FM Kyra In Memoriam

FM Kyra 7 april 2015 – 2 september 2016
fm-kyra-marsta-efter-l-test
FM Kyra vandrar nu i Regnbågsbrons land där ingen tid finns. Vila i Frid älskade FM Kyra.

sunset-203188_1920

FM Kyra (mamma Ianthe och pappa FM Dhill) kom till familjen Östling när hon var nio veckor gammal, i början av juni 2015, full med bus och upptåg. Hon var en glad och pigg valp med mycket egen vilja. Precis som de flesta av valparna från försvarsmakten.

fm-kyra-7-veckor-gammal
FM Kyra ca 7 veckor (Foto: HAS ”BB Hilton”)

Redan på denna bild syns nyfikenheten och leklusten i hennes ögon. Här är hon fortfarande kvar på BB Hilton och blir så ytterligare ett par veckor innan hon får åka till sin familj. Den 9 juni 2015 reser hon den långa vägen från Sollefteå till Vänersborg där familjen hämtar henne.

FM Kyra 9 juni Första dagen hos matte somnar hon i knät
Väl hemma somnar Kyra i mattes knä.

Det är jobbigt att resa och att liten då somnar i mattes knä är inte konstigt. Tio veckor gammal är det dags att bada och då blev man så här fin efter badet:

FM Kyra 15 juni nybadad
Nybadad och fin veckan innan midsommar 2015

11 veckor gammal firade Kyra midsommar med blomsterkrans runt halsen.

fm-kyra-idas-val-2
FM Kyra firar midsommar med blomsterkrans runt halsen.

Vackra blommor på en vacker flicka. Blommorna lyser verkligen upp henne och så som hon ligger. Riktigt uppmärksam på något eller någon, kanske något midsommargodis? Undrar vad Kyra drömde om midsommarnatten?

fm-kyra-som-valp-idas-val-1
12 veckor och på skogspromenad

Kyra var en aktiv hund och krävde mycket aktivitet! Tolv veckor gammal var Kyra ute och sprang i skogen. Att sitta still var kanske inte favoritsysselsättningen, men en kort stund så matte kunde ta bilder gick bra. Tänk vilken lycka att få springa fritt i skogen en härlig högsommardag i månadsskiftet juni/juli.

fm-kyra-12-v-2
Kyra tar en liten paus under promenaden
fm-kyra-12-v
En bild till från samma promenad

Att det var full fart visar bilderna som finns på Kyra. Matte Ida har varit en flitig fotograf och fångat Kyra i många olika situationer. På nedanstående bild har Kyra upptäckt att det går att hoppa upp sätta sig på soffryggen. Men vad hände med Kyra ögon? Är det kanske okynnet som lyser grönt?

fm-kyra-pa-soffryggen-idas-val-7
Kyra har satt sig på soffryggen.

Sommaren övergår i höst och Kyra växer och tränar tillsammans med matte. Leksaker tuggas det gärna på och Kyra har mycket egen vilja precis som det ska vara. Allt eftersom hon blir äldre ökar också kraven och hon är livlig och läraktig. ”Busfröken” kallades hon av matte redan som liten. Att ligga på mattes axlar hade de tränat på redan då Kyra var liten och vägde betydligt mindre.

fm-kyra-pa-mattes-axlar-idas-val-5
Här visar matte upp vad de kan. 25 kg hund ligger på mattes axlar och Kyra ser mest lite lekfull ut. Det är roligt att att leka med matte. (Foto: Peter Östling)
FM Kyra Heja Sverige 17 nov
FM Kyra hejar på Sverige. 

November 2015 var det något större idrottsevenemang. Kanske var det Fotbolls-VM eller Novemberkåsan? Minnesgoda läsare får gärna uppdatera och berätta om vilka stora idrottshändelser som ägde rum då. Kyra hejar iallafall tillsammans med familjen på Sverige. Kyra hejar inte bara på Sverige, utan hon är också ute och tränar.
FM Kyra 17 jan bild 3

Kyra och matte firade både Lucia och önskade God Jul. Vintern kommer och går. Kyra fortsätter att utvecklas till en en stark och fin FM-hund. Läraktig men som sina likar inte alltid lätt. Hon ville mycket och gillade utmaningar av olika slag att döma av all dokumentation som matte Ida så generöst delat med sig av. Målet med den grundläggande träningen som Kyra genomgår är att hon vid 18 månaders ålder ska klara L-testet för att kunna utbildas till tjänstehund inom försvarsmakten eller polisen.

