Adventsfrid och julstress

Jag önskar att jag hade haft orken att skriva en helt ny bloggartikel nu till Adventstidens början. Tyvärr vill varken kropp eller huvud vara med. Därför rebloggar jag 2016 års artikel skriven i Adventstid. Alla bilder i artikeln är från Tivedstrollen, dvs Per Svensson och Marina Pettersson

Advent står för ankomst. Idag är det kanske julens ankomst vi ser i första hand och som många väntar på. Men det är Jesu intåg i Jerusalem som vi firat idag, den 3 december 2017 i våra kyrkor. Jag saknar den festen som Första Advent är i kyrkan – Nyårsfesten. Glädjens fest. Ofta med trumpeter, körer och massor av sång och musik. Jag saknar också den glittrande snön en eftermiddag då solen är på väg ner och adventsljusen tänds i fönstren och på fasader, i träd och utomhusgranar.

Jag tackar er alla som läser och följer bloggen, trots den oregelbundna uppdateringen. Ni ger mig hopp – och det är stort för mig.

TACK ❤
GLAD ADVENT
//P-L

…och så en länk med lite musikalisk lek med Voglers Hosianna Davids son  Därefter en traditionell adventssång.

https://www.youtube.com/watch?v=GGbRrACKHKE

 

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Som motvikt mot julstress vill jag idag bjuda på vackra vinterbilder. Bilder som inger lugn. Men skogen är levande och vem vet vilka som vistas där? Lite mystik bjuder fotograferna på även idag.

pers-30-nov-15-1
Adventstiden, som för många innebär en tid fylld av stress och jäkt. Julhandel, klappar och julmat och julbak. Helst hemlagat. Samtidigt är det avslutningar, Luciatåg, julbasarer och mycket annat. Tiden fram till jul må vara en väg, men knappast en väg där vi hinner stanna upp och bara njuta. Tanken att bara släppa taget och låta helgerna komma utan att stressa sönder sig känns behaglig, men är kanske ouppnåelig för många. Trots detta, vandra med mig och låt adventshelgerna bli fridsamma andningshål på vägen till jul.

Kan det vara Tomtemor som Per Svensson lyckats fånga på bild? Trots att julen står för dörren tar sig Tomtemor tid till en skogspromenad. Du som kan och har möjlighet –…

Visa originalinlägg 630 fler ord

God Jul!

mj-23-dec-16
Jul i Umeå-trakten. (foto: Privat)
Det blir en vit jul på en del håll i landet. Det har Livets Skiftningar fått fotobevis på! På många andra håll lyser snöns med sin frånvaro. Men julstämning beror på så mycket mer än snö. Livets Skiftningar vill passa på att önska alla sina läsare en riktigt God Jul med några härliga julbilder och samtidigt tacka er alla. Utan läsare – ingen blogg.
mp-liseberg-4
mp-liseberg-2
mp-liseberg-3
Jul på Liseberg (foto: Marina Pettersson)
background-1742035_1920
”Det strålar en stjärna…” (arkivbild)
Lucia förebådade julen. Julen som nu är här – äntligen, kanske du tänker. För andra är julen inte annorlunda än andra dagar. Men jag hoppas ändå att ni alla kan få känna julefrid, oavsett om ni firar jul eller inte. För att kunna få en stunds ro i hjärta och själ är något vi alla behöver. Hur vi finner denna ro, om vi finner den, är givetvis individuellt. Musik och bilder kan vara ett sätt.
mj-23-dec-16-bild-2
Vintervy i Umeåtrakten 23 december (foto: Privat) Vinterhamn
För att lysa upp vintermörkret tänder vi gärna ljus. De levande ljusen är också rofyllda att se på. Helen Sjöholm sjunger om julens ljus och budskap. Oavsett om du delar tron eller inte så kan de välkända julsångerna ge ro i sinnet. De hör julen till trots allt.

pers-soluppgang-over-askersund-11-dec
Ytterligare en vinterhamn. Denna gång fångad av fotograf Per Svensson  en tidig morgon i Askersund strax innan Lucia.

Rickard Söderberg får avsluta den musikaliska delen med en av de vackraste sånger jag vet. Adams julsång eller O Helga Natt som den också kallas. För natten då Gud lät sin son födas till världen är helgad för dem av oss som bekänner sig till denna tro. Det står i Bibeln, Lukasevangeliets första kapitel, vers 31: ”Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.” Det är ängeln Gabriel som talar till Maria. Maria var en flicka, kanske omkring 14 år gammal. Hon får detta budskap. Ett barn ska förda ett barn som ska bli något alldeles speciellt. Ett barn, men hon vet att för att hon ska bli havande krävs att hon är tillsammans med en man. Hon är trolovad, som det står, med Josef. En ung man, men de är inte gifta. Hon är säkerligen även väl införstådd med vad det innebär att bli med barn utanför äktenskapet. Ändå visar hon en tillit utan dess like.

mary-498526_1280
Jungfru Maria (arkivbild)

Den tillit som beskrivs i vers 38 är en tillit som vi alla kan lära något av. Marias svar till ängeln Gabriel. ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”  Tänk att kunna känna en sådan tillit. Att lita så förbehållslöst på en annan person. Kanske var det barnets tillit Maria visade eller var det ungdomens självklara orädsla? Oavsett vilket – att lita till och lita på varandra hoppas jag att många ska få uppleva. Med Marias tillit avslutar jag denna hälsning till er alla och givetvis:

 

God fortsättning på Julen

mp-god-jul
God Jul! (Foto: Marina Pettersson)

pers-tomtens-stubbe
Visningsbild: Tomtens stubbe (foto Per Svensson)

Gnistrande snö – gisslande smärta

Nu är vintern på väg. Den slår sina lovar kring oss och gör sitt bästa för att skjuta undan hösten.

