Hur mycket förstår våra hundar och katter av det som händer?

Den fråga som ställs i rubriken här ovanför är intressant på flera sätt.

Förr trodde man att djuren mest var ett slags reflexautomater, alltså stimulus-respons-”maskiner” utan förmåga till något mer komplext kognitivt tänkande och/eller känsloliv.

Men detta bibliska sätt att se på djuren har fått stryka på foten rejält i takt med de senaste decenniernas evolutionsbiologiska och neurovetenskapliga landvinningar forskningsframsteg.

Husdjur som hundar och katter har visat sig besitta förmågor, som indikerar att de är tämligen intelligenta och därtill har en ganska hög medvetandenivåg, faktiskt så hög och avancerad, att de absolut klarar av att samspela/interagera med sin omgivning, och då inte minst med sina hussar och mattar.

Det finns en sajt på webben som heter Djurens rätt. Den vill jag verkligen rekommendera för alla som är djurvänner. Surfa gärna runt lite på den sajten.

Här är en undersida på den sajten, vilken jag vill rekommendera lite extra: https://www.djurensratt.se/djurs-mentala-formagor/las-mer-om-djurs-mentala-formagor

Allmänt Från forskningsfronten. Blogg om etologisk forskning, framför allt om hundar, av professor Per Jensen. Så smarta är djuren du äter. Artikel i …

Den artikeln innehåller en massa lästips (främst artiklar som står att finna på webben) om djurens intelligens, känsloliv och andra kognitiva förmågor. Det fina är att alla lästipsen i sin tur är klickbara.

Jag kom att tänka på just den sajten och just den sidan, när följande artikel dök upp i min mejlinkorg för ca en vecka sedan: http://twistedsifter.com/2016/12/cats-that-cant-believe-its-christmas/

twistedsifter.com
This might be the most important post of the 2016

Texten i den artikeln är kort. Bara några rader lång. Den går så här:

Our feline friends never cease to amaze with their wonderment, curiosity and priceless facial expressions. In fact, two recent and highly popular posts on reddit involved cats in awe of Christmas (here and here).

The always entertaining comments section led me to four additional cats reacting to Christmas and here we are. See below for said cats and bask in their amazement of the most wonderful time of year.

Resten av artikeln består av fotografier på katter i julig miljö. Katter som visar, som jag ser det, både hänförelse och förundran. De fotograferade katterna visar absolut att de förstår, att något speciellt är på gång hemma hos julpyntande matte och husse. (Har du egna erfarenheter av förändrat katt- eller hundbeteende så här inför julen, berätta då gärna om just dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför. Jag kan aldrig få nog med exempel när det gäller sådana här saker.)

Alltnog: När nu bloggens alla kattvänner fått sitt lystmäte, måste förstås även bloggens hundälskare erhålla sitt.
Frågan är vad jag ska välja ut för ”julklapp” åt alla dem.
Efter moget övervägande fastnar jag för denna video: https://www.youtube.com/watch?v=YlKG1vKQOoM

Is this the next Christmas No 1? A Christmas song ‘sung’ by a dog!! It’s true. ‘A dog is for life – not just for Christmas. Spread goodwill to all dogs this …

Jag väljer just den videon för att den innehåller så många hundögon. Kolla in de ögonen.

Notera så fulla de är av känslor. Man liksom anar vad folk brukar kalla en själ där bakom hundarnas pannben.
Själv föredrar jag termerna medvetande och/eller medvetenhet (consciousness and/or awareness); dessa är mer neutrala och har inte lika starka religiösa konnotationer som ordet själ. Men på sätt och vis är det samma sak. Nämligen en signal om att det finns något mer än en simpel stimulus-respons-maskin där inne i hundens huvud.
Ändå hör det till saken att varken katter eller hundar klarar av det så kallade spegeltestet. Om detta kan du läsa mer exempelvis här: http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Medvet.html#medvetande-inlevelseformaga-spegeltest-spegelneuron-hjarna .
Den artikeln heter:  Är alla djur medvetna? Om medvetandet, ”the big problem”, inlevelseförmåga, spegeltestet och spegelneuron

Vid Lunds universitet finns det zoofysiologer, till vilka man kan ställa en fråga, varpå de här forskarna svarar på densamma.

Som en liten aptitretare låter jag kopiera in delar av svaret här på GGV Piliplis blogg:

Kan man påstå att djur har medvetande? Och har vissa djur självmedvetande? Jag har läst nyligen att en schimpans är medveten om att det är sig själv den ser när den tittar i en spegel. Kan det tyda på självmedvetande? Jag har diskuterat frågan nyligen med mina bekanta som bestämt påstår att människan är det enda djuret som har ett medvetande. Eftersom människan är ett djur är det svårt för mig att tro att medvetandet skulle vara förbehållet endast Homo sapiens.

Detta är en mycket komplicerad fråga. Man vet mycket lite om medvetandet, men man har börjat angripa problemet inte bara med filosofiska och psykologiska, utan också med neurobiologiska metoder.

[…]
Alla djur är medvetna i den meningen att de är uppmärksamma på omvärlden och reagerar på vad som händer där genom olika beteenden. Men det är väl inte det som vi vanligen avser med medvetande.

Ett fenomen som kan sägas ingå i vårt medvetande är förmågan att verkligen uppleva sinnesintryck och känslor, till exempel färgen på ett föremål eller smärtan vid en skada, i stället för att bara maskinmässigt reagera på intrycken. Ett annat är att vara självmedveten, det vill säga uppfatta sig själv som en individ, samt att uppfatta artfränder som andra individer, med vilka man själv kan samverka. Ytterligare andra egenskaper hos medvetandet är medvetenhet om tankar och minnen, samt en tidsuppfattning, som innefattar det förflutna, nuet och framtiden.

I det så kallade MSR (”mirror self-recognition test”, ”spegeltestet”) testas om ett djur kan känna igen sig själv i en spegel. Hittills är det bara människor äldre än 18-24 månader, människoaporna, en delfinart, späckhuggaren, den indiska elefanten och skatan (se filmen nedan) som anses ha klarat detta test. Detta anses vara tecken på en viss grad av självmedvetande hos dessa arter, det vill säga att de uppfattar sig själva som individer. Men värdet av testet har också ifrågasatts.

[…]

En del menar att medvetandet är ett epifenomen, det vill säga att det automatiskt uppkommer, när ett nervsystem blivit tillräckligt komplicerat. Det skulle kunna vara en så kallad emergent egenskap. En emergent egenskap hos ett komplicerat system kan inte förutsägas genom studier av systemets olika delar. Detta beror på att andra regler och lagar gäller för det komplicerade systemet än för delarna.

