”Det var så lite så…”

Att tacka för hjälpen.
rose-1644818_1920
”Tack för hjälpen” besvaras ofta med orden: ”Det var så lite så”. Men när jag inte kan göra det du kan så är det du gör för mig inte lite. Kanske är det en liten sak för dig som är frisk. Men för mig, som inte längre klarar att göra detta själv, betyder din handling mycket. För mig är det du gör en möjlighet att kunna fungera på liknande villkor som om jag vore frisk.
dry-toilet-1411204_1920
Du tar fram toalettpapper åt mig. Det tar dig någon minut. Om jag ska göra samma sak kanske det tar både 10 och 15 minuter eller mer därtill. Det är fler moment innan pappret har kommit på plats än vad man som frisk tänker på. Sedan hjälper du mig med annat också. På morgonen bäddar du min säng och hjälper mig att duscha. Kokar kaffe och värmer mat. Städar, diskar och ser till mina blommor. Tar hand om mig och mitt hem. Detta och mycket mer därtill. ”Det var så lite så”. Nej, för mig var och är denna hjälp en nödvändighet jag inte kan klara mig utan. Då är det inte längre lite.
hand-1362175_1920
Dina händer är min förlängda arm. Som den kvällen då smärtan griper tag i mig och gör det nästintill omöjligt att utföra den enklaste syssla. För att ha koll på hur ofta jag tar behovsmedicin skriver jag alltid upp vad jag tar, mängd, klockslag samt också smärtnivå. Mest för min egen skull, men även för exempelvis ambulanspersonal och akutläkare om jag skulle behöva åka till sjukhus. Smärtan kan sitta i hela kroppen, men vissa leder är mer utsatta än andra. Bäckenet är en av mina svagaste punkter. Jag har fött två barn och smärtan under förlossningarna var lindrigare än den jag nu har. För dem av er som haft foglossning med symtom från alla tre bäckenleder kan troligtvis förstå ungefär hur det känns. På en skala mellan ett och tio landar smärtan ofta omkring åtta (och stundtals mer därtill).
woman-791541_1920
Att stå och gå kan vara omöjligt. Nu har dessutom även knän och händer sagt ifrån. Konsekvensen blir att vid smärttoppar får jag svårt att förflytta mig själv. Jag behöver kunna hålla i mig och även kunna böja/räta på mina ben för att förflytta mig från säng till rullstol. När då handen är så försvagad av smärta att det endast med stor möda går att skriva några få ord, säger det sig självt att det blir svårt att hålla i sig under förflyttning. Det är då all hjälp blir värdefull. Det är ni som står runt om mig som gör att jag inte faller ihop. Det är inte lite, det är oumbärligt. Det kan vara att dra upp lite av min flytande behovsmedicin, skriva, hålla mig…

Men vad det än är du hjälper mig med så är det inte lite. För dig som frisk kanske det upplevs så, men inte för mig. Så snälla – förringa inte din insats genom att säga ”det var så lite så”. Oavsett vad klarar jag mig inte utan din hjälp. Låt mig då få säga tack och ta åt dig av det. Avslutningsvis lite ögonfröjd till er alla att njuta av, men riktade särskilt till er som hjälper, som professionella, som vänner eller bara för att ni finns till hands då någon behöver er hjälp!
flower-141158_1920
tulips-1312129_1920
sunset-813043_1280-1
hands-543593_1280
TACK för hjälpen!

Sjukt och friskt – eller hur var det nu?

 

En artikel om att vara sjuk och frisk och att känna sig sjuk eller frisk och skillnaden däremellan. Och om att tro att andra fuskar.

tired-377438_1920
Vem är sjuk respektive frisk? Vad innebär det att vara sjuk? När kallar en individ sig för sjuk? Tillsynes enkla frågor, men svaren är inte givna. 