Här är bilder från januari då Kyra är nio månader och mars 11 månader.

Kyra tar in vårens alla dofter.

FM Kyra badar i vitsippor i början av maj 2 av 2
Drygt ett år gammal undersöker Kyra marken under alla vitsippor. Kanske läser hon tidningen?

Kyra väntar på matte och skäller ut henne när hon kommer hem!

fm-kyra-vantar-pa-matte-idas-val-6
Kyra väntar. (Foto: Peter Östling)

Okynnet finns kvar hos Kyra och hon visar de andra FM-hundarna hur man gör när man ringer. På bilden har hon lånat mattes mobiltelefon.
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
Kyra fortsätter sin träning och dagen för L-testet kommer allt närmre. Under sommaren kommer beskedet att hennes tid för test är satt till den 16 augusti 2016.

fm-kyra-och-ida-infor-l-test
På plats inför L-test. (Foto: Sunny Östling)

 

Efter L-testet flyttar FM Kyra till Märsta och Försvarets Hundtjänstenhet där hon blir kvar i ytterligare två veckor. Under den tiden konstateras att Kyra bär på en genetiskt defekt som gör att hon inte har de förutsättningar som krävs för att fungera och må bra vare sig som tjänste- eller familjehund. Därför fattas det tunga, men för FM Kyra bästa, beslutet att hon ska få somna till den eviga vilan.

Vila i Frid FM Kyra

fm-kyra-collage-idas-val-4
FM Kyra (Collage: Ida Östling)
fm-kyra-l-tes-idas-val-3
Ida Östling och FM Kyra (Foto: Peter Östling)                                                      

rainbow-436171_1920
Tack till matte Ida Östling som så generöst delat med sig av bilder och text. In Memoriam: 1.Foto på FM Kyra, Märsta, Pia Johansson.2. Arkivbild, Pixabay. Övriga foton på FM Kyra där ej annat anges Ida Östling.

FM Izzko – en älskad vän – In memoriam

FM Izzko och Ida
FM Izzko föddes den 8 november 2013 av mamma FM Fatzy. Hans far var FM Frasse. När Izzko var på dagen två månader gammal och drygt sju kilo tung, kom han till sin fodervärd Ida Östling med familj, och hos dem blev han kvar. Izzko var Idas första, men inte sista, FM-hund. Nu finns hos dem en för Livets Skiftningar bekant fröken, vid namn FM Kyra. Hemma hos Ida fick Izzko träffa familjens hund Lufsen. Det visade sig redan första dagen att Izzko ville bestämma och Lufsen lät honom göra det.

Lufsen Ida Östling
Lufsen – i ljust minne bevarad <3. Lufsen vandrade över Regnbågsbron den 29 april 2015. 

Båda hundarna vandrar nu i Regnbågsbrons land. Men denna artikel kommer glädjen, framförallt tillsammans med Izzko att stå i centrum, den tragiska olyckan till trots. FM Izzko omkom i en trafikolycka den 21 maj 2015. Familjen bestämde sig omgående för att så snart tillfälle gavs att ånyo bli fodervärdar igen. För Izzko var glädje och lycka i familjen. Han var också matte Idas första valp. Till Ida kom han i början av januari 2014, tuff och dominant trots sin ringa ålder! Då båda Ida Östling och Linda Lindahl ställt många bilder dels på Izzko, dels på hans kullsyskon Izor till Livets Skiftningars förfogande kommer det att bli två inlägg om Izzko, Lufsen och Izor. Nästkommande artikel kommer Izor att få mer utrymme. Utöver Izor och Izzko ingick följande kullsyskon: FM Ikna, FM Izlan, FM Izkaros, FM Izz, FM Izzie, FM Izara, FM Ize, FM Izla, FM Izzy och FM Izza. (Livets Skiftningar har inte mer information om syskonen och är det så att någon hundförare/fodervärd  som som vill berätta om någon eller några av dess FM-hundar är ni varmt välkomna att höra av er och/eller berätta i kommentarsfältet).
FM Izzko collage valp
FM Izzko som valp. Izzko hämtades i Ullared den 8 januari 2014. Då hade han rest från Sollefteå, ”BB Hilton”, HAS. (Fotocollage: Ida Östling)

