KAN det dock förhålla sig annorlunda. Fast då måste man nog se till att starta präglingsprocessen så tidigt, att hunden och katten får chans att vänja sig vid varandra redan från ”barnsben”.

Just detta var fallet när det gäller Raven och Woodhouse. Tur eller skicklighet – husse och matte lyckades hur som helst tajma in det som inom evolutionsbiologin brukar kallas för ”möjligheternas fönster” (”the window of opportunity”).

Med andra ord: Raven fick som ung valp följa med husse och matte till ett härbärge för föräldralösa katter. Där fick Raven bekanta sig med ett antal kattungar.

Kattunge 1 – nej, den var inget för Raven. Likadant förhöll det sig med kattunge nr 2 och 3.

Men vid mötet med kattunge nr 4, DÅ sa det klick. Med besked. Från båda hållen.

Så den kattungen, han erhöll snabbt namnet Woodhouse, fick förstås följa med Raven hem.

Där fann sig Woodhouse snabbt till rätta och uppskattade helt klart Ravens närvaro.

Också Raven visade å sin sida ovanligt stor hängivenhet gentemot sin nyfunna (katt)vän.

Hon önskade jämt vara nära Woodhouse. Om katten ibland ville leka på egen tass, vips dök Raven upp och buffade på honom, som om hon sade: ”Men Woodhouse, jag vill att du ska leka med mig, vara med mig!”

Fler bilder på Raven och Woodhouse finner du här:  https://www.instagram.com/raven_and_woodhouse/ .

Klicka – och njut!

Det smakar fågel, sa räven!

En gång, för länge sedan, fanns en räv som tyckte mycket om fågel. Det smakar fågel, sa räven!

plum-560983_1920
Plommonspäckat ankbröst

Så gick han till bondens knut där ankor höns och gäss spatserade i godan ro på gårdsplan och vall och betade. Ja, det vill säga gässen betade, ankorna höll till vid och i den lilla dammen och försåg sig med diverse som gick att äta. Hönsen pickade frön och plockade mask. Räven smög, tyst som bara en räv kan, ner till gården vid skymningen strax innan fåglarna skulle motas in till natten, och som en röd blixt hade han en anka i käftarna och kvällens måltid var räddad. Skogen låg bara något hundratal meter bort.

pers-skogstjarn-5-snart-helt-igenvaxt
Skogen (Foto Per Svensson)

Detta var som att ta godis från ett litet barn, tyckte räven. Ankorna hann aldrig fatta vad som hände då han var slug och alltid såg till att ta en fågel som var en bit från de övriga. Han klarade sig från att bli upptäckt av vakterna också. Det var bland det svåraste, att smyga så att vaktposterna inte såg honom.
goose-175168_1920-1
Nog hände det att räven varierade sig och tog kyckling till kvällsmat ibland. Nej, inte de där små duniga sakerna, utan en som hade hunnit bli nästan fullvuxen. Bonden kunde inte förstå vart hönsen och ankorna försvann. Inte en fjäder, inga blodspår, och framförallt, inte något oväsen från fåglarna. Annars var det så att så snart en fara hotade signalerade vakterna med sitt karaktäristiska skri och så var kakofonin igång. Ett oväsen utan dess like och alla snabbt ihopsamlade i flock med de största gåskarlarna ytterst. De stod par vid par och mot varandra så att de hade kontroll runt hela flocken.

goose-1532542_1920
Jag ser dig!

Det hade grannens hund blivit varse. En ung, sprallig labrador som var nyfiken på allt. Hon kom över en dag och ville titta och undersöka vad det var som skränade. Jo, visst var det så att hon smet hemifrån. Hon visste mycket väl hur långt hon fick gå, men de lät ju så roligt, dessa kvackande saker… Hon försökte inte smyga utan kom springande upp på gården och då utbröt ett larm som fick bonden att springa ut i bara strumplästen. När han såg grannens Lady visste han att allt var lugnt. Hon skulle inte kunna göra något. En arg gås väser och väsande ljud betyder fara, det visste Lady, så hon tvärstannade när gässen kom springande mot henne, fräsande och väsande med vingarna utfällda.

labrador-707205_1920
Lady var glad och nyfiken, men…

Lady stod still och visste inte vad hon skulle göra, men det visste gässen. De hade sett henne som en fara och gav henne några tjyvnyp och ett par smällar med vingknogarna. Det var definitivt tillräckligt för att hon skulle springa hem, pipande med svansen mellan benen. Ladys matte och husse kunde inte förstå varför hon en dag bara tvärvägrade att gå förbi grannens infart. Hon satte alla fyra i marken och där stod hon. Hon mindes hur en gåsnäbb i hasorna kändes.

