Ett tips till alla hundälskare

Hej igen!

Har du som läser detta uppmärksammat att Sveriges radio för några veckor sedan började sända Klara Zimmergrens uppmärksammade radioprogramserie ”HUNDLAND” från 2014 i repris.

Själv kan/vill jag bara säga så här: Alla som har eller har haft någon sorts relation till hundar – egna eller andras – rekommenderas verkligen att lyssna på dessa program.

Här kan du läsa det pressmeddelande som gick ut hösten 2014, då programserien sändes för första gången:
Pressmeddelande 2014-10-15

Hundland – ny serie om kärleken till människans bästa vän

Hundland i P1 Klara Zimmergren och Frasse Foto: Jörgen Hinder

Hunden tar plats i allt fler samhällsfunktioner, som vakt, nos, livsviktigt sällskap eller vårdare. Varför väljer över en miljon svenskar att leva med hund och vilken är hundens viktigaste uppgift? Det och mycket mer får man veta i Hundland med start 3 november i P1.

I en serie på fem delar ger sig programledaren Klara Zimmergren ut på en resa genom Hundland. Från ålderdomshemmets sällskapsjyckar på remiss till hundrummet på Årstaskolan.

– Man kan ha hund av många olika skäl: Sällskap, motion, utställningar och tävling . Själv har jag hund för att de får mig att skratta, säger programledaren Klara Zimmergren och tillägger: Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag vill ha hur många som helst.

Möt den hemlösa Anne som inte skulle klara tillvaron utan Tjabo och hockeyproffset Tommy som fortfarande darrar på rösten när han pratar om Roffe. Hör Annika Östberg berätta om hundens förlösande kraft i fängelset och etologen Per om vad som skiljer hunden från vargen. Och är det verkligen av lojalitet som hunden skyddar sin ägare, eller vill den bara ha godis?

– Nästan alla jag träffat längs den här resan berättar om hur hunden tycks känna på sig och liksom veta vad vi behöver. Men samtidigt som många finner det lättare att leva med en hund än med en människa är det ju en i grunden ojämlik relation – det är vi som bestämmer när dom skall dö, säger Klara Zimmergren.

Hundland sänds i P1 under fem måndagar i höst, med start den 3 november. Sändningstid kl.10.35-11.00. Därefter finns programmet för efterhandslyssning på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play.

Om programledaren:
Klara Zimmergren är komiker, programledare i radio- och tv samt författare. För sin berättelse om längtan efter barn, beskriven i romanen ”Längtan bor i mina steg” och i hennes Sommar i P1 2013, har hon fått stor uppmärksamhet. Man har också kunnat se och höra henne i humorduon ”Mia och Klara” och som programledare för SVT:s Djursjukhuset. I höst kan man även höra henne i Zimmergren och Tengby i grannkanalen P4.

Pressbild
Hundland i P1. Klara Zimmergren och Frasse. Foto: Jörgen Hinder http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422216_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422217_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422219_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422221_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422222_2048_1365.jpg

Det avsnitt jag hörde nu senast handlade om två saker: 1) Vilken roll kan hunden spela i en människas liv? Samt 2) Hur tänker man som hundägare/hundälskare kring detta med att man förr eller senare kanske måste ringa det där samtalet till veterinären om att ”ta bort” – eller i klartext: avliva – sin fyrbenta vän, som man ju inte vill ska plågas i onödan?

Vad gäller hundens roll i en människas liv, så fick vi i det programavsnittet träffa ett före detta ishockeyproffs, Tommy, som berättade om sin hund Roffe. Tommy och Roffe var alltid tillsammans, de hängde ihop som långhalm och ler. Roffes naturliga plats under bilutflykter var att sitta i framsätet bredvid husse. Dock var det husse som körde bilen, inte Roffe.

Men det kunde bli problem ändå under dessa bilutflykter. Till exempel när Tommy var i färd med att dejta en tjej. Då fick tjejen nämligen finna sig i att sitta i baksätet i bilen, när de var ute och körde. För inte kunde hon sitta på platsen bredvid förarsätet. På Roffes plats. I hans säte. Det gick självklart inte för sig. Det insåg alla. Även tjejerna. Fast de flesta tjejerna accepterade inte att ”tvingas” sitta i baksätet. Att vara Tommys No. 2. ”Brädad” av en hund.

