Bortom tystnaden

Tivedstrillen vinterlandskap nr 13 23 jan 18

Några rader när tankar och känslor känns mörka…

Lyssna till tystnaden
lyssna till det du inte kan höra
känn på orden som inte bär
tänk på allt du inte kan göra

Gör inget du inte vill
Släpp taget om du kan
Ljuden som inte finns
orden du sökte men aldrig fann

Allt det du var en gång
det du kallade ”jag”
andra kallade ”du”
lyder idag under annan lag

Men varför försvinna
krympa till bara smulor finns kvar
varför släppa allt
bara minnas det du inte var?
Tivedstrollen vinterlöv 23 jan 18

Copyright:
Text: Livets Skiftningar P-L (2018)
Bild: Tivedstrollen (2018) Bilder från Trollskogens sjöar i på gränsen mellan Götaland och Svealand.
Musik och sång från gången tid av Thorstein Bergman (1942-) och Christina Gunnardo (1953-2005) som framför visor av Dan Andersson (1888-1920). (Födelseår=länk till Wikipedia)

 

Annonser

Minnen, våren och Dan Andersson

lilac-337089_1280
Nu tar snart skomakaren semester. Ni vet han som alltid tog semester mellan hägg och syren. Den tiden på året som hör till årets vackraste dagar. Från att häggen slår ut till dess att syrenen står i blom. Söndagens (17 april 2016) inlägg får bli en förtrollande resa i naturen. För vad kan vara mer trolskt än våren och försommarens gryningar? Här möter vi älvornas dans, Huldrans vackraste sång och Näckens fiolspel. Vi kliver in i sagornas och myternas värld. Likaväl kan vi se den sena våren och tidiga försommaren som ett Herrens underverk.water-229029_1280
Av någon outgrundlig anledning så just dessa magiska dagar, någon vecka eller några få korta veckor om Herren är god, så krockar inte skogens och ängarnas mytiska figurer med Guds  underverk. För vem är det som gör att Älvorna dansar? Vem låter Näckens vackraste musik blandas med forsens brus? Vem låter Huldror och Vittror skymta mellan träden en tidig Tjäderspelsmorgon?

Tjäderspel
TJäderspel          (Foto: Florarna.se)

Så går tankarna en natt mellan lördag och söndag i mitten av april. Våren är här. Träd och buskar börjar grönska liksom gräsmattor och dikesrenar. Den skira späda grönskan som får allt att bli så vackert. Som får musiken att bli magisk och fåglarnas sång likaså. Som får tron på en Gud att stärkas. En skapare av just Guds Nåde. Och Alltets skapare kan inte undanhålla något för det som kallas ”Skapelsens krona”. Drömmarna, musiken, sången – allt är av Hans hand. Om sedan annat tillskrivs potentaten med bockfot och svans så finns tillåtelsen från Herren.
woman-571715_1280
Tankarnas irrfärder i nattens sega dimma blandad med trötthet, längtan att få komma ut och sitta i skogen, vemod över att inte kunna och drömmar, drömmar, drömmar. Herren kan inte neka sina egna drömmarna. De är ju Hans skapelse. Mellan hägg och syren är naturens egen hyllning till Skaparen.tree-731869_1280
Vila under det blommande trädet. Upplev naturen även i bebyggda områden. Upplev med alla sinnen. När bilden är fäst på din näthinna, blunda och ta in ljuden, lukterna, smakerna och känslan av att vara mellan hägg och syren. Kanske irrar sig tankarna till Minnet som Dan Andersson så mjukt och innerligt beskriver.