Men nu förflyttar vi oss ca två och ett halvt år tillbaka i tiden. Matte Ida berättar att Izzko var lugn, men tuff och orädd. Hon beskriver också att han var högljudd. Det tycks vara vanligt bland FM-hundarna att de låter mycket. Och kanske är det en fördel i vissa lägen, likaväl som det ibland är en nackdel. En hund som skäller, skriker, piper och gnäller misstolkas lätt av utomstående. Alla som hört en hund skrika vet att det är mycket lätt att tro att hunden far mycket illa. Men inte var det så. Skrikandet var en protest och betydde ungefär: ”Jag vill inte”. Hundar, inte bara FM-hundar har många olika ljud. Allt från valpens gnyende till den stora fullvuxna hundens kraftiga skall. Och vissa hundar ”pratar” mer än andra. Vad de olika ljuden betyder lär sig de som har hand om hunden snabbt. Vissa ljud tycks som om vi som människor reagerar instinktivt på, exempelvis är ett dovt morrande där hunden samtidigt reser ragg och visar tänderna betydligt mer skrämmande än en hund som skäller och viftar på svansen! Izzko skrek högt att han tyckte klotången var jättefarlig av mattes berättelse att döma.

Izzko och Lufsen (valp) 2
FM Izzko som valp. Lufsen i bakgrunden.

FM anordnar valpträffar för valparna inom ett lagom stort område. Detta för att skapa gemenskap mellan både fodervärdar och valpar. Att umgås med andra är bra för alla. Här berättar matte Ida om första kloklippning,  och det tog några gånger innan pedikyren accepterades av FM Izzko:
Jag minns på en av våra valpträffar så skulle vi klippa klorna och Izzko skrek som om vi hade ihjäl honom. Bara att vi höll i en klotång så skrek han. Det var bara att börja jobba hårt med att klippa klorna. Nästa valpträff så skulle vi visa hur det gick. Izzko la sig på sidan bara han såg tången, det var inga problem. Izzko var en lugn hund, men han var inte rädd för något.” Lättlärd, lugn och lydig, men dominant och med stark egen vilja.

Lufsen och Izzko som valp
Izzko tar lite skydd hos Lufsen, eller är Izzko som vill skydda sin kamrat?

Izzko tog snabbt över kommandot hemma och Lufsen, familjens hund sedan tidigare lät honom göra det. Från första dagen hemma så var det Izzko som bestämde. ”Jag minns när Lufsen låg i kojan och Izzko ville in så gick han in även om Lufsen låg och morrade.” (matte Ida) Han var dominant, men gick ändå bra ihop med med andra hundar. Izzkos bror, Izor, blev till en kär lekkamrat. Men Izzko ville inte simma utan fördrog att springa i vattnet. Bäst var kärrvatten (med lukt av metangas). Först en kort tid innan L-test simmade Izzko för första gången, och då i en träningspool. 

Izor Izzko juni 14 11
FM Izzko övar på att göra kullerbyttor till FM Izors glädje! (Foto: Linda Lindahl)

”Izzko var ibland så jobbig att man inte visste hur man skulle hantera honom, men det gick aldrig att bli arg på den lilla killen. Han lät aldrig Lufsen vara ifred, han tog Lufsens svans och Lufsen blev hängande efter honom, tyvärr sa aldrig Lufsen till. Men tog man ut en av hundarna i taget så var den andra ledsen. Izzko gick bra ihop med alla hundar.” (matte Ida)
Izzko och Ida
FM Izzko tränade mycket tillsammans med Izor. Som matte Ida beskriver var träningen inte alltid enkel. Även om Izzko var lugn, besatt han, likt de allra flesta FM-hundar den starka vilja som krävs för att han skulle kunna bli uttagen till tjänstgöring. Genom både fysiska möten och genom Facebookgrupper fick  de stöd i träningen av Izzko. Dagen för L-testet närmade sig och det var många diskussioner hur de skulle göra om FM Izzko av någon anledning inte skulle klara testet. Familjen bestämde att, om han inte klarade testet, skulle få sitt permanenta hem hos dem. I början av mars 2015 var det då dags för testet och FM Izzko var en av de fyra hundar som testades som inte blev godkänd, trots ett bra genomfört test.