 

Det är inte utan att jag kan förstå det. Jag klandrar inte de här tjejerna. De har min sympati.

Så det är inte svårt att gissa att Tommy fick problem med de tjejer han dejtade. Att känna sig som den ständiga tvåan kan inte vara kul. Eller femte hjulet under personvagnen – om man säger så. När man inget hellre önskar än att få vara någons No. 1, den mest hyllade.

Nog om detta. Sedan var det i samma programavsnitt en intervju med en veterinär, som ofta ställde upp som den där personen som såg till att ge folks hundar den där sprutan, som skulle avsluta hundens liv här i jordelivet.

”Hur känns det, för en veterinär, att ta död på folks fyrbenta älsklingar?” undrade Klara Zimmergren.

Jo, förklarade veterinären, man måste lära sig att se kliniskt och yrkesmässigt på det hela. Jfr med en kirurg som måste vänja sig vid att ta en skalpell och helt sonika skära upp den patient som ligger på operationsbordetoch är i behov av hjälp.

Inte alla passar för den sortens jobb.

Men hur var det då med veterinärens egen hund, när den skulle ”tas bort”? Delegerades månne den uppgiften till en veterinärskollega?

Nej, löd svaret. Han tog själv hand om det ”borttagandet” också. Fast plötsligt stockade sig rösten på denne veterinär när han berättade följande: ”Min hund var van att få följa med mig till jobbet, så han var inte rädd, när han kom till min arbetsplats på veterinärskliniken. Han kände till miljön. Men när jag stack sprutan i honom, tittade han på mig med sina stora, nästan bedjande  ögon. Det var som han tänkte: ‘Men hallå husse, vad håller du på med nu? Så här brukar du ju inte göra med mig, när jag är här på ditt jobb och hälsar på.'”

”Den blicken från min hund glömmer jag aldrig”, avslutade veterinären. ”Den får jag nog leva med resten av livet.”

FDETDA: Här kan du läsa en artikel från i somras, i vilken GGV Pipili berättar om hur hennes älskade ZsaZsa tvingats lämna jordelivet på det att denna fina hund skulle slippa plågas och ha ont och lida/plågas:

https://wordpress2202.wordpress.com/2016/07/05/gammeltanten-zsa-zsa/

Läs det bloggartikeln. Om du redan vet att du har läst den, läs den då en gång till. I denna nya kontext som denna nya bloggartikel erbjuder.

Jag tycker att GGV Pipilis bloggartikel just visar vilken kärlek det ofta finns mellan hund och människa.

En hund går alltid ”all in” och är städse hängiven den husse eller matte som tar hand om den, ger den mat och ser till att den har det bra. En hund går aldrig bakom ryggen. En hund bluffar inte, ställer inte ut några fagra kärlekslöften för att sedan minuten senare gå bakom ryggen och i stället baktala sin husse eller matte. Svekfullhet finns inte på en hunds mentala karta.

Vilket får mig att erinra mig en äldre tant jag råkade komma i samspråk med för ett antal år sedan. Hon berättade för mig att när hon avled, skulle hennes hund minsann stå med i dödsannonsen bland de sörjande. Rent av stå på första plats – för att markera hur starka banen varit mellan henne och denna hund. Detta hade hon skrivit i sitt testamente att så skulle vara fallet.

Det hela var sålunda inte bara en stundens ingivelse. När dödsannonen dök upp i lokaltidningen något år senare, fanns hundens namn mycket riktigt med bland de sörjande. Jag minns att jag tänkte: Heder åt den gamla tantens barn som lät sin mammas högsta – och sista – önskan gå i uppfyllelse.

Apropå det: Hur är det? Har du som läser detta blogginlägg något minne att berätta som rör just din relation till just din fyrbenta pälskling? Dela gärna med dig av dina speciella minnen.

Och glöm inte att lyssna på programserien ”HUNDLAND” i Sveriges radio P1. Sista avsnittet sänds visserligen redan denna vecka. Men du kan alltid hitta alla programavsnitten på Sveriges radios hemsida; det är bara att skriva SVERIGES RADIO + HUNDLAND i din webbläsares sökruta. Alternativt kan du leta reda på HUNDLAND-programmen i Sveriges radio play-appen, om du nu skulle känna för det.

