Utmärkelsen ”Årets polishund”

I väntan på GGV Pipilis comeback passar jag på att sticka emellan med ett ”gästinlägg” här på hennes fina och så läsvärda blogg.

Jag undrar: Säger er namnen Grym och Herman någonting?

Eller namnen Cox och Aldo?

Eller Izor och Puck?

Eller Doris och Orax?

Nej, det är sannerligen inte lätt att hitta någon röd tråd mellan de så disparata namnen.

Icke desto mindre finns det ett samband.

Det är namn på hundar som tilldelats utmärkelsen ”Årets polishund”.

En utmärkelse som det verkligen inte är kattskit att tilldelas.

Du kan läsa om alla de här duktiga hundarna här:     http://www.mynewsdesk.com/se/tag/polishund .

Gör gärna det! Läs om deras bravader i de olika årens pressmeddelanden, i vilka man kan ta del av motiveringen för att just en viss hund har gjort sig extra förtjänt att erhålla utmärkelsen ”Årets polishund”.

Spännande läsning utlovas.

Om hunden Aldo har FM Pipili faktiskt skrivit, fast i ett annat sammanhang. Sök på Aldo via bloggens sökruta. Eller, ännu enklare, klicka på följande länk: https://wordpress2202.wordpress.com/2016/04/13/regnbagsbron/ .

En ovanligt rörande artikel om hur Skånepolisen följde sin tappre och duktige arbetskamrat till sista vilan. En av Pipilis allra bästa artiklar, enligt min mening.

Vem vet, snart kanske någon av de FM-hundar som Pipili har skrivit om här på bloggen kan komma i fråga för utmärkelsen ”Årets polishund”?

Om eller när så sker, kommer jag att utbrista i ett fyrfaldigt ”Vov”. FM-hundarna spelar i den division varifrån ”Årets polishund” rekryteras. Eliten bland hundar – med andra ord.

Ja, detta var allt för denna gång. Glöm nu inte att läsa om de olika ”Årets polishundar” – från år 2009 och framåt – som presenteras via länken ovan. Och glöm absolut inte FM Pipilis vackra äreminne över polishunden Aldo, som Skånpolisen åkte tillsammans med i en högtidlig MC-kortege, innan det var dags att tacka honom och ta farväl av honom för allra sista gången.

Numera jagar Aldo bovar på andra sidan regnbågsbron. Och trivs förmodligen hur bra som helst.

Tror ni inte det?

PS Både GGV Pipili och jag, bbnewsab, ber att få önska bloggens läsare/följare en trevlig allhelgonahelg. Och nu en liten hemlis. En liten fågel har nämligen viskat i mitt öra, att om det vill sig väl, så återkommer Pipili med ett nytt alldeles eget blogginlägg någon gång under den stundande helgen. Låt oss hoppas att jag korrekt uppfattade vad fågeln viskade till mig. Jag vill ju inte att jag ska ha hört fel. DS

FM Lissa och tänderna

Idag är det FM Lissa som kommer på besök. Men hon har ett litet problem. Hon läspar lite när hon ska berätta vad hon gjort.

fm-lissas-mjolktander
FM Lissas mjölktänder

FM Lissa vill inte prata så mycket eftersom hon håller på att tappa sina mjölktänder. Precis som människor har hundar mjölktänder som sedan byts mot de tänder som ska hålla livet ut. Därför borstar många hundägare tänderna på sina hundar. Lär man hunden det som valp brukar det inte vara några problem. Lissa är nu omkring fem månader och hon har troligtvis fått alla sina nya tänder innan jul. Tandbytet brukar vara klart när hunden är omkring ett halvår. Att tappa tänder och få nya kliar, även i hundens mun och Lissa är inte något undantag. Men hon tuggar inte sönder saker, även om det syns att hon bitit på dem. Matte skickar bildbevis.

fl-lissas-sko
En av mattes innetofflor, med tydliga bitmärken i.

Utöver att tugga på mattes innetoffel tuggar Lissa på sig själv och på matte också! Matte smakar gott och är skön att tugga på när det kliar i munnen. Lissa har dessutom sin trasa och sina tuggben att tugga på.
fm-lissa-tuggar-sko-2
Nu är Lissa troligtvis inne i den period då hon gärna vill vara till lags. Det är en period efter den första spädbarnsåldern då valparna kan hitta på en del bus fram till dess de är omkring sju till åtta månader då de kommer in i slyngelåldern. Lissa är nu lättlärd och troligtvis en rolig och trevlig hund rent allmänt. De övningar som matte lär Lissa lär hon glatt och villigt.  I slyngelåldern kan hända att Lissa återigen hittar på bus och kanske inte lyssnar som tidigare. FM Jönso innehar fortfarande idolstatus och hans knep med kottar i öronen tillämpas stundtals flitigt.