Ida berättar: ”Izzko var den första valpen som inte gick vidare, men gjorde ett bra test. Eva, Fatzys matte, var med och tittade på testen och kom fram och sa det var meningen att det skulle vara vi två. Jag minns hur besviken jag var, jag grät i flera dagar, och Izzko kom och la sitt huvud i mitt knä och försökte trösta mig. Men sen så gick det över och jag var så lycklig när allt väl kommit på plats.”

FM Izzko njuter av solen 14 juni -14
FM Izzko njuter av vårsolen.

Men säg den lycka som varar. Lufsens tid hos familjen tog slut strax innan Valborgsmässoafton 2015. Beslutet fattades för att han inte skulle behöva lida. Men Izzko fanns kvar. I slutet av maj skulle de resa bort och Izzko hade plats på ett hundpensionat under tiden de skulle vara borta. Dagen innan avresa lyckas han smita ut och springer ut på vägen där han blir påkörd. Izzko avlider omedelbart. Med matte Idas ord: Jag har åkt till jobbet och familjen är ute och leker med Izzko. Plötsligt smiter han och en liten stund senare har han blivit påkörd. Han dog direkt. Jag blev hämtad på jobbet. Sorgen blev jättestor. Och jag kände direkt att det skulle bli en ny hund ganska snart. Efter som jag mist två hundar på en månad. En sorg svår att förstå.

FM Izzko maj 2015
Izzko maj 2015.

 

Som collaget nedan, och alla andra bilder också, visar var Izzko en mycket älskad hund. Hans minne lever kvar och kommer så att göra. Livets Skiftningar vill gärna bidra till att bevara minnet av Izzko och allt roligt familjen hade tillsammans under den tid de fick tillsammans. Som tidigare nämnt kommer ytterligare en artikel då med fokus på gemenskapen med framförallt Lufsen och Izzkos bror Izor.

FM Izzko våren 15 collageMed dessa ord vill Livets Skiftningar lysa frid över minnet av Izzko.

FM Izzko saknad nu och för alltid

Vila i Frid FM Izzko
2013-11-08 – 2015-05-21

 

 

Foto och collage: Ida Östling
Foto med Izor, Izzko, Lufsen och Ida Östling: Linda Lindahl
Foto Visningsbild: Ida Östling

 

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

FM Kola

Till minne av FM Kola

rainbow-142701_1920
FM Kola vandrade över Regnbågsbron den 25 februari 2016 och gick till den eviga vilan, sittande i matte Camilla Andersson knä. Må Friden lysa över ditt minne.

Älskade FM Kola. ❤

FM Kola jorgubbdkola
FM Kola sitter i jordgubben. Mattes älskade ”JordgubbsKola”

FM Kola finns inte längre med oss här på jorden. Men vi är många som aldrig kommer att glömma henne då hon klev rakt in i våra hjärtan. En hund som under den korta tid hon fick vara bland oss lämnade många tassavtryck. På så sätt lever FM Kola vidare. Jag har fått matte Camillas godkännande att skriva om Kola och berätta vad som hänt.

Matte Camilla med familj berättar att de ganska tidigt lade märke till saker som inte kändes normala. Från början när Kola kom till familjen var allt normalt. Kola var en pigg och energisk valp, men efter en liten tid kom förändringar. Något stämde inte. Det  var saker som att Kola inte riktigt hade den energin som en valp borde ha. Först var det bakdelen som inte riktigt ville följa med. Sedan, allt eftersom veckorna gick blev hennes ork allt sämre och värst var det då Kola hade vilat. Hon orkade inte leka – men ville så gärna. Exakt vad Kola led av är inte klarlagt, mer än att det påverkade hennes muskler och nervsystem främst i bakkroppen.