[…]
För en biolog synes det vara troligare att medvetande uppkommit under evolutionen genom naturligt urval. Djur med medvetande skulle alltså besitta fördelar, som gör att de kan få en större avkomma. Ett mer avancerat medvetande skulle kunna ge fler och större fördelar. Det finns flera mycket sannolika fördelar med att ha ett medvetande.

En fördel med att ha ett medvetande skulle kunna vara att det underlättar inlärning, planering och problemlösning. Medvetandet gör det kanske lättare att dra lärdom av det förflutna och att planera inför framtiden. Det kanske också möjliggör problemlösning i egentlig mening, till skillnad från inlärning genom försök och misstag (”trial and error”).

En [annan] fördel med ett medvetande, som ofta framhålles, är att det möjliggör ett avancerat socialt samspel. Denna förmåga brukar betecknas som inlevelseförmåga eller ”theory of mind”, förkortat ToM. ToM innebär att en individ kan uppfatta andra individers mentala tillstånd, till exempel vad de tror, vet och önskar och om de är ärliga eller lögnaktiga. ToM kräver att individen uppfattar sig själv som ”jag”, det vill säga har ett självmedvetande (läs om spegeltestet ovan).

Visst är väl detta fascinerande läsning? Eller vad tycker du som läst ända hit? Om du trots det inte orkar med att läsa hela den texten, så kan du väl åtminstone titta på de två videoklipp som hör till artikeln i fråga. De är sevärda; jag lovar.

Till sist: För den som inte fått nog med tung text utan känner för att fördjupa sig i ämnet än mer rekommenderar jag följande artikel, som utgör en god grund att stå på vad gäller både människors och djurs självförståelse och självmedvetenhet: http://www.svd.se/jaget–tunneln-mellan-varlden-och-medvetandet

SJÄLVFÖRSTÅELSE Var finns jaget? Är det en konstruktion, finns det inom oss eller uppkommer det bara i samspel med andra individer? Peter Gärdenfors har läst …

Därmed har detta blogginlägg, som skrivits av gästbloggande bbnewsab, kommit till vägs ände. Nu får vi alla tillsammans hålla tummarna för att GGV Pipili ska vara i så pass god form och ha så mycket ork, att hon kan mäkta med ett alldeles eget blogginlägg här på bloggen nu under den kommande 4 adventshelgen. Astrid Brefdufwa har viskat i mitt öra att i morgon är det en speciell dag för GGV Pipili, enär vi då ska fira när storken kom flygande med henne hem till hennes föräldrar år nittonhundrakallt. Så det kommer att vara minst dubbel ranson av gullekramar (dagen till ära garnerade med ordet GRATTIS!) vid den leverans som Astrid med medhjälpare ska komma flygande med till Älvskoga By runt midnatt senare i kväll. De lär gå åt under morgondagen.

Annonser

Kärlek vid första ögonkastet: Om konsten att leva som hund och katt.

Hej, alla ni som läser och följer denna blogg!

Jag vill tipsa er om att det minsann kan säga klick inte bara som det en gång gjorde mellan Kungen och Silvia på 1970-talet utan även mellan husdjur, även om dessa tillhör helt olika arter.

Så därför tänkte jag, bbnewsab, i denna gästbloggartikel hos GGV Pipili berätta den romantiska historien om honhunden Raven och hankatten Woodhouse.

Om hela denna fantastiska kärlekssaga kan man läsa ytterligare här:  http://twistedsifter.com/2016/07/dog-picks-kitten-from-shelter-and-they-become-besties/ .

Jag säger bara: Gör det. Texten är visserligen på engelska. Men fotografierna – dem kan alla icke-blinda se och titta på, njuta av, oavsett om man har goda kunskaper i engelska eller inte.

Så här ser inledningen på den rikt illustrerade artikeln ut:

Couple Lets Their Dog Pick Out a Kitten at the Shelter and Now They’re Besties

dog-picks-kitten-out-of-shelter-raven-and-woodhouse-instagram-(11)

Raven

Last May, Christina and her partner brought home Raven, an adorable Tamaskan puppy. One month later, the couple decided to take Raven to their local shelter in Lubbock, Texas to find a kitten she could grow old with.

“I had always wanted a dog and a cat to grow up together. It’s been like a life goal,” Christina told The Dodo. The couple brought over four shelter kittens for Raven to meet and one kitten, Woodhouse, took to Raven immediately.

dog picks kitten out of shelter raven and woodhouse instagram (7)

Woodhouse

Tycker ni att de fotografierna är bedårande och gulliga?

Då kan jag berätta för dig, som läser denna bloggartikel, att om du klickar på länken här ovan, då kommer du att få se långt fler bilder på Raven och Woodhouse, när de är tillsammans (leker, vilar, sover). Det är lite av ”Tryggare kan ingen vara”-stuk över dessa bilder.

Alltså: Gulligare foton på hund och katt (på samma bild) får man leta länge efter – om de ens står att finna.

Jag vågar påstå att ingen människa som ser dessa fotografier kan förneka att det verkligen måste ha sagt klick mellan Raven och Woodhouse.

Men hallå!?  Hur är detta möjligt? Är det alltså fel på ordspråket som gör gällande att ovänskap mellan två personer är detsamma som att ”vara – eller bete sig – som hund och katt”?

Nej, ofta(st) stämmer det att en hund och katt har svårt att fördraga och tolerera varandra. De är ju trots allt två helt olika arter som evolutionen har frambringat.

Det normala är att vilda hunddjur och kattdjur, i alla fall i det fria (i naturen), snarast undviker varandra. Dels för att har olika ekologiska levnadsnischer, dels för att de ju är konkurrenter om födan, vilket merendels är en knapp resurs (= maten räcker inte till för att alla ska kunna få äta sig mätta). Och då kan det bli strid på kniven om den mat som faktiskt finns att tillgå.

Med husdjurshundar och dito katter KAN det dock förhålla sig annorlunda. Fast då måste man nog se till att starta präglingsprocessen så tidigt, att hunden och katten får chans att vänja sig vid varandra redan från ”barnsben”.

Just detta var fallet när det gäller Raven och Woodhouse. Tur eller skicklighet – husse och matte lyckades hur som helst tajma in det som inom evolutionsbiologin brukar kallas för ”möjligheternas fönster” (”the window of opportunity”).

Med andra ord: Raven fick som ung valp följa med husse och matte till ett härbärge för föräldralösa katter. Där fick Raven bekanta sig med ett antal kattungar.

Kattunge 1 – nej, den var inget för Raven. Likadant förhöll det sig med kattunge nr 2 och 3.

Men vid mötet med kattunge nr 4, DÅ sa det klick. Med besked. Från båda hållen.

Så den kattungen, han erhöll snabbt namnet Woodhouse, fick förstås följa med Raven hem.