Dan Andersson, 1888-1920, Finnmarkspoeten vars levnad blev alldeles för kort. Endast dryga 30 år gammal omkommer han efter att ha sovit i ett rum i Klarakvarteren i Stockholm. Ett rum som vätecyanidrökts mot vägglöss, men inte vädrats ordentligt. ”Tag all jorden bort jag äga vill vad ingen, ingen har…” skriver Dan Andersson i Omkring tiggarn från Loussa. forest-438432_1920
Jag äga vill vad ingen, ingen har”. Visst är det så. Men våren äger sinnena, sinnena äger inte våren. Sagor, verklighet och allt däremellan blandas med barndomens minnen. Minnen som är mörka, ljusa, tunga, lätta. Mer mörka än ljusa, mer tunga än lätta, lite beroende på var det landar. Ljusa minnen utanför skolan i samtal med Farfar. Farfar som berättade lika inlevelsefullt om Homeros Iliaden som om Bibeln, Tivedens sägner och om hur insulinet skulle ges med en spruta som redan då säkerligen var använd i 20-talet år. Han tog fiolen, sjöng och spelade för mig.
Minnen…
sleep-330869_1280
Mörka minnen från en skoltid fylld av mobbning och utanförskap. Utanför från första dagen. Att tala annorlunda, vara annorlunda. Att kunna det som de andra inte kunde. Att inte kunna det som de kunde. Därtill att inte klara gymnastiken såsom berördes i föregående inlägg om överrörlighet. Men våren, naturen, djuren, litteraturen, musiken, poesin med Dan Andersson och andra poeter i samma genre väckte något. Författare som Vilhelm Moberg fångade intresset i tidiga tonår. Där kunde det mörka kanaliseras ut i något nytt, något annat. Från böckernas sidor som en del av boken. Mer än bara läsa, att vara i och en del av bokens handling. Det strömmade genom sinnena ut i fingrarna, ut på papper. För 45 år sedan började det och gör så än idag.

Livets Skiftningar är det senaste projektet – men inte det sista!

girl-644282_1280 - kopia
Goda, varma minnen…

Avslutningen på denna minnenas irrande, inre resa får bli Dan Anderssons tal till Jonathan. Av en enda orsak. Den har så mycket att säga oss. Om än ungefär 100 år sedan den skrevs är den aktuell än idag – och jag, Piia-Liisa, tycker dessutom mycket om den.

”I.
Säg, varför skall du, Jonathan, sörja och lida,
kan du inte vara rosam och rolig som förr,
när du sitter i din stuga medan tiderna skrida,
medan stormarna larma med din förstugudörr.

Omkring dej har du fattigdomens paltor och trasor
och män som rulla galna i tillvarons grop –
och din själ har hällts bräddfull av jagande fasor,
och ditt inre är ett nödskri, en döendes rop.

Men du måste bliva kall, du må sluta att brinna,
innan livets tunga järnhand slår din ande ihjäl.
Låt gudar och djävlar ur din hjärna försvinna –
du måste bliva hård för att rädda din själ!

Vad båtar det att stirra sej blind och att tänka
på allt som är förvuxet och krokigt och snett?
På alla vilda ögon som fåniga blänka –
på allt som drömmer galenskap och vaknar i svett?

II.
Gå knyt dej i skuggan, gosse,
och sov under svala trän,
och hölj ditt arma huvud,
för bett från flygande fän!
Och skälls du för en latmask,
så ge gott igen:
”Ni pressar er framåt mot graven,
med bekymmer varenda dag –
jag ligger i lundens svalka
och bara väntar, jag.”
(Dan Andersson, Kolvaktarens Visor)flowers-188076_1280

 

Levande Vatten

Ibland behöver jag extra mycket styrka och kraft. Det dygn som nyss passerat hör dit. Ett sätt för mig att hitta styrkan, kraften, ron i ett kaotiskt liv är att vända mig inåt i bön. Att få en känsla av att jag är omfamnad av förbön fyller mig med värme. Nedanstående rader är ett utslag av trösten jag behöver när livet varit extra jobbigt. När allt känns som om det går mig emot. När depressionens vassa klor griper tag i mig och trycker ner mig under ytan.