fox-275961_1920-1
Räven hade undgått upptäckt hittills

Till skillnad från Lady hade räven lyckats med att undgå gässen. Men en dag var han riktigt hungrig. Det var några dagar sedan han hade ätit ankstek. Han hade fått nöja sig med sorkar och en och annan hare, gott nog, men inte alls så mättande som anka och kyckling. Och lite övermodig hade han blivit. Visst, hans kamrater hade varnat honom för gässen och sagt till honom att låta bli dem. Sno dig en anka, sa de, men låt bli gässen vad du än gör! Men han trodde dem inte. Det var bara något de sa för att de var sämre jägare. Sagt och gjort, gås fick det bli till kvällen.

goose-1227556_1920
Kvällsmat

Förra gången han var på besök hade han tittat på gässen och sett att en av de yngre ofta gick ensam, en bit från de andra. Unggåsen gick en bit från de andra även denna kväll, det var bara att smyga runt och ta gåsen på samma sätt som han tog anka. Han lät det ta tid och när han kommit dem tillräckligt nära gjorde han ett utfall mot gåsen. I samma ögonblick som han tog språnget skrek vakterna till. För dem var han inte alls så osynlig som han trott. Gäss är smarta fåglar och uttrycket ”dum som en gås” har inte något med verkligheten att göra. Räven hann sätta käken om halsen på gåsen, men inte slå igen den innan vakterna och ett par riktigt stora gåskarlar var på honom. Den stackars gås som trodde hans saga var all svimmade. Räven fick stryk. Ja, något annat ord finns inte, och blödde från både bakhasor och ändalykt när han haltande sprang från gården.

När bonden kom ut såg han rävsvansen på väg bort, en gås liggande på ladugårdsbacken och de övriga i ett minst sagt upprört tillstånd. De sprang verkligen runt som yra höns. Men aldrig mer hade han besvär med att det försvann ankor och höns och han fick också förklaringen när han såg räven. Ledsen över att, vad han trodde, ha förlorat en fin unggås gick han fram för att ta reda på den. Men då kvicknade gåsen till, reste sig vingligt, skrek till. Och för första gången på länge var det inte några problem att få in fåglarna till natten.

pers-skog-2
”Det smakade iallafall fågel” muttrade räven tyst för sig själv när han gick tillbaka till skogen. (Foto: Per Svensson)

Berättelsen om räven som tog ankor och höns har verklighetsbakgrund. Räven klarade sig ända till dess han försökte ta sig en gås.
Berätta gärna om din erfarenhet av fyrbenta jägare!
Visningsbild:
young-fox-1404020_1920
Foto:
Skogsbilder – Per Svensson, Askersund
Övriga bilder – arkivbilder, Pixabay.com

Jeck, den gode väktaren!

Idag så kommer Jeck på besök till Livets Skiftningar. Han lovade att återkomma för att berätta om höns, kycklingar och en hel del annat. Och efter lite övertalning har det även gått att få reda på hur det är med Jeck och rådjuren. Men Jeck vill först börja med att berätta om sitt arbete som gårdsväktare.

fm-jeck-vaktar-garden-bild-3-12-oktober
Här vaktar Jeck både höns och gård.

OK då, jag berättar väl: Det är så med rådjuren att jag får inte jaga dem, och lydig som jag är gör jag det inte heller. Jag fyller iallafall två och ett halvt år nu den 24 oktober. Men när det är mörkt ute håller matte mig kopplad. Rådjuren har killingar och då måste de få lugn och ro. Jag vill inte att de ska komma in och skrämma någon och matte vet att jag alltid kollar ordentligt vad som kommer in om jag är lös. Då skulle jag kunna skrämmas av misstag och det vill varken jag eller matte. Därför tycker jag det är helt OK att vara kopplad när det är mörkt. Och jo, när jag var liten kanske jag jagade något rådjur någon gång… Kan vi prata om annat nu?

fm-jeck-ar-kar-bild-2-okt-16
Jeck är kär. Föremålet för hans ömma låga ligger i buren till hans stora förtvivlan.

Jeck berättar: ”Matte säger att ‘jag ä billig idag’ men matte…jag ä ju kär😍 å du stänger in min fästmö i en bur😈😈😈 nu har jag krupit upp i ditt knä….näää jag ä inte tung…bara 35 kilo Jeck.
MATTE..jag ä ju kär💞💞 puuuh va du ä jobbig matte, men nos puss ändå 💗💗💗Vov // FM Jeck”. (Matte har hjälpt Jeck att skriva)
Problemet är att Jecks fästmö löper. Dessutom är hon mycket mindre än Jeck, så en korsning dem emellan är inte möjlig. Men kärleken bryr sig inte om sådant. Jeck vill vara tillsammans med sin fästmö. Och det vet alla som varit förälskade att det är det enda som existerar just då.

fm-jeck-med-tjej-bild-3-28-april
En bild på Jeck och hans fästmö, tagen några dagar efter Jecks tvåårsdag i april.

