FM Jeck lever livet lycklig

FM Jeck pingst 16 bild 2
Jeck ligger och håller koll så att inga vilda djur tar sig in på gården. Kycklingarna måste ju skyddas mot räven.

”Detta är historien om Jeck som är född den 23 april 2014, hans mamma heter FM Filly o pappa heter FM Epok. Till mig kom han när han var 9 veckor, slutet juni 2014. Det var en sommar som var kanonvarm så det var inte kul att vara varken människa eller hund. Jeck kom ungefär mitt när svamp perioden kom så det blev husvagn för honom efter ca. Två veckor, det klarade han kanon o trivdes med sina “stora/små”systrar (papillon/chihuahua) jag har mamma papillon o två av hennes valpar alla tikar När Jeck kom till oss var de 7, 4 och 3 år gamla. Med ålderns rätt var det tikarna som bestämde o det blev inte några problem.” (Matte Ulla-Britt) 

Idag har Livets Skiftningar fått besök av FM Jeck. Ja, nu är det ju så att Jeck inte längre tillhör Försvarsmakten, utan har gått och blivit civilist från den 25 augusti -15, men i själ och hjärta är han som andra FM-hundar. Han älskar bollar och schäferpinnar. Han har till och med lovat att berätta hur han gör när han fäller dem själv! Men inte i första artikeln. Nej, se det gick inte alls. Först vill han berätta om hur det var att vara valp och växa upp med små, men mycket bestämda storasystrar.

FN Jeck pingst 16 bild 3
FM Jeck hemma på gården, där han bland annat vaktar och motar bort både räv och rådjur.

”De var vuxna och kvinnliga och tyvärr var jag bara valp, sa Jeck, så det var till att lyda. Annars nyper de mig i nosen och det gör så ont. Ja, jag skriver nyper, för de gör så fortfarande! Två kg hund, bestämmer över mig. Surt ibland, men jag vaktar den mot det som är stort och farligt istället. För vi kan olika saker!”

FK Jecks lillasyster o kycklingar 160629 5
Här är bild på en av mina små storasystrar. Och ni ska bara veta vilka vassa tänder hon har. Jag ville ju bara låna hennes leksak …

Matte Ulla-Britt berättar i inledningen att sommaren -14 då Jeck kom till henne var varm. Kanske ni minns värmeböljan som varade i över en månads tid. Det är jobbigt att vara både människa och hund när termometern inte går under 30 grader annat än nattetid. Och då är det att hitta platser där det finns skugga och svalka. ”Jeck-sjön” är en sådan plats. Men nu vill allt Jack berätta själv: ”På den här bilden ligger jag och mina systrar och vilar. Jag vill börja med den bilden och så en bild som är tre bilder som matte gjort. Mina storasystrar bestämmer som sagt över mig. Fortfarande, fast jag är två år. Men de är äldre, och jag lyder dem.”
FM Jeck m systrar valp.

FM Jecj som valp collage
Titta på mina tassar. Redan när jag var valp syntes det att jag skulle bli en riktigt stor hund!

”Första sommaren, när jag var liten fick jag vara mycket ute vid ”Jeck-sjön”, i husvagnen. Där var jag med om något riktigt otäckt. Jag gick längs strandkanten, i koppel för ovanlighetens skull, och så ramlar jag i vattnet. Jag blev jätterädd och bara sjönk, för jag kunde inte simma. Många hundar kan det bara, men inte jag. Men min matte drog upp mig på en gång. Tänk vilken tur att hon hade kopplet så att jag kom upp ur vattnet snabbt. Men efter det går jag inte längre ut i vattnet än att jag blir blöt om magen. Jag lärde mig simma först förra sommaren, men det gör jag bara ibland. Och jag föredrar nog gyttjebaden! Vad matte tycker? Ska jag verkligen berätta, nej det struntar jag i. Det viktigaste är väl vad jag tycker och jag älskar att bada i gyttja.”

FM Jeck under husvagnen valp
Här har jag lagt mig under husvagnen. Det var så skönt att ligga där. Jag är ju inte så stor. Det är två år sedan bilden togs.

Nu simmar jag bara ut när jag ska hämta pinnar i vattnet! Om de inte är för långt ut förstås! Men bilder på det kommer i nästa artikel. Ja, jag har ju sagt att en artikel är alldeles för lite för mig. Så Livets Skiftningar fick välja, nej egentligen inte. Det vara bara att se till att jag fick komma med. Jag har ju sett så många av mina kompisar här och då tyckte jag att nu var min tur kommen att få berätta. Avslutningsvis får ni som läser titta på några bilder till från att jag var valp. Och en bild som är från i sommar när jag hade tagit ett härligt gyttjebad! Glöm nu inte vår radio. När jag kommer tillbaka ska jag bland annat berätta om hur man fäller schäferpinnar helt på egen hand! Jag ska också berätta varför jag är civilist i nästa artikel. Men den som väntar på något gott…

FM Jeck valp
FM Jeck gyttjebad

Puss på er alla, tvåbenta och fyrbenta. Nu ska jag se till så att inga otäcka rådjur smyger sig in i trädgården. Hysch – matte får inte höra. Hon blir så arg när jag jagar bort dem. Säger att jag inte får. Nej, bäst jag slutar. Ha det gott!

FM Jeck spanar in rådjur på 2 årsdagen
På spaning!

Livets Skiftningar kan bara inte undanhålla er denna fantastiska bild på ”skogens guld”. Visst kan ni känna doften? Tänk er dem smörstekta, möjligen med lite grädde i så de blir underbart krämiga liggande på en skiva gott knäckebröd…

FM Jeck vägrar posera på bild tillsammans med skogens guld
Skogens guld plockade av matte Ulla-Britt.

Livets Skiftningar tackar Jeck med matte Ulla-Britt Ledin för stor generositet med både bild och text. Foto: Ulla-Britt Ledin
Visningsbild: FM Jeck sommaren 2016

Berätta gärna om era minnen av somrar, bad med hundar och kanske hästar också, svampplockning… Vad är sommar för dig? 