Lissa börjar alltmer att hitta sin egen vilja. Nu handlar det om att fortsätta bygga på Lissas förtroende och att fortsätta lära in de de grundläggande kunskaper som hon behöver. På bilderna ovan visar matte hur Lissa ska sitta ner när de går ut och in genom ytterdörren. Att hunden sätter sig och väntar har bland annat den funktionen att matte slipper risken med en hund som rusar ut eller in. Och som ni ser lyder Lissa matte med glädje.

 

fm-lissa-har-vantat-utan-att-busa-nar-matte-var-ute-mkt-berom
Här har Lissa gjort matte mycket stolt.

Lissa börjar nu att lära sig vara ensam kortare stunder utan att hitta på något ofog. Hallen såg likadan ut när matte kom hem som när hon gick. För det fick givetvis Lissa massor av beröm, och matte berättar hur glad hon blev. Även om det inte sades rent ut har det kanske inte alltid varit så när du varit ensam Lissa. Kan det vara så att du stökat till när du varit ensam? Lissa vill absolut inte svar på några frågor om detta, och att fråga matte skulle det inte bli tal om!

fm-lissa-vantar-pa-maten
Kanske sitter Lissa och väntar på mat.

Något som är till glädje för både matte och Lissa är stunderna då de tränar på avslappning. För att Lissa som vuxen ska kunna orka med ett tufft arbete som tjänstehund hos FM eller Polisen måste hon ha förmågan att kunna slappna av och vila. Det behöver dessa mycket aktiva hundar träna på från det att de är riktigt små. Fodervärdar berättar hur de får ta den lilla valpen i famnen och med mycket milt våld hålla den stilla till dess den slappnar av och somnar. Precis som människor kan valparna bli övertrötta och de klarar inte av att på egen hand gå ner i varv utan behöver hållas om. Och vad kan då vara bättre att ligga i än matte eller husses famn? Det riktigt syns på dem båda att det här är något som uppskattas!

fm-lissa-kopplar-av
Matte och Lissa njuter av att bara ta det lugnt. 

Det är sedan en vana som vissa hundar gärna bibehåller även när de är i 30 till 40 kg-klassen! De lägger sig gärna i knät. Eller hoppar upp upp i famnen på matte/husse om det blir lite otäckt. Kanske det berättats tidigare, men tål att höras igen. Jag kom i kontakt med begreppet ”Schäferteater” det vill säga att exempelvis ett besök hos veterinären är livsfarligt och då kan hända att liten låter lite extra mycket. Liten kanske inte alltid är så liten. En av FM-hundar tog likt Scooby-Doo sats och hoppade rakt upp i mattes famn! En stor fullvuxen FM-hund som skulle få vaccin. Kanske ser ni bilden framför er 😉 När veterinären lyckades komma så att hunden inte såg sprutan reagerade den knappt inte om jag förstod det rätt.

fm-lissa-3-okt
En något yngre Lissa 

Bilden på FM Lissa då hon var något yngre än idag får avsluta. Lite okynnigt utseende med ett öra upp och det andra vikt. Lissa är noga med att påpeka att nu står minsann hennes öron upp såsom Schäferöron ska göra. Och hon har börjat lyssna på FM-hundarnas egen radiokanal.
Visningsbilden är från en dag på stranden.
fm-lissa-vid-havet
Har du frågor och funderingar, eller reflektioner dela gärna med dig av dina tankar om hundar i allmänhet och tjänstehundar i synnerhet.

TACK Ida Östling för fina foton och berättelser om FM Lissa.