Hon är söt, Jecks fästmö. Men vi skulle ju tala om Jeck och hönsen. Tidigt i somras, när hönsen hade kycklingar tyckte Jeck att det var lite jobbigt med alla dessa kycklingar över allt. Du som följt Livets Skiftningar vet att Jeck hade en del funderingar kring kycklingarna. (Se kommentarsfältet till ovanstående länk). Han tvivlade lite på mattes förstånd just då. Nu när kycklingarna är stora fungerar det bra. Jeck har tagit in alla i sin flock som han har att vakta. Det är Jecks stolthet, flocken och gården som de bor på. Det lyser igenom framförallt på bilderna. Förra gången Jeck var med berättade han om inkräktaren som plockade svamp nästan inne på gården och hur han skällde ut kvinnan. Han tar verkligen sitt uppdrag att vakta på allvar. Men innan han berättar mer vill han gärna visa några alldeles nya bilder på sig själv och hönsen. Bilderna är tagna den 14 oktober.

fm-jeck-vaktar-garden-12-oktober
En del av Jecks stolthet.

Som sagt, Jeck är gårdsväktare. Matte berättar att Jeck har en stark vaktinstinkt. Och ibland kan det då bli så att matte och Jeck har lite olika åsikter om vad som framförallt matte behöver skyddas från. Samtidigt märks det att matte är mycket stolt över Jeck, trots vissa olägenheter. För en tid sedan skrämde han matte ordentligt mitt i natten genom att skälla och på alla sätt vis att det befann sig inkräktare på gården. Klockan var omkring två på natten när Jeck började stormskälla. Han var givetvis tvungen att skälla så högt som han bara kunde eftersom han inte kunde komma ut och jaga bort inkräktarna. Klart att matte blev rädd och trodde kanske att det rentutav var tjuvar på besök. Men efter en stund fick det en förklaring. Visst var de tvåbenta som hade fått Jeck att skälla, men de hade inte armar och långa fingrar, utan näbb och vingar. Nattugglor var det visserligen, men äkta ugglor i detta fall. När matte kom till vardagsrummet hörde hon dem tydligt.

fm-jeck-sitter-pa-bron-sept-16
Jeck sitter på bron.

Men Jeck har sin mycket bestämda uppfattning angående nattugglor: De ska skällas ut, ordentligt. Därför har nu matte blivit väckt ett antal nätter av att Jeck skäller på dem. Matte kallar det raseriutbrott, säger Jeck och låter något förnärmad, när jag bara ser till att de inte ska kunna göra henne illa. Om Livets Skiftningar skulle tillhöra buset, så skulle nog Jecks stämma få den mest härdade av tjyvar att vända om. Ett grovt schäferskall går ytterst få emot. Det berättas en del, om sanningshalten i det hela ska låtas vara osagt. Vissa hundar släpper gärna in besökande oavsett om matte/husse är hemma eller inte. In kommer du – men inte ut. Detta lär även ha drabbat besökande hantverkare som av någon anledning inte kommit åt telefon. Schäfern har även vallinstinkt och bestämmer var personen får vara och om hen får förflytta sig.

fm-jeck-ligger-i-sin-nya-sang
Jecks nya säng

Jeck vill avsluta med att berätta att han under sommaren fått en ny säng. Den är han så stolt över att han gärna vill visa upp. Och vem vill inte ha en så fin säng? Och det passar bra att avsluta dagens artikel med. Jeck har lovat att återkomma lite nu och då och berätta om vad som händer hemma hos honom. Ibland hoppar han in tillsammans med andra FM-hundar, men så har han också kravet att som idag, få vara ensam ibland.
Visningsbilden är från slutet av juni då matte hade massor av kycklingar. Men Jeck ser trots allt nöjd ut. Och vem skulle väl inte vara det, med ansvarsfullt arbete som gårdsväktare och stora fina utrymmen att för det mesta få springa fritt på?

fm-jeck-och-kycklingarn-160629-1
Visningsbild

TACK Ulla-Britt Ledin, matte till Jeck, som ställt upp med både berättelser, text och samtliga foton.

Till minne – FM Kola 1 år

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar lite
FM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig annat än genom din matte Camillas bilder, filmer och berättelser väckte du kärlek. Vilken kärlek väckte du då inte hos alla dem som kände dig i det verkliga livet ❤

FM Kola bild 7
FM Kola som liten

FM Kola var med överallt. En förhållandevis liten tös, men så rar. Ett av FM Kolas små hyss var när hon och matte var ute på promenad i samband med att den allra första snön kom. Hon visade då prov på att hundar verkligen är all-ätare. Och nu förhöll det sig dessutom så att det som luktade så underbart gott i liten Kolanos inte alltid tilltalade mattes sinne för ”lukta gott” eller ens kunde räknas som möjlig föda. För det är så att ju värre det luktar i vår näsa desto godare tycks de lukta i hundens extremt känsliga nos. Vad var det då Kola hade nosat upp? Och hur hade hon kommit lös? Mamie lät Kola berätta: ”Första sitt stanna kvar minsann. Men sen smet jag å fick tag i ett sargat råttkadaver fy fan hette det och jag fick lära mig ett nytt ord”.

fm-kola-bild-3
Kola undersöker snön!