Livsvandringen – kärlek, smärta och hårt arbete

Livsvandringen – man och kvinna  del 4

 

bed-1150578_1920

Han drog täcket över hennes huvud och höll henne fast. Panik. Hon kom inte loss. Han somnade med henne tätt intill sig. Till slut kom hon loss och han vaknade. Arg. Hon hade väckt honom. Han behövde sova. Han skulle jobba. Hon skulle ju bara plugga. Att hon också skulle jobba efter skolan var inget jämfört med hans arbete. Han hade nästan fem timmars sömn till, hon hade två. Gick alltid drygt tre timmar före honom på morgonen. Men det var många år sedan.

Hon satt i sin Permobil och drömde. Frukosten hade varit väl tilltagen med hembakt, fortfarande varmt bröd och bara fina pålägg. Riktigt smör givetvis och starkt kokt kaffe! En kylslagen försommarmorgon passade det bra med att både koka kaffe och grädda bröd i den. Men det blir lite extra gott då vedspisen används. Värdinnan hade bara en gäst per natt och bakade lite bröd var morgon. Trots en fantastisk, lite gammaldags frukost, fint rum (men dålig säng som väckte gamla minnen till liv.) Värdinnan hade frågat om hon ville följa med till den lilla kyrkan på Gudstjänst. Den skulle vara på eftermiddagen och hon hade tänkt sig att åka vidare så hon avböjde. Inte så många dagar kvar av sin Livsvandring. Hade Gudstjänsten varit på förmiddagen hade hon nog följt med. Nu nöjde hon sig med att stanna till vid den gamla stavkyrkan.

 

stave-church-1329629_1920.jpg
”En sliten, dåligt underhållen kyrka. Stiftet borde gå in, tänkte hon, och satsa medel för restaurering. Innan det är för sent. Visst används inte kyrkan ofta, men som sommarkyrka för bröllop och dop skulle den vara underbar för de mindre tillställningarna.”

Så satt hon då utanför kyrkan och lät tankarna löpa ett trettiotal år tillbaka i tiden. Då, när hon hade börjat läsa på högskolan. Hon var i tankarna inne på sitt tredje år. Det året som hon gick upp 50 kilo i vikt, var på fyra begravningar varav en med tre vita kistor. Tre ungdomar som i oförstånd gått ut på sjön med ett hemmabygge till båt. Två av de fem ungdomarna kom hem. Det var hennes andra begravning någonsin. Första begravningen hon någonsin var på var en äldre släkting. Sedan kom pojkarna och de vita kistorna. Hon och mannen hon levde tillsammans med bodde i ett nedslitet torp. Att leva i ett torp med tillhörande mark innebar ofrånkomligen hårt arbete. De hade under året som gått sedan de flyttade in dragit in avlopp och låtit borra efter vatten bland annat så att nu fanns lite moderniteter i hans torp. Badrum, varmt och kallt vatten. Men fortfarande värmdes huset upp med kaminer och vedspis. Elelement endast som stödvärme. ”Direktverkande ved” som de sa när någon frågade. Utöver det kom allt annat arbete på den lilla gården samt hennes städjobb och studierna. Och hjälpa svärmor förstås. Att kvinnan hennes son valt inte dög mycket till, och hur duktig hennes dotter var som minsann både arbetade och hade småbarn. Hon hade ju varit så mycket mer mogen än blivande sonhustrun då hon flyttade hemifrån vid 15 års ålder.

wood-358111_1920
Ved, ved och åter ved.  Veden skulle huggas och den skulle in under tak i vedbod och bara enkla plåtar uppsatta för att skydda mot den värsta vätan. Hon visste inte vad som var värst. Att hugga, stapla eller hämta in ved mitt i smällkalla vintern. Det hände ganska ofta att hon föll i vedboden, men hon sa ingenting. Det räckte med att han skällde på henne om hon inte hade hunnit få in ved eller få fyr i kaminerna om hon var hemma först.

Svärmor eldade också med ved, undantaget under den kallaste perioden under vintern då pannan eldades med olja. Men arbetet var detsamma. Ett lätt lyft och en vridning blev en muskelbristning i magen.Hon hade inte tid att vara sjuk. Just då pluggade hon 150 % och arbetade 75 % som städerska för att få  ekonomi att gå runt. Därtill kraven på hemarbetet som hon egentligen inte orkade. Mannen tog för givet att hon skulle orka hålla samma tempo som han kunde. Vad han inte tänkte på var att hon gick upp minst tre timmar tidigare var morgon än vad han gjorde, och lade sig senare. Alla helger gick till studier och arbete. Varje rast åkte kurslitteraturen fram. Hemma var det svårt att få tiden att räcka till att plugga. Kvart över fem på morgonen gick hon till bussen. Tre kilometers promenad och kom hem vid 22-23-tiden om allt gått bra. Promenaderna och bussresan till arbete och studier var hennes alldeles egna tid. Då kunde hon slappna av för en stund.Om ett och ett halvt år hade hon sin examen klar. Examensuppsatsen hade hon redan börjat skissa på.

reading-314991_1280
Större delen av kurslitteraturen var på engelska, så det krävdes lite arbete för att klara studierna. Fortfarande fanns mellanstadielärarens ord kvar i henne att hon var för dum för att läsa främmande språk.

Korta nedslag för 30 år sedan. Paniken då hon hölls fast. Förtvivlan och rädslan att gå och lägga sig utan att ha hunnit med allt. Det dåliga samvetet för att hon bara hade skummat delar av kurslitteraturen. Jobbet hade hon iallafall gjort ordentligt, men hon hade hållit på att svimma mer än en gång på grund av buksmärtor. Hon dröjde sig kvar på jobbet och försökte läsa ett kapitel till, men det gick inte. Bara att ta sig hem. Hon mindes alla storhelger hon arbetat och alla pikar hon fick för att hon inte var med på jul- och påskfirande för att hon arbetade. Samtidigt fick hon höra av mannen hemma att hon var lat och inte gjorde sin del av hemarbetet. Både utomhus och inomhus. Smärtan från fibromyalgin höll hon för det mesta tyst om. Hon hade fått diagnosen då hon var 18 år.

vacuum-cleaner-268148_1920
Orden ekade i hennes huvud: Lat, dum, oduglig, slö. Men hon hade gjort sitt val. Att göra det mannen sa var för henne att visa honom sin kärlek. Hon älskade ju honom över allt annat. Klart att hon gjorde som  han sa. Han visste bäst. Alltid!