Där fann sig Woodhouse snabbt till rätta och uppskattade helt klart Ravens närvaro.

Också Raven visade å sin sida ovanligt stor hängivenhet gentemot sin nyfunna (katt)vän.

Hon önskade jämt vara nära Woodhouse. Om katten ibland ville leka på egen tass, vips dök Raven upp och buffade på honom, som om hon sade: ”Men Woodhouse, jag vill att du ska leka med mig, vara med mig!”

Fler bilder på Raven och Woodhouse finner du här:  https://www.instagram.com/raven_and_woodhouse/ .

Klicka – och njut!

Full fart med FM Kerro

Idag har Livets skiftningar besök av FM Kerro. Han tyckte att nu var det minsann hans tur. Jeck fick en egen artikel förra veckan och i rättvisans namn är det nu Kerros tur.

fm-kerro-skaller-1-juli
Kerro ser lite arg ut, men skäller av glädje. Matte är hemma!

FM Kerro, nu drygt 10 månader, vill gärna börja med att visa hur glad han blir när matte kommer hem. Då skäller han och lägger öronen bakåt och visar på alla sätt att han är lycklig. Kerro är mån om sin flock och han tycker absolut inte om när någon lämnar flocken och han inte får följa med. Ja, Kerro, du ska få berätta hur duktig du blivit. Det han vill berätta är att han för några veckor sedan kunde vara tyst när husse gick ifrån honom. Visst, säger Kerro, jag kan inte påstå att jag gillar att han går, men jag kunde faktiskt vara tyst. Matte blev stolt över mig. Hon tog kort på mig, men jag fick alldeles lysande ögon. Hon kallar det ”separationsångest” vad nu det är. Bäst är när matte och husse är hos mig och inte någon annanstans.

fm-kerro-tranar-15-oktober
Här sitter jag alldeles tyst och är ledsen över att husse gått. Matte tycker att jag är duktig, men ni ser väl att jag är lite ledsen?

Jodå, Kerro. Vi förstår. Flocken är viktig och ska hålla ihop. Men att lära sig att matte eller husse går ifrån är viktigt. De kommer tillbaka. Att dessutom kunna stanna kvar på plats och vara helt tyst, bara vänta är något som alla FM-hundar måste lära sig. Svårt, men nödvändigt. Passivitetsträning, att vara stilla och att vara tyst. Inte lätt för en stor stark schäfer som Kerro. Kerro gillar att spåra. Det är något som tillhör grunderna, precis som passivitetsträningen. Oavsett vad som Kerro kan tänkas vara lämplig för finns spår med som en viktig del i arbetet. Vad han kommer att spåra och söka avgörs av var han blir placerad.

fm-kerro-efter-spartraning
Kerro efter att ha spårat. Belöningen? Att hitta favoritleksaken och massor av beröm.

Här har Kerro gått ett spår. Det kräver en del förberedelser av hundföraren för att hunden ska kunna spåra. Spåret läggs genom att hundföraren (oftast) går den väg som hunden senare ska följa. Där spåret tar slut läggs något som hunden tycker mycket om, exempelvis en favoritleksak. Svårighetsgraden avgörs bland annat av underlaget, längden och hur länge spåret får ligga innan hunden får gå spåret. Ett spår där det gått en längre tid sedan det lades är svårare än ett färskt spår, asfalt svårare grus och grus än skogsmark många gånger. Svårighetsgraden ökas allteftersom hunden lär sig. Kerro får med all sannolikhet ganska lätta spår än så länge. Matte Isabella berättar att Kerro gillar att spåra.

fm-kerro-vantar-pa-sin-tur
Kerro är den yngre av dessa två och väntar därför på sin tur vid maten.

Rangordningen i flocken är viktig. Kerros äldre kompis är högre i rang och äter först. Kerro väntar utan protest. Samtidigt är nu Kerro fyllda 10 månader, vilket innebär att han kommit in i vad som kallas slyngelåldern. Den lydiga halvårsgamla valpen tycks säkerligen ha tappat hörseln och allt vad uppfostran och utbildning heter ibland. Matte lät antyda det när hon berättade att det var lättare att komma undan med hyss som nio veckors valp än som nio månaders unghund! Kerro har mycket valp kvar i sig än. Först i tvåårsåldern är han vuxen. Vilka hyss Kerro hittat på har han hållit tyst om, mycket tyst.

fm-kerro-svar-pa-att-det-var-kattens-nosavtryck-vi-hittade-pa-den-nymalade-vaggen-i-e-15-juli
Kerro med vit målarfärg på nosen.

Nu protesterar Kerro. Det var inte jag som var mot den nymålade väggen och gjorde avtryck. Det var katten. Hur många gånger ska jag behöva säga det? Och förresten, så var jag lite då också. Matte berättar att Kerro hade målarfärg inte bara på nosen, utan på fler delar av kroppen, så där står ord mot ord. Hon säger att hon fick tvätta bort ganska mycket vit målarfärg från Kerro. Självklart har han en förklaring: När katten gjort avtrycken på väggen strök han av sig all färg på mig. Så var det. Sedan vägrar Kerro säga ett ord till om detta. Nyfikenhet är en positiv egenskap. Tillsammans med mycket egen vilja och därtill avsaknad av rädsla kan hända att det ibland händer saker som flockledaren, (läs matte), inte alltid är så förtjust i. Bus och hyss helt enkelt.

fm-kerro-pa-bordet-9-juli
De två kumpanerna…

Då kan hända att bordet är en trevlig plats att vara på. Undrar om de två talar sig samman så att de vet vad de ska säga? Men Kerro kan sitta och vänta på golvet också.

fm-kerro-vantar-pa-popcorn
Kerro undrar vad som händer. Det är popcorn i micron.

Kerro är på bilden för första gången med om att poppa popcorn i micron och det låter och luktar. Matte säger lite skämtsamt att det var första gången som Kerro satt still på samma plats och var uppmärksam i flera minuter. Kan Livets Skiftningar av det dra slutsatsen att sitta still inte är Kerros favoritsysselsättning? Kerro vägrar att svara på frågan. Däremot tycker han att det ska vara med en bild till och sen får det räcka. Det är bilden från den 9 oktober då han fyllde 10 månader. Han är stolt över den. Med all rätt.

fm-kerro-10-man-9-oktober
FM Kerro 10 månader

Livets Skiftningar tackar FM Kerro och matte Isabella Erlandsson för fina foton och berättelser om Kerro. Och visst är du välkommen tillbaka till Livets Skiftningar senare under hösten/vintern.
Visningsbild:

fm-kerro-25-sept
FM Kerro har spanat in någon…

Tack Isabella Erlandsson för din generositet.