Kola var med om många äventyr under sin korta levnad. Och något hon älskade var bollar. När hon fick chansen att komma in i en butik med hundsaker var hennes lycka gjord:

fm-kola-vad-tar-ni-for-valpen-dar-i-fonstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret?” 

Bollar i massor, och sedan vila med utsikt. Bästa möjliga för Kola. Många promenader blev det. Här möter Kola motorsågar för första gången. Visst var det lite läskigt, men ändå spännande. Kola tränade i många olika miljöer. Miljöträning är grunden för alla FM-hundar och hon var inte något undantag.

fm-kola-pa-promenad-5-laskiga-motorsagar
Miljöträning

Här är fler bilder där Kola tränar på olika moment. Passivitetsträning. Att bara vara stilla och vänta. Nedre bilden har matte gått in på kondis, och Kola står och tittar efter henne. Vanligtvis fick Kola följa med in i miljöer även där hundar normalt inte får vara, just för att hon tränade. Men kondis – ja då var det att vänta utanför. Kola tränade också på att åka buss.
fm-kola-tranar
fm-kola-pa-promenad-4-jpg-tittar-in-pa-kondis

fm-kola-har-fonsterplats-pa-bussen
Kola åker buss och tittar ut genom fönstret
fm-kola-pa-promenad-1
Låter gör de och många är de dessutom. Precis som motorsågarna lite läskiga, men ändå spännande. 

Kola är ute på promenad och blir bekant med gräsänderna. När matte och Kola kom, så kom med stor sannolikhet änderna flygande i full fart. Kanske kunde det vankas mat! Men inte då. Det var bara en nyfiken hund. Kola är betydligt mer intresserad av änderna än änderna av henne av bilden att döma.

fm-kola-vill-sitta-och-titta-pa-faglarna
Här lyssnar Kola på andra fåglar.
fm-kola-och-ekan
Här testar Kola underlag som inte är riktigt jämnt. Ekan gungar troligen lite och Kola parerar genom att flytta sig efter hur ekan rör sig.

Okynnig var hon, den kära och egna idéer. Som när hon flyttade på matskålarna och lade sig på matplatsen. Ett säkert sätt att inte missa någon mat. I väntan på maten sov hon en stund.
fm-kola-gor-saker-pa-sitt-satt-nu-har-hon-plockat-undan-skalarna-fran-matplatsen-till-forman-for-sovplats

fm-kola-i-helgen-blir-det-inte-roligare-an-sa-har
”Det blev inte mer spännande än så. Lika bra att vänta på maten”
fm-kola-bild-6
En IKEA-påse gick också bra att sova i. Men på denna bild sover allt Kola räv! Eller så var liten trött och ville följa med matte, men slippa att gå?

En av de raraste bilderna är nog denna, kallad ”Jordgubbskola”

fm-kola-jorgubbdkola
Jordgubbs-Kola på promenad med matte.

Efter en tid börjar matte märka att något inte var som det skulle vara med Kola. Hon orkade inte leka med andra valpar och hon fick också svårare att gå. Promenaderna kom att anpassas helt efter Kolas förutsättningar. Hon fick leka i skogen, och bara vara och göra det hon själv ville. Kola hade en klok matte. Givetvis fick Kola träffa veterinärer men ingen kunde säga vad som var fel. Bara att det var något neurologiskt fel. Kola slutade att komma och möta vid dörren, utan låg kvar i sängen. Matte berättar om hur jobbigt och tragiskt det var att se en valp på dryga fyra månader som ville, men inte kunde komma dem till mötes på grund av att hennes ben och bakkropp inte löd. Hon märkte själv att något inte var som det skulle och hennes ork blev allt sämre. I slutet av februari fattas beslutet att Kola ska slippa lida mer och hon somnar lugnt och stilla in liggande hos sin älskade mamie. Trots utredningar både före och efter det att Kola gått till den eviga vilan blev det aldrig klarlagt vad som orsakade FM Kolas lidande.

fm-kola-vardar-lillhusse
Har tar Kola hand om sjuk lillhusse.
fm-kola-20-feb
Kola vilar.