Varför var hon så övertygad om att allt hon gjorde, gjorde hon av kärlek?

FM Kudo – presentation

ch

S

FM Kudo 11 mars skogspromenad bild 2
FM Kudo har upptäckt tjusningen med att ligga på en sten, eller varför inte på en trädstam och bara njuta av vårsolen.

Nu är det dags för ännu en presentation. En kille som fyllde ett år för bara två veckor sedan, den 26 mars. FM Kudo heter den här ståtliga, men något busiga killen. Matte/fodervärd är Julia Eklund. Tack Julia och FM Kudo för att ni vill var med här på Livets skiftningar och visa vad man kan när man är en fin FM-hund.  Kudo är stor och stark och kanske inte så lite busig. Som nyss fyllda ett år så håller Kudo på att lära sig mer och mer om detta att fungera i en flock, att följa en ledare och lyssna till vad flockledaren säger. Han är i början av puberteten skulle vi säga om Kudo var människa. Ännu inte tonåring, men snart så… Det handlar om att leka in kunskaper.

FM Kudo bild 4
Här vill Kudo ha sin boll, men hur ska han komma åt den?

Träning och lek samtidigt. Kudo leker och lär, precis som barnen. Och det som är roligt är lätt att komma ihåg.

För Kudo är det mycket motion som gäller. Att vara ute och bära hem pinnar är en av favoritsysselsättningarna. Och när det gäller en stark FM-kille så ska pinnarna se ut på ett alldeles speciellt sätt. Titta bara:

Kudo är inte ensam om att bära hem pinnar av den här storleken. Det berättas av flera olika fodervärdar att FM-hundarna har en förkärlek för lite större pinnar. Men Kudo – bär du tillbaka pinnen till skogen när du inte behöver den längre?

I skogen finns det mycket roligt förutom pinnar. Kudo hör till de hundar som tycker att en hel del som matte inte gillar luktar så där underbart gott. Så gott att det går bara inte att låta bli att rulla sig i det. Vad var det nu matte kallade dig för? Jo, bestämt var det ”skitunge”. Kan det ha något att göra med vad du rullar dig i?

FM Kudo 19 mars rullat i bajs
Kudo har rullat sig i bajs, skriver matte som kommentar till denna bild. Men visst ser busungen riktigt, riktigt nöjd ut?

I den här åldern ska Kudo lära sig göra som stora pojkar gör när de kissar, det vill säga lyfta på benet. Men det är inte alltid enkelt. Denna gång blötte Kudo ner sig själv och fick precis som den gången han hade rullat sig, duscha när han kom hem. Kudo har inte talat om för Livets Skiftningar vad han tycker om duschen, men det berättar han säker till nästa gång han dyker upp här.

FM Kudo 26 mars lär sig lyfta på benet
”FM Kudo fick ta en dusch idag. Han har lärt sig att lyfta på benet när han kissar, men han har inte riktigt förstått att man inte ska kissa på sig själv…” (Text J. Eklund)

Miljöträning, anpassning, socialisering är begrepp som används när det gäller valpar och unghundar. Begreppet socialisering används till en del även om barnens utveckling under framförallt förskoleåldern. Enklare uttryckt handlar det här om att vänja hunden vid olika miljöer och situationer samt att fungera tillsammans med både människor och hundar, Kudo ska  lära sig att vara en del av en flock. Nu består hans flock till stor del av människor, och inte andra hundar vilket innebär att Kudo kommer att få anpassa sig till att vara lägre i rang än dem han har omkring sig. För människor ska stå högre i rangordningen än Kudo. I en flock med hundar avgör bland annat åldern vilken rangordning som gäller. Det är inte ovanligt att hundar gärna vill placera sig över barn och ungdomar i rang, eller ser barnen som kullsyskon, ganska lika i rangordningen. Men det måste tränas bort. Kudo är på väg in i tonåren, eller ”slyngelåldern” som den kallas för ibland. Visst tycks han säga att: ”Vänta du bara, så ska jag visa dig matte, att jag kan själv!”

FM Kudo 23 feb gosboll
Fast än så länge kallar matte mig för ”gosboll”.

 

FM Kudo 16 feb alltid lika glad
FM Kudo, här 11 månader, är alltid glad.
FM Kudo feb kan sitta fiiiint
Vem vet, det kanske lönar sig att sitta fint?

Kudo tycker om att lära sig nya saker. Och även stora hundar sitter fint.

FM Kudo 3 feb 1(4)
Här är Kudo ute på miljöträning. 

När hunden är ute ska den ha fokus på den som håller i kopplet, hela tiden. Men någon viskade att Kudo hade dragit omkull matte, men kan det verkligen stämma? Vad var så intressant att man bara rycker till så att matte ramlar omkull? Kudo kan gå fint, men matte berättar att han är envis. Han går fint en kort stund och sen glömmer han allt för något annat och drar. Så börjar vi om. Gå fint – och dra. Matte och Kudo kommer säker att få träna på det här ett tag. Det är nog bättre nu än när Kudo var omkring 10 månader, men säkert drar Kudo iväg ibland nu också. Fast kanske inte lika ofta som förut. Envishet är i och för sig en bra egenskap, men…

Här visar Kudo att han kan.

Avslutningsvis ett par bilder på hur Kudo gör när han vilar och på den högra bilden är lite sur för att promenaden tagit slut.

Livets Skiftningar tackar FM Kudo och matte Julia Eklund och önskar er Välkomna åter! Kudo får gärna berätta hur det går med träning och ”slyngelåldern”. Om busungen Kudo fortfarande busar. Kanske kan du gå fint i koppel nu, Kudo? Skriv gärna och berätta!