Att vara sjuk. Vad menar vi när vi säger: ”Jag är sjuk”? Tankarna kring detta kom i och med en urinvägsinfektion. Mer smärta och annorlunda smärta än den hon levde med dagligen. Den smärtan som blivit till en del av hennes liv. Nu fanns där en annan smärta samt en matthet, kanske kan vi kalla det för sjukdomskänsla. Ett enkelt urinprov gav svaret. Tröttheten blev knappast bättre, inte smärtan heller, utan det tilltog i intensitet. Smärtan över bäckenets S/I-leder och upp över njurarna blev till irritation och tröttheten tilltog även den. Hemsjukvården ordnar med antibiotikan och samma kväll som infektionen är diagnostiserad påbörjas också den veckolånga behandlingen. Men hur var det nu, detta med sjukt och friskt?

woman-163747_1280
Att sitta på åkerns kant  strax innan det är skördetid och hålla om sin hund är ett friskt beteende, men säger ingenting om kvinnan (eller hunden med för den delen) är sjuk eller frisk!

Att vara frisk och att känna sig frisk eller att vara sjuk och känna sig frisk. Kanske att vara frisk och känna sig sjuk eller att vara sjuk och också känna sig sjuk. Tilltal som: Men vad pigg och fräsch du är. Du ser inte ut att vara sjuk. Inte kan du ha ont som ser så pigg ut och liknande som kroniskt sjuka möts av. Visst kan det tyckas oförargligt. Men bakom orden ligger en bister verklighet i många (inte alla) fall. Hur kan hon som ser så frisk ut vara hemma och bara lyfta bidrag? Varför ska hon vara ledig, jag vill också vara ledig med fullt betalt. Kan hon vara ute kan hon minsann arbeta också. Kanske är det trötthet, kanske avundsjuka. Kanske tron att det handlar om att fuska sig till sjukpenning/sjukersättning. Att bli utsatt för granskning av Försäkringskassan för att någon eller några tror att en individ fuskar sig till sjukpenning eller sjukersättning är en förödmjukande upplevelse som ytterligt få skulle behöva utsättas för. Nu har åren gått sedan det var aktuellt, men minnena finns kvar. Känslan av att vara fuskare, en person som skor sig på andras bekostnad. Alla visste. Större var inte orten, och ”alla” hade synpunkter. Blickarna som sa: Vi vet nog vad du håller på med! Om det var sant eller inte spelade ingen roll. Konsekvensen blev densamma.

dog-335394_1920
Oavsett vad individen och dennes familj gjorde som kom de lätt föraktfulla blickarna. Om det var verklighet eller bara en känsla spelade egentligen inte så stor roll. 

Känslan av skam. Att skämmas över något som inte gick att rå över. Att vara sjuk i sjukdomar som det inte talades högt om gjorde skammen bara starkare. Det var inte bara omgivningens tvivel som skapade skammen. Tvivlet kom inifrån. Tvivel på att sjukdomarna var så pass allvarliga att de motiverade  en stadigvarande sjukersättning. Kanske överdrevs symtomen, smärtorna och problemen med att exempelvis gå i trappor. Om bara hon tränade lite mer, om hon vara kämpade lite extra. Så kom den dagen då kommentarerna varit för många och så gott som samtliga mediciner, framförallt de smärtstillande, och de då på papper skrivna recepten kastades, revs sönder. För så sjuk var hon inte att detta kunde vara befogat! Drastiska, oöverlagda, desperata lösningar brukar inte vara lyckade. Hennes tro var att hon var friskare än hon var. Att sjukdomarna som räknades upp i alla de diagnoser som fanns på hennes läkarutlåtande mest fanns i hennes huvud och med lite extra ansträngning kunde hon snart börja arbeta igen visade sig, som väntat, vara bristande självinsikt och sjukdomsinsikt. Promenaderna med hunden spänd i midjekoppel och kryckor var precis vad hon klarade. Tårarna rann och med dem insikten om att tiden som yrkesverksam var förbi.

girl-691712_1280
Tårarna rann. Hur skulle hon förklara för läkaren att hon inte hade någon smärtstillande medicin kvar. Att hon kastat både den och recepten efter Försäkringskassans besök för ett par veckor sedan?