Den sista tiden var hon som mest nöjd när hon fick ligga och titta ut genom fönstret. (Visningsbild)
fm-kola-tittar-ut-genom-fonstret-feb-16

fm-kola-bild-8-jpg-25-feb
Vila i Frid    FM Kola 150920-160225

Den 25 februari 2016 somnade Kola till den eviga vilan. Vila I Frid. Lek i Regnbågsbrons land med alla andra FM-hundar. På din ettårsdag kunde du springa och leka precis som en hund ska kunna göra. Ingen trötthet och smärta mer. Livets Skiftningar kommer alltid att vara tacksam för att du medverkade. Ett varmt och innerlig postumt tack till Kola och ett lika varmt tack till matte ”mamie” Camilla Andersson som generöst och frimodigt först av alla delade med sig av sin älskade Kola i både text och bild.

rainbow-1205807_1920
Regnbåge (Arkivbild Pixabay.com)

Foto: Camilla Andersson.

FM Jeck och schäferpinnarna

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juli
FM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma tillbaka FM Kerro. Livets Skiftningar har lovat dig det. Och det gäller er andra FM-hundar också. Unga som äldre, nykomlingar likväl som bekanta. Alla är Välkomna och Livets Skiftningar kommer att ge er utrymme. Det finns många söndagar under hösten som artiklarna kan handla om er FM-hundar.
FM Jeck skogsavverkning bild 2 28 mars
Jeck berättar att bilderna från avverkningen är från mars och från juli i år. Matte Ulla-Britt tillade att det gällde att hålla sig undan när Jeck var i avverkartagen, för han fick omkull det träd han bestämt sig för. Jeck tänkte inte så mycket på var trädet föll, sa han, utan det viktigaste var att han fick omkull det så han sedan kan kapa av en pinne i lämplig storlek. Matte berättar: ”Det var faktiskt så att han fick ner hela trädet och jag var jättenära att få det i huvudet, gick och plockade och hörde ett brak… Slängde mig undan i sista minuten… Puuuuuh FM hundar.”

FM Jeck skogsavverkning bild 1 28 mars
Nu är det jag igen… Sätt aldrig en boll i händerna på min matte, hon fuskar eller så är hon fullständigt livsfarlig med bollar… Slänger bollen i ett träd så den kommer tillbaks till henne igen… och jag letar ju där jag tror bollen är… GRRRRR från Jeck (Text Ulla-Britt Ledin)

Men innan avverkning värmde han upp med lek med boll. När uppvärmningen var klar tog Jeck itu med arbetet att ta ner träd. I bildserien ser ni hur Jeck arbetade. ”Först valde jag ut ett lämpligt träd och sedan tog jag tag i det och drog till dess att trädet kom till mig. När jag väl fått ner trädet vilade jag en liten stund, för att sedan ta det med hem. Trädet jag tog ner i mars var inte större än att jag kunde ta det utan att behöva kapa av det.”

FM Jeck skogsavverkning bild 7 28 mars
Här vilar jag efter att ha tagit ner min pinne!

”Ni ser att det inte är så svårt att fälla träd, bara man vill så! Bilderna nedan är från Värmland. Det var då matte fick kasta sig undan från det fallande trädet. Men skyll inte på mig. Matte får faktiskt lov att hålla lite koll. Trädet var lite större än det jag tog ner i våras, så jag fick lov att kapa av en bit som jag kunde bära med mig.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Här på bilderna kan ni ser hur jag arbetade när jag tog ner trädet. Det gällde att ta tag på rätt ställe där det går bra att rycka och dra till dess det gav med sig och föll. Och som jag sa förut, jag fick ta av det för att få en lagom stor pinne med mig hem. Men jag vilade en liten stund emellan och funderade över var jag skulle bryta av trädet. Sen hörde matte något i skogen och hon trodde det var varg. Har ni hört, va? Varg? När det bara var älg och rådjur. Det är inte nåt att vara rädd för. Rådjur jagar jag bort från gården hemma. Vad sa du? Vad matte tycker om att jag jagar rådjur? Nej, det talar vi inte om. Slutpratat!”
Så snart det blir tal om att jaga rådjur blir Jeck tvärtyst och vägrar att säga ett ord. Ni minns att det var så förra gången också. Däremot berättar han gärna hur det gick till när han räddade tuppen från att bli mat till räven. På bilden vilar han ut efter att ha räddat tuppen.
FM Jeck 2 år 24 april
Jeck vill avsluta dagens artikel med bilder till från avverkningen i Värmland. Matte hittade svamp också som synes!
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 7
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 5

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 6
Här ser ni grenen som jag tog av! Visst är den väl alldeles perfekt? Den gick till och med att ta med sig när jag sprang i blåbärsriset!

Ung och stark vill Jeck som så många andra i som är i 20-åldern testa sin styrka. Han blir två och ett halvt år den 24 oktober, vilket motsvarar lite drygt 20 människoår.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 8
Visningsbild:
Jeck har avverkat och dessutom kapat sin schäferpinne i lagom storlek.

Tack till matte Ulla-Britt Ledin och Jeck som pga en viss svaghet i sina höfter blev civilist istället för tjänstehund. Som gårdsväktare och hjälpreda åt matte kan arbetet anpassas efter hans förutsättningar.