Du som har eller har haft valpar och unghundar – hur har perioden mellan 10 och 15 månader varit för er? Även du som har erfarenhet på annat sätt eller kanske har frågor om unghundar. Passa på att ställa frågor, så kommer Livets Skiftningar att tillsammans med läsarna svara på dem. Kommentarer är alltid välkomna!

Foto: Julia Eklund
Text: Piia-Liisa Pisal där ej annat anges (Källa: Julia Eklund)

roses-96275_1280
Rosen till Kudo från ”M”

FM Kudo är sugen på morötter 23 mars
Kudo gillar morötter, säger matte Julia. ”M” skickar en ros också!

FM Kuna – presentation

FM Kuna mars 2016 bild 1
Hej! Jag heter FM Kuna och tyckte att nu var det minsann dags för mig att få komma till tals! Därför bestämde jag mig för att nu skulle jag bara in, så det så! På bilden luftar jag min hamburgare, säger min matte Helena Rydfjord.

FM Kuna är född 24 juni 2015 och är följaktligen drygt nio månader. Hon blir här presenterad utifrån vad matte Helena berättat.

FM Kuna jan 16 bild 2
I januari satt jag och spanade ut på snön. Jag ville gärna ut och leka.

I januari var jag bara sju månader och då ska jag ha varit lugn ett tag men på väg in i något som de som håller på med ”hundens utveckling” kallar för dominansperiod, vad nu det betyder? Jag tyckte iallafall om att få sitta och titta ut genom fönstret. (FM Kunas tankar tolkade av Livets Skiftningar)

”Trött Kuna”
Här passade matte på att ta bilder på mig när jag ville sova. Men svårt att somna när matte fotade, fast hon lyckades iallafall. Jag måste ju få vila. Annars orkar jag inte leka och busa.

FM Kuna kampar
Här kampar jag för fullt! Jag släpper inte taget. Det är mitt rep och det ska minsann ingen annan få.

Kamplek, dragkamp, om olika saker gillar de flesta hundar. Men inte alla. När det gäller tjänstehundar har kampleken också en allvarlig sida. Hundar, kanske främst i Polisens tjänst, har i vissa fall att ta fast flyende personer. Då måste de också kunna hålla i till dess att hundförare och kanske fler i gruppen kommer fram. I filmklippet som länkas till spelar Robert Aschberg ”buse”. Han säger vid ett tillfälle då hunden Jazon tagit fast honom, att han inte hade någon lust att resa sig. Detta eftersom Jazon var ”på” hela tiden. Han ville inte släppa. Vid träning har figuranten givetvis skydd för att förhindra skador. En flyende person utan skydd ligger med mycket stor sannolikhet still. Jazon och hans kollegor på fyra ben håller utan vidare fast en människa. Detta är vad Kuna tränar på när hon kampar.

FM Kuna mars 16 bild 3
”Kuna kan inte bara gosa med mjukisdjur, ja lovar svansen var lös innan jag kom” (Text Monica Rydfjord)

Här har Kuna lekt med ett gosedjur. Ibland så går leksakerna sönder och för vissa hundar finns knappt inte en leksak som går att hålla hel. Vid kamplek rekommenderas brandslang. Ett besök på närmaste brandstation och en förfrågan om att få lite uttjänt brandslang kan kanske bli bästa leksaken. Dessutom billig och hållbar. Och ett populärt initiativ då vi idag tänker på att återanvända det som går att återanvända.

FM Kuna mars 16 bild 2
Här har Kuna hittat en plastback att sitta i. ”Alltid roligt med nya saker” ser Kuna ut att tänka 😉

Nyfikenhet är en annan viktig egenskap hos FM-hundarna. Att vilja undersöka och prova nya saker. Det får, som jag skrivit om förut, vara lite pirrigt, lite otäckt i början. Men nyfikenheten ska ta överhand och det nya utforskas. Kuna är ni i den ålder då hon med stor sannolikhet tycker att hon kan själv och vill bestämma själv. ”Slyngelåldern” som många benämner det. I människoår räknat är hon i 13-årsåldern ungefär. Hundens första år räknas som ca 14-15 människoår. Därefter är ett hundår ungefär sju människoår.

FM Kuna jan 16 bild 1
Här ger Kuna begreppet ”Bed and breakfast” en ny innebörd. Maten är viktig!

Säg den tonårsförälder som inte tänkt eller sagt ungefär så här: ”Skillnaden mellan en treåring och en trettonåring är bara ettan framför”. I utvecklingsschema för hundens mentala utveckling, står ofta att hunden kommer in i en dominansperiod då den är mellan sju och elva månader. Hur uttalad denna dominans är, eller mer vardagligt uttryckt, slyngelfasonerna, varierar mellan individerna precis som hos oss människor. Det är här FM Jönsos kottar i öronen blir påtagliga. Nu vet jag inte hur FM Kuna är, men jag kan gissa att hon är en bestämd ung dam, med mycket egen vilja. En livsnödvändig egenskap för hundar som kommer till ett både hårt och många gånger farligt, arbete. Och testar, testar och testar matte igen. ”Kanske lyckas jag till slut få som jag vill”. Vem är mest envis – matte eller Kuna? (Länk till FM-hundens effektivitet)

Så här berättar matte Helena idag (160405) om Kuna: ”Som tur var så har Kuna inte kommit in i någon trotsålder ännu. Kuna blev omplacerad till mig i slutet av december och var grön i mycket. Hon är konstant glad även om alla okända människor funderar på att äta upp henne och visa sig stor inför andra hundar.hon blir modigare för varje dag, men även mer fäst vilket vi jobbar på  🙂 ” Tack matte Helena för kompletteringen och berätta gärna mer allteftersom. FM Kuna förtjänar att få vara med fler gånger!

FM Kuna nyår 15 - 16
Kuna åker bil. Det verkar som om Kuna tar detta att åka bil med ro iallafall.

Avslutningsvis två bilder från december -15 då FM Kuna var sex månader.
FM Kuna dec 15

FM Kuna sex mån dec 15

Nu Kuna, hoppas Livets Skiftningar att du blivit presenterad ordentligt. Ett tack till matte Helena för att du ställt så fina bilder på FM Kuna till förfogande. Du är varmt välkommen med fler bilder och mer berättelser om FM Kunas öden och äventyr.