FDETDA: Ni har väl redan räknat ut det vid det här laget. Att detta blogginlägg INTE är skrivet av GGV Pipili. Utan av någon annan. Vem vet, kanske är det rent av GGV bbnewsab som lagt in den här artikeln på Pipilibloggen? Han är i alla fall starkt misstänkt för att ha varit framme och gjort det. Även om han, konfronterad, svarar med det klassiska ”No comments”.

Gammeltanten Zsa-Zsa

love-317668_1920
Farväl vår älskade Zsa-Zsa

Vår älskade Zsa-Zsa har den 20 juni 2016 vandrat över bron till Regnbågens land för att där invänta sin familj. Hon möter där sin styvmor Zola som gick före redan 2009. I Regnbågsbrons land existerar inte tid. Bara lycka och glädje och frihet från allt som gör ont på något sätt.

110410 005

Zsa-Zsa juli 2005 – juni 2016

Nu vilar du gott och smärtan över
vår älskade Zsa-Zsa har gått över bro
leker på ängar med blommor och klöver
tillsammans med andra som evigt fått ro
Där tiden är något som ej längre finns
med kärlek i hjärtat vi alla dig minns
Lycklig och fri i Regnbågens land
Och snart en gång din tass i min hand

Vila i Frid

Älskade Zsa-Zsa

rainbow-436171_1920

Sorgen är färsk fortfarande. Därför blir det bara detta korta inlägg. En längre artikel till Minne kommer senare.

FM Izzko – en älskad vän – In memoriam

FM Izzko och Ida
FM Izzko föddes den 8 november 2013 av mamma FM Fatzy. Hans far var FM Frasse. När Izzko var på dagen två månader gammal och drygt sju kilo tung, kom han till sin fodervärd Ida Östling med familj, och hos dem blev han kvar. Izzko var Idas första, men inte sista, FM-hund. Nu finns hos dem en för Livets Skiftningar bekant fröken, vid namn FM Kyra. Hemma hos Ida fick Izzko träffa familjens hund Lufsen. Det visade sig redan första dagen att Izzko ville bestämma och Lufsen lät honom göra det.

Lufsen Ida Östling
Lufsen – i ljust minne bevarad <3. Lufsen vandrade över Regnbågsbron den 29 april 2015. 

Båda hundarna vandrar nu i Regnbågsbrons land. Men denna artikel kommer glädjen, framförallt tillsammans med Izzko att stå i centrum, den tragiska olyckan till trots. FM Izzko omkom i en trafikolycka den 21 maj 2015. Familjen bestämde sig omgående för att så snart tillfälle gavs att ånyo bli fodervärdar igen. För Izzko var glädje och lycka i familjen. Han var också matte Idas första valp. Till Ida kom han i början av januari 2014, tuff och dominant trots sin ringa ålder! Då båda Ida Östling och Linda Lindahl ställt många bilder dels på Izzko, dels på hans kullsyskon Izor till Livets Skiftningars förfogande kommer det att bli två inlägg om Izzko, Lufsen och Izor. Nästkommande artikel kommer Izor att få mer utrymme. Utöver Izor och Izzko ingick följande kullsyskon: FM Ikna, FM Izlan, FM Izkaros, FM Izz, FM Izzie, FM Izara, FM Ize, FM Izla, FM Izzy och FM Izza. (Livets Skiftningar har inte mer information om syskonen och är det så att någon hundförare/fodervärd  som som vill berätta om någon eller några av dess FM-hundar är ni varmt välkomna att höra av er och/eller berätta i kommentarsfältet).
FM Izzko collage valp
FM Izzko som valp. Izzko hämtades i Ullared den 8 januari 2014. Då hade han rest från Sollefteå, ”BB Hilton”, HAS. (Fotocollage: Ida Östling)

Men nu förflyttar vi oss ca två och ett halvt år tillbaka i tiden. Matte Ida berättar att Izzko var lugn, men tuff och orädd. Hon beskriver också att han var högljudd. Det tycks vara vanligt bland FM-hundarna att de låter mycket. Och kanske är det en fördel i vissa lägen, likaväl som det ibland är en nackdel. En hund som skäller, skriker, piper och gnäller misstolkas lätt av utomstående. Alla som hört en hund skrika vet att det är mycket lätt att tro att hunden far mycket illa. Men inte var det så. Skrikandet var en protest och betydde ungefär: ”Jag vill inte”. Hundar, inte bara FM-hundar har många olika ljud. Allt från valpens gnyende till den stora fullvuxna hundens kraftiga skall. Och vissa hundar ”pratar” mer än andra. Vad de olika ljuden betyder lär sig de som har hand om hunden snabbt. Vissa ljud tycks som om vi som människor reagerar instinktivt på, exempelvis är ett dovt morrande där hunden samtidigt reser ragg och visar tänderna betydligt mer skrämmande än en hund som skäller och viftar på svansen! Izzko skrek högt att han tyckte klotången var jättefarlig av mattes berättelse att döma.