Vi lämnar minnena bakom oss och kliver tillbaka till här och nu och kommentarerna om att hon ser pigg och fräsch ut. Kanske gör hon det. Men ändå, Permobilen talar sitt tydliga språk liksom ledsagaren. Fortfarande kan hon känna sig frisk till stor del. Men nu har hon insett att det är en känsla som har lite med verkligheten att göra. Hon är sjuk oavsett om hon känner sig sjuk eller frisk. Skamkänslorna har försvunnit. Att arbeta är inte ett alternativ. Däremot önskar hon att de som är friska skulle uppskatta att de är det. Att vara avundsjuk på hennes situation leder inte någonstans. Men den viktigaste insikten är den att känsla av sjukdom aldrig går att jämföra, lika lite som det går att jämföra smärta. Känner du dig sjuk – ja då är det så och oavsett om du har någon sjukdom  eller inte så är din känsla din och den ska tas på allvar. På samma sätt som hon kan tillåta sig njuta av de dagar hon känner sig frisk utan dåligt samvete. För att känna och att vara – ja det är två helt skilda saker!

Visningsbild:

Dovrasjöleden bild 4 Per Eremiten Svensson
Att gå i skogen med hundarna hade varit hennes favoritsysselsättning så länge som hon tog sig fram – och en av anledningarna till tvivel om hon hade rätten att vara sjuk! Bild från vandringsleden kring Dovra sjöar, Hallsbergs kommun. (Foto: Per Eremiten Svensson)

Hur tänker du kring begreppen frisk, sjuk, skam, skuld, fusk…?

 

 

FM Izzko – en älskad vän – In memoriam

FM Izzko och Ida
FM Izzko föddes den 8 november 2013 av mamma FM Fatzy. Hans far var FM Frasse. När Izzko var på dagen två månader gammal och drygt sju kilo tung, kom han till sin fodervärd Ida Östling med familj, och hos dem blev han kvar. Izzko var Idas första, men inte sista, FM-hund. Nu finns hos dem en för Livets Skiftningar bekant fröken, vid namn FM Kyra. Hemma hos Ida fick Izzko träffa familjens hund Lufsen. Det visade sig redan första dagen att Izzko ville bestämma och Lufsen lät honom göra det.

Lufsen Ida Östling
Lufsen – i ljust minne bevarad <3. Lufsen vandrade över Regnbågsbron den 29 april 2015. 

Båda hundarna vandrar nu i Regnbågsbrons land. Men denna artikel kommer glädjen, framförallt tillsammans med Izzko att stå i centrum, den tragiska olyckan till trots. FM Izzko omkom i en trafikolycka den 21 maj 2015. Familjen bestämde sig omgående för att så snart tillfälle gavs att ånyo bli fodervärdar igen. För Izzko var glädje och lycka i familjen. Han var också matte Idas första valp. Till Ida kom han i början av januari 2014, tuff och dominant trots sin ringa ålder! Då båda Ida Östling och Linda Lindahl ställt många bilder dels på Izzko, dels på hans kullsyskon Izor till Livets Skiftningars förfogande kommer det att bli två inlägg om Izzko, Lufsen och Izor. Nästkommande artikel kommer Izor att få mer utrymme. Utöver Izor och Izzko ingick följande kullsyskon: FM Ikna, FM Izlan, FM Izkaros, FM Izz, FM Izzie, FM Izara, FM Ize, FM Izla, FM Izzy och FM Izza. (Livets Skiftningar har inte mer information om syskonen och är det så att någon hundförare/fodervärd  som som vill berätta om någon eller några av dess FM-hundar är ni varmt välkomna att höra av er och/eller berätta i kommentarsfältet).
FM Izzko collage valp
FM Izzko som valp. Izzko hämtades i Ullared den 8 januari 2014. Då hade han rest från Sollefteå, ”BB Hilton”, HAS. (Fotocollage: Ida Östling)