Berätta gärna om egna erfarenheter av hundar som gör ovanliga saker. För det hör nog inte till vanligheterna att hundarna avverkar och kapar till sina egna schäferpinnar!  Som vanligt är reflektioner, frågor, funderingar och annat välkommet i kommentarsfältet. Självklart går det bra att kommentera på FB och Twitter också.

Foto:
Ulla-Britt Ledin

Sommarkatt med rätt att njuta

cat-21054_1280
Sommarkatt 

Drottning Akka har talat! Hon anser att det nu är hög tid att hennes likar och även undersåtar visas upp här i Livets Skiftningar. Och då får  vi vara lydiga Drottningen och visa upp ett urval av Sommarkatter. Sommarkatter i positiv bemärkelse. Katter som njuter av sommar, sol och värme. Som gör som vi på två ben kanske borde göra oftare. De kopplar av och bara gör ingenting. Helt fria från stress och jäkt. Titta, lär och njut av bilderna på våra älskade katter.

Titus – en katt som trivs med livet

Att vara utomhus på landet. Få gå och komma som jag vill. Titus berättar att han har det bra där han bor. Lite hemlig är han eftersom han har inte avslöjat mer för Livets Skiftningar än sitt namn, att han bor på landet (sommartid iallafall) och att han har det bra. Han har inte ens talat om i vilket land han bor, men Livets Skiftningar kommer att hålla kattögonen öppna och se om det dyker upp mer bilder och meddelanden från honom på Pixabay.com.

sweden-882941_1920
Börjar dagen med morgongymnastik och en stor gäspning för att få in ordentligt med syre i lungorna!

Och visst är det något speciellt med katter och blommor?
cat-1062667_1920

greece-996277_1920
cat-793267_1920

cat-504549_1280
…och så en catnap i solen.

När vi nu njutit av blommorna, vilat en stund börjar det bli dags för en promenad. Kanske blir det ett mellanmål också. Men först måste jag visa vad jag drömde om när jag sov:

Jag drömde om Afrika och om kärlek!
Nu ska jag och mina kamrater gå ut på åkrarna och se om vi kan hitta på något roligt!

cat-1009957_1920
Jag kunde gömma mig 🙂
nature-957662_1920
…och jag har fått syn på något spännande. Undrar om jag kan gömma mig bakom klövern? Om jag kryper ihop lite syns jag nog inte.
summer-105786_1920
Alla mina kamrater tror att jag jagar, men jag äter hemma och passar på att vila middag istället. Det är ingen som ser mig här i det höga gräset 😉
kitten-1169507_1920
Jag blev utan idag 😦 Går hem och äter istället.

Efter en dag utomhus hägrar lite extra god mat och en skön säng. Men innan sängen mys med lillmatte och lillhusse. Måste ta hand om de små också.

Lillmatte och lillhusse ❤
Sedan gäller det att hitta ett bra ställe att sova på och framförallt – en skön sovstil!

I sängen med nalle eller bara hopkrupen. Det går bra att sova på en skön pläd också.

Tillsammans med mina kamrater kan det se ut så här:
cat-475424_1280
eller så här:
cats-277116_1280

Med denna bildkavalkad av kattkamrater från när och fjärran önskar jag alla läsare en riktigt skön fortsättning på sommaren och en
God Natt

WIN_20160523_00_29_25_Pro
WIN_20160504_21_33_10_Pro
och Sov så Gott. Alla, både stora och små, på två och på fyra ben, behöver vi vår skönhetssömn.
//HKH Drottning Akka

Foto:
Piia-Liisa Pisal – Bild på Drottning Akka (de två avslutande bilderna)
Övriga bilder: Arkivbilder Piaxabay.com

Berätta gärna om dina katter, minnen av katter du haft, katter du har…

Livets Skiftningar tar tacksamt emot texter om och bilder på katter för publicering. Alla typer av berättelser är välkomna. Använd gärna kontaktformuläret om du så vill. Självklart väljer du om du vill vara anonym. Däremot behöver jag ha ditt namn. Ingenting publiceras utan tillstånd från den som skrivit och fotograferat.

Sommar, hundar och katter i bild

FM Krus 7 maj
FM Krus visar hur vackert han bor!
GK Cornish Rex bild 1
En hög katter som myser.