PS!
Livets Skiftningar söker fler hundar att skriva om. Vill du vara en av dem vars hund(-ar) presenteras här är du mycket varmt Välkommen att kontakta Livets Skiftningar. Du når mig enklast endera genom kontaktformuläret eller FB-sidan Livets Skiftningar

FM Kerro – valp med attityd

FM Kerro har hunnit fylla sex månader. Och som många andra FM-hundar har han stora öron. Hemligheten med dem är att de är så stora för att det ska gå lätt att stoppa kottar i dem! Ja, matte till Kerro säger att han är döv (ibland), men Kerro själv uttalar FM Jönsos namn med andakt. Det är verkligen han stora idol. Han ska minsann gå i hans spår när han blir stor. Detta berättade Kerro för matte som var snäll och talade om det för Livets Skiftningar. Vi skickar samtidigt så här genom bloggen hälsningar till FM Jönso och ber att ni som läser denna artikel och har kontakt med honom framför hälsningen och gärna berättar att han har idolstatus bland de yngre hundarna!

FM Kerro 29 maj
Öronen😍😍 och ändå hör han så ”dåligt” 😉 FM Kerro (Foto och text: I Erlandsson)

Hej! Kerro här. Jag lovade att komma tillbaka och berätta om en del jag har gjort. Ja, ni vet ju att matte och jag inte alltid är helt överens om hur nödvändigt det är att göra vissa saker. Så det är bara att börja berätta. Det var det här med tapeten i sovrummet. Där det nu är en grå fläck på ett ställe. Kan ni tänka er att matte tar in mig i sovrummet och jag tror förstås att vi ska lägga oss att vila. Fast vila när man kan leka? Visserligen var jag nog lite trött, men iallafall, aldrig kunde jag tro att hon skulle komma på den dumma idén att lämna mig ensam i sovrummet. Skulle jag, Kerro, vara ensam? Nej, det gillade jag inte.  Jag kände på lukten att hon höll på med mat och hörde hur både hon och husse satte sig för att äta. Då började jag också att äta! På tapeten. Kerro lämnar man inte ensam utan att det händer någonting. Det skulle minsann både matte och husse lära sig, tyckte jag alltså. Matte sa nånting annat när hon såg att jag tuggat på tapeten. Och nej, jag tänker inte tala om vad hon sa. Så det så.
FM Kerro har gått och lagt sig!

Matte Isabella berättar: ”Vi tänkte börja smått med det där med ensamträning innan vi lämnade honom korta stunder hemma helt själv. Så vi stängde in honom i sovrummet medan vi åt lunch (sovrummet är stort och rymligt) och han verkade trött så vi tänkte att detta ska nog gå bra. Jag går tillbaka när vi ätit upp för att se om han är vaken så jag kan ta ut och rasta honom.  Då ligger han och gnager på en kant av väggen och drar upp tapeten, som tur väl va kom jag in precis när han påbörjat sitt lilla hyss så det var ingen jättestor bit som försvann, men det vita sovrummet har numera en grå fläck sedan detta buset ägde rum.” (PS! Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle förf. kommentar)

FM Kerro på bushumör juni
”Kerro är riktigt busig, det är från mys till bushumör på 2 sekunder!! När han är trött får man en lugn och mysig vovve men resten av tiden är det gärna håll igång! FM Jönso verkar verkligen vara någon Kerro ser upp till!”  (Foto och text: Isabella Erlandsson)

Kerro älskar att bada. Det bästa han vet att springa upp och ner i vattnet om och om igen. Han badar överallt han kommer åt. Ett badkar inomhus eller ett stort hav tycks inte ha någon betydelse. Huvudsaken är att det är vatten. Nedan en bildserie på när Kerro hoppar i.

…och så ett par badbilder till:

Kerro berättar om när han badade i badkaret en morgon. Klok vovve som badar på morgonen tycker Livets Skiftningar, men just denna morgon var inte matte nöjd. ”Matte hade väldigt bråttom och skulle springa till bussen var badkaret fortfarande fullt med vatten, jag älskar vatten och matte kollade bort en sekund. Så jag sprang allt vad jag kunde och hoppade ner i det fulla badkaret och tog mig ett bad, matte fick lyfta upp mig och blev dyngsur. Hon fick byta kläder, och vänta på nästa buss!” berättar Kerro. Här förstår ju alla som läser att Kerro, utöver att han älskar vatten, också är duktig på att hoppa. Att kunna hoppa är mycket praktiskt, både inom- och utomhus.