FM Kola bild 7
Matte skriver:  Tänk er en valp på 5 månader som inte kommer och möter en vid dörren men man hör pipet och längtan från sovrummet. Hon orkade inte. Tänk er en valp på 5 månader som inte kan leka med sin bästis som är lika gammal (men ändå mindre) – för hon orkar inte ”leka tillbaka.” Men sen däremellan så kunde hon förefalla vara normal när man ”bara” gick runt kvarteret och hon kunde absolut få glädjefnatt å springa runt, vilja kampa och jaga Men tillfällena blev färre och varade kortare. Hon slutade dock aldrig använda nosen och glädjen över att vara nära.”

FM Kola vårdar lillhusse
Kola tar hand om lillhusse som är sjuk. Han är ledsen och tycker synd om Kola för att hon bara ramlar omkull, berättar matte. Kola hade inte ont, men hon led av sina begränsningar. Allt eftersom hon blev sämre blev hon familjen  allt mer tillgiven och mer gosig. Hon lekte och härjade fritt precis så mycket hon ville och orkade den sista tiden. Åt gott och var ute på fina naturpromenader helt på sina egna villkor.
FM Kola 20 feb
Kola sover sött i sängen

Om jag hade varit  hund hade jag önskat att ha Camilla som matte. FM Kola må ha fått en alldeles för kort tid med oss och framförallt med familjen. Men hon har haft en underbar tid. Alla de bilder som jag fått ta del av visar samma sak, oavsett miljö, aktivitet eller vila. De visar en lycklig och glad hund. Hon har hela tiden fått arbeta och leka utifrån det hon tyckte var roligt och vad hon orkade med.

 

FM Kola har fönsterplats på bussen
”Alltid fönsterplats på bussen”

Tänk att ha ett liv där jag känner att jag verkligen är älskad. Kärleken var besvarad och matte följde Kola ända till slutet och att mattes hjärta brast är nog något vi alla kan förstå, även om vi aldrig kan förstå hur det känns just för matte med familj. Vi är säkerligen många som någon gång har fått fatta det svåra beslutet att låta vår kära fyrbenta familjemedlem vandra över regnbågsbron. Sorgen och smärtan, men kanske också friden. Vetskapen om att det är oåterkalleligt och att vi fattar beslutet av kärlek och av omtanke.

FM Kola bild 8.jpg 25 feb
”Jag älskar dig matte”

”Självklart fanns jag vid hennes sida hela vägen. Lekte med den rosa bollen vi fick av veterinären, käkade lite godis, drack vatten från mina handflator då det inte fanns nån skål därinne och hon var varken rädd eller ”kände på sig något” trots att mattes hjärta brast igen.
Hon somnade gott i mitt knä ❤ ”  (C.A. 160225)

wood-anemone-333381_1280
FM Kola leker, nosar, springer utan begränsningar, fylld med all den kärlek som hon fick av sin familj och alla andra som tog henne till sitt hjärta ❤

Mattes ord får avsluta tillsammans med sången Over the Rainbow med Judy Garland:
Lilla söta snygga tappra tuffa knasiga nyfikna underfundiga urmysiga Kola..det var inte det här vi ville.
Älskade FM Kola ❤

 

FM Kola
”Här ligger jag och halvsover och bara har det bra”
FM Kola tittar ut genom fönstret feb -16
”Det bästa mor har sätter hon på bordet.” Kola tyckte mycket om att hålla koll på vad som hände utanför och bästa stället var på bordet. ❤
FM Kola i morgontrafiken
Promenad i ruskväder
FM Kola på promenad 1
De ÄR läskiga när de kommer flygande, landar och bråkar! (Men lite spännande iallafall)
FM Kola Vad tar ni för valpen där i fönstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret”

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

Källa: Latinos tassar

Jag vill rikta ett varmt och innerligt Tack till dig, Camilla Andersson, FM Kolas matte, för att du så generöst delat med dig av dina upplevelser med FM Kola. Jag blev kär första gången jag såg FM Kola på bild och jag fick din tillåtelse att dela med mig av den kärleken i denna blogg. FM Kola och du, Camilla, har lärt mig mycket under den tid jag haft förmånen att följa er.

TACK!

(Juli 2016: Rekonstruktion av artikeln då bilderna fallit bort. Därav kan hända att det inte är exakt samma bilder som i originalartikeln. Samtliga bilder är hämtade från FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Foto och underlag till bildtext: Camilla Andersson)