Så här söndagen efter Midsommardagen presenterar Livets Skiftningar en blandning av bilder på FM-hundar och så smyger det sig in några katter och kanske någon annan sommarbild. Titta och njut!

daisy-271823_1920
Vad vore en Midsommarhelg utan prästkragar? (Arkivbild)
midsummer-830403_1920
Dans kring Midsommarstången. Aldrig trodde jag att jag skulle sakna ”Små grodorna” och ”Nu gå vi runt kring ett enrisesnår” men sittande i rullstol så blir saknaden över att inte längre kunna vara med högst påtaglig. Men det går bra att njuta av att se andra dansa också. Folkdansgillets uppvisning är som alltid en fröjd för öga och öra. (Arkivbild)
FM Fatzy Påsk bild 2
Här njuter FM Fatzy av försommarsolen tillsammans med matte Eva på skogspromenad.
Petra Dunder 160426
FM-hundar och även andra stora hundar, som här Ikaros, har rätt att ligga på bordet så de både kan njuta av solen och hålla koll på vad som händer utanför!  
GK Prinsen 8 år Cornish Rex
Här fyller Prinsen, som har ett hjärta runt nos och mun, 8 år! Men du ser bestämt lite missnöjd ut, Prinsen. Har inte husse Göran uppvaktat ordentligt på din födelsedag?
FM Kerro leker
FM Kerro leker i det vackra vädret. Livets Skiftningar funderar om du hittat på några mer hyss sedan du senast var på besök?
FM Lago gillar inte cyklister. Syrran Labina vaktar 31 maj
Syskonen FM Lago och FM Labina har lagt sig strategiskt på cykelvägen. För cyklister gillar vi inte, så det är bäst att försöka stoppa dem!
FM Kuna 15 maj 16
FM Kuna sitter och solar sig på bänken. Bord, stolar, bänkar… finns det någon plats en FM-hund inte ligger eller sitter på?
FM Kerro landar i vattnet
FM Kerro badar. För visst hör bad ihop med Midsommar?
FM Labin har lekt i sanden 3 maj 16
Går det att bada när man är liten utan att också bli full med sand? Här är det FM Labina som lekt i sanden.

Underbara sommarblommor! Men Livets Skiftningar är dåliga på namnen. Prästkragarna är igenkända, men de övriga två? Ni som vet kommentera gärna!

Ikaros Petra Dunder (2 år) bild 2 (3)
Ikaros sitter fint. Vad är det du vill, Ikaros?
GK Izak Cornish Rex
Izak tittar uppfordrande på husse! Är det mat, kel eller något annat du önskar Izak? Kanske en promenad till trädgården till den vackra plats som är din och dina kamraters alldeles egen inhägnade plats i trädgården.

FM Kudo sitter fint och väntar på att dörren ska öppnas. Kudo har städat inför Midsommar!

horse-798384_1920 - kopia
Varför inte en ridtur eller en tur i vagn en härlig Midsommardag, eller bara lite härligt mys? (Arkivbild)
FM Jeck i vaktarbete Pingsthelgen 16 bild 1
FM Jeck myser i solen. FM Jeck kommer att hälsa på senare i sommar hos Livets Skiftningar.
FM Labina är schäfrodil och gör svanhopp i dikena midsommarveckan 16
FM Labina har lekt ”schäfrodil” i diket midsommarveckan säger matte Jeanette!
FM Fatzy har gått i pension 27 maj 2016 lagom till  Mors Dag
FM Fatzy får avsluta bildkavalkaden på FM-hundarna denna söndag efter Midsommar tillsammans med ett par trolska bilder av Midsommarnatten.

TACK till alla fantastiska fotografer för att Livets Skiftningar får publicera era bilder.

Foto:
Katter och blommor: Göran Kangedal
FM Krus: Susanne Andersson
FM Fatzy: Eva Qvick
FM Kerro: Isabella Erlandsson
FM Lago och Labina: Jeanette Edsjö
FM Kuna: Helena Rydfjord
FM Jeck: Ulla-Britt Ledin
FM Kudo: Julia Eklund
Ikaros på bord: Petra Dunder
Visningsbild: FM Krus foto: Susanne Andersson
Arkivbild: Pixabay.com

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

Fart och fläkt med Gidas!

Fart och fläkt med Gidas får bli temat för dagen. När maxhastigheten på rullande fot är sju km/timme är det underbart att se och drömma om att springa fritt utan begränsningar. Hundarna får hjälpa till genom att berätta hur det är att kunna springa fritt och upptäcka naturen med alla sina sinnen. german-shepherd-232393_1280 - kopia
Jag som berättar här, Gidas, med lite hjälp av Pipili, tillhör den grupp av hundar som finns på Pixabay.com där vi visar upp oss. Att vara ute och springa och leka fritt hör till min och mina kamraters favoritsysselsättningar. Dessutom ”läser jag tidningen” när jag är ute. Det gör jag genom att lukta på så mycket jag kan. Ibland smakar jag också på ett grässtrå som exempel. Inte alltid jag äter upp just gräset, men det händer att jag tar mig en tugga. Matte mumlar något om att jag inte är en ko, vad det nu skulle betyda? Hon vet ju att jag är en hund, fin hund dessutom, så det så! Men åter till tidningen.Varje centimeter har sitt att berätta. Mmm… här passerade Lucky, och hon ska snart börja löpa. Måste ta en slick också. dog-1060323_1920
Lucky, en labradortös, är en av de snyggare tjejerna som brukar gå samma väg som vi går. Hoppas matte släpper mig på ängen lite längre fram. Då kan jag, om jag har tur, träffa på henne för det är inte många minuter sedan hon gick förbi! Oj, en hare har passerat också. Den ligger säkert och trycker i buskarna en bit bort. Alla dessa människor som har gått här. Jag tror att jag känner igen lukten från de flesta. Många bor häromkring och är matte eller husse till en eller två hundar. Här nedan ser du ett par kompisar till mig som också varit ute och sprungit. Tänka om jag inte kunde springa? Undrar ibland hur det skulle ha varit. Matte pratar om att ”sitta i rullstol” och jag har sett att hon ibland när hon har ont får göra det. Hur jag vet att hon har ont? Det känner jag på lukten och ser på hur hon rör sig. Då får husse eller någon annan gå ut med mig. Men jag tycker det är roligast när matte går.