 

FM-Lissa och hunddrömmar

Idag handlar det om hundar och drömmar. Om söta valpar som växer. Om längtan efter en egen hund och vad man gör när det är en omöjlig dröm.

fm-lissa-forsta-dagen-hos-matte-ida-o-3-aug-16-bild-1-3
I  början av augusti kom FM Lissa till matte Ida Östling. Då var hon så här stor.

Valpsjukan slår till som en slägga när jag ser den lilla Lissa sitter i famnen hos matte. Första dagen borta från mamma. Då är det skönt att kunna krypa upp i en varm och trygg famn. För oavsett vilken sorts bebis så är värme, närhet och trygghet det viktigaste de kan få. Och jag minns när salig Gammeltanten ZsaZsa kom till mig. Åtta veckor och åtta kilo. Bilden på Lissa väcker känslorna. Känslan av att ha en valp i famnen, en hund liggande i knät. En Rottweiler med lite Schäfer i var för stor för att bli knähund. Inte skulle hon få vara i knät. Knappt att hon skulle få ligga i sängen, men var sov hon? Jo, visst har du rätt! I sängen, på min arm precis som alla bebisar. Vid min sida kom hon att sova i sex år och i sängen hos sin husse i fem år efter att hon inte längre kunde bo hos mig. Bebisar växer, så också Lissa. Efter några veckor var hon så här stor:

Tre månader gammal ungefär och första gången på stranden. Kompisarna är med. 

Fortfarande liten valp, men det går redan att ana vad som ska bli. Drömmar igen. Att få följa valpens utveckling. Att se hur Liten går från bebis till småbarn. Att känna hur platsen i sängen blir allt mindre, nästan dag för dag. Natturerna försvinner och valpen börjar sova hela natten. Visserligen kanske det är en tur vid midnatt och nästa vid halv sex på morgonen, men turen vid tretiden är bara borta. Tankarna kommer. När började hon sova över den? Eller så vet du exakt vilken natt som var den första du fick sova mer än tre timmar i sträck. Samtidigt kommer minnen av saknad. Även om vakenheten var lite si och så klockan tre på morgonen så var det på ett sätt skönt att komma ut, oavsett väder. Det gick tungt ända fram till dess den kyliga morgonluften slog mot ansiktet. Finast var det vid de tillfällen det var gryning, eller det gick att ana en gryning bakom det kompakta mörkret. Bageriet hemmavid hade redan börjat grädda bröd och lukten av färskt vetebröd letade sig fram till min halvvakna person. Och visst hände det att den tidiga morgonturen gick vägen om bageriet för att få hem fortfarande varma frukostbröd – och några kanelbullar! Det blev samtidigt lite träning i att vara ensam utanför i några minuter. Inköpen var tvungna att gå fort innan hela kvarteret hade vaknat av en valp som det var fruktansvärt synd om. Hon var övergiven av matte! Det lyckades jag aldrig träna bort.

Något är intressant, men Lissa sitter still. Belöningen blir kel och uppmärksamhet.

Tryggheten finns kvar och att utforska nya miljöer är lika roligt som att vara hemmavid. Något intressant har iallafall fångat Lissas intresse. Det går att ana Lissas beredskap att snabbt som ögat förflytta sig till det som hon har full koll på. Att sitta still trots att viljan finns att undersöka, att bara rusa fram kräver stor koncentration, vilket Lissa klarar med glans. Det kräver också tillit till dem som fostrar och lär henne allt hon behöver lära sig nu medan hon fortfarande är liten, även om hon växer snabbt. Här är det valpträff för första gången och Lissa är redan 12 veckor. Att det tar på krafterna att både träffa andra hundar och dessutom vara lydig märktes när de kom hem. Lissa var trött och gör som barnen. Slocknar på ett för henne bekvämt ställe. Nalle fungerar bra som en mjuk huvudkudde och bara en liten stund senare sov Lissa gott.
fm-lissa-27-aug-8

fm-lissa-ar-trott-efter-valptraffen-igar-27-aug
Lissa tar igen sig efter valpträffen.

Drömmen om en egen hund är stark, men omöjlig. Förutsättningen för att ha en hund är att man kan ge den vad den behöver både i form av uppmärksamhet, motion och utbildning. Det kräver möjlighet att kunna gå på kurser, att träna både ensam och tillsammans med andra och i de mest skiftande miljöer. Framförallt om det är en blivande tjänstehund. En förutsättning för att ha hund är att oavsett tidpunkt på dygnet kunna gå ut med min hund. Då kan man inte vara helt beroende av att någon alltid måste följa med. Jag har därtill händer och armar/axlar som är i högsta grad opålitliga.

win_20160709_00_00_42_pro
Min Akka som alltid varit innekatt. Hon är 12 år nu och har bott hos mig i 18 månader. Frisk luft genom inhägnad balkong där hon kommer och går som hon vill. Hon kommer från AppleRoads katteri i Örebro. (Foto: Livets Skiftningar)

Jag har katt, men saknar hund. Drömmer om att ha hund, men inser att det är period i mitt liv som är passerad. Men jag har ändå hund. Alla ni som så beredvilligt ställer upp och låter mig skriva om era hundar gör att jag har hund i hjärtat. Likaså alla ni som jag bara kan läsa om betyder oerhört mycket. Det är svårt att förmedla hur mycket det betyder att ni ger mig möjligheten att skriva och läsa om era hundar. Att se på stillbilder, filmklipp och Youtube-filmer. Att följa er i glädje och sorg.
Avslutningsvis två bilder på Lissa tagna den 9 och 12 september. Liten Lissa växer fort.
fm-lissa-9-sept
fm-lissa-12-sept-bryr-sig-inte-om-hyresvarden
Visningsbild:
fm-lissa-22-aug-bild-1
Tack Ida Östling för alla fina foton på FM Lissa och för att du så generöst delar med dig av dem. Och Lissa låter hälsa att hon kommer igen och berättar mer om sig själv. Du är varmt välkommen åter, FM Lissa 🙂

Sommarkatt med rätt att njuta

cat-21054_1280
Sommarkatt 

Drottning Akka har talat! Hon anser att det nu är hög tid att hennes likar och även undersåtar visas upp här i Livets Skiftningar. Och då får  vi vara lydiga Drottningen och visa upp ett urval av Sommarkatter. Sommarkatter i positiv bemärkelse. Katter som njuter av sommar, sol och värme. Som gör som vi på två ben kanske borde göra oftare. De kopplar av och bara gör ingenting. Helt fria från stress och jäkt. Titta, lär och njut av bilderna på våra älskade katter.