Och som vanligt – Kommentera gärna!

 

Zola och ZsaZsa – två älskade hundar

ZsaZsa – en presentation

Zola var min första hund i vuxen ålder. Hon kom till mig hösten 2002, sex månader gammal. Denna bild är en av de två bilder jag har kvar på henne.
Zola 2006
Zola 2002 – 2009

Om någon av er läsare har bilder på Zola som ni kan dela med er av är ni varmt välkomna att göra det. Läs mer om Zola på hennes egen sida.

Zola och jag gick på Valpkurs och lydnadskurs i Brukshundsklubbens regi och hon lärde mig mycket. Zola är också grunden till mitt intresse för arbetande hundar. När Zola var tre år så kom ZsaZsa till mig och min make. En fröken på åtta veckor och åtta kg. ZsaZsa är en blandras med lite Schäfer, vilket syns framförallt på hennes huvud och nos, och resten Rottweiler. Hon kommer från en linje där många valpar gick vidare och utbildades till bevakningshundar.

Bild 2. Jag ligger hemma hos husse och väntar på att maten ska bli klar!

ZsaZsa har mycket vaktinstinkt, men är genomsnäll. Hon har växt upp tillsammans med Zola och med min dotter Linnéa. Zola såg nog dem båda som sina valpar!  De tre lekte och busade tillsammans och Zola höll koll på barnen! Men ZsaZsa, liksom Zola fick snart nog lära sig att Linnéa var ledare. Det var förutsättningen för att hon skulle kunna ta promenader med hundarna. En i taget…

ZsaZsa var som de flesta valpar, busig, men lättlärd. Hon ville verkligen lära och det jag lärt när jag gått på kurs med Zola tillämpade jag nu på ZsaZsa. Men visst hade hon en del hyss för sig.

Bild 3. Vilar en stund i köket. Annars brukar jag och husse vila tillsammans i hans säng. Men han säger att jag tar stor plats, så nu ska han skaffa en större säng. Då kan jag säker ligga ännu bättre.

Bilderna är tagna nu på äldre dagar. Som ni ser har ZsaZsa blivit lite grå… ”Ja, ZsaZsa, jag vet! Man talar inte om gråa hår när det gäller damer. Du har fått silverstänk kring nosen.”

ZsaZsa fick tidigt smeknamnet Scarface eftersom hon har vita streck i pannan redan som valp och unghund. Anledningen till detta var att hon älskade att busa med Zola. Zola hade en ängels tålamod, men ibland räckte inte ens det och ZsaZsa fick finna sig i att bli uppfostrad på hundars vis. Zola sa ifrån på skarpen och det hända då att det blev ett litet sår i pannan då Zola slog till med sitt huvud mot en uppstudsig valp som aldrig gav sig! Aldrig att hon bet eller högg, utan hon slog med huvudet så att en tand ibland slog upp sår.

Men inte hejdade det ZsaZsa någon längre stund. Efter någon minut var det full fart igen och ZsaZsa ville leka när Zola ville vila!

rottweiler-869013_1920
Lite längre nos och inte fullt så knubbigt huvud… annars är bilden mycket lik ZsaZsa som valp. Okynnet är detsamma.

Som valp älskade ZsaZsa att tugga på allt. men speciellt förtjust var hon i telefonsladdar. Vi hade inte en hel sladd och gick över till trådlös telefoni av någon outgrundlig anledning 😉 Det fanns två lägen på vår valp. Av och på. Av, då sov hon och på var detsamma som full fart. Att göra utflykter på egen hand var givetvis inte tillåtet men mycket lockande. Och visst hände det mer än en gång att jag i förtvivlan letade hund som hade lyckats smita. De närmaste grannarna hjälpte mig för redan då hade jag svårt att springa, och fick använda kryckor av och till när smärtan och instabiliteten i min kropp var som sämst.

ZsaZsa var och är en social hund och det var min räddning många många gånger. En nick till en förbipasserande eller till grannen som hon hade full fart framåt till för att hälsa, och de tog tag i hennes halsband. Sedan kunde jag bara gå och koppla upp henne, tacka för hjälpen och gå hem igen. För en smitning fick alltid samma konsekvens. Direkt hem igen och ingen uppmärksamhet på en liten stund. Ingen promenad eller leka i trädgården i direkt samband med att hon varit på äventyr. Hon fick helt enkelt ha långtråkigt en stund.

rottweiler-323265_1920
Att inte få leka eller busa, utan bara få lov att vara stilla, utan att någon brydde sig om henne! Så tråkigt! När hon sökte kontakt direkt efter vände vi ryggen åt henne under en kort stund. Det var också så vi fortsatte att arbeta med oönskade beteenden. En korts stunds ignorans. Därefter, när hon var lugn igen, återupptog vi aktiviteten.

Som beskrivet i bildtexten använde jag mig av ignorans när det gällde oönskade beteenden. Givetvis en tillsägelse, ett stopp först och sedan vände jag mig bort från henne i några få minuter. Det fungerade för oss. ZsaZsa lärde sig snabbt att när matte hade sagt stopp, och vände henne ryggen så hade hon gjort något som hon inte fick. Det var också en metod som jag klarade av. Glädjen när jag en stund senare kallade till mig henne var desto större. Och jag hade en lydig hund – en stund iallafall!

dog-school-672716_1920
En lycklig, och uppmärksam hund!

ZsaZsa var min följeslagare till hösten 2011. Då hade jag hunnit skilja mig från min make och levde följaktligen ensam. Kryckorna var sedan länge utbytta mot rollator. ZsaZsa och jag gick fem promenader per dag. Men Madame som nu var omkring sju år hade kommit på att ett lätt ryck i kopplet var tillräckligt för att hon skulle få springa fritt. Vassa tungor hade gjort henne till ”den otäcka hunden som åt småhundar till frukost, lunch och middag”. Jag fick på omvägar höra att flera med små hundar inte vågade gå i närheten av där vi bodde. Dessutom fick jag allt svårare att gå och rullstolen kom till användning allt oftare.