Alla behöver vi närhet. Denna bön är för mig Guds närhet i mitt liv.
stained-glass-window-180279_1280

Bön i Jesu namn ~ Levande vatten

Levande Vatten

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

Var min vän, min tröst, min Gud
Var min trygghet och min kraft
Lär mig känna dina bud
Ge mig mod jag aldrig haft

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän
wishing-well-1039879_1920

Du är källan och det vatten
som den gåva du oss ger
på dagen och på natten
må jag aldrig törsta mer

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

I dopets namn du lyft mig in
till liv med kärlek tro och hopp
alltid får jag vara din
likt en gren av Kristi kropp

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

discounts-98216_1280

 

Trött

teddy-bear-792279_1280

Trött
på att leva
att inte orka
trött i hela min själ

Trött
på min smärta
att alls inte kunna
trött på de som vill väl

pray-58057_1280

Trött
på att tigga
att inte ha råd
trött av skuld och av skam

Trött
på att vänta
att be dig om hjälp
trött att inte nå fram

Trött
på att leva
att inte orka
Trött i min själ

depression-824998_1280

Trött
på att minnas
allt som har varit
trött på liv i misär

Trött
på att inte
inte och inte
trött på allt som var där

rose-697648_1280

Trött
på min rullstol
alla ortoser
trött på det som är jag

Trött
att du ser min
skam och min svaghet
trött intill dödens dag

Trött
på att leva
att inte orka
Trött – Nu och Här

cross-219858_1280

Copyright text: Piia-Liisa Pisal 2016

Kvällsbön

sunset-122980_1280 Nu sover vinden

Herre, håll om mig


Lägg dina armar kring mig, Herre
låt min smärta lindras
låt mig sova gott
och vakna lugn och trygg

Luta ditt huvud mot mig Herre
låt ditt ord ge tröst
låt din Ande komma
vakande över oss

Ta mig i din famn min Herre
ge vad jag behöver
lyft nu av mig bördan
hjälp mig dag för dag

Vandra med mig Herre
lär mig nu att lyssna
lär mig ock att tro
och förstå ditt ord

Bär mig käre Herre
när all ork är slut
när jag bara tvivlar
ge mig då din kraft

Låt mig vara din o Herre
Håll om mig för alltid
nu och i all evig tid
för livet jag dig tackar

Text: Piia-Liisa Pisal 2014

sunrise-182302_1280

När livet byter form

autumn-219972_1280

Jag var på begravning häromdagen. En vän sedan nästan 30 år fick ge upp kampen mot cancer. Nu är Frid lyst över hennes minne.

Änglarnas kör

En lovsång till Herren fyller mitt bröst
med värme trygghet och ro
vacker musik, en underbar röst
från kören av änglar som här bo.

De sjunger för mig var dag och var natt
så  jag ska få läka, bli hel och må väl
När sången jag hör då känner jag att
jag mår bättre till kropp och till själ.

För de änglaskaror som Herren sänder hit ner
finns, om jag lyssnar till hjärtat som slår
och sången likaså och behöver jag mer
En tanke till Herren och mer jag får.

Sången de sjunger den klingar aldrig ut
för Änglaskarors kör min Herre mig giv
Och när min vandring  på jorden nå sitt slut
då kommer jag till Herren och till ett evigt liv.

En lovsång till Herren fyller mitt bröst
med värme trygghet och ro.

jesus-light-578027_1280

 

 

” Långt bortom rymder vida”

northern-light-984001_1280

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

”Långt bortom rymder vida” sjunger vi i Svenska Kyrkans Psalmbok, men även i frikyrkornas ”Psalmer och Sånger” i psalm 212.

Text: Augusta Charlotta Lönborg 1895. Texten bygger på Matteusevangeliet 7:7-8. och skildrar bönens makt och räckvidd.
Musik:  Julius

”Be, så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Långt bortom rymder vida handlar om att se och känna med hjärtat. Att lyfta fram den ordlösa kommunikationen mellan människor och mellan min Gud och mig. Som troende så ber jag till Gud, men ibland hittar jag inte orden, ibland finns inga ord. Som när unga människor rycks bort i en för mig som människa obegriplig sjukdom eller olycka. Eller när vänner drabbas hårt. Då kommer denna psalm mig till tröst. ”Den bedjandes suckar når” är den sista strofen. En god vän till mig, som är präst, berättade för mig att just hjärtats tysta bön är det ursprungliga sättet att be. Min äldsta dotter, som också är troende, sa till mig att förbön var det finaste hon kunde få. Jag ville, men kunde inte hjälpa henne att lösa ett problem på annat sätt än att be för en lösning.