Titus – en katt som trivs med livet

Att vara utomhus på landet. Få gå och komma som jag vill. Titus berättar att han har det bra där han bor. Lite hemlig är han eftersom han har inte avslöjat mer för Livets Skiftningar än sitt namn, att han bor på landet (sommartid iallafall) och att han har det bra. Han har inte ens talat om i vilket land han bor, men Livets Skiftningar kommer att hålla kattögonen öppna och se om det dyker upp mer bilder och meddelanden från honom på Pixabay.com.

sweden-882941_1920
Börjar dagen med morgongymnastik och en stor gäspning för att få in ordentligt med syre i lungorna!

Och visst är det något speciellt med katter och blommor?
cat-1062667_1920

greece-996277_1920
cat-793267_1920

cat-504549_1280
…och så en catnap i solen.

När vi nu njutit av blommorna, vilat en stund börjar det bli dags för en promenad. Kanske blir det ett mellanmål också. Men först måste jag visa vad jag drömde om när jag sov:

Jag drömde om Afrika och om kärlek!
Nu ska jag och mina kamrater gå ut på åkrarna och se om vi kan hitta på något roligt!

cat-1009957_1920
Jag kunde gömma mig 🙂
nature-957662_1920
…och jag har fått syn på något spännande. Undrar om jag kan gömma mig bakom klövern? Om jag kryper ihop lite syns jag nog inte.
summer-105786_1920
Alla mina kamrater tror att jag jagar, men jag äter hemma och passar på att vila middag istället. Det är ingen som ser mig här i det höga gräset 😉
kitten-1169507_1920
Jag blev utan idag 😦 Går hem och äter istället.

Efter en dag utomhus hägrar lite extra god mat och en skön säng. Men innan sängen mys med lillmatte och lillhusse. Måste ta hand om de små också.

Lillmatte och lillhusse ❤
Sedan gäller det att hitta ett bra ställe att sova på och framförallt – en skön sovstil!

I sängen med nalle eller bara hopkrupen. Det går bra att sova på en skön pläd också.

Tillsammans med mina kamrater kan det se ut så här:
cat-475424_1280
eller så här:
cats-277116_1280

Med denna bildkavalkad av kattkamrater från när och fjärran önskar jag alla läsare en riktigt skön fortsättning på sommaren och en
God Natt

WIN_20160523_00_29_25_Pro
WIN_20160504_21_33_10_Pro
och Sov så Gott. Alla, både stora och små, på två och på fyra ben, behöver vi vår skönhetssömn.
//HKH Drottning Akka

Foto:
Piia-Liisa Pisal – Bild på Drottning Akka (de två avslutande bilderna)
Övriga bilder: Arkivbilder Piaxabay.com

Berätta gärna om dina katter, minnen av katter du haft, katter du har…

Livets Skiftningar tar tacksamt emot texter om och bilder på katter för publicering. Alla typer av berättelser är välkomna. Använd gärna kontaktformuläret om du så vill. Självklart väljer du om du vill vara anonym. Däremot behöver jag ha ditt namn. Ingenting publiceras utan tillstånd från den som skrivit och fotograferat.

Sommar, hundar och katter i bild

FM Krus 7 maj
FM Krus visar hur vackert han bor!
GK Cornish Rex bild 1
En hög katter som myser.

Så här söndagen efter Midsommardagen presenterar Livets Skiftningar en blandning av bilder på FM-hundar och så smyger det sig in några katter och kanske någon annan sommarbild. Titta och njut!

daisy-271823_1920
Vad vore en Midsommarhelg utan prästkragar? (Arkivbild)
midsummer-830403_1920
Dans kring Midsommarstången. Aldrig trodde jag att jag skulle sakna ”Små grodorna” och ”Nu gå vi runt kring ett enrisesnår” men sittande i rullstol så blir saknaden över att inte längre kunna vara med högst påtaglig. Men det går bra att njuta av att se andra dansa också. Folkdansgillets uppvisning är som alltid en fröjd för öga och öra. (Arkivbild)
FM Fatzy Påsk bild 2
Här njuter FM Fatzy av försommarsolen tillsammans med matte Eva på skogspromenad.
Petra Dunder 160426
FM-hundar och även andra stora hundar, som här Ikaros, har rätt att ligga på bordet så de både kan njuta av solen och hålla koll på vad som händer utanför!  
GK Prinsen 8 år Cornish Rex
Här fyller Prinsen, som har ett hjärta runt nos och mun, 8 år! Men du ser bestämt lite missnöjd ut, Prinsen. Har inte husse Göran uppvaktat ordentligt på din födelsedag?
FM Kerro leker
FM Kerro leker i det vackra vädret. Livets Skiftningar funderar om du hittat på några mer hyss sedan du senast var på besök?
FM Lago gillar inte cyklister. Syrran Labina vaktar 31 maj
Syskonen FM Lago och FM Labina har lagt sig strategiskt på cykelvägen. För cyklister gillar vi inte, så det är bäst att försöka stoppa dem!
FM Kuna 15 maj 16
FM Kuna sitter och solar sig på bänken. Bord, stolar, bänkar… finns det någon plats en FM-hund inte ligger eller sitter på?
FM Kerro landar i vattnet
FM Kerro badar. För visst hör bad ihop med Midsommar?
FM Labin har lekt i sanden 3 maj 16
Går det att bada när man är liten utan att också bli full med sand? Här är det FM Labina som lekt i sanden.

Underbara sommarblommor! Men Livets Skiftningar är dåliga på namnen. Prästkragarna är igenkända, men de övriga två? Ni som vet kommentera gärna!

Ikaros Petra Dunder (2 år) bild 2 (3)
Ikaros sitter fint. Vad är det du vill, Ikaros?
GK Izak Cornish Rex
Izak tittar uppfordrande på husse! Är det mat, kel eller något annat du önskar Izak? Kanske en promenad till trädgården till den vackra plats som är din och dina kamraters alldeles egen inhägnade plats i trädgården.

FM Kudo sitter fint och väntar på att dörren ska öppnas. Kudo har städat inför Midsommar!

horse-798384_1920 - kopia
Varför inte en ridtur eller en tur i vagn en härlig Midsommardag, eller bara lite härligt mys? (Arkivbild)
FM Jeck i vaktarbete Pingsthelgen 16 bild 1
FM Jeck myser i solen. FM Jeck kommer att hälsa på senare i sommar hos Livets Skiftningar.
FM Labina är schäfrodil och gör svanhopp i dikena midsommarveckan 16
FM Labina har lekt ”schäfrodil” i diket midsommarveckan säger matte Jeanette!
FM Fatzy har gått i pension 27 maj 2016 lagom till  Mors Dag
FM Fatzy får avsluta bildkavalkaden på FM-hundarna denna söndag efter Midsommar tillsammans med ett par trolska bilder av Midsommarnatten.