Izzko och Lufsen (valp) 2
FM Izzko som valp. Lufsen i bakgrunden.

FM anordnar valpträffar för valparna inom ett lagom stort område. Detta för att skapa gemenskap mellan både fodervärdar och valpar. Att umgås med andra är bra för alla. Här berättar matte Ida om första kloklippning,  och det tog några gånger innan pedikyren accepterades av FM Izzko:
Jag minns på en av våra valpträffar så skulle vi klippa klorna och Izzko skrek som om vi hade ihjäl honom. Bara att vi höll i en klotång så skrek han. Det var bara att börja jobba hårt med att klippa klorna. Nästa valpträff så skulle vi visa hur det gick. Izzko la sig på sidan bara han såg tången, det var inga problem. Izzko var en lugn hund, men han var inte rädd för något.” Lättlärd, lugn och lydig, men dominant och med stark egen vilja.

Lufsen och Izzko som valp
Izzko tar lite skydd hos Lufsen, eller är Izzko som vill skydda sin kamrat?

Izzko tog snabbt över kommandot hemma och Lufsen, familjens hund sedan tidigare lät honom göra det. Från första dagen hemma så var det Izzko som bestämde. ”Jag minns när Lufsen låg i kojan och Izzko ville in så gick han in även om Lufsen låg och morrade.” (matte Ida) Han var dominant, men gick ändå bra ihop med med andra hundar. Izzkos bror, Izor, blev till en kär lekkamrat. Men Izzko ville inte simma utan fördrog att springa i vattnet. Bäst var kärrvatten (med lukt av metangas). Först en kort tid innan L-test simmade Izzko för första gången, och då i en träningspool. 

Izor Izzko juni 14 11
FM Izzko övar på att göra kullerbyttor till FM Izors glädje! (Foto: Linda Lindahl)

”Izzko var ibland så jobbig att man inte visste hur man skulle hantera honom, men det gick aldrig att bli arg på den lilla killen. Han lät aldrig Lufsen vara ifred, han tog Lufsens svans och Lufsen blev hängande efter honom, tyvärr sa aldrig Lufsen till. Men tog man ut en av hundarna i taget så var den andra ledsen. Izzko gick bra ihop med alla hundar.” (matte Ida)
Izzko och Ida
FM Izzko tränade mycket tillsammans med Izor. Som matte Ida beskriver var träningen inte alltid enkel. Även om Izzko var lugn, besatt han, likt de allra flesta FM-hundar den starka vilja som krävs för att han skulle kunna bli uttagen till tjänstgöring. Genom både fysiska möten och genom Facebookgrupper fick  de stöd i träningen av Izzko. Dagen för L-testet närmade sig och det var många diskussioner hur de skulle göra om FM Izzko av någon anledning inte skulle klara testet. Familjen bestämde att, om han inte klarade testet, skulle få sitt permanenta hem hos dem. I början av mars 2015 var det då dags för testet och FM Izzko var en av de fyra hundar som testades som inte blev godkänd, trots ett bra genomfört test.

Ida berättar: ”Izzko var den första valpen som inte gick vidare, men gjorde ett bra test. Eva, Fatzys matte, var med och tittade på testen och kom fram och sa det var meningen att det skulle vara vi två. Jag minns hur besviken jag var, jag grät i flera dagar, och Izzko kom och la sitt huvud i mitt knä och försökte trösta mig. Men sen så gick det över och jag var så lycklig när allt väl kommit på plats.”

FM Izzko njuter av solen 14 juni -14
FM Izzko njuter av vårsolen.