Ja,ha! Har har katten sprungit över och haft en sork med sig. Men inte en sån som jag gillar. Den här sorken hade katten tagit bara en stund innan han gick över. Jag tycker bäst om sorkar och annat som har legat framme i värmen utomhus. De luktar väldigt gott. Hinner jag med tar jag mig en munsbit. Om inte annat så rullar jag mig i det som luktar gott. Men då blir det duschen, även om jag föredrar dikesbad. Matte brukar ibland säga något om att jag minsann hittar ”allt skit som finns”, vad hon nu menar med det. Det både smakar och luktar gott. Ja, visst, ja! Ängen! Jag fick springa lös och du ska se att det gick undan. Bara på skoj följde jag spåret efter haren en stund. Sedan var det rådjur som också hade varit framme och Lucky. Hennes spår följde jag länge, länge. Tror inte matte har en aning om hur fin hon är och hur gott hon luktar. Kunde inte låta bli att pipa lite så där valpigt när jag kände hennes lukt.labrador-280673_1280
Även Lucky gillar att bada utomhus. Full fart. Jag springer bara för att det är så roligt att springa. Plockar upp en kvist i förbifarten och springer fram till matte med den. Säger till henne att kasta den. Matte tycker den är för stor. Det är en vanlig kvist. Hur kan den vara för stor? Den är inte lika stor som den som FM Kudo bar hem. Inte ens hälften så stor. Ibland är matte konstig. Ja men, ta den då – kasta den! Du vet ju vad jag vill. Orkar inte? För stor? Nej, du ska kasta den åt mig, nu! Ja, ja, jag förstår. Ska hämta en kvist alltså?

FM Kudo 22 mars Schäferpinne 2(2)
FM Kudo bär hem sin pinne. (Foto: Julia Eklund)

Nåja, får väl göra det då, hämta en liten, pyttekvist. Nu dög den att kasta. Matte kastar och jag hämtar. Det kan hon få hålla på med länge. Ibland vill jag kampa en stund, men den kvisten matte  fick mig att hämta håller ju inte 😦 Bara att hämta en ny. Kampa och att hämta kvistar är bland det roligaste jag vet. Jag spårar också och det mesta har nog matte ingen aning om. Ska jag berätta en hemlighet? Lova att ni inte sprider det, för då får jag och mina kompisar inte leka fritt på ängen längre. Det bor en vildsvinsfamilj en bit inne i skogen. De brukar vara bortom den lilla skogsdungen där borta. Matte säger att hon inte tror på det, men det är sant. Och där bakom, där vildsvinen har sin toalett rullar jag mig. Matte har inte varit med mig dit bort så hon vet inte hur det ser ut. Men det luktar så gott! Jo, jag tar mig en smakbit också, men tyst – inget till matte, då skulle hon bara bli så där alldeles svart i ögonen när hon tittar på mig.animal-71662_1280
Så här pytteliten pinne fick jag leka med idag. Det begriper väl alla att det inte är en Schäferpinne!german-shepherd-1169799_1920
Nej, nu måste jag springa vidare. Hej då med er och kul att jag fick komma och hälsa på. Jag tittar in igen när jag har lust och Pipili orkar skriva. Och jag kommer att tvärvägra dusch inomhus nu när jag luktar så gott av vildsvinen, bara så ni vet. Jag ska göra precis allt jag kan för att komma undan, och det är en hel del det.
Puss på er – Ja, ja till mina hundkompisar. Ni tvåbenta gillar ju inte den här lukten…
//Gidas

Berättelsen om Gidas är helt fiktiv och bygger på bilder från Pixabay.com. Gidas har egenskaper hämtade från många olika hundar jag haft/kommit i kontakt med på olika sätt. Hoppas ni har lika kul när ni läser som jag har när jag skriver.
Varmt välkomna att kommentera, reflektera, fråga… Kommentarer är alltid roligt.

dog-664298_1920