TACK till alla fantastiska fotografer för att Livets Skiftningar får publicera era bilder.

Foto:
Katter och blommor: Göran Kangedal
FM Krus: Susanne Andersson
FM Fatzy: Eva Qvick
FM Kerro: Isabella Erlandsson
FM Lago och Labina: Jeanette Edsjö
FM Kuna: Helena Rydfjord
FM Jeck: Ulla-Britt Ledin
FM Kudo: Julia Eklund
Ikaros på bord: Petra Dunder
Visningsbild: FM Krus foto: Susanne Andersson
Arkivbild: Pixabay.com

Drottningen och Gullekramarna

En saga för små och stora barn

WIN_20150815_000337
Drottning Akka

Gustava Gullefjun är gammal, men har alltid en saga för den som vill lyssna. Idag berättar tant Gustava om Drottningen, några av hennes vänner, Gullekramar och hur Gullekramarna kommer från Havsviken till Sjöskoga By.

Drottning Akka håller hov. Hon har mycket bestämda åsikter om vilka som är tillräckligt fina för henne och vilka hon helst struntar i. Sedan finns ju dem hon vill, men inte kan strunta i, och då blir hennes vackra svans dubbelt så tjock som vanligt och hon spottar och fräser ljudligt. Hjälper inte ens det kommer det ett eller möjligen ett par slag med framtassarna, med klorna väl synliga.

110410 006
Gammeltanten ZsaZsa                                     (Foto Björn Johansson)

Gammeltanten ZsaZsa håller sig på behörigt avstånd och smyger sig förbi för att komma fram, medan den unga Bubba Boxer, som ser alla katter som lekkamrater, inte förstår Akkas inställning. Drottningen protesterar mot att bli kallad katt. Hon är minsann inte vilken katt som helst, hon är Drottning och Helig Birma. Det är skillnad det, se!  Men det var inte om Drottningens besök av hundar denna sagan skulle handla, utan om hur det gick till när Drottningen mötte Astrid Brefdufwa med hjälpreda Rudolf Rugguggla samt hur Rudolf fick nya vänner i familjen Fiskmås.

dove-939973_1920
Här är ett porträtt på Astrid Brefdufwa. En bild hon själv gärna visar upp!

Astrid hade fått ett viktigt uppdrag. För första gången skulle hon flyga Gullekramar från Havsviken till Sjöskoga By. Där skulle hon möta Drottningen och Gustava Gullefjun. En märklig leverans. För samtidigt som Astrids chef beställde Gullekramar hade det också från Drottningen kommit en beställning på ”de finaste Gullekramar som Malte Mullvads Bageri kunde baka” och de skulle levereras till samma adress i Sjöskoga By, till sagotanten Gustava Gullefjun. Lilla Gullefjun må vara liten och söt, men hon är gammal och snäll, berättar sagor var kväll, och har alltid en saga för den som vill höra.

Det var Drottningen själv som hade beställt Gullekramar och det till Gustava Gullefjun, samma Gullefjun som Astrids chef, och vän också, hade beställt Gullekramar till. Det blev så många att Astrid behövde hjälp och den enda som kunde hjälpa henne var Rudolf Rugguggla. Nu är inte Rudolf den mest pålitliga alla gånger. Han ser dåligt (om det inte är sorkar och möss) och han är VÄLDIGT förtjust i Gullekramar.

owl-14918_640
Det här är den bild Rudolf själv vill visa upp. Om den är så lik honom – ja, det var en annan fråga!

Och så hade Rudolf och Astrid lastat Gullekramar i paket för att flyga från Havsviken till Sjöskoga By. Astrid hittar överallt, men Rudolf har svårt med att hitta och blandar lätt ihop saker och ting. Därför händer att Rudolf flyger med Astrid för att lära sig vägen. Malte Mullvads Gullekramar började bli kända och många ville köpa.

Gullekramar är en alldeles speciell form av kram som Malte bakar och fyller med det godaste som finns. Och de är magiska. För den som får Gullekramar kan alltid göra egna. De blir inte som Maltes, men bra ändå, även om de ibland blir lite ojämna i kanterna. För en Gullekram kräver att man är minst två. Därför har Astrid alltid Gullekramar med i retur. En hjärtegod och varm Gullekram är nog det bästa som går att få av en vän.

gosling-810541_1280 - kopia
Gullefjun som barn. Men hur ser en Gullekram ut? Kanske kan någon rita Gullekramar?
För det går inte att ta kort på dem!

Astrid och Rudolf flög och var snart framme i Sjöskoga By när Astrid såg att en kartong var trasig i kanten och Rudolf hade guldglitter runt näbben. Och precis när Astrid skulle säga till försvinner Rudolf i rasande fart rakt ner i diket med kartonger och allt.

– Nej, tänkte Astrid, hur ska det här gå?

Vad tror du att Rudolf gjorde? Ja, du har så rätt! Han hade fått syn på en sork, precis vid rätt tillfälle. Och är det något Rudolf inte kan låta bli, förutom Gullekramar då, så är det sorkar. Nu dök han med last och allt och så var sorken borta och Rudolf mätt! Astrid var arg. Du vet så där arg som man bara kan bli när något viktigt går sönder. Och Rudolf hade haft sönder några Gullekramar. Inte bara för att han dök, eller hur, Rudolf? Visst var det så att du tagit dig en smakbit ur ett av paketen lite nu och då under flygningen? Astrid var arg på Rudolf, så han fick inte följa med till Drottningen. Drottningen blev rätt så glad över att Rudolf stannat utanför, fick Astrid veta långt senare. Allra synnerhet när hon hörde att han börjat prata med familjen Fiskmås. Astrid kan inte vara arg länge och de var nu i Sjöskoga By. Att hitta Gullefjuns hus var lätt. Det var iallafall ett hus för en Drottning.
banner-1244549_1920
Gullefjun bodde hos Drottningen och Astrid knackade på. Lite nervös, eftersom Drottningen är en katt och Astrid Brefdufwa en fågel. Man vet aldrig, tänkte Astrid, om Drottningen äter fågel såsom Rudolf äter sork.  Men inte behövde Astrid vara orolig. Drottningen äter inte Brefdufwor. Absolut inte när de dessutom kommer med Gullekramar. Astrid och Drottningen var lite oroliga båda två, så det var svårt att prata i början. Men det gick snart över och de skulle komma att bli mycket goda vänner.

Så fick då Drottningen sina Gullekramar och Astrid lämnade också över det som var kvar av de Gullekramar Rudolf hade haft med sig. Han fick inte komma in för Astrid. Och en och annan Gullekram saknades det en flisa av, några var lite trasiga och hoptryckta. Men vad gör väl det? Gullekramar var det och Gullefjun fick på så sätt Gullekramar av både sin vän och av Drottningen. Och magiska som Gullekramar är, hade Astrid och Rudolf färdiga paket att ta med tillbaka till Gullefjuns vän. Drottningen? Ja, hon fick också Gullekramar av Gullefjun!