”Bed så ska ni få, sök så ska ni finna” står det i Matteusevangeliet. För mig är bönen central i min tro. Jag upplever bönesvar. Och precis som det är när människor möts så kanske jag inte alltid får det jag vill och önskar, men jag får det jag behöver. Ett bönesvar kommer ofta till mig i form av andra människors handlande. Det jag behöver mer än det jag vill. Ett bönesvar kan göra ont, svida ordentligt. Det handlar ofta om att se sanningen om sig själv och det är inte den vackraste bilden alltid. Men den Gud jag tror på är Kärlekens Gud och att se sig själv i ett nytt, annorlunda perspektiv är kärlek, även om det ibland gör ont. Jag söker – och finner mig själv, det som är ”jag”. Givetvis kan bönesvar se mycket olika ut och i min övertygelse finns också att jag långt från alltid vet om alla bönesvar. Jag finner tröst i vetskapen att Gud verkar på många olika sätt i mitt och mina medmänniskors liv.

cross-666948_1280

Ibland kan jag känna mig omhuldad av förbön. Det är en varm och skön känsla som bär. Subtilt, går inte att förklara förnuftsmässigt, men en känsla som inte är av denna värld. ”Bulta, så skall dörren öppnas”. Dörren till gemenskap med andra, dörren till givande samtal, dörren till läkande. Jag har löftet att en dag ska jag vara hel igen, men jag har inte något löfte om att helande ska ske medan jag lever på jorden. Jag tror fullt och fast på att det kan ske medan jag lever på jorden, men det kan likväl ske i den stund jag kliver av från den jordiska tillvaron och in i Guds existens och Hans himmel. Där böjer jag mig inför honom och gör det bästa av den situation som är mig given. Är det nu så att jag blir helad först när jag kommer hem till Gud så har Han en plan med att jag ska leva såsom jag gör här på jorden.

Kanske är det så att jag har något att uträtta som jag inte skulle kunna uträtta om jag var frisk. Det finns en mening, även om jag inte ser den idag. Skulle t ex denna blogg kommit till om jag hade varit frisk och fullt arbetsför? Skulle jag ha kunnat skriva dessa inlägg under sådana omständigheter? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Men jag vet att han öppnar dörren till sitt rike för mig den dagen det är dags för mig att gå vidare. Som ni förstår skrämmer inte döden mig. Det som är skrämmande är om jag skulle bli liggande, lidande och ångestfull inför döden. Men om jag hamnar där får jag hantera den situationen då. Jag kan inte gå och tänka på det jämt och ständigt. Då, om inte förr, skulle jag verkligen bli sjuk!

När dörren öppnas så är det för mig en ömsesidighet. Jag knackar och blir insläppt i en gemenskap. I Bibeln står det ”dörren”, en ingång. Men det är som en huvudentré, mer än som en enkel ingång. En entré till ett helt universum. Jag utforskar ett rum i taget och jag kommer aldrig att kunna utforska det till fullo. Men jag litar på att jag har guidning i mitt forskande. En guide som leder mig till de rum som är relevanta för mig. Därtill har jag mänskliga guider som också, med Herrens hjälp, hjälper mig att utforska denna värld, detta universum. För varje steg jag tar lär jag mig något nytt samtidigt som jag inser hur otroligt lite jag vet. Jag kan bara tro.

holding-hands-752878_1280

Med bönen bultar jag på porten och Herren öppnar för mig, lyssnar på mig, hjälper mig. Jag ber ofta ensam. Men när jag har möjlighet tycker jag om att be tillsammans med andra, både i kyrkan och hemma. Lite så här går mina tankar kring tro i allmänhet och bön i synnerhet. För det är bönen som skapar både ömsesidighet och samhörighet både med Gud och med människor av alla slag. Och minns, du behöver inte vara troende för att jag ska kunna diskutera frågor kring tro och bön med dig.