Att hon aldrig skadat någon var en annan sak! Men det blev allt mer uppenbart att hon kunde inte bo kvar hos mig. Återigen blev min far den som stod för lösningen och hon har nu husse istället för matte.

Men jag saknar henne varje dag. Jag träffar ZsaZsa ibland när mina föräldrar kommer hem till mig. Jag älskar dessa besök. Akka, min kissekattdam med hela 12 år på nacken, är inte lika förtjust, men accepterar ZsaZsa.

WIN_20151124_003109
Bild 4. Akka sitter och väntar på att få lägga sig i mattes säng. 

Gammeltanten ZsaZsa låter hälsa till framförallt alla vackra fina  FM-hundar, att hon och husse lever ett gott pensionärsliv. Lite småkrämpor som kommit med åldern, men inte något allvarligt. ”Jag blir 11 år ni till sommaren, men tycker fortfarande om att titta på vackra Schäferherrar 😉 och ni som kommer från FM är alla så vackra”

Väl mött någon annan gång!
//ZsaZsa
rottweiler-331539_1280
Foto: Zola (bild 1) Inger Johansson
Zsa-Zsa (bild 2 och 3) Björn Johansson
Akka (bild 4) Piia-Liisa Pisal

Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com utifrån likheten med ZsaZsa. Jag saknar bilder på på dem båda. Är det någon/några av mina läsare som har bilder på Zola och/eller ZsaZsa får ni mycket gärna dela dem med mig.

FM-hundar: Nya bekantskaper!

Utöver FM Fatzy, FM Jönso och FM Kola kommer här  FM Krus, FM Jönni, FM Kyra och FM Izzko samt FM Joy. Foto där ej annat anges: respektive matte/fodervärd. Kursiv bildtext är respektive mattes text och fetstilsmarkerad bildtext är min tolkning utifrån vad hunden skulle kunna tänkas säga 😉

Jag kan bara inte låta bli att presentera en av FM Fatzyz valpar:

Fm Fatzy valp mars
När jag blir stor ska jag åka helikopter och arbeta med att hitta skadade människor på svåra platser”           Foto: BB Hilton

Jag har glädjen att meddela att ytterligare några FM-hundar har nosat sig fram till bloggen och vill vara med. Samtliga presentationer sker med respektive fodervärds uttryckliga medgivande. Nedan följer en mycket kort presentation av dem:

Matte: Susanne Andersson om FM Krus: Vissa deppar för att de inte har någon dejt på Alla Hjärtans Dag. FM Krus deppar för att matte sa åt honom att vänta innan han fick smaska i sig en liten hjärtformad godisbit. Oschysst. Men duktig är han, i alla fall! 😜
”Undrar om jag kan hitta på något bus nu?” FM Jönni Matte: Ullrika Kagevik
”Alltid får jag vänta…” /FM Kyra (Foto I Östling)
FM Izzko (son till FM Fatzy) med matte Ida Östling . Izzko vandrar i Regnbågsbrons land efter en svår olycka.    Vila i Frid, FM Izzko ❤             
flower-947637_1920 - kopia
Arkivbild: Pixabay.com

FM Joy
Ibland blir inte livet med FM-hund som tänkt. FM Joys matte, Stephanie Asplund,  har önskat att jag ska skriva om denna fina hund, som tyvärr inte längre finns med oss längre. Hon somnade in bara något dygn innan denna artikel publicerades. Men är i ljust minne bevarad. Joy (eng. glädje) lever vidare genom alla minnen hon gav sin matte med familj under den, alldeles för korta, tid hon fick vandra med oss. Det blir ytterligare en artikel om FM Joy då matte Stephanie Asplund skrivit ner och fotograferat mycket. Genom att ge FM Joy med familj utrymme vill jag visa min aktning för det oerhörda arbete och den glädje som FM Joy med matte skänkt både sin familj och även oss andra som haft förmånen att följa henne genom FB-gruppen. Ett varmt Tack Stephanie, för att du delar både glädje och sorg med oss. Joy får på så sätt sprida glädje även efter att hon nu har frid.

 FM Joy f. 141014 vandrar i Regnbågsbrons land sedan februari 2016.
❤ Vila i Frid FM Joy ❤

”Det är fredag och vi påbörjar vår sista helg till sammans med FM Joy IV. Joy har redan försökt spöa brorsan (som strax ska få åka hem till min mamma och spendera de sista dagarna där). Hon har även skällt ut skolbarn (men skötte sig därefter bra då vi tog och tränade lite passivitet.) Joy fick även tag i min tumme som tappade känseln resten av passet men vad gör väl det!”
(Text och foto: S. Asplund)

rainbow-142701_1920
Arkivbild Pixabay.com

FM Kola eller den okynniga Schäfervalpen

fm-kola-bild-7
FM Kola

Jag är hals över huvud förälskad. I någon jag aldrig träffat personligen, men vad gör väl det? De flesta av oss har väl någon gång varit förälskade i en idol t ex. Jag själv minns när bröderna Herrey kom med melodin om sina gyllene skor och jag tillsammans med andra diskuterade vem av dem som var snyggast…

Men nu var det inte om dessa nu mogna män det skulle handla om, utan om FM Kola. Jag följer hennes öden och äventyr med intresse och glädje. Varje dag tittar jag in på Facebook för att se om hennes matte filmat henne eller fotograferat. Och sedan måste jag ju veta vad hon hittar på. FM Kola är nyligen fyllda fyra månader och börjar väl närma sig tonårstiden. Busig och okynnig, men ack så underbart härlig. Hon lyckas alltid hitta på något rolig och matte Camilla (C.A) är en duktig skribent som kan förmedla FM Kolas tankar…

Senast ville Kola vara säker på att aldrig kunna missa ett mål mat. Vad gör man då om man är fyra månader? Jo, man plockar bort matskålarna och helt sonika lägger sig på den platsen där mat serveras!

fm-kola-gor-saker-pa-sitt-satt-nu-har-hon-plockat-undan-skalarna-fran-matplatsen-till-forman-for-sovplats
FM Kola gör saker på sitt sätt. Nu har hon plockat undan skålarna från matplatsen, till förmån för sovplats #kultjej” (Text och foto C.A)

Kola har som sagt vunnit mitt hjärta och jag hoppas kunna följa henne, åtminstone under hennes första år. Som hund inom Försvarsmakten (FM) kommer hon att få ett viktigt arbete när hon blir vuxen och tränad. Kola kommer med mycket stor sannolikhet att arbeta i miljöer dit vi som går på två ben inte har en chans att komma in, gå eller göra särskilt mycket. Hon kommer tillsammans med den förare hon blir tilldelad bilda ett team som kan ha många och varierande uppgifter. Det enda jag med stor sannolikhet kan förutspå är att teamet de bildar kommer att få tuffa och tunga uppdrag. Farliga uppdrag, kanske i krigshärjade länder.