Men säg den lycka som varar. Lufsens tid hos familjen tog slut strax innan Valborgsmässoafton 2015. Beslutet fattades för att han inte skulle behöva lida. Men Izzko fanns kvar. I slutet av maj skulle de resa bort och Izzko hade plats på ett hundpensionat under tiden de skulle vara borta. Dagen innan avresa lyckas han smita ut och springer ut på vägen där han blir påkörd. Izzko avlider omedelbart. Med matte Idas ord: Jag har åkt till jobbet och familjen är ute och leker med Izzko. Plötsligt smiter han och en liten stund senare har han blivit påkörd. Han dog direkt. Jag blev hämtad på jobbet. Sorgen blev jättestor. Och jag kände direkt att det skulle bli en ny hund ganska snart. Efter som jag mist två hundar på en månad. En sorg svår att förstå.

FM Izzko maj 2015
Izzko maj 2015.

 

Som collaget nedan, och alla andra bilder också, visar var Izzko en mycket älskad hund. Hans minne lever kvar och kommer så att göra. Livets Skiftningar vill gärna bidra till att bevara minnet av Izzko och allt roligt familjen hade tillsammans under den tid de fick tillsammans. Som tidigare nämnt kommer ytterligare en artikel då med fokus på gemenskapen med framförallt Lufsen och Izzkos bror Izor.

FM Izzko våren 15 collageMed dessa ord vill Livets Skiftningar lysa frid över minnet av Izzko.

FM Izzko saknad nu och för alltid

Vila i Frid FM Izzko
2013-11-08 – 2015-05-21

 

 

Foto och collage: Ida Östling
Foto med Izor, Izzko, Lufsen och Ida Östling: Linda Lindahl
Foto Visningsbild: Ida Östling

 

I rikets tjänst – FM-hund då och nu del 1

12650296_10153257793691759_759020417_n FM Kyra
FM Kyra 11 månader som utbildas för arbete i Rikets tjänst av fodervärd Ida Östling

”Hundarna i rikets tjänst del 1 – Försvarsmaktens tjänstehundar då och nu

När Säpo höjde terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan bestämde sig VBV för att göra en miniserie om hundarna i rikets tjänst. Hotnivån sänktes nyligen, men terrorhotet kvarstår.

I november 2015 höjdes terrorhotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Nivå fyra på den femgradiga skalan innebär att landet står inför ett högt hot.
För några dagar sedan gick Säpo ut med att de nu sänker terrorhotnivån från nivå fyra tillbaka till nivå tre.

Vår Bästa Vän bestämde sig för att göra en serie i tre delar om hur hundarna i rikets tjänst påverkades av den förhöjda terrorhotnivån. I serien möter VBV-gänget polisens specialsökhundgrupp i Stockholm, tullhundarna i Arlanda och Försvarsmaktens hundtjänstenhet.

I miniseriens första avsnitt om Försvarsmaktens tjänstehundar berättar Peter Öhrling, från Försvarsmaktens hundtjänstenhet, bland annat om deras arbete när hotnivån höjdes och kommenterar klipp ur Sveriges Radios arkiv från 1939 då Försvarsmakten efterlyste tjänstehundar efter den tyska invasionen av Polen.

Öhrling berättar att de föder upp och tränar tjänstehundar till Försvarsmaktens insatsförband och att hundförarna måste vara införstådda med risken att hunden kan skadas.
– Våra hundar är alltid operativa och igång, de är alltid hos hundföraren så de har en kort beredskap. Jag tror att hundförarna inser att det är ett arbetsverktyg de har och att de kan separera på känslor och det faktiska arbetet, säger Peter Öhrling.” (P4 Stockholm Vår Bästa Vän 160307)

FM Jönso på skogspromenad jan 16
FM Jönso, 15 månader,  har nyligen flyttat hemifrån för att börja på universitetet, dvs i hans fall Polishögskolan. Jönso ska bli polishund och fortsätter nu den utbildning som fodervärd Eva Qvick gett honom tillsammans med sin nya arbetskamrat (Hundförare). Ekipaget har nu en tid av utbildning framför sig till dess de är klara att börja arbeta tillsammans. Innan ”universitetsutbildningen” börjar kommer Jönso och hans förare att ha en tid tillsammans för att lära känna varandra och därmed skapa ett band av samförstånd dem emellan. De kommer ändå att, förhoppningsvis, vara arbetskamrater i ett antal år framöver!

FM-hundar då och nu del 1 160307

Foto FM Kyra: Ida Östling
Foto FM Jönso: Eva Qvick
Text: P4 Stockholm, SR