BÖNEBRON

Så kommer natten till mig
för i sömnen ge mig ro
Jag knäpper mina händer
och leds ut på Bönens bro

Jag ber om vila och sömn, min Gud
om nattro, välbehag
att från all stress få slippa igen
ända till morgonrodnadsdagningen

Hjälp oss varje dag som går
när sorg och oro tär
Hjälp oss när det rinner en tår
Lär oss att Din styrka bär

Jag ber Dig Herre: Hjälp mig
när dagen kännes svår
i hjärtat bärs min bön till Dig
minnes att bedja: Fader vår

love-699480_1280

Avslutningsvis vill jag säga några ord om tro och att sprida den kristna tron. Jag själv tänker som så att jag kan bara berätta vad jag tror på, aldrig tvinga eller trycka upp min tro i ansiktet på någon. Om jag själv vill bli respekterad för min tro kräver det samma av mig. Jag respekterar din tro. Detta oavsett vilken tro du bekänner dig till eller om du inte tror alls. Självklart blir jag glad för varje person som finner och tar emot den kristna tron i sitt hjärta och med munnen bekänner den. Det är vad Jesus säger. Men han säger också som exempel att vi ska gå undan i avskildhet och be. Detta som motvikt till att visa upp en fasad av tro, där alla skulle se hur heliga vissa var. Jag tolkar det som att Han skydde skenheligheten och den skyr även jag.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka… Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…” Matt 25:34-46

Detta citat är en av grundstenarna i min tro. Och inte frågade Jesus efter tro innan han hjälpte. Däremot sa han många gånger: ”Din tro har hjälpt dig”

Herrens Frid till er alla som vill ta emot den. Till er andra: Ha en fortsatt bra kväll. Och till er alla: Sov Gott!

good-night-393495_1280

 

Fridens Furste

sunset-801933_1280

Fridens Furste kommer till mig. Fylld med kärlek och uppmuntran. Han kommer i många olika skepnader. Det kan vara Pastorn som ringer mig och frågar om jag vill ha sällskap till förmiddags- eller eftermiddagskaffet. Det kan vara en länk på Facebook eller varför inte ett samtal med en vän? Friden kan också komma till mig genom en god bok eller en finstämd dikt och fantastiska bilder såsom i bloggen Ögonblick/Moment (https://vitros.wordpress.com/).

Dikten med samma namn som detta inlägg handlar om hur Han kom till mig i stunder av mörker, och så sakta omformade mörkret, plågan till frid och ro. Herren fick en uppgift att föra in frid och ro i mitt liv. Det är en process som pågått i många år. En process som har inneburit mycket av hårda, sårande ord, av sjukdom, av lidande  även om jag då jag var mitt i det inte uppfattade det som så. Jag trodde jag älskade – men mådde inte bra. Jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen om någon sa det till mig. Jag levde i tron att allt var såsom det skulle vara. Jag hade gjort mitt val, och i och med det fick jag också acceptera situationen.

Men så kom den dagen då jag blev förälskad och förälskelsen var besvarad. Nu förblev den  ett platoniskt förhållande. Men den väckte mig, visade mig att det fanns något annat. Känslor som jag inte tidigare hade upplevt. Det blev till stormar, till orkanens ishårda vågor med lika underbara toppar som mörka vågors dalar. Så djupa att jag inte ville leva längre. Men den gjorde ändå gott eftersom den var början till att öppna mina ögon för vad jag levt för liv. Framförallt fick den mig att inse att jag hade ett val.

bridge-720584_1920

Så klev jag då ut på den rangliga bro som skulle leda mig till Fridens Furste. En bro som jag fortfarande går på. Den är stadigare nu, bitvis iallafall. Hur länge jag kommer att gå på den? Det finns det inget svar på. Kanske kommer jag att gå på denna bro livet ut. Men den ändrar karaktär. Stundtals har jag befunnit mig i vad jag trott varit fritt fall, bron rasade under mig. Stundtals är den fast förankrad med dubbla skyddsräcken. Det fantastiska är dock att oavsett vilket så har jag aldrig vandrat ensam. Någon har fångat upp mig, någon håller min hand.