Men nu förflyttar vi oss ca två och ett halvt år tillbaka i tiden. Matte Ida berättar att Izzko var lugn, men tuff och orädd. Hon beskriver också att han var högljudd. Det tycks vara vanligt bland FM-hundarna att de låter mycket. Och kanske är det en fördel i vissa lägen, likaväl som det ibland är en nackdel. En hund som skäller, skriker, piper och gnäller misstolkas lätt av utomstående. Alla som hört en hund skrika vet att det är mycket lätt att tro att hunden far mycket illa. Men inte var det så. Skrikandet var en protest och betydde ungefär: ”Jag vill inte”. Hundar, inte bara FM-hundar har många olika ljud. Allt från valpens gnyende till den stora fullvuxna hundens kraftiga skall. Och vissa hundar ”pratar” mer än andra. Vad de olika ljuden betyder lär sig de som har hand om hunden snabbt. Vissa ljud tycks som om vi som människor reagerar instinktivt på, exempelvis är ett dovt morrande där hunden samtidigt reser ragg och visar tänderna betydligt mer skrämmande än en hund som skäller och viftar på svansen! Izzko skrek högt att han tyckte klotången var jättefarlig av mattes berättelse att döma.

Izzko och Lufsen (valp) 2
FM Izzko som valp. Lufsen i bakgrunden.

FM anordnar valpträffar för valparna inom ett lagom stort område. Detta för att skapa gemenskap mellan både fodervärdar och valpar. Att umgås med andra är bra för alla. Här berättar matte Ida om första kloklippning,  och det tog några gånger innan pedikyren accepterades av FM Izzko:
Jag minns på en av våra valpträffar så skulle vi klippa klorna och Izzko skrek som om vi hade ihjäl honom. Bara att vi höll i en klotång så skrek han. Det var bara att börja jobba hårt med att klippa klorna. Nästa valpträff så skulle vi visa hur det gick. Izzko la sig på sidan bara han såg tången, det var inga problem. Izzko var en lugn hund, men han var inte rädd för något.” Lättlärd, lugn och lydig, men dominant och med stark egen vilja.

Lufsen och Izzko som valp
Izzko tar lite skydd hos Lufsen, eller är Izzko som vill skydda sin kamrat?

Izzko tog snabbt över kommandot hemma och Lufsen, familjens hund sedan tidigare lät honom göra det. Från första dagen hemma så var det Izzko som bestämde. ”Jag minns när Lufsen låg i kojan och Izzko ville in så gick han in även om Lufsen låg och morrade.” (matte Ida) Han var dominant, men gick ändå bra ihop med med andra hundar. Izzkos bror, Izor, blev till en kär lekkamrat. Men Izzko ville inte simma utan fördrog att springa i vattnet. Bäst var kärrvatten (med lukt av metangas). Först en kort tid innan L-test simmade Izzko för första gången, och då i en träningspool. 

Izor Izzko juni 14 11
FM Izzko övar på att göra kullerbyttor till FM Izors glädje! (Foto: Linda Lindahl)

”Izzko var ibland så jobbig att man inte visste hur man skulle hantera honom, men det gick aldrig att bli arg på den lilla killen. Han lät aldrig Lufsen vara ifred, han tog Lufsens svans och Lufsen blev hängande efter honom, tyvärr sa aldrig Lufsen till. Men tog man ut en av hundarna i taget så var den andra ledsen. Izzko gick bra ihop med alla hundar.” (matte Ida)
Izzko och Ida
FM Izzko tränade mycket tillsammans med Izor. Som matte Ida beskriver var träningen inte alltid enkel. Även om Izzko var lugn, besatt han, likt de allra flesta FM-hundar den starka vilja som krävs för att han skulle kunna bli uttagen till tjänstgöring. Genom både fysiska möten och genom Facebookgrupper fick  de stöd i träningen av Izzko. Dagen för L-testet närmade sig och det var många diskussioner hur de skulle göra om FM Izzko av någon anledning inte skulle klara testet. Familjen bestämde att, om han inte klarade testet, skulle få sitt permanenta hem hos dem. I början av mars 2015 var det då dags för testet och FM Izzko var en av de fyra hundar som testades som inte blev godkänd, trots ett bra genomfört test.