FM Kerro väntar på mat
FM Kerro vet att kattmaten står på bordet – och han kan hoppa…

Här på bilden sitter jag i köket och spanar. Jag väntar på att att jag ska bli ensam i köket en kort stund. Eller att matte åtminstone kan titta bort och sluta ta kort på mig. Jag vill ha kattmat. Det är inte bra för hundar, säger matte, men det struntar jag i! Det behövs bara en kort stund så att jag kan hoppa upp på bordet och ta mig någon eller några tuggor. Jo, ska väl erkännas, det tar slut om jag hinner äta upp innan matte eller husse kommer. För ett tag sedan hittade jag något riktigt gott, en pizzabit! Matte sa något om att hon blev utan mat. Men varför lägger hon fram mat till mig om det inte är meningen att jag ska äta upp den? Matte skulle gå och hämta en grind när hon lämnade maten till mig. Men när jag tänker efter så låg inte pizzabiten på bordet utan på bänken. Men det spelar ingen roll. Det viktiga var ju att jag fick mat.

Och kan ni förstå – jag får inte vara ensam i köket längre. De stänger mig ute om de inte är i närheten. Om jag hoppar på andra ställen? ja visst gör jag det! Hemma hos husses mamma och pappa kan jag nu välja själv om jag vill vara i trädgården eller inte. Det är bara att hoppa över staketet om det blir långtråkigt i trädgården. Får jag chansen kan jag ju alltid passa på att jaga katt som det händer att jag gör hemma hos mattes mamma och pappa. Då är det inte alltid att jag hör när matte ropar, inte första gången iallafall.

Matte berättar att Kerro också hoppar bara för att det är roligt att hoppa. Finns det sedan någonting att nypa tag i, som en bajspåse tex, så hoppar Kerro upp och biter sönder påsen. Matte har inte berättat vad hon tycker om detta påhitt av Kerro, men Livets Skiftningar har sina aningar. Men nu när Kerro har blivit stor kanske han han har slutat med dessa hyss, eller hur är det Kerro? Nej, nu hör inte Kerro, så vi slutar för idag.

Foto: Isabella Erlandsson
Visningsbild: FM Kerro 10 april

Regnbågsbron

Idag blir ett vemodigt inlägg. Men så vackert.

Aldo polishunden hedras inför sin sista resa
Polishunden Aldo hedras inför sin sista resa.  

Här skapar Polisen i Malmö med omnejd ny tradition. För att hedra Polishundar som tas ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom ställer poliserna upp på två rader, en hedersvakt. Hund med förare går sedan mellan dessa och poliserna står i givakt och hälsar med honnör. En hedersbetygelse för en kär arbetskamrat. I detta fallet är det polishunden Aldo som hedras inför sin sista resa. Han har ont i sin rygg och ska direkt efter avskedet åka till veterinären för att där få den spruta som leder honom in i Regnbågsbrons land, till en existens där inget lidande mer finns.

Aldo Polishundens sista dag
ALDO
Aldos sista dag bild 3
Poliserna samlas för att efter defilering åka i kolonn.

Efter defileringen åker poliserna i karavan från polisstationen i Rosengård. Aldo med hundförare åker i den sista bilen som traditionen bjuder. Idag är Aldo den som hedras, alltså åker han i sista bilen.

Aldo bild 4
Aldo i sista bilen. Kolonnen börjar och slutar med MC-poliserna

En karavan får aldrig brytas. MC-poliserna leder och avslutar karavanen när de åker från Rosengårds Polisstation i karavan för att hedra Aldo. Därefter tar husse Aldo till Djursjukhuset för att han ska få somna in.Aldo bild 5
Ett mer hedrande avsked är svårt att tänka sig och Livets Skiftningar vill genom att dela detta inlägg hedra alla tjänstehundar som gjort och gör så stor insats i samhället. Aldos sista resa står som ett rörande vackert avslut för lång och trogen tjänst. Tack Aldo och alla andra tjänstehundar för att ni alltid finns vid vår sida, ständigt beredda att med glädje ställa upp och hjälpa oss människor. Utan er skulle många ha ett långt svårare arbete. Med era sinnen och ständiga glädje och vilja till samarbete gör ni ett ovärderligt arbete i samhällets tjänst. För detta hedras ni.rainbow-925390_1920
Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
rainbow-436171_1920
Källa: Patrick Persson HD.SE 160411, Newsner 160412
Foto: Patrick Persson HD.SE (Polisbilder, Aldo)
Foto: Pixabay.com där ej annat anges
Länkar:
Newsner: Aldos sista resa
HD 11 April 2016
Regnbågsbron Latinos tassar