Jag skrev att FM Kola blir tilldelad en förare för att jag ser det så, helt enkelt! Fram till dess så är matte fodervärd åt Kola. Innan hon sedan börjar tränas till den tjänst som passar just henne kommer hon att genomgå en hel del tester. Detta kan jag inte mycket om. Bara det jag läst i FB-gruppen i vilken jag lärt känna FM Kola.

fm-kola-bild-3
Ett av FM Kolas hyss var när hon och matte var ute på promenad i samband med att den allra första snön kom. Hon visade då prov på att hundar verkligen är all-ätare. Och nu förhåller det sig dessutom så att det som kan lukta så underbart gott i liten Kolanos inte alltid tilltalar mattes sinne för ”lukta gott” eller ens kan räknas som möjlig föda. För det är så att ju värre det luktar i våra näsor desto godare tycks de lukta i hundens extremt känsliga nos.

Visste ni att en hund kan särskilja dofter ner till molekylnivå? Det är en av orsakerna till att en hund t ex kan hitta en drunknad person som finns på flera meters djup. Glas utgör inget hinder. Det släpper igenom tillräckligt med molekyler för att en hundnos kan känna doft. Det handlar om att en hund har ett doftsinne som lär vara miljarder gånger känsligare än vårt. Så det största handikapp en hund skulle kunna råka ut för är att mista sitt doftsinne. Hörsel eller syn är inte tillnärmelsevis lika viktiga. Medan vi som människor är mycket beroende av dessa. Hunden är också mycket duktig på att läsa sin förares, mattes/husses kroppsspråk. Den läser även främmande personer mycket bra.

Vad var det nu FM Kola fick upp spår på den promenaden hon och matte fick upp på Annandag Jul? Följande tre bilder är från samma promenad.

”Första sitt stanna kvar minsann. Men sen smet jag å fick tag i ett sargat råttkadaver fy fan hette det och jag fick lära mig ett nytt ord”. (Text C.A.)
fm-kola-undrar-vart-snon-tog-vagen
”De säger att jag borde bajja innan jag ska få åka tunnelbana för första gången men jag är inte hemmavid så det kan de glömma.” (Text C.A.)
fm-kola-jobbigt-att-vara-ute
”Wow! Äntligen hemma! ! Och bajjade gjorde jag precis innan jag gick in, kändes såå tryggt å bra. Godnatt för en bra stund! /FM Kola” (Text C.A)Så det var ett råttkadaver som FM kola hittade. Och jag är alldeles säker på att lika överlycklig som FM Kola var över sitt fynd, lika äckligt tyckte matte att det var. Och kanske, kanske  var nog matte elak. Kola fick inte äta upp det! Hon som hittat så god mat. Matte tog maten från henne 😉

Som f.d. hundägare, ja ni minns kanske att jag i mitt allra första inlägg skrev lite om min Schäfertik Zola, som nu vandrar i Regnbågsbrons land, förstår jag FM Kolas matte. Likt FM Kola älskade Zola allt ruttet. Ju värre jag tyckte det stank, dess bättre tycktes Zola mena. Och gick det inte att äta så gick det att rulla sig i. Zola var, till skillnad mot FM Kola, dessutom långhårig. Så den damen fick en och annan dusch utomhus av den anledningen att jag vägrade släppa in henne innan den värsta stanken var borta. För det första hon gjorde när hon kom in var att hoppa upp i endera soffan eller sängen. Inte sällan tog hon för säkerhets skull en runda i så många av sängarna som möjligt för att avsluta med soffan. Allt för att dölja sin egen doft såsom hennes instinkt sa henne.

Du som har erfarenhet av hundar som älskar allt som stinker, som har rullat sig i det och/eller gärna tagit det ruttna som ett gott mellanmål – dela gärna med  av dina erfarenheter. Hur gjorde du då?

När jag efter att ha duschat av Zola hade jag en sur hund i två bemärkelser. Den underbart goda doften hon så noggrant rullat sig i, för att vara säker på att den skulle vara kvar hade ju matte tvättat bort – med schampo dessutom! ”Usch och Fy vilken elak matte” var vad Zolas blickar sa mig. Att få henne torr med handdukar gick inte utan hon var tvungen att torka sig torr  våra sängar…

Zola 2006
Zola Foto: I. Johansson

Jag avslutar detta inlägg med tre fina bilder på FM Kola

”Vad sa du, om det lutar åt ena hållet så ställer jag mig på andra sidan. Så här?/Cam & Kola” (160121)fm-kola-och-ekan

”Matdags kl 11! Can´t wait!! /FM Kola”  Text: C.A. (160114)
fm-kola-i-helgen-blir-det-inte-roligare-an-sa-har

fm-kola

Ett stort Tack till FM Kola och hennes fodervärd Camilla Andersson för att jag fått tillåtelse att dela med mig av era öden och äventyr. Jag hoppas jag får återkomma vid något mer tillfälle. Som jag skrev i ingressen har FM Kola vunnit mitt hjärta helt och fullt. ”Och varom hjärtat må vara fullt av därom tala munnen” sägs det 😉

Tack FM Kola och Camilla!