Fridens Furste kallas han för ibland…
cross-78000_1280

Fridens Furste

Jag ber för dagen som har gått
jag ber för vänner mina
jag tackar för att vi nu fått
skydd av Änglar Dina

Jag ber att läka sår
som burits långa tider
som svider, varar och gör ont
som gör så att jag lider

För under många år har andra
alltid, ofta gjort mig illa
nu kan jag inte från det vandra
nu måste jag vara stilla

Gammal ful, vanställd själ
var vad jag fick med tiden
men Du o Herre vill mitt väl
Du kom till mig med Friden

Fridens Furste kommer åter
när jag till sängs nu gå
Då kommer sorgen och jag gråter
trött, men vaken är ändå

Fridens Furste är ditt namn
jag får vila i dina armar
Du för mig i din trygga hamn
och över mig förbarmar

Till ro jag kommer än en gång
när sömnen kommer mjuk och fin
och änglaskarans vackra sång
följer mig i drömmen in

angel-298494_1280

 

Tankar kring årets tider och skiften

canadian-geese-854834_1280Höstflytten

När morgon sakta randas
då sjunger fåglars kör
för mig sin morgonsång
Jag vaknar av den vackra
sången utanför

När dag mot kväll så nalkas
vid middagstid sådär
då står jag där vid grinden
och lyssnar till den sången
som bli till kvällskonsert

För nu så flytta gässen
och svanar söderut
från häckningsplats på fjället
den vackra plogen sträcker
att nå sitt mål till slut

Sommaren 2015 gled över till höst ganska obemärkt. Och hösten blev lång. I november blommade Rhododendron i parken utanför där jag bor. En småblommig vit sort som brukar blomma förhållandevis tidigt. Men aldrig förr att den blommat på hösten. Fortfarande i början av december såg jag blommande växter. Den vita Rhododendron satte massor av knopp. Den är nu fylld av knoppar i två storlekar. Dels de som är kvar efter vårblomningen och dels de som sattes nu i höst. Återstår att se hur det blir till våren -16.

Jag tycker om att drömma om både höst och vår. För några få frostnätter gav hösten alla dess vackra färger – samtidigt som våren kom på fel tid med temperaturer omkring tio upp till 15 grader varmt utomhus.

Men så kom den då, i januari, den vinter många längtat efter. Och den kom med ishavskyla och snö. Inga stora mängder här vid Vätterns norra spets, men tillräckligt för att skingra det kompakta mörker som avsaknaden av snön gav. Allra synnerhet nu när adventsstakar, stjärnor och julgranar plockas ned. Om två veckor bryter vi helt med juletiden och inleder en ny tid. Ljuset söndag, Kyndelsmässodagen, firas i våra kyrkor den 31 januari.

Jag märker också att dagarna blir allt längre. Redan är det ungefär en timme mer dagsljus ute på eftermiddagen än för en månad sedan. Jag tänker, mitt i vinterns kallaste tid, att snart, snart kommer våren tillbaka.

Våren med skir grönska, Tussilago, Blåsippor och hela dungar fyllda med hav av vitsippor. Så flyter årstiderna in i varandra. Drömmarna blir så sakteliga till verklighet och fastän temperaturen nu är nere under minus 20 grader ser jag denna bild framför mig.

Dröm – vänner – dröm…

 

wood-anemone-333381_1280 vitsippor

Några verser…

 

the-fog-232400_1280

 

När smärtan äger

Jag lägger mig sakta för smärtan är svår
idag är min kropp inte min
Den ägs av den smärta som kommer och går
och stundtals gör kroppen till sin

En smärta jag önskar inte skulle finnas
en smärta som bara stjäl kraft
en smärta som funnits så länge jag kan minnas
Tänk hur det varit om jag inte den haft

Jag undrar ibland hur livet ser ut
för den som är smärtfri var dag
kan de förstå – en smärta som inte tar slut
och som ibland gör mig till sitt ”jag”?

Jag vet så väl att jag är långt mer
än den smärta som alltid jag har
Men något vi lär är att ni inte ser
för sällan vi visar  hur ont vi har

Sen tar jag tabletten så sömnen mig når
och ger mig en vila som alltid jag saknar
jag hoppas igen att den natten jag får
gör att jag med glädje och smärtfrihet vaknar