Djupedal, som ligger knappa 20 km från Askersund, får genom fotograf Per Svenssons bildspel visa vinterns försök att få fäste i område kring Norra Vättern. Visst är snön vacker och den lyser verkligen upp novembermörkret. Tänker att om två veckor är det Första Advent. Då lyser byar och samhällen upp. Ljusstakar och stjärnor, ljusslingor både inom- och utomhus skapar stämning och förväntan. Oavsett om snön är kvar eller inte så kommer ljuset till oss. Den veckan som i kyrkoåret är speciell för att den liksom inte finns med. Kyrkoåret avslutas med Domsöndagen och börjar med Första Advent. Men veckan däremellan? Vad finns där? Ursprungligen kom frågan från en krönika jag läste för så många år sedan att jag glömt var. Men funderingarna finns ändå kvar.
christmas-eve-436138_1920
Ljusen gör att det känns lättare. Smärtan, tröttheten och svårigheterna att styra händer och fötter blir lite lättare att bära när det kompakta novembermörkret bryts av både snö och av tända ljus och lampor. Orkeslösheten finns kvar. Den stör mig, mycket. Jag vill så gärna skriva mer än vad jag klarar. Därför kommer jag att försöka skriva ett inlägg i veckan en tid framöver. Som det känns just nu är det vad min ork räcker till. Däremellan kanhända vännen bbnewsab skriver något. Min önskan är att hålla Livets Skiftningar aktiv, om än med färre inlägg under en period.

anne-kanarieoarna11-kaktusar-nov-16
Kanarieöarna (Foto: A. Karlsson)

Smärtan kan ibland kännas som efter att jag tagit på kaktusens vassa taggar. Den bultande känsla som kommer efter själva sticken och som får mina händer att kännas svullna och smärtande. Smärtan i händerna gör att det blir allt svårare att skriva. Tillsammans med bristande ork måste jag lyssna till kroppen och minska ner aktiviteterna inte bara här på bloggen, utan också på sociala medier rent generellt. Tiden framför datorn är betydligt mindre nu än för bara några veckor sedan. Jag orkar inte. Kroppen och psyket behöver återhämtning. Därtill kommer att livet utanför datorns värld kräver sitt och då finns inte orken kvar. Vissa aktiviteter kan jag inte välja bort.

pers-kopp-pa-stubbe
En symbol för det trasiga. (Foto: P. Svensson)

Allt trasigt syns inte, allt går inte att laga. Men genom att försöka hitta det som är trasigt går det kanske att åtminstone förstå varför. Och så är det för mig många gånger. Jag har också hitta många dolda skador, men som sagt, det har också tagit mycket kraft. Nu ska jag lära mig vad jag kan laga och vad jag får leva med som är kantstött. Precis som koppen är det gamla skador och de vilar på en än äldre grund. Men det är inte bara trasigt och mörkt. Det finns mycket som är ljust och vackert också. Det måste också bli synligt. Och så är vi tillbaka till vintern efter en tillbakablick till varmare dagar och platser.

mp-blabar-i-sno-6-nov
Livskraft (Foto: M. Pettersson)

För trots smärta och bristande ork finns viljan kvar. Livskraften som hjälper mig att orka. En kraft som stundtals känns helt översnöad, men som ändå är likt blåbäret på bilden som envist håller sig kvar. Det är denna kraft som ska hjälpa mig att så småningom återkomma med fler artiklar. Problemet är att låta återhämtningen ta tid, då viljan är långt större än orken. Tröttheten kommer. Det är dags att avsluta artikeln.

mj-vinterbild-tvaran-umea
Bakom mörkret finns ljuset. (Foto: Privat)

Trötthet och smärta känns mörk och det är tungt att lyfta upp blicken ovanför träden. Men det är nödvändigt. Det blir att ta det stegvis till dess jag är åter och har återfått kraften.
Visningsbild:

pers-fallfrukt-och-sno
Snö och fallfrukt (Foto: P. Svensson) 

Tack till medarbetare och läsare. Tack för alla varma, uppmuntrande, ord från er alla. Utan er hade det varit än tyngre att så sakta kämpa sig tillbaka. Adventstiden står för dörren och vi ser nu fram emot ljusen att lysa upp vintermörkret med.
christmas-1075128_1920
TACK till fotograferna Per Svensson, Marina Pettersson, Anne Karlsson och min anonyme vän. Övriga foton arkivbilder från Pixabay.com.