 Då bilder försvunnit har jag försökt återskapa denna artikel genom att lägga in bilder på nytt. Tyvärr saknas vissa bilder helt varför det inte är originalbilderna till matte Camillas texter. Samtliga bilder: Fotograf Camilla Andersson
P-L 160922

Drottning Akka – en presentation

WIN_20160109_23_17_17_Pro
Akka den 11 januari 2016

Jag har begått ett nästintill oförlåtligt misstag. Jag har inte hållit det löfte jag gav i ett av mina första inlägg, nämligen att presentera Drottningen. Nu förstår jag varför hon har tjurat och blängt på mig de senaste dagarna. Hon har givetvis varit mycket arg och upprörd över att hon, Drottning Akka, inte blivit vederbörligt presenterad. Så nu ska jag råda bot på detta.

Akka flyttade hem till mig första vardagen efter påsk 2015. När hon kom var det en skygg och avsatt drottning. Hon hade blivit avsatt av yngre förmågor i samband med att hon efter många års trogen tjänst kastrerades. Och det är en erfarenhet hon delar med många andra kvinnor – att bli ersatt med yngre och vackrare individer. Jag är övertygad om att det finns tusen och åter tusen kvinnor som har berättelser om detta. Tänk er bara – att efter ett helt yrkesliv bara bli utbytt. Som om det hon som vacker Miss(e) och Drottning presterat både på många stora utställningar och som mycket högt ansedd Avelshona med hela fem kullar, inte skulle haft någon betydelse.

Ärligt – vem skulle inte bli både ledsen, arg, stött och mycket mer därtill efter en sådan behandling? In kliver en uppkomling och tar hennes plats, motar bort henne från matskålen, plockar ner henne i rangordning tills hon inte längre, bland dem hon betraktat som sina undersåtar, betyder någonting. Vad hjälper det då att hennes ägare och matte älskar henne av hela sitt hjärta? Platsen som Drottning är inte längre hennes.

 

Picture

Foto: Appleroads katteri (http://www.appleroads.se/alvsols-akka-a.html)

Akka är född den 2 april 2004 och kom till Appleroads katteri för att bli utställnings- och avelshona. Hon blev också Drottning Akka av rasen Helig Birma. Hennes stamtavla finner ni i länken under fotot ovan.

På Appleroads levde Akka ett utomordentligt fint liv till dess hon blev avsatt. Och jag vet att hon av de tvåbenta fick allt hon behövde av både omvårdnad och kärlek under hela sin tid på katteriet. Det var av de andra katthonorna hon blev illa behandlad. Hennes ägare bestämde då att hon skulle omplaceras och jag, Piia-Liisa, fick den äran att ta över Drottningen.

Bakgrund
Anledningen till äran har en sorglig botten. Den 19 mars hade min förra katt, Saratoga, vandrat över Regnbågsbron till det land dit våra älskade husdjur går när jordelivet av någon anledning blir för svårt. Regnbågsbrons land är ett vackert land.

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
(Källa: http://www.latinostassar.se/se/facebook/fina-dikter-3059770)

Saratoga somnade in under de finaste omständigheter i sin bädd hemma hos Linnéa och Rasmus (min dotter och måg) där hon bott när jag var inlagd på sjukhuset. Hon sov gott och i sömnen så gick hon vidare till den eviga vilan.

Akkas ankomst och övertagande av titeln Drottning
Som jag nämnde tidigare i inlägget kom Akka till mig första vardagen efter påsk i nådens år 2015. En skygg, mager och inte särskilt drottninglik liten katthona. Men ack, så vacker hon var. Trots den behandling hennes likar utsatt henne för. Hon klev efter en liten stund ut ur buren och gömde sig. Denna undanskymda tillvaro upprätthöll hon i ett par dygn. Hon fick ta kontakt med mig när hon själv ville. Och det skulle komma att visa sig ganska snart att den skygga och tillbakadragna katt som kom hem till mig, bara var ett utslag av att hon blivit fråntagen allt. Nu skulle hon få (ta) det tillbaka.

Efter ca två dygn hade Akka funnits sig väl tillrätta. Svansen stod återigen rakt upp och hon gick genom rummen i min tvårumslägenhet med högburet huvud. Samtidigt gav hon mig audiens. Jag fick hennes tillåtelse att bli uppassare till henne. Det innebar att sörja för hennes välbefinnande på alla plan. Det innebar också att hon utsåg vilo- och sovplatser. Som första plats valde hon min säng. Men under en förutsättning och det var att jag också befann mig i sängen. Satt jag uppe letade hon sig fram till en undanskymd plats där hon såg, men inte sågs. Så gör hon fortfarande.

Just nu, kl 04.10 Fredagen den 22 januari sover hon vid mina fötter, lugnt och skönt.

WIN_20150811_224411

Akka har tagit över som härskarinna och jag återger henne med glädje Drottningtiteln. Hon finns nästan ständigt vid min sida oavsett om jag är i sängen eller är uppe. Hon vaktar på mig och talar uppfordrande om vad hon behöver och vill ha. Under de dryga nio månader som hon varit hos mig har hon lagt på sig välbehövlig vikt och återfått glansen i pälsen och även sitt högvälborna beteende.

Hon är ett underbart sällskap och jag skulle aldrig vilja vara utan henne. När jag ligger i sängen ligger hon ofta på mig och hon ser till att jag har det bra. Och självklart ger jag henne detsamma. Akka har dessutom charmat personalen som hjälper mig. Hon är ju inte för inte Drottning, och så gott som samtliga som kommer hit hjälper mig att se till hennes välbefinnande genom att ge henne mat och uppmärksamhet. Helt på hennes villkor.

Kel ingår också. Hon är ingen katt som lägger sig i knät då jag sitter uppe, eller vill bli buren någon längre stund. Däremot tycker hon mycket om att bli kammad och kliad t ex under hakan och bakom öronen. Hon bestämmer helt enkelt. Akka kan ligga i timmar på min mage när jag ligger i sängen så länge jag är stilla. Behöver jag gå upp kan jag av Akka få mycket förnärmade blickar.

Så – det var en presentation, förhoppningsvis värdig min vackra Drottning Akka. Jag kommer att återkomma till Akkas öden och äventyr. Detta är ju bara en presentation av henne.

WIN_20160117_06_27_51_Pro