Festen då? En stor fest blev det som hördes långt utanför Sjöskoga By. För Rudolf hittade Familjen Fiskmås och de blev goda vänner. De festade bland mycket annat, på det paket Gullekramar som var så trasiga att de inte gick an att lämna, tyckte Astrid, till en Drottning. Men om än trasiga, så är Gullekramar ändå Gullekramar till Familjen Fiskmås. (Astrid hade hört tisslas och tasslas om att familjen letade bland sopor och skräp, och inte var så noga med vems saker de tog heller). Och nog smög Astrid med några av de allra finaste Gullekramarna i paketet också. Även familjen Fiskmås behövde det som var fint. Men festen – den är en annan historia som det skulle komma att talas om länge!

seagull-72051_1280
Familjen Fiskmås med vänner

FM-hundarna och våren

FM Fatzy i gröngräset får slå an tonen för Påsken 2016.

12513749_10201299319082726_6430130076992887893_o
FM Fatzy är nu hemma hos matte Eva efter att ha varit på BB Hilton i tre månader.  (Foto: Eva Qvick)
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
FM Kyra lånar mattes telefon. Undrar vem hon tänker ringa till?   (Foto: Ida Östling)

Nu är våren här, eller iallafall på väg! Fåglarna kvittar, solen värmer och där snön ännu ligger kvar tänker jag mig att dagsmejan kungör vårens ankomst. Med våren följer sol, värme och helt underbart leriga vägar!  Och ska man ut och gå ska man ha telefonen med sig. Det har FM Kyra lärt sig, och tar mattes telefon! 

FM Kyra lerig feb 16
Favorit i repris – En lycklig FM Kyra. ”Men matte, måste jag verkligen duscha när jag kommer hem?”    (Foto: Ida Östling)

Att vara ute nu när våren har kommit, eller åtminstone börjar vara på väg lite beroende på var vi finns i vårt avlånga land, gillar de allra flesta. Att det är blött och lerigt gör inget. Kanske det rentutav finns ett dike att ta sig ett härligt vårdopp i? Precis som barn älskar många hundar vatten och lera. Utomhus. Inte alltid lika populärt när matte eller husse envisas med att man måste duscha inomhus innan man kommer in!

FM Krus vill gå ut.
”Har legat sjuk i några dagar, så det har bara blivit korta promenader den senaste veckan. Fick ändå bli den vanliga, långa rundan idag, och trots huvudvärk och en minst sagt överenergisk liten Krus så var det riktigt uppskattat av oss båda. Och blicken man fick när man ställde frågan ”ska vi gå ut?” var minst sagt oslagbar! ”      (Foto och text: Susanne Andersson)

Våren är underbar och nu under Påskhelgen kommer våren. Vårdagjämningen är passerad och det blir allt varmare ute. Både människor och djur lever upp och tycks bli gladare och ivrigare. Vårkänslor! Ovan visar FM Krus vad han tycker när matte frågar om han vill gå ut!

WIN_20150815_000337
Akka ”sjunger” vårsånger för matte av och till. Hon kastrerades först då hon var nio år eftersom hon varit avelshona. Akka har fått ett flertal kullar och är anmoder till många av Appleroads avelshonor. (Foto: Piia-Liisa)

Det berättas också av både kattägare och andra att nu är det vår. Katterna ”sjunger” dag som natt. Även Akka stämmer understundom in i kören, trots att hon är kastrerad sedan några år tillbaka. Men katter som kastreras långt efter att de blivit könsmogna kan ha kvar en del av samma beteende som icke-kastrerade katter har. En uppmaning till dig som har okastrerad katt: Om du inte ska ha din katt till avel – kastrera den för både din, dina grannar och för kattens skull. Du slipper en skrikande katthona eller en katthane som kan få för sig att rymma. Dessutom minskar du antalet kattungar. Att kastrera en katt är en vinna-vinna-situation för alla.

flowers-193973_1920
Penséer, Tulpaner, Påskliljor… Blommor som hör våren till.  (Foto: Arkivbild Pixabay.com)

Med våren kommer blommorna. Att ta hunden på en vårpromenad i skog och mark eller kanske längs stranden och följa hur växtligheten förändras och blir fylligare dag för dag är en underbar upplevelse. För både människor och djur lockar våren till utomhusvistelse. Att vara ute, upptäcka nya platser och återupptäcka tidigare favoritställen. Många tar varje tillfälle till att få vara ute. Petra Dunder är matte till en ny bekantskap, FM Fingal, ”Fille” kallad, som var hennes första FM-Hund. Fille hade sitt alldeles speciella sätt att upptäcka nya platser och lära sig nya saker. Petra berättar:

FB_IMG_1458342570099 (1)
                            FM Fingal här med koppel. Undrar om han hade varit ute på egna äventyr?                         (Foto: Petra Dunder)

”Först har vi försvarsmaktens Fingal ”Fille”, han är född 10-08-02, detta var min första FM hund. Han kom till mig som 11 månaders slyngel hund. Jag minns så väl när världens bästa konsulent tog ut han ur bilen och jag tänkte ”va fasen har jag gett mig in på?!”. Ut ur bilen kom en jätte hög pojke som absolut inte hade nån koll alls på varken ben eller huvud, smal och rätt omusklad. Fick veta att han bott ute på en gård någonstans och ingen visste vad han hade fått för social träning innan. Han utvecklades dagligen och blev en mycket trevlig hund! Han fick dock smeknamnet Houdini rätt fort.. det visade sig att han tog sig lös från allt! Allt från låsta dörrar till stålvajer lyckades han rymma från Det var på min mosters bröllop, han var tvungen att följa med men han kunde inte vara med och mingla då det fanns folk som var hundrädda där. Han tuggade av kopplet först, sen klättrade han ut genom ett bilfönster och tillslut så slet han sig från en stålvajer, ingen fattade hur! Han har även sprungit in på affärer för att leta upp mig ett ex antal gånger… Nå han gjorde iallafall testet och snubblade på målsnöret så nu bor han nere hos min pappa på en gård i Lidköping” (Text: Petra Dunder)

FB_IMG_1458342606193 (2)
FM Fingal ” Houdini” njuter av värmen.                                                                 (Foto Petra Dunder)

Som avslutning för denna gång vill jag presentera FM Kerro som blir fyra månader den 8 april (f. 151208) Han hör till dem som är nya här på bloggen precis som FM Fingal. Sedan finns ytterligare några nya hundar som väntar på presentation. De kommer snart också att få komma till tals här i bloggen, så håll ut ni som väntar på fler hundar!