Ida berättar: ”Izzko var den första valpen som inte gick vidare, men gjorde ett bra test. Eva, Fatzys matte, var med och tittade på testen och kom fram och sa det var meningen att det skulle vara vi två. Jag minns hur besviken jag var, jag grät i flera dagar, och Izzko kom och la sitt huvud i mitt knä och försökte trösta mig. Men sen så gick det över och jag var så lycklig när allt väl kommit på plats.”

FM Izzko njuter av solen 14 juni -14
FM Izzko njuter av vårsolen.

Men säg den lycka som varar. Lufsens tid hos familjen tog slut strax innan Valborgsmässoafton 2015. Beslutet fattades för att han inte skulle behöva lida. Men Izzko fanns kvar. I slutet av maj skulle de resa bort och Izzko hade plats på ett hundpensionat under tiden de skulle vara borta. Dagen innan avresa lyckas han smita ut och springer ut på vägen där han blir påkörd. Izzko avlider omedelbart. Med matte Idas ord: Jag har åkt till jobbet och familjen är ute och leker med Izzko. Plötsligt smiter han och en liten stund senare har han blivit påkörd. Han dog direkt. Jag blev hämtad på jobbet. Sorgen blev jättestor. Och jag kände direkt att det skulle bli en ny hund ganska snart. Efter som jag mist två hundar på en månad. En sorg svår att förstå.

FM Izzko maj 2015
Izzko maj 2015.

 

Som collaget nedan, och alla andra bilder också, visar var Izzko en mycket älskad hund. Hans minne lever kvar och kommer så att göra. Livets Skiftningar vill gärna bidra till att bevara minnet av Izzko och allt roligt familjen hade tillsammans under den tid de fick tillsammans. Som tidigare nämnt kommer ytterligare en artikel då med fokus på gemenskapen med framförallt Lufsen och Izzkos bror Izor.

FM Izzko våren 15 collageMed dessa ord vill Livets Skiftningar lysa frid över minnet av Izzko.

FM Izzko saknad nu och för alltid

Vila i Frid FM Izzko
2013-11-08 – 2015-05-21

 

 

Foto och collage: Ida Östling
Foto med Izor, Izzko, Lufsen och Ida Östling: Linda Lindahl
Foto Visningsbild: Ida Östling

 

Comments are like little kind gifts

Jag tycker mycket om Annas Art – FärgaregårdsAnna. Hennes blogg gör mig glad. Och hennes budskap i denna artikel stämmer så väl (men med den skillnaden att jag har ingen Ipad som plingar 😉 ). Kommentarer är värdefulla. De gör mig glad och de tillför mycket till artiklarna.
Så därför väljer jag att reblogga FärgaregårdsAnnas inlägg.

//Piia-Liisa

Annas Art - FärgaregårdsAnna

If you ever wonder if your comments matters, the answer is yes, they do.

Even the slightest 🙂 matters to me.

Your comment gives me

– a ”pling” on my ipad,

– a smile on my face, because all your comments are so nice

– inspiration, because your thoughts are very thoughtful

– a sign of a wordpress world with lots of possible friends all day long

– some really nice conversations with you

So, thank you all for leaving comments in my posts. I read them all and try to answer them all.

If you don’t get an answer, your comment probably got stuck in a spam filter (don’t check very often) or they disappears from my notifications without my knowledge.

Anna

Visa originalinlägg