FM Kerrs Påsken -16 5507_10208084482687228_8755859868866639414_n
”Vi inviger påsken med att undersöka skjutbanan på militärt område, Kerro funderar på hur han ska komma över på andra sidan där husse befinner sig”                                                  (Text och foto: Isabella Erlandsson)  

Här sitter FM Kerro och njuter av vårsolen hemma hos mattes syster. Där kan Kerro springa fritt, leka och ha roligt.

FM Kerro  11 mars 2016800289_10207933359469242_4056128093817331095_n
Idag har vi varit hos mattes syster och jag har fått springa friii, Jippie!  Men man måste ju pausa för lite bilder, stilig som man är 😜 / FM Kerro 13 v                                               (Text och foto: Isabella Erlandsson)

Lite kamplek är aldrig fel – och det får bli dagens sista bild.

FM Kerro kampar 1424371_10208013784719823_2376109689761150115_n
Idag åkte vi ut till militärernas ställe igen, husse kom med en kampleksak för att testa mig och medan jag kampade med husse var det några knäppisar som försökte distrahera mig med att hoppa omkring, klappa händerna, vissla och prassla med godispåse med MITT GODIS I 😱 trodde dem verkligen att jag skulle släppa för det? Nädå!!! Inte förrän jag fick order om att släppa minsann 😁 Sedan var det sök efter leksak och matte och en massa fri lek såklart👏🏼 Nu har jag en stolt husse och matte för idag var jag en stjärna😄 / FM Kerro 14v”     (Text och foto: Isabella Erlandsson)

Hur du upplever vårens ankomst. Är den positiv, negativ eller kanske helt neutral? Om du har djur – påverkar våren dem? Berätta gärna!

Alla Hjärtans dag

Idag vill jag bjuda er alla på rara och söta bilder. Så lite text och mycket bilder blir temat för Alla Hjärtans dag.heart-71449_1280

FM Fatzy med valpar från BB Hilton får inleda:

Bebisarna är så bedårande, så man nästan har svårt att tro att dom inom några veckor kommer vara små livliga gangsters!


Men alltså! Kolla dom små labbarna!

…och så en bild på storebror FM Jönso när han lagt sig tillrätta i mattes säng:


Ok! Jag skaffade en två meter bred säng för att jag skulle få plats. Igår kväll när jag skulle lägga mig låg FM Jönso utsträckt på alla kuddar och mitt täcke. När jag ber honom maka på sig så intar han följande position!

Men titta på min älskade Fatzy! Visst är hon fantastiskt vacker och ser underbart stolt ut!


Innan BB Hilton:  Om jag smyger lite så kanske… FM Jönso & FM Fatzy


FM Jönso har kul!

(Kursiv text och foto till och FM Jönso: Matte Eva Qvick. Valpfoto: Sonja, BB Hilton, Text och bild FM Kola: matte Camilla Andersson)

FM Kola:


”I helgen har inte jag fått stå i centrum så det blir inte roligare än så här./FM Kola”

”Det bästa mor har lägger hon på bordet” lyder ordspråket…


Om nu största intresset är att titta ut genom fönstret så får man väl tillgodose det för en liten ?

 

Pipili önskar med dessa bilder dig en riktigt skön och trevlig Alla Hjärtans Dag!

kitten-227009_1280
(Arkivbild: Pixabay)

 

 

Akka berättar om att vara ensam hemma

WIN_20160117_06_27_51_Pro
”Akka vill berätta om när matte åker bort”

Nu tycker Akka att det är dags att jag skriver om henne. Hon har idag varit ovanligt talför. Det hör till att hon talar om för mig vad hon vill, och förstår jag inte upprepar hon. Men idag har varit en speciell dag. Matte har varit hemifrån två dagar i sträck.

”Ja, Akka, jag har hört dig. Ditt budskap har gått fram.” Och det har varit mycket Akka har berättat. Hungrig givetvis, och då ska serveras kattmat från portionspåse med smak av kyckling och lever. Nu kunde jag inte kliva ur sängen var gång Akka talade, men jag kunde svara henne. Och hon fick sin mat med kyckling och lever som önskat.

-Är det något jag inte tycker om, säger Akka, så är det att vara ensam. Det måste jag berätta för matte så hon verkligen förstår hur synd det är om mig när hon åker bort. Och jag har sagt det till matte många gånger idag. Jag väntar till dess att hon nästan har somnat, då talar jag med henne för jag vet att hon lyssnar extra noga just då! Dessutom håller jag extra koll på matte för jag vet att hon har ont.

WIN_20150815_000337
”Matte! Du måste lyssna på mig. Jag blir orolig när du har ont. Det är ju då de där människorna i gröngula kläder kommer och hämtar dig.”

Hon har också blivit kammad ordentligt, vilket jag normalt gör minst en gång varje dag, ofta fler. Men även kamningen har fått stryka på foten, då mina händer inte vill vara med som en orsak. En annan att rutinerna blir lite annorlunda och vår kelstund tidig morgon har helt enkelt sovits över. Akka brukar sitta framför mig i en av rullstolarna då jag kammar henne. Att hon tycker om det märker jag på hur hon flyttar sig runt så jag kommer åt och dessutom – hon spinner. Det är enda tillfället jag hör henne spinna.

WIN_20151124_003043
”Så här sitter jag gärna när matte kammar mig.”

Akka har också varit orolig. Resorna jag varit på har tagit hårt på mig framförallt fysiskt, med svår smärta som följd. Och hon känner på något sätt av att jag inte mår bra. Som jag berättade i presentationen så vaktar hon extra noga på mig. Idag har hon valt att inte ligga hos mig så mycket, utan på en plats i bokhyllan i sovrummet. Hon har två platser i den som är hennes egna, iordninggjorda med mjuka rena dynor. Därifrån kan hon se mig, men jag ser inte henne. Dessutom så är det ett bra sätt att hålla sig undan från hemtjänstpersonalen som fått tillbringa mycket tid hos mig under dagen.

Nu har Akka återtagit platsen i min säng. Jag tolkar det som att jag är förlåten för att jag lämnade henne två dagar i sträck.

WIN_20160103_19_32_13_Pro
”Jag passar på att lägga mig på mattes kudde när hon är uppe en stund”

WIN_20151213_23_38_25_Pro
”Här gör jag mig redo att lägga mig inför natten.”

Ja du, Akka. Vad skulle jag vara utan dig? Drottningen som jag får bo tillsammans med och som värmer min säng, vaktar och vakar över mig och är mitt sällskap både dag och natt. Bättre sambo än ”Drottning Akka” kan jag